Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019 > 07

IMG_2327 IMG_2327
kl 06:44, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Inte mycket sömn just nu. 2-3 timmar max per natt.
Vet att det går över så oroar mig inte.
Funderar mycket just nu. Mest på natten. 
Mest på försöka förstå och försöka förlåta.
 

Det finns en form av välsignelse i att kunna släppa taget utan ilska. För ilskan skadar ju ingen annan än mig. 
Och släppa taget om något kan man först när man förstår. När man fattar vad som har hänt.
Då flyger den, förståelsen och förlåtelsen, som en vacker röd ballong mot himlen och man kan följa den en lång bit upp  med blicken innan den försvinner.

Ibland tar det tid.
För nästan 10 år sedan skilde jag mig. Det var ett stort misstag. Jag var utomlands och träffade en en engelsk pilot och blev kär, hals över huvud. Åkte hem och skilde mig från den här riktigt bra och gode mannen jag var gift med. Stort misstag.

Den nya relationen höll i 3-4 månader. 
Det tog mig två år att komma över och inte förrän vi möts igen två år senare, piloten och jag och han berättade sin sorgliga historia om en omedicinerad bipoläritet (manodepressiv) som jag förstod vad som hade hänt. Vi hade träffats i en manisk skov. Den sorglige och ganska argsinte figuren var den andra sidan av samme man. 
Då, förstå då, kunde jag förstå och släppa taget. Välsigna och släppa taget och gå vidare i livet. 

På tio år har det blivit ett par möten och några avsked.
Så ser livet ut. Hade inte velat vara utan dem. 
Men nu när pusselbitarna åter börjar falla på plats och jag börjar långsamt att förstå och förlåta. 
Ibland förlåta sig själv för ett dåliga val. Gifta män är dåliga val. Inte nödvändigtvis männen i sig, men det faktum att de är gifta. 
En man som från början deklarerar att han inte vill ha, varken har tiden eller lusten till ett traditionellt förhållande.
Om jag inte lyssnar på det jag får höra så får jag jag faktiskt skylla mig själv. Mitt val.
Inte bli arg på honom. 

osv... jag tror du fattar. 
Förstå, välsigna, släppa taget. 
Som en vacker röd ballong som långsamt stiger mot himlen. 

Spännade (och ganska jobbiga) nätter just nu. 

Spännande dagar också. Jag planerar hösten för fullt just nu och det finns platser kvar på höstens första kvällskurs som börjar i september. 
8 veckor då vi ses i små grupper, en gång i veckan. Vi pratar blodtryck, blodsocker, blodfetter, vikt, hälsa, antiinflammatorisk mat. 
Du blir piggare, friskare, gladare och smalare. Och klokare av alla fina samtal i gruppen.

Kan du inte hänga med IRL så går du onlinekursen istället och hänger med de andra sköna tjejerna och killarna i FB gruppen 8/800. 
 
Jag hoppas vi ses!

Tack för att du läser och för all positiv feedback. Det värmer så väldigt gott. kram!!

Cathrine

 
IMG_2320 IMG_2320

Måndag, kl 07:09, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Det är en fråga jag har ställt mig en del sista tiden, är det mig det är fel på?
- Nej, jag tror faktiskt inte det. 
Jag är bara gammal och gjort saker och ting på ett visst sätt i väldigt många år.


Men visst ger den tanken panikångest. 
@broderauttexten

 
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, och tydligen, visar det sig, inte gamla tanter heller!
What you see is what you get, liksom. 

- Dåligt självkänsla, tänker du? Dåligt självförtroende? Varifrån kommer dessa tankar kring rätt och fel? 
Låt mig förklara. 

Jag är väl vad man i bästa fall skulle kunna kalla en  "hundra procent-kind of gal", dvs jag går all in när jag har en relation. Det är så jag är. Allt eller inget. Ljummet och lagom är inget för mig. Så mycket har jag fattat. 
Nu har det varit ett par sådana relationer sista åren, och det har inte slutat väl. iaf inte som jag hade hoppats att de skulle göra, kan vi väl säga. 
Är det mitt fel? 
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte. 
Klart jag kunde varit "mindre jag", det hade säkert hjälpt, men då hade det ju inte varit jag. 
Jag tror att man, i vår/min ålder iaf, får lov att gilla läget och konstatera att man inte är allas smak. 
Man får nog ändå lov att bestämma sig för att jag ändå är ok, att jag duger, med alla mina fel och brister. 
Take it or leave it. Ingen är perfekt. 

Jag har iaf lovat mig själv, (och Fredrik, för han är den ende som orkar lyssna) att sitta på händerna och låta det lilla hjärtat få läka i lugn och ro, under väldigt lång tid. 

Det ger ju också mer tid över till allt det andra roliga i livet. 
Just nu ser jag väldigt mycker fram emot nästa pilgrimsvandring i augusti, ny kvällskurs som startar i september - och något helt nytt, matlagningskurs i metoden 8/800.

Jag är dessutom väldigt bra på att lyssna, och öppnar nu mottagningen denna vecka. Boka en tid, så ses vi. 

Och onlinekursen för 8/800 är också väldigt bra. 

Läs mer på hemsidan, klicka här. 

 kram, Cathrine

















 

kl 07:35, på lånebåt, i sängen, med kaffe bredvid.

Det har varit ett tag sedan nu. 
Min kompis Fredrik frågade häromdagen varför jag inte bloggar.
- jag vet inte, har inte haft något att säga. 
Men nu har jag det.  Nya tag.

 
Han är inte dum den där Fredrik, men det är väl definitionen på en bästa vän, att de inte är dumma i huvudet...tänker jag. 
Nu fattar jag varför han frågade om bloggandet. Såklart. Jag har skrivit mig igenom knepiga och jobbiga situationer förrut och det har fungerat bra, riktigt bra faktiskt. 
(förutom någon lättkränkt liten farbror som trodde att hela bloggen handlade om honom. Det gjorde det aldrig.)

Nåväl, storm är det på mitt lilla kärlekshav just nu, (skicka inga hjärtan)  och osäker på utgången. Man är väl inte lätt att tas med när man är i denna ålder, helt klart. 
Blir det bra igen så är det toppen, blir det inte bra, så blir det lång break på den fronten. Man får väl börja Tindra på hemmet, när man fyllt 80. Seniortinder, typ.
Nä. Orkar inte ens skämta om det, just nu.

MEN, vid stor kärlek och stor sorg så följer alltid en visst ofokus på den egna kroppen och dess behov. Så även i mitt fall. 
Jag har aldrig förstått det där med att älska dig själv ovansett hur din kropp ser ut, sorry men så funkar inte mitt huvud. 
Jag mår bra när jag har koll på kroppen. Punkt. 
Så ett par månaders slarv och ofokus har resulterat i en rar liten muffinsmage som snart är ett minne blott. 
Kanske inte så mycket på utsidan, men tillräkligt för att vara ett skav på insidan. 
Vi är alla olika. Så här funkar jag. 

Men den 24 augusti är det SHOWTIME för min del, då går jag en ny pilgrimsvandring tillsammans med en grupp tjejer jag gått tidigare vandringar med. 
Vi börjar från "början" där den 80 mil långa leden börjar, i St Jean Pied de la Port och vandrar i 12 mil, en vecka. Sedan möts vi varje år, samma tid, och går en vecka, tills vi om 5 år gått hela den 80 mil långa pilgrimsleden, tillsammans. 

Så, 24 augusti är mitt mål. Då ska jag vara tillbaka i den form jag trivs bäst i. Den siffra jag vill att det ska stå på vågen, den form jag vill ha på kroppen.
Men även med de tillskott jag slarvat med. Kollaget för hår, hud och naglar. Multipulver ( Bioracolus) för näring, magnesium för benen och massor av curcumin ( gurkmeja) för atros, knä och leder. 
Back on track med andra ord. 

Jag har inte ett dugg dåligt samvete för de månaders break jag tagit, de har varit medvetna val jag gjort och inget jag har dåligt samvete för. 
Men jag vet också när det är dags att dra i nödbromsen och börja ta hand om mig igen.
Han är så klok den där Fredrik...

Vill du också ta tag i dig själv igen, så följ mig gärna här på sociala medier, jag har en supergullig FB grupp som heter 8/800. 
Det finns även en väldigt populär onlinekurs på 8 veckor, lär mer här
Vill du ha ett långsiktigt mål, så anmäl dig till min och Fredrik Ölanders hälsovandring nästa år, då går vi 10 mil på en vecka, i maj/juni nästa år,  en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela med en grupp hälsointresserade män och kvinnor. läs mer här. 
Vill du läsa mer om Fredrik och hans verksamhet, www.halsomottagningen.se

Och följ gärna min egen hälso och glädjeresa, här på bloggen.
Den börjar idag. 

jo, jag kom på en sak till! Jag ska ju på bröllop den 7 september. Tänk om jag skulle slippa lägga ut klänningen som jag hade tänkt, och istället komma i den minst 15 år gamla, men urtjusiga klänningen! YES!!!

Cathrine


 

2019 > 07

IMG_2327 IMG_2327
kl 06:44, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Inte mycket sömn just nu. 2-3 timmar max per natt.
Vet att det går över så oroar mig inte.
Funderar mycket just nu. Mest på natten. 
Mest på försöka förstå och försöka förlåta.
 

Det finns en form av välsignelse i att kunna släppa taget utan ilska. För ilskan skadar ju ingen annan än mig. 
Och släppa taget om något kan man först när man förstår. När man fattar vad som har hänt.
Då flyger den, förståelsen och förlåtelsen, som en vacker röd ballong mot himlen och man kan följa den en lång bit upp  med blicken innan den försvinner.

Ibland tar det tid.
För nästan 10 år sedan skilde jag mig. Det var ett stort misstag. Jag var utomlands och träffade en en engelsk pilot och blev kär, hals över huvud. Åkte hem och skilde mig från den här riktigt bra och gode mannen jag var gift med. Stort misstag.

Den nya relationen höll i 3-4 månader. 
Det tog mig två år att komma över och inte förrän vi möts igen två år senare, piloten och jag och han berättade sin sorgliga historia om en omedicinerad bipoläritet (manodepressiv) som jag förstod vad som hade hänt. Vi hade träffats i en manisk skov. Den sorglige och ganska argsinte figuren var den andra sidan av samme man. 
Då, förstå då, kunde jag förstå och släppa taget. Välsigna och släppa taget och gå vidare i livet. 

På tio år har det blivit ett par möten och några avsked.
Så ser livet ut. Hade inte velat vara utan dem. 
Men nu när pusselbitarna åter börjar falla på plats och jag börjar långsamt att förstå och förlåta. 
Ibland förlåta sig själv för ett dåliga val. Gifta män är dåliga val. Inte nödvändigtvis männen i sig, men det faktum att de är gifta. 
En man som från början deklarerar att han inte vill ha, varken har tiden eller lusten till ett traditionellt förhållande.
Om jag inte lyssnar på det jag får höra så får jag jag faktiskt skylla mig själv. Mitt val.
Inte bli arg på honom. 

osv... jag tror du fattar. 
Förstå, välsigna, släppa taget. 
Som en vacker röd ballong som långsamt stiger mot himlen. 

Spännade (och ganska jobbiga) nätter just nu. 

Spännande dagar också. Jag planerar hösten för fullt just nu och det finns platser kvar på höstens första kvällskurs som börjar i september. 
8 veckor då vi ses i små grupper, en gång i veckan. Vi pratar blodtryck, blodsocker, blodfetter, vikt, hälsa, antiinflammatorisk mat. 
Du blir piggare, friskare, gladare och smalare. Och klokare av alla fina samtal i gruppen.

Kan du inte hänga med IRL så går du onlinekursen istället och hänger med de andra sköna tjejerna och killarna i FB gruppen 8/800. 
 
Jag hoppas vi ses!

Tack för att du läser och för all positiv feedback. Det värmer så väldigt gott. kram!!

Cathrine

 
Läs hela inlägget »
IMG_2320 IMG_2320

Måndag, kl 07:09, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Det är en fråga jag har ställt mig en del sista tiden, är det mig det är fel på?
- Nej, jag tror faktiskt inte det. 
Jag är bara gammal och gjort saker och ting på ett visst sätt i väldigt många år.


Men visst ger den tanken panikångest. 
@broderauttexten

 
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, och tydligen, visar det sig, inte gamla tanter heller!
What you see is what you get, liksom. 

- Dåligt självkänsla, tänker du? Dåligt självförtroende? Varifrån kommer dessa tankar kring rätt och fel? 
Låt mig förklara. 

Jag är väl vad man i bästa fall skulle kunna kalla en  "hundra procent-kind of gal", dvs jag går all in när jag har en relation. Det är så jag är. Allt eller inget. Ljummet och lagom är inget för mig. Så mycket har jag fattat. 
Nu har det varit ett par sådana relationer sista åren, och det har inte slutat väl. iaf inte som jag hade hoppats att de skulle göra, kan vi väl säga. 
Är det mitt fel? 
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte. 
Klart jag kunde varit "mindre jag", det hade säkert hjälpt, men då hade det ju inte varit jag. 
Jag tror att man, i vår/min ålder iaf, får lov att gilla läget och konstatera att man inte är allas smak. 
Man får nog ändå lov att bestämma sig för att jag ändå är ok, att jag duger, med alla mina fel och brister. 
Take it or leave it. Ingen är perfekt. 

Jag har iaf lovat mig själv, (och Fredrik, för han är den ende som orkar lyssna) att sitta på händerna och låta det lilla hjärtat få läka i lugn och ro, under väldigt lång tid. 

Det ger ju också mer tid över till allt det andra roliga i livet. 
Just nu ser jag väldigt mycker fram emot nästa pilgrimsvandring i augusti, ny kvällskurs som startar i september - och något helt nytt, matlagningskurs i metoden 8/800.

Jag är dessutom väldigt bra på att lyssna, och öppnar nu mottagningen denna vecka. Boka en tid, så ses vi. 

Och onlinekursen för 8/800 är också väldigt bra. 

Läs mer på hemsidan, klicka här. 

 kram, Cathrine

















 

Läs hela inlägget »

kl 07:35, på lånebåt, i sängen, med kaffe bredvid.

Det har varit ett tag sedan nu. 
Min kompis Fredrik frågade häromdagen varför jag inte bloggar.
- jag vet inte, har inte haft något att säga. 
Men nu har jag det.  Nya tag.

 
Han är inte dum den där Fredrik, men det är väl definitionen på en bästa vän, att de inte är dumma i huvudet...tänker jag. 
Nu fattar jag varför han frågade om bloggandet. Såklart. Jag har skrivit mig igenom knepiga och jobbiga situationer förrut och det har fungerat bra, riktigt bra faktiskt. 
(förutom någon lättkränkt liten farbror som trodde att hela bloggen handlade om honom. Det gjorde det aldrig.)

Nåväl, storm är det på mitt lilla kärlekshav just nu, (skicka inga hjärtan)  och osäker på utgången. Man är väl inte lätt att tas med när man är i denna ålder, helt klart. 
Blir det bra igen så är det toppen, blir det inte bra, så blir det lång break på den fronten. Man får väl börja Tindra på hemmet, när man fyllt 80. Seniortinder, typ.
Nä. Orkar inte ens skämta om det, just nu.

MEN, vid stor kärlek och stor sorg så följer alltid en visst ofokus på den egna kroppen och dess behov. Så även i mitt fall. 
Jag har aldrig förstått det där med att älska dig själv ovansett hur din kropp ser ut, sorry men så funkar inte mitt huvud. 
Jag mår bra när jag har koll på kroppen. Punkt. 
Så ett par månaders slarv och ofokus har resulterat i en rar liten muffinsmage som snart är ett minne blott. 
Kanske inte så mycket på utsidan, men tillräkligt för att vara ett skav på insidan. 
Vi är alla olika. Så här funkar jag. 

Men den 24 augusti är det SHOWTIME för min del, då går jag en ny pilgrimsvandring tillsammans med en grupp tjejer jag gått tidigare vandringar med. 
Vi börjar från "början" där den 80 mil långa leden börjar, i St Jean Pied de la Port och vandrar i 12 mil, en vecka. Sedan möts vi varje år, samma tid, och går en vecka, tills vi om 5 år gått hela den 80 mil långa pilgrimsleden, tillsammans. 

Så, 24 augusti är mitt mål. Då ska jag vara tillbaka i den form jag trivs bäst i. Den siffra jag vill att det ska stå på vågen, den form jag vill ha på kroppen.
Men även med de tillskott jag slarvat med. Kollaget för hår, hud och naglar. Multipulver ( Bioracolus) för näring, magnesium för benen och massor av curcumin ( gurkmeja) för atros, knä och leder. 
Back on track med andra ord. 

Jag har inte ett dugg dåligt samvete för de månaders break jag tagit, de har varit medvetna val jag gjort och inget jag har dåligt samvete för. 
Men jag vet också när det är dags att dra i nödbromsen och börja ta hand om mig igen.
Han är så klok den där Fredrik...

Vill du också ta tag i dig själv igen, så följ mig gärna här på sociala medier, jag har en supergullig FB grupp som heter 8/800. 
Det finns även en väldigt populär onlinekurs på 8 veckor, lär mer här
Vill du ha ett långsiktigt mål, så anmäl dig till min och Fredrik Ölanders hälsovandring nästa år, då går vi 10 mil på en vecka, i maj/juni nästa år,  en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela med en grupp hälsointresserade män och kvinnor. läs mer här. 
Vill du läsa mer om Fredrik och hans verksamhet, www.halsomottagningen.se

Och följ gärna min egen hälso och glädjeresa, här på bloggen.
Den börjar idag. 

jo, jag kom på en sak till! Jag ska ju på bröllop den 7 september. Tänk om jag skulle slippa lägga ut klänningen som jag hade tänkt, och istället komma i den minst 15 år gamla, men urtjusiga klänningen! YES!!!

Cathrine


 

Läs hela inlägget »

2019 > 07

IMG_2327 IMG_2327
kl 06:44, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Inte mycket sömn just nu. 2-3 timmar max per natt.
Vet att det går över så oroar mig inte.
Funderar mycket just nu. Mest på natten. 
Mest på försöka förstå och försöka förlåta.
 

Det finns en form av välsignelse i att kunna släppa taget utan ilska. För ilskan skadar ju ingen annan än mig. 
Och släppa taget om något kan man först när man förstår. När man fattar vad som har hänt.
Då flyger den, förståelsen och förlåtelsen, som en vacker röd ballong mot himlen och man kan följa den en lång bit upp  med blicken innan den försvinner.

Ibland tar det tid.
För nästan 10 år sedan skilde jag mig. Det var ett stort misstag. Jag var utomlands och träffade en en engelsk pilot och blev kär, hals över huvud. Åkte hem och skilde mig från den här riktigt bra och gode mannen jag var gift med. Stort misstag.

Den nya relationen höll i 3-4 månader. 
Det tog mig två år att komma över och inte förrän vi möts igen två år senare, piloten och jag och han berättade sin sorgliga historia om en omedicinerad bipoläritet (manodepressiv) som jag förstod vad som hade hänt. Vi hade träffats i en manisk skov. Den sorglige och ganska argsinte figuren var den andra sidan av samme man. 
Då, förstå då, kunde jag förstå och släppa taget. Välsigna och släppa taget och gå vidare i livet. 

På tio år har det blivit ett par möten och några avsked.
Så ser livet ut. Hade inte velat vara utan dem. 
Men nu när pusselbitarna åter börjar falla på plats och jag börjar långsamt att förstå och förlåta. 
Ibland förlåta sig själv för ett dåliga val. Gifta män är dåliga val. Inte nödvändigtvis männen i sig, men det faktum att de är gifta. 
En man som från början deklarerar att han inte vill ha, varken har tiden eller lusten till ett traditionellt förhållande.
Om jag inte lyssnar på det jag får höra så får jag jag faktiskt skylla mig själv. Mitt val.
Inte bli arg på honom. 

osv... jag tror du fattar. 
Förstå, välsigna, släppa taget. 
Som en vacker röd ballong som långsamt stiger mot himlen. 

Spännade (och ganska jobbiga) nätter just nu. 

Spännande dagar också. Jag planerar hösten för fullt just nu och det finns platser kvar på höstens första kvällskurs som börjar i september. 
8 veckor då vi ses i små grupper, en gång i veckan. Vi pratar blodtryck, blodsocker, blodfetter, vikt, hälsa, antiinflammatorisk mat. 
Du blir piggare, friskare, gladare och smalare. Och klokare av alla fina samtal i gruppen.

Kan du inte hänga med IRL så går du onlinekursen istället och hänger med de andra sköna tjejerna och killarna i FB gruppen 8/800. 
 
Jag hoppas vi ses!

Tack för att du läser och för all positiv feedback. Det värmer så väldigt gott. kram!!

Cathrine

 
IMG_2320 IMG_2320

Måndag, kl 07:09, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Det är en fråga jag har ställt mig en del sista tiden, är det mig det är fel på?
- Nej, jag tror faktiskt inte det. 
Jag är bara gammal och gjort saker och ting på ett visst sätt i väldigt många år.


Men visst ger den tanken panikångest. 
@broderauttexten

 
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, och tydligen, visar det sig, inte gamla tanter heller!
What you see is what you get, liksom. 

- Dåligt självkänsla, tänker du? Dåligt självförtroende? Varifrån kommer dessa tankar kring rätt och fel? 
Låt mig förklara. 

Jag är väl vad man i bästa fall skulle kunna kalla en  "hundra procent-kind of gal", dvs jag går all in när jag har en relation. Det är så jag är. Allt eller inget. Ljummet och lagom är inget för mig. Så mycket har jag fattat. 
Nu har det varit ett par sådana relationer sista åren, och det har inte slutat väl. iaf inte som jag hade hoppats att de skulle göra, kan vi väl säga. 
Är det mitt fel? 
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte. 
Klart jag kunde varit "mindre jag", det hade säkert hjälpt, men då hade det ju inte varit jag. 
Jag tror att man, i vår/min ålder iaf, får lov att gilla läget och konstatera att man inte är allas smak. 
Man får nog ändå lov att bestämma sig för att jag ändå är ok, att jag duger, med alla mina fel och brister. 
Take it or leave it. Ingen är perfekt. 

Jag har iaf lovat mig själv, (och Fredrik, för han är den ende som orkar lyssna) att sitta på händerna och låta det lilla hjärtat få läka i lugn och ro, under väldigt lång tid. 

Det ger ju också mer tid över till allt det andra roliga i livet. 
Just nu ser jag väldigt mycker fram emot nästa pilgrimsvandring i augusti, ny kvällskurs som startar i september - och något helt nytt, matlagningskurs i metoden 8/800.

Jag är dessutom väldigt bra på att lyssna, och öppnar nu mottagningen denna vecka. Boka en tid, så ses vi. 

Och onlinekursen för 8/800 är också väldigt bra. 

Läs mer på hemsidan, klicka här. 

 kram, Cathrine

















 

kl 07:35, på lånebåt, i sängen, med kaffe bredvid.

Det har varit ett tag sedan nu. 
Min kompis Fredrik frågade häromdagen varför jag inte bloggar.
- jag vet inte, har inte haft något att säga. 
Men nu har jag det.  Nya tag.

 
Han är inte dum den där Fredrik, men det är väl definitionen på en bästa vän, att de inte är dumma i huvudet...tänker jag. 
Nu fattar jag varför han frågade om bloggandet. Såklart. Jag har skrivit mig igenom knepiga och jobbiga situationer förrut och det har fungerat bra, riktigt bra faktiskt. 
(förutom någon lättkränkt liten farbror som trodde att hela bloggen handlade om honom. Det gjorde det aldrig.)

Nåväl, storm är det på mitt lilla kärlekshav just nu, (skicka inga hjärtan)  och osäker på utgången. Man är väl inte lätt att tas med när man är i denna ålder, helt klart. 
Blir det bra igen så är det toppen, blir det inte bra, så blir det lång break på den fronten. Man får väl börja Tindra på hemmet, när man fyllt 80. Seniortinder, typ.
Nä. Orkar inte ens skämta om det, just nu.

MEN, vid stor kärlek och stor sorg så följer alltid en visst ofokus på den egna kroppen och dess behov. Så även i mitt fall. 
Jag har aldrig förstått det där med att älska dig själv ovansett hur din kropp ser ut, sorry men så funkar inte mitt huvud. 
Jag mår bra när jag har koll på kroppen. Punkt. 
Så ett par månaders slarv och ofokus har resulterat i en rar liten muffinsmage som snart är ett minne blott. 
Kanske inte så mycket på utsidan, men tillräkligt för att vara ett skav på insidan. 
Vi är alla olika. Så här funkar jag. 

Men den 24 augusti är det SHOWTIME för min del, då går jag en ny pilgrimsvandring tillsammans med en grupp tjejer jag gått tidigare vandringar med. 
Vi börjar från "början" där den 80 mil långa leden börjar, i St Jean Pied de la Port och vandrar i 12 mil, en vecka. Sedan möts vi varje år, samma tid, och går en vecka, tills vi om 5 år gått hela den 80 mil långa pilgrimsleden, tillsammans. 

Så, 24 augusti är mitt mål. Då ska jag vara tillbaka i den form jag trivs bäst i. Den siffra jag vill att det ska stå på vågen, den form jag vill ha på kroppen.
Men även med de tillskott jag slarvat med. Kollaget för hår, hud och naglar. Multipulver ( Bioracolus) för näring, magnesium för benen och massor av curcumin ( gurkmeja) för atros, knä och leder. 
Back on track med andra ord. 

Jag har inte ett dugg dåligt samvete för de månaders break jag tagit, de har varit medvetna val jag gjort och inget jag har dåligt samvete för. 
Men jag vet också när det är dags att dra i nödbromsen och börja ta hand om mig igen.
Han är så klok den där Fredrik...

Vill du också ta tag i dig själv igen, så följ mig gärna här på sociala medier, jag har en supergullig FB grupp som heter 8/800. 
Det finns även en väldigt populär onlinekurs på 8 veckor, lär mer här
Vill du ha ett långsiktigt mål, så anmäl dig till min och Fredrik Ölanders hälsovandring nästa år, då går vi 10 mil på en vecka, i maj/juni nästa år,  en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela med en grupp hälsointresserade män och kvinnor. läs mer här. 
Vill du läsa mer om Fredrik och hans verksamhet, www.halsomottagningen.se

Och följ gärna min egen hälso och glädjeresa, här på bloggen.
Den börjar idag. 

jo, jag kom på en sak till! Jag ska ju på bröllop den 7 september. Tänk om jag skulle slippa lägga ut klänningen som jag hade tänkt, och istället komma i den minst 15 år gamla, men urtjusiga klänningen! YES!!!

Cathrine


 

senaste inläggen

Arkiv