Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019 > 11



fredag, kl 07:21, med kaffe på sängen. 
 
På engelska heter det ” to count your blessings”.
Jag skulle istället vilja skriva något i stil med räkna dina vänner som dina välsignelser.
 
Jag har ganska mycket bekanta. Det blir ju så i ett långt liv.
Men jag har få vänner. Förmodligen kan jag räkna dem på ena handens fingrar. Fler än så är det nog inte.
För mig är de mina välsignelser.

 
Man gör ju olika saker med olika vänner.
Jag har vänner för att vandra med. Vänner för att vara kulturell med ( eller känna sig kulturell och smart tillsammans med), vänner att dricka vin med ( usch det är dåligt av den varan nu för tiden, ja, inte vänner men vin alltså. Dricker väldigt lite vin numera. Tack och lov).
 
Vänner som hör av sig och frågar hur man mår och hur det går med alla sorgligheter i livet. ( jo, det är tyvärr ett par stycken)
Vänner som erbjuder bostad ifall det skulle skita sig. ( och det vet vi ju att det både har gjort och kan göra igen).
Kloka vänner i samma hälsobranch som man kan prata piller, pulver och tillskott med. ( stort intresse)
Goda vänner som man lagar mat med. Eller rättare sagt, lagar mat för. (jobbar i deras kök) Mycket stort nöje och intresse.
 
Men sedan har vi dessa som min engelska väninna ( mycket god vän) kallar för ”fair weather friends”. Vänner som bara dyker upp när det är ”fint väder”, dvs när allt är lugnt och det inte finns någon risk för att behöva göra något. De som aldrig hör av sig när det blåser hårt och är kallt och mulet på ens egen himmel.
Dessa ska man passa sig för.
 
Vi har även de vänner som gör att man kan behöva ”feng shuia” i sin bekantskapskrets. Dvs möblera om lite. Ta bort sådant som inte behövs eller sådant som bara drar energi och inte ger någon god energi tillbaka.
Där krävs det lite mod och lite pannben för att orka göra det, men när det väl är gjort är det så skönt och det går att andas lättare.
Ungefär som att rensa i garderoben. Skönt när det är klart.
 
Vänskap har inget ”bäst före datum”. Jag har vänner jag bara ser någon gång per år, och vänner jag inte sett på tio år. Det spelar ingen roll. Vänskap handlar inte om tid.
 
Vart vill jag komma med detta resonemang kring vänskap? Bra fråga.
Ja, det ligger nog i fartens riktning just nu, tacksamhet över de små tingen.
Tacksam för att det finns goda krafter i ens liv.
Men också en påminnelse om att försöka vara en god kraft i andras liv.
Utan krav på motprestation.
De små tingens välsignelse.
 
 Trevlig helg!
Cathrine

Vill du prata mer om viktiga saker? Sådant som egentligen spelar roll?
Då tycker jag att du ska hänga med på höstens pilgrimsvandring. Vi går en vecka längs med pilgrimsleden mot Santiago de Compostela. 
Under vandringen och på kvällarna pratar vi om allt mellan himmel och jord. 
Bra samtal. 
Välkommen du också. Läs mer här.  


 

foto: Zara Kate Daly, Mallorca


torsdag, kl 07:40, med kaffe vid sängkanten.


Idag har jag lånat en rad av Malin Berghagen och hennes blogg. Hon skriver om sin flytt från Mallorca och reflekterar över sitt liv. 
"När jag dör har jag i alla fall levt." 
Bra där. Jag gör dem gärna till mina. 


Funderar såklart mycket över livet just nu. Över lyckan och glädjen att få träffa någon i denna fas i livet, så otippat att stå inför ett bröllop nästa sommar, och ett liv tillsammans med en annan människa. Så otroligt otippat. Livet är onekligen magiskt, spännande och som sagt, allt kan hända. Och händer... 
Plötsligt så vill man ju vara odödlig. I alla fall leva till 100 %. Varje dag. Carpe diem är ingen klyscha länge. Herregud vad man vill fånga livet nu...

Vi pratar om våra liv, Kärleken och jag, om de år som gått och vad vi båda varit med om. Jag hör mig själv berätta om en väldigt rikt och händelserikt liv, inte alltid roligt eller speciellt smart. Nä, jag har helt klart gjort ett par val i livet som verkligen, verkligen inte varit så smarta. 
Men roligt har det varit. Händelserikt har det varit. Jag har fått resa, dansa, leva, älska, möta människor, se platser. Ja, med risk för att låta som ett riktigt pekoral, jag har druckit livet med stora giriga klunkar. Och det mesta har smakat bra.  

Dör man lyckligare om man dansat och pussat många grodor? Nä, absolut inte. Verkligen inte. 
Men, man blir lugnare och man uppskattar framför allt det lilla livet så oändligt mycket mer. 
Jag pratade med en kär väninna igår och vi berättade generat fnissande för varandra om våra "små" liv. Det lilla livet. Så otroligt underbart och fint det är.  Och hur väl vi behöver det och är tacksamma för det.
Hon var där före mig. I den känslan. Jag förstod den inte tidigare. Jag lyssnade på henne när hon lyriskt berättade om Det Lilla Livet. Och sin tacksamhet för det. 
Jag var då väldigt långt därifrån, det fanns just då inte en enda lycklig fläck i mitt liv och jag lyssnade bara på henne med ett varmt hjärta och önskade och unnande henne allt det braiga, så väldigt mycket. 
(hon är också en dem av oss som levt duktigt i sina dagar). 

Så det är med en djup suck av lycka och tacksamhet jag kan konstatera att jo, jag har verkligen levt. Och är idag så ödmjukt jubellycklig över allt det lugn och ro som lagt sig över livet idag.

Pratade igår i en av mina kvällskurser om känslan av en god självkänsla, en självnöjdhet, en självsnällhet. 
Tränar på det och det känns bra. 
Känns som jag är på god väg.

Vill du också fundera, vända och vrida på tankar, känslor eller händelser i livet? 
Hör av dig så gör vi det tillsammans. Jag har efter många år som samtalsterapeut blivit riktigt bra på det. Många nöjda klienter idag. 
Det känns väldigt bra att kunna känna och få säga det. 
Hör av dig här, så pratar vi vidare. 


Kram!
Cathrine
 

måndag, tidig morgon, kaffe på sängen av Kärleken innan han gick till jobbet. 

Det verkar faktiskt som det finns lyckliga slut. 
Vem var det som sa " är det inte lyckligt, så är det inte slutet", var det Dalai Lama eller Dr Phil? 
Nåja, sak samma. Det verkar stämma. 


Vi satt och lyssnade på Niklas Strömstedt i Så mycket bättre i lördags när han sjöng MissLi´s text som han tolkade till sin eget verk, Det lyckliga slutet, inspirerad av en Muminbok. 
Finns det lyckliga slutet? 
Började att fundera på Strömstedts eget liv och av det lilla man ser på sociala medier så verkar det ha ordnat upp sig för honom. 
Både jag och min älskade man kände igen varenda rad i hans text.
Livet.  Det blev bra, till slut. Det var värt all väntan. Alla dessa år när det inte var så muntert. Inte så hemskt heller. Bara som livet är mest, lite ljummet sådär, med ögonblick som blixtrar till, så där som de flesta liv är. Helt ok, men kanske inte så mycket mer. 

Läste en blogg som jag kände igen mig i, det var Malin Berghagen som beskriver hennes uppbrott från Mallorca, och hur hon nu flyttar tillbaka till Sverige. 
Jag kände igen mig i varenda rad, varenda ord. Jag gjorde ju ungefär samma resa, i ungefär samma ålder som hon. 
Orsaken till våra respektive flyttlass till Mallorca skiljer sig åt en smula. Jag hade en skiljsmässa bakom mig, och trodde att det nya livet fanns på Mallorca. 
Det tog ungefär två år för min del att lista ut att det inte stämde.  (tre år för Berghagen) Det lyckliga livet fanns inte på Mallorca . 
Just Mallorca verkar för övrigt vara ett  "kommunicerade kärl" av människor som tror att det lyckliga livet finns just där. Funderar mycket på det. 
Men om det skulle visa sig vara fel så är det inte någon annan kan berätta för dig, det måste du lista ut på egen hand. Vi måste alla göra våra egna misstag, vi är som bekant dåliga på att lära av andras...

För min del blev det nästan tio år av flackande och runtflyttande och boende i andra hand. Inte alltid dåligt, men långt, långt bort ifrån något som skulle kunna kallas för bra. 
Men, man lär sig mycket, man lär sig hur lite man behöver, och saknar egentligen ingenting förrän man äntligen slår sig till ro. 
Då slår det till med full kraft. Som jag saknar de små tingen nu. Vitlökspressen, potatispressen, järngrytan... osv...
Men ingenting som inte går att återskapa och köpa nytt. Eller som i mitt fall, ofta på Myrorna. Hittande mina drömmars järngryta av fina märket, på Myrorna för 200 kr istället för 2000 som de kostar nya. Stor lycka. 

Men lyckligast är jag ändå för att Livet är så oändligt vänligt sinnad mot mig och alla stjärnorna ställde sig på rad och livet ljusande och vände. .
Det blev bra till slut. Så oändligt bra dessutom. Så ljust, skimrande och alldeles, alldeles underbart. 
Det lyckliga slutet. Det finns faktiskt. Men inte alltid där du tror att du ska hitta det. Ibland någon helt annanstans, annan plats där du inte letat förut. med en person du inte väntad dig.
Men bra blir det. 

Förutom det så fortsätter ju livet som vanligt.
Nya kvällskurser i hälsa som börjar i januari i Stockholm ( häng med, det finns plats kvar).
Ny onlinekurs, 8/800,  som börjar varje måndag och är väldigt uppskattad. 
Två pilgrimsvandringar under 2020, varav den ena är fullbokad, men det finns plats kvar i september, häng med då! 
Läs mer om alltsammans på www.schuck.se eller klicka här. 


Kram!
Cathrine

fredag, kl 08:43,med kaffe på sängen. en dag som vi vet inte är så lyckad för bloggning, (inte många som läser)  men det låtsas vi inte om..

Ibland måste man stanna upp och försöka förstå hur bra allt faktisk är, lite good enought sådär. 
Pratade som vanligt med både mor och son i telefon igår. Först mamma som direkt frågade vad som var på tok för hon hörde väl att att min röst var lite låg. Tänk ändå vad mammor har bra hörsel när det gäller sina barn. Bara det i sig är ju helt otroligt att det finns en annan människa som direkt HÖR hur man mår. 
Att sedan få den gåvan och glädjen att fortfarande ha en pigg och alert mor i livet är inget annat än en välsignelse i sig. 

Sedan pratade jag med mig son, han frågade hur jag mådde och jag svarade att det väl var helt ok, ish. 
- Ok är bra, säger sonen. Helt ok, faktiskt. Han har ju helt rätt. Som så ofta. 

Ja, det är ju precis exakt så det är. Helt ok är bra. Riktigt bra faktiskt. 
De där små kornen av komplett lycka är ganska få och vore det fler så skulle vi nog inte uppskatta dem lika mycket. 
Men bara det faktum att ha möjligheten att få byta ett par ord med de två personer i livet som är mitt nord och syd ( förutom Kärleken som är öst och väst), de två som är de största planeterna i mitt solsystem. De två som betyder mest.
Det är en välsignelse i sig. 

Det finns ett underbart utryck på engelska som heter " to count your blessing" att räkna/uppskatta sina välsignelser. 
Det är inte så dumt att vakna och fundera över sina välsignelser. Vad just jag är glad och tacksam för.
Min familj, mina vänner, ja, det som gör dig lycklig. 
Ta dagen i tillfälle, det kanske är lite lugnare för dig också idag när det är någon form av halvledigt. Fundera över vad du är tacksam för. 
Tänd ett ljus på en grav eller i ditt fönster och fundera över dina blessings, dina välsignelser. 
Dessa tankar både värmer och stärker och det där varma ljuset i trakten av hjärtat lyser upp från insidan. 
Ok är faktiskt riktigt bra. 

Du vet vid det här laget att jag är ganska bra att prata med och lyssnar också riktigt bra. Terapeut på köpet. Behöver du den sådan person, så hör gärna av dig. För kontakt, klicka här. 

jag önskar dig en väldigt fin helg,
Cathrine





 





 

2019 > 11



fredag, kl 07:21, med kaffe på sängen. 
 
På engelska heter det ” to count your blessings”.
Jag skulle istället vilja skriva något i stil med räkna dina vänner som dina välsignelser.
 
Jag har ganska mycket bekanta. Det blir ju så i ett långt liv.
Men jag har få vänner. Förmodligen kan jag räkna dem på ena handens fingrar. Fler än så är det nog inte.
För mig är de mina välsignelser.

 
Man gör ju olika saker med olika vänner.
Jag har vänner för att vandra med. Vänner för att vara kulturell med ( eller känna sig kulturell och smart tillsammans med), vänner att dricka vin med ( usch det är dåligt av den varan nu för tiden, ja, inte vänner men vin alltså. Dricker väldigt lite vin numera. Tack och lov).
 
Vänner som hör av sig och frågar hur man mår och hur det går med alla sorgligheter i livet. ( jo, det är tyvärr ett par stycken)
Vänner som erbjuder bostad ifall det skulle skita sig. ( och det vet vi ju att det både har gjort och kan göra igen).
Kloka vänner i samma hälsobranch som man kan prata piller, pulver och tillskott med. ( stort intresse)
Goda vänner som man lagar mat med. Eller rättare sagt, lagar mat för. (jobbar i deras kök) Mycket stort nöje och intresse.
 
Men sedan har vi dessa som min engelska väninna ( mycket god vän) kallar för ”fair weather friends”. Vänner som bara dyker upp när det är ”fint väder”, dvs när allt är lugnt och det inte finns någon risk för att behöva göra något. De som aldrig hör av sig när det blåser hårt och är kallt och mulet på ens egen himmel.
Dessa ska man passa sig för.
 
Vi har även de vänner som gör att man kan behöva ”feng shuia” i sin bekantskapskrets. Dvs möblera om lite. Ta bort sådant som inte behövs eller sådant som bara drar energi och inte ger någon god energi tillbaka.
Där krävs det lite mod och lite pannben för att orka göra det, men när det väl är gjort är det så skönt och det går att andas lättare.
Ungefär som att rensa i garderoben. Skönt när det är klart.
 
Vänskap har inget ”bäst före datum”. Jag har vänner jag bara ser någon gång per år, och vänner jag inte sett på tio år. Det spelar ingen roll. Vänskap handlar inte om tid.
 
Vart vill jag komma med detta resonemang kring vänskap? Bra fråga.
Ja, det ligger nog i fartens riktning just nu, tacksamhet över de små tingen.
Tacksam för att det finns goda krafter i ens liv.
Men också en påminnelse om att försöka vara en god kraft i andras liv.
Utan krav på motprestation.
De små tingens välsignelse.
 
 Trevlig helg!
Cathrine

Vill du prata mer om viktiga saker? Sådant som egentligen spelar roll?
Då tycker jag att du ska hänga med på höstens pilgrimsvandring. Vi går en vecka längs med pilgrimsleden mot Santiago de Compostela. 
Under vandringen och på kvällarna pratar vi om allt mellan himmel och jord. 
Bra samtal. 
Välkommen du också. Läs mer här.  


 

Läs hela inlägget »

foto: Zara Kate Daly, Mallorca


torsdag, kl 07:40, med kaffe vid sängkanten.


Idag har jag lånat en rad av Malin Berghagen och hennes blogg. Hon skriver om sin flytt från Mallorca och reflekterar över sitt liv. 
"När jag dör har jag i alla fall levt." 
Bra där. Jag gör dem gärna till mina. 


Funderar såklart mycket över livet just nu. Över lyckan och glädjen att få träffa någon i denna fas i livet, så otippat att stå inför ett bröllop nästa sommar, och ett liv tillsammans med en annan människa. Så otroligt otippat. Livet är onekligen magiskt, spännande och som sagt, allt kan hända. Och händer... 
Plötsligt så vill man ju vara odödlig. I alla fall leva till 100 %. Varje dag. Carpe diem är ingen klyscha länge. Herregud vad man vill fånga livet nu...

Vi pratar om våra liv, Kärleken och jag, om de år som gått och vad vi båda varit med om. Jag hör mig själv berätta om en väldigt rikt och händelserikt liv, inte alltid roligt eller speciellt smart. Nä, jag har helt klart gjort ett par val i livet som verkligen, verkligen inte varit så smarta. 
Men roligt har det varit. Händelserikt har det varit. Jag har fått resa, dansa, leva, älska, möta människor, se platser. Ja, med risk för att låta som ett riktigt pekoral, jag har druckit livet med stora giriga klunkar. Och det mesta har smakat bra.  

Dör man lyckligare om man dansat och pussat många grodor? Nä, absolut inte. Verkligen inte. 
Men, man blir lugnare och man uppskattar framför allt det lilla livet så oändligt mycket mer. 
Jag pratade med en kär väninna igår och vi berättade generat fnissande för varandra om våra "små" liv. Det lilla livet. Så otroligt underbart och fint det är.  Och hur väl vi behöver det och är tacksamma för det.
Hon var där före mig. I den känslan. Jag förstod den inte tidigare. Jag lyssnade på henne när hon lyriskt berättade om Det Lilla Livet. Och sin tacksamhet för det. 
Jag var då väldigt långt därifrån, det fanns just då inte en enda lycklig fläck i mitt liv och jag lyssnade bara på henne med ett varmt hjärta och önskade och unnande henne allt det braiga, så väldigt mycket. 
(hon är också en dem av oss som levt duktigt i sina dagar). 

Så det är med en djup suck av lycka och tacksamhet jag kan konstatera att jo, jag har verkligen levt. Och är idag så ödmjukt jubellycklig över allt det lugn och ro som lagt sig över livet idag.

Pratade igår i en av mina kvällskurser om känslan av en god självkänsla, en självnöjdhet, en självsnällhet. 
Tränar på det och det känns bra. 
Känns som jag är på god väg.

Vill du också fundera, vända och vrida på tankar, känslor eller händelser i livet? 
Hör av dig så gör vi det tillsammans. Jag har efter många år som samtalsterapeut blivit riktigt bra på det. Många nöjda klienter idag. 
Det känns väldigt bra att kunna känna och få säga det. 
Hör av dig här, så pratar vi vidare. 


Kram!
Cathrine
 

Läs hela inlägget »

måndag, tidig morgon, kaffe på sängen av Kärleken innan han gick till jobbet. 

Det verkar faktiskt som det finns lyckliga slut. 
Vem var det som sa " är det inte lyckligt, så är det inte slutet", var det Dalai Lama eller Dr Phil? 
Nåja, sak samma. Det verkar stämma. 


Vi satt och lyssnade på Niklas Strömstedt i Så mycket bättre i lördags när han sjöng MissLi´s text som han tolkade till sin eget verk, Det lyckliga slutet, inspirerad av en Muminbok. 
Finns det lyckliga slutet? 
Började att fundera på Strömstedts eget liv och av det lilla man ser på sociala medier så verkar det ha ordnat upp sig för honom. 
Både jag och min älskade man kände igen varenda rad i hans text.
Livet.  Det blev bra, till slut. Det var värt all väntan. Alla dessa år när det inte var så muntert. Inte så hemskt heller. Bara som livet är mest, lite ljummet sådär, med ögonblick som blixtrar till, så där som de flesta liv är. Helt ok, men kanske inte så mycket mer. 

Läste en blogg som jag kände igen mig i, det var Malin Berghagen som beskriver hennes uppbrott från Mallorca, och hur hon nu flyttar tillbaka till Sverige. 
Jag kände igen mig i varenda rad, varenda ord. Jag gjorde ju ungefär samma resa, i ungefär samma ålder som hon. 
Orsaken till våra respektive flyttlass till Mallorca skiljer sig åt en smula. Jag hade en skiljsmässa bakom mig, och trodde att det nya livet fanns på Mallorca. 
Det tog ungefär två år för min del att lista ut att det inte stämde.  (tre år för Berghagen) Det lyckliga livet fanns inte på Mallorca . 
Just Mallorca verkar för övrigt vara ett  "kommunicerade kärl" av människor som tror att det lyckliga livet finns just där. Funderar mycket på det. 
Men om det skulle visa sig vara fel så är det inte någon annan kan berätta för dig, det måste du lista ut på egen hand. Vi måste alla göra våra egna misstag, vi är som bekant dåliga på att lära av andras...

För min del blev det nästan tio år av flackande och runtflyttande och boende i andra hand. Inte alltid dåligt, men långt, långt bort ifrån något som skulle kunna kallas för bra. 
Men, man lär sig mycket, man lär sig hur lite man behöver, och saknar egentligen ingenting förrän man äntligen slår sig till ro. 
Då slår det till med full kraft. Som jag saknar de små tingen nu. Vitlökspressen, potatispressen, järngrytan... osv...
Men ingenting som inte går att återskapa och köpa nytt. Eller som i mitt fall, ofta på Myrorna. Hittande mina drömmars järngryta av fina märket, på Myrorna för 200 kr istället för 2000 som de kostar nya. Stor lycka. 

Men lyckligast är jag ändå för att Livet är så oändligt vänligt sinnad mot mig och alla stjärnorna ställde sig på rad och livet ljusande och vände. .
Det blev bra till slut. Så oändligt bra dessutom. Så ljust, skimrande och alldeles, alldeles underbart. 
Det lyckliga slutet. Det finns faktiskt. Men inte alltid där du tror att du ska hitta det. Ibland någon helt annanstans, annan plats där du inte letat förut. med en person du inte väntad dig.
Men bra blir det. 

Förutom det så fortsätter ju livet som vanligt.
Nya kvällskurser i hälsa som börjar i januari i Stockholm ( häng med, det finns plats kvar).
Ny onlinekurs, 8/800,  som börjar varje måndag och är väldigt uppskattad. 
Två pilgrimsvandringar under 2020, varav den ena är fullbokad, men det finns plats kvar i september, häng med då! 
Läs mer om alltsammans på www.schuck.se eller klicka här. 


Kram!
Cathrine

Läs hela inlägget »

fredag, kl 08:43,med kaffe på sängen. en dag som vi vet inte är så lyckad för bloggning, (inte många som läser)  men det låtsas vi inte om..

Ibland måste man stanna upp och försöka förstå hur bra allt faktisk är, lite good enought sådär. 
Pratade som vanligt med både mor och son i telefon igår. Först mamma som direkt frågade vad som var på tok för hon hörde väl att att min röst var lite låg. Tänk ändå vad mammor har bra hörsel när det gäller sina barn. Bara det i sig är ju helt otroligt att det finns en annan människa som direkt HÖR hur man mår. 
Att sedan få den gåvan och glädjen att fortfarande ha en pigg och alert mor i livet är inget annat än en välsignelse i sig. 

Sedan pratade jag med mig son, han frågade hur jag mådde och jag svarade att det väl var helt ok, ish. 
- Ok är bra, säger sonen. Helt ok, faktiskt. Han har ju helt rätt. Som så ofta. 

Ja, det är ju precis exakt så det är. Helt ok är bra. Riktigt bra faktiskt. 
De där små kornen av komplett lycka är ganska få och vore det fler så skulle vi nog inte uppskatta dem lika mycket. 
Men bara det faktum att ha möjligheten att få byta ett par ord med de två personer i livet som är mitt nord och syd ( förutom Kärleken som är öst och väst), de två som är de största planeterna i mitt solsystem. De två som betyder mest.
Det är en välsignelse i sig. 

Det finns ett underbart utryck på engelska som heter " to count your blessing" att räkna/uppskatta sina välsignelser. 
Det är inte så dumt att vakna och fundera över sina välsignelser. Vad just jag är glad och tacksam för.
Min familj, mina vänner, ja, det som gör dig lycklig. 
Ta dagen i tillfälle, det kanske är lite lugnare för dig också idag när det är någon form av halvledigt. Fundera över vad du är tacksam för. 
Tänd ett ljus på en grav eller i ditt fönster och fundera över dina blessings, dina välsignelser. 
Dessa tankar både värmer och stärker och det där varma ljuset i trakten av hjärtat lyser upp från insidan. 
Ok är faktiskt riktigt bra. 

Du vet vid det här laget att jag är ganska bra att prata med och lyssnar också riktigt bra. Terapeut på köpet. Behöver du den sådan person, så hör gärna av dig. För kontakt, klicka här. 

jag önskar dig en väldigt fin helg,
Cathrine





 





 

Läs hela inlägget »

2019 > 11



fredag, kl 07:21, med kaffe på sängen. 
 
På engelska heter det ” to count your blessings”.
Jag skulle istället vilja skriva något i stil med räkna dina vänner som dina välsignelser.
 
Jag har ganska mycket bekanta. Det blir ju så i ett långt liv.
Men jag har få vänner. Förmodligen kan jag räkna dem på ena handens fingrar. Fler än så är det nog inte.
För mig är de mina välsignelser.

 
Man gör ju olika saker med olika vänner.
Jag har vänner för att vandra med. Vänner för att vara kulturell med ( eller känna sig kulturell och smart tillsammans med), vänner att dricka vin med ( usch det är dåligt av den varan nu för tiden, ja, inte vänner men vin alltså. Dricker väldigt lite vin numera. Tack och lov).
 
Vänner som hör av sig och frågar hur man mår och hur det går med alla sorgligheter i livet. ( jo, det är tyvärr ett par stycken)
Vänner som erbjuder bostad ifall det skulle skita sig. ( och det vet vi ju att det både har gjort och kan göra igen).
Kloka vänner i samma hälsobranch som man kan prata piller, pulver och tillskott med. ( stort intresse)
Goda vänner som man lagar mat med. Eller rättare sagt, lagar mat för. (jobbar i deras kök) Mycket stort nöje och intresse.
 
Men sedan har vi dessa som min engelska väninna ( mycket god vän) kallar för ”fair weather friends”. Vänner som bara dyker upp när det är ”fint väder”, dvs när allt är lugnt och det inte finns någon risk för att behöva göra något. De som aldrig hör av sig när det blåser hårt och är kallt och mulet på ens egen himmel.
Dessa ska man passa sig för.
 
Vi har även de vänner som gör att man kan behöva ”feng shuia” i sin bekantskapskrets. Dvs möblera om lite. Ta bort sådant som inte behövs eller sådant som bara drar energi och inte ger någon god energi tillbaka.
Där krävs det lite mod och lite pannben för att orka göra det, men när det väl är gjort är det så skönt och det går att andas lättare.
Ungefär som att rensa i garderoben. Skönt när det är klart.
 
Vänskap har inget ”bäst före datum”. Jag har vänner jag bara ser någon gång per år, och vänner jag inte sett på tio år. Det spelar ingen roll. Vänskap handlar inte om tid.
 
Vart vill jag komma med detta resonemang kring vänskap? Bra fråga.
Ja, det ligger nog i fartens riktning just nu, tacksamhet över de små tingen.
Tacksam för att det finns goda krafter i ens liv.
Men också en påminnelse om att försöka vara en god kraft i andras liv.
Utan krav på motprestation.
De små tingens välsignelse.
 
 Trevlig helg!
Cathrine

Vill du prata mer om viktiga saker? Sådant som egentligen spelar roll?
Då tycker jag att du ska hänga med på höstens pilgrimsvandring. Vi går en vecka längs med pilgrimsleden mot Santiago de Compostela. 
Under vandringen och på kvällarna pratar vi om allt mellan himmel och jord. 
Bra samtal. 
Välkommen du också. Läs mer här.  


 

foto: Zara Kate Daly, Mallorca


torsdag, kl 07:40, med kaffe vid sängkanten.


Idag har jag lånat en rad av Malin Berghagen och hennes blogg. Hon skriver om sin flytt från Mallorca och reflekterar över sitt liv. 
"När jag dör har jag i alla fall levt." 
Bra där. Jag gör dem gärna till mina. 


Funderar såklart mycket över livet just nu. Över lyckan och glädjen att få träffa någon i denna fas i livet, så otippat att stå inför ett bröllop nästa sommar, och ett liv tillsammans med en annan människa. Så otroligt otippat. Livet är onekligen magiskt, spännande och som sagt, allt kan hända. Och händer... 
Plötsligt så vill man ju vara odödlig. I alla fall leva till 100 %. Varje dag. Carpe diem är ingen klyscha länge. Herregud vad man vill fånga livet nu...

Vi pratar om våra liv, Kärleken och jag, om de år som gått och vad vi båda varit med om. Jag hör mig själv berätta om en väldigt rikt och händelserikt liv, inte alltid roligt eller speciellt smart. Nä, jag har helt klart gjort ett par val i livet som verkligen, verkligen inte varit så smarta. 
Men roligt har det varit. Händelserikt har det varit. Jag har fått resa, dansa, leva, älska, möta människor, se platser. Ja, med risk för att låta som ett riktigt pekoral, jag har druckit livet med stora giriga klunkar. Och det mesta har smakat bra.  

Dör man lyckligare om man dansat och pussat många grodor? Nä, absolut inte. Verkligen inte. 
Men, man blir lugnare och man uppskattar framför allt det lilla livet så oändligt mycket mer. 
Jag pratade med en kär väninna igår och vi berättade generat fnissande för varandra om våra "små" liv. Det lilla livet. Så otroligt underbart och fint det är.  Och hur väl vi behöver det och är tacksamma för det.
Hon var där före mig. I den känslan. Jag förstod den inte tidigare. Jag lyssnade på henne när hon lyriskt berättade om Det Lilla Livet. Och sin tacksamhet för det. 
Jag var då väldigt långt därifrån, det fanns just då inte en enda lycklig fläck i mitt liv och jag lyssnade bara på henne med ett varmt hjärta och önskade och unnande henne allt det braiga, så väldigt mycket. 
(hon är också en dem av oss som levt duktigt i sina dagar). 

Så det är med en djup suck av lycka och tacksamhet jag kan konstatera att jo, jag har verkligen levt. Och är idag så ödmjukt jubellycklig över allt det lugn och ro som lagt sig över livet idag.

Pratade igår i en av mina kvällskurser om känslan av en god självkänsla, en självnöjdhet, en självsnällhet. 
Tränar på det och det känns bra. 
Känns som jag är på god väg.

Vill du också fundera, vända och vrida på tankar, känslor eller händelser i livet? 
Hör av dig så gör vi det tillsammans. Jag har efter många år som samtalsterapeut blivit riktigt bra på det. Många nöjda klienter idag. 
Det känns väldigt bra att kunna känna och få säga det. 
Hör av dig här, så pratar vi vidare. 


Kram!
Cathrine
 

måndag, tidig morgon, kaffe på sängen av Kärleken innan han gick till jobbet. 

Det verkar faktiskt som det finns lyckliga slut. 
Vem var det som sa " är det inte lyckligt, så är det inte slutet", var det Dalai Lama eller Dr Phil? 
Nåja, sak samma. Det verkar stämma. 


Vi satt och lyssnade på Niklas Strömstedt i Så mycket bättre i lördags när han sjöng MissLi´s text som han tolkade till sin eget verk, Det lyckliga slutet, inspirerad av en Muminbok. 
Finns det lyckliga slutet? 
Började att fundera på Strömstedts eget liv och av det lilla man ser på sociala medier så verkar det ha ordnat upp sig för honom. 
Både jag och min älskade man kände igen varenda rad i hans text.
Livet.  Det blev bra, till slut. Det var värt all väntan. Alla dessa år när det inte var så muntert. Inte så hemskt heller. Bara som livet är mest, lite ljummet sådär, med ögonblick som blixtrar till, så där som de flesta liv är. Helt ok, men kanske inte så mycket mer. 

Läste en blogg som jag kände igen mig i, det var Malin Berghagen som beskriver hennes uppbrott från Mallorca, och hur hon nu flyttar tillbaka till Sverige. 
Jag kände igen mig i varenda rad, varenda ord. Jag gjorde ju ungefär samma resa, i ungefär samma ålder som hon. 
Orsaken till våra respektive flyttlass till Mallorca skiljer sig åt en smula. Jag hade en skiljsmässa bakom mig, och trodde att det nya livet fanns på Mallorca. 
Det tog ungefär två år för min del att lista ut att det inte stämde.  (tre år för Berghagen) Det lyckliga livet fanns inte på Mallorca . 
Just Mallorca verkar för övrigt vara ett  "kommunicerade kärl" av människor som tror att det lyckliga livet finns just där. Funderar mycket på det. 
Men om det skulle visa sig vara fel så är det inte någon annan kan berätta för dig, det måste du lista ut på egen hand. Vi måste alla göra våra egna misstag, vi är som bekant dåliga på att lära av andras...

För min del blev det nästan tio år av flackande och runtflyttande och boende i andra hand. Inte alltid dåligt, men långt, långt bort ifrån något som skulle kunna kallas för bra. 
Men, man lär sig mycket, man lär sig hur lite man behöver, och saknar egentligen ingenting förrän man äntligen slår sig till ro. 
Då slår det till med full kraft. Som jag saknar de små tingen nu. Vitlökspressen, potatispressen, järngrytan... osv...
Men ingenting som inte går att återskapa och köpa nytt. Eller som i mitt fall, ofta på Myrorna. Hittande mina drömmars järngryta av fina märket, på Myrorna för 200 kr istället för 2000 som de kostar nya. Stor lycka. 

Men lyckligast är jag ändå för att Livet är så oändligt vänligt sinnad mot mig och alla stjärnorna ställde sig på rad och livet ljusande och vände. .
Det blev bra till slut. Så oändligt bra dessutom. Så ljust, skimrande och alldeles, alldeles underbart. 
Det lyckliga slutet. Det finns faktiskt. Men inte alltid där du tror att du ska hitta det. Ibland någon helt annanstans, annan plats där du inte letat förut. med en person du inte väntad dig.
Men bra blir det. 

Förutom det så fortsätter ju livet som vanligt.
Nya kvällskurser i hälsa som börjar i januari i Stockholm ( häng med, det finns plats kvar).
Ny onlinekurs, 8/800,  som börjar varje måndag och är väldigt uppskattad. 
Två pilgrimsvandringar under 2020, varav den ena är fullbokad, men det finns plats kvar i september, häng med då! 
Läs mer om alltsammans på www.schuck.se eller klicka här. 


Kram!
Cathrine

fredag, kl 08:43,med kaffe på sängen. en dag som vi vet inte är så lyckad för bloggning, (inte många som läser)  men det låtsas vi inte om..

Ibland måste man stanna upp och försöka förstå hur bra allt faktisk är, lite good enought sådär. 
Pratade som vanligt med både mor och son i telefon igår. Först mamma som direkt frågade vad som var på tok för hon hörde väl att att min röst var lite låg. Tänk ändå vad mammor har bra hörsel när det gäller sina barn. Bara det i sig är ju helt otroligt att det finns en annan människa som direkt HÖR hur man mår. 
Att sedan få den gåvan och glädjen att fortfarande ha en pigg och alert mor i livet är inget annat än en välsignelse i sig. 

Sedan pratade jag med mig son, han frågade hur jag mådde och jag svarade att det väl var helt ok, ish. 
- Ok är bra, säger sonen. Helt ok, faktiskt. Han har ju helt rätt. Som så ofta. 

Ja, det är ju precis exakt så det är. Helt ok är bra. Riktigt bra faktiskt. 
De där små kornen av komplett lycka är ganska få och vore det fler så skulle vi nog inte uppskatta dem lika mycket. 
Men bara det faktum att ha möjligheten att få byta ett par ord med de två personer i livet som är mitt nord och syd ( förutom Kärleken som är öst och väst), de två som är de största planeterna i mitt solsystem. De två som betyder mest.
Det är en välsignelse i sig. 

Det finns ett underbart utryck på engelska som heter " to count your blessing" att räkna/uppskatta sina välsignelser. 
Det är inte så dumt att vakna och fundera över sina välsignelser. Vad just jag är glad och tacksam för.
Min familj, mina vänner, ja, det som gör dig lycklig. 
Ta dagen i tillfälle, det kanske är lite lugnare för dig också idag när det är någon form av halvledigt. Fundera över vad du är tacksam för. 
Tänd ett ljus på en grav eller i ditt fönster och fundera över dina blessings, dina välsignelser. 
Dessa tankar både värmer och stärker och det där varma ljuset i trakten av hjärtat lyser upp från insidan. 
Ok är faktiskt riktigt bra. 

Du vet vid det här laget att jag är ganska bra att prata med och lyssnar också riktigt bra. Terapeut på köpet. Behöver du den sådan person, så hör gärna av dig. För kontakt, klicka här. 

jag önskar dig en väldigt fin helg,
Cathrine





 





 

senaste inläggen

Arkiv