Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019 > 10

Tack för alla fina brev och reaktioner! Härligt att ni läser, tycker, tänker och hör av er!
Roligt att starta en positiv snöboll och låta den rulla och få ett eget liv.  Tack vare er. 
Veckans (kanske) sista inlägg handlar fortfarande om det där med kärlek, singel, gift, sambo och livet i vår ålder. 
Spännande ämne som berör många har det visat sig.


Igår kom G till tals, hon hade skrivit ett så klokt inlägg om viljan och möjligheten att leva själv, och hur vi faktiskt är den första generationen som har den förmånden att få bestämma över våra liv och hur och med vem vill leva detta liv. Sambo eller singel. Du bestämmer själv.

Nästa vinkel på dessa funderingar kommer från en annan väninna, H som upplever en annan sida av samma mynt, nämligen frågan om varför hon som är så söt och trevlig fortfarande är singel..
Så här skriver H:


"Det intressanta är att att jag också får en hel del reaktioner, menande blickar och suckar för att jag INTE träffat någon ny att slå mig ihop med trots att det gått ”så många år” sedan jag gick igenom min skilsmässa.
Jag får ständigt höra kommentarer som ”varför har du inte nån ny, du som är så trevlig”, ”är det inte dags att gå vidare efter alla dessa år”, ”det ÄR JU roligare att vara två”, osv. De flesta kommentarerna fälls utan att fråga om jag vill, eller för den delen ”anstränger mig”, för att hitta en ny partner. 
Min poäng är att hur man än gör i denna mogna ålder så finns det så många åsikter om hur vi ”borde” eller ”inte borde” göra - när valet faktiskt är vårt eget, utan andras åsikter eller fördömanden!"


Så väldigt bra skrivet, tycker jag. 
Du som är så söt och trevlig...borde väl ändå träffa någon...
Hur sjukt är det, egentligen?

Jag pratade med en väninna som precis gift sig nyligen och vi konstaterade glatt att man får lov att pussa en del grodor innan man träffar någon prins, om det är det man är ute efter. 
Och vill man inte pussas, inte hänga med grodor och trivs med livet precis som det är, så är det helt i sin ordning. 
Tänk om vi kunde ägna mer tid åt att göra gott, säga snälla saker, göra andra människor glada, istället för tvärtom?
Börja med dig själv. 

Vill du göra något roligt för dig själv till våren? (vare sig du är singel eller sambo ( ta med gubben/gumman) så tycker jag att du ska hänga med mig och Fredrik Ölander på vårens bästa pilgrimsvandring, en vecka längs Camino de santiago de Compostela. 
Vi kommer denna gång ha extra fokus på hälsa och måbra. 
Så, häng med!  Gör dig själv glad. En garanterad endorfin, serotonin och dopaminkick. Det kan jag lova. 

Mer info om pris och resa, klicka här. 

kram!
Cathrine



















 

tisdag, kl 07:26, med kaffe på nya fina natttduksbordet. Samma lycka varje morgon.
 

Många gillade det jag skrev igår om en del av de attityder jag möter som "nyträffad" i denna ålder i livet. 
Ömsom vin, ömsom vatten om man säger så..
Jag fick ett underbar kommentar av min kloka väninna G, som jag gärna saxa och delar med mig av....


" Jag är ju en av dem som lever ensam.
 Jag är ju även en väldigt historieintresserad person. Om man tittar ur det perspektivet på varför allt fler lever ensamma kan svaret vara - för att vi kan.
Under vår levnad har lagstiftningen förändrats till vår fördel. 1973 avskaffades sambeskattningen som medfört att kvinnans lön slogs ihop med mannens varvid skatteeffekten totalt kunde innebära en försämring för hushållet.
1982 lagstiftades om att alla yrken skulle vara öppna för båda könen. Plötsligt kunde kvinnor bli både produktchefer (som jag 1986) och präster, dvs utbilda sig till yrken med bra löner.
Detta tillsammans med att preventivmedel blev lagliga och tillgängliga för alla, och att fri abort infördes på 1970-talet, förändrade förutsättningarna för Sveriges alla kvinnor. Plötsligt fick vi makten över vår kroppar och vår ekonomi - dessa feminismens grunder: att kunna försörja oss själva. Det har lett till möjlighet att leva själv. Ingen behöver längre stanna i ett äktenskap av ekonomiska skäl.


Sedan är det det där med kärlek.
 Flertalet av våra jämnåriga män är uppvuxna i familjer där mamman varit underordnad pappan både ekonomiskt och psykologiskt. Gossarna hade en mamma med hembakade bullar att gå hem till. Självklarheten i att mamman skötte hushållet behöver inte diskuteras. Men det är inte så konstigt att våra jämnåriga män i vuxen ålder har liiite problem med jämställdhetsfrågor Deras liv har ju snarast begränsats av den lagstiftning som gett oss kvinnor de rättigheter jag nämnt ovan.


 Jag tänker att det vore bra om fler kvinnor slutade betrakta sig som misslyckade personer som gett upp. Vi är ju första generationen som har makt över våra liv, något som yngre kvinnor ser som en självklart. I alla fall om de valt att skaffa sig den utbildning som även den är tillgänglig för alla."

Jag blir själv alldeles lycklig av G´s rader och tankar. 
Vi missar ju ibland det historiska perfektivet och det faktum att kvinnor idag har ett val. 
Det är vi, i vår ålder, den första generation kvinnor som kan välja.
som har makten över våra liv. 

Det är "Pippi-power". 
Det här har vi inte gjort förut, det ska nog gå bra. 

kram, 
Cathrine
 

måndag, kl 06:54, i sängen, med kaffe på nytt nattygsbord.

Lycksökerska, manslukerska eller bara gammalt hederligt oseriös?
När man "hittar kärleken sent i livet" för man minsann höra både det ena och det andra. 
En hel del snörpta munnar får man också se. Förvånadsvärt många faktiskt.


Jag läste en bra krönika i DN i fredags, på Insidan. En kvinna i min ålder som gift om sig för tredje gången och stötte på en hel del ifrågasättanden. 
Måste ni verkligen gifta er, är det nödvändigt, vad ska det vara bra för ... osv.
Själv så är jag ju lite teflonig till sättet ( det rinner av mig), så jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker och tänker, men den där artikel satte faktiskt fart på tankarna hos mig. 
Epitetet manslukerska fick jag  ( av en man) för något år sedan när en väninna och jag var ute på något galej. Sansat sådan om jag minns rätt. 
Att överhuvud taget dejta i denna höga och aktningsvärda ålder (61) är knappt något man ens talar om. Att man då och då faktiskt träffar någon ska vi inte tala om. Usch så dagsländigt och... lättsinningt det hela verkar. Hua. 
Man framstår som något väldigt oseriöst och tonårsflamsigt. Herregud, gifta sig flera gånger under ett och samma liv...
Jag funderar på varför det är "finare" att vara gift med en och samma gubbe i 40 år, och varför allt annat är mindre bra. Mindre fint liksom.
Lycklig eller inte verkar spela mindre roll i sammanhanget. 

Jag har många väninnor som lever singel. En del för att de vill det, andra för att de inte hittat den rätte. En del som fortfarande letar aktivt medan andra har resignerat och funnit sig i ett liv som ensamstående.
Själv hade jag nog slutat dejta och börjat nöja mig med livet som det var, skulle precis gå ur Match när en man från förr seglade förbi på skärmen. 
Tänkte att ett glas vin kan man alltid ta, åtminstone för att höra vad som hänt med hans liv sedan vi sågs senast ( för 45 år sedan). 
Han resonerade detsamma. Max en halvtimme hade han avsatt för vår dejt. 
Resten är historia som man säger, och nu är vi förlovade, bor ihop och gifter oss till våren.

Min plan som ung var helt klart att gifta mig och förbli gift med en och samma man ett helt liv. Precis som mina föräldrar hade gjort. Lyckliga dessutom.
Nu blev det inte så. 
Det blev olika perioder i livet, med olika män. För det mesta långa och väldigt comittade förhållanden som alla varade länge och resulterade i barn i det ena fallet och stark önskan om familj i det andra. Tyvärr kom livet emellan och ville annorlunda.    
Vart vill jag komma med detta resonemang?
Kanske att stanna upp och fira livet. I varje form och skepnad det än har. Livet, carpe diem, fånga det, lev det. Njut av det. 
Fira livet. 

Vill du också fånga livet, låt då inte din kropp sätta stopp för det. Jag träffar så många kvinnor som inte älskar sina kroppar och därför inte låter någon annan heller få en chans att älska dem. 
Jag hjälper dig att komma iform, fysiskt eller psykiskt. 
Du förtjänar att få må bra. Det är faktiskt något vi alla förtjänar. 
Kontakta mig gärna, så hjälper jag dig till kropp du vill ha roligt tillsammans med!
Klicka här. 




 










 

torsdag, kl 06:45, i sängen med en kopp kaffe på stolen som just nu är mitt nattygsbord. 

Idag ska det handla om tacksamhet.
En mening har gått på repeat i mitt huvud sista veckan.
Jag gick i många år till ett mycket duktigt medium. Hon började alltid med en mediation där hon gick igenom hela kroppen för att koppla av och stilla klienten.
De sista orden gick alltid till hjärtat, som skulle vara upplyst av "ett vackert vitt ljus". 
Nu vet jag precis hur detta ljus ser ut, för jag får vara med om det, varje dag. 
Varje morgon. 


Jag gav mina klienter i kvällskursen i hemläxa att fundera över vad de är tacksamma för. Ur dessa funderingar kommer nästan alltid tankar kring tacksamhet för den hälsoförändring de har unnat sig själva och hur självsnälla de är mot sig själva. Det är ju enkelt att vara snäll mot andra, men så svårt att vara snäll mot sig själv. 
Genom att fundera i dessa banor bygger man och reparerar man nämligen självkänsla. 
Något som brukar få sig en rejäl törn när man inte tar hand om sig, äter fel och inte sköter om sin hälsa. 
Så det är sådant vi jobbar med på mina kvällskurser. 

När man ger en sådan hemläxa så funderar man självklart i samma banor. 
Jag får numera alltid kaffe serverat på sängen. En glädje och källa till tacksamhet i sig själv. 
Härom morgonen gick jag upp tidigare, och tänkte ta min egen kopp som stod klar på bänken i köket. 
Den var full med hett vatten! Även termosen där resten av kaffet brukar vänta på mig, var fylld med kokande vatten.
Det tog en sekund innan jag fattade varför...
Alltsammans för att jag skulle få en kopp kaffe som var så varm som möjligt.
Allt detta, detta värmande och all denna omsorg utan att jag ens visste om det eller detta blev ens fått det berättat för mig...
DET är omsorg och kärlek. 
Det är jag tacksam för. Så oändligt tacksam.

Hur ser dina tankar kring tacksamhet ut? Vad är du tacksam för idag?

Har du funderat mer på min utmaning att under en månad undvika, socker, mjölmat och mejeri? 
hur mår du? Hur går det?

Är du nyfiken på kursen, vill du hänga med på nästa kurs?
Eller träffas privat och ta en timme tillsammans?
Hör av dig, klicka här för kontakt. . 


Jag hoppas du får en bra torsdag.
Cathrine









 









 


 

















a på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

IMG_0752 IMG_0752

tisdag, kl 06:53, med kaffe vid sängen, i nya hemmet och nya sängen. 

Igår träffade jag min terapikompis och vän PG, och han ställde en väldigt rak fråga till mig (jag gillar sådana frågor).
Varifrån får du din livsglädje ifrån?
Man skulle ju kunna sälja din glädje, speciellt när du du den där gesten med armarna i luften.


ja, vad svarar man på en sådan fråga?
Man börjar fundera på var och när den där speciella glädjen började spira. 
Jag vet faktiskt platsen och tiden. 

Det var 2 juni 2017. Jag hade gått en vecka på min långa pilgrimsvandring, 5-veckorsvandringen tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. 
Jag var hög på lycka över allt jag fick vara med om, hög och rusig på livsglädje och kände mig som Tigger i Nalle Puh över allt jag klarade av och faktiskt fixade riktigt bra.
Någonstans där på vägen fick jag tillbaka min grundglädje, hittade min ödmjukhet, min tacksamhet och förstod begreppet enkelhet.
Det behövs så lite för att vara tacksam för så mycket. 

jag var rädd att förlora den förmågan när jag väl kom hem till vardagen igen och alla bekvämligheter, men den oron visade sig vara ogrundad. Den hade kommit för att stanna.

Förstå mig rätt, och läs mellan raderna, det är klart att det blir svart ibland. En fnurra på kärlekstråden, en nära anhörig som mår väldigt dåligt, en oro för hur framtiden ska se ut... alltsammans sådant som självklart skapar mörka moln även på min himmel. Jag är ju inte mer än människa.
Jag har varit lite "skör i kanten" inför förändringar i livet och med flytten, och en självklar oro över att ett snabbt samboskap ska bli ett hopp i en galen tunna. Och oroat mig helt i onödan, för detta är nog bland det bästa jag gjort. Att flytta ihop alltså. 
Som sagt, människa. 

Men, jag studsar tillbaka, jag är snabbt på benen. Snabbt i zonen igen. I glädjezonen. När man en gång har hittat platsen där det där bubblet bor, där den där livsglädjen finns, så hittar man snabbt tillbaka.  
Enklare och enklare, snabbare och snabbare för varje gång. 
Märkligt, men så är det faktiskt. 

Visst blir det tvära kast. I alla fall till synes tvära kast. Men är det inte så livet självt ser ut. 
Glädje och sorg. 
Man måste ju känna att man lever, liksom. Tänker jag. 
Och det gör man faktiskt väldigt mycket, i alla fall när man sträcker armarna upp i luften. Då är det svårt att inte vara glad. Pröva själv. 

Behöver du hjälp med att hitta tillbaka till din grundglädje? 
Följ med mig på en PW så pratar vi. Hittar tillbaka till din grundglädje. Vad just du blir glad över.
Orkar du inte gå så ses vi på mottagningen. 
Har du lust så hänger du med mig och Fredrik Ölander på nästa års veckovandring längs pilgrimsleden en vecka. 
Vi går tillsammans på skattjakt efter livsglädjen.
Kontakta mig här. 
Läs mer om höstens kurser och vårens äventyr, här. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine
 

onsdag, kl 06:45, med kaffe på köksstolen som just nu är mitt nattduksbord, kaffe på sängen, termos i köket. Kärlek tror jag det kallas och jag är så glad och tacksam för det. 
Stor, varm och god kärlek. 


Idag ska det handla om bröst. 
Bröst och mat. 
Eller snarare vilken sorts mat som INTE är så lyckad för dem som drabbats av cancer eller kanske bär genetiskt på risken att utveckla cancer senare i livet. 


Alla har vi en väninna som drabbats av bröstcancer. Just min väninna överlevde, men det är fortfarande väldigt många som inte gör det. 
Dessa rader går till dem. Vi hedrar dem genom att hjälpa andra. 

Det började med att jag skrev om mjölk och mejeriprodukter i måndags. Det blev ett himla liv som ni säkert fattat. 
Igår var jag lite stukad och sårad, idag är jag bara arg. 
(deppigheten har lagt sig, tack och lov. Förmodligen 5 HTP som börjar verka) 

Ingenting sker ju av en slump tänker jag. 
Hade jag inte skrivit om mjölk, ost och andra mejerier så hade aldrig mina vänner läkarna och näringsterapeuterna kommit till mitt försvar och skickat bra studier. 
https://www.healthnutnews.com/doctors-petition-fda-to-require-breast-cancer-warning-label-on-cheese/?fbclid=IwAR1nOSIAJNz1qT6cQezESFsDmrx48rroBLOmu998BmKgZQusaUY8aQYF-qs

Då hade jag aldrig fått denna kommentar som jag nu saxar anonymt ut mitt FB flöde igår...

" jag har haft bröstcancer med spridning till hjärna,lunga, lever, lymfa och skelett, fick cellgifter under många år som inte fungerade alls. Enligt läkarna så hade jag 8-10 veckor kvar att leva 2001. Det var först när min syster som är forskare i genetik och onkologi kollade upp kopplingen mellan bröstcancer och mejeriprodukter som jag slutade med detta och fick stopp på tillväxten av tumörer."

Dessa rader borde alla kvinnor läsa.
Och sedan välja själv. 
Jag säger inte avstå allt du gillar i resten av livet. Jag säger avstå socker, mjöl och mejeri under en period och se hur du mår. 
Du kanske minskar i vikt precis som NIkke som svarade med en kommentar på gårdagens blogg (läs det gärna!).
Du kanske stoppar inflammatiioner i leder och muskler. Du kanke blir lugn i magen, du kanske sover bättre, du kanske slipper akne, du kanske slipper att jämt vara så trött och hängig, du kanske blir mindre deppig...
Vad har du att förlora?

Testa en månad. En måndad utan socker, mejeri och mjöl. Inte räkna några kalorier, inte räkna några kolhydrater. Inte "banta". Bara äta kött, fisk, ägg, kyckling och MASSOR av grönsaker.
Bara låt bli mjöl, socker och mejeri under en månad. 
Är du med? Antar du utmaningen? Gör gärna en kommentar i fältet nedan. 
Nu går startstkottet för vår egen "rosa månad". en månad utan rosa godis, rosa bullar , eller annat trams. 
Gör ett rosa mos ikväll istället, på rödbeta och potatis. 

Nu börjar vi samla en månads hälsoeffekter. 

NU BÖRJAR VI!!!!

kram, Cathrine

 
 

tisdag kl 07:40, med kaffe på köksstol brevid nya sängen, i nya lägenheten.

Jo, lite skör i kanten är jag allt.
Märker konstigt nog av åldern i lägen som dessa. 
Lite mindre av allt. Ork, lust, kraft...
Så jag säger som den färgstarka kvinnan på bilden ovan, jag håller med om i stort sett allt...
Nåja.


Det blev en animerad diskussion på FB igår över ett inlägg jag gjorde ang mjölk. Det skulle egentligen hamnat på en FB grupp, 8/800, men hamnade egentligen av misstag, i huvudflödet.
Tänk så mycket åsikter vi har om mjölk! En helig ko, om man så säger..
Och allt jag skrev var att det kan ju vara värt att testa att utesluta/undvika mejeri under en period för att känna skillnaden i kroppen.
Aj, vilket liv det blev. 
Är man lite skör i kanten ska man undvika alla barikader och speciellt sådant som mejeriprodukter. 
Note to self. Mjölk och mejeriprodukter är toppen. (not) 

Ja, skör är ett bra ord just nu...En väldigt nära anhörig mår väldigt dåligt och det påverkar det mesta. Inget i livet känns riktigt roligt när de man älskar mest inte mår bra. Så är det bara.

Blir faktiskt också skör av flytten. En del av oss är inte gjorda för mer än en viss mängd flyttar under ett liv. Jag tror jag har överskridit den kvoten rejält. 
Nu är det inte många dagar tills själva lasset går, även om jag bott heltid i nya lägenheten i ett par veckor. 
Bävar för fredag. Gillar verkligen inte flyttlass...
Minns en god väninnas ord, vid en av hennes och makens många flyttar, att därifrån skulle man få bära henne ut med fötterna före..
Jojo, de har hunnit flytta både långt och flera gånger sedan dess.
Om Annica var i Stockholm nu så skulle jag nog hyra in henne för lite flyttorganisation. 

Men det är lite härligt med hela processen. Just nu har vi ett helt tomt sovrum, bara nya fina dubbelsängen som tronar i mitten. 
Med lite färg och nya möbler ( och lampor) blir det toppen. 

Skulle du också av någon anledning känna dig lite skör i kanten så kan jag med fördel rekommendera lite uppiggande aswaganda (hälsokosten) för extra ork och lust, samt GABA (hälsokosten) till kvällen för lugn och ro. 
Det funkar faktiskt utmärkt. 

Du missade väl inte Anders Hansen och hans utmärkta program i SVT Din hjärna? Se annars gärna på SVTPlay. 
Det handlade mycket om hur du faktiskt kan påverka ditt humör och hur du mår genom hur du rör dig. 
Väldigt sevärt. 

Behöver du mer tips, råd eller pep, så tveka inte att höra av dig till mig så löser vi det tillsammans.  Klicka här. 























 














 

IMG_2293 IMG_2293

Onsdag, kl 08:18, sista natten i provisoriska sovrummet, tills nya sängen kommer, idag. Fortfarande med kaffe på nattduksbordet. 

Jag minns väl när denna ledsamma bild togs på mig i somras av min väninna M. 
Kärleken och jag hade fnurra och jag var så bottenlöst ledsen. 

Det ordnade sig efter ett par dagar, och nu lyser solen ljust och varmt över ett väldigt vackert och kärleksfullt förhållande som i dagarna ytterligare förstärks genom att vi flyttar ihop. 
Då borde man väl vara lycklig, eller hur?

Och är man det inte, så måste man sätta sig ned och fundera varför. Så jag tänker och tänker. 
Det är som om filmen som går på skärmen framför dig just nu körs i svartvitt, fast du är helt säker på att den är inspelad i färg. Någon måste med andra ord ha kommit åt någon inställning.

Igår kväll kom jag på vad det var. Jag gillar inte förändringar. 
Jag gillar inte att flytta. Jag gillar inte att möblera om. Jag gillar det verkligen inte.
Trots att jag vet att det blir bra till slut, det finns ett slut på en flytt och allt blir toppen, så är jag så väldigt låg och ledsen. 
Inget är kul. 
Gå till en del jobb? Nej, hu så hemskt. Träffa kompisar, nej det orkar jag inte. 
Dra igång nya projekt? Nä, jag vill hellre ligga under en filt och titta på Netflix. 
Ja, du fattar.... inte bra.
Har man ovanpå det alltid ha några nära och kära att ständigt oroa sig för. Ja... då blir det rejält motigt. 

Ja du hör ju. Inte ens jag som alltid är så där outhärdligt pigg och glad är det jämt. 
Men du vet ju också att jag alltid försöker hitta en väg ut ur mörkret och gärna tar hjälp där det finns tillgängligt. 
Mitt gamla knep, att gå sig ut en depression är alltid ett säkert kort. Ljus i ögonen varje dag låter kanske banalt men det funkar. Jag lovar. Kanske inte så kul att komma ut just nu, men rejäla regnkläder är ett hett tips.
Vidare så petar jag just nu även i mig ett naturligt anti depp, som heter 5HTP, det fanns tidigare att köpa på hälsokosten men finns numera bara på nätet. Gjort på en ört, griffonia och väldig effektivt. 
Sedan tar jag gärna GABA en signalsubstans som bidrar till lugn i hjärnan och bättre sömn. Finns på hälsokosten.

Vidare så är det extra viktigt att under deppiga perioder ändå försöka äta vettigt. Undvika socker, mjöl och mejeri som verkligen inte gör dagsformen någon nytta.
Jag försöker också att ligga i ännu mer med kosttillskott i form av extra vitaminer och kollagenprotein, D-vitamin och Omega 3. 
När hjärnan är slut brukar kroppen inte ligga långt efter. Bra med extra stöttning då tänker jag.

Sedan är det "bara" ( inte så bara) att stillsamt försöka sätta en fot före den andra och långsamt försöka ta sig i den riktning man tror är "land" och säkerhet.
Inte helt enkelt, jag vet. 
Klappa fint på sig själv och säga snälla saker till sig själv. 

Själv ska jag ägna dagen åt att ta emot vår nya dubbelsäng, och sedan pyssla om nära och kära.
Det finns ju som bekant grader i helvetet. 

Behöver du också någon som lyssnar och stöttar och som faktiskt förstår exakt vad du menar, så hör gärna av dig. 
Jag är bra på att lyssna. Blivit en riktigt duktig terapeut efter alla dessa år. 
Du när mig här. 















 












 











 

tisdag morgon, kl 07:17, med kaffe på sängen, i nya hemmet.

Att få flytta ihop med en människa man älskar är en gåva.
Att överhuvud taget få förmånen att träffa någon man vill vara med och leva resten av sitt liv med, är gåva. 
För allt detta är jag så väldigt djupt tacksam. 

Men, jag kan inte låta bli att muttra lite ändå, om andra saker, inte om Kärleken ( han är toppen). Det handlar om oss kvinnor. Om hur vi saknar den där förmågan att hålla ihop och vara lojala mot varandra. Å andra sidan, nu när jag funderar på det, varför skulle kvinnor egentligen vara mer lojala mot varandra än vad män är? Är män mer lojala mot varandra? Har DU en synpunkt, lämna gärna en kommentar nedan. 
Nåväl, min poäng... jag har senaste tiden sett flera händelser där kvinnor är rent ut sagt ruttna mot varandra. 
En kollega och väninna till mig upptäckte att hon är kopierats rakt av, långa stycken som en sk hälsomännniska har kopierat och sedan salufört som eget material och håller dessutom kurser i detta. Seriöst, hur tänker man då?

En annan väninna till mig är nu plötsligt trakasserad och stalkad av sin killes exhustru som dessutom ringer upp och kallar den stackars människan för "lycksökerska"...
Jag menar, herregud...vem kommer på sådana dumheter?
Nättroll ska vi inte tala om, snälla vänliga äldre kvinnor som förvandlas till nätmonster och sitter och publicerar elakheter om andra kvinnor på nätet. 
Skaffa er ett eget liv tänker jag stillsamt. 

Så med ett litet stillsamt "make love not war" tänkte jag lämna dig med en varm önskan om en bra tisdag. 
Själv ska jag åka in till stan och packa flyttkartongen i den gamla lägenheten tillsammans med den vänlige sonen som kommer över och håller lilla mamma sällskap. 
Sedan blir det klientarbete i eftermiddag.
Det är just nu det bästa jag vet, att sitta med klienter på nya mottagningen. 
Det blir så mycket nytta och glädje gjort där. Jag har fått en så väldigt fin mottagning i stan med den bästa energin. 
Känner du att du eller någon du vet skulle behöva en "prattimme", så hör av dig, du kan boka direkt på hemsidan här. 

Vill du läsa mer om vårens pilgrimsvandring eller höstens olika kurser så går du direkt hit. 

Snart börjar ny 4 veckors kurs i Mosley/Schück metoden som gör så gott för hälsan!
Välkommen!

kram, Cathrine



















 

2019 > 10

Tack för alla fina brev och reaktioner! Härligt att ni läser, tycker, tänker och hör av er!
Roligt att starta en positiv snöboll och låta den rulla och få ett eget liv.  Tack vare er. 
Veckans (kanske) sista inlägg handlar fortfarande om det där med kärlek, singel, gift, sambo och livet i vår ålder. 
Spännande ämne som berör många har det visat sig.


Igår kom G till tals, hon hade skrivit ett så klokt inlägg om viljan och möjligheten att leva själv, och hur vi faktiskt är den första generationen som har den förmånden att få bestämma över våra liv och hur och med vem vill leva detta liv. Sambo eller singel. Du bestämmer själv.

Nästa vinkel på dessa funderingar kommer från en annan väninna, H som upplever en annan sida av samma mynt, nämligen frågan om varför hon som är så söt och trevlig fortfarande är singel..
Så här skriver H:


"Det intressanta är att att jag också får en hel del reaktioner, menande blickar och suckar för att jag INTE träffat någon ny att slå mig ihop med trots att det gått ”så många år” sedan jag gick igenom min skilsmässa.
Jag får ständigt höra kommentarer som ”varför har du inte nån ny, du som är så trevlig”, ”är det inte dags att gå vidare efter alla dessa år”, ”det ÄR JU roligare att vara två”, osv. De flesta kommentarerna fälls utan att fråga om jag vill, eller för den delen ”anstränger mig”, för att hitta en ny partner. 
Min poäng är att hur man än gör i denna mogna ålder så finns det så många åsikter om hur vi ”borde” eller ”inte borde” göra - när valet faktiskt är vårt eget, utan andras åsikter eller fördömanden!"


Så väldigt bra skrivet, tycker jag. 
Du som är så söt och trevlig...borde väl ändå träffa någon...
Hur sjukt är det, egentligen?

Jag pratade med en väninna som precis gift sig nyligen och vi konstaterade glatt att man får lov att pussa en del grodor innan man träffar någon prins, om det är det man är ute efter. 
Och vill man inte pussas, inte hänga med grodor och trivs med livet precis som det är, så är det helt i sin ordning. 
Tänk om vi kunde ägna mer tid åt att göra gott, säga snälla saker, göra andra människor glada, istället för tvärtom?
Börja med dig själv. 

Vill du göra något roligt för dig själv till våren? (vare sig du är singel eller sambo ( ta med gubben/gumman) så tycker jag att du ska hänga med mig och Fredrik Ölander på vårens bästa pilgrimsvandring, en vecka längs Camino de santiago de Compostela. 
Vi kommer denna gång ha extra fokus på hälsa och måbra. 
Så, häng med!  Gör dig själv glad. En garanterad endorfin, serotonin och dopaminkick. Det kan jag lova. 

Mer info om pris och resa, klicka här. 

kram!
Cathrine



















 
Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:26, med kaffe på nya fina natttduksbordet. Samma lycka varje morgon.
 

Många gillade det jag skrev igår om en del av de attityder jag möter som "nyträffad" i denna ålder i livet. 
Ömsom vin, ömsom vatten om man säger så..
Jag fick ett underbar kommentar av min kloka väninna G, som jag gärna saxa och delar med mig av....


" Jag är ju en av dem som lever ensam.
 Jag är ju även en väldigt historieintresserad person. Om man tittar ur det perspektivet på varför allt fler lever ensamma kan svaret vara - för att vi kan.
Under vår levnad har lagstiftningen förändrats till vår fördel. 1973 avskaffades sambeskattningen som medfört att kvinnans lön slogs ihop med mannens varvid skatteeffekten totalt kunde innebära en försämring för hushållet.
1982 lagstiftades om att alla yrken skulle vara öppna för båda könen. Plötsligt kunde kvinnor bli både produktchefer (som jag 1986) och präster, dvs utbilda sig till yrken med bra löner.
Detta tillsammans med att preventivmedel blev lagliga och tillgängliga för alla, och att fri abort infördes på 1970-talet, förändrade förutsättningarna för Sveriges alla kvinnor. Plötsligt fick vi makten över vår kroppar och vår ekonomi - dessa feminismens grunder: att kunna försörja oss själva. Det har lett till möjlighet att leva själv. Ingen behöver längre stanna i ett äktenskap av ekonomiska skäl.


Sedan är det det där med kärlek.
 Flertalet av våra jämnåriga män är uppvuxna i familjer där mamman varit underordnad pappan både ekonomiskt och psykologiskt. Gossarna hade en mamma med hembakade bullar att gå hem till. Självklarheten i att mamman skötte hushållet behöver inte diskuteras. Men det är inte så konstigt att våra jämnåriga män i vuxen ålder har liiite problem med jämställdhetsfrågor Deras liv har ju snarast begränsats av den lagstiftning som gett oss kvinnor de rättigheter jag nämnt ovan.


 Jag tänker att det vore bra om fler kvinnor slutade betrakta sig som misslyckade personer som gett upp. Vi är ju första generationen som har makt över våra liv, något som yngre kvinnor ser som en självklart. I alla fall om de valt att skaffa sig den utbildning som även den är tillgänglig för alla."

Jag blir själv alldeles lycklig av G´s rader och tankar. 
Vi missar ju ibland det historiska perfektivet och det faktum att kvinnor idag har ett val. 
Det är vi, i vår ålder, den första generation kvinnor som kan välja.
som har makten över våra liv. 

Det är "Pippi-power". 
Det här har vi inte gjort förut, det ska nog gå bra. 

kram, 
Cathrine
 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 06:54, i sängen, med kaffe på nytt nattygsbord.

Lycksökerska, manslukerska eller bara gammalt hederligt oseriös?
När man "hittar kärleken sent i livet" för man minsann höra både det ena och det andra. 
En hel del snörpta munnar får man också se. Förvånadsvärt många faktiskt.


Jag läste en bra krönika i DN i fredags, på Insidan. En kvinna i min ålder som gift om sig för tredje gången och stötte på en hel del ifrågasättanden. 
Måste ni verkligen gifta er, är det nödvändigt, vad ska det vara bra för ... osv.
Själv så är jag ju lite teflonig till sättet ( det rinner av mig), så jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker och tänker, men den där artikel satte faktiskt fart på tankarna hos mig. 
Epitetet manslukerska fick jag  ( av en man) för något år sedan när en väninna och jag var ute på något galej. Sansat sådan om jag minns rätt. 
Att överhuvud taget dejta i denna höga och aktningsvärda ålder (61) är knappt något man ens talar om. Att man då och då faktiskt träffar någon ska vi inte tala om. Usch så dagsländigt och... lättsinningt det hela verkar. Hua. 
Man framstår som något väldigt oseriöst och tonårsflamsigt. Herregud, gifta sig flera gånger under ett och samma liv...
Jag funderar på varför det är "finare" att vara gift med en och samma gubbe i 40 år, och varför allt annat är mindre bra. Mindre fint liksom.
Lycklig eller inte verkar spela mindre roll i sammanhanget. 

Jag har många väninnor som lever singel. En del för att de vill det, andra för att de inte hittat den rätte. En del som fortfarande letar aktivt medan andra har resignerat och funnit sig i ett liv som ensamstående.
Själv hade jag nog slutat dejta och börjat nöja mig med livet som det var, skulle precis gå ur Match när en man från förr seglade förbi på skärmen. 
Tänkte att ett glas vin kan man alltid ta, åtminstone för att höra vad som hänt med hans liv sedan vi sågs senast ( för 45 år sedan). 
Han resonerade detsamma. Max en halvtimme hade han avsatt för vår dejt. 
Resten är historia som man säger, och nu är vi förlovade, bor ihop och gifter oss till våren.

Min plan som ung var helt klart att gifta mig och förbli gift med en och samma man ett helt liv. Precis som mina föräldrar hade gjort. Lyckliga dessutom.
Nu blev det inte så. 
Det blev olika perioder i livet, med olika män. För det mesta långa och väldigt comittade förhållanden som alla varade länge och resulterade i barn i det ena fallet och stark önskan om familj i det andra. Tyvärr kom livet emellan och ville annorlunda.    
Vart vill jag komma med detta resonemang?
Kanske att stanna upp och fira livet. I varje form och skepnad det än har. Livet, carpe diem, fånga det, lev det. Njut av det. 
Fira livet. 

Vill du också fånga livet, låt då inte din kropp sätta stopp för det. Jag träffar så många kvinnor som inte älskar sina kroppar och därför inte låter någon annan heller få en chans att älska dem. 
Jag hjälper dig att komma iform, fysiskt eller psykiskt. 
Du förtjänar att få må bra. Det är faktiskt något vi alla förtjänar. 
Kontakta mig gärna, så hjälper jag dig till kropp du vill ha roligt tillsammans med!
Klicka här. 




 










 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 06:45, i sängen med en kopp kaffe på stolen som just nu är mitt nattygsbord. 

Idag ska det handla om tacksamhet.
En mening har gått på repeat i mitt huvud sista veckan.
Jag gick i många år till ett mycket duktigt medium. Hon började alltid med en mediation där hon gick igenom hela kroppen för att koppla av och stilla klienten.
De sista orden gick alltid till hjärtat, som skulle vara upplyst av "ett vackert vitt ljus". 
Nu vet jag precis hur detta ljus ser ut, för jag får vara med om det, varje dag. 
Varje morgon. 


Jag gav mina klienter i kvällskursen i hemläxa att fundera över vad de är tacksamma för. Ur dessa funderingar kommer nästan alltid tankar kring tacksamhet för den hälsoförändring de har unnat sig själva och hur självsnälla de är mot sig själva. Det är ju enkelt att vara snäll mot andra, men så svårt att vara snäll mot sig själv. 
Genom att fundera i dessa banor bygger man och reparerar man nämligen självkänsla. 
Något som brukar få sig en rejäl törn när man inte tar hand om sig, äter fel och inte sköter om sin hälsa. 
Så det är sådant vi jobbar med på mina kvällskurser. 

När man ger en sådan hemläxa så funderar man självklart i samma banor. 
Jag får numera alltid kaffe serverat på sängen. En glädje och källa till tacksamhet i sig själv. 
Härom morgonen gick jag upp tidigare, och tänkte ta min egen kopp som stod klar på bänken i köket. 
Den var full med hett vatten! Även termosen där resten av kaffet brukar vänta på mig, var fylld med kokande vatten.
Det tog en sekund innan jag fattade varför...
Alltsammans för att jag skulle få en kopp kaffe som var så varm som möjligt.
Allt detta, detta värmande och all denna omsorg utan att jag ens visste om det eller detta blev ens fått det berättat för mig...
DET är omsorg och kärlek. 
Det är jag tacksam för. Så oändligt tacksam.

Hur ser dina tankar kring tacksamhet ut? Vad är du tacksam för idag?

Har du funderat mer på min utmaning att under en månad undvika, socker, mjölmat och mejeri? 
hur mår du? Hur går det?

Är du nyfiken på kursen, vill du hänga med på nästa kurs?
Eller träffas privat och ta en timme tillsammans?
Hör av dig, klicka här för kontakt. . 


Jag hoppas du får en bra torsdag.
Cathrine









 









 


 

















a på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »
IMG_0752 IMG_0752

tisdag, kl 06:53, med kaffe vid sängen, i nya hemmet och nya sängen. 

Igår träffade jag min terapikompis och vän PG, och han ställde en väldigt rak fråga till mig (jag gillar sådana frågor).
Varifrån får du din livsglädje ifrån?
Man skulle ju kunna sälja din glädje, speciellt när du du den där gesten med armarna i luften.


ja, vad svarar man på en sådan fråga?
Man börjar fundera på var och när den där speciella glädjen började spira. 
Jag vet faktiskt platsen och tiden. 

Det var 2 juni 2017. Jag hade gått en vecka på min långa pilgrimsvandring, 5-veckorsvandringen tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. 
Jag var hög på lycka över allt jag fick vara med om, hög och rusig på livsglädje och kände mig som Tigger i Nalle Puh över allt jag klarade av och faktiskt fixade riktigt bra.
Någonstans där på vägen fick jag tillbaka min grundglädje, hittade min ödmjukhet, min tacksamhet och förstod begreppet enkelhet.
Det behövs så lite för att vara tacksam för så mycket. 

jag var rädd att förlora den förmågan när jag väl kom hem till vardagen igen och alla bekvämligheter, men den oron visade sig vara ogrundad. Den hade kommit för att stanna.

Förstå mig rätt, och läs mellan raderna, det är klart att det blir svart ibland. En fnurra på kärlekstråden, en nära anhörig som mår väldigt dåligt, en oro för hur framtiden ska se ut... alltsammans sådant som självklart skapar mörka moln även på min himmel. Jag är ju inte mer än människa.
Jag har varit lite "skör i kanten" inför förändringar i livet och med flytten, och en självklar oro över att ett snabbt samboskap ska bli ett hopp i en galen tunna. Och oroat mig helt i onödan, för detta är nog bland det bästa jag gjort. Att flytta ihop alltså. 
Som sagt, människa. 

Men, jag studsar tillbaka, jag är snabbt på benen. Snabbt i zonen igen. I glädjezonen. När man en gång har hittat platsen där det där bubblet bor, där den där livsglädjen finns, så hittar man snabbt tillbaka.  
Enklare och enklare, snabbare och snabbare för varje gång. 
Märkligt, men så är det faktiskt. 

Visst blir det tvära kast. I alla fall till synes tvära kast. Men är det inte så livet självt ser ut. 
Glädje och sorg. 
Man måste ju känna att man lever, liksom. Tänker jag. 
Och det gör man faktiskt väldigt mycket, i alla fall när man sträcker armarna upp i luften. Då är det svårt att inte vara glad. Pröva själv. 

Behöver du hjälp med att hitta tillbaka till din grundglädje? 
Följ med mig på en PW så pratar vi. Hittar tillbaka till din grundglädje. Vad just du blir glad över.
Orkar du inte gå så ses vi på mottagningen. 
Har du lust så hänger du med mig och Fredrik Ölander på nästa års veckovandring längs pilgrimsleden en vecka. 
Vi går tillsammans på skattjakt efter livsglädjen.
Kontakta mig här. 
Läs mer om höstens kurser och vårens äventyr, här. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine
 

Läs hela inlägget »

onsdag, kl 06:45, med kaffe på köksstolen som just nu är mitt nattduksbord, kaffe på sängen, termos i köket. Kärlek tror jag det kallas och jag är så glad och tacksam för det. 
Stor, varm och god kärlek. 


Idag ska det handla om bröst. 
Bröst och mat. 
Eller snarare vilken sorts mat som INTE är så lyckad för dem som drabbats av cancer eller kanske bär genetiskt på risken att utveckla cancer senare i livet. 


Alla har vi en väninna som drabbats av bröstcancer. Just min väninna överlevde, men det är fortfarande väldigt många som inte gör det. 
Dessa rader går till dem. Vi hedrar dem genom att hjälpa andra. 

Det började med att jag skrev om mjölk och mejeriprodukter i måndags. Det blev ett himla liv som ni säkert fattat. 
Igår var jag lite stukad och sårad, idag är jag bara arg. 
(deppigheten har lagt sig, tack och lov. Förmodligen 5 HTP som börjar verka) 

Ingenting sker ju av en slump tänker jag. 
Hade jag inte skrivit om mjölk, ost och andra mejerier så hade aldrig mina vänner läkarna och näringsterapeuterna kommit till mitt försvar och skickat bra studier. 
https://www.healthnutnews.com/doctors-petition-fda-to-require-breast-cancer-warning-label-on-cheese/?fbclid=IwAR1nOSIAJNz1qT6cQezESFsDmrx48rroBLOmu998BmKgZQusaUY8aQYF-qs

Då hade jag aldrig fått denna kommentar som jag nu saxar anonymt ut mitt FB flöde igår...

" jag har haft bröstcancer med spridning till hjärna,lunga, lever, lymfa och skelett, fick cellgifter under många år som inte fungerade alls. Enligt läkarna så hade jag 8-10 veckor kvar att leva 2001. Det var först när min syster som är forskare i genetik och onkologi kollade upp kopplingen mellan bröstcancer och mejeriprodukter som jag slutade med detta och fick stopp på tillväxten av tumörer."

Dessa rader borde alla kvinnor läsa.
Och sedan välja själv. 
Jag säger inte avstå allt du gillar i resten av livet. Jag säger avstå socker, mjöl och mejeri under en period och se hur du mår. 
Du kanske minskar i vikt precis som NIkke som svarade med en kommentar på gårdagens blogg (läs det gärna!).
Du kanske stoppar inflammatiioner i leder och muskler. Du kanke blir lugn i magen, du kanske sover bättre, du kanske slipper akne, du kanske slipper att jämt vara så trött och hängig, du kanske blir mindre deppig...
Vad har du att förlora?

Testa en månad. En måndad utan socker, mejeri och mjöl. Inte räkna några kalorier, inte räkna några kolhydrater. Inte "banta". Bara äta kött, fisk, ägg, kyckling och MASSOR av grönsaker.
Bara låt bli mjöl, socker och mejeri under en månad. 
Är du med? Antar du utmaningen? Gör gärna en kommentar i fältet nedan. 
Nu går startstkottet för vår egen "rosa månad". en månad utan rosa godis, rosa bullar , eller annat trams. 
Gör ett rosa mos ikväll istället, på rödbeta och potatis. 

Nu börjar vi samla en månads hälsoeffekter. 

NU BÖRJAR VI!!!!

kram, Cathrine

 
 

Läs hela inlägget »

tisdag kl 07:40, med kaffe på köksstol brevid nya sängen, i nya lägenheten.

Jo, lite skör i kanten är jag allt.
Märker konstigt nog av åldern i lägen som dessa. 
Lite mindre av allt. Ork, lust, kraft...
Så jag säger som den färgstarka kvinnan på bilden ovan, jag håller med om i stort sett allt...
Nåja.


Det blev en animerad diskussion på FB igår över ett inlägg jag gjorde ang mjölk. Det skulle egentligen hamnat på en FB grupp, 8/800, men hamnade egentligen av misstag, i huvudflödet.
Tänk så mycket åsikter vi har om mjölk! En helig ko, om man så säger..
Och allt jag skrev var att det kan ju vara värt att testa att utesluta/undvika mejeri under en period för att känna skillnaden i kroppen.
Aj, vilket liv det blev. 
Är man lite skör i kanten ska man undvika alla barikader och speciellt sådant som mejeriprodukter. 
Note to self. Mjölk och mejeriprodukter är toppen. (not) 

Ja, skör är ett bra ord just nu...En väldigt nära anhörig mår väldigt dåligt och det påverkar det mesta. Inget i livet känns riktigt roligt när de man älskar mest inte mår bra. Så är det bara.

Blir faktiskt också skör av flytten. En del av oss är inte gjorda för mer än en viss mängd flyttar under ett liv. Jag tror jag har överskridit den kvoten rejält. 
Nu är det inte många dagar tills själva lasset går, även om jag bott heltid i nya lägenheten i ett par veckor. 
Bävar för fredag. Gillar verkligen inte flyttlass...
Minns en god väninnas ord, vid en av hennes och makens många flyttar, att därifrån skulle man få bära henne ut med fötterna före..
Jojo, de har hunnit flytta både långt och flera gånger sedan dess.
Om Annica var i Stockholm nu så skulle jag nog hyra in henne för lite flyttorganisation. 

Men det är lite härligt med hela processen. Just nu har vi ett helt tomt sovrum, bara nya fina dubbelsängen som tronar i mitten. 
Med lite färg och nya möbler ( och lampor) blir det toppen. 

Skulle du också av någon anledning känna dig lite skör i kanten så kan jag med fördel rekommendera lite uppiggande aswaganda (hälsokosten) för extra ork och lust, samt GABA (hälsokosten) till kvällen för lugn och ro. 
Det funkar faktiskt utmärkt. 

Du missade väl inte Anders Hansen och hans utmärkta program i SVT Din hjärna? Se annars gärna på SVTPlay. 
Det handlade mycket om hur du faktiskt kan påverka ditt humör och hur du mår genom hur du rör dig. 
Väldigt sevärt. 

Behöver du mer tips, råd eller pep, så tveka inte att höra av dig till mig så löser vi det tillsammans.  Klicka här. 























 














 

Läs hela inlägget »
IMG_2293 IMG_2293

Onsdag, kl 08:18, sista natten i provisoriska sovrummet, tills nya sängen kommer, idag. Fortfarande med kaffe på nattduksbordet. 

Jag minns väl när denna ledsamma bild togs på mig i somras av min väninna M. 
Kärleken och jag hade fnurra och jag var så bottenlöst ledsen. 

Det ordnade sig efter ett par dagar, och nu lyser solen ljust och varmt över ett väldigt vackert och kärleksfullt förhållande som i dagarna ytterligare förstärks genom att vi flyttar ihop. 
Då borde man väl vara lycklig, eller hur?

Och är man det inte, så måste man sätta sig ned och fundera varför. Så jag tänker och tänker. 
Det är som om filmen som går på skärmen framför dig just nu körs i svartvitt, fast du är helt säker på att den är inspelad i färg. Någon måste med andra ord ha kommit åt någon inställning.

Igår kväll kom jag på vad det var. Jag gillar inte förändringar. 
Jag gillar inte att flytta. Jag gillar inte att möblera om. Jag gillar det verkligen inte.
Trots att jag vet att det blir bra till slut, det finns ett slut på en flytt och allt blir toppen, så är jag så väldigt låg och ledsen. 
Inget är kul. 
Gå till en del jobb? Nej, hu så hemskt. Träffa kompisar, nej det orkar jag inte. 
Dra igång nya projekt? Nä, jag vill hellre ligga under en filt och titta på Netflix. 
Ja, du fattar.... inte bra.
Har man ovanpå det alltid ha några nära och kära att ständigt oroa sig för. Ja... då blir det rejält motigt. 

Ja du hör ju. Inte ens jag som alltid är så där outhärdligt pigg och glad är det jämt. 
Men du vet ju också att jag alltid försöker hitta en väg ut ur mörkret och gärna tar hjälp där det finns tillgängligt. 
Mitt gamla knep, att gå sig ut en depression är alltid ett säkert kort. Ljus i ögonen varje dag låter kanske banalt men det funkar. Jag lovar. Kanske inte så kul att komma ut just nu, men rejäla regnkläder är ett hett tips.
Vidare så petar jag just nu även i mig ett naturligt anti depp, som heter 5HTP, det fanns tidigare att köpa på hälsokosten men finns numera bara på nätet. Gjort på en ört, griffonia och väldig effektivt. 
Sedan tar jag gärna GABA en signalsubstans som bidrar till lugn i hjärnan och bättre sömn. Finns på hälsokosten.

Vidare så är det extra viktigt att under deppiga perioder ändå försöka äta vettigt. Undvika socker, mjöl och mejeri som verkligen inte gör dagsformen någon nytta.
Jag försöker också att ligga i ännu mer med kosttillskott i form av extra vitaminer och kollagenprotein, D-vitamin och Omega 3. 
När hjärnan är slut brukar kroppen inte ligga långt efter. Bra med extra stöttning då tänker jag.

Sedan är det "bara" ( inte så bara) att stillsamt försöka sätta en fot före den andra och långsamt försöka ta sig i den riktning man tror är "land" och säkerhet.
Inte helt enkelt, jag vet. 
Klappa fint på sig själv och säga snälla saker till sig själv. 

Själv ska jag ägna dagen åt att ta emot vår nya dubbelsäng, och sedan pyssla om nära och kära.
Det finns ju som bekant grader i helvetet. 

Behöver du också någon som lyssnar och stöttar och som faktiskt förstår exakt vad du menar, så hör gärna av dig. 
Jag är bra på att lyssna. Blivit en riktigt duktig terapeut efter alla dessa år. 
Du när mig här. 















 












 











 

Läs hela inlägget »
tisdag morgon, kl 07:17, med kaffe på sängen, i nya hemmet.

Att få flytta ihop med en människa man älskar är en gåva.
Att överhuvud taget få förmånen att träffa någon man vill vara med och leva resten av sitt liv med, är gåva. 
För allt detta är jag så väldigt djupt tacksam. 

Men, jag kan inte låta bli att muttra lite ändå, om andra saker, inte om Kärleken ( han är toppen). Det handlar om oss kvinnor. Om hur vi saknar den där förmågan att hålla ihop och vara lojala mot varandra. Å andra sidan, nu när jag funderar på det, varför skulle kvinnor egentligen vara mer lojala mot varandra än vad män är? Är män mer lojala mot varandra? Har DU en synpunkt, lämna gärna en kommentar nedan. 
Nåväl, min poäng... jag har senaste tiden sett flera händelser där kvinnor är rent ut sagt ruttna mot varandra. 
En kollega och väninna till mig upptäckte att hon är kopierats rakt av, långa stycken som en sk hälsomännniska har kopierat och sedan salufört som eget material och håller dessutom kurser i detta. Seriöst, hur tänker man då?

En annan väninna till mig är nu plötsligt trakasserad och stalkad av sin killes exhustru som dessutom ringer upp och kallar den stackars människan för "lycksökerska"...
Jag menar, herregud...vem kommer på sådana dumheter?
Nättroll ska vi inte tala om, snälla vänliga äldre kvinnor som förvandlas till nätmonster och sitter och publicerar elakheter om andra kvinnor på nätet. 
Skaffa er ett eget liv tänker jag stillsamt. 

Så med ett litet stillsamt "make love not war" tänkte jag lämna dig med en varm önskan om en bra tisdag. 
Själv ska jag åka in till stan och packa flyttkartongen i den gamla lägenheten tillsammans med den vänlige sonen som kommer över och håller lilla mamma sällskap. 
Sedan blir det klientarbete i eftermiddag.
Det är just nu det bästa jag vet, att sitta med klienter på nya mottagningen. 
Det blir så mycket nytta och glädje gjort där. Jag har fått en så väldigt fin mottagning i stan med den bästa energin. 
Känner du att du eller någon du vet skulle behöva en "prattimme", så hör av dig, du kan boka direkt på hemsidan här. 

Vill du läsa mer om vårens pilgrimsvandring eller höstens olika kurser så går du direkt hit. 

Snart börjar ny 4 veckors kurs i Mosley/Schück metoden som gör så gott för hälsan!
Välkommen!

kram, Cathrine



















 

Läs hela inlägget »

2019 > 10

Tack för alla fina brev och reaktioner! Härligt att ni läser, tycker, tänker och hör av er!
Roligt att starta en positiv snöboll och låta den rulla och få ett eget liv.  Tack vare er. 
Veckans (kanske) sista inlägg handlar fortfarande om det där med kärlek, singel, gift, sambo och livet i vår ålder. 
Spännande ämne som berör många har det visat sig.


Igår kom G till tals, hon hade skrivit ett så klokt inlägg om viljan och möjligheten att leva själv, och hur vi faktiskt är den första generationen som har den förmånden att få bestämma över våra liv och hur och med vem vill leva detta liv. Sambo eller singel. Du bestämmer själv.

Nästa vinkel på dessa funderingar kommer från en annan väninna, H som upplever en annan sida av samma mynt, nämligen frågan om varför hon som är så söt och trevlig fortfarande är singel..
Så här skriver H:


"Det intressanta är att att jag också får en hel del reaktioner, menande blickar och suckar för att jag INTE träffat någon ny att slå mig ihop med trots att det gått ”så många år” sedan jag gick igenom min skilsmässa.
Jag får ständigt höra kommentarer som ”varför har du inte nån ny, du som är så trevlig”, ”är det inte dags att gå vidare efter alla dessa år”, ”det ÄR JU roligare att vara två”, osv. De flesta kommentarerna fälls utan att fråga om jag vill, eller för den delen ”anstränger mig”, för att hitta en ny partner. 
Min poäng är att hur man än gör i denna mogna ålder så finns det så många åsikter om hur vi ”borde” eller ”inte borde” göra - när valet faktiskt är vårt eget, utan andras åsikter eller fördömanden!"


Så väldigt bra skrivet, tycker jag. 
Du som är så söt och trevlig...borde väl ändå träffa någon...
Hur sjukt är det, egentligen?

Jag pratade med en väninna som precis gift sig nyligen och vi konstaterade glatt att man får lov att pussa en del grodor innan man träffar någon prins, om det är det man är ute efter. 
Och vill man inte pussas, inte hänga med grodor och trivs med livet precis som det är, så är det helt i sin ordning. 
Tänk om vi kunde ägna mer tid åt att göra gott, säga snälla saker, göra andra människor glada, istället för tvärtom?
Börja med dig själv. 

Vill du göra något roligt för dig själv till våren? (vare sig du är singel eller sambo ( ta med gubben/gumman) så tycker jag att du ska hänga med mig och Fredrik Ölander på vårens bästa pilgrimsvandring, en vecka längs Camino de santiago de Compostela. 
Vi kommer denna gång ha extra fokus på hälsa och måbra. 
Så, häng med!  Gör dig själv glad. En garanterad endorfin, serotonin och dopaminkick. Det kan jag lova. 

Mer info om pris och resa, klicka här. 

kram!
Cathrine



















 

tisdag, kl 07:26, med kaffe på nya fina natttduksbordet. Samma lycka varje morgon.
 

Många gillade det jag skrev igår om en del av de attityder jag möter som "nyträffad" i denna ålder i livet. 
Ömsom vin, ömsom vatten om man säger så..
Jag fick ett underbar kommentar av min kloka väninna G, som jag gärna saxa och delar med mig av....


" Jag är ju en av dem som lever ensam.
 Jag är ju även en väldigt historieintresserad person. Om man tittar ur det perspektivet på varför allt fler lever ensamma kan svaret vara - för att vi kan.
Under vår levnad har lagstiftningen förändrats till vår fördel. 1973 avskaffades sambeskattningen som medfört att kvinnans lön slogs ihop med mannens varvid skatteeffekten totalt kunde innebära en försämring för hushållet.
1982 lagstiftades om att alla yrken skulle vara öppna för båda könen. Plötsligt kunde kvinnor bli både produktchefer (som jag 1986) och präster, dvs utbilda sig till yrken med bra löner.
Detta tillsammans med att preventivmedel blev lagliga och tillgängliga för alla, och att fri abort infördes på 1970-talet, förändrade förutsättningarna för Sveriges alla kvinnor. Plötsligt fick vi makten över vår kroppar och vår ekonomi - dessa feminismens grunder: att kunna försörja oss själva. Det har lett till möjlighet att leva själv. Ingen behöver längre stanna i ett äktenskap av ekonomiska skäl.


Sedan är det det där med kärlek.
 Flertalet av våra jämnåriga män är uppvuxna i familjer där mamman varit underordnad pappan både ekonomiskt och psykologiskt. Gossarna hade en mamma med hembakade bullar att gå hem till. Självklarheten i att mamman skötte hushållet behöver inte diskuteras. Men det är inte så konstigt att våra jämnåriga män i vuxen ålder har liiite problem med jämställdhetsfrågor Deras liv har ju snarast begränsats av den lagstiftning som gett oss kvinnor de rättigheter jag nämnt ovan.


 Jag tänker att det vore bra om fler kvinnor slutade betrakta sig som misslyckade personer som gett upp. Vi är ju första generationen som har makt över våra liv, något som yngre kvinnor ser som en självklart. I alla fall om de valt att skaffa sig den utbildning som även den är tillgänglig för alla."

Jag blir själv alldeles lycklig av G´s rader och tankar. 
Vi missar ju ibland det historiska perfektivet och det faktum att kvinnor idag har ett val. 
Det är vi, i vår ålder, den första generation kvinnor som kan välja.
som har makten över våra liv. 

Det är "Pippi-power". 
Det här har vi inte gjort förut, det ska nog gå bra. 

kram, 
Cathrine
 

måndag, kl 06:54, i sängen, med kaffe på nytt nattygsbord.

Lycksökerska, manslukerska eller bara gammalt hederligt oseriös?
När man "hittar kärleken sent i livet" för man minsann höra både det ena och det andra. 
En hel del snörpta munnar får man också se. Förvånadsvärt många faktiskt.


Jag läste en bra krönika i DN i fredags, på Insidan. En kvinna i min ålder som gift om sig för tredje gången och stötte på en hel del ifrågasättanden. 
Måste ni verkligen gifta er, är det nödvändigt, vad ska det vara bra för ... osv.
Själv så är jag ju lite teflonig till sättet ( det rinner av mig), så jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker och tänker, men den där artikel satte faktiskt fart på tankarna hos mig. 
Epitetet manslukerska fick jag  ( av en man) för något år sedan när en väninna och jag var ute på något galej. Sansat sådan om jag minns rätt. 
Att överhuvud taget dejta i denna höga och aktningsvärda ålder (61) är knappt något man ens talar om. Att man då och då faktiskt träffar någon ska vi inte tala om. Usch så dagsländigt och... lättsinningt det hela verkar. Hua. 
Man framstår som något väldigt oseriöst och tonårsflamsigt. Herregud, gifta sig flera gånger under ett och samma liv...
Jag funderar på varför det är "finare" att vara gift med en och samma gubbe i 40 år, och varför allt annat är mindre bra. Mindre fint liksom.
Lycklig eller inte verkar spela mindre roll i sammanhanget. 

Jag har många väninnor som lever singel. En del för att de vill det, andra för att de inte hittat den rätte. En del som fortfarande letar aktivt medan andra har resignerat och funnit sig i ett liv som ensamstående.
Själv hade jag nog slutat dejta och börjat nöja mig med livet som det var, skulle precis gå ur Match när en man från förr seglade förbi på skärmen. 
Tänkte att ett glas vin kan man alltid ta, åtminstone för att höra vad som hänt med hans liv sedan vi sågs senast ( för 45 år sedan). 
Han resonerade detsamma. Max en halvtimme hade han avsatt för vår dejt. 
Resten är historia som man säger, och nu är vi förlovade, bor ihop och gifter oss till våren.

Min plan som ung var helt klart att gifta mig och förbli gift med en och samma man ett helt liv. Precis som mina föräldrar hade gjort. Lyckliga dessutom.
Nu blev det inte så. 
Det blev olika perioder i livet, med olika män. För det mesta långa och väldigt comittade förhållanden som alla varade länge och resulterade i barn i det ena fallet och stark önskan om familj i det andra. Tyvärr kom livet emellan och ville annorlunda.    
Vart vill jag komma med detta resonemang?
Kanske att stanna upp och fira livet. I varje form och skepnad det än har. Livet, carpe diem, fånga det, lev det. Njut av det. 
Fira livet. 

Vill du också fånga livet, låt då inte din kropp sätta stopp för det. Jag träffar så många kvinnor som inte älskar sina kroppar och därför inte låter någon annan heller få en chans att älska dem. 
Jag hjälper dig att komma iform, fysiskt eller psykiskt. 
Du förtjänar att få må bra. Det är faktiskt något vi alla förtjänar. 
Kontakta mig gärna, så hjälper jag dig till kropp du vill ha roligt tillsammans med!
Klicka här. 




 










 

torsdag, kl 06:45, i sängen med en kopp kaffe på stolen som just nu är mitt nattygsbord. 

Idag ska det handla om tacksamhet.
En mening har gått på repeat i mitt huvud sista veckan.
Jag gick i många år till ett mycket duktigt medium. Hon började alltid med en mediation där hon gick igenom hela kroppen för att koppla av och stilla klienten.
De sista orden gick alltid till hjärtat, som skulle vara upplyst av "ett vackert vitt ljus". 
Nu vet jag precis hur detta ljus ser ut, för jag får vara med om det, varje dag. 
Varje morgon. 


Jag gav mina klienter i kvällskursen i hemläxa att fundera över vad de är tacksamma för. Ur dessa funderingar kommer nästan alltid tankar kring tacksamhet för den hälsoförändring de har unnat sig själva och hur självsnälla de är mot sig själva. Det är ju enkelt att vara snäll mot andra, men så svårt att vara snäll mot sig själv. 
Genom att fundera i dessa banor bygger man och reparerar man nämligen självkänsla. 
Något som brukar få sig en rejäl törn när man inte tar hand om sig, äter fel och inte sköter om sin hälsa. 
Så det är sådant vi jobbar med på mina kvällskurser. 

När man ger en sådan hemläxa så funderar man självklart i samma banor. 
Jag får numera alltid kaffe serverat på sängen. En glädje och källa till tacksamhet i sig själv. 
Härom morgonen gick jag upp tidigare, och tänkte ta min egen kopp som stod klar på bänken i köket. 
Den var full med hett vatten! Även termosen där resten av kaffet brukar vänta på mig, var fylld med kokande vatten.
Det tog en sekund innan jag fattade varför...
Alltsammans för att jag skulle få en kopp kaffe som var så varm som möjligt.
Allt detta, detta värmande och all denna omsorg utan att jag ens visste om det eller detta blev ens fått det berättat för mig...
DET är omsorg och kärlek. 
Det är jag tacksam för. Så oändligt tacksam.

Hur ser dina tankar kring tacksamhet ut? Vad är du tacksam för idag?

Har du funderat mer på min utmaning att under en månad undvika, socker, mjölmat och mejeri? 
hur mår du? Hur går det?

Är du nyfiken på kursen, vill du hänga med på nästa kurs?
Eller träffas privat och ta en timme tillsammans?
Hör av dig, klicka här för kontakt. . 


Jag hoppas du får en bra torsdag.
Cathrine









 









 


 

















a på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

IMG_0752 IMG_0752

tisdag, kl 06:53, med kaffe vid sängen, i nya hemmet och nya sängen. 

Igår träffade jag min terapikompis och vän PG, och han ställde en väldigt rak fråga till mig (jag gillar sådana frågor).
Varifrån får du din livsglädje ifrån?
Man skulle ju kunna sälja din glädje, speciellt när du du den där gesten med armarna i luften.


ja, vad svarar man på en sådan fråga?
Man börjar fundera på var och när den där speciella glädjen började spira. 
Jag vet faktiskt platsen och tiden. 

Det var 2 juni 2017. Jag hade gått en vecka på min långa pilgrimsvandring, 5-veckorsvandringen tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. 
Jag var hög på lycka över allt jag fick vara med om, hög och rusig på livsglädje och kände mig som Tigger i Nalle Puh över allt jag klarade av och faktiskt fixade riktigt bra.
Någonstans där på vägen fick jag tillbaka min grundglädje, hittade min ödmjukhet, min tacksamhet och förstod begreppet enkelhet.
Det behövs så lite för att vara tacksam för så mycket. 

jag var rädd att förlora den förmågan när jag väl kom hem till vardagen igen och alla bekvämligheter, men den oron visade sig vara ogrundad. Den hade kommit för att stanna.

Förstå mig rätt, och läs mellan raderna, det är klart att det blir svart ibland. En fnurra på kärlekstråden, en nära anhörig som mår väldigt dåligt, en oro för hur framtiden ska se ut... alltsammans sådant som självklart skapar mörka moln även på min himmel. Jag är ju inte mer än människa.
Jag har varit lite "skör i kanten" inför förändringar i livet och med flytten, och en självklar oro över att ett snabbt samboskap ska bli ett hopp i en galen tunna. Och oroat mig helt i onödan, för detta är nog bland det bästa jag gjort. Att flytta ihop alltså. 
Som sagt, människa. 

Men, jag studsar tillbaka, jag är snabbt på benen. Snabbt i zonen igen. I glädjezonen. När man en gång har hittat platsen där det där bubblet bor, där den där livsglädjen finns, så hittar man snabbt tillbaka.  
Enklare och enklare, snabbare och snabbare för varje gång. 
Märkligt, men så är det faktiskt. 

Visst blir det tvära kast. I alla fall till synes tvära kast. Men är det inte så livet självt ser ut. 
Glädje och sorg. 
Man måste ju känna att man lever, liksom. Tänker jag. 
Och det gör man faktiskt väldigt mycket, i alla fall när man sträcker armarna upp i luften. Då är det svårt att inte vara glad. Pröva själv. 

Behöver du hjälp med att hitta tillbaka till din grundglädje? 
Följ med mig på en PW så pratar vi. Hittar tillbaka till din grundglädje. Vad just du blir glad över.
Orkar du inte gå så ses vi på mottagningen. 
Har du lust så hänger du med mig och Fredrik Ölander på nästa års veckovandring längs pilgrimsleden en vecka. 
Vi går tillsammans på skattjakt efter livsglädjen.
Kontakta mig här. 
Läs mer om höstens kurser och vårens äventyr, här. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine
 

onsdag, kl 06:45, med kaffe på köksstolen som just nu är mitt nattduksbord, kaffe på sängen, termos i köket. Kärlek tror jag det kallas och jag är så glad och tacksam för det. 
Stor, varm och god kärlek. 


Idag ska det handla om bröst. 
Bröst och mat. 
Eller snarare vilken sorts mat som INTE är så lyckad för dem som drabbats av cancer eller kanske bär genetiskt på risken att utveckla cancer senare i livet. 


Alla har vi en väninna som drabbats av bröstcancer. Just min väninna överlevde, men det är fortfarande väldigt många som inte gör det. 
Dessa rader går till dem. Vi hedrar dem genom att hjälpa andra. 

Det började med att jag skrev om mjölk och mejeriprodukter i måndags. Det blev ett himla liv som ni säkert fattat. 
Igår var jag lite stukad och sårad, idag är jag bara arg. 
(deppigheten har lagt sig, tack och lov. Förmodligen 5 HTP som börjar verka) 

Ingenting sker ju av en slump tänker jag. 
Hade jag inte skrivit om mjölk, ost och andra mejerier så hade aldrig mina vänner läkarna och näringsterapeuterna kommit till mitt försvar och skickat bra studier. 
https://www.healthnutnews.com/doctors-petition-fda-to-require-breast-cancer-warning-label-on-cheese/?fbclid=IwAR1nOSIAJNz1qT6cQezESFsDmrx48rroBLOmu998BmKgZQusaUY8aQYF-qs

Då hade jag aldrig fått denna kommentar som jag nu saxar anonymt ut mitt FB flöde igår...

" jag har haft bröstcancer med spridning till hjärna,lunga, lever, lymfa och skelett, fick cellgifter under många år som inte fungerade alls. Enligt läkarna så hade jag 8-10 veckor kvar att leva 2001. Det var först när min syster som är forskare i genetik och onkologi kollade upp kopplingen mellan bröstcancer och mejeriprodukter som jag slutade med detta och fick stopp på tillväxten av tumörer."

Dessa rader borde alla kvinnor läsa.
Och sedan välja själv. 
Jag säger inte avstå allt du gillar i resten av livet. Jag säger avstå socker, mjöl och mejeri under en period och se hur du mår. 
Du kanske minskar i vikt precis som NIkke som svarade med en kommentar på gårdagens blogg (läs det gärna!).
Du kanske stoppar inflammatiioner i leder och muskler. Du kanke blir lugn i magen, du kanske sover bättre, du kanske slipper akne, du kanske slipper att jämt vara så trött och hängig, du kanske blir mindre deppig...
Vad har du att förlora?

Testa en månad. En måndad utan socker, mejeri och mjöl. Inte räkna några kalorier, inte räkna några kolhydrater. Inte "banta". Bara äta kött, fisk, ägg, kyckling och MASSOR av grönsaker.
Bara låt bli mjöl, socker och mejeri under en månad. 
Är du med? Antar du utmaningen? Gör gärna en kommentar i fältet nedan. 
Nu går startstkottet för vår egen "rosa månad". en månad utan rosa godis, rosa bullar , eller annat trams. 
Gör ett rosa mos ikväll istället, på rödbeta och potatis. 

Nu börjar vi samla en månads hälsoeffekter. 

NU BÖRJAR VI!!!!

kram, Cathrine

 
 

tisdag kl 07:40, med kaffe på köksstol brevid nya sängen, i nya lägenheten.

Jo, lite skör i kanten är jag allt.
Märker konstigt nog av åldern i lägen som dessa. 
Lite mindre av allt. Ork, lust, kraft...
Så jag säger som den färgstarka kvinnan på bilden ovan, jag håller med om i stort sett allt...
Nåja.


Det blev en animerad diskussion på FB igår över ett inlägg jag gjorde ang mjölk. Det skulle egentligen hamnat på en FB grupp, 8/800, men hamnade egentligen av misstag, i huvudflödet.
Tänk så mycket åsikter vi har om mjölk! En helig ko, om man så säger..
Och allt jag skrev var att det kan ju vara värt att testa att utesluta/undvika mejeri under en period för att känna skillnaden i kroppen.
Aj, vilket liv det blev. 
Är man lite skör i kanten ska man undvika alla barikader och speciellt sådant som mejeriprodukter. 
Note to self. Mjölk och mejeriprodukter är toppen. (not) 

Ja, skör är ett bra ord just nu...En väldigt nära anhörig mår väldigt dåligt och det påverkar det mesta. Inget i livet känns riktigt roligt när de man älskar mest inte mår bra. Så är det bara.

Blir faktiskt också skör av flytten. En del av oss är inte gjorda för mer än en viss mängd flyttar under ett liv. Jag tror jag har överskridit den kvoten rejält. 
Nu är det inte många dagar tills själva lasset går, även om jag bott heltid i nya lägenheten i ett par veckor. 
Bävar för fredag. Gillar verkligen inte flyttlass...
Minns en god väninnas ord, vid en av hennes och makens många flyttar, att därifrån skulle man få bära henne ut med fötterna före..
Jojo, de har hunnit flytta både långt och flera gånger sedan dess.
Om Annica var i Stockholm nu så skulle jag nog hyra in henne för lite flyttorganisation. 

Men det är lite härligt med hela processen. Just nu har vi ett helt tomt sovrum, bara nya fina dubbelsängen som tronar i mitten. 
Med lite färg och nya möbler ( och lampor) blir det toppen. 

Skulle du också av någon anledning känna dig lite skör i kanten så kan jag med fördel rekommendera lite uppiggande aswaganda (hälsokosten) för extra ork och lust, samt GABA (hälsokosten) till kvällen för lugn och ro. 
Det funkar faktiskt utmärkt. 

Du missade väl inte Anders Hansen och hans utmärkta program i SVT Din hjärna? Se annars gärna på SVTPlay. 
Det handlade mycket om hur du faktiskt kan påverka ditt humör och hur du mår genom hur du rör dig. 
Väldigt sevärt. 

Behöver du mer tips, råd eller pep, så tveka inte att höra av dig till mig så löser vi det tillsammans.  Klicka här. 























 














 

IMG_2293 IMG_2293

Onsdag, kl 08:18, sista natten i provisoriska sovrummet, tills nya sängen kommer, idag. Fortfarande med kaffe på nattduksbordet. 

Jag minns väl när denna ledsamma bild togs på mig i somras av min väninna M. 
Kärleken och jag hade fnurra och jag var så bottenlöst ledsen. 

Det ordnade sig efter ett par dagar, och nu lyser solen ljust och varmt över ett väldigt vackert och kärleksfullt förhållande som i dagarna ytterligare förstärks genom att vi flyttar ihop. 
Då borde man väl vara lycklig, eller hur?

Och är man det inte, så måste man sätta sig ned och fundera varför. Så jag tänker och tänker. 
Det är som om filmen som går på skärmen framför dig just nu körs i svartvitt, fast du är helt säker på att den är inspelad i färg. Någon måste med andra ord ha kommit åt någon inställning.

Igår kväll kom jag på vad det var. Jag gillar inte förändringar. 
Jag gillar inte att flytta. Jag gillar inte att möblera om. Jag gillar det verkligen inte.
Trots att jag vet att det blir bra till slut, det finns ett slut på en flytt och allt blir toppen, så är jag så väldigt låg och ledsen. 
Inget är kul. 
Gå till en del jobb? Nej, hu så hemskt. Träffa kompisar, nej det orkar jag inte. 
Dra igång nya projekt? Nä, jag vill hellre ligga under en filt och titta på Netflix. 
Ja, du fattar.... inte bra.
Har man ovanpå det alltid ha några nära och kära att ständigt oroa sig för. Ja... då blir det rejält motigt. 

Ja du hör ju. Inte ens jag som alltid är så där outhärdligt pigg och glad är det jämt. 
Men du vet ju också att jag alltid försöker hitta en väg ut ur mörkret och gärna tar hjälp där det finns tillgängligt. 
Mitt gamla knep, att gå sig ut en depression är alltid ett säkert kort. Ljus i ögonen varje dag låter kanske banalt men det funkar. Jag lovar. Kanske inte så kul att komma ut just nu, men rejäla regnkläder är ett hett tips.
Vidare så petar jag just nu även i mig ett naturligt anti depp, som heter 5HTP, det fanns tidigare att köpa på hälsokosten men finns numera bara på nätet. Gjort på en ört, griffonia och väldig effektivt. 
Sedan tar jag gärna GABA en signalsubstans som bidrar till lugn i hjärnan och bättre sömn. Finns på hälsokosten.

Vidare så är det extra viktigt att under deppiga perioder ändå försöka äta vettigt. Undvika socker, mjöl och mejeri som verkligen inte gör dagsformen någon nytta.
Jag försöker också att ligga i ännu mer med kosttillskott i form av extra vitaminer och kollagenprotein, D-vitamin och Omega 3. 
När hjärnan är slut brukar kroppen inte ligga långt efter. Bra med extra stöttning då tänker jag.

Sedan är det "bara" ( inte så bara) att stillsamt försöka sätta en fot före den andra och långsamt försöka ta sig i den riktning man tror är "land" och säkerhet.
Inte helt enkelt, jag vet. 
Klappa fint på sig själv och säga snälla saker till sig själv. 

Själv ska jag ägna dagen åt att ta emot vår nya dubbelsäng, och sedan pyssla om nära och kära.
Det finns ju som bekant grader i helvetet. 

Behöver du också någon som lyssnar och stöttar och som faktiskt förstår exakt vad du menar, så hör gärna av dig. 
Jag är bra på att lyssna. Blivit en riktigt duktig terapeut efter alla dessa år. 
Du när mig här. 















 












 











 

tisdag morgon, kl 07:17, med kaffe på sängen, i nya hemmet.

Att få flytta ihop med en människa man älskar är en gåva.
Att överhuvud taget få förmånen att träffa någon man vill vara med och leva resten av sitt liv med, är gåva. 
För allt detta är jag så väldigt djupt tacksam. 

Men, jag kan inte låta bli att muttra lite ändå, om andra saker, inte om Kärleken ( han är toppen). Det handlar om oss kvinnor. Om hur vi saknar den där förmågan att hålla ihop och vara lojala mot varandra. Å andra sidan, nu när jag funderar på det, varför skulle kvinnor egentligen vara mer lojala mot varandra än vad män är? Är män mer lojala mot varandra? Har DU en synpunkt, lämna gärna en kommentar nedan. 
Nåväl, min poäng... jag har senaste tiden sett flera händelser där kvinnor är rent ut sagt ruttna mot varandra. 
En kollega och väninna till mig upptäckte att hon är kopierats rakt av, långa stycken som en sk hälsomännniska har kopierat och sedan salufört som eget material och håller dessutom kurser i detta. Seriöst, hur tänker man då?

En annan väninna till mig är nu plötsligt trakasserad och stalkad av sin killes exhustru som dessutom ringer upp och kallar den stackars människan för "lycksökerska"...
Jag menar, herregud...vem kommer på sådana dumheter?
Nättroll ska vi inte tala om, snälla vänliga äldre kvinnor som förvandlas till nätmonster och sitter och publicerar elakheter om andra kvinnor på nätet. 
Skaffa er ett eget liv tänker jag stillsamt. 

Så med ett litet stillsamt "make love not war" tänkte jag lämna dig med en varm önskan om en bra tisdag. 
Själv ska jag åka in till stan och packa flyttkartongen i den gamla lägenheten tillsammans med den vänlige sonen som kommer över och håller lilla mamma sällskap. 
Sedan blir det klientarbete i eftermiddag.
Det är just nu det bästa jag vet, att sitta med klienter på nya mottagningen. 
Det blir så mycket nytta och glädje gjort där. Jag har fått en så väldigt fin mottagning i stan med den bästa energin. 
Känner du att du eller någon du vet skulle behöva en "prattimme", så hör av dig, du kan boka direkt på hemsidan här. 

Vill du läsa mer om vårens pilgrimsvandring eller höstens olika kurser så går du direkt hit. 

Snart börjar ny 4 veckors kurs i Mosley/Schück metoden som gör så gott för hälsan!
Välkommen!

kram, Cathrine



















 

senaste inläggen

Arkiv