Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019 > 09

tisdag, kl 08:21, i egna sängen, med kaffe på lilla brickan. 

OJ!! Ni ville verkligen läsa om artros!!!
Ja, verkligen!
Det betyder att vi fortsätter att prata om det.
So here goes. 



Jag kan inte låta bli att visa er min femårsplan. Så här ser den ut.
Min plan är är att vandra en vecka varje år med en grupp längs Camino de Santiago de Compostela.  Mina Caminoheroes. Mina hjältar. 

Du och din grupp går en vecka varje år, närmare Santiago för varje år. 
Jag går en sträcka varje år med varje grupp. Så om fem år går jag alla fem sträckorna, i fem veckor, 80 mil.
De som går med mig får varje år ett märke, att sätta fast eller hänga runt ryggsäck eller väska/jacka.  
Min förhoppning är ju att många ska vilja gå alla fem "benen" på sträckan, men förstår såklart att det blir både avhopp och tillhopp under åren som går. Livet kommer ju emellan som vi brukar säga...

Men det är för mig det bästa, enklaste och klokaste moroten för att hålla mina artrosknepiga knän igång. Massor av rörelse och massor av nyttig, antiinflammatorisk mat som ger mig styrka och näring att hålla mig i bästa formen. 

Jag väljer därför bort all gluten, dvs mjölmat, pasta och bröd. Det är sådant som driver inflammationer och gör att iaf jag får väldigt ont. ( och de flesta med mig).
Jag väljer också aktivt bort allt socker och all mat som innehåller socker ( läs sushi). Detta även för att inte göda jästsvampar i tarmen som exempelvis candida, som ger mig svampinfektioner och urinvägsinfektioner. 
Jag äter därför också små mängder frukt och bara i säsong. 

På min egen lista över NEJ-mat och Sällan-mat står står även mejerivaror. Jag är absolut inte laktosintolerant men får en svullen och gasig mage av komjölk, och mår dåligt att fettet i grädde och märker direkt på hyn när jag undviker ost. 
Så för min del så skippar jag helst alla typer av mejeri och dricker havre i kaffet. 

Det blir väldigt enkelt en livsstil som iaf för min del fungerar väldigt bra. 
Jag håller vikten helt utan problem och det har liksom blivit ett ickeproblem, vilket vikt borde verkligen borde vara, i min ålder iaf. 
Med en lugn, platt mage som inte behöver kämpa med att bryta ned sådant den inte mår bra av så mår jag allra bäst och ger mig själv de bästa förutsättningarna för att kunna långt och länge. 

Vill du ses för en privat sittning och prata vidare om din kropp och vad den bäst behöver för att må bra?
kontakta mig så möts vi på mottagningen i Stockholm eller via Skype/Face time eller annat sätt som passar dig.
klicka här. 

Vill du förhandsboka en plats på nästa års vandring, klicka här!

Vill du att att jag ska skriva om något annat som du är nyfiken på? Skriv då gärna i fältet nedanför så kommer det bums!

kramkram! 
Trevlig tisdag!
Cathrine









 



 













 

måndag, kl 07:43, (jag ligger efter), med kaffe på sängen av maken.

Jag är ju som du vet ute och går mycket och långt. 
Trots att jag har artros i alla leder i ben och höft.
Så länge jag äter på rätt sätt är jag faktiskt helt smärtfri. 
Slarvar jag är smärtan där direkt!


Så här gör jag för att hålla mig smärtfri, pröva du också i en månad och hör sedan av dig till mig och berätta hur det gick för dig!  Sådant tycker jag är väldigt roligt att få höra, både det som fungerar och inte.


Metoden som fungerar för mig är rent antiinflammatoriskt. Man undviker helt enkelt mat/råvaror/produkter som vi vet driver inflammationer i kroppen och gör att vi får värk, mår sämre  - och får ont!
Det finns flera bra böcker i ämnet antiinflammatorisk mat, bla Maria Borelius böcker Hälsorevolutionen och Bliss. Forskaren Soki Choi är också inne på samma linje med sin bok Kimchi och Kombucha. Alla tre mycket, mycket bra böcker och nästan obligatoriska om man är road av detta ämne, eller drabbad.
Vidare så skriver även läkaren Stig Bengmark i sina bloggar och sin bok Välj hälsa om samma sak. 
Jag är med andra ord allt annat än ensam om mina teorier. 

Nåväl alla är olika och det kommer ta olika lång tid för dig att läka dina inflammationer i leder och rygg, vi får olika problem beroende på var vi har våra akilleshälar. 
För min del har det främst handlat om knä. Ryggen tränar jag så mycket och där har jag numera sällan ont. (så länge jag tränar). 

För min del handlar det om att helt och håller utesluta gluten, laktos och socker. 
Det vill säga mjölmat, mjölkmat och socker. 
Jag äter bara frukt nu under en kort säsong när frukten är svensk, färsk och nyodlad, sedan håller jag mig bara till bär.
Med tanke på att man får i sig dagsrasonen av C-vitamin från 3 (!) rönnbär per dag, och det finns mängder av dem på träden just nu, så tror jag inte att det är just skörbjugg vi kommer lida av om vi skippar allt socker från just frukt. 

Det som påverkar just mig mest är faktiskt bröd, i alla former. Bröd och pasta. Då prostesterar mitt knä direkt. 
Min man brukar skämtsamt fråga om min mage sitter i knäna. Och han är har onekligen en poäng där.

Jag undviker som som sagt bröd, smörgåsar och pasta och pizza i alla former. 
Lite glutenfritt bröd eller fröknäcke ibland, men helst inte. 

Jag äter istället massor med grönsaker, fisk, ljust kött (rött kött är inflammatoriskt och jag äter det med stor måtta) kyckling och ägg.
Såser och dressingar baserade på grönsaker, som tomatsås, avokado och pesto. 

För att även göra magen extra glad, hjälpa till med nedbrytningen i tarmen och tillföra goda mag och tarmbakterier äter jag någon form av syrade grönsaker varje dag, samt gärna ett tillskott i någon form, gärna Stig Bengmarks Symbiotika  (finns på Örtagubben, hälsokost) som jag rör ned i vatten eller lingon/rödbetsjuice på morgonen. 
I den drinken tar jag även ett multivitamintillskott i pulverform, ett sk grönt superpulver ( Bioracolous, finns hos näringsterapeuten Marlene Gustavsson) samt en skopa kollagenprotein ( upgrit.se) för att stärka lederna och ge muskeluppbyggnad hjälp på vägen. Kollagen är bra för hår, hud, naglar och brost i lederna. 

Vad tar jag mera, jo en sak till som jag aldrig missar och det är Omega 3 fettsyra, med tillsatt curcumin, dvs gurkmeja, det heter Mor Epa Move, och finns på hemsida med samma namn. sjukt effektivt för min del, iaf.

Låt oss göra oktober till en GÅ-månad! Börja med att läka din atros, träna mycket, gå mycket, du vet väl att bästa sättet att läka en atros är att röra sig jättemycket, även om det gör ont?
Det går inte att läka sig frisk eller smärtfri genom att vila.
Jag vet nu att det är en del av er som reagerar och säger att det är väl lätt för henne att säga...
Mja,, om du ser på bilden, så förstår du kanske att vandringen jag gjorde på 12 mil på fem dagar i maj inte var heeeelt smärtfri. Men sista dagarna kunde jag ta av knäskyddet för då gjorde inte knät lika ont längre. 
Jag hade slarvat med kosten innan resan och framför allt tränat för lite. 
så nu är det full fart med ny träning och nya vandringsresor.

Just nu har jag vandringar inbokade för de närmaste 10 åren , så det gäller att hålla sig på händer och fötter!!!
Så känner du att du ska testa min utmaning med kosten, träning, och lite tillskott och sedan hänga med mig och någon av mina kollegor på vårens hälsovandring till Santiago eller höstvandring längs Caminon, så tveka inte!
Gör din intresseanmälan på www.schuck.se 

Så går vi tillsammans snart!!
Cathrine
























 

fredag,kl 07:19,  ingen bra bloggdag som vi vet, kaffe på lilla brickan i egna sängen...

Tack, tack, tack och tack!!!!
Tänk så mycket kärlek och välvilja det finns och så mycket glädje för andra vi rymmer. 
Tänk så många som har hört av sig och gläds åt vår lycka, tusen tack. 


Jag vill ju med denna blogg, vare sig den har hetat Singel vid 60, Livet vid 60 eller 60 är det nya 60, förmedla ATT det finns ett liv vid 60 och hur härligt det faktiskt är. 
Och oundvikligt. 
Jag brukar tjata om hur roligt det är att vara just 60, för det har jag ju, som Pippi brukar säga, det har jag ju aldrig varit förut, så det ska nog bli spännande. 
Och det har det ju blivit. 

Några av mina kompisar våndas inför sina 60-årsdagar, andra är ledsna att de inte hittar någon att vara ihop med, andra är purkna över att jag jämt tjoar om hur kul det är i denna ålder. Jag får alltid "på moppo" när jag tjoar för mycket om hur härligt det är i denna ålder. 
Ja, vad säger man? 

Att bli äldre är ju liksom oundvikligt. Det handlar bara om hur väl jag tar hand om den här kroppen som jag färdas i. Hur länge vill jag att den ska hålla? Hur sköter jag mig? Hur äter jag, hur dricker jag, hur tränar jag?
( lilla mamma, 88 år, tränar nu på gym tre (!) ggr i veckan. Det är ALDRIG för sent) 

Att träffa någon i den här åldern är inte omöjligt, men liiite knepigare ( om man inte springer på en man man dejtade för 45 år sedan, efter klokt tips från rolig väninna) Leta där man står är därför ett bra tips.
De farbröder som finns därute är minst lika knepiga som vi. En del vill bara ligga ( det vill ju vi också för den delen..) andra vill fortsätta att vara gifta med sin fru ( det kan man ju förstå) och en del vill ha det "enkelt och kravlöst", vilket betyder att de inte vill gifta sig och flytta ihop. Det är det för övrigt inte så många kvinnor som vill heller, så det jämnar ut sig även där. De flesta i vår ålder har ju fina egna hem som de ogärna lämnar. 
Kort och gott, what you see is what you get. Vi ändrar oss inte nämvärt i denna ålder. Vi är inte 20 längre. ( och inte 50 heller för den delen) 
Men det betyder ju inte att man ska sitta hemma i stugan och trycka näsan mot rutan och undra hur det är därute, utan bästa sättet är trots allt att gå med i ett par dejtingsajter, typ Tinder och Match och komma ut och pussa lite grodor. 
Glöm inte att grodpussning snart är en olympisk gren om du frågar mig!  

Jag tror också mycket handlar om att släppa taget. 
Släppa taget om vårt tidigare liv.  Ingen vill höra någon som idisslar om sin tidigare gubbe, dumma fru eller tidigare liv. 
För min del handlade det väldigt mycket om att släppa taget om sådant jag förr trodde var viktigt. Statusmarkörer, livsstil, ekonomi, allt det jag trodde var viktigt.
Och nu, äntligen fattar att de vita frottésockor i öppna sandaler som jag dissade för 45 år sedan faktiskt inte spelar någon som helst roll, utan den som betyder något är den genomgode och vackre man som bär dem. 
Tänk om jag kunde gått bredvid mig själv för alla dessa år sedan och viskat det i örat på mig själv, this is the one. 
Tänk vad mycket tid och sorg vi hade sparat då. 
Men nu är nu, och det är det som är det viktiga. 

Så mitt råd,  och med ett litet glädjeskutt, inför helgen och för resten av livet, lev livet nu. Lev så det bara knakar. 
This is it. 

kram, Cathrine




















 
IMG_2734 IMG_2734

torsdag kl 07:07, med kaffe på lilla brickan, i egna sängen. 

Kära läsare, så var det då äntligen dags...
Att packa alla plastbackar (igen) och förhoppningsvis för sista gången på väldigt länge byta bopålar. 
Nu som sambo och snart blivande fru. 

Till dig som troget följt alla upp och nedgångar med mig i bloggen "Livet vid 60"  kan nu andas ut ( tror jag) och i framtiden läsa om hur det är att gifta sig och flytta ihop vid 60 och hur livet då ser ut. 
Naturligtvis fortsätter jag att skriva om kost, hälsa och allt det andra i livet. 
Men viktigast av allt, numera kommer jag alltid få kaffe på sängen. ( och termos med extra kaffe i köket när han går till jobbet).
Det är kärlek. 

Klart har det gått fort och klart att man inte kan föreställa sig vad detta kommer innebära, men samtidigt har man heller aldrig varit 60+ tidigare i sitt liv, och inte heller vetat att tiden numera är räknad på ett annat vis än tidigare. 
Sådana klyschyr som "resten av livet" och likande får ju liksom en annan innebörd, när man vet att livet inte längre är ett oändligt hav av tid. 

Jaja, om ett par veckor går flyttlasset och jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om alla öden och äventyr på vägen dit och själva ihopflyttningen. 

Fördelen med att inte längre ens vara 60 (utan mer) så har man ju varit med om en del tidigare och fattar ju rent praktiskt vad som ska göras och hur det blir sedan. 
Men det är ändå det STORA samtalsämnet mellan oss. Vilket jag tror är BRA. Ju mer man pratar desto bättre. 
Förvånad blir man ju i alla fall. Gnissel blir det ju ändå. 
Tur att nya lägenheten är STOR vilket gör att man kanske får gå undan om det blir för hett...vem vet?
Omgivningen är glada. Båda familjerna  och alla söner verkar lättade. (undrar egentligen varför?)

Jaja, som du förstår så går det åt mycket tid just nu åt att sucka förundrat och fundera på allt som har hänt på så kort tid. 
(45 år + 6 månader) 
Men livet går ju faktiskt vidare utanför denna lilla bubbla. 

Senaste pilgrimsvandringen, mitt roliga 5 år projekt, gick fantastiskt bra och nu är det klart att det blir ny vandring varje år i september, med start från början, i St Jean Pied de la port, och så vandrar vi tillsammans en sträcka mot Santiago de Compostela.
En vecka under fem år, och om fem år når vi så äntligen Santiago och havet vid Finisterre. 
Är du intresserad av att hänga med på det spännande projektet, så titta in på min hemsida. 
Till våren gör jag ju även en hälsoresa med vandring längs Caminon, då går vi en vecka, in till Santiago och går 100 km på en vecka. 
Denna vandring gör jag med Fredrik Ölander, min bästa kompis. 
Denna resa är också "mixad" och det ska bli kul!!!

Nya kurser i Mosleymetoden och 8/800 rullar hela tiden så det är bara att hänga på när det passar, både IRL eller Online. 

Vi ses!
Cathrine







 

2019 > 09

tisdag, kl 08:21, i egna sängen, med kaffe på lilla brickan. 

OJ!! Ni ville verkligen läsa om artros!!!
Ja, verkligen!
Det betyder att vi fortsätter att prata om det.
So here goes. 



Jag kan inte låta bli att visa er min femårsplan. Så här ser den ut.
Min plan är är att vandra en vecka varje år med en grupp längs Camino de Santiago de Compostela.  Mina Caminoheroes. Mina hjältar. 

Du och din grupp går en vecka varje år, närmare Santiago för varje år. 
Jag går en sträcka varje år med varje grupp. Så om fem år går jag alla fem sträckorna, i fem veckor, 80 mil.
De som går med mig får varje år ett märke, att sätta fast eller hänga runt ryggsäck eller väska/jacka.  
Min förhoppning är ju att många ska vilja gå alla fem "benen" på sträckan, men förstår såklart att det blir både avhopp och tillhopp under åren som går. Livet kommer ju emellan som vi brukar säga...

Men det är för mig det bästa, enklaste och klokaste moroten för att hålla mina artrosknepiga knän igång. Massor av rörelse och massor av nyttig, antiinflammatorisk mat som ger mig styrka och näring att hålla mig i bästa formen. 

Jag väljer därför bort all gluten, dvs mjölmat, pasta och bröd. Det är sådant som driver inflammationer och gör att iaf jag får väldigt ont. ( och de flesta med mig).
Jag väljer också aktivt bort allt socker och all mat som innehåller socker ( läs sushi). Detta även för att inte göda jästsvampar i tarmen som exempelvis candida, som ger mig svampinfektioner och urinvägsinfektioner. 
Jag äter därför också små mängder frukt och bara i säsong. 

På min egen lista över NEJ-mat och Sällan-mat står står även mejerivaror. Jag är absolut inte laktosintolerant men får en svullen och gasig mage av komjölk, och mår dåligt att fettet i grädde och märker direkt på hyn när jag undviker ost. 
Så för min del så skippar jag helst alla typer av mejeri och dricker havre i kaffet. 

Det blir väldigt enkelt en livsstil som iaf för min del fungerar väldigt bra. 
Jag håller vikten helt utan problem och det har liksom blivit ett ickeproblem, vilket vikt borde verkligen borde vara, i min ålder iaf. 
Med en lugn, platt mage som inte behöver kämpa med att bryta ned sådant den inte mår bra av så mår jag allra bäst och ger mig själv de bästa förutsättningarna för att kunna långt och länge. 

Vill du ses för en privat sittning och prata vidare om din kropp och vad den bäst behöver för att må bra?
kontakta mig så möts vi på mottagningen i Stockholm eller via Skype/Face time eller annat sätt som passar dig.
klicka här. 

Vill du förhandsboka en plats på nästa års vandring, klicka här!

Vill du att att jag ska skriva om något annat som du är nyfiken på? Skriv då gärna i fältet nedanför så kommer det bums!

kramkram! 
Trevlig tisdag!
Cathrine









 



 













 
Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:43, (jag ligger efter), med kaffe på sängen av maken.

Jag är ju som du vet ute och går mycket och långt. 
Trots att jag har artros i alla leder i ben och höft.
Så länge jag äter på rätt sätt är jag faktiskt helt smärtfri. 
Slarvar jag är smärtan där direkt!


Så här gör jag för att hålla mig smärtfri, pröva du också i en månad och hör sedan av dig till mig och berätta hur det gick för dig!  Sådant tycker jag är väldigt roligt att få höra, både det som fungerar och inte.


Metoden som fungerar för mig är rent antiinflammatoriskt. Man undviker helt enkelt mat/råvaror/produkter som vi vet driver inflammationer i kroppen och gör att vi får värk, mår sämre  - och får ont!
Det finns flera bra böcker i ämnet antiinflammatorisk mat, bla Maria Borelius böcker Hälsorevolutionen och Bliss. Forskaren Soki Choi är också inne på samma linje med sin bok Kimchi och Kombucha. Alla tre mycket, mycket bra böcker och nästan obligatoriska om man är road av detta ämne, eller drabbad.
Vidare så skriver även läkaren Stig Bengmark i sina bloggar och sin bok Välj hälsa om samma sak. 
Jag är med andra ord allt annat än ensam om mina teorier. 

Nåväl alla är olika och det kommer ta olika lång tid för dig att läka dina inflammationer i leder och rygg, vi får olika problem beroende på var vi har våra akilleshälar. 
För min del har det främst handlat om knä. Ryggen tränar jag så mycket och där har jag numera sällan ont. (så länge jag tränar). 

För min del handlar det om att helt och håller utesluta gluten, laktos och socker. 
Det vill säga mjölmat, mjölkmat och socker. 
Jag äter bara frukt nu under en kort säsong när frukten är svensk, färsk och nyodlad, sedan håller jag mig bara till bär.
Med tanke på att man får i sig dagsrasonen av C-vitamin från 3 (!) rönnbär per dag, och det finns mängder av dem på träden just nu, så tror jag inte att det är just skörbjugg vi kommer lida av om vi skippar allt socker från just frukt. 

Det som påverkar just mig mest är faktiskt bröd, i alla former. Bröd och pasta. Då prostesterar mitt knä direkt. 
Min man brukar skämtsamt fråga om min mage sitter i knäna. Och han är har onekligen en poäng där.

Jag undviker som som sagt bröd, smörgåsar och pasta och pizza i alla former. 
Lite glutenfritt bröd eller fröknäcke ibland, men helst inte. 

Jag äter istället massor med grönsaker, fisk, ljust kött (rött kött är inflammatoriskt och jag äter det med stor måtta) kyckling och ägg.
Såser och dressingar baserade på grönsaker, som tomatsås, avokado och pesto. 

För att även göra magen extra glad, hjälpa till med nedbrytningen i tarmen och tillföra goda mag och tarmbakterier äter jag någon form av syrade grönsaker varje dag, samt gärna ett tillskott i någon form, gärna Stig Bengmarks Symbiotika  (finns på Örtagubben, hälsokost) som jag rör ned i vatten eller lingon/rödbetsjuice på morgonen. 
I den drinken tar jag även ett multivitamintillskott i pulverform, ett sk grönt superpulver ( Bioracolous, finns hos näringsterapeuten Marlene Gustavsson) samt en skopa kollagenprotein ( upgrit.se) för att stärka lederna och ge muskeluppbyggnad hjälp på vägen. Kollagen är bra för hår, hud, naglar och brost i lederna. 

Vad tar jag mera, jo en sak till som jag aldrig missar och det är Omega 3 fettsyra, med tillsatt curcumin, dvs gurkmeja, det heter Mor Epa Move, och finns på hemsida med samma namn. sjukt effektivt för min del, iaf.

Låt oss göra oktober till en GÅ-månad! Börja med att läka din atros, träna mycket, gå mycket, du vet väl att bästa sättet att läka en atros är att röra sig jättemycket, även om det gör ont?
Det går inte att läka sig frisk eller smärtfri genom att vila.
Jag vet nu att det är en del av er som reagerar och säger att det är väl lätt för henne att säga...
Mja,, om du ser på bilden, så förstår du kanske att vandringen jag gjorde på 12 mil på fem dagar i maj inte var heeeelt smärtfri. Men sista dagarna kunde jag ta av knäskyddet för då gjorde inte knät lika ont längre. 
Jag hade slarvat med kosten innan resan och framför allt tränat för lite. 
så nu är det full fart med ny träning och nya vandringsresor.

Just nu har jag vandringar inbokade för de närmaste 10 åren , så det gäller att hålla sig på händer och fötter!!!
Så känner du att du ska testa min utmaning med kosten, träning, och lite tillskott och sedan hänga med mig och någon av mina kollegor på vårens hälsovandring till Santiago eller höstvandring längs Caminon, så tveka inte!
Gör din intresseanmälan på www.schuck.se 

Så går vi tillsammans snart!!
Cathrine
























 

Läs hela inlägget »
fredag,kl 07:19,  ingen bra bloggdag som vi vet, kaffe på lilla brickan i egna sängen...

Tack, tack, tack och tack!!!!
Tänk så mycket kärlek och välvilja det finns och så mycket glädje för andra vi rymmer. 
Tänk så många som har hört av sig och gläds åt vår lycka, tusen tack. 


Jag vill ju med denna blogg, vare sig den har hetat Singel vid 60, Livet vid 60 eller 60 är det nya 60, förmedla ATT det finns ett liv vid 60 och hur härligt det faktiskt är. 
Och oundvikligt. 
Jag brukar tjata om hur roligt det är att vara just 60, för det har jag ju, som Pippi brukar säga, det har jag ju aldrig varit förut, så det ska nog bli spännande. 
Och det har det ju blivit. 

Några av mina kompisar våndas inför sina 60-årsdagar, andra är ledsna att de inte hittar någon att vara ihop med, andra är purkna över att jag jämt tjoar om hur kul det är i denna ålder. Jag får alltid "på moppo" när jag tjoar för mycket om hur härligt det är i denna ålder. 
Ja, vad säger man? 

Att bli äldre är ju liksom oundvikligt. Det handlar bara om hur väl jag tar hand om den här kroppen som jag färdas i. Hur länge vill jag att den ska hålla? Hur sköter jag mig? Hur äter jag, hur dricker jag, hur tränar jag?
( lilla mamma, 88 år, tränar nu på gym tre (!) ggr i veckan. Det är ALDRIG för sent) 

Att träffa någon i den här åldern är inte omöjligt, men liiite knepigare ( om man inte springer på en man man dejtade för 45 år sedan, efter klokt tips från rolig väninna) Leta där man står är därför ett bra tips.
De farbröder som finns därute är minst lika knepiga som vi. En del vill bara ligga ( det vill ju vi också för den delen..) andra vill fortsätta att vara gifta med sin fru ( det kan man ju förstå) och en del vill ha det "enkelt och kravlöst", vilket betyder att de inte vill gifta sig och flytta ihop. Det är det för övrigt inte så många kvinnor som vill heller, så det jämnar ut sig även där. De flesta i vår ålder har ju fina egna hem som de ogärna lämnar. 
Kort och gott, what you see is what you get. Vi ändrar oss inte nämvärt i denna ålder. Vi är inte 20 längre. ( och inte 50 heller för den delen) 
Men det betyder ju inte att man ska sitta hemma i stugan och trycka näsan mot rutan och undra hur det är därute, utan bästa sättet är trots allt att gå med i ett par dejtingsajter, typ Tinder och Match och komma ut och pussa lite grodor. 
Glöm inte att grodpussning snart är en olympisk gren om du frågar mig!  

Jag tror också mycket handlar om att släppa taget. 
Släppa taget om vårt tidigare liv.  Ingen vill höra någon som idisslar om sin tidigare gubbe, dumma fru eller tidigare liv. 
För min del handlade det väldigt mycket om att släppa taget om sådant jag förr trodde var viktigt. Statusmarkörer, livsstil, ekonomi, allt det jag trodde var viktigt.
Och nu, äntligen fattar att de vita frottésockor i öppna sandaler som jag dissade för 45 år sedan faktiskt inte spelar någon som helst roll, utan den som betyder något är den genomgode och vackre man som bär dem. 
Tänk om jag kunde gått bredvid mig själv för alla dessa år sedan och viskat det i örat på mig själv, this is the one. 
Tänk vad mycket tid och sorg vi hade sparat då. 
Men nu är nu, och det är det som är det viktiga. 

Så mitt råd,  och med ett litet glädjeskutt, inför helgen och för resten av livet, lev livet nu. Lev så det bara knakar. 
This is it. 

kram, Cathrine




















 
Läs hela inlägget »
IMG_2734 IMG_2734

torsdag kl 07:07, med kaffe på lilla brickan, i egna sängen. 

Kära läsare, så var det då äntligen dags...
Att packa alla plastbackar (igen) och förhoppningsvis för sista gången på väldigt länge byta bopålar. 
Nu som sambo och snart blivande fru. 

Till dig som troget följt alla upp och nedgångar med mig i bloggen "Livet vid 60"  kan nu andas ut ( tror jag) och i framtiden läsa om hur det är att gifta sig och flytta ihop vid 60 och hur livet då ser ut. 
Naturligtvis fortsätter jag att skriva om kost, hälsa och allt det andra i livet. 
Men viktigast av allt, numera kommer jag alltid få kaffe på sängen. ( och termos med extra kaffe i köket när han går till jobbet).
Det är kärlek. 

Klart har det gått fort och klart att man inte kan föreställa sig vad detta kommer innebära, men samtidigt har man heller aldrig varit 60+ tidigare i sitt liv, och inte heller vetat att tiden numera är räknad på ett annat vis än tidigare. 
Sådana klyschyr som "resten av livet" och likande får ju liksom en annan innebörd, när man vet att livet inte längre är ett oändligt hav av tid. 

Jaja, om ett par veckor går flyttlasset och jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om alla öden och äventyr på vägen dit och själva ihopflyttningen. 

Fördelen med att inte längre ens vara 60 (utan mer) så har man ju varit med om en del tidigare och fattar ju rent praktiskt vad som ska göras och hur det blir sedan. 
Men det är ändå det STORA samtalsämnet mellan oss. Vilket jag tror är BRA. Ju mer man pratar desto bättre. 
Förvånad blir man ju i alla fall. Gnissel blir det ju ändå. 
Tur att nya lägenheten är STOR vilket gör att man kanske får gå undan om det blir för hett...vem vet?
Omgivningen är glada. Båda familjerna  och alla söner verkar lättade. (undrar egentligen varför?)

Jaja, som du förstår så går det åt mycket tid just nu åt att sucka förundrat och fundera på allt som har hänt på så kort tid. 
(45 år + 6 månader) 
Men livet går ju faktiskt vidare utanför denna lilla bubbla. 

Senaste pilgrimsvandringen, mitt roliga 5 år projekt, gick fantastiskt bra och nu är det klart att det blir ny vandring varje år i september, med start från början, i St Jean Pied de la port, och så vandrar vi tillsammans en sträcka mot Santiago de Compostela.
En vecka under fem år, och om fem år når vi så äntligen Santiago och havet vid Finisterre. 
Är du intresserad av att hänga med på det spännande projektet, så titta in på min hemsida. 
Till våren gör jag ju även en hälsoresa med vandring längs Caminon, då går vi en vecka, in till Santiago och går 100 km på en vecka. 
Denna vandring gör jag med Fredrik Ölander, min bästa kompis. 
Denna resa är också "mixad" och det ska bli kul!!!

Nya kurser i Mosleymetoden och 8/800 rullar hela tiden så det är bara att hänga på när det passar, både IRL eller Online. 

Vi ses!
Cathrine







 

Läs hela inlägget »

2019 > 09

tisdag, kl 08:21, i egna sängen, med kaffe på lilla brickan. 

OJ!! Ni ville verkligen läsa om artros!!!
Ja, verkligen!
Det betyder att vi fortsätter att prata om det.
So here goes. 



Jag kan inte låta bli att visa er min femårsplan. Så här ser den ut.
Min plan är är att vandra en vecka varje år med en grupp längs Camino de Santiago de Compostela.  Mina Caminoheroes. Mina hjältar. 

Du och din grupp går en vecka varje år, närmare Santiago för varje år. 
Jag går en sträcka varje år med varje grupp. Så om fem år går jag alla fem sträckorna, i fem veckor, 80 mil.
De som går med mig får varje år ett märke, att sätta fast eller hänga runt ryggsäck eller väska/jacka.  
Min förhoppning är ju att många ska vilja gå alla fem "benen" på sträckan, men förstår såklart att det blir både avhopp och tillhopp under åren som går. Livet kommer ju emellan som vi brukar säga...

Men det är för mig det bästa, enklaste och klokaste moroten för att hålla mina artrosknepiga knän igång. Massor av rörelse och massor av nyttig, antiinflammatorisk mat som ger mig styrka och näring att hålla mig i bästa formen. 

Jag väljer därför bort all gluten, dvs mjölmat, pasta och bröd. Det är sådant som driver inflammationer och gör att iaf jag får väldigt ont. ( och de flesta med mig).
Jag väljer också aktivt bort allt socker och all mat som innehåller socker ( läs sushi). Detta även för att inte göda jästsvampar i tarmen som exempelvis candida, som ger mig svampinfektioner och urinvägsinfektioner. 
Jag äter därför också små mängder frukt och bara i säsong. 

På min egen lista över NEJ-mat och Sällan-mat står står även mejerivaror. Jag är absolut inte laktosintolerant men får en svullen och gasig mage av komjölk, och mår dåligt att fettet i grädde och märker direkt på hyn när jag undviker ost. 
Så för min del så skippar jag helst alla typer av mejeri och dricker havre i kaffet. 

Det blir väldigt enkelt en livsstil som iaf för min del fungerar väldigt bra. 
Jag håller vikten helt utan problem och det har liksom blivit ett ickeproblem, vilket vikt borde verkligen borde vara, i min ålder iaf. 
Med en lugn, platt mage som inte behöver kämpa med att bryta ned sådant den inte mår bra av så mår jag allra bäst och ger mig själv de bästa förutsättningarna för att kunna långt och länge. 

Vill du ses för en privat sittning och prata vidare om din kropp och vad den bäst behöver för att må bra?
kontakta mig så möts vi på mottagningen i Stockholm eller via Skype/Face time eller annat sätt som passar dig.
klicka här. 

Vill du förhandsboka en plats på nästa års vandring, klicka här!

Vill du att att jag ska skriva om något annat som du är nyfiken på? Skriv då gärna i fältet nedanför så kommer det bums!

kramkram! 
Trevlig tisdag!
Cathrine









 



 













 

måndag, kl 07:43, (jag ligger efter), med kaffe på sängen av maken.

Jag är ju som du vet ute och går mycket och långt. 
Trots att jag har artros i alla leder i ben och höft.
Så länge jag äter på rätt sätt är jag faktiskt helt smärtfri. 
Slarvar jag är smärtan där direkt!


Så här gör jag för att hålla mig smärtfri, pröva du också i en månad och hör sedan av dig till mig och berätta hur det gick för dig!  Sådant tycker jag är väldigt roligt att få höra, både det som fungerar och inte.


Metoden som fungerar för mig är rent antiinflammatoriskt. Man undviker helt enkelt mat/råvaror/produkter som vi vet driver inflammationer i kroppen och gör att vi får värk, mår sämre  - och får ont!
Det finns flera bra böcker i ämnet antiinflammatorisk mat, bla Maria Borelius böcker Hälsorevolutionen och Bliss. Forskaren Soki Choi är också inne på samma linje med sin bok Kimchi och Kombucha. Alla tre mycket, mycket bra böcker och nästan obligatoriska om man är road av detta ämne, eller drabbad.
Vidare så skriver även läkaren Stig Bengmark i sina bloggar och sin bok Välj hälsa om samma sak. 
Jag är med andra ord allt annat än ensam om mina teorier. 

Nåväl alla är olika och det kommer ta olika lång tid för dig att läka dina inflammationer i leder och rygg, vi får olika problem beroende på var vi har våra akilleshälar. 
För min del har det främst handlat om knä. Ryggen tränar jag så mycket och där har jag numera sällan ont. (så länge jag tränar). 

För min del handlar det om att helt och håller utesluta gluten, laktos och socker. 
Det vill säga mjölmat, mjölkmat och socker. 
Jag äter bara frukt nu under en kort säsong när frukten är svensk, färsk och nyodlad, sedan håller jag mig bara till bär.
Med tanke på att man får i sig dagsrasonen av C-vitamin från 3 (!) rönnbär per dag, och det finns mängder av dem på träden just nu, så tror jag inte att det är just skörbjugg vi kommer lida av om vi skippar allt socker från just frukt. 

Det som påverkar just mig mest är faktiskt bröd, i alla former. Bröd och pasta. Då prostesterar mitt knä direkt. 
Min man brukar skämtsamt fråga om min mage sitter i knäna. Och han är har onekligen en poäng där.

Jag undviker som som sagt bröd, smörgåsar och pasta och pizza i alla former. 
Lite glutenfritt bröd eller fröknäcke ibland, men helst inte. 

Jag äter istället massor med grönsaker, fisk, ljust kött (rött kött är inflammatoriskt och jag äter det med stor måtta) kyckling och ägg.
Såser och dressingar baserade på grönsaker, som tomatsås, avokado och pesto. 

För att även göra magen extra glad, hjälpa till med nedbrytningen i tarmen och tillföra goda mag och tarmbakterier äter jag någon form av syrade grönsaker varje dag, samt gärna ett tillskott i någon form, gärna Stig Bengmarks Symbiotika  (finns på Örtagubben, hälsokost) som jag rör ned i vatten eller lingon/rödbetsjuice på morgonen. 
I den drinken tar jag även ett multivitamintillskott i pulverform, ett sk grönt superpulver ( Bioracolous, finns hos näringsterapeuten Marlene Gustavsson) samt en skopa kollagenprotein ( upgrit.se) för att stärka lederna och ge muskeluppbyggnad hjälp på vägen. Kollagen är bra för hår, hud, naglar och brost i lederna. 

Vad tar jag mera, jo en sak till som jag aldrig missar och det är Omega 3 fettsyra, med tillsatt curcumin, dvs gurkmeja, det heter Mor Epa Move, och finns på hemsida med samma namn. sjukt effektivt för min del, iaf.

Låt oss göra oktober till en GÅ-månad! Börja med att läka din atros, träna mycket, gå mycket, du vet väl att bästa sättet att läka en atros är att röra sig jättemycket, även om det gör ont?
Det går inte att läka sig frisk eller smärtfri genom att vila.
Jag vet nu att det är en del av er som reagerar och säger att det är väl lätt för henne att säga...
Mja,, om du ser på bilden, så förstår du kanske att vandringen jag gjorde på 12 mil på fem dagar i maj inte var heeeelt smärtfri. Men sista dagarna kunde jag ta av knäskyddet för då gjorde inte knät lika ont längre. 
Jag hade slarvat med kosten innan resan och framför allt tränat för lite. 
så nu är det full fart med ny träning och nya vandringsresor.

Just nu har jag vandringar inbokade för de närmaste 10 åren , så det gäller att hålla sig på händer och fötter!!!
Så känner du att du ska testa min utmaning med kosten, träning, och lite tillskott och sedan hänga med mig och någon av mina kollegor på vårens hälsovandring till Santiago eller höstvandring längs Caminon, så tveka inte!
Gör din intresseanmälan på www.schuck.se 

Så går vi tillsammans snart!!
Cathrine
























 

fredag,kl 07:19,  ingen bra bloggdag som vi vet, kaffe på lilla brickan i egna sängen...

Tack, tack, tack och tack!!!!
Tänk så mycket kärlek och välvilja det finns och så mycket glädje för andra vi rymmer. 
Tänk så många som har hört av sig och gläds åt vår lycka, tusen tack. 


Jag vill ju med denna blogg, vare sig den har hetat Singel vid 60, Livet vid 60 eller 60 är det nya 60, förmedla ATT det finns ett liv vid 60 och hur härligt det faktiskt är. 
Och oundvikligt. 
Jag brukar tjata om hur roligt det är att vara just 60, för det har jag ju, som Pippi brukar säga, det har jag ju aldrig varit förut, så det ska nog bli spännande. 
Och det har det ju blivit. 

Några av mina kompisar våndas inför sina 60-årsdagar, andra är ledsna att de inte hittar någon att vara ihop med, andra är purkna över att jag jämt tjoar om hur kul det är i denna ålder. Jag får alltid "på moppo" när jag tjoar för mycket om hur härligt det är i denna ålder. 
Ja, vad säger man? 

Att bli äldre är ju liksom oundvikligt. Det handlar bara om hur väl jag tar hand om den här kroppen som jag färdas i. Hur länge vill jag att den ska hålla? Hur sköter jag mig? Hur äter jag, hur dricker jag, hur tränar jag?
( lilla mamma, 88 år, tränar nu på gym tre (!) ggr i veckan. Det är ALDRIG för sent) 

Att träffa någon i den här åldern är inte omöjligt, men liiite knepigare ( om man inte springer på en man man dejtade för 45 år sedan, efter klokt tips från rolig väninna) Leta där man står är därför ett bra tips.
De farbröder som finns därute är minst lika knepiga som vi. En del vill bara ligga ( det vill ju vi också för den delen..) andra vill fortsätta att vara gifta med sin fru ( det kan man ju förstå) och en del vill ha det "enkelt och kravlöst", vilket betyder att de inte vill gifta sig och flytta ihop. Det är det för övrigt inte så många kvinnor som vill heller, så det jämnar ut sig även där. De flesta i vår ålder har ju fina egna hem som de ogärna lämnar. 
Kort och gott, what you see is what you get. Vi ändrar oss inte nämvärt i denna ålder. Vi är inte 20 längre. ( och inte 50 heller för den delen) 
Men det betyder ju inte att man ska sitta hemma i stugan och trycka näsan mot rutan och undra hur det är därute, utan bästa sättet är trots allt att gå med i ett par dejtingsajter, typ Tinder och Match och komma ut och pussa lite grodor. 
Glöm inte att grodpussning snart är en olympisk gren om du frågar mig!  

Jag tror också mycket handlar om att släppa taget. 
Släppa taget om vårt tidigare liv.  Ingen vill höra någon som idisslar om sin tidigare gubbe, dumma fru eller tidigare liv. 
För min del handlade det väldigt mycket om att släppa taget om sådant jag förr trodde var viktigt. Statusmarkörer, livsstil, ekonomi, allt det jag trodde var viktigt.
Och nu, äntligen fattar att de vita frottésockor i öppna sandaler som jag dissade för 45 år sedan faktiskt inte spelar någon som helst roll, utan den som betyder något är den genomgode och vackre man som bär dem. 
Tänk om jag kunde gått bredvid mig själv för alla dessa år sedan och viskat det i örat på mig själv, this is the one. 
Tänk vad mycket tid och sorg vi hade sparat då. 
Men nu är nu, och det är det som är det viktiga. 

Så mitt råd,  och med ett litet glädjeskutt, inför helgen och för resten av livet, lev livet nu. Lev så det bara knakar. 
This is it. 

kram, Cathrine




















 
IMG_2734 IMG_2734

torsdag kl 07:07, med kaffe på lilla brickan, i egna sängen. 

Kära läsare, så var det då äntligen dags...
Att packa alla plastbackar (igen) och förhoppningsvis för sista gången på väldigt länge byta bopålar. 
Nu som sambo och snart blivande fru. 

Till dig som troget följt alla upp och nedgångar med mig i bloggen "Livet vid 60"  kan nu andas ut ( tror jag) och i framtiden läsa om hur det är att gifta sig och flytta ihop vid 60 och hur livet då ser ut. 
Naturligtvis fortsätter jag att skriva om kost, hälsa och allt det andra i livet. 
Men viktigast av allt, numera kommer jag alltid få kaffe på sängen. ( och termos med extra kaffe i köket när han går till jobbet).
Det är kärlek. 

Klart har det gått fort och klart att man inte kan föreställa sig vad detta kommer innebära, men samtidigt har man heller aldrig varit 60+ tidigare i sitt liv, och inte heller vetat att tiden numera är räknad på ett annat vis än tidigare. 
Sådana klyschyr som "resten av livet" och likande får ju liksom en annan innebörd, när man vet att livet inte längre är ett oändligt hav av tid. 

Jaja, om ett par veckor går flyttlasset och jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om alla öden och äventyr på vägen dit och själva ihopflyttningen. 

Fördelen med att inte längre ens vara 60 (utan mer) så har man ju varit med om en del tidigare och fattar ju rent praktiskt vad som ska göras och hur det blir sedan. 
Men det är ändå det STORA samtalsämnet mellan oss. Vilket jag tror är BRA. Ju mer man pratar desto bättre. 
Förvånad blir man ju i alla fall. Gnissel blir det ju ändå. 
Tur att nya lägenheten är STOR vilket gör att man kanske får gå undan om det blir för hett...vem vet?
Omgivningen är glada. Båda familjerna  och alla söner verkar lättade. (undrar egentligen varför?)

Jaja, som du förstår så går det åt mycket tid just nu åt att sucka förundrat och fundera på allt som har hänt på så kort tid. 
(45 år + 6 månader) 
Men livet går ju faktiskt vidare utanför denna lilla bubbla. 

Senaste pilgrimsvandringen, mitt roliga 5 år projekt, gick fantastiskt bra och nu är det klart att det blir ny vandring varje år i september, med start från början, i St Jean Pied de la port, och så vandrar vi tillsammans en sträcka mot Santiago de Compostela.
En vecka under fem år, och om fem år når vi så äntligen Santiago och havet vid Finisterre. 
Är du intresserad av att hänga med på det spännande projektet, så titta in på min hemsida. 
Till våren gör jag ju även en hälsoresa med vandring längs Caminon, då går vi en vecka, in till Santiago och går 100 km på en vecka. 
Denna vandring gör jag med Fredrik Ölander, min bästa kompis. 
Denna resa är också "mixad" och det ska bli kul!!!

Nya kurser i Mosleymetoden och 8/800 rullar hela tiden så det är bara att hänga på när det passar, både IRL eller Online. 

Vi ses!
Cathrine







 

senaste inläggen

Arkiv