Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019 > 04

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

2019 > 04

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

Läs hela inlägget »
IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

Läs hela inlägget »
IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

Läs hela inlägget »
IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

Läs hela inlägget »
IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
Läs hela inlägget »
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
Läs hela inlägget »
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
Läs hela inlägget »
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

Läs hela inlägget »
IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

Läs hela inlägget »
IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Läs hela inlägget »
Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 
Läs hela inlägget »

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

Läs hela inlägget »
IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

Läs hela inlägget »

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

Läs hela inlägget »

2019 > 04

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

senaste inläggen

Arkiv