Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019

tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Image-1 Image-1

måndag, kl 07:12, i sängen, med kaffe på lilla brickan...

Jag satt och åt lunch med min mamma igår och vi pratade om relationer. Bra snack. 
Hon är 89 år och klar som en kristallkrona i huvudet. 
En välsignelse. 


Jag har funderat mycket på piloten som jag skrev om igår och mitt plötsliga uppbrott. 
Varför man plötsligt bryter upp efter ett långt äktenskap och jagar efter en dröm, likt en tintomara i en midsommarnattsdröm. Ett väsen. Något man tror man drömt om. En önskan. 
Vi har nog alla någon gång i vårt liv skymtat drömmen, eller det vi ia f trott vara vår dröm, därborta i fjärran. 
De flesta skulle nog bara le och ruska på huvudet och tänka att där var det en dröm som skymtade förbi. Kanske lett åt tanken. 
Jag valde istället att följa efter den. 

Stooort misstag, det kan man ju helt klart säga så här i efterhand. 
Jag bröt upp från ett långt äktenskap, skilde på på alldeles för kort tid och flyttade på mindre än två veckor till Mallorca och en man jag verkligen inte kände. 
Men utan att egentligen veta det så hade väl min dröm alltid varit en kärlekshistoria så andlös och sann att det inte behöves någon betänketid. 
Det kändes som jag inte hade en minut att förlora. 
Det skrevs artiklar och även ett radioprogram i ämnet passion om  mitt uppbrott. Kvinnor suckade och la huvudet på sned och önskade sig få göra samma sak, men välsignade säkert sin rädsla som hindrade dem från att göra något likande.
Jag kände mig otroligt fri, lycklig, som om jag gjorde en sista piruett, högt uppe på tåspetsarna, snurrandes runt på en strand med skjolarna som en sky runt mig....

Man kan väl lugnt säga att jag hoppade, från en klippa, eller en hög trampolin ned i vattnet. Eller rättare sagt där jag trodde det fanns vatten. 
Men det fanns inget vatten i just den poolen och då gör man sig väldigt illa av det fallet. Väldigt illa. Det gjorde ont väldigt länge. 

Ångar jag det idag? Vi pratade om just det igår, mamma och jag. Nej, jag ångrar inte uppbrottet, men jag ångrar hur jag gjorde det.
Jag sårade många, och gjorde en man väldigt olycklig. För det kommer jag alltid vara ledsen.  Jag vet att han har gått vidare och är väldigt lycklig idag. Lyckligare. Mindre vild fru. 

Men jag tror vi behöver piruetter i livet och det jag har tagit med mig ur den händelsen för nu nästan tio år, är nog mina armar, ni vet de där som jag sträcker upp  i luften på alla bilder.
My happy pose. 
Det går att vara microhappy, utan att skiljas och göra andra människor olyckliga. 
Jag hittade mina armar igen när jag gick Caminon, de 80 milen och blev genuint glad igen.
Numera åker de upp i luften av bara farten. 
Och gör mig lycklig. 

Ha en bra måndag,
Cathrine

















 

IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

IMG_1183 IMG_1183

torsdag, kl 07:53, med kaffe på sängen, på lilla brickan. 

Långsamt men säkert så faller bitarna på plats.
Inte i den ordning som jag hade trott eller tänkt. 
Absolut inte med den bilden som jag hade trott att MITT färdiga pussel skulle se ut.
Men andra motiv börjar skymta fram.
Och de är fina. 


Jobbet som varit lite skakigt ett tag börjar falla på plats.
Och jag inser också varför och vad som händer.
Idag får jag de flesta dagklienter via läkarmottagningar, via remisser och dessa nya vägar tar tid att bygga. 
Det är jag som varit otålig.
( vilket man är av naturliga skäl när man är ensamförsörjare, egen företagare, ensamstående och ensamboende, i andra hand)  
Men nya och spännande vägar, samarbeten och arbetspartners byggs och det känns otroligt lugnt. 
Jag byter inriktning på min verksamhet, från ren viktminskning till hälsa. Hälsocoaching. Tillsammans med läkare. Det känns tryggt. 
Jag är lugn. Vilket egentligen är märkligt när man istället borde vara livrädd när allt flyter. 
Men jag är kolugn. Allt ordnar sig. 
Pusselbitarna faller på plats. 

Vänskap. Jag lutar mig så tryggt mot den solida mur av vänskap jag möter just nu. Det har tagit tid att hitta den person som är värd att gillas och älskas av andra människor. Jag själv. Jag skrivit det förut, hur ska man förvänta sig vänskap när man inte ens gillar den version av sig själv som man är.
Nu gillar jag den jag har blivit och jobbar varje dag med att vara så sann och så naken som det bara går. Jag bär mitt hjärta i min utsträckta hand på ett helt annat sätt än tidigare.
Man får det man projicerar.
Och det jag får tillbaka idag är ett guldskimmer, ett stilla regn av rent guld och starka ljusa solstrålar som lyser upp mitt hjärta. 
Och för det är jag ödmjukt tacksam. 

Relationer. Även här får man det man projicerar. 
Det är inte enkelt. Hell no. ingen tebjudning precis....
Här ägnar jag mig just nu aktivt åt att möta och ställa till rätta. Få till bra avslut. Lämna i kärlek. Välsigna och släppa taget. 
Släppa taget om det som inte var mitt och aldrig var mitt. 

Hur just det pusslet landar är svårt att säga. jag ser inte bilden ännu. Letar fortfarande efter bitar. En bit blå himmel, en bit blått hav. En bit av ett härta. 
Du som lagt ett pussel vet precis hur de bitarna ser ut. 
Hur den färdiga bilden ser ut och vad motivet föreställer är ännu inte möjligt att se.
Men jag är nyfiken.   
Och jag är inte för gammal och det är inte för sent. 


Vill du också lägga pussel? Leta reda på pusselbitarna i ditt liv som gör att du lättare förstår dina livsval, både när det gäller vikt, hälsa och det viktigaste, om dig själv?
Hör av dig så pratar vi vidare. 
​​​​​​​Cathrine













 

IMG_1280 IMG_1280
onsdag ( shit vad tiden går fort) kl 07:56, med kaffe på lilla brickan...
Tack för lån av bild, Jesper Waldersten, nu aktuell med utställning på Fotografiska. Magisk. Precis som han. 


Jag var ute och gick på mina nu (nästan) dagliga powerwalks runt Djurgården igår morse. 
Min väninna är väldigt morgontidig så jag var ute redan före 7 på morgonen. 


Det var härligt, och så fort vädret bjuder på fler dagar utan snö och vertikalväder så blir det en daglig morgonrutin, du kan följa mig och min #brojävlen2019 på Insta. 
Det är inte för att visa hur himla duktig jag är som kan gå runt Djurgården, utan för att sporra mig att faktiskt göra det också! Precis som jag gjorde för ett par år sedan med #björkjäveln om det är någon som minns.
När jag skriver om det så inser jag ju att #björkjävlen hade massa hyss för sig. Jag inser också att #brojäveln måste få mer tankar och känslor. Men det är som en relation, ett förhållande, det måste få ta tid. 
It´s complicated som vi säger, vi som INTE lägger upp vår relationsstatus på FB.
Den förändras ju över tid. 
Minst sagt. 

Min urgulliga och väldigt morgontidiga  väninna Marlene, är så klok och så god. Nyss hemkommen från välförtjänta veckor i Thailand och med ett ton nya och kloka insikter. 
Bland det jag tänkte mest på efteråt och tog till mig var hennes tankar kring återhämtning. 
Att vi i vår ålder inte kan springa runt som duracellkaniner längre utan måste få pausa mer och lämna mer luckor och luft mellan möten och åtaganden.  
Och att låta livet få komma fram till oss, inte springa efter det. 
Ungefär som man möter ett litet barn eller en hund. Bara stå still och vänta in mötet. Ta det lugnt och lita på att känslan bär. 
Låter det flummigt? Ja, kanske lite. 

Glädjeämnena idag, just nu, är min underbara måndagsgrupp, min 8/800 grupp som är det mest magiska i gruppväg jag kanske någongång varit med om!
Vilka kvinnor, vilka samtal, vilka möten, vilken glädje och vilken kärlek och välvilja jag möter i den gruppen.
Fokus är ju som du kanske vet hälsan och att äta enligt min metod, 8/800 så förbättrar man sitt blodtryck, blodsocker, och blodfett (kolesterol) på åtta veckor. 
Det vet de flesta idag. Även alla läkare som välvilligt remitterar sina patienter till mig. Härligt känsla. Stor tacksamhet. 

Stor glädje är även den kompakta våg av kärlek och medkänsla jag möter av min lilla cirkel av nära vänner. När det stormar och gör ont i själen så finns de där, och sluter upp på ett sätt som man bara kan drömma om. 
Tack för stödmiddagar, stödsamtal, stödluncher, stödte och alla samtal. 
Life is indeed complicated. 

Till sist så är jag så innerligt glad över ett möte med en tidigare relation som jag efter lång tid fått en chans att bädda om och lägga minnen till rätta. Veta att allt blev bra till slut, alla är glada igen och allt har löst sig till det bästa.
Bra avslut även om de tar tid, och får ta tid, är välsignelser. 
Och ett bra sätt att gå vidare i livet. 
Välsigna och släppa taget, är ett utryck jag burit med mig i många år. 
Det fick jag nytta av igår. Det var bra. 
Jag tror att det kommer flera sådana framöver. 

Och till allra sist ett stort tack till min gode vän PG som inspirerade mig till att börja skriva igen. Denna blogg, "Livet vid 60",  har över tid visat sig vara så oändligt värdefull för mig.
Livet är ingen tebjudning som min terapeut sa härom dagen. 
Klok kvinna. 

Har bloggen i någon mån även hjälpt dig eller fått dig att skratta, så är min dag gjord! 
Hör av dig om du också behöver någon att prata med. 

All  kärlek.
Cathrine





 
IMG_1252 IMG_1252

tidig fredagsmorgon, kl 06:11, såklart i sängen, med det sista av mitt favoritkaffe, på lilla brickan. 

Blogga på fredagar vet vi ju att det är som  att elda för kråkorna. 
Ursäkta uttrycket, men det är inte så många som orkar/hinner läsa bloggar på fredagar. 
Jag tar inte åt mig, tror inte att jag är tråkigare än vanligt på just fredagar. Det är liksom ingen stor bloggläsardag. Så, punkt.
Och om jag nu skulle få för mig att skriva om något så "tråkigt" som utbrändhet. Ja, då får man nog skylla sig själv...
För jag menar, VEM vill läsa om just utbrändhet på en fredag?
Vem vill å andra sidan vara utbränd? Vilken dag den än är i veckan, det är ju inget val precis?


Anyway, here goes. 
Det började med att jag sitter och skriver min egen presentationstext till en stor portal där jag ska börja medverka i. Kurera.
Jag ska bli ny hälsoexpert där, vad det lider. 
Ni vet en sådan där liten tantalura som man kan skriva och ställa frågor till, gratis. 
Nåväl jag satt igår och skrev min egen presentation och raddade upp allt jag kan och vilken sorts frågor jag skulle kunna tänkas svara på.
Jag har ju med tiden och åldern och med många år med klienter lärt mig det mesta om det mesta.
Mat, recept, råvaror. Psykiska åkommor. Häloscoachning, Mage/tarm, ( jag är en jävel på mage och bajs), IBS, bulimi, anorexi, övervikt, undervikt, tillskott, sömn... ja, listan kan göras lång.
Been there, done that, got the t-shirt. Trodde jag. 

Tills jag fick detta meddelande igår, och jag citerar..

"Läser din blogg tänker lägg till på din beskrivning att du hjälper folk med utmattningssyndrom! Vi är ju många och där är du super att rek kost, träning och få oss att göra den viktiga förändringen som ändå behövs. Jag är fortfarande sjukskriven, trött men mycket bättre. Tar mina vitaminer, röda och gröna drinkar, andas och promenerar 10.000 steg i alla väder varje dag nu. Peppad av min fina coach och vän. Ses snart! KRAM"

Så idag sträcker jag på mig lite extra, klappar mig själv på axeln, skickar en tacksamhetens tanke till denna underbara och generösa kvinna.
Och skriver "duktig på utmattningssymptom" på min resumé.

Kan kanske bero på att jag själv vet vad det innebär. 
Eller bara låtit bli att le på beställning. 
Kanske inte ens orkat...

kramkram och trevlig helg
Cathrine








 

torsdag, kl 8:50, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan. 
(för dem av er som undrar så vaknar jag faktiskt tidigare, men skriver så bra i sängen) 


Igår hade jag nöjet och glädjen att få följa med min ganska nya vän Lotta på invigning av NK´s nya saluhall. 
Tack  för att jag fick följa med. Förmodligen för att maken låg hemma i förkylning, men jag var ju glad och tacksam som en liten lärka och plöjde överlycklig efter i väninnans fotspår. 
Jag hann för övrigt rodna, mer eller mindre klädsamt då hon glatt meddelande alla som ville höra (eller inte) om min verksamhet och hur duktig hon tycker jag är. 
Tänk att vi ska ha så svårt att slå på våra egna små trummor, denna ständiga jante-lag... väger tungt på axlarna.
Hur som helst, NK Saluhall, Ett fantastisk ställe, gå dit, det är verkligen välgjort och helt ljuvligt. Själv ska jag hänga på Dr Mat och Jureskogs. 
Stort tack även till Micael Bindefeld och hans duktiga crew. 

Vi hann prata en hel del över en ljuvlig kalvsnitzel på Milles lite senare, och begreppet snällhet dök upp  som en av kvällens många roliga samtalsämnen. 
Det är märkligt det där med att vara snäll. 
Jag brukade förr i världen säga att om någon märkte att jag var snäll, så berättad det för Guds skull inte för någon! Det var ingen sexig egenskap när man var yngre.
Nu, däremot är den sexig som fan. 
Jag undrar när det blev ok att vara snäll?  Inte dumsnäll och absolut inte korkad, utan bara genuint god och snäll. 
Är det inte Stefan Einhorn som skrivit boken om konsten att vara snäll, jo det är det visst.

Jag tror att min väninna har varit snäll hela sitt liv. Smartsnäll. Hon är fruktansvärt smart. Klok och rolig. Och snäll. 
Jag vet inte om min egen eventuella snällhet/godhet har kommit med tiden?
Har inget minne av att jag varit så där himla gullig hela mitt liv. Jag har nog alltid velat gott, men så där genuint snäll vet jag inte.

Fast då tänker jag såhär, det var väl en himla tur att man kom på det nu, eller hur?
Om man betänker på att om man har turen och få leva ett 20-tal år till, tänk så mycket bra saker man hinner göra under den tiden. 
En bra tanke som värmer.

Jag har fått en "hemläxa" av min nyfunna väninna, hon tycker jag är dåligt på att marknadsföra mig och berätta för omvärlden vilken otroligt bra metod jag har för att få folk att må bättre. 
Ett väldigt bra hälsoprogram helt enkelt. 
Nu ska jag dra i de trådar jag lovat henne. 

Sedan ska jag tillsammans med min duktiga PT-kollega träffa de två fina paren som vi tillsammans coachar för M-magasins räkning under 6 månader. 
Med vår hjälp, mat, träning, mentalt fokus så kommer det hända bra saker!!!
Läs i tidningen M-magasin så ser du våra hjältar Sören och Rose-Mari och Eva och Camilla. 
Heja dem!!!

kram från Cathrine

ps. vill du också får hjälp med coachning, privat eller i grupp? Hör av dig! 






 

IMG_1238 IMG_1238

onsdag kl 08:36, med kaffe i sängen på lilla brickan

Jag hittade dessa små ordspråk via #broderauttexter. Blev väldigt förtjust i dessa små klokskaper och ordspråk. (det finns massor) sök på Insta eller googla. 


Det enda man kan vara helt säker på är att livet inte blir som man har tänkt sig. Inte ens i närheten.
Behöver det då per definition vara sämre?
Jag vet inte faktiskt. 

J
ag gillar tanken på att att sätta upp två kolumner, ett pluskonto och ett minuskonto och exakt samma sak står på i båda två.

Ja, allt kan hända. Och händer.
For sure. 

Ja, det tar slut. Helt klart. Även om min lilla mormor envisades med att tillägga ett " OM" jag skulle dö. Väldigt gulligt. 
Jag tycker inte att den tanken är så farlig. Klart vi ska dö. Det handlar ju egentligen bara om vad vi gör av livet innan vi dör. Fyller det med bra saker, liksom. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt. Inte ens i närheten. 
Man har ju någon form av hum om vad man tror ska hända i sitt liv. Man tror det iaf.
Ingenting, absolut ingenting av det jag trodde har hänt. Absolut ingenting.
Men det har hänt en himla massa andra saker. Inte alla roliga måste man väl man väl ändå tillägga...
Men så är väl livet.

Jag tänker inte trötta ut dig eller mig själv heller för den delen med detaljer ur mitt liv som gick åt helvete eller vad som blev så mycket bättre än vad jag hade tänkt.
Alla dessa historier har du ju bättre själv. 
Det vore som att gå på en tråkig date och killen bara pratar om sig själv i två timmar.
( jo, det har hänt. flera ggr dessutom, fast med olika killar) 
Nä, fyll på med dina egna historier. Vad blev bra och vad gick inte som du tänkt dig? 

Ingenting blir ju garanterat som vi tänkt oss. Glöm inte det. 

Jo, det finns faktiskt en slutkläm på detta till synes, vid första anblicken,  ganska svamliga resonemang. 
Det som inte står på den broderade lilla tygbiten är nog den sista och kanske viktigaste. 
Det som faktiskt också kan föras upp på både + och - kontot.
Nämligen nyfikenhet. 
Var nyfiken. Sluta aldrig med det. Det kan också gå åt helvete. Eller bli hur jävla bra som  helst. 
Nyfiken på hur det går, vad som ska hända, hur blir det sedan, vad händer nu, vad händer runt hörnet? Vilka galenskaper eller klokheter ska jag hitta på nu? 
Vem ska jag träffa? Vad ska jag göra? Var ska jag bo? Vems ska jag jobba med? 

Själv är jag nyfiken om jag ska flytta till Fagersta och köpa hus med en kompis. Vad vi ska göra där är fortfarande inte helt klart. 
Men är jag nyfiken? 
Japp, det kan du lita på!!!

Ha en bra onsdag. 
Lite för lite uppdrag just nu, men bra och mycket träning. Och roligt jippo ikväll med bästa sällskapet. 
DET är jag nyfiken på!

Cathrine

















 

tisdag, kl 07:38, i sängen med kaffe på lilla brickan..

Kärleken säger att han sitter där nere i Spanien och väntar varje morgon på en blogg. Tur för honom då att jag vaknar tidigare, så detta är redan skrivet när han vaknar. (sömntuta).
Men jag tänker såhär, läser han så är det säkert någon annan där ute som också läser om en snart 61-årig kvinnas öden och äventyr. 
Och gillar det.


Detta är ju bloggen som startade i höstas som en projekt för att komma ur en toxiskt relation och ett sätt att belysa vår ålder. Då hette bloggen "Singel vid 60" och handlade väl mest om Tinder då.
Numera, inte fullt så mycket singel längre, handlar väl bloggen mer om känslor, tankar, känslor, torra slemhinnor och allt annat roligt i livet runt 60.
Ja, även det som inte är så himla härligt också, tänker jag. 
Det är väl namnet numera på bloggen, tänker jag.
Livet runt 60. 
Eller vad säger ni?

Min stora kärlek just nu är faktiskt min kvällskurs. Tio fantastiska, underbara, makalösa, duktiga och kloka kvinnor. Varje måndagskväll möts de för att i två timmar prata hälsa och det som nu har vuxit ur denna grupp, kärlek och omsorg. 
Vi delar, gråter, gläds åt varandra och våra liv, sorger och glädjeämnen.
Vi är så olika, vi kommer från olika platser, bakgrunder. Den enda gemensamma tråden är en önskan om att förändra ett beteende och tankar kring mat och hälsa. 
Och så gillar de, av någon för mig outgrundlig anledning mig. Vilket är så svårt att förstå. Jag har nog svårare att möta all denna välvilja, vänlighet och kärlek än jag trodde. 
Jag lär mig så mycket på dessa två timmar per vecka och kommer sakna dem så gränslöst när kursen är slut.
Jag brukar alltid säga att jag är verkligen "blessed", välsignad som får hålla dessa kurser och att varje kurs är "den bästa". 
Men, så är det, denna kurs ÄR den bästa. 

Mer att jubla åt just nu är min stora, stora glädje och kärlek. Pilgrimsvandringarna. 
De som kom att i grunden förändra mitt liv och hela perspektivet på mig själv.
Jag tror inte att jag förrän nu, snart 2.5 år efter min långcamino på 80 mil under 5 veckor knappt börjar förstå hur den förändrat mig som person. 
Den ödmjukhet, glädje över små saker, dåligt humör och livssyn var jag rädd att förlora och minsta greppet om efter det att jag kom hem. Men så har det inte blivit. 
 Kanske för att jag varit noga med att fylla på varje år, gått en bit varje år. 
Nu ser jag så enormt mycket fram emot att åter snart få trampa en vecka i juni och en vecka i september. läs mer här 
Vill du följa med i juni så finns det platser kvar och det gänget som kommer med är då magiskt fina! 
Jag har tur i livet. Stor tur. 

Sedan får man aldrig glömma att njuta nu. Tända ljuset, köpa skorna, ta resan.
Och om du ska äta kakan. Se då för sjutton till att det är den bästa kakan. 
Och njut som fan! 
(och ha inte dåligt samvete efteråt). 

Cathrine







 







 

torsdag, kl 08:30, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Solen skiner och jag är på väg ut på PW och lunchdate. 
Bra dagar, bra vecka. Glad Cathrine som börjar gå långt nu inför vårens och sommarens pilgrimsvandringar. 
Ska du följa med med mig på en vandring? Det finns platser kvar.


Jag funderar just nu mycket på om det är så att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Låt mig förklara.
För två år sedan, drygt nu, så startade jag en ny metod som jag idag kallar för "8/800".  Den är inspirerad av Dr Michael Mosleys idéer kring kost och hälsa och det faktum att man kan påverka såväl blodsocker, blodtryck och blodfetter beroende på hur och vad man äter. På köpet går man ned i vikt, men det är egentligen bara bonus. 
Jag har nu jobbat med metoden i två år och ser de mest häpnadväckande resultat. Framför allt när det gäller hälsan, och det är ju faktiskt det viktigaste. Alla deltagare droppar i värden och mår så otroligt mycket bättre, ser så himla mycket piggare och friskare ut. Och går ned massor i vikt. 
Och viktigast av allt, behåller den lägre vikten. 
Själv droppade jag 12 kg och har numera slutat med blodtrycksänkande mediciner efter 15 år..
Galet bra, med andra ord. 

Idag jobbar jag väldigt mycket tillsammans med läkare och är ansluten till flera läkarmottagningar och tar emot deras remitterade patienter och coachar dem tillbaka till hälsa och sund livsstil. Det fungerar jättebra, och alla är glada. inte minst läkarna. 
Och jag. underbart att se att man kan göra skillnad. och nytta. 

Det jag funderar på är bara det faktum att metoden inte "nått ut" mer på två år. Det gör mig funderarsam på vad jag gör för fel. 
Metoden är nog det bästa jag jobbat med någonsin, och ALLA klienter/patienter mår såå bra. 
Varför lyfter det då inte? 

Så började jag igår fundera ett varv till. 
Det är kanske precis det den gör, lyfter alltså. Fast inte på det viset jag hade trott (eller kanske önskat).
Det faktum att det jag gör idag är i tätt samarbete med läkare och skolmedicin (om än med en funktionsmedicinsk inriktning) är kanske precis det "lyft" jag önskar mig. 
Men har inte riktigt sett det på det viset tidigare. 
Ibland ser man inte skogen för alla träd. 
Ibland blir inte som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre. 

Vill du läsa mer om min metod, klicka här. 

Nu  ska jag ut i solen! 
Ha en bra torsdag.
Cathrine







 

onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 
IMG_0936 IMG_0936

fredag, i sängen, kl 06:43, med kaffet på lilla brickan.

Fredag är ju som vi vet ingen bra bloggdag, vi läser flest bloggar i början på veckan. Vet faktiskt inte varför det är så, men..
Anyway. Jag skriver på, i alla fall. 
Mest för mig själv, men såklart om någon annan läser och tycker om det så är det bra. 
Och jag blir glad.


Bloggen som från början hette "Singel vid 60" och mest handlade om att ta sig ur en relation som inte var min.
Numera så får jag väl lov att kalla den för "60 är det nya 60" eftersom jag inte är så värst singel längre. Fast man vet ju aldrig, det har man ju lärt sig, allt kan hända...
Time will tell. 

Tog en AW med kompisen PG igår. Det är ju på torsdagar man ska gå ut, iaf dit vi gick, Ö-hallen. Lagom lugnt. Slår fredagsstimmet med hästlängder. 

Det är tack vare PG som ni läser dessa rader. Det var han som sa åt mig att börja skriva. Han föreslog ju brev, men jag kan ju inte alltid lita på mig själv och tänkte om jag skriver brev i datorn, så kanske jag en natt plötsligt får för mig att trycka på send-knappen. Ni vet ju hur det är ibland...
Så bättre att skriva blogg, så är tankarna redan ute. 

PG pratade igår mycket om mitt mod. Modet att våga skriva så hudlöst och naket. Så självutlämnade och personlig. 
Jag menar att det finns en stor skillnad mellan att vara privat och personlig. 
Kanske är jag lite gränslös? Jo, så är det nog. Ganska rejält ibland, skulle nog många säga...
( det var nog rubriken torrfitta han menade, många har reagerat på den.) 
Men som jag sa till PG igår, vad är det värsta med att vara lite gränslös? Ja, man får ju vara med om mer, iaf i vår ålder.
Det händer liksom mer. Hellre det än motsatsen.

Vi pratade om mycket roligt igår. Mycket ålder naturligtvis. Hur viktigt det är att likt texten på Efva Attling´s bild härom dagen hålla sig ung tills man blir gammal. 
Men funderar på om man reflekterade lika mycket på sin ålder tidigare i livet?
Javisst nojade man över 30 och 40-årskriser. Tror jag, iaf. Minns inte så noga längre. 
Man överlevde dem ju helt klart. Jag gifte och skilde mig alltid i dessa skiften, när jag tänker närmare efter, så visst var man påverkad av tiden.  

Det är roligt med killkompisar. Jag gillar verkligen mina killkompisar. Min bästis Fredrik såklart. ( som alla tror jag ihop med. Men det är jag inte. Det vet både Fredrik och den jag faktiskt är ihop med väldigt väl. De har träffats och gillar varandra väldigt mycket.).

Jag har ju hela tiden mina olika hälso och träningsprojekt för mig.
Just nu är jag väldigt glad över min nya #brojäveln där jag ska försöka runda Djurgårdsbron varje dag. Begreppet är jag som skojar med den gamla # som hette #björkjäveln och stod i Liljanskogen. Nu är den nedhuggen och jag har flyttat. Så nu blir det Djurgårdsbron istället.
Jag behöver vara utomhus mer. Har många hälsoresor och pilgrimsvandringar i vår och sommar och behöver mer vandring i benen. 
Trött på att stå på en megaformer jämt. Kanske lite trött på stället också. Längtar till nya Becore öppnar i närheten av Hötorget. Det ska bli nytt och kul. 

Vill du gå med mig i vår på en "walk and talk" så är det bara att höra av sig här.

Ska du med på träningsresa till Turkiet eller vandring längs Caminon så är det också hög tid att tjoa till! 

Själv ska jag ge mig iväg nu på någon form av träning och sedan blir det sedvanlig fredagslunch med lilla mamma på Lidingö och dagen avslutas med AW med nya arbetskompisarna på läkarmottagningen 2Heal.

Vad man än tycker om ålder, så ska man vara ödmjukt tacksam att man har en. 
Typ så. Trevlig helg!
Cathrine



 


 

















 

Image-1-1 Image-1-1

onsdag kl 07:28, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Idag handlar bloggen om hur jäkla roligt det är att bli 60. 
En ynnest inte alla får vara med om. 
Sedan får sig de där läkarna en känga som varnade för "alla de nya farliga hälsoböckerna i DN artikeln i söndags. 
Jag blir så förbannad.
 

Igår hade Eva och jag förmånen att i en Röhnishbutik få hålla föreläsning för minst ett 50-tal härliga medlemmar i Friskis & Svettis. 
Eva pratar träning 50+ och jag pratar mat 50+
Hur som helst, det roliga är ju att kvällen blev så lyckad, alla så glada och nöjda och nu står det kö med ytterligare minst 100 gäster till som vill komma och lyssna. 
Allesammans en bra bit över 50 och allesammans tränar minst 1-3 dagar/veckan på Friskis. 
Vi finns, vi syns, vi spelar roll. Och vi har så jäkla roligt. 
60 är det nya 60. 


Vill du också höra oss? Ta kontakt så fixar vi plats åt dig. Eller ser till att ditt företag får komma till Röhnish och lyssna på oss. Kontakta mig. 
Vill du ut och resa med oss? Vi har den roligaste hälsoresa på gång i maj. Det finns plats kvar, kolla hemsidan, www.schuck.se

Jag satt på mottagningen i går hela dagen och träffade klienter. Alla går just nu på 8/800 och mår sååååå bra. Alla dalar med 1 kg i veckan, lugnt och tryggt. Äter massor, mår toppen och förbättrar sina värden för varje vecka. Underbart!

MEN alla frågar ju om den där debattartikeln som ett par läkare publicerade i DN  i söndags. Det handlade om hur vilseledande de nya sk hälsoböckerna är och hur farligt det är att tro dem!
Jag läste mellan raderna i deras debattartikel och såg precis vilka författare som var i sk blåsväder.
Och jag blir så jäkla arg! 
Är det något jag lärt mig efter alla 37 egna publicerade kokböcker är hur förlag fungerar. och vilka ytterst kompetenta personer som arbetar där med just dessa böcker.
Idag får förlagen minst 100 förslag/synopsis i veckan på bokidéer. En av hundra blir det bok av. Idag har inte förlagen råd att göra misstag och framför allt inte publicera en författare som kan råka i blåsväder. Det är bokförläggarna alldeles för smarta för. Dessutom är det redaktörer som ofta kan mer om kost och hälsa än författarna själva, för de läser nämligen en jäkla massa i just detta ämne själva! 
Idag är förlaget såå pålästa, smarta och i takt med tiden, så en oseriös författare kommer inte igenom deras nålsögon. 
Detta är bara en bunt rädda läkare som inte vågar se att skolmedicin och komplementärmedicin har så mycket att lära av varandra och ska hjälpa och suppportera varandra istället för att hugga varandra i ryggen!

Jag blir såå arg och ledsen över denna typ av debattartiklar. 

Anyway. Idag börjar mitt eget hälsoprojekt, #brojäveln.
Nu börjar vårträningen inför min första Caminovandring i juni (finns platser kvar, häng med) och naturligtvis Eva Berggrens och min hälsoresa i maj. Även där finns det plats kvar. Följ med.
#brojäveln blir min hashtag minst 3-4 ggr per vecka, med snabba pw´s runt Djurgården. 
Följ mig gärna på Instagram. cathrineschuck.

Nu mot skogen! Sherwoodskogen! 
Cathrine


 

tisdag, kl 07:29, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Dagen illustration fick jag inatt av en kär klient som inte kunde sova (04:29) och hon skickade denna bild och kloka text. Den föreställer en av mina förebilder Efva Attling och jag hoppas hon hon förlåter att jag lånar denna fina bild. 


Jag skriver "fortfarande i sängen" för nu ska det bli ordning på torpet igen och nu ska Fredrik och jag börja gå tillsammans tidigt på  morgonen, som vi brukar göra. 
Nu finns det inga ursäkter längre, ingen is eller snö, och ljust när man börjar gå.

hehe, fast inte idag. Det regnar, och är det jag helst inte gör så är det att powergå i regn. 
Jag gick en hel vecka på Caminon i regn och det har satt sina spår. 

Men nu börjar vårens hälsoprojekt. Mitt eget lilla hälsoprojekt iaf. Det blir hashtag #brojäveln då vi kommer börja vid Djurgårdsbron.
Varför behöver jag ett hälsoprojekt som tränar så mycket?
Jo, jag ska ju ut och gå ett par pilgrimsvandringar i år och behöver vara i toppform när det gäller konditionen, inte bara styrka och smidighet.
Ska du med på en vadrning i år? Det finns plats kvar på både vårens och höstens en veckasvandringar. Läs mer här. 

Själva ordet kommer från den björk, även kallad #björkjävlen som jag gick till varje morgon under flera år och la ut en massa hyss han och jag hade för oss varje morgon. 
Jag skrev på en gammal arbetskamrats Insta igår och berättade hur imponerad jag  är av hans hälsoprojket #16weeksofhell, som många går på just nu. Han skrev tillbaka och tackade, och menade att min lilla #björkjävel hade varit ett litet frö i hans huvud.
16 veckor av intensiv träning och nyttig mat. Folk lyckas verkligen bygga om sina kroppar på 16 veckor och bilderna på Insta talar sitt tydliga pråk. 
Jag ser bilder varje morgon min arbetskamrat från Expressen lägger ut. Fina fisken om du frågar mig! 

Tricket är ju att hitta på något kul. För har du inte kul med din träning, din mat, din hälsoomläggning, så blir det aldrig av. Jag lovar. Det går inte att släpa sig genom någon form av livsstilsförändring om det inte blir just en förändring av livet. Och det sker alltid, alltid med glädje, det föds aldrig ur tvång.
Och då får man se till att det blir kul. 

Träffade en ny klient igår, ett otroligt pigg dam en bit över 70 som glatt meddelade att hon börjat träna dagligen sedan hon fyllt 61. 
Nu skulle vi börja med att jysta till maten och då kommer träningen verkligen att både synas, märkas och bli ännu roligare.
Men jag log för mig själv och tänkte, eftersom jag snart fyller 61 så var det liksom en liten hälsning från universum som blinkade åt mig. 
Jag tror universum log lite också. 

Till sist, som alltid höll jag på att skriva, dagens tips.
Jag läser med mycket stor behållning ett nyhetsbrev varje vecka som heter Hormoni.se och som man kan abbonera på, kostnadsfritt. 
Det är frågor och kloka svar om allt som rör kvinnor och kvinnohälsa. 
Verkligen, verkligen läsvärt. 


Idag blir det klienter på dagen och sedan kvällsföreläsning på Röhnish, ni vet butiken/märket som säljer sina egna designade, svensktillverkade golf och träningskläder. ikväll håller Eva Berggren och jag föreläsning om Hälsa 50+ och det roliga är att vi får in 50 pers i lokalen och det är 150 (!) anmälda!!!
Då fattar du hur viktigt det är att röra sig efter 50 och hur stort intresset är. 
60 är det nya 60!
Hurra!!

Jo, Eva och jag berättar ikväll om vår superroliga träningsresa i maj till turkiet. En vecka av skön träning, vandring och massor av god och nyttig mat av lilla moi.
häng med!
Läs mer på hemsidan, klicka här. 

Cathrine
























 

IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

IMG_1030 IMG_1030

torsdag, alla hjärtans dag, kl 08:27, fortfarande i sängen, i väntan på kaffe...
Någonstans i solen i södra Spanien. 


Bara en sådan sak, att ligga och vänta på att få kaffe på sängen...
I sanningens namn så tippar jag att bli det sellerijuice först och sedan frukost på sängen. 
Dagen är sedan riggad med massor av spännande händelser, allt från golflektioner till spa-behandlingar.
Vad kan man mer önska sig?
 
En Alla hjärtans dag från himlen. Något att stilla få vara väldigt ödmjukt tacksam för.

Well, mitt roliga projekt som jag startade i oktober/november förra året, Singel vid 60 har vuxit och är idag något jag varje dag får glada kommentarer för och som jag ser att du och många andra följer och det är jag så otroligt glad för!

Numera inte fullt lika  mycket singel som tidigare (skrattar medan jag skriver för den gullige mannen mixar och blandar i köket så det står härliga till!) men fortfarande väldigt nyfiken på hur det är att vara i denna ålder.
Känns ju väldigt spännande för just så här gammal har jag ju aldrig varit förr, och som min kloka väninna Caroline sa härom dagen, så här ung som du är just nu kommer du aldrig vara mer. 
Älskar den inställningen. 
Älskar henne också, för den delen. 

Jag funderar väldigt mycket på kvinnors situation, både i den här åldern och rent generellt. 
Möter ofta kvinnor med diagnosen utbrändhet. Det som gör mig mest ledsen är historier där de mött sjukvården och sjukvården erbjuder antidepressiv medicin. När patienten då tålmodigt och vänligt försöker förklara för sin läkare att hon faktiskt är utbränd och INTE ett dugg deprimerad, och läkaren lika stoiskt menar att det är hon visst! Och tabletter ska hon ha. Punkt. 
Då går något sönder i mig. 
Det finns ju så otroligt mycket att göra med kost och näring för att komma åt de bakomliggande orsakerna till utbrändhet och det går att "laga" med så enkla medel. 

Jag har många i min omgivning som är så duktiga på vad vi kvinnor behöver för att må bra. 
En sajt jag gillar heter Moodmama. Där hittar du ALLT som vi kvinnor behöver i olika faser i livet. Men långa och tydliga beskrivningar om vad du ska ta, och när, och varför. 
Det här hittade jag härom dagen  om sex och torra slemhinnor...

" Ja, vi tänker inte sluta tjata om detta dolda folkhälsoproblem! Kanske blir det mer aktuellt i och med den här dagen som fokuserar på relationer, dejting och sex?

Ja, men jag har nästan aldrig sex kanske du tänker. Nej, men du kanske besväras av torrheten ändå och får urinvägsinfektioner som behandlas med antibiotika? Antibiotikaresistens är ett globalt hot som vi ska ta på allvar. Kan vi förebygga urinvägsinfektioner så ska vi göra det!"


Tonen är alltid rar och förstående och mycket kärleksfull på ett "matter of fact" sätt, om du förstår vad jag menar. 

Idag är det fraktfritt på https://www.moodmama.com
Gå in och kolla. 

Nu ska jag ta helg, unna mig att bli pussad på och berätta för någon hur mycket jag värdesätter och uppskattar det vi gör tillsammans. 

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag, gå och köp dig något kul, en vibrator kanske och lite Ashwaganda-rot ( finns på Life och alla hälsokost) och bli lite sugen på dig själv eller din partner. 
Det förtjänar du.

Vill du ha roligt med kläderna på så tycker jag att du ska hänga med på någon av mina resor eller vandringar. 
Läs mer på www.schuck.se eller klicka här. 
Eller hänga med på nästa kurs. Läs mer här. 

Massor av kärlek,
Cathrine

ps. jag får inte betalt för dessa inlägg.  


























 

IMG_0895 IMG_0895

lördag, kl 15:26, (i sängen igen, utan kaffe)

Fortfarande lite lyckohög efter dagens Food Tour så fortsätter jag i samma anda och berättar om mina olika pilgrimsvandringar i år.

Alltsammans började ju när sonen skickade iväg mig för snart två år sedan på min första pilgrimsvandring, 80 mil i 5 veckor tvärs över Spanien, över Pyreneerna till Santiago de Compostela.
Han menade ju att "alla mammor behövde ett äventyr, och nu är det din tur". 
jojo, det hade han ju rätt i...
Äventyr blev det. 

Vad jag inte visste då (och hur ska man veta sådant i förväg?) var ju hur det i grunden skulle förändra mig och mitt liv. 
Från en prettoprinsessa från Stureplan till en ganska härdad bergsget som till min egen stora förvåning är gjort för att gå. Och gå långt. 

Sedan dess har det blivit 3 veckolånga vandringar med gäster, varav de två senaste i min egen regi. 
Alla tre helt magiska, var och en på sitt speciella vis...

Så, det jag har i pipelinen för i år är dels en veckovandring som börjar i Sarria, drygt 12 mil från Santiago och där vi går i ganska enkel terräng ung 2,5 mil per dag. Vi sover gott på bra hotell, får vår packning skickad mellan stoppen, har härliga måltider klara varje kväll. Samt en magiskt duktig guide, José Luis, som gör allt och fixar allt, från plåster, skavsår till de mest spirituella möten och platser. 
Den resan gör jag i 31/5-7/6. 
Självklart är både män och kvinnor välkomna på resan.  Flera par är bokade på denna resa, redan. 
Här kan du läsa mer om den resan. 

Sedan finns det en resa till...
Lite hemligare, fortfarande inte på någon hemsida eller omkriven någonstans. 
Jag har nämligen bestämt mig för att börja gå hela Caminon, alla fem veckorna, igen, en gång till... fast denna gång en vecka i taget.
Första etappen gör jag och ett par av mina tidigare deltagare nu i september, första veckan i september.
Vi börjar i St Jean Pied de la Port och går i vecka, till Estella. 
Vi går ca 2,5 mil per dag, ganska kuperad terräng. Vi sover gott på bra hotell, äter goda pilgrimsmiddagar tillsammans, bestämmer själva om vi vill skicka vårt bagage eller bära det själva.  
Vill du också följa med? Hör isf av dig till mig så får du mer info, klicka här.

Vill du hänga med på en Food Tour så titta gärna på hemsidan, www.foodtourstockholm.se

kramkram!
Cathrine









 

torsdag, kl 07:05, med kaffe på lilla brickan, i sängen...

Funderade på det där med översättning på Age becomes you, som jag skrev om igår, och det måste ju såklart vara, ålder klär dig. 
Ålder klär dig, så trevligt det låter, eller hur?


Välkommen till bloggen som jag började skriva i november när allt kändes som mörkaste efter en separation från en relation som inte hade någon framtid. ( han var/är gift). 
En god vän tipsade om att börja skriva brev för att komma ur mörkret. Jag började med bloggen istället.
Men det var lika mycket mitt lilla bidrag till ålderismen och ett försök att sätta denna ålder på kartan, genom att kalla bloggen för Singel vid 60. 

Nu vid snart fyllda 61 ( april) och inte så himla mycket singel längre. Nja, kanske lite "distans-singel" men utan statusens benefits. 
( om du fattar vad jag menar) 

Jag hade en klient igår på mottagningen, en underbar kvinna som jag har haft förmånen att få följa en bit på vägen i egenskap av samtalsterapeut. 
Vi pratar mycket kost och hälsa såklart men en hel del relationer. 
Jag tipsar om dejtingsajter och hur enkelt det är, vi pratar om olika sätt att komma ut och leva livet.
För det är just min poäng här, idag. Lev livet. 
Jag skriver det lika mycket till mig själv som till dig. För sjutton gubbar, lev livet. Njut av dagen, sitt inte och gnäll över vädret, klä dig varmt och gå ut istället. Så länge du kan. 

Njut nu. Dejta, älska, gör knäppa saker, dansa, ät inte skitmat. Njut av kroppen, träna, gör roliga saker med den. Massera den, ta hand om den, se till att den fungerar optimalt och gör massa roliga saker med den. NU.

Jag vet att allt det där låter fånigt och klyshigt, men tyvärr så väldigt sant. Jag träffar så väldigt många kvinnor ( och män) i vår ålder som resignerat och börjar släppa taget.
Det är också ok. Det är ok att vila om man är trött. Men risken är att man vilar för länge, och tröttheten blir permanent. 

Min favoritperson är min kollega Eva B ( och hennes härlige man). De har blivit skidluffare på äldre dagar och åker runt Alperna med pjäxor och en kabinväska och klämmer lagg så det sprutar om det! 
När de inte är hemma i Sverige och åker långfärdsskridskor på vintern eller gympar. 
På sommaren cyklar de, paddlar eller hittar på annat rörelsebus.
Jag har glädjen och lyckan att få hålla en "hopp och skutt" resa med Eva i maj, då vi åker till vårt älskade Yali utanför Bodrum. Vi bor i ett superfint stor hus som rymmer 12 gäster. Varje dag ger vi oss ut på äventyr, vandrar och hittar upplevelser (och goda luncher). På eftermiddagarna håller Eva ett gympapass i trädgården eller i poolen. 
På kvällen håller jag matlagningskurs och vi äter tillsammans, supergott och supernyttigt.
Det finns ett rum kvar på den resan, läs mer om den här på hemsidan, klicka här  och häng med!! Jag garanterar skratt, rörelse, upplevelse och massor av bus!

Jag lovade ju att tipsa om en ny produkt för UVI och den heter UriBalans från Hollistic. Den innehåller D-mannose ( mycket verksamt), tranbär och mjölksyrebakterier. Mums för muttan med andra ord. 

Nu mot jobb! Idag ska Eva och jag coacha två par för tidningen M-magasins räkning och gissa om det går bra för dem! Båda paren rasar i vikt, äter massor och mår så bra.

Cathrine


( jag får inte betalt för dessa tips) 













































 

onsdag, kl 8:20, kaffe på lilla brickan...

Idag är jag sen. sovit så väldigt gott. Hittat min formel av magnesium, gaba och nu även 5 HTP. 
Man vaknar så mycket gladare när man sovit gott. 
Om en timme blir det PW med god vän, så here goes...


Idag handlar bloggen om ett utryck jag läste på sociala medier igår. Det var ett par väldigt kärleksfulla rader skrivna av Michael Bindefeld till sin gode vän Christer Lindarw efter QX galan i måndags.
Michael skriver " Age becomes you, my friend". 
Vilken ljuvlig komplimang. 


Hur översätter vi det till begriplig svenska? Ålder är klädsamt på dig? 
Det beskriver ju så väl att det är inte alltid som yngre vi ser bäst ut. En del av oss behöver åldern för att komma till sin rätt. Late bloomers? 
Det gäller bara att använda den rätten man har och göra något bra av den. 

Vi har alla rätten att göra något bra av våra liv så länge vi lever. Hur och vad "bra" är, är ju självklart upp till var och en av oss. 
Följer, läser och rörs av Björn Natthiko Lindeblad´s kamp för det som är kvar av hans liv. Nu ska han ut på turnée runt Sverige och mitt förslag är att även du går in på hans hemsida, www.natthiko.se och ser om det finns någon biljett kvar i din hemstad.
Förmodligen enda och sista gången att lyssna på någon som verkligen levt sitt liv, och fortsätter att leva det till sitt slut. 

I min värld handlar ålder och att ta hand om sig på bästa sätt om att röra på sig och äta rätt. Att ge kroppen de optimala redskapen för att må bäst. 
Vi VET idag, ( Tack Anders Hansen och boken Hjärnstark) att vi blir snabbare och smartare i huvudet av att träna varje dag. Vi VET att hjärta och kärl mår bäst av en kost som sänker blodfett, blodsocker, och blodtryck. 
  ​​​​​​Vi VET idag att det är lättare att röra på en lättare kropp. 

Nåväl, jag ska inte tjata, men hjälper gärna till om du också vill må så bra som det någonsin är möjligt, i din ålder. 
Och låter din ålder, oavsett ålder bli så klädsamt som du själv önskar dig. 

Jag hade tänkt tipsa om en ny produkt för urinvägarna och UVI ( vårt favoritämne, men jag väntar med underlivet till i morgon) 

Nu ut och halka runt och gå försiktigt!

Cathrine










 

tisdag, kl 07:38, kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag känner det själv och jag får små sms från kompisar runt mig, inget är kul just nu.
Nä, det kanske det inte är.
Men det är också ok.


Väninnorna muttrar över vädret, lilla mamma är trött på att inte kunna gå ut med rullator i detta väder, sonen är ledsen och förbannad över orättvisa händelser. Kollegan på jobbet undrade när det skulle sluta vara så förbannat svårt och motigt i livet hela tiden.
Japp, det är så. Inte så jäkla kul hela tiden. 

Jag undrar om vi är itutade att det måste vara så jäkla happy hela tiden. Om vi har gått på alla bilder på sociala medier där alla är så himla glada hela tiden och bara gör roliga saker?
Eller så kanske detta är en kollektivt mörk månad då många av oss känner oss lite nedstämda över lite allt möjligt? Väder vind, ljus osv...
Svårt att säga. Men man måste få låta det vara ok, och inte oroa sig.

MEN det betyder ju inte att man måste tiga och lida. Man får gnälla, det är ganska skönt att gnälla.
OCH det är ok att göra något åt det.
För vi kan faktiskt hjälpa humöret lite på traven.

Här är mina bästa tips ifall du vill hjälpa humöret på traven utan att den skull behöva be din husläkare om antidepressiv medicin.

1. Har du koll på dina tillskott? Trots att vi äter allsidigt så får vi ju inte i oss all den näring kroppen behöver. Speciellt D-vitamin kan ställa till det rejält med humöret. Tänk på att få i dig minst 5.000 IE varje dag. ( bra påminnelse för mig själv nu, inser jag! :-)

2. Jag gillar Rosenrot ( gammal svensk läkeört) och Aswaganda ( ayurvedisk rot) på vintern. Milt humörshöjande och uppiggande, och finns på närmaste hälsokost. Ta ett par stycken!

3. 5 HTP. Så effektivt att det är förbjudet i Sverige pga av att det är för effektivt. Finns att köpa på nätet, kolla www.moodmama.com, eller vitanetshop.com. 
 Det finns även hos några modiga hälsokostbutiker som vägrar ta bort det från hyllorna.
5 HTP är gjort på läkeörten Griffonina och påverkar dina serotonin och dopaminpåslag. Är det lågt så kan 5 HTP verkligen vara något för dig. Börja med 50 mg och gå upp till 100mg. Du kan även ta 100 på morgonen och 100 på kvällen, för bättre sömn.
Tillsammans med lite GABA, 500-800 mg till kvällen, en aminosyra i hjärnan som påverkar dina neurotransmittorer och gör din lugnare och mindre stressad på kvällen och hjälper dig att sova bättre. 

4. Ljus i ögonen! Ge dig ut och gå om du kan när det är ljust. Försök att vara ute minst 30 minuter varje dag. Pulsa i drivorna! Titta mot ljuset!


Själv så tänker jag ta en näve blandande tillskott, och dra på mig träningskläderna och gå och träna! Bästa humörshöjaren så här års!
Jag ser också mycket fram emot mina träningsresor och vandringsresor i vår och sommar. ska du med, det kommer bli sååå roligt! Verkligen något att se fram emot.
kolla på hemsidan, där ligger alla resor. Platserna börjar ta slut, så skynda dig!

På vägen dit ska jag fnissa lite stillsamt år allt rabalder det blev när jag skrev ordet torrfitta i rubriken i fredags. Jäklar vilket liv det blir när vi använder the F-word! 
Sedan tänker jag le lite varmt åt tanken på att om en vecka åker jag tillbaka till Spanien och pussas ett par dagar! 
Blir man inte glad av det så vet jag inte vad!

Ibland handlar det bara om att göra precis det bilden visar.
Ät.Sov.Träna.Jobba. Älska där du kan. 

Har du frågor eller funderingar, ställ dem gärna här på bloggen eller kontakta mig privat så hjälper jag dig gärna!
Cathrine
 











 

IMG_0746 IMG_0746

fredag, kl 07:36, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Brukar inte blogga på fredagar för ni har annat för er än läsa bloggar i slutet på veckan.
MEN, but, idag gör jag ett undantag. Mest för att jag gärna vill skriva, och dessa rader är så aktuella, just nu.
Så, idag pratar vi torrfittor.
 
(och bekymret så många har som tror att de har UVI (urinvägsinfektion), men det egentligen är väldigt iriterade slemhinnor där nere.

Jag trodde väl aldrig att det faktiskt
f a n n s något sådan som en torrfitta.
Trodde nog i min enfald att det ordet enbart var ett skällsord för kvinnor som inte gillade sex. 
Haha,, och så är det ju faktiskt!
Hur sjutton ska du kunna njuta av sex om slemhinnan därnere är torr?
Nej, sådant fattade man inte då, iaf inte jag. Det är iof en hel del jag inte fattade förrän man befanns sig i den situationen själv. Tur är väl det tänker jag..

Torra slemhinnor, både upptill men framför allt nedtill hör tyvärr till vår ålder. från 50+ och framåt. Mensen upphör, vi kan inte längre få barn, producerar mindre mängd östrogen, och slemhinnorna blir torra och sköra.
En del av oss tar plåster ( Estradot) och klarar sig mycket bättre. Andra smörjer sig lokalt och tar de blåa stavarna, Vagifem, och mår ganska bra på det.

Den senaste veckan har jag träffat tre (!) kvinnor, klienter, som klagat på urinvägsinfektion, fått penicillin, inte blivit bättre, går och tiger och lider och har jätteont. Men UVI har de inte. Vad fan har de då? Jo, jäkligt torra slemhinnor.

Jag fick själv samma sak förra året, var precis på väg till Turkiet på hopp och skuttresa och hade då ätit den ena penicillinkuren efter den andra. Inget hjälpte.
Till slut, av rena turen, så hittade jag en superduktig gyn ute i Berghamra av alla ställen, en Ur och Gyn mottagning och träffade en fantastiskt duktig manlig gyn, Marin Florica. 
Han gav mig två olika salvor för underlivet, och lovade mig att på fem dagar skulle jag vara frisk och symptomfri. Jag trodde honom inte, men smorde lydigt som han sagt.
Fem dagar senare var jag helt frisk.
Det han hade skrivit ut var en kräm mot rosacea, vilket naturligtvis läkte slemhinnan där nere, och Ovestrin, en östradiolkräm som kan köpas receptfritt på apoteket. Den kombon har hjälpt mig flertal gånger när det blivit lite överhettat därnere av för mycket sex, för ofta. 

Det jag testar själv just nu, och har givit till två av de tre kvinnor jag pratade om, är en ny kräm som kommer ut på marknaden i dagarna, VagiVital. Den är hormonfri, vilket är bra för kvinnor som genomgått någon form av cancerbehandling.

Har du bekymmer och problem nedtill? Hör av dig, boka en tid så hjälper jag dig. Vi gör en vårdplan för hur du ska må som bäst. Jag har ett helt team av duktiga läkare, gyn i ett nytt och väldigt spännande projekt.  
Hör av dig så berättar jag gärna mer, och hjälper dig också.

Trevlig helg!
Själv ska jag gå på bubbel och bus med gamla Caminokompisar ikväll och imorgon blir det bio med drottningen av det Okända...

Vill du också hänga med och gå Caminon? Häng med, läs mer här! 

Jo, en sak till. Jag har inga samarbeten med några av de produkter jag skriver om. Det jag gillar och själv använder skriver jag om. Inte mer än så. 
















 

Image-1 Image-1

torsdag, kl 07:42, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag funderar mycket på ålder nu. Dels för att jag har en ålder och för att det pratas så mycket om den hela tiden.
Åldern, alltså.


Eller så är jag helt enkelt i den åldern i livet då man tänker extra mycket på just det, så kan det också vara? 
Jag startade en ny kvällskurs härom kvällen och en av de yngre deltagarna hade en synpunkt på åldersfördelningen i gruppen.Hon kommenterade att hon var yngst. Oklart om det var ett problem.  Jag hade inte tänkt på det, annat än att det är en otroligt härlig grupp med massor av energi och roliga personligheter. Alla mina grupper är på något märkligt sätt så himla bra. 
Jag har en jäkla tur som bara får jobba med underbara människor. 
Min tanke var bara, vad spelar det för roll i en hälso och viktgrupp vad folk har för ålder?

Härom kvällen var jag med som en av fyra föreläsare vid en lansering av en ny produkt för kvinnor, en vaginalkräm helt utan hormoner ( bra för dem som har haft bröstcancer). En väldigt bra kräm, VagiVital, som motverkar torra slemhinnor och svårigheter vid samlag och när man kissar. Det svider mindre med andra ord. 
Hur som helst, så kom kvällen på scenen att handla mycket om ålder. Mycket handlade ju om klimakteriet och det har det ju skrivits en hel del om i många nya böcker. En av de andra deltagarna på scenen var duktiga författaren Katarina Wilk och hennes nya bok PeriMenoPower, som handlar om perioden innan mensen tar slut men många kvinnor börjar må riktigt dåligt av sina klimakteriebesvär. 
Bra bok, bra kvinna. 

Med på scenen var också skådespelerskan Katrin Sundberg och hon har ju ganska mycket åsikter om det där med att fylla 50.
Och rätten att få göra vad fan man vill, under hashtaggen #JagGörVadFanJagVill 
Hon har ju helt rätt, Katrin att den här åldern är väldigt spännande, och man får faktiskt göra precis vad fan man vill. Om man har lust.

Själv så skulle jag ju på den här tillställningen prata om hormoniell balans genom det vi äter. Att vi faktiskt kan påverka våra hormoner genom att äta kolhydrat och kalorisnålt. Massor av grönsaker, fisk, kött, ägg och vädigt lite fluff, (ris, pasta, bröd, potatis) som inte ger oss någon näring. 
Sedan kunde jag ju inte heller låta bli i detta 50+ gäng att berätta att det bara blir roligare och om jag vetat hur kul det var att fylla 60 så hade jag gjort det för länge sedan.
Då blev de ju glada, alla 50-åringarna. 
( och det kan man ju förstå) 

Men åldern har ju andra ansikten också, en del mindre glammiga och mindre roliga. Jag möter många långt upp i 70-års åldern som fortfarande jobbar. Inte för att de så förtvivlat gärna vill jobba, utan för att de behöver det, de måste jobba för att det faktiskt inte går att leva på en pension på enbart det du dragit ihop genom att ha jobbat hela ditt liv. 
Den tanken skrämmer mig oerhört. 
Jag tillhör ju själv den gruppen, som alltid jobbat, tjänat ganska bra periodvis och alltid betalat rejält i skatt, men fortfarande är ju inte siffrorna i det orange kuveret så himla lysande. 
Så jobba på är liksom grejen. 

Därför väldigt glad och tacksam över att finnas med i teamet på två läkarmottagningar i Stockholm och få jobba där som hälsocoach och ta hand om patienterna som behöver göra livsstilsförändringar och behöver hjälp och stöd i den processen. 
Jag stöder och hjälper när det gäller kost, motion, livsstil. De flesta behöver någon som hjälper, puffar och stödjer.
Ett väldigt roligt jobb. 

Vid VagiVital kvällen fick vi på scenen alla komma med varsitt tips till publiken. 
Mina tre var, ät näringstätt och så glad du bara kan, välj att vara glad (istället för arg, sur, ledsen, besviken) och till sist, rör på dig av bara helvete! 
Mina bästa tips. Även här
.

Till sist, de som var extra nyfikna på min distanspresent, överraskningen i går, så var det ett swish med tio tillfällen på träningen, megaformers, som jag älskar så mycket. 
Det vet den personen som gav mig denna fina present.  
Vilket gör hjärtat alldeles mjukt, varmt och fluffigt. 

Cathrine

(jag har inga betalade samarbeten med produkter jag skriver om,jag bara gillar dem.) 


  




 













 

IMG_0655 IMG_0655

Hemma i egna, sängen, kl 8:26,  med kaffe på lilla brickan...

Hemma igen efter underbar, underbar semester och turnée genom ett regnigt Europa ned till soliga Spanien. Accompangerad av många, många pussar...
Life is good. 


Pratade med en trevlig människa igår. ( jag pratar iof nästan b a r a med trevliga människor i mitt jobb som terapeut)
Vi pratade om relationer (älskar dessa samtal) och hon satte ett klokt finger på något väldigt viktigt. 
Vad behöver man en relation till, egentligen? 
De flesta av oss bor bra, har egna lägenheter ( inte jag dock, men jag är ju ändå undantaget). Vi vill inte flytta ihop. Inte gifta oss.  Vi kan hyggligt försörja oss, har kompisar, ska inte ha fler barn/kan inte få fler barn/ vill inte få fler barn. Vi har de kompisar vi vill ha. Lever de liv vi vill leva. 
Hennes fundering var, VAD behöver jag en man till? 
För ett par år sedan hade kanske det första svaret varit SEX, men numera verkar många lägga det på hyllan, eller iaf inte längre prioritera ett bra sexliv. ( DÄR är jag INTE) 
Vad behöver jag en relation till? Alla behöver ju vara behövda? Att inte vara behövd är ju en katastrof? 
Eller är det så att vi mår så himla bra av att bli hållna i, pussade på, kramade med, och någon att skratta med?


De som följer mig på sociala medier kanske såg mitt utbrott igår över det nya uttrycket " 70 är det nya 50". 
JAG DÖR!

Vad är det för fel på att vara sin egen ålder? 
Jag är skitstolt över att vara 60. Djupt tacksam att ens få vara 60. Det är inte alla förunnat. Min far som bara blev 53 hade varit överlycklig. 
Klart vi kan göra andra saker idag än de som var i vår ålder för säg 50 år sedan. 
Men jag vet inte ens om det är sant. Min fantastiska farmor emigrerade till Australien när hon var närmare 80. Packade ihop till pick och pack och drog till Australien efter min fars död. Det hade jag också gjort om min son skulle dö. Fy fan.

Så, mitt budkap idag är nog lev varje dag. Njut varje dag. Ät bra mat. Rör på dig, massor. Skratta så du kiknar. Och pussas så läpparna blir till anknäbbar. 
Det finns massor av prinsar och prinsessor där ute. Det gäller bara att våga pussa några grodor först.
Och som sagt, grodpussning är heller inte det sämsta. 
Bra sport om du frågar mig!

kram, Cathrine















Men nu verkar 

IMG_0512 IMG_0512

Detta är en "blogg-light" vilket betyder att det inte jag som skrivit texten utan en kollega på Expressen, Christina Lundell och den handlar om min metod, 8/800! 
Funkar utmärkt vid såväl 20, 40 som 60.
För övrigt blommar kärleken. 
Trevlig helg!

 

Tänk om vi alla kunde bli gladare, friskare och smalare?
Det går. De två senaste åren har Cathrine Schück hjälpt hundratals äta sig till en lyckligare version av sig själv.
- Vikten är bara en bonus, säger hon.
När författaren Cathrine Schück, licensierad kostrådgivare och samtalsterapeut fick uppdraget att göra sin fjärde bok om metoden 8/800 kände hon att det var en sak hon ville fokusera extra mycket på grönt.

 - Jag får varje dag brev från folk som gått onlinekursen som efterfrågar mera vegetariska recept. Jag vill äta grönare och jag märker att de som äter 8/800 också vill det. Jag tror att det är ungefär 80 procent vegetariskt och 20 procent fisk och kyckling i den här boken.
Alla recept är helt nya och framtagna speciellt för den här boken. En recepttyp hon är extra nöjd med är sina varma smoothies:
- Det går utmärkt att göra varma smoothiesar på lantbuljong eller kycklingfond. Det blir så sjukt gott! Den här intill med avokado och kycklingfond är bland det godaste jag har ätit!
- Varm, näringstät och supernyttig.
I recepten försöker hon visa nya sätt att tillaga ingredienser som kan upplevas som lite klurigare.
- Så vill jag hela tiden försöka introducera nyttigheter, göra dem mer tillgängliga. Om jag skriver recept med endiver och fänkål kanske helt plötsligt några fler vågar sig på det!
Till skillnad från många andra lagar Cathrine Schück maten först och skriver ner receptet efteråt. Allt sitter i ryggmärgen, hon är uppvuxen i krogbranschen. Och hon var tidig med att förespråka nyttigt ätande.
- Jag är sprungen ur en GI-värld. Mitt första möte med glykemiskt index var på 80-talet med Michel Montignac som jag även gjorde en bok tillsammans med, minns hon.
GI handlar om att välja långsammare kolhydrater som fullkorn och hel mat framför finfördelad. Vägen ledde vidare till LCHF, där hon drog ner ytterligare på kolhydraterna.
- Mitt arbetsredskap var en variant på LCHF, ett slags 2.0 med fokus på mycket grönsaker och bättre fetter. 
Men hon har hela tiden varit öppen för ny kunskap och nya rön. 
- När jag för två år sedan satt och läste Blodsockerkollen av Michael Mosley plingade det till i huvudet. Han skriver exakt det jag hade jobbat med, men med fettrestriktionen som ett tillägg. Hans bevekelsegrunder för fettrestriktioner var för mig plötsligt självklara ur ett hjärt- och kärlperspektiv. Det var som ett Newton-äpple som ramlade ner!
- Vi vet i dag att mindre mängd fett ökar livslängden och att man framför allt måste vara försiktig med vilken sorts fetter vi stoppar i oss.
Hon tog kontakt med den brittiska läkaren och journalisten och fick klartecken att bedriva utbildningar. Dessutom gjorde hon några justeringar av dieten. Hon valde bort mejeriprodukter för att kunna lägga till en större mängd grönsaker.
- Den grova skillnaden mellan min och Mosleys metod är mer grönsaker och inga mejerier. Han har ganska små portioner för att göra maten så “vanlig” som möjligt. Men jag tror att små portioner kan vara farligt, för om vi inte tror att vi ska överleva börjar vi äta på överlevnadsinstinkten.
- På det här sättet ser ögonen mycket mat och rapporterar det till hjärnan.
Hon är överväldigad över hur bra det går för dem som följer metoden.
- Två år in i den här metoden börjar jag se de mer långsiktiga resultaten. Det här är det enda redskap jag jobbat med där folk behåller vikten. De har en 90-procentig framgångsrate. För mig är det en "nypa-mig i armen"-metod!
Under åtta veckor äter man 800 kalorier om dagen. De flesta äter tre mål om dagen och kanske ett mellanmål. Frukosten är frivillig, Cathrine säger att många äter frukost till en början och så småningom fasar ut den. 
- När man inser hur kraftfullt redskap det här är, blir man ödmjukt tacksam.
Cathrine Schück är noga med att hålla recepten enkla, inget tar mer än en kvart att laga. 
- Det är superenkelt och det ska gå att implementera med ett "resten av familjen"-perspektiv. Recepten är för en person och det är för att man ska förstå hur en portion ska se ut. Men det är enkelt att göra för fyra och lägga till ris och potatis, eller vad resten av familjen önskar sig.
8/800 - det kräver en ordentlig omläggning?
- Det beror på var du startar. Om du lever på pasta, godis och choklad och sötade drycker  - då blir det en omställning. Annars blir det inte så stor skillnad förutom att ta bort ris, pasta, bröd, potatis och lägga på en massa grönsaker.
Dessutom gör mildare tillagningsmetoder sitt.
- Att koka mer än du steker - mildare och skonsammare tillagad. Skonkosten är inbyggd, och så tar du bort allt inflammationsdrivande, såsom kött och socker. Du läker tarmen också under de här åtta veckorna. 
Hon har förvånats över hur lite stor vikten får, och i hur hög grad kosten blir ett redskap för bättre hälsa. Mindre värk, lägre blodtryck, bättre blodsockervärden. Sundare tarmfunktion, klarare hy, större aptit på livet (och roligare i sängen).
- Att man faktiskt kan äta sig glad. Och med det kommer en ökad lust att röra på sig. Och när man får en starkare och smidigare kropp har man lust att göra mer, säger Cathrine.
Dessutom, om man tänker på hälsa i stället för på kilon är det enklare att lyckas. Alla kan äta grönsaker. Den som tänker mindre på vad det ska leda till slipper ångesten på vågen.
Inte minst personer i andra halvan av livscykeln har sökt sig till metoden.
-  Är man 60 har man inte tiden kvar längre att äta skit. Jag kan inte lägga om mitt liv lite senare, jag kan inte läka mitt knä om jag inte äter ordentligt. Om jag har lite högt blodtryck och blodsocker, då finns det inte att jag tar hand om det senare. 
Efter de åtta veckorna går man långsamt över till att äta lite mer, men utan att tappa viktbalansen. Vid behov kan man korrigera med en extra vecka på 800-nivån, eller inslag av lättfasta.
Kan man leva på 800 kalorier om dagen resten av livet?
- Ja, det är klart du kan, men frågan är om du ska. Jag ser inte poängen med det. Jag ligger och tuffar på 1000-1200, jag blir mätt på det nu. Jag äter mindre portioner i dag och jag äter mycket långsammare än vad alla andra äter. Det tar verkligen dubbelt så lång tid för mig att äta.

***
Fyra bästa tipsen
1. Mätt!
Se till att du aldrig är hungrig. Det är det bästa tipset!

2. Toa
Var noga med att gå på toa varje dag. Det är jätteviktigt - och har man inte tarmrörelse, ta lite magnesium på kvällen eller lite mct-olja på morgonen. De flesta som äter mycket grönsaker. Det är skitviktigt!

3. Tänk hälsa
Rätt fokus - det måste vara hälsa. Tänk hälsa först, sen kommer vikten av sig själv. Det är en approach som hjärnan kan hantera. 

4. Var snäll
Var snäll mot dig själv. Visa lite medkänsla. I stället för att "nu jävlar ska jag ta mig i kragen" kan du väl lyssna på dig själv och tycka om dig. Och går det lite fel nån gång kanske det går bättre sen.

Skärmavbild 2019-01-17 kl. 07.51.25 Skärmavbild 2019-01-17 kl. 07.51.25

torsdag, kl 07:53, i södra Spanien, med kaffe, i soffan.

Hoppsan, är det möjligen liiite tabubelagt? Har verkligen äldre personer sex? Men inte lika mycket eller lika bra som vid 20 eller 40?
Jodå, och förmodligen bättre.


(foto: Irina Nedyalkova, underbar rysk porträttfotograf) 
 
Jag pratar mycket sex med mina klienter. Jag pratar för den delen en hel massa om bajs och mage och också, så direkt pryd kan man nog inte kalla mig med all vilja i världen. 
Jag minns väl historien om damen i 65-årsåldern som testat den indiska örten/roten Aswaganda och var så väldigt missnöjd! Hon menade på att den hade hon minsann bara testat för att den skulle vara så humörshöjande och stressreducerande, men bieffekterna var att man blev så kåt, och det hade hon minsann ingen som helst glädje av då hon var ensamstående! Ett botemedel mot detta vore på sin plats tyckte hon. 
Jag hade allt bevär i världen med att försöka övertyga damen i fråga om att det både vara hälsosamt och härligt med ett sexliv med sig själv även om man inte hade en partner och att jag varmt kunde rekommendera ett bra hjälpmedel, tex den utmärkta Womanizern, som till och med säljs med 100% orgasmgaranti. 

Aswaganda köper du på närmaste hälsokost, den brukar säljas under märket KSM66. En womanzier köper du på pistill.se.

 

Varför är då en orgasm om dagen så himla hälsosamt?
Här kommer 11 spännande punkter! 


1. Det främjar tillgivenhet
Vid beröring – och inte minst efter orgasm – frigörs kärlekshormonet oxytocin, vilket i sin tur främjar tillgivenhet, vilket bidra till att ge er relation åtminstone en liten skjuts i rätt riktning. Får du/ni dessutom orgasm blir hormonkicken ännu större – och ert band stärks ytterligare.
Orgasm alltså inte bara känns skönt, det är också galet hälsosamt. Dessutom är det gratis och du behöver varken recept eller sällskap – även om det sistnämnda gör just denna hälsokur betydligt trevligare.

2 Bra för din allmänhälsa
“En orgasm om dagen håller doktorn borta”, det hävdar i alla fall brittiska NHS, National Health Service. Och just detta är titeln på deras broschyr till universitetsstudenter vilken hävdar att sex och onani är lika viktigt för den allmänna hälsan som deras rekommendation om “five a day”, det vill säga intag av fem frukter/grönsaker om dagen.

3. Stimulerar din hjärna
Det enda som stimulerar en kvinnas hjärna mer än en orgasm är ett epileptiskt anfall… Det upptäckte forskare i slutet av förra året och orsakade då succé på Youtube när de offentliggjorde en film där man för första gången filmat den kvinnliga hjärnan mitt uppe i en orgasm.
Videon, filmad med hjälp av en magnetkamera av doktoranden Nan Wise, 54 år, som för sin egen avhandling stimulerade sig själv och i och med detta lyckades visa hur 80 “njutningsområden” i hjärnan lyser upp när man får orgasm.

4. Ger dig samma lyckorus som kokain
Få saker ger samma enorma njutning som en orgasm men kokain och att vinna en stor summa pengar kommer nära. Det hävdar i alla fall den amerikanska neurologen David Linden, som författat boken “The Compass of Pleasure“.
Doktor Linden har skannat hjärnan hos män och kvinnor: hetero-, homo-, som bisexuella – och funnit samma resultat hos alla kön och läggningar.
– Vid orgasm aktiveras en njutningskrets i hjärnan. Att vinna pengar, dricka alkohol, ta kokain, amfetamin eller heroin är andra exempel på saker som får denna njutningskrets i hjärnan att lysa upp, förklarar han.
Resultatet blir en ökning av må bra-hormonet dopamin, som ger samma kemiska belöning som hos narkotikamissbrukare, vilken är vad som gör dem så desperata i jakten på sin fix.
– Det är anledningen till att sex och orgasm kan bli så beroendeframkallande, berättar han.


5. Motverkar depression – och gör dig mer tillfreds med livet
En riktigt bra orgasm slår det mest effektiva anti-depressiva läkemedel som finns.
Rent kemiskt innebär en orgasm en cocktail av endorfiner – hormoner även kända som hjärnans naturliga opiater. Dessa frigörs från hjärnan tillsammans med hormonet serotonin, som är den viktigaste ingrediensen i “lyckopillret” Prozac.
Orgasmer frigör även dopamin och endorfin, kroppens lyckohormon, och fungerar som naturligt anti-depressivt medel.


6. Sänker din stressnivå – och ditt blodtryck
Ytterligare ett hormon som frigörs när vi närmar oss orgasm är prolaktin.
– Det är det verksamma hormonet hos ammande kvinnor och det har en övergripande lugnande effekt, säger Ashley Grossman, professor i endokrinologi vid University of Oxford.
Så – är du stressad inför ett möte kan det alltså vara bra att pilla lite på sig själv på morgonen.
Brittiska forskare har även funnit att orgasmer kan sänka blodtryck och stressnivåer i upp till två veckor efter att de ägt rum.
 

7. Lugnar dig – och gör det lättare att somna
Orgasmer gör oss trötta och avslappnade.
Det är inte bara män som känner av en våg av sömnighet efter att ha ägnat sig åt en stunds “horisontell folkdans”. Det finns bevis för att en snabbis hjälper även kvinnor att somna. Inte undra på kvinnor med sömnlöshet ofta rekommenderas att använda en vibrator innan läggdags, skriver Healthista.com. (Va, gör de? undrar vi. Okej, coolt…)
En studie på 2 632 amerikanska kvinnor visade till exempel att 39 procent av dem som onanerade gjorde det för att kunna slappna av snabbare innan läggdags.
Här är vi inte förvånade. Alla som provat vet att det stämmer…


8. Stärker immunförsvaret
Echinacea och C-vitamin i all ära, men fler orgasmer låter väl ändå som ett roligare sätt att slippa förkylningar och influensor?
Att ha sex en eller två gånger i veckan har kopplats till högre nivåer av Immumnogobulin A (eller IgA), ämnen som finns i både mun och näsa och som är en bidragande faktor när det gäller immunsystemets förmåga att bekämpa baciller.

9. Ger dig en vackrare hy – med mer lyster
Den bästa antirynkkräm kan inte slå den glöd din hy får efter orgasm.
Orgasmer ökar blodflödet till huden vilket resulterar i en friskare och vackrare hy.
Fråga bara Lada Gaga. Förra året uppgav hon “orgasmer, massor av orgasmer” som svar på frågan om vad som är hemligheten bakom hennes fina hy.
Den lyster som sex ger är ett verkligt fenomen och något som faktiskt inträffar hos cirka 75 procent av alla kvinnor, säger den kosmetiska hudläkaren Mervyn Patterson.
– Orgasm orsakar ökat blodflöde till huden eftersom det stimulerar det parasympatiska nervsystemet, vilket i sin tur gör att blodkärlen i huden öppnar upp och ger ansiktet en mer hälsosam look, sa han.
Och effekten är uppenbar, även om man inte utfört mer arbete än att ligga på rygg.
– Regelbundna orgasmer hjälper dessutom blodet att transportera näringsämnen till huden, berättar han.
Dessutom frigör din kropp, när den närmar sig orgasm, mängder av DHEA, en anti-aging steroid hormon som säljs i kosttillskott och ofta påstås vara “ungdomens källa”.
– Orgasm är kroppens sätt att tillverka detta naturligt, säger doktor Patterson.

10. Mindre huvudvärk – och högre smärttröskel
Du kanske har krupit upp i sängen med en god bok och just dragit till med “huvudvärkskortet” för att slippa när din käresta säger med sin sexigaste röst: “Älskling, detta kommer att hjälpa.”
Och faktum är att han/hon har rätt. Har du huvudvärk ska du nämligen inte undvika sex utan tvärtom.
En studie på 83 kvinnor som led av migränanfall visade att över hälften upplevde att de fick smärtlindring efter att ha fått orgasm.
Enligt läkaren Beverly Whipple höjer kvinnor sin smärttröskel med 107 procent vid stimulans av detta område i jakten på orgasm. Hon var för övrigt den som i slutet av 1970-talet upptäckte var kvinnors G-punkt sitter (på den främre väggen av slidan, fem centimeter från mynningen).


11. Bra för din hjärthälsa
Kvinnor med hjärtsjukdom har färre orgasmer, enligt en studie.
– Så om du inte vill ha en hjärtattack, se till att få orgasm, lyder rådet från doktor Lisa Turner, Storbritanniens första (och enda?) certifierade “orgasm coach”.
– En israelisk studie upptäckte att kvinnor med högre förekomst av hjärtsjukdom hade färre orgasmer och vice versa, berättar hon.
Hon hävdar också att “människor som har fler orgasmer mår bättre i sig själva över lag.

Källa: Kurera.se


 

onsdag, kl 07:53, på en soffa någonstans i södra Spanien, fortfarande lite osäker på var jag är...
Finns kaffe dock.

Så var bilresan ned genom ett regnigt, men väldigt kärleksfullt, Europa avklarad. Väl över Pyreneerna så sken solen och följde oss genom hela Spanien ned till trakterna kring Valencia.
( mycket golf och mycket apelsiner, so far). 

Nu blir det sol och värme ( och massor av pussar) ett par dagar innan det är dags att sparka igång säsongen hemma. 
Som jag är värd det efter allt som hänt de senaste månaderna. (läs år). 

Nåväl, det finns mycket att vara glad och tacksam för. Så roligt att nr 3 i serien av mina böcker på temat 8/800 är ute. Det är min version av den kände engelske läkaren Michael Mosleys metod som går ut på att sänka blodtryck, blodsocker och blodfetter genom att äta 800 kcal under åtta veckor. 
Jag döpte det hela till 8/800. 
Du äter helt enkelt massor av grönsaker och protein under 8 veckor, håller dig garanterat mätt och mår på kuppen så himla mycket bättre. Och går ned ca 1 kg i veckan dessutom. 
Men framför allt så blir du piggare, gladare och friskare. 
Det roliga är ju dessutom att så gott som alla lyckas hålla den nya vikten vilket, i min värld där jag jobbat med viktminskning i hela mitt liv, är något helt nytt. 
En metod som faktiskt fungerar! Helt otroligt roligt. 

Jag har en ny kurs som börjar IRL ( i verkliga livet) på mottagningen i Stockholm den 28/1, vilket ska bli SÅ kul. Dessa kurser är alltid så otroligt roliga. (finns någon plats kvar ifall du bor i stan och är intresserad) 
Bor du utanför Stockholm är kursen lätt att följa genom Onlinekursen, som startar varje måndag. Plus FB gruppen på ca 1000 pers som är ett under av vänlighet, godhet, hjälpsamhet och värme. Jag har nog aldrig varit med om någon liknande grupp, iaf inte på FB.

Det händer så mycket bra saker just nu, jag kan bara förundrat sitta med händerna knäppta i knät och tacka Universum eller vem det nu är som bestämmer över bra saker, och ödmjukt ta emot allt bra och allt roligt.
Bra jobb, bra vänskaper, ny bra kärlek ( om än på distans under ett par månader, ska bli spännande hur det går med den saken) och massor av bra energier ( om man tror på sådant). 

Tills sist så måste jag bara lyckligt få kvittra en minut om hur lycklig jag är över kompisar som vill hänga med på Caminon i juni. Det kommer bli en vandringsvecka som kommer gå till historien som en av de roligaste! 
Hela magen bubblar av glädje när jag tänker på det!
( och hjärtat också för den delen)

Ja, det är mycket bra som händer just nu. För min del kunde inte 2019 börjat på ett bättre sätt.
Jag hoppas och önskat att även ditt år börjar bra.

Imorgon kommer mer reseskildringar om det nya livet bland golfbanor och pensionärskuvöser här på spanska solkusten. :-)
Fnissar gott.

Cathrine

PS. Det finns platser kvar på alla roliga upptåg under våren, hälsoresor, kurser och vandringar. Läs mer här. 













 
Image-1 Image-1

Med Kärleken på ett litet franskt kråkslott mycket likt ett Fawlty towers...

Hur ser kärlek ut vid 60?
Ja, det beror nog på vem du frågar. 
Från utsidan så ser vi nog mest ut som vilket sedan många år stadgat äldre par som går i armkrok och pratar förtroligt. 

På insidan är det något helt annat. 
På insidan är man fortfarande bara sexton eller tjugofem.
Drömmarna och målen ser naturligtvis annorlunda ut och tron på ett långt och evigt liv tillsammans kan man ju också fundera över...
Men annars är det pretty much the same. 
Samma känslor, samma passion, samma lust, samma starka kärlek. 

Jag får ibland höra att jag att jag har "alltför lätt att träffa en man". De som säger det vill gärna få det till en nedvärdering.
Jag har funderat mycket på det och hur man bäst bemöter det. 
Att ha aptit på livet och kärleken i denna ålder är inte helt ok tydligen. 

Jag ser det som en glädje och en välsignelse att kunna vara öppen för förändringar och kanske inte alltid redo att möta kärleken men ändå nyfiken på vart det tar vägen och förundrat gått åt det hållet. 

Det finns inga garantier eller "bäst före datum" på livet.  Eller kärleken.
Allt är här och nu. 
Följ med när tåget går eller stå kvar på stationen och se bakljusen försvinna i fjärran.

Vad är det värsta som kan hända? Eller det bästa?
Hur ska man veta om man inte tar reda på det?
Tänker jag. 
Och njuter så det knakar. 

Cathrine


 "Att kärleken är en av de starkaste krafterna i världen råder det inget tvivel om. 
Och sällan har väl ordspråket ”gammal kärlek rostar aldrig” passat så bra in som till denna bild som är en i en större bildserie.
Fotografierna togs för en tid sedan av den ryska fotografen Irina Nedyalkova, men det var när hon lade upp bildern på sin Facebook-sida som tusentals fick upp ögonen för de bedårande bilderna. 
De delades snabbt över hela världen och har fått otroligt mycket positiv respons."


 

IMG_0488 IMG_0488

torsdag kl 07:28, fortfarande i sängen med den älskade kaffekoppen balanserandes på lilla brickan. 

(foto Peter Knutson, glad kompis, Eva Berggren)

Ok, ok, jag ger upp! Jag har ju lovat att skriva om Mosleys nya tricks och fix med hälsa i fokus. 
Det blev inte så i dag heller.
Jag lovar att bättra mig. 
Nu blir det om glädje istället.  Så mycket roligare! :-)


Jag tog ett glas vin med en ny väninna igår efter jobbet. Hon är en glad skit som precis flyttat till Stockholm och hon är rolig. Hon är väl kanske tio år yngre än mig och i full fart med att dejta på nätet. ( läs Tinder). Det blir roliga historier. 

Barkillen på Stures och jag började prata om hur roligt och viktigt  det är att vara glad och hur förfärligt tråkig motsatsen är. 
Vi log så rart åt varandra och skrattade gott åt varandras skämt. Han gullade ihjäl sig med dessa två små tanter ( jag iaf) och jag gullade tillbaka. 
Funderade sedan efteråt på hur roligt det är att vara 60. Så prestigelöst på något sätt. Jag pratar numera med vem som helst, skojar och skrattar med folk till höger och vänster, ställer nyfikna frågor, får bra svar. Jag menar, återigen, vad är det värsta som som kan hända om man är lite snäll, glad och kul? Sannolikheten att jag själv ska bli glad är stor. Mycket stor. 
Någon konstig tantspärr har släppt. Tycker någon att jag är dum i huvudet så spelar det faktiskt ingen roll.
Inte ett smack.
Det bjuder jag på. Hurra för att äntligen bli 60. Det borde jag blivit för flera år sedan!

Medan vi satt i Sturegallerian och tittade på folk och sippade på vårt vin så kom en dam förbi som jag stämt träff med. Hon skulle plocka upp ett presentkort som hon skulle ge sin man i födelsedagspresent. Tänk att bli födelsedagspresent! i min ålder! 
Hon skulle ge sin man mig i present och vi ska laga mat tillsammans hemma hos dem. Jag älskar sådant!
Jag tänkte på denna underbara dam efteråt, vi spelade in en video tillsammans där jag grattade hennes man och hon stod bredvid och bara log brett och var mysig. 
Det ska bli en glädje att få komma hem till dem och laga mat! 

Funderar mycket på det där men glädje just nu. Klart att det beror på att jag har all anledning att själv får vara glad över tingens ordning.
Men jag ser också att det påverkar min omgivning mycket. Alla påverkas positivt av någon som är glad. 
Jag möter många som är "avundsglada", många som känner mig och vet hur motigt det har varit och gläder sig åt att jag är så himla happy. 
Det gör mig på något konstigt sätt ännu gladare. Men också fundersam på hur viktigt det är hitta grejer som gör oss glada. Och ha förmågan att berätta om dem. 
Eftersom glädje smittar så måste ju även oglädje smitta. och det vill man ju inte. 

Så, även om du inte är nykär, vunnit på lotto, fått högsta vinsten, eller barnen blivit just hjärnkirurger, så försök att hitta glädjen i det som faktiskt är. Istället för att gräma dig för sådant du inte kan göra något åt. 

Igår gladde jag mig åt en ny väninna, en glad bartender, ett nytt uppdrag. Idag kommer nya saker att bli glad av.
Dela och skicka vidare. Gör dig själv och någon annan glad idag. 
Greppa tag i den där jäkla carpe f-ing diem och gör något bra av dagen. 
Krama någon!

Vill du bli lika glad som jag och min kollega Eva Berggren är på bilden, så häng med oss på Hälso och glädjevecka i Bodrum i maj.
Eva är för övrig något av det roligaste och gladaste jag vet! 
Sådana ska man hänga med!
Se mer info här.

Ciao bäjbs. 
Cathrine













 


 

IMG_0490 IMG_0490

onsdag, kl 06:27, i sängen med kaffet på lilla brickan..

Tanken var verkligen idag att bloggen skulle handla om allt det nya och roliga som dr Michael Mosley har kommit fram till när det gäller hälsa och anti age.
Men det får vänta. 
Jag tänker istället berätta vilka underbara saker som kan hända bara man vågar ta första steget..
.

Foto Peter Knutson.

Vad är det värsta som kan hända brukar jag fråga mina patienter/klienter?
Vad är det värsta som kan hända om du frågar och får ett nej. Det överlever man ju, det vet vi idag med vår erfarenhet.
Men det kan också hända helt underbara saker. Så därför berättar jag gärna om mitt nästa äventyr. 

Ja, lite mod får man nog räkna med att det behövs också.
Mod får man öva sig på. 

För ett par veckor sedan, fem för att vara exakt, bestämde jag mig för att stänga ned dejtingen. Inte för att jag var missnöljd med utfallet utan mer för att ta lite helgledigt.  
Precis när jag drar ned den virtuella gallergrinden så slinker en person förbi, liksom bara dyker in under grinden och är plötsligt bara där.
Så där liksom. Sånt som bara händer. 

Imorgon åker min nye kompis till Spanien på ett par månader. Han är tydligen väldigt duktig på golf. Har dessutom möjlighet att jobba på distans. 
Resan ned är med bil, många golfklubbor. Den hade han för avsikt att göra på egen hand. Som så mycket annat i hans liv. På egen hand. 
Jag tror vi kanske blir lite så i denna period i livet. Mest för att man kan tror jag. På egen hand. Jag gör mycket på egen hand. Mest för att jag kan. Och tycker det är roligt.

För ett par veckor tog jag mod till mig, eller så halkade det bara ur mig, ( mycket halkar ut mig nu för tiden) och jag frågade om jag fick följa med på resan.
Svaret var ett rungande GÄRNA, så det var ju inget bekymmer där inte. 

Så imorgon åker vi. Nytt äventyr. Jag älskar äventyr. 
Det behöver inte betyda mer än just en resa. Inget mer just nu. Det är bra precis som det är. Så, dra inte för långa växlar...
Egentligen handlar det mest om att fortfarande ha modet att fråga. 
För vad är det värsta som kan hända, egentligen?
Mindre äventyr. Och det låter ju inte så kul. 

Så vad är poängen här? 
Ja, egentligen bara den gamla vanliga, Carpe diem, fånga livet. Fånga tillfället, våga fråga, våga lev, våga vara här och nu. Våga älska igen. Våga åka på nya äventyr. 
Vad är det värsta som han hända?
Carpe fucking jävla diem, liksom. 

Så jag blir borta ett litet tag. 
Ny kurs 8/800 börjar i slutet av januari och det finns plats kvar-
Det finns även plats på hälsoresan i maj och Caminon i juni.
Utmana dig själv också, vad är det värsta som kan hända?
Häng med. 
Läs mera här.  













 



 

IMG_0515 IMG_0515

tisdag, kl 09:15, ( sent, jag vet) med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag blir det personligt på gränsen till privat. 
Så för dig som inte gillar sånt, sluta läs här och kom tillbaka i morgon då bloggen kommer handla om hälsa och annat nyttigt. 
Nu idag är det bara rätt från hjärtat, via fingertopparna och hit.


Idag har känslan infunnit sig. Det jag väntat på i ett par månader. Ja, det jag egentligen väntat på i snart 1,5 år om jag ska vara helt ärlig. 

Jaghade igår kontakt, via Whats up med min gode vän och guide Jose Louise. Han är guide på Caminon, en äkta pilgrimsvandrare som levt hela sitt vuxna liv som guide med det han älskar mest, att vandra längs de olika pilgrimslederna mot Santiago de Compostela. 
José är djupt religiös på ett för mig helt underbart vis. Han är klok, god och alltid glad. Han har blivit mitt föredöme och efter flera vandringar tillsammans även en väldigt god vän. 
Vi träffades första gången i september 2017. Jag gick Caminon med en grupp arrangerad av tidningen M Magasin och Tara. 
Med på vandringen var 30 kvinnor och en man. 
Under vår veckolånga vandring fick den mannen och jag en speciell kontakt som vid hemkomsten till Sverige utvecklades till en mer än årslång relation.
Allting borde väl ha varit helt ok, om det inte vore så att han var gift. Och förblev gift. 
Kalla mig gärna gammaldags, men i min bok är det inte ok. Inte mot någon. Inte mot mig, inte mot honom själv och framför allt inte mot hans familj och hustru.
Inte ok någonstans.  

Jag kämpade ganska tappert med att under hela relationen försöka att avsluta det hela. Ivrigt påhejad av alla vänner och min familj som alla såg hur ledsen jag var och hur dåligt jag mådde. 
Men människan, iaf denna lilla människa, gillar ju att bli gillad, och det var skitsvårt att bryta upp. Skitsvårt.

Men en dag i oktober var det äntligen dags, kanske inte på det perfekta sättet, kanske lite "kaninkokerske-varning" , men jag satte ned foten. Ordentligt. 
Frun fick reda på alltsammans. 
Och sedan den dagen har jag inte hört ett ljud. 

Nu har känslan nått hjärtat och magen. Det är verkligen dags att släppa taget och gå vidare. 
Dags att se om lagningen av hjärtat håller för nya prövningar. 

Vad var det då som hände igår när jag hade kontakt med José? 
Ja, han frågade hur jag mådde, om jag var lycklig idag ( och det är jag, mycket lycklig) och hur det gått med den gifte mannen ( som han träffade på Caminon).
Jag svarade att molnen skingrats och att solen lyser igen. 
Att " the Universe" inte  gillar "unholy relationships". 
Jag kan inte beskriva det på något annat sätt, så det får stå så. Hoppas du förstår.

Om ett par dagar börjar en ny resa. 
Både på insidan och på utsidan. 
Hjärtat sjunger igen och jag är så innerligt glad för det. Glad för min egen skull. 
Glad för att det finns hopp. inte bara för mig, utan för oss alla. 
För som John Lennon så klokt beskriver det " allt kommer bli bra till slut, och är det inte bra så är det inte slut ännu. 

Cathrine







 


























 

IMG_0437 IMG_0437

måndagnatt/morgon, kl 04:58. Med kaffe på lilla brickan i sängen..

Lite tidigt, till och med för mig, det medges. 
Men kan man inte sova så kan man alltid skriva. Bloggen är ett bra ställe att fundera på. 
Just nu funderar jag mycket på det där med här och där. Var och hur vill vi bo när vi träffar någon. I den här åldern.

(bara en sådan sak, man kan vara vaken när man vill, utan att störa någon.) 

Jag satt och fikade med väninna härom dagen och hon berättade om ett par i hennes bekantskapskrets som "snabbt" flyttat ihop i vår ålder. Jag frågade vad snabbt betydde, och hon menade att de efter 3 år tillsammans sålt sina tidigare boenden och nu flyttat ihop. Är det snabbt?

En annan väninna, vars "kille" gjorde slut efter 7 år, för att han ville flytta ihop och ha ett vardagsliv tillsammans. Det ville inte hon.
Ganska snart hade han träffat en annan kvinna och inom ett år hade de gift sig och flyttat ihop. DET är snabbt.

Det verkar inte vara typiskt manligt eller kvinnligt att vilja flytta ihop. Två av mina bästa killkompisar, den ena som absolut kan tänka sig att vilja leva med en kvinna igen, om han bara träffade någon...
Den andra, som träffar kvinnor som förr eller senare har det visat sig, vill flytta ihop. Han däremot har varit tydlig från början med att han aldrig kommer vilja gifta sig eller flytta ihop mer i sitt liv. Då tar relationerna slut. Han väljer alltså hellre att avstå relationen än att dela sitt liv med någon. 

Så, vad vill man då? Vad eller vilka är incitamenten (anledning för någon att vilja utföra en viss handling) för att vilja flytta ihop? Vad är det för vits idag? Vad ska man med en relation till? 
Alla de tidigare orsakerna har ju varit "villa, vovve, volvo" det vill säga bygga familj. 
Men vad vill man idag? 
Vill man verkligen "dela en vardag" med någon? Har vi blivit för bekväma i våra äldre singeliv att vi inte längre orkar eller vill dela vardag när vi inte längre behöver? 
Är det en ny sorts relation, där man ses när det är trevligt, äter en god middag tillsammans, går på bio, och kanske sover över någon gång i veckan? Friends with benefits, typ.
Ja, kanske? 
Men fördjupas någonsin en sådan relation?  Å andra sidan, är det fördjupning man är ute efter i denna ålder eller bara lite trevligt sällskap? 

Är det tanken på att inte bli gammal ensam som spökar? 

Det är spännande frågor. Jag har absolut inga svar. Funderar själv på vad man egentligen ska med en relation till. Vad gör man med relationen om man väl träffar någon? 
Jag vet faktiskt inte. 
Jag har bott själv de senste två åren ( heeelt underbart) efter ett fem år långt och helt förfärligt samboförhållande. Det är ju inte så att man direkt längtar tillbaka till den trånga pappkartongen. Och då är det inte lägenheten jag menar...
Jag frågade en god vän om vi någon gång i framtiden skulle ha var sin seniorlägenhet, bredvid varandra. 
Jag är inte säker på att jag fick något svar på den frågan. :-) 

Just nu så låter ju väninnan Carolines förslag om ett gemensamt kvinnligt äldreboende helt lysande. Hennes idé är ju att vi, en grupp kvinnor skulle bo tillsammans. Ta hand om varandra ( det är väl jag som får stå för matlagningen tänker jag), spara in boendekostnader ( en viktig fråga för de flesta av oss som kommer få väldigt små pensioner) och få hänga med människor vi gillar. 

Vi kommer iaf inte bli tråkiga. Eller få tråkigt.
Det är ett som är säkert. 

Har du egna tankar kring det här med boende i vår ålder? gå gärna med i FB gruppen, Singel vid 60 och fortsätt snacket!
Vill du prata vidare i någon av mina resor under våren, titta då in på hemsidan, www.schuck.se och kolla in någon av mina roliga resor. 

vi ses!
Cathrine














































 

Image-1 Image-1

lördag, i sängen, kl 8:45, med kaffe på lilla brickan..

.Funderar just nu mycket på hur man lagar något som gått sönder.
Ett hjärta till exempel.
 

Fastande för denna fina bild som jag hittade på Stockholm12, där Madde Stenberg hjälper andra som fastat i alkohol. Mycket sorg och brustna hjärtan där tänker jag..

I mitt fall så var det det ju som ni vet en (gift) man som valde en annan väg än min.

Kanske är det precis så här vi ska laga våra trasiga hjärtan, med vackra lagningar av guld instället för att försöka limma eller tejpa?

Vara stolta och tacksamma att vi har levt, älskat, känt - och känt sorg. 
Visa krackeleringarna och det imperfekta? 
Vara stolta över sprickorna och varsamt fylla igen dem med guld. 

Förlika sig med sorgen istället för att sopa den under mattan och låtsas som det inte hänt eller vi inte blivit sårade?

Om jag väljer att visa det och vara stolt över det så kanske det också läker fortare?

I mitt fall så tog jag rygg på sorgen och lät den få följa med in i nästa relation och valde att låta den få finnas med istället för att låtsas om den inte fanns och att jag minsann inte brydde mig. 
Sorgen fick en fin plats på spiselkransen och där får den stå så länge det behövs.
Även den man jag träffat kom med en egen sorg i bagaget och den fick också finnas med och fick även den stå i fin guldram. 

Det är ju så livet ser ut vid 60, vi kommer ju med en del bagage när man träffar någon i den här åldern.
Familjer, skilsmässor,tidigare relationer, sorg och naturligtvis en himla massa glädje också! 
Glädje och tacksamhet att få känna, och känna så mycket! Så himla mycket! Wow vilken välsignad känsla! 

Och aldrig tidigare har väl uttryck som "Carpe diem, fånga livet, lev idag" varit mer relevanta.

Så Carpe fuckin´Diem! Lev som varje dag är den sista. 
( för det är kanske precis så det är) 

Glad lördag! 
​​​​​​​Cathrine

































 

Skärmavbild 2019-01-03 kl. 06.41.13 Skärmavbild 2019-01-03 kl. 06.41.13

Torsdag, kl 06:06, med kaffe och dator (!) på lilla brickan i sängen. Life is good. 

Vi fortsätter på ämnet vänskap. 
Jag har funderat mycket på det sista tiden och pratat med kompisar om det. Varför har det plötsligt blivit viktigare än tidigare i livet? 
Min gissning är tid. 

Tiden är plötsligt ändlig. Vi börjar fatta att tid inte längre är oändlig. Hur märkligt det än låter så kommer vi förmodligen att dö. Eller som min lilla mormor brukar säga " om jag mot förmodan skulle dö". ( det gjorde hon, till sin stora förvåning så småningom också). 

Tiden är alltså ändlig och då handlar det på ett helt annat sätt än tidigare att göra något bra av den. 
Annars kan det kvitta. 

Jag märker själv att jag har blivit mer kräsen och otålig när det gäller vänskap. Om den inte leder någonstans, fördjupas, berikar, fortsätter att utveckas och växa, så tröttnar jag och avstår hellre. 
Samma sak kan även sägas om kärlek. Same rules apply. 

Hade turen och glädjen att få träffa två vänner igår. Kände mig rik och tacksam när jag gick hem igår efter dessa två väldigt givande och helt olika möten. 
Det första mötet var med en mycket god väninna som jag träffat för många år sedan och vi valde att göra ett uppehåll i vår vänskap och tog sedan upp tråden för något år sedan på hennes initiativ. Det är jag så väldigt glad och tacksam för att hon gjorde. 
Vi pratade om hållbarhet och och att "gilla det beständiga". Att gräva där man står, och fördjupa de vänskapsband man har, snarare än att söka nya. 
Det var två guldkantade timmars samtal som kändes som en kvart. 

Det andra mötet låg i direkt anslutning och tonen var på något sätt redan satt även för detta möte. 
Denna gång var det en man som jag haft en tidigare relation med som aldrig gick vidare eller fördjupades. Det var inget bekymmer för någon av oss och vi kunde prata om allt mellan himmel och jord även om vi inte setts på mer än ett år. 
Här kom (naturligtvis) ämnen som dejting, manligt och kvinnligt beteende upp och sådan är ju naturligtvis alltid roligare att prata med en man om. Ett annat perspektiv, så klart. 
Väldigt givande möte även det och vi bestämde oss för att detta var inte sista gången vi skulle ses. Jag fick ett sms på kvällen med orden "... intressant prat". 
Jag kan bara hålla med. 

Ja, och då kommer vi då till rubriken, hur tänkte jag där? 
Jo, egentligen är det ju en omskrivning för att tiden är för kort, för mig iaf, för att ödsla på  något som inte ger något och där man varken ger eller får något bra tillbaka. 
Som sex, till exempel.  
Är det inte bra sex, näringsrik och vacker mat, god vänskap, gott vin, kan det lika gärna vara. Tiden är för kort helt enkelt för något halvdant eller mediokert.
Samma sak gäller naturligtvis för människor som tar ens energi. Ett möte, ett vänskapsband ska vara en osyndlig energiström mellan två människor. En energi som fyller och berikar. Inte tömmer och tar ström. Som går åt båda hållen lika mycket. 
Man ska gå ifrån ett möte och känna sig rik, uppfylld och tacksam. 
Allt annat är tiden för kort för. 

Funderar du också kring begreppet vänskap så får du gärna lufta dina åsikter här eller i forumet på FB, en grupp jag skapat som heter Singel vid 60. 

Gillar du denna typ av prat och tankar så tycker jag att du ska följa med mig och ett gäng vandringssugna män och kvinnor på min pilgrimsvandring i juni. En vecka av goda mötet, bra samtal och massor av energipåfyllnad. 
Här är länken dit. 














 

Onsdag, med padda istället för dator, i sängen, med kaffe på lilla brickan....

Välkommen till den nya året på bloggen Singel vid 60. Bloggen som ni gjort till en sk ” succeblogg” på ett par veckor och som jag snart hoppas få göra podd av.
Jag skriver på padda då datorn gått i golvet, ursäkta ev kantighet...
Ska vi ta något om helgerna? Ganska mycket och ganska långa om du frågar mig. Jag tillbringa mycket av julhelgen med bästa kompisen Fredrik och vi hade ganska mycket julmys och långa promenader.
Nyår blev för första gången på många, många år så där askkungelycklig till slut. Mycket romantik och mycket ny kärlek. Mycket härligt, oväntat och alldeles, alldeles underbart.
Jag var och fikade med min kompis Caroline härom dagen och hon bad mig skriva om vänskap och framför allt systerskap. Vi två planerar att bo ihop som gamla, kanske en ny form av äldreboende där vi tar hand om varandra?
Vi upplever båda två den stora välsignelsen i vänner, vänskap och systerskap. ( ja Fredrik är ju som min syster/bror). Kanske är den känslan ännu starkare än förr om åren? Jag vet iaf för min egen del att jag värdesätter mina vänner, mina vänskapsband, de som bryr sig om mig, de som vill träffa mig, så oändligt mycket starkare och varmare än förr. Ålder, ja kanske? Ödmjukhet? Absolut! Tacksamhet? Varje dag i veckan!
Vad betyder vänskap för dig idag jämför med tidigare? Har det förändrats över tid?
För dig som vill fortsätta att prata så finns det nu en sluten FB grupp som heter Singel vid 60, bara att ansöka.
Hoppas vi ses via lagad dator i morgon, då ämnet fortsätter❤️
På hemsidan hittar du all info om du vill ta ett hälsotag nu närmaste veckorna.
Cathrine

2019

tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1

måndag, kl 07:12, i sängen, med kaffe på lilla brickan...

Jag satt och åt lunch med min mamma igår och vi pratade om relationer. Bra snack. 
Hon är 89 år och klar som en kristallkrona i huvudet. 
En välsignelse. 


Jag har funderat mycket på piloten som jag skrev om igår och mitt plötsliga uppbrott. 
Varför man plötsligt bryter upp efter ett långt äktenskap och jagar efter en dröm, likt en tintomara i en midsommarnattsdröm. Ett väsen. Något man tror man drömt om. En önskan. 
Vi har nog alla någon gång i vårt liv skymtat drömmen, eller det vi ia f trott vara vår dröm, därborta i fjärran. 
De flesta skulle nog bara le och ruska på huvudet och tänka att där var det en dröm som skymtade förbi. Kanske lett åt tanken. 
Jag valde istället att följa efter den. 

Stooort misstag, det kan man ju helt klart säga så här i efterhand. 
Jag bröt upp från ett långt äktenskap, skilde på på alldeles för kort tid och flyttade på mindre än två veckor till Mallorca och en man jag verkligen inte kände. 
Men utan att egentligen veta det så hade väl min dröm alltid varit en kärlekshistoria så andlös och sann att det inte behöves någon betänketid. 
Det kändes som jag inte hade en minut att förlora. 
Det skrevs artiklar och även ett radioprogram i ämnet passion om  mitt uppbrott. Kvinnor suckade och la huvudet på sned och önskade sig få göra samma sak, men välsignade säkert sin rädsla som hindrade dem från att göra något likande.
Jag kände mig otroligt fri, lycklig, som om jag gjorde en sista piruett, högt uppe på tåspetsarna, snurrandes runt på en strand med skjolarna som en sky runt mig....

Man kan väl lugnt säga att jag hoppade, från en klippa, eller en hög trampolin ned i vattnet. Eller rättare sagt där jag trodde det fanns vatten. 
Men det fanns inget vatten i just den poolen och då gör man sig väldigt illa av det fallet. Väldigt illa. Det gjorde ont väldigt länge. 

Ångar jag det idag? Vi pratade om just det igår, mamma och jag. Nej, jag ångrar inte uppbrottet, men jag ångrar hur jag gjorde det.
Jag sårade många, och gjorde en man väldigt olycklig. För det kommer jag alltid vara ledsen.  Jag vet att han har gått vidare och är väldigt lycklig idag. Lyckligare. Mindre vild fru. 

Men jag tror vi behöver piruetter i livet och det jag har tagit med mig ur den händelsen för nu nästan tio år, är nog mina armar, ni vet de där som jag sträcker upp  i luften på alla bilder.
My happy pose. 
Det går att vara microhappy, utan att skiljas och göra andra människor olyckliga. 
Jag hittade mina armar igen när jag gick Caminon, de 80 milen och blev genuint glad igen.
Numera åker de upp i luften av bara farten. 
Och gör mig lycklig. 

Ha en bra måndag,
Cathrine

















 

Läs hela inlägget »
IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

Läs hela inlägget »
IMG_1183 IMG_1183

torsdag, kl 07:53, med kaffe på sängen, på lilla brickan. 

Långsamt men säkert så faller bitarna på plats.
Inte i den ordning som jag hade trott eller tänkt. 
Absolut inte med den bilden som jag hade trott att MITT färdiga pussel skulle se ut.
Men andra motiv börjar skymta fram.
Och de är fina. 


Jobbet som varit lite skakigt ett tag börjar falla på plats.
Och jag inser också varför och vad som händer.
Idag får jag de flesta dagklienter via läkarmottagningar, via remisser och dessa nya vägar tar tid att bygga. 
Det är jag som varit otålig.
( vilket man är av naturliga skäl när man är ensamförsörjare, egen företagare, ensamstående och ensamboende, i andra hand)  
Men nya och spännande vägar, samarbeten och arbetspartners byggs och det känns otroligt lugnt. 
Jag byter inriktning på min verksamhet, från ren viktminskning till hälsa. Hälsocoaching. Tillsammans med läkare. Det känns tryggt. 
Jag är lugn. Vilket egentligen är märkligt när man istället borde vara livrädd när allt flyter. 
Men jag är kolugn. Allt ordnar sig. 
Pusselbitarna faller på plats. 

Vänskap. Jag lutar mig så tryggt mot den solida mur av vänskap jag möter just nu. Det har tagit tid att hitta den person som är värd att gillas och älskas av andra människor. Jag själv. Jag skrivit det förut, hur ska man förvänta sig vänskap när man inte ens gillar den version av sig själv som man är.
Nu gillar jag den jag har blivit och jobbar varje dag med att vara så sann och så naken som det bara går. Jag bär mitt hjärta i min utsträckta hand på ett helt annat sätt än tidigare.
Man får det man projicerar.
Och det jag får tillbaka idag är ett guldskimmer, ett stilla regn av rent guld och starka ljusa solstrålar som lyser upp mitt hjärta. 
Och för det är jag ödmjukt tacksam. 

Relationer. Även här får man det man projicerar. 
Det är inte enkelt. Hell no. ingen tebjudning precis....
Här ägnar jag mig just nu aktivt åt att möta och ställa till rätta. Få till bra avslut. Lämna i kärlek. Välsigna och släppa taget. 
Släppa taget om det som inte var mitt och aldrig var mitt. 

Hur just det pusslet landar är svårt att säga. jag ser inte bilden ännu. Letar fortfarande efter bitar. En bit blå himmel, en bit blått hav. En bit av ett härta. 
Du som lagt ett pussel vet precis hur de bitarna ser ut. 
Hur den färdiga bilden ser ut och vad motivet föreställer är ännu inte möjligt att se.
Men jag är nyfiken.   
Och jag är inte för gammal och det är inte för sent. 


Vill du också lägga pussel? Leta reda på pusselbitarna i ditt liv som gör att du lättare förstår dina livsval, både när det gäller vikt, hälsa och det viktigaste, om dig själv?
Hör av dig så pratar vi vidare. 
​​​​​​​Cathrine













 

Läs hela inlägget »
IMG_1280 IMG_1280
onsdag ( shit vad tiden går fort) kl 07:56, med kaffe på lilla brickan...
Tack för lån av bild, Jesper Waldersten, nu aktuell med utställning på Fotografiska. Magisk. Precis som han. 


Jag var ute och gick på mina nu (nästan) dagliga powerwalks runt Djurgården igår morse. 
Min väninna är väldigt morgontidig så jag var ute redan före 7 på morgonen. 


Det var härligt, och så fort vädret bjuder på fler dagar utan snö och vertikalväder så blir det en daglig morgonrutin, du kan följa mig och min #brojävlen2019 på Insta. 
Det är inte för att visa hur himla duktig jag är som kan gå runt Djurgården, utan för att sporra mig att faktiskt göra det också! Precis som jag gjorde för ett par år sedan med #björkjäveln om det är någon som minns.
När jag skriver om det så inser jag ju att #björkjävlen hade massa hyss för sig. Jag inser också att #brojäveln måste få mer tankar och känslor. Men det är som en relation, ett förhållande, det måste få ta tid. 
It´s complicated som vi säger, vi som INTE lägger upp vår relationsstatus på FB.
Den förändras ju över tid. 
Minst sagt. 

Min urgulliga och väldigt morgontidiga  väninna Marlene, är så klok och så god. Nyss hemkommen från välförtjänta veckor i Thailand och med ett ton nya och kloka insikter. 
Bland det jag tänkte mest på efteråt och tog till mig var hennes tankar kring återhämtning. 
Att vi i vår ålder inte kan springa runt som duracellkaniner längre utan måste få pausa mer och lämna mer luckor och luft mellan möten och åtaganden.  
Och att låta livet få komma fram till oss, inte springa efter det. 
Ungefär som man möter ett litet barn eller en hund. Bara stå still och vänta in mötet. Ta det lugnt och lita på att känslan bär. 
Låter det flummigt? Ja, kanske lite. 

Glädjeämnena idag, just nu, är min underbara måndagsgrupp, min 8/800 grupp som är det mest magiska i gruppväg jag kanske någongång varit med om!
Vilka kvinnor, vilka samtal, vilka möten, vilken glädje och vilken kärlek och välvilja jag möter i den gruppen.
Fokus är ju som du kanske vet hälsan och att äta enligt min metod, 8/800 så förbättrar man sitt blodtryck, blodsocker, och blodfett (kolesterol) på åtta veckor. 
Det vet de flesta idag. Även alla läkare som välvilligt remitterar sina patienter till mig. Härligt känsla. Stor tacksamhet. 

Stor glädje är även den kompakta våg av kärlek och medkänsla jag möter av min lilla cirkel av nära vänner. När det stormar och gör ont i själen så finns de där, och sluter upp på ett sätt som man bara kan drömma om. 
Tack för stödmiddagar, stödsamtal, stödluncher, stödte och alla samtal. 
Life is indeed complicated. 

Till sist så är jag så innerligt glad över ett möte med en tidigare relation som jag efter lång tid fått en chans att bädda om och lägga minnen till rätta. Veta att allt blev bra till slut, alla är glada igen och allt har löst sig till det bästa.
Bra avslut även om de tar tid, och får ta tid, är välsignelser. 
Och ett bra sätt att gå vidare i livet. 
Välsigna och släppa taget, är ett utryck jag burit med mig i många år. 
Det fick jag nytta av igår. Det var bra. 
Jag tror att det kommer flera sådana framöver. 

Och till allra sist ett stort tack till min gode vän PG som inspirerade mig till att börja skriva igen. Denna blogg, "Livet vid 60",  har över tid visat sig vara så oändligt värdefull för mig.
Livet är ingen tebjudning som min terapeut sa härom dagen. 
Klok kvinna. 

Har bloggen i någon mån även hjälpt dig eller fått dig att skratta, så är min dag gjord! 
Hör av dig om du också behöver någon att prata med. 

All  kärlek.
Cathrine





 
Läs hela inlägget »
IMG_1252 IMG_1252

tidig fredagsmorgon, kl 06:11, såklart i sängen, med det sista av mitt favoritkaffe, på lilla brickan. 

Blogga på fredagar vet vi ju att det är som  att elda för kråkorna. 
Ursäkta uttrycket, men det är inte så många som orkar/hinner läsa bloggar på fredagar. 
Jag tar inte åt mig, tror inte att jag är tråkigare än vanligt på just fredagar. Det är liksom ingen stor bloggläsardag. Så, punkt.
Och om jag nu skulle få för mig att skriva om något så "tråkigt" som utbrändhet. Ja, då får man nog skylla sig själv...
För jag menar, VEM vill läsa om just utbrändhet på en fredag?
Vem vill å andra sidan vara utbränd? Vilken dag den än är i veckan, det är ju inget val precis?


Anyway, here goes. 
Det började med att jag sitter och skriver min egen presentationstext till en stor portal där jag ska börja medverka i. Kurera.
Jag ska bli ny hälsoexpert där, vad det lider. 
Ni vet en sådan där liten tantalura som man kan skriva och ställa frågor till, gratis. 
Nåväl jag satt igår och skrev min egen presentation och raddade upp allt jag kan och vilken sorts frågor jag skulle kunna tänkas svara på.
Jag har ju med tiden och åldern och med många år med klienter lärt mig det mesta om det mesta.
Mat, recept, råvaror. Psykiska åkommor. Häloscoachning, Mage/tarm, ( jag är en jävel på mage och bajs), IBS, bulimi, anorexi, övervikt, undervikt, tillskott, sömn... ja, listan kan göras lång.
Been there, done that, got the t-shirt. Trodde jag. 

Tills jag fick detta meddelande igår, och jag citerar..

"Läser din blogg tänker lägg till på din beskrivning att du hjälper folk med utmattningssyndrom! Vi är ju många och där är du super att rek kost, träning och få oss att göra den viktiga förändringen som ändå behövs. Jag är fortfarande sjukskriven, trött men mycket bättre. Tar mina vitaminer, röda och gröna drinkar, andas och promenerar 10.000 steg i alla väder varje dag nu. Peppad av min fina coach och vän. Ses snart! KRAM"

Så idag sträcker jag på mig lite extra, klappar mig själv på axeln, skickar en tacksamhetens tanke till denna underbara och generösa kvinna.
Och skriver "duktig på utmattningssymptom" på min resumé.

Kan kanske bero på att jag själv vet vad det innebär. 
Eller bara låtit bli att le på beställning. 
Kanske inte ens orkat...

kramkram och trevlig helg
Cathrine








 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 8:50, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan. 
(för dem av er som undrar så vaknar jag faktiskt tidigare, men skriver så bra i sängen) 


Igår hade jag nöjet och glädjen att få följa med min ganska nya vän Lotta på invigning av NK´s nya saluhall. 
Tack  för att jag fick följa med. Förmodligen för att maken låg hemma i förkylning, men jag var ju glad och tacksam som en liten lärka och plöjde överlycklig efter i väninnans fotspår. 
Jag hann för övrigt rodna, mer eller mindre klädsamt då hon glatt meddelande alla som ville höra (eller inte) om min verksamhet och hur duktig hon tycker jag är. 
Tänk att vi ska ha så svårt att slå på våra egna små trummor, denna ständiga jante-lag... väger tungt på axlarna.
Hur som helst, NK Saluhall, Ett fantastisk ställe, gå dit, det är verkligen välgjort och helt ljuvligt. Själv ska jag hänga på Dr Mat och Jureskogs. 
Stort tack även till Micael Bindefeld och hans duktiga crew. 

Vi hann prata en hel del över en ljuvlig kalvsnitzel på Milles lite senare, och begreppet snällhet dök upp  som en av kvällens många roliga samtalsämnen. 
Det är märkligt det där med att vara snäll. 
Jag brukade förr i världen säga att om någon märkte att jag var snäll, så berättad det för Guds skull inte för någon! Det var ingen sexig egenskap när man var yngre.
Nu, däremot är den sexig som fan. 
Jag undrar när det blev ok att vara snäll?  Inte dumsnäll och absolut inte korkad, utan bara genuint god och snäll. 
Är det inte Stefan Einhorn som skrivit boken om konsten att vara snäll, jo det är det visst.

Jag tror att min väninna har varit snäll hela sitt liv. Smartsnäll. Hon är fruktansvärt smart. Klok och rolig. Och snäll. 
Jag vet inte om min egen eventuella snällhet/godhet har kommit med tiden?
Har inget minne av att jag varit så där himla gullig hela mitt liv. Jag har nog alltid velat gott, men så där genuint snäll vet jag inte.

Fast då tänker jag såhär, det var väl en himla tur att man kom på det nu, eller hur?
Om man betänker på att om man har turen och få leva ett 20-tal år till, tänk så mycket bra saker man hinner göra under den tiden. 
En bra tanke som värmer.

Jag har fått en "hemläxa" av min nyfunna väninna, hon tycker jag är dåligt på att marknadsföra mig och berätta för omvärlden vilken otroligt bra metod jag har för att få folk att må bättre. 
Ett väldigt bra hälsoprogram helt enkelt. 
Nu ska jag dra i de trådar jag lovat henne. 

Sedan ska jag tillsammans med min duktiga PT-kollega träffa de två fina paren som vi tillsammans coachar för M-magasins räkning under 6 månader. 
Med vår hjälp, mat, träning, mentalt fokus så kommer det hända bra saker!!!
Läs i tidningen M-magasin så ser du våra hjältar Sören och Rose-Mari och Eva och Camilla. 
Heja dem!!!

kram från Cathrine

ps. vill du också får hjälp med coachning, privat eller i grupp? Hör av dig! 






 

Läs hela inlägget »
IMG_1238 IMG_1238

onsdag kl 08:36, med kaffe i sängen på lilla brickan

Jag hittade dessa små ordspråk via #broderauttexter. Blev väldigt förtjust i dessa små klokskaper och ordspråk. (det finns massor) sök på Insta eller googla. 


Det enda man kan vara helt säker på är att livet inte blir som man har tänkt sig. Inte ens i närheten.
Behöver det då per definition vara sämre?
Jag vet inte faktiskt. 

J
ag gillar tanken på att att sätta upp två kolumner, ett pluskonto och ett minuskonto och exakt samma sak står på i båda två.

Ja, allt kan hända. Och händer.
For sure. 

Ja, det tar slut. Helt klart. Även om min lilla mormor envisades med att tillägga ett " OM" jag skulle dö. Väldigt gulligt. 
Jag tycker inte att den tanken är så farlig. Klart vi ska dö. Det handlar ju egentligen bara om vad vi gör av livet innan vi dör. Fyller det med bra saker, liksom. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt. Inte ens i närheten. 
Man har ju någon form av hum om vad man tror ska hända i sitt liv. Man tror det iaf.
Ingenting, absolut ingenting av det jag trodde har hänt. Absolut ingenting.
Men det har hänt en himla massa andra saker. Inte alla roliga måste man väl man väl ändå tillägga...
Men så är väl livet.

Jag tänker inte trötta ut dig eller mig själv heller för den delen med detaljer ur mitt liv som gick åt helvete eller vad som blev så mycket bättre än vad jag hade tänkt.
Alla dessa historier har du ju bättre själv. 
Det vore som att gå på en tråkig date och killen bara pratar om sig själv i två timmar.
( jo, det har hänt. flera ggr dessutom, fast med olika killar) 
Nä, fyll på med dina egna historier. Vad blev bra och vad gick inte som du tänkt dig? 

Ingenting blir ju garanterat som vi tänkt oss. Glöm inte det. 

Jo, det finns faktiskt en slutkläm på detta till synes, vid första anblicken,  ganska svamliga resonemang. 
Det som inte står på den broderade lilla tygbiten är nog den sista och kanske viktigaste. 
Det som faktiskt också kan föras upp på både + och - kontot.
Nämligen nyfikenhet. 
Var nyfiken. Sluta aldrig med det. Det kan också gå åt helvete. Eller bli hur jävla bra som  helst. 
Nyfiken på hur det går, vad som ska hända, hur blir det sedan, vad händer nu, vad händer runt hörnet? Vilka galenskaper eller klokheter ska jag hitta på nu? 
Vem ska jag träffa? Vad ska jag göra? Var ska jag bo? Vems ska jag jobba med? 

Själv är jag nyfiken om jag ska flytta till Fagersta och köpa hus med en kompis. Vad vi ska göra där är fortfarande inte helt klart. 
Men är jag nyfiken? 
Japp, det kan du lita på!!!

Ha en bra onsdag. 
Lite för lite uppdrag just nu, men bra och mycket träning. Och roligt jippo ikväll med bästa sällskapet. 
DET är jag nyfiken på!

Cathrine

















 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:38, i sängen med kaffe på lilla brickan..

Kärleken säger att han sitter där nere i Spanien och väntar varje morgon på en blogg. Tur för honom då att jag vaknar tidigare, så detta är redan skrivet när han vaknar. (sömntuta).
Men jag tänker såhär, läser han så är det säkert någon annan där ute som också läser om en snart 61-årig kvinnas öden och äventyr. 
Och gillar det.


Detta är ju bloggen som startade i höstas som en projekt för att komma ur en toxiskt relation och ett sätt att belysa vår ålder. Då hette bloggen "Singel vid 60" och handlade väl mest om Tinder då.
Numera, inte fullt så mycket singel längre, handlar väl bloggen mer om känslor, tankar, känslor, torra slemhinnor och allt annat roligt i livet runt 60.
Ja, även det som inte är så himla härligt också, tänker jag. 
Det är väl namnet numera på bloggen, tänker jag.
Livet runt 60. 
Eller vad säger ni?

Min stora kärlek just nu är faktiskt min kvällskurs. Tio fantastiska, underbara, makalösa, duktiga och kloka kvinnor. Varje måndagskväll möts de för att i två timmar prata hälsa och det som nu har vuxit ur denna grupp, kärlek och omsorg. 
Vi delar, gråter, gläds åt varandra och våra liv, sorger och glädjeämnen.
Vi är så olika, vi kommer från olika platser, bakgrunder. Den enda gemensamma tråden är en önskan om att förändra ett beteende och tankar kring mat och hälsa. 
Och så gillar de, av någon för mig outgrundlig anledning mig. Vilket är så svårt att förstå. Jag har nog svårare att möta all denna välvilja, vänlighet och kärlek än jag trodde. 
Jag lär mig så mycket på dessa två timmar per vecka och kommer sakna dem så gränslöst när kursen är slut.
Jag brukar alltid säga att jag är verkligen "blessed", välsignad som får hålla dessa kurser och att varje kurs är "den bästa". 
Men, så är det, denna kurs ÄR den bästa. 

Mer att jubla åt just nu är min stora, stora glädje och kärlek. Pilgrimsvandringarna. 
De som kom att i grunden förändra mitt liv och hela perspektivet på mig själv.
Jag tror inte att jag förrän nu, snart 2.5 år efter min långcamino på 80 mil under 5 veckor knappt börjar förstå hur den förändrat mig som person. 
Den ödmjukhet, glädje över små saker, dåligt humör och livssyn var jag rädd att förlora och minsta greppet om efter det att jag kom hem. Men så har det inte blivit. 
 Kanske för att jag varit noga med att fylla på varje år, gått en bit varje år. 
Nu ser jag så enormt mycket fram emot att åter snart få trampa en vecka i juni och en vecka i september. läs mer här 
Vill du följa med i juni så finns det platser kvar och det gänget som kommer med är då magiskt fina! 
Jag har tur i livet. Stor tur. 

Sedan får man aldrig glömma att njuta nu. Tända ljuset, köpa skorna, ta resan.
Och om du ska äta kakan. Se då för sjutton till att det är den bästa kakan. 
Och njut som fan! 
(och ha inte dåligt samvete efteråt). 

Cathrine







 







 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 08:30, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Solen skiner och jag är på väg ut på PW och lunchdate. 
Bra dagar, bra vecka. Glad Cathrine som börjar gå långt nu inför vårens och sommarens pilgrimsvandringar. 
Ska du följa med med mig på en vandring? Det finns platser kvar.


Jag funderar just nu mycket på om det är så att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Låt mig förklara.
För två år sedan, drygt nu, så startade jag en ny metod som jag idag kallar för "8/800".  Den är inspirerad av Dr Michael Mosleys idéer kring kost och hälsa och det faktum att man kan påverka såväl blodsocker, blodtryck och blodfetter beroende på hur och vad man äter. På köpet går man ned i vikt, men det är egentligen bara bonus. 
Jag har nu jobbat med metoden i två år och ser de mest häpnadväckande resultat. Framför allt när det gäller hälsan, och det är ju faktiskt det viktigaste. Alla deltagare droppar i värden och mår så otroligt mycket bättre, ser så himla mycket piggare och friskare ut. Och går ned massor i vikt. 
Och viktigast av allt, behåller den lägre vikten. 
Själv droppade jag 12 kg och har numera slutat med blodtrycksänkande mediciner efter 15 år..
Galet bra, med andra ord. 

Idag jobbar jag väldigt mycket tillsammans med läkare och är ansluten till flera läkarmottagningar och tar emot deras remitterade patienter och coachar dem tillbaka till hälsa och sund livsstil. Det fungerar jättebra, och alla är glada. inte minst läkarna. 
Och jag. underbart att se att man kan göra skillnad. och nytta. 

Det jag funderar på är bara det faktum att metoden inte "nått ut" mer på två år. Det gör mig funderarsam på vad jag gör för fel. 
Metoden är nog det bästa jag jobbat med någonsin, och ALLA klienter/patienter mår såå bra. 
Varför lyfter det då inte? 

Så började jag igår fundera ett varv till. 
Det är kanske precis det den gör, lyfter alltså. Fast inte på det viset jag hade trott (eller kanske önskat).
Det faktum att det jag gör idag är i tätt samarbete med läkare och skolmedicin (om än med en funktionsmedicinsk inriktning) är kanske precis det "lyft" jag önskar mig. 
Men har inte riktigt sett det på det viset tidigare. 
Ibland ser man inte skogen för alla träd. 
Ibland blir inte som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre. 

Vill du läsa mer om min metod, klicka här. 

Nu  ska jag ut i solen! 
Ha en bra torsdag.
Cathrine







 

Läs hela inlägget »
onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 
Läs hela inlägget »
IMG_0936 IMG_0936

fredag, i sängen, kl 06:43, med kaffet på lilla brickan.

Fredag är ju som vi vet ingen bra bloggdag, vi läser flest bloggar i början på veckan. Vet faktiskt inte varför det är så, men..
Anyway. Jag skriver på, i alla fall. 
Mest för mig själv, men såklart om någon annan läser och tycker om det så är det bra. 
Och jag blir glad.


Bloggen som från början hette "Singel vid 60" och mest handlade om att ta sig ur en relation som inte var min.
Numera så får jag väl lov att kalla den för "60 är det nya 60" eftersom jag inte är så värst singel längre. Fast man vet ju aldrig, det har man ju lärt sig, allt kan hända...
Time will tell. 

Tog en AW med kompisen PG igår. Det är ju på torsdagar man ska gå ut, iaf dit vi gick, Ö-hallen. Lagom lugnt. Slår fredagsstimmet med hästlängder. 

Det är tack vare PG som ni läser dessa rader. Det var han som sa åt mig att börja skriva. Han föreslog ju brev, men jag kan ju inte alltid lita på mig själv och tänkte om jag skriver brev i datorn, så kanske jag en natt plötsligt får för mig att trycka på send-knappen. Ni vet ju hur det är ibland...
Så bättre att skriva blogg, så är tankarna redan ute. 

PG pratade igår mycket om mitt mod. Modet att våga skriva så hudlöst och naket. Så självutlämnade och personlig. 
Jag menar att det finns en stor skillnad mellan att vara privat och personlig. 
Kanske är jag lite gränslös? Jo, så är det nog. Ganska rejält ibland, skulle nog många säga...
( det var nog rubriken torrfitta han menade, många har reagerat på den.) 
Men som jag sa till PG igår, vad är det värsta med att vara lite gränslös? Ja, man får ju vara med om mer, iaf i vår ålder.
Det händer liksom mer. Hellre det än motsatsen.

Vi pratade om mycket roligt igår. Mycket ålder naturligtvis. Hur viktigt det är att likt texten på Efva Attling´s bild härom dagen hålla sig ung tills man blir gammal. 
Men funderar på om man reflekterade lika mycket på sin ålder tidigare i livet?
Javisst nojade man över 30 och 40-årskriser. Tror jag, iaf. Minns inte så noga längre. 
Man överlevde dem ju helt klart. Jag gifte och skilde mig alltid i dessa skiften, när jag tänker närmare efter, så visst var man påverkad av tiden.  

Det är roligt med killkompisar. Jag gillar verkligen mina killkompisar. Min bästis Fredrik såklart. ( som alla tror jag ihop med. Men det är jag inte. Det vet både Fredrik och den jag faktiskt är ihop med väldigt väl. De har träffats och gillar varandra väldigt mycket.).

Jag har ju hela tiden mina olika hälso och träningsprojekt för mig.
Just nu är jag väldigt glad över min nya #brojäveln där jag ska försöka runda Djurgårdsbron varje dag. Begreppet är jag som skojar med den gamla # som hette #björkjäveln och stod i Liljanskogen. Nu är den nedhuggen och jag har flyttat. Så nu blir det Djurgårdsbron istället.
Jag behöver vara utomhus mer. Har många hälsoresor och pilgrimsvandringar i vår och sommar och behöver mer vandring i benen. 
Trött på att stå på en megaformer jämt. Kanske lite trött på stället också. Längtar till nya Becore öppnar i närheten av Hötorget. Det ska bli nytt och kul. 

Vill du gå med mig i vår på en "walk and talk" så är det bara att höra av sig här.

Ska du med på träningsresa till Turkiet eller vandring längs Caminon så är det också hög tid att tjoa till! 

Själv ska jag ge mig iväg nu på någon form av träning och sedan blir det sedvanlig fredagslunch med lilla mamma på Lidingö och dagen avslutas med AW med nya arbetskompisarna på läkarmottagningen 2Heal.

Vad man än tycker om ålder, så ska man vara ödmjukt tacksam att man har en. 
Typ så. Trevlig helg!
Cathrine



 


 

















 

Läs hela inlägget »
Image-1-1 Image-1-1

onsdag kl 07:28, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Idag handlar bloggen om hur jäkla roligt det är att bli 60. 
En ynnest inte alla får vara med om. 
Sedan får sig de där läkarna en känga som varnade för "alla de nya farliga hälsoböckerna i DN artikeln i söndags. 
Jag blir så förbannad.
 

Igår hade Eva och jag förmånen att i en Röhnishbutik få hålla föreläsning för minst ett 50-tal härliga medlemmar i Friskis & Svettis. 
Eva pratar träning 50+ och jag pratar mat 50+
Hur som helst, det roliga är ju att kvällen blev så lyckad, alla så glada och nöjda och nu står det kö med ytterligare minst 100 gäster till som vill komma och lyssna. 
Allesammans en bra bit över 50 och allesammans tränar minst 1-3 dagar/veckan på Friskis. 
Vi finns, vi syns, vi spelar roll. Och vi har så jäkla roligt. 
60 är det nya 60. 


Vill du också höra oss? Ta kontakt så fixar vi plats åt dig. Eller ser till att ditt företag får komma till Röhnish och lyssna på oss. Kontakta mig. 
Vill du ut och resa med oss? Vi har den roligaste hälsoresa på gång i maj. Det finns plats kvar, kolla hemsidan, www.schuck.se

Jag satt på mottagningen i går hela dagen och träffade klienter. Alla går just nu på 8/800 och mår sååååå bra. Alla dalar med 1 kg i veckan, lugnt och tryggt. Äter massor, mår toppen och förbättrar sina värden för varje vecka. Underbart!

MEN alla frågar ju om den där debattartikeln som ett par läkare publicerade i DN  i söndags. Det handlade om hur vilseledande de nya sk hälsoböckerna är och hur farligt det är att tro dem!
Jag läste mellan raderna i deras debattartikel och såg precis vilka författare som var i sk blåsväder.
Och jag blir så jäkla arg! 
Är det något jag lärt mig efter alla 37 egna publicerade kokböcker är hur förlag fungerar. och vilka ytterst kompetenta personer som arbetar där med just dessa böcker.
Idag får förlagen minst 100 förslag/synopsis i veckan på bokidéer. En av hundra blir det bok av. Idag har inte förlagen råd att göra misstag och framför allt inte publicera en författare som kan råka i blåsväder. Det är bokförläggarna alldeles för smarta för. Dessutom är det redaktörer som ofta kan mer om kost och hälsa än författarna själva, för de läser nämligen en jäkla massa i just detta ämne själva! 
Idag är förlaget såå pålästa, smarta och i takt med tiden, så en oseriös författare kommer inte igenom deras nålsögon. 
Detta är bara en bunt rädda läkare som inte vågar se att skolmedicin och komplementärmedicin har så mycket att lära av varandra och ska hjälpa och suppportera varandra istället för att hugga varandra i ryggen!

Jag blir såå arg och ledsen över denna typ av debattartiklar. 

Anyway. Idag börjar mitt eget hälsoprojekt, #brojäveln.
Nu börjar vårträningen inför min första Caminovandring i juni (finns platser kvar, häng med) och naturligtvis Eva Berggrens och min hälsoresa i maj. Även där finns det plats kvar. Följ med.
#brojäveln blir min hashtag minst 3-4 ggr per vecka, med snabba pw´s runt Djurgården. 
Följ mig gärna på Instagram. cathrineschuck.

Nu mot skogen! Sherwoodskogen! 
Cathrine


 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:29, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Dagen illustration fick jag inatt av en kär klient som inte kunde sova (04:29) och hon skickade denna bild och kloka text. Den föreställer en av mina förebilder Efva Attling och jag hoppas hon hon förlåter att jag lånar denna fina bild. 


Jag skriver "fortfarande i sängen" för nu ska det bli ordning på torpet igen och nu ska Fredrik och jag börja gå tillsammans tidigt på  morgonen, som vi brukar göra. 
Nu finns det inga ursäkter längre, ingen is eller snö, och ljust när man börjar gå.

hehe, fast inte idag. Det regnar, och är det jag helst inte gör så är det att powergå i regn. 
Jag gick en hel vecka på Caminon i regn och det har satt sina spår. 

Men nu börjar vårens hälsoprojekt. Mitt eget lilla hälsoprojekt iaf. Det blir hashtag #brojäveln då vi kommer börja vid Djurgårdsbron.
Varför behöver jag ett hälsoprojekt som tränar så mycket?
Jo, jag ska ju ut och gå ett par pilgrimsvandringar i år och behöver vara i toppform när det gäller konditionen, inte bara styrka och smidighet.
Ska du med på en vadrning i år? Det finns plats kvar på både vårens och höstens en veckasvandringar. Läs mer här. 

Själva ordet kommer från den björk, även kallad #björkjävlen som jag gick till varje morgon under flera år och la ut en massa hyss han och jag hade för oss varje morgon. 
Jag skrev på en gammal arbetskamrats Insta igår och berättade hur imponerad jag  är av hans hälsoprojket #16weeksofhell, som många går på just nu. Han skrev tillbaka och tackade, och menade att min lilla #björkjävel hade varit ett litet frö i hans huvud.
16 veckor av intensiv träning och nyttig mat. Folk lyckas verkligen bygga om sina kroppar på 16 veckor och bilderna på Insta talar sitt tydliga pråk. 
Jag ser bilder varje morgon min arbetskamrat från Expressen lägger ut. Fina fisken om du frågar mig! 

Tricket är ju att hitta på något kul. För har du inte kul med din träning, din mat, din hälsoomläggning, så blir det aldrig av. Jag lovar. Det går inte att släpa sig genom någon form av livsstilsförändring om det inte blir just en förändring av livet. Och det sker alltid, alltid med glädje, det föds aldrig ur tvång.
Och då får man se till att det blir kul. 

Träffade en ny klient igår, ett otroligt pigg dam en bit över 70 som glatt meddelade att hon börjat träna dagligen sedan hon fyllt 61. 
Nu skulle vi börja med att jysta till maten och då kommer träningen verkligen att både synas, märkas och bli ännu roligare.
Men jag log för mig själv och tänkte, eftersom jag snart fyller 61 så var det liksom en liten hälsning från universum som blinkade åt mig. 
Jag tror universum log lite också. 

Till sist, som alltid höll jag på att skriva, dagens tips.
Jag läser med mycket stor behållning ett nyhetsbrev varje vecka som heter Hormoni.se och som man kan abbonera på, kostnadsfritt. 
Det är frågor och kloka svar om allt som rör kvinnor och kvinnohälsa. 
Verkligen, verkligen läsvärt. 


Idag blir det klienter på dagen och sedan kvällsföreläsning på Röhnish, ni vet butiken/märket som säljer sina egna designade, svensktillverkade golf och träningskläder. ikväll håller Eva Berggren och jag föreläsning om Hälsa 50+ och det roliga är att vi får in 50 pers i lokalen och det är 150 (!) anmälda!!!
Då fattar du hur viktigt det är att röra sig efter 50 och hur stort intresset är. 
60 är det nya 60!
Hurra!!

Jo, Eva och jag berättar ikväll om vår superroliga träningsresa i maj till turkiet. En vecka av skön träning, vandring och massor av god och nyttig mat av lilla moi.
häng med!
Läs mer på hemsidan, klicka här. 

Cathrine
























 

Läs hela inlägget »
IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

Läs hela inlägget »
IMG_1030 IMG_1030

torsdag, alla hjärtans dag, kl 08:27, fortfarande i sängen, i väntan på kaffe...
Någonstans i solen i södra Spanien. 


Bara en sådan sak, att ligga och vänta på att få kaffe på sängen...
I sanningens namn så tippar jag att bli det sellerijuice först och sedan frukost på sängen. 
Dagen är sedan riggad med massor av spännande händelser, allt från golflektioner till spa-behandlingar.
Vad kan man mer önska sig?
 
En Alla hjärtans dag från himlen. Något att stilla få vara väldigt ödmjukt tacksam för.

Well, mitt roliga projekt som jag startade i oktober/november förra året, Singel vid 60 har vuxit och är idag något jag varje dag får glada kommentarer för och som jag ser att du och många andra följer och det är jag så otroligt glad för!

Numera inte fullt lika  mycket singel som tidigare (skrattar medan jag skriver för den gullige mannen mixar och blandar i köket så det står härliga till!) men fortfarande väldigt nyfiken på hur det är att vara i denna ålder.
Känns ju väldigt spännande för just så här gammal har jag ju aldrig varit förr, och som min kloka väninna Caroline sa härom dagen, så här ung som du är just nu kommer du aldrig vara mer. 
Älskar den inställningen. 
Älskar henne också, för den delen. 

Jag funderar väldigt mycket på kvinnors situation, både i den här åldern och rent generellt. 
Möter ofta kvinnor med diagnosen utbrändhet. Det som gör mig mest ledsen är historier där de mött sjukvården och sjukvården erbjuder antidepressiv medicin. När patienten då tålmodigt och vänligt försöker förklara för sin läkare att hon faktiskt är utbränd och INTE ett dugg deprimerad, och läkaren lika stoiskt menar att det är hon visst! Och tabletter ska hon ha. Punkt. 
Då går något sönder i mig. 
Det finns ju så otroligt mycket att göra med kost och näring för att komma åt de bakomliggande orsakerna till utbrändhet och det går att "laga" med så enkla medel. 

Jag har många i min omgivning som är så duktiga på vad vi kvinnor behöver för att må bra. 
En sajt jag gillar heter Moodmama. Där hittar du ALLT som vi kvinnor behöver i olika faser i livet. Men långa och tydliga beskrivningar om vad du ska ta, och när, och varför. 
Det här hittade jag härom dagen  om sex och torra slemhinnor...

" Ja, vi tänker inte sluta tjata om detta dolda folkhälsoproblem! Kanske blir det mer aktuellt i och med den här dagen som fokuserar på relationer, dejting och sex?

Ja, men jag har nästan aldrig sex kanske du tänker. Nej, men du kanske besväras av torrheten ändå och får urinvägsinfektioner som behandlas med antibiotika? Antibiotikaresistens är ett globalt hot som vi ska ta på allvar. Kan vi förebygga urinvägsinfektioner så ska vi göra det!"


Tonen är alltid rar och förstående och mycket kärleksfull på ett "matter of fact" sätt, om du förstår vad jag menar. 

Idag är det fraktfritt på https://www.moodmama.com
Gå in och kolla. 

Nu ska jag ta helg, unna mig att bli pussad på och berätta för någon hur mycket jag värdesätter och uppskattar det vi gör tillsammans. 

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag, gå och köp dig något kul, en vibrator kanske och lite Ashwaganda-rot ( finns på Life och alla hälsokost) och bli lite sugen på dig själv eller din partner. 
Det förtjänar du.

Vill du ha roligt med kläderna på så tycker jag att du ska hänga med på någon av mina resor eller vandringar. 
Läs mer på www.schuck.se eller klicka här. 
Eller hänga med på nästa kurs. Läs mer här. 

Massor av kärlek,
Cathrine

ps. jag får inte betalt för dessa inlägg.  


























 

Läs hela inlägget »
IMG_0895 IMG_0895

lördag, kl 15:26, (i sängen igen, utan kaffe)

Fortfarande lite lyckohög efter dagens Food Tour så fortsätter jag i samma anda och berättar om mina olika pilgrimsvandringar i år.

Alltsammans började ju när sonen skickade iväg mig för snart två år sedan på min första pilgrimsvandring, 80 mil i 5 veckor tvärs över Spanien, över Pyreneerna till Santiago de Compostela.
Han menade ju att "alla mammor behövde ett äventyr, och nu är det din tur". 
jojo, det hade han ju rätt i...
Äventyr blev det. 

Vad jag inte visste då (och hur ska man veta sådant i förväg?) var ju hur det i grunden skulle förändra mig och mitt liv. 
Från en prettoprinsessa från Stureplan till en ganska härdad bergsget som till min egen stora förvåning är gjort för att gå. Och gå långt. 

Sedan dess har det blivit 3 veckolånga vandringar med gäster, varav de två senaste i min egen regi. 
Alla tre helt magiska, var och en på sitt speciella vis...

Så, det jag har i pipelinen för i år är dels en veckovandring som börjar i Sarria, drygt 12 mil från Santiago och där vi går i ganska enkel terräng ung 2,5 mil per dag. Vi sover gott på bra hotell, får vår packning skickad mellan stoppen, har härliga måltider klara varje kväll. Samt en magiskt duktig guide, José Luis, som gör allt och fixar allt, från plåster, skavsår till de mest spirituella möten och platser. 
Den resan gör jag i 31/5-7/6. 
Självklart är både män och kvinnor välkomna på resan.  Flera par är bokade på denna resa, redan. 
Här kan du läsa mer om den resan. 

Sedan finns det en resa till...
Lite hemligare, fortfarande inte på någon hemsida eller omkriven någonstans. 
Jag har nämligen bestämt mig för att börja gå hela Caminon, alla fem veckorna, igen, en gång till... fast denna gång en vecka i taget.
Första etappen gör jag och ett par av mina tidigare deltagare nu i september, första veckan i september.
Vi börjar i St Jean Pied de la Port och går i vecka, till Estella. 
Vi går ca 2,5 mil per dag, ganska kuperad terräng. Vi sover gott på bra hotell, äter goda pilgrimsmiddagar tillsammans, bestämmer själva om vi vill skicka vårt bagage eller bära det själva.  
Vill du också följa med? Hör isf av dig till mig så får du mer info, klicka här.

Vill du hänga med på en Food Tour så titta gärna på hemsidan, www.foodtourstockholm.se

kramkram!
Cathrine









 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 07:05, med kaffe på lilla brickan, i sängen...

Funderade på det där med översättning på Age becomes you, som jag skrev om igår, och det måste ju såklart vara, ålder klär dig. 
Ålder klär dig, så trevligt det låter, eller hur?


Välkommen till bloggen som jag började skriva i november när allt kändes som mörkaste efter en separation från en relation som inte hade någon framtid. ( han var/är gift). 
En god vän tipsade om att börja skriva brev för att komma ur mörkret. Jag började med bloggen istället.
Men det var lika mycket mitt lilla bidrag till ålderismen och ett försök att sätta denna ålder på kartan, genom att kalla bloggen för Singel vid 60. 

Nu vid snart fyllda 61 ( april) och inte så himla mycket singel längre. Nja, kanske lite "distans-singel" men utan statusens benefits. 
( om du fattar vad jag menar) 

Jag hade en klient igår på mottagningen, en underbar kvinna som jag har haft förmånen att få följa en bit på vägen i egenskap av samtalsterapeut. 
Vi pratar mycket kost och hälsa såklart men en hel del relationer. 
Jag tipsar om dejtingsajter och hur enkelt det är, vi pratar om olika sätt att komma ut och leva livet.
För det är just min poäng här, idag. Lev livet. 
Jag skriver det lika mycket till mig själv som till dig. För sjutton gubbar, lev livet. Njut av dagen, sitt inte och gnäll över vädret, klä dig varmt och gå ut istället. Så länge du kan. 

Njut nu. Dejta, älska, gör knäppa saker, dansa, ät inte skitmat. Njut av kroppen, träna, gör roliga saker med den. Massera den, ta hand om den, se till att den fungerar optimalt och gör massa roliga saker med den. NU.

Jag vet att allt det där låter fånigt och klyshigt, men tyvärr så väldigt sant. Jag träffar så väldigt många kvinnor ( och män) i vår ålder som resignerat och börjar släppa taget.
Det är också ok. Det är ok att vila om man är trött. Men risken är att man vilar för länge, och tröttheten blir permanent. 

Min favoritperson är min kollega Eva B ( och hennes härlige man). De har blivit skidluffare på äldre dagar och åker runt Alperna med pjäxor och en kabinväska och klämmer lagg så det sprutar om det! 
När de inte är hemma i Sverige och åker långfärdsskridskor på vintern eller gympar. 
På sommaren cyklar de, paddlar eller hittar på annat rörelsebus.
Jag har glädjen och lyckan att få hålla en "hopp och skutt" resa med Eva i maj, då vi åker till vårt älskade Yali utanför Bodrum. Vi bor i ett superfint stor hus som rymmer 12 gäster. Varje dag ger vi oss ut på äventyr, vandrar och hittar upplevelser (och goda luncher). På eftermiddagarna håller Eva ett gympapass i trädgården eller i poolen. 
På kvällen håller jag matlagningskurs och vi äter tillsammans, supergott och supernyttigt.
Det finns ett rum kvar på den resan, läs mer om den här på hemsidan, klicka här  och häng med!! Jag garanterar skratt, rörelse, upplevelse och massor av bus!

Jag lovade ju att tipsa om en ny produkt för UVI och den heter UriBalans från Hollistic. Den innehåller D-mannose ( mycket verksamt), tranbär och mjölksyrebakterier. Mums för muttan med andra ord. 

Nu mot jobb! Idag ska Eva och jag coacha två par för tidningen M-magasins räkning och gissa om det går bra för dem! Båda paren rasar i vikt, äter massor och mår så bra.

Cathrine


( jag får inte betalt för dessa tips) 













































 

Läs hela inlägget »

onsdag, kl 8:20, kaffe på lilla brickan...

Idag är jag sen. sovit så väldigt gott. Hittat min formel av magnesium, gaba och nu även 5 HTP. 
Man vaknar så mycket gladare när man sovit gott. 
Om en timme blir det PW med god vän, så here goes...


Idag handlar bloggen om ett utryck jag läste på sociala medier igår. Det var ett par väldigt kärleksfulla rader skrivna av Michael Bindefeld till sin gode vän Christer Lindarw efter QX galan i måndags.
Michael skriver " Age becomes you, my friend". 
Vilken ljuvlig komplimang. 


Hur översätter vi det till begriplig svenska? Ålder är klädsamt på dig? 
Det beskriver ju så väl att det är inte alltid som yngre vi ser bäst ut. En del av oss behöver åldern för att komma till sin rätt. Late bloomers? 
Det gäller bara att använda den rätten man har och göra något bra av den. 

Vi har alla rätten att göra något bra av våra liv så länge vi lever. Hur och vad "bra" är, är ju självklart upp till var och en av oss. 
Följer, läser och rörs av Björn Natthiko Lindeblad´s kamp för det som är kvar av hans liv. Nu ska han ut på turnée runt Sverige och mitt förslag är att även du går in på hans hemsida, www.natthiko.se och ser om det finns någon biljett kvar i din hemstad.
Förmodligen enda och sista gången att lyssna på någon som verkligen levt sitt liv, och fortsätter att leva det till sitt slut. 

I min värld handlar ålder och att ta hand om sig på bästa sätt om att röra på sig och äta rätt. Att ge kroppen de optimala redskapen för att må bäst. 
Vi VET idag, ( Tack Anders Hansen och boken Hjärnstark) att vi blir snabbare och smartare i huvudet av att träna varje dag. Vi VET att hjärta och kärl mår bäst av en kost som sänker blodfett, blodsocker, och blodtryck. 
  ​​​​​​Vi VET idag att det är lättare att röra på en lättare kropp. 

Nåväl, jag ska inte tjata, men hjälper gärna till om du också vill må så bra som det någonsin är möjligt, i din ålder. 
Och låter din ålder, oavsett ålder bli så klädsamt som du själv önskar dig. 

Jag hade tänkt tipsa om en ny produkt för urinvägarna och UVI ( vårt favoritämne, men jag väntar med underlivet till i morgon) 

Nu ut och halka runt och gå försiktigt!

Cathrine










 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:38, kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag känner det själv och jag får små sms från kompisar runt mig, inget är kul just nu.
Nä, det kanske det inte är.
Men det är också ok.


Väninnorna muttrar över vädret, lilla mamma är trött på att inte kunna gå ut med rullator i detta väder, sonen är ledsen och förbannad över orättvisa händelser. Kollegan på jobbet undrade när det skulle sluta vara så förbannat svårt och motigt i livet hela tiden.
Japp, det är så. Inte så jäkla kul hela tiden. 

Jag undrar om vi är itutade att det måste vara så jäkla happy hela tiden. Om vi har gått på alla bilder på sociala medier där alla är så himla glada hela tiden och bara gör roliga saker?
Eller så kanske detta är en kollektivt mörk månad då många av oss känner oss lite nedstämda över lite allt möjligt? Väder vind, ljus osv...
Svårt att säga. Men man måste få låta det vara ok, och inte oroa sig.

MEN det betyder ju inte att man måste tiga och lida. Man får gnälla, det är ganska skönt att gnälla.
OCH det är ok att göra något åt det.
För vi kan faktiskt hjälpa humöret lite på traven.

Här är mina bästa tips ifall du vill hjälpa humöret på traven utan att den skull behöva be din husläkare om antidepressiv medicin.

1. Har du koll på dina tillskott? Trots att vi äter allsidigt så får vi ju inte i oss all den näring kroppen behöver. Speciellt D-vitamin kan ställa till det rejält med humöret. Tänk på att få i dig minst 5.000 IE varje dag. ( bra påminnelse för mig själv nu, inser jag! :-)

2. Jag gillar Rosenrot ( gammal svensk läkeört) och Aswaganda ( ayurvedisk rot) på vintern. Milt humörshöjande och uppiggande, och finns på närmaste hälsokost. Ta ett par stycken!

3. 5 HTP. Så effektivt att det är förbjudet i Sverige pga av att det är för effektivt. Finns att köpa på nätet, kolla www.moodmama.com, eller vitanetshop.com. 
 Det finns även hos några modiga hälsokostbutiker som vägrar ta bort det från hyllorna.
5 HTP är gjort på läkeörten Griffonina och påverkar dina serotonin och dopaminpåslag. Är det lågt så kan 5 HTP verkligen vara något för dig. Börja med 50 mg och gå upp till 100mg. Du kan även ta 100 på morgonen och 100 på kvällen, för bättre sömn.
Tillsammans med lite GABA, 500-800 mg till kvällen, en aminosyra i hjärnan som påverkar dina neurotransmittorer och gör din lugnare och mindre stressad på kvällen och hjälper dig att sova bättre. 

4. Ljus i ögonen! Ge dig ut och gå om du kan när det är ljust. Försök att vara ute minst 30 minuter varje dag. Pulsa i drivorna! Titta mot ljuset!


Själv så tänker jag ta en näve blandande tillskott, och dra på mig träningskläderna och gå och träna! Bästa humörshöjaren så här års!
Jag ser också mycket fram emot mina träningsresor och vandringsresor i vår och sommar. ska du med, det kommer bli sååå roligt! Verkligen något att se fram emot.
kolla på hemsidan, där ligger alla resor. Platserna börjar ta slut, så skynda dig!

På vägen dit ska jag fnissa lite stillsamt år allt rabalder det blev när jag skrev ordet torrfitta i rubriken i fredags. Jäklar vilket liv det blir när vi använder the F-word! 
Sedan tänker jag le lite varmt åt tanken på att om en vecka åker jag tillbaka till Spanien och pussas ett par dagar! 
Blir man inte glad av det så vet jag inte vad!

Ibland handlar det bara om att göra precis det bilden visar.
Ät.Sov.Träna.Jobba. Älska där du kan. 

Har du frågor eller funderingar, ställ dem gärna här på bloggen eller kontakta mig privat så hjälper jag dig gärna!
Cathrine
 











 

Läs hela inlägget »
IMG_0746 IMG_0746

fredag, kl 07:36, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Brukar inte blogga på fredagar för ni har annat för er än läsa bloggar i slutet på veckan.
MEN, but, idag gör jag ett undantag. Mest för att jag gärna vill skriva, och dessa rader är så aktuella, just nu.
Så, idag pratar vi torrfittor.
 
(och bekymret så många har som tror att de har UVI (urinvägsinfektion), men det egentligen är väldigt iriterade slemhinnor där nere.

Jag trodde väl aldrig att det faktiskt
f a n n s något sådan som en torrfitta.
Trodde nog i min enfald att det ordet enbart var ett skällsord för kvinnor som inte gillade sex. 
Haha,, och så är det ju faktiskt!
Hur sjutton ska du kunna njuta av sex om slemhinnan därnere är torr?
Nej, sådant fattade man inte då, iaf inte jag. Det är iof en hel del jag inte fattade förrän man befanns sig i den situationen själv. Tur är väl det tänker jag..

Torra slemhinnor, både upptill men framför allt nedtill hör tyvärr till vår ålder. från 50+ och framåt. Mensen upphör, vi kan inte längre få barn, producerar mindre mängd östrogen, och slemhinnorna blir torra och sköra.
En del av oss tar plåster ( Estradot) och klarar sig mycket bättre. Andra smörjer sig lokalt och tar de blåa stavarna, Vagifem, och mår ganska bra på det.

Den senaste veckan har jag träffat tre (!) kvinnor, klienter, som klagat på urinvägsinfektion, fått penicillin, inte blivit bättre, går och tiger och lider och har jätteont. Men UVI har de inte. Vad fan har de då? Jo, jäkligt torra slemhinnor.

Jag fick själv samma sak förra året, var precis på väg till Turkiet på hopp och skuttresa och hade då ätit den ena penicillinkuren efter den andra. Inget hjälpte.
Till slut, av rena turen, så hittade jag en superduktig gyn ute i Berghamra av alla ställen, en Ur och Gyn mottagning och träffade en fantastiskt duktig manlig gyn, Marin Florica. 
Han gav mig två olika salvor för underlivet, och lovade mig att på fem dagar skulle jag vara frisk och symptomfri. Jag trodde honom inte, men smorde lydigt som han sagt.
Fem dagar senare var jag helt frisk.
Det han hade skrivit ut var en kräm mot rosacea, vilket naturligtvis läkte slemhinnan där nere, och Ovestrin, en östradiolkräm som kan köpas receptfritt på apoteket. Den kombon har hjälpt mig flertal gånger när det blivit lite överhettat därnere av för mycket sex, för ofta. 

Det jag testar själv just nu, och har givit till två av de tre kvinnor jag pratade om, är en ny kräm som kommer ut på marknaden i dagarna, VagiVital. Den är hormonfri, vilket är bra för kvinnor som genomgått någon form av cancerbehandling.

Har du bekymmer och problem nedtill? Hör av dig, boka en tid så hjälper jag dig. Vi gör en vårdplan för hur du ska må som bäst. Jag har ett helt team av duktiga läkare, gyn i ett nytt och väldigt spännande projekt.  
Hör av dig så berättar jag gärna mer, och hjälper dig också.

Trevlig helg!
Själv ska jag gå på bubbel och bus med gamla Caminokompisar ikväll och imorgon blir det bio med drottningen av det Okända...

Vill du också hänga med och gå Caminon? Häng med, läs mer här! 

Jo, en sak till. Jag har inga samarbeten med några av de produkter jag skriver om. Det jag gillar och själv använder skriver jag om. Inte mer än så. 
















 

Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1

torsdag, kl 07:42, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag funderar mycket på ålder nu. Dels för att jag har en ålder och för att det pratas så mycket om den hela tiden.
Åldern, alltså.


Eller så är jag helt enkelt i den åldern i livet då man tänker extra mycket på just det, så kan det också vara? 
Jag startade en ny kvällskurs härom kvällen och en av de yngre deltagarna hade en synpunkt på åldersfördelningen i gruppen.Hon kommenterade att hon var yngst. Oklart om det var ett problem.  Jag hade inte tänkt på det, annat än att det är en otroligt härlig grupp med massor av energi och roliga personligheter. Alla mina grupper är på något märkligt sätt så himla bra. 
Jag har en jäkla tur som bara får jobba med underbara människor. 
Min tanke var bara, vad spelar det för roll i en hälso och viktgrupp vad folk har för ålder?

Härom kvällen var jag med som en av fyra föreläsare vid en lansering av en ny produkt för kvinnor, en vaginalkräm helt utan hormoner ( bra för dem som har haft bröstcancer). En väldigt bra kräm, VagiVital, som motverkar torra slemhinnor och svårigheter vid samlag och när man kissar. Det svider mindre med andra ord. 
Hur som helst, så kom kvällen på scenen att handla mycket om ålder. Mycket handlade ju om klimakteriet och det har det ju skrivits en hel del om i många nya böcker. En av de andra deltagarna på scenen var duktiga författaren Katarina Wilk och hennes nya bok PeriMenoPower, som handlar om perioden innan mensen tar slut men många kvinnor börjar må riktigt dåligt av sina klimakteriebesvär. 
Bra bok, bra kvinna. 

Med på scenen var också skådespelerskan Katrin Sundberg och hon har ju ganska mycket åsikter om det där med att fylla 50.
Och rätten att få göra vad fan man vill, under hashtaggen #JagGörVadFanJagVill 
Hon har ju helt rätt, Katrin att den här åldern är väldigt spännande, och man får faktiskt göra precis vad fan man vill. Om man har lust.

Själv så skulle jag ju på den här tillställningen prata om hormoniell balans genom det vi äter. Att vi faktiskt kan påverka våra hormoner genom att äta kolhydrat och kalorisnålt. Massor av grönsaker, fisk, kött, ägg och vädigt lite fluff, (ris, pasta, bröd, potatis) som inte ger oss någon näring. 
Sedan kunde jag ju inte heller låta bli i detta 50+ gäng att berätta att det bara blir roligare och om jag vetat hur kul det var att fylla 60 så hade jag gjort det för länge sedan.
Då blev de ju glada, alla 50-åringarna. 
( och det kan man ju förstå) 

Men åldern har ju andra ansikten också, en del mindre glammiga och mindre roliga. Jag möter många långt upp i 70-års åldern som fortfarande jobbar. Inte för att de så förtvivlat gärna vill jobba, utan för att de behöver det, de måste jobba för att det faktiskt inte går att leva på en pension på enbart det du dragit ihop genom att ha jobbat hela ditt liv. 
Den tanken skrämmer mig oerhört. 
Jag tillhör ju själv den gruppen, som alltid jobbat, tjänat ganska bra periodvis och alltid betalat rejält i skatt, men fortfarande är ju inte siffrorna i det orange kuveret så himla lysande. 
Så jobba på är liksom grejen. 

Därför väldigt glad och tacksam över att finnas med i teamet på två läkarmottagningar i Stockholm och få jobba där som hälsocoach och ta hand om patienterna som behöver göra livsstilsförändringar och behöver hjälp och stöd i den processen. 
Jag stöder och hjälper när det gäller kost, motion, livsstil. De flesta behöver någon som hjälper, puffar och stödjer.
Ett väldigt roligt jobb. 

Vid VagiVital kvällen fick vi på scenen alla komma med varsitt tips till publiken. 
Mina tre var, ät näringstätt och så glad du bara kan, välj att vara glad (istället för arg, sur, ledsen, besviken) och till sist, rör på dig av bara helvete! 
Mina bästa tips. Även här
.

Till sist, de som var extra nyfikna på min distanspresent, överraskningen i går, så var det ett swish med tio tillfällen på träningen, megaformers, som jag älskar så mycket. 
Det vet den personen som gav mig denna fina present.  
Vilket gör hjärtat alldeles mjukt, varmt och fluffigt. 

Cathrine

(jag har inga betalade samarbeten med produkter jag skriver om,jag bara gillar dem.) 


  




 













 

Läs hela inlägget »
IMG_0655 IMG_0655

Hemma i egna, sängen, kl 8:26,  med kaffe på lilla brickan...

Hemma igen efter underbar, underbar semester och turnée genom ett regnigt Europa ned till soliga Spanien. Accompangerad av många, många pussar...
Life is good. 


Pratade med en trevlig människa igår. ( jag pratar iof nästan b a r a med trevliga människor i mitt jobb som terapeut)
Vi pratade om relationer (älskar dessa samtal) och hon satte ett klokt finger på något väldigt viktigt. 
Vad behöver man en relation till, egentligen? 
De flesta av oss bor bra, har egna lägenheter ( inte jag dock, men jag är ju ändå undantaget). Vi vill inte flytta ihop. Inte gifta oss.  Vi kan hyggligt försörja oss, har kompisar, ska inte ha fler barn/kan inte få fler barn/ vill inte få fler barn. Vi har de kompisar vi vill ha. Lever de liv vi vill leva. 
Hennes fundering var, VAD behöver jag en man till? 
För ett par år sedan hade kanske det första svaret varit SEX, men numera verkar många lägga det på hyllan, eller iaf inte längre prioritera ett bra sexliv. ( DÄR är jag INTE) 
Vad behöver jag en relation till? Alla behöver ju vara behövda? Att inte vara behövd är ju en katastrof? 
Eller är det så att vi mår så himla bra av att bli hållna i, pussade på, kramade med, och någon att skratta med?


De som följer mig på sociala medier kanske såg mitt utbrott igår över det nya uttrycket " 70 är det nya 50". 
JAG DÖR!

Vad är det för fel på att vara sin egen ålder? 
Jag är skitstolt över att vara 60. Djupt tacksam att ens få vara 60. Det är inte alla förunnat. Min far som bara blev 53 hade varit överlycklig. 
Klart vi kan göra andra saker idag än de som var i vår ålder för säg 50 år sedan. 
Men jag vet inte ens om det är sant. Min fantastiska farmor emigrerade till Australien när hon var närmare 80. Packade ihop till pick och pack och drog till Australien efter min fars död. Det hade jag också gjort om min son skulle dö. Fy fan.

Så, mitt budkap idag är nog lev varje dag. Njut varje dag. Ät bra mat. Rör på dig, massor. Skratta så du kiknar. Och pussas så läpparna blir till anknäbbar. 
Det finns massor av prinsar och prinsessor där ute. Det gäller bara att våga pussa några grodor först.
Och som sagt, grodpussning är heller inte det sämsta. 
Bra sport om du frågar mig!

kram, Cathrine















Men nu verkar 

Läs hela inlägget »
IMG_0512 IMG_0512

Detta är en "blogg-light" vilket betyder att det inte jag som skrivit texten utan en kollega på Expressen, Christina Lundell och den handlar om min metod, 8/800! 
Funkar utmärkt vid såväl 20, 40 som 60.
För övrigt blommar kärleken. 
Trevlig helg!

 

Tänk om vi alla kunde bli gladare, friskare och smalare?
Det går. De två senaste åren har Cathrine Schück hjälpt hundratals äta sig till en lyckligare version av sig själv.
- Vikten är bara en bonus, säger hon.
När författaren Cathrine Schück, licensierad kostrådgivare och samtalsterapeut fick uppdraget att göra sin fjärde bok om metoden 8/800 kände hon att det var en sak hon ville fokusera extra mycket på grönt.

 - Jag får varje dag brev från folk som gått onlinekursen som efterfrågar mera vegetariska recept. Jag vill äta grönare och jag märker att de som äter 8/800 också vill det. Jag tror att det är ungefär 80 procent vegetariskt och 20 procent fisk och kyckling i den här boken.
Alla recept är helt nya och framtagna speciellt för den här boken. En recepttyp hon är extra nöjd med är sina varma smoothies:
- Det går utmärkt att göra varma smoothiesar på lantbuljong eller kycklingfond. Det blir så sjukt gott! Den här intill med avokado och kycklingfond är bland det godaste jag har ätit!
- Varm, näringstät och supernyttig.
I recepten försöker hon visa nya sätt att tillaga ingredienser som kan upplevas som lite klurigare.
- Så vill jag hela tiden försöka introducera nyttigheter, göra dem mer tillgängliga. Om jag skriver recept med endiver och fänkål kanske helt plötsligt några fler vågar sig på det!
Till skillnad från många andra lagar Cathrine Schück maten först och skriver ner receptet efteråt. Allt sitter i ryggmärgen, hon är uppvuxen i krogbranschen. Och hon var tidig med att förespråka nyttigt ätande.
- Jag är sprungen ur en GI-värld. Mitt första möte med glykemiskt index var på 80-talet med Michel Montignac som jag även gjorde en bok tillsammans med, minns hon.
GI handlar om att välja långsammare kolhydrater som fullkorn och hel mat framför finfördelad. Vägen ledde vidare till LCHF, där hon drog ner ytterligare på kolhydraterna.
- Mitt arbetsredskap var en variant på LCHF, ett slags 2.0 med fokus på mycket grönsaker och bättre fetter. 
Men hon har hela tiden varit öppen för ny kunskap och nya rön. 
- När jag för två år sedan satt och läste Blodsockerkollen av Michael Mosley plingade det till i huvudet. Han skriver exakt det jag hade jobbat med, men med fettrestriktionen som ett tillägg. Hans bevekelsegrunder för fettrestriktioner var för mig plötsligt självklara ur ett hjärt- och kärlperspektiv. Det var som ett Newton-äpple som ramlade ner!
- Vi vet i dag att mindre mängd fett ökar livslängden och att man framför allt måste vara försiktig med vilken sorts fetter vi stoppar i oss.
Hon tog kontakt med den brittiska läkaren och journalisten och fick klartecken att bedriva utbildningar. Dessutom gjorde hon några justeringar av dieten. Hon valde bort mejeriprodukter för att kunna lägga till en större mängd grönsaker.
- Den grova skillnaden mellan min och Mosleys metod är mer grönsaker och inga mejerier. Han har ganska små portioner för att göra maten så “vanlig” som möjligt. Men jag tror att små portioner kan vara farligt, för om vi inte tror att vi ska överleva börjar vi äta på överlevnadsinstinkten.
- På det här sättet ser ögonen mycket mat och rapporterar det till hjärnan.
Hon är överväldigad över hur bra det går för dem som följer metoden.
- Två år in i den här metoden börjar jag se de mer långsiktiga resultaten. Det här är det enda redskap jag jobbat med där folk behåller vikten. De har en 90-procentig framgångsrate. För mig är det en "nypa-mig i armen"-metod!
Under åtta veckor äter man 800 kalorier om dagen. De flesta äter tre mål om dagen och kanske ett mellanmål. Frukosten är frivillig, Cathrine säger att många äter frukost till en början och så småningom fasar ut den. 
- När man inser hur kraftfullt redskap det här är, blir man ödmjukt tacksam.
Cathrine Schück är noga med att hålla recepten enkla, inget tar mer än en kvart att laga. 
- Det är superenkelt och det ska gå att implementera med ett "resten av familjen"-perspektiv. Recepten är för en person och det är för att man ska förstå hur en portion ska se ut. Men det är enkelt att göra för fyra och lägga till ris och potatis, eller vad resten av familjen önskar sig.
8/800 - det kräver en ordentlig omläggning?
- Det beror på var du startar. Om du lever på pasta, godis och choklad och sötade drycker  - då blir det en omställning. Annars blir det inte så stor skillnad förutom att ta bort ris, pasta, bröd, potatis och lägga på en massa grönsaker.
Dessutom gör mildare tillagningsmetoder sitt.
- Att koka mer än du steker - mildare och skonsammare tillagad. Skonkosten är inbyggd, och så tar du bort allt inflammationsdrivande, såsom kött och socker. Du läker tarmen också under de här åtta veckorna. 
Hon har förvånats över hur lite stor vikten får, och i hur hög grad kosten blir ett redskap för bättre hälsa. Mindre värk, lägre blodtryck, bättre blodsockervärden. Sundare tarmfunktion, klarare hy, större aptit på livet (och roligare i sängen).
- Att man faktiskt kan äta sig glad. Och med det kommer en ökad lust att röra på sig. Och när man får en starkare och smidigare kropp har man lust att göra mer, säger Cathrine.
Dessutom, om man tänker på hälsa i stället för på kilon är det enklare att lyckas. Alla kan äta grönsaker. Den som tänker mindre på vad det ska leda till slipper ångesten på vågen.
Inte minst personer i andra halvan av livscykeln har sökt sig till metoden.
-  Är man 60 har man inte tiden kvar längre att äta skit. Jag kan inte lägga om mitt liv lite senare, jag kan inte läka mitt knä om jag inte äter ordentligt. Om jag har lite högt blodtryck och blodsocker, då finns det inte att jag tar hand om det senare. 
Efter de åtta veckorna går man långsamt över till att äta lite mer, men utan att tappa viktbalansen. Vid behov kan man korrigera med en extra vecka på 800-nivån, eller inslag av lättfasta.
Kan man leva på 800 kalorier om dagen resten av livet?
- Ja, det är klart du kan, men frågan är om du ska. Jag ser inte poängen med det. Jag ligger och tuffar på 1000-1200, jag blir mätt på det nu. Jag äter mindre portioner i dag och jag äter mycket långsammare än vad alla andra äter. Det tar verkligen dubbelt så lång tid för mig att äta.

***
Fyra bästa tipsen
1. Mätt!
Se till att du aldrig är hungrig. Det är det bästa tipset!

2. Toa
Var noga med att gå på toa varje dag. Det är jätteviktigt - och har man inte tarmrörelse, ta lite magnesium på kvällen eller lite mct-olja på morgonen. De flesta som äter mycket grönsaker. Det är skitviktigt!

3. Tänk hälsa
Rätt fokus - det måste vara hälsa. Tänk hälsa först, sen kommer vikten av sig själv. Det är en approach som hjärnan kan hantera. 

4. Var snäll
Var snäll mot dig själv. Visa lite medkänsla. I stället för att "nu jävlar ska jag ta mig i kragen" kan du väl lyssna på dig själv och tycka om dig. Och går det lite fel nån gång kanske det går bättre sen.

Läs hela inlägget »
Skärmavbild 2019-01-17 kl. 07.51.25 Skärmavbild 2019-01-17 kl. 07.51.25

torsdag, kl 07:53, i södra Spanien, med kaffe, i soffan.

Hoppsan, är det möjligen liiite tabubelagt? Har verkligen äldre personer sex? Men inte lika mycket eller lika bra som vid 20 eller 40?
Jodå, och förmodligen bättre.


(foto: Irina Nedyalkova, underbar rysk porträttfotograf) 
 
Jag pratar mycket sex med mina klienter. Jag pratar för den delen en hel massa om bajs och mage och också, så direkt pryd kan man nog inte kalla mig med all vilja i världen. 
Jag minns väl historien om damen i 65-årsåldern som testat den indiska örten/roten Aswaganda och var så väldigt missnöjd! Hon menade på att den hade hon minsann bara testat för att den skulle vara så humörshöjande och stressreducerande, men bieffekterna var att man blev så kåt, och det hade hon minsann ingen som helst glädje av då hon var ensamstående! Ett botemedel mot detta vore på sin plats tyckte hon. 
Jag hade allt bevär i världen med att försöka övertyga damen i fråga om att det både vara hälsosamt och härligt med ett sexliv med sig själv även om man inte hade en partner och att jag varmt kunde rekommendera ett bra hjälpmedel, tex den utmärkta Womanizern, som till och med säljs med 100% orgasmgaranti. 

Aswaganda köper du på närmaste hälsokost, den brukar säljas under märket KSM66. En womanzier köper du på pistill.se.

 

Varför är då en orgasm om dagen så himla hälsosamt?
Här kommer 11 spännande punkter! 


1. Det främjar tillgivenhet
Vid beröring – och inte minst efter orgasm – frigörs kärlekshormonet oxytocin, vilket i sin tur främjar tillgivenhet, vilket bidra till att ge er relation åtminstone en liten skjuts i rätt riktning. Får du/ni dessutom orgasm blir hormonkicken ännu större – och ert band stärks ytterligare.
Orgasm alltså inte bara känns skönt, det är också galet hälsosamt. Dessutom är det gratis och du behöver varken recept eller sällskap – även om det sistnämnda gör just denna hälsokur betydligt trevligare.

2 Bra för din allmänhälsa
“En orgasm om dagen håller doktorn borta”, det hävdar i alla fall brittiska NHS, National Health Service. Och just detta är titeln på deras broschyr till universitetsstudenter vilken hävdar att sex och onani är lika viktigt för den allmänna hälsan som deras rekommendation om “five a day”, det vill säga intag av fem frukter/grönsaker om dagen.

3. Stimulerar din hjärna
Det enda som stimulerar en kvinnas hjärna mer än en orgasm är ett epileptiskt anfall… Det upptäckte forskare i slutet av förra året och orsakade då succé på Youtube när de offentliggjorde en film där man för första gången filmat den kvinnliga hjärnan mitt uppe i en orgasm.
Videon, filmad med hjälp av en magnetkamera av doktoranden Nan Wise, 54 år, som för sin egen avhandling stimulerade sig själv och i och med detta lyckades visa hur 80 “njutningsområden” i hjärnan lyser upp när man får orgasm.

4. Ger dig samma lyckorus som kokain
Få saker ger samma enorma njutning som en orgasm men kokain och att vinna en stor summa pengar kommer nära. Det hävdar i alla fall den amerikanska neurologen David Linden, som författat boken “The Compass of Pleasure“.
Doktor Linden har skannat hjärnan hos män och kvinnor: hetero-, homo-, som bisexuella – och funnit samma resultat hos alla kön och läggningar.
– Vid orgasm aktiveras en njutningskrets i hjärnan. Att vinna pengar, dricka alkohol, ta kokain, amfetamin eller heroin är andra exempel på saker som får denna njutningskrets i hjärnan att lysa upp, förklarar han.
Resultatet blir en ökning av må bra-hormonet dopamin, som ger samma kemiska belöning som hos narkotikamissbrukare, vilken är vad som gör dem så desperata i jakten på sin fix.
– Det är anledningen till att sex och orgasm kan bli så beroendeframkallande, berättar han.


5. Motverkar depression – och gör dig mer tillfreds med livet
En riktigt bra orgasm slår det mest effektiva anti-depressiva läkemedel som finns.
Rent kemiskt innebär en orgasm en cocktail av endorfiner – hormoner även kända som hjärnans naturliga opiater. Dessa frigörs från hjärnan tillsammans med hormonet serotonin, som är den viktigaste ingrediensen i “lyckopillret” Prozac.
Orgasmer frigör även dopamin och endorfin, kroppens lyckohormon, och fungerar som naturligt anti-depressivt medel.


6. Sänker din stressnivå – och ditt blodtryck
Ytterligare ett hormon som frigörs när vi närmar oss orgasm är prolaktin.
– Det är det verksamma hormonet hos ammande kvinnor och det har en övergripande lugnande effekt, säger Ashley Grossman, professor i endokrinologi vid University of Oxford.
Så – är du stressad inför ett möte kan det alltså vara bra att pilla lite på sig själv på morgonen.
Brittiska forskare har även funnit att orgasmer kan sänka blodtryck och stressnivåer i upp till två veckor efter att de ägt rum.
 

7. Lugnar dig – och gör det lättare att somna
Orgasmer gör oss trötta och avslappnade.
Det är inte bara män som känner av en våg av sömnighet efter att ha ägnat sig åt en stunds “horisontell folkdans”. Det finns bevis för att en snabbis hjälper även kvinnor att somna. Inte undra på kvinnor med sömnlöshet ofta rekommenderas att använda en vibrator innan läggdags, skriver Healthista.com. (Va, gör de? undrar vi. Okej, coolt…)
En studie på 2 632 amerikanska kvinnor visade till exempel att 39 procent av dem som onanerade gjorde det för att kunna slappna av snabbare innan läggdags.
Här är vi inte förvånade. Alla som provat vet att det stämmer…


8. Stärker immunförsvaret
Echinacea och C-vitamin i all ära, men fler orgasmer låter väl ändå som ett roligare sätt att slippa förkylningar och influensor?
Att ha sex en eller två gånger i veckan har kopplats till högre nivåer av Immumnogobulin A (eller IgA), ämnen som finns i både mun och näsa och som är en bidragande faktor när det gäller immunsystemets förmåga att bekämpa baciller.

9. Ger dig en vackrare hy – med mer lyster
Den bästa antirynkkräm kan inte slå den glöd din hy får efter orgasm.
Orgasmer ökar blodflödet till huden vilket resulterar i en friskare och vackrare hy.
Fråga bara Lada Gaga. Förra året uppgav hon “orgasmer, massor av orgasmer” som svar på frågan om vad som är hemligheten bakom hennes fina hy.
Den lyster som sex ger är ett verkligt fenomen och något som faktiskt inträffar hos cirka 75 procent av alla kvinnor, säger den kosmetiska hudläkaren Mervyn Patterson.
– Orgasm orsakar ökat blodflöde till huden eftersom det stimulerar det parasympatiska nervsystemet, vilket i sin tur gör att blodkärlen i huden öppnar upp och ger ansiktet en mer hälsosam look, sa han.
Och effekten är uppenbar, även om man inte utfört mer arbete än att ligga på rygg.
– Regelbundna orgasmer hjälper dessutom blodet att transportera näringsämnen till huden, berättar han.
Dessutom frigör din kropp, när den närmar sig orgasm, mängder av DHEA, en anti-aging steroid hormon som säljs i kosttillskott och ofta påstås vara “ungdomens källa”.
– Orgasm är kroppens sätt att tillverka detta naturligt, säger doktor Patterson.

10. Mindre huvudvärk – och högre smärttröskel
Du kanske har krupit upp i sängen med en god bok och just dragit till med “huvudvärkskortet” för att slippa när din käresta säger med sin sexigaste röst: “Älskling, detta kommer att hjälpa.”
Och faktum är att han/hon har rätt. Har du huvudvärk ska du nämligen inte undvika sex utan tvärtom.
En studie på 83 kvinnor som led av migränanfall visade att över hälften upplevde att de fick smärtlindring efter att ha fått orgasm.
Enligt läkaren Beverly Whipple höjer kvinnor sin smärttröskel med 107 procent vid stimulans av detta område i jakten på orgasm. Hon var för övrigt den som i slutet av 1970-talet upptäckte var kvinnors G-punkt sitter (på den främre väggen av slidan, fem centimeter från mynningen).


11. Bra för din hjärthälsa
Kvinnor med hjärtsjukdom har färre orgasmer, enligt en studie.
– Så om du inte vill ha en hjärtattack, se till att få orgasm, lyder rådet från doktor Lisa Turner, Storbritanniens första (och enda?) certifierade “orgasm coach”.
– En israelisk studie upptäckte att kvinnor med högre förekomst av hjärtsjukdom hade färre orgasmer och vice versa, berättar hon.
Hon hävdar också att “människor som har fler orgasmer mår bättre i sig själva över lag.

Källa: Kurera.se


 

Läs hela inlägget »
onsdag, kl 07:53, på en soffa någonstans i södra Spanien, fortfarande lite osäker på var jag är...
Finns kaffe dock.

Så var bilresan ned genom ett regnigt, men väldigt kärleksfullt, Europa avklarad. Väl över Pyreneerna så sken solen och följde oss genom hela Spanien ned till trakterna kring Valencia.
( mycket golf och mycket apelsiner, so far). 

Nu blir det sol och värme ( och massor av pussar) ett par dagar innan det är dags att sparka igång säsongen hemma. 
Som jag är värd det efter allt som hänt de senaste månaderna. (läs år). 

Nåväl, det finns mycket att vara glad och tacksam för. Så roligt att nr 3 i serien av mina böcker på temat 8/800 är ute. Det är min version av den kände engelske läkaren Michael Mosleys metod som går ut på att sänka blodtryck, blodsocker och blodfetter genom att äta 800 kcal under åtta veckor. 
Jag döpte det hela till 8/800. 
Du äter helt enkelt massor av grönsaker och protein under 8 veckor, håller dig garanterat mätt och mår på kuppen så himla mycket bättre. Och går ned ca 1 kg i veckan dessutom. 
Men framför allt så blir du piggare, gladare och friskare. 
Det roliga är ju dessutom att så gott som alla lyckas hålla den nya vikten vilket, i min värld där jag jobbat med viktminskning i hela mitt liv, är något helt nytt. 
En metod som faktiskt fungerar! Helt otroligt roligt. 

Jag har en ny kurs som börjar IRL ( i verkliga livet) på mottagningen i Stockholm den 28/1, vilket ska bli SÅ kul. Dessa kurser är alltid så otroligt roliga. (finns någon plats kvar ifall du bor i stan och är intresserad) 
Bor du utanför Stockholm är kursen lätt att följa genom Onlinekursen, som startar varje måndag. Plus FB gruppen på ca 1000 pers som är ett under av vänlighet, godhet, hjälpsamhet och värme. Jag har nog aldrig varit med om någon liknande grupp, iaf inte på FB.

Det händer så mycket bra saker just nu, jag kan bara förundrat sitta med händerna knäppta i knät och tacka Universum eller vem det nu är som bestämmer över bra saker, och ödmjukt ta emot allt bra och allt roligt.
Bra jobb, bra vänskaper, ny bra kärlek ( om än på distans under ett par månader, ska bli spännande hur det går med den saken) och massor av bra energier ( om man tror på sådant). 

Tills sist så måste jag bara lyckligt få kvittra en minut om hur lycklig jag är över kompisar som vill hänga med på Caminon i juni. Det kommer bli en vandringsvecka som kommer gå till historien som en av de roligaste! 
Hela magen bubblar av glädje när jag tänker på det!
( och hjärtat också för den delen)

Ja, det är mycket bra som händer just nu. För min del kunde inte 2019 börjat på ett bättre sätt.
Jag hoppas och önskat att även ditt år börjar bra.

Imorgon kommer mer reseskildringar om det nya livet bland golfbanor och pensionärskuvöser här på spanska solkusten. :-)
Fnissar gott.

Cathrine

PS. Det finns platser kvar på alla roliga upptåg under våren, hälsoresor, kurser och vandringar. Läs mer här. 













 
Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1

Med Kärleken på ett litet franskt kråkslott mycket likt ett Fawlty towers...

Hur ser kärlek ut vid 60?
Ja, det beror nog på vem du frågar. 
Från utsidan så ser vi nog mest ut som vilket sedan många år stadgat äldre par som går i armkrok och pratar förtroligt. 

På insidan är det något helt annat. 
På insidan är man fortfarande bara sexton eller tjugofem.
Drömmarna och målen ser naturligtvis annorlunda ut och tron på ett långt och evigt liv tillsammans kan man ju också fundera över...
Men annars är det pretty much the same. 
Samma känslor, samma passion, samma lust, samma starka kärlek. 

Jag får ibland höra att jag att jag har "alltför lätt att träffa en man". De som säger det vill gärna få det till en nedvärdering.
Jag har funderat mycket på det och hur man bäst bemöter det. 
Att ha aptit på livet och kärleken i denna ålder är inte helt ok tydligen. 

Jag ser det som en glädje och en välsignelse att kunna vara öppen för förändringar och kanske inte alltid redo att möta kärleken men ändå nyfiken på vart det tar vägen och förundrat gått åt det hållet. 

Det finns inga garantier eller "bäst före datum" på livet.  Eller kärleken.
Allt är här och nu. 
Följ med när tåget går eller stå kvar på stationen och se bakljusen försvinna i fjärran.

Vad är det värsta som kan hända? Eller det bästa?
Hur ska man veta om man inte tar reda på det?
Tänker jag. 
Och njuter så det knakar. 

Cathrine


 "Att kärleken är en av de starkaste krafterna i världen råder det inget tvivel om. 
Och sällan har väl ordspråket ”gammal kärlek rostar aldrig” passat så bra in som till denna bild som är en i en större bildserie.
Fotografierna togs för en tid sedan av den ryska fotografen Irina Nedyalkova, men det var när hon lade upp bildern på sin Facebook-sida som tusentals fick upp ögonen för de bedårande bilderna. 
De delades snabbt över hela världen och har fått otroligt mycket positiv respons."


 

Läs hela inlägget »
IMG_0488 IMG_0488

torsdag kl 07:28, fortfarande i sängen med den älskade kaffekoppen balanserandes på lilla brickan. 

(foto Peter Knutson, glad kompis, Eva Berggren)

Ok, ok, jag ger upp! Jag har ju lovat att skriva om Mosleys nya tricks och fix med hälsa i fokus. 
Det blev inte så i dag heller.
Jag lovar att bättra mig. 
Nu blir det om glädje istället.  Så mycket roligare! :-)


Jag tog ett glas vin med en ny väninna igår efter jobbet. Hon är en glad skit som precis flyttat till Stockholm och hon är rolig. Hon är väl kanske tio år yngre än mig och i full fart med att dejta på nätet. ( läs Tinder). Det blir roliga historier. 

Barkillen på Stures och jag började prata om hur roligt och viktigt  det är att vara glad och hur förfärligt tråkig motsatsen är. 
Vi log så rart åt varandra och skrattade gott åt varandras skämt. Han gullade ihjäl sig med dessa två små tanter ( jag iaf) och jag gullade tillbaka. 
Funderade sedan efteråt på hur roligt det är att vara 60. Så prestigelöst på något sätt. Jag pratar numera med vem som helst, skojar och skrattar med folk till höger och vänster, ställer nyfikna frågor, får bra svar. Jag menar, återigen, vad är det värsta som som kan hända om man är lite snäll, glad och kul? Sannolikheten att jag själv ska bli glad är stor. Mycket stor. 
Någon konstig tantspärr har släppt. Tycker någon att jag är dum i huvudet så spelar det faktiskt ingen roll.
Inte ett smack.
Det bjuder jag på. Hurra för att äntligen bli 60. Det borde jag blivit för flera år sedan!

Medan vi satt i Sturegallerian och tittade på folk och sippade på vårt vin så kom en dam förbi som jag stämt träff med. Hon skulle plocka upp ett presentkort som hon skulle ge sin man i födelsedagspresent. Tänk att bli födelsedagspresent! i min ålder! 
Hon skulle ge sin man mig i present och vi ska laga mat tillsammans hemma hos dem. Jag älskar sådant!
Jag tänkte på denna underbara dam efteråt, vi spelade in en video tillsammans där jag grattade hennes man och hon stod bredvid och bara log brett och var mysig. 
Det ska bli en glädje att få komma hem till dem och laga mat! 

Funderar mycket på det där men glädje just nu. Klart att det beror på att jag har all anledning att själv får vara glad över tingens ordning.
Men jag ser också att det påverkar min omgivning mycket. Alla påverkas positivt av någon som är glad. 
Jag möter många som är "avundsglada", många som känner mig och vet hur motigt det har varit och gläder sig åt att jag är så himla happy. 
Det gör mig på något konstigt sätt ännu gladare. Men också fundersam på hur viktigt det är hitta grejer som gör oss glada. Och ha förmågan att berätta om dem. 
Eftersom glädje smittar så måste ju även oglädje smitta. och det vill man ju inte. 

Så, även om du inte är nykär, vunnit på lotto, fått högsta vinsten, eller barnen blivit just hjärnkirurger, så försök att hitta glädjen i det som faktiskt är. Istället för att gräma dig för sådant du inte kan göra något åt. 

Igår gladde jag mig åt en ny väninna, en glad bartender, ett nytt uppdrag. Idag kommer nya saker att bli glad av.
Dela och skicka vidare. Gör dig själv och någon annan glad idag. 
Greppa tag i den där jäkla carpe f-ing diem och gör något bra av dagen. 
Krama någon!

Vill du bli lika glad som jag och min kollega Eva Berggren är på bilden, så häng med oss på Hälso och glädjevecka i Bodrum i maj.
Eva är för övrig något av det roligaste och gladaste jag vet! 
Sådana ska man hänga med!
Se mer info här.

Ciao bäjbs. 
Cathrine













 


 

Läs hela inlägget »
IMG_0490 IMG_0490

onsdag, kl 06:27, i sängen med kaffet på lilla brickan..

Tanken var verkligen idag att bloggen skulle handla om allt det nya och roliga som dr Michael Mosley har kommit fram till när det gäller hälsa och anti age.
Men det får vänta. 
Jag tänker istället berätta vilka underbara saker som kan hända bara man vågar ta första steget..
.

Foto Peter Knutson.

Vad är det värsta som kan hända brukar jag fråga mina patienter/klienter?
Vad är det värsta som kan hända om du frågar och får ett nej. Det överlever man ju, det vet vi idag med vår erfarenhet.
Men det kan också hända helt underbara saker. Så därför berättar jag gärna om mitt nästa äventyr. 

Ja, lite mod får man nog räkna med att det behövs också.
Mod får man öva sig på. 

För ett par veckor sedan, fem för att vara exakt, bestämde jag mig för att stänga ned dejtingen. Inte för att jag var missnöljd med utfallet utan mer för att ta lite helgledigt.  
Precis när jag drar ned den virtuella gallergrinden så slinker en person förbi, liksom bara dyker in under grinden och är plötsligt bara där.
Så där liksom. Sånt som bara händer. 

Imorgon åker min nye kompis till Spanien på ett par månader. Han är tydligen väldigt duktig på golf. Har dessutom möjlighet att jobba på distans. 
Resan ned är med bil, många golfklubbor. Den hade han för avsikt att göra på egen hand. Som så mycket annat i hans liv. På egen hand. 
Jag tror vi kanske blir lite så i denna period i livet. Mest för att man kan tror jag. På egen hand. Jag gör mycket på egen hand. Mest för att jag kan. Och tycker det är roligt.

För ett par veckor tog jag mod till mig, eller så halkade det bara ur mig, ( mycket halkar ut mig nu för tiden) och jag frågade om jag fick följa med på resan.
Svaret var ett rungande GÄRNA, så det var ju inget bekymmer där inte. 

Så imorgon åker vi. Nytt äventyr. Jag älskar äventyr. 
Det behöver inte betyda mer än just en resa. Inget mer just nu. Det är bra precis som det är. Så, dra inte för långa växlar...
Egentligen handlar det mest om att fortfarande ha modet att fråga. 
För vad är det värsta som kan hända, egentligen?
Mindre äventyr. Och det låter ju inte så kul. 

Så vad är poängen här? 
Ja, egentligen bara den gamla vanliga, Carpe diem, fånga livet. Fånga tillfället, våga fråga, våga lev, våga vara här och nu. Våga älska igen. Våga åka på nya äventyr. 
Vad är det värsta som han hända?
Carpe fucking jävla diem, liksom. 

Så jag blir borta ett litet tag. 
Ny kurs 8/800 börjar i slutet av januari och det finns plats kvar-
Det finns även plats på hälsoresan i maj och Caminon i juni.
Utmana dig själv också, vad är det värsta som kan hända?
Häng med. 
Läs mera här.  













 



 

Läs hela inlägget »
IMG_0515 IMG_0515

tisdag, kl 09:15, ( sent, jag vet) med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag blir det personligt på gränsen till privat. 
Så för dig som inte gillar sånt, sluta läs här och kom tillbaka i morgon då bloggen kommer handla om hälsa och annat nyttigt. 
Nu idag är det bara rätt från hjärtat, via fingertopparna och hit.


Idag har känslan infunnit sig. Det jag väntat på i ett par månader. Ja, det jag egentligen väntat på i snart 1,5 år om jag ska vara helt ärlig. 

Jaghade igår kontakt, via Whats up med min gode vän och guide Jose Louise. Han är guide på Caminon, en äkta pilgrimsvandrare som levt hela sitt vuxna liv som guide med det han älskar mest, att vandra längs de olika pilgrimslederna mot Santiago de Compostela. 
José är djupt religiös på ett för mig helt underbart vis. Han är klok, god och alltid glad. Han har blivit mitt föredöme och efter flera vandringar tillsammans även en väldigt god vän. 
Vi träffades första gången i september 2017. Jag gick Caminon med en grupp arrangerad av tidningen M Magasin och Tara. 
Med på vandringen var 30 kvinnor och en man. 
Under vår veckolånga vandring fick den mannen och jag en speciell kontakt som vid hemkomsten till Sverige utvecklades till en mer än årslång relation.
Allting borde väl ha varit helt ok, om det inte vore så att han var gift. Och förblev gift. 
Kalla mig gärna gammaldags, men i min bok är det inte ok. Inte mot någon. Inte mot mig, inte mot honom själv och framför allt inte mot hans familj och hustru.
Inte ok någonstans.  

Jag kämpade ganska tappert med att under hela relationen försöka att avsluta det hela. Ivrigt påhejad av alla vänner och min familj som alla såg hur ledsen jag var och hur dåligt jag mådde. 
Men människan, iaf denna lilla människa, gillar ju att bli gillad, och det var skitsvårt att bryta upp. Skitsvårt.

Men en dag i oktober var det äntligen dags, kanske inte på det perfekta sättet, kanske lite "kaninkokerske-varning" , men jag satte ned foten. Ordentligt. 
Frun fick reda på alltsammans. 
Och sedan den dagen har jag inte hört ett ljud. 

Nu har känslan nått hjärtat och magen. Det är verkligen dags att släppa taget och gå vidare. 
Dags att se om lagningen av hjärtat håller för nya prövningar. 

Vad var det då som hände igår när jag hade kontakt med José? 
Ja, han frågade hur jag mådde, om jag var lycklig idag ( och det är jag, mycket lycklig) och hur det gått med den gifte mannen ( som han träffade på Caminon).
Jag svarade att molnen skingrats och att solen lyser igen. 
Att " the Universe" inte  gillar "unholy relationships". 
Jag kan inte beskriva det på något annat sätt, så det får stå så. Hoppas du förstår.

Om ett par dagar börjar en ny resa. 
Både på insidan och på utsidan. 
Hjärtat sjunger igen och jag är så innerligt glad för det. Glad för min egen skull. 
Glad för att det finns hopp. inte bara för mig, utan för oss alla. 
För som John Lennon så klokt beskriver det " allt kommer bli bra till slut, och är det inte bra så är det inte slut ännu. 

Cathrine







 


























 

Läs hela inlägget »
IMG_0437 IMG_0437

måndagnatt/morgon, kl 04:58. Med kaffe på lilla brickan i sängen..

Lite tidigt, till och med för mig, det medges. 
Men kan man inte sova så kan man alltid skriva. Bloggen är ett bra ställe att fundera på. 
Just nu funderar jag mycket på det där med här och där. Var och hur vill vi bo när vi träffar någon. I den här åldern.

(bara en sådan sak, man kan vara vaken när man vill, utan att störa någon.) 

Jag satt och fikade med väninna härom dagen och hon berättade om ett par i hennes bekantskapskrets som "snabbt" flyttat ihop i vår ålder. Jag frågade vad snabbt betydde, och hon menade att de efter 3 år tillsammans sålt sina tidigare boenden och nu flyttat ihop. Är det snabbt?

En annan väninna, vars "kille" gjorde slut efter 7 år, för att han ville flytta ihop och ha ett vardagsliv tillsammans. Det ville inte hon.
Ganska snart hade han träffat en annan kvinna och inom ett år hade de gift sig och flyttat ihop. DET är snabbt.

Det verkar inte vara typiskt manligt eller kvinnligt att vilja flytta ihop. Två av mina bästa killkompisar, den ena som absolut kan tänka sig att vilja leva med en kvinna igen, om han bara träffade någon...
Den andra, som träffar kvinnor som förr eller senare har det visat sig, vill flytta ihop. Han däremot har varit tydlig från början med att han aldrig kommer vilja gifta sig eller flytta ihop mer i sitt liv. Då tar relationerna slut. Han väljer alltså hellre att avstå relationen än att dela sitt liv med någon. 

Så, vad vill man då? Vad eller vilka är incitamenten (anledning för någon att vilja utföra en viss handling) för att vilja flytta ihop? Vad är det för vits idag? Vad ska man med en relation till? 
Alla de tidigare orsakerna har ju varit "villa, vovve, volvo" det vill säga bygga familj. 
Men vad vill man idag? 
Vill man verkligen "dela en vardag" med någon? Har vi blivit för bekväma i våra äldre singeliv att vi inte längre orkar eller vill dela vardag när vi inte längre behöver? 
Är det en ny sorts relation, där man ses när det är trevligt, äter en god middag tillsammans, går på bio, och kanske sover över någon gång i veckan? Friends with benefits, typ.
Ja, kanske? 
Men fördjupas någonsin en sådan relation?  Å andra sidan, är det fördjupning man är ute efter i denna ålder eller bara lite trevligt sällskap? 

Är det tanken på att inte bli gammal ensam som spökar? 

Det är spännande frågor. Jag har absolut inga svar. Funderar själv på vad man egentligen ska med en relation till. Vad gör man med relationen om man väl träffar någon? 
Jag vet faktiskt inte. 
Jag har bott själv de senste två åren ( heeelt underbart) efter ett fem år långt och helt förfärligt samboförhållande. Det är ju inte så att man direkt längtar tillbaka till den trånga pappkartongen. Och då är det inte lägenheten jag menar...
Jag frågade en god vän om vi någon gång i framtiden skulle ha var sin seniorlägenhet, bredvid varandra. 
Jag är inte säker på att jag fick något svar på den frågan. :-) 

Just nu så låter ju väninnan Carolines förslag om ett gemensamt kvinnligt äldreboende helt lysande. Hennes idé är ju att vi, en grupp kvinnor skulle bo tillsammans. Ta hand om varandra ( det är väl jag som får stå för matlagningen tänker jag), spara in boendekostnader ( en viktig fråga för de flesta av oss som kommer få väldigt små pensioner) och få hänga med människor vi gillar. 

Vi kommer iaf inte bli tråkiga. Eller få tråkigt.
Det är ett som är säkert. 

Har du egna tankar kring det här med boende i vår ålder? gå gärna med i FB gruppen, Singel vid 60 och fortsätt snacket!
Vill du prata vidare i någon av mina resor under våren, titta då in på hemsidan, www.schuck.se och kolla in någon av mina roliga resor. 

vi ses!
Cathrine














































 

Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1

lördag, i sängen, kl 8:45, med kaffe på lilla brickan..

.Funderar just nu mycket på hur man lagar något som gått sönder.
Ett hjärta till exempel.
 

Fastande för denna fina bild som jag hittade på Stockholm12, där Madde Stenberg hjälper andra som fastat i alkohol. Mycket sorg och brustna hjärtan där tänker jag..

I mitt fall så var det det ju som ni vet en (gift) man som valde en annan väg än min.

Kanske är det precis så här vi ska laga våra trasiga hjärtan, med vackra lagningar av guld instället för att försöka limma eller tejpa?

Vara stolta och tacksamma att vi har levt, älskat, känt - och känt sorg. 
Visa krackeleringarna och det imperfekta? 
Vara stolta över sprickorna och varsamt fylla igen dem med guld. 

Förlika sig med sorgen istället för att sopa den under mattan och låtsas som det inte hänt eller vi inte blivit sårade?

Om jag väljer att visa det och vara stolt över det så kanske det också läker fortare?

I mitt fall så tog jag rygg på sorgen och lät den få följa med in i nästa relation och valde att låta den få finnas med istället för att låtsas om den inte fanns och att jag minsann inte brydde mig. 
Sorgen fick en fin plats på spiselkransen och där får den stå så länge det behövs.
Även den man jag träffat kom med en egen sorg i bagaget och den fick också finnas med och fick även den stå i fin guldram. 

Det är ju så livet ser ut vid 60, vi kommer ju med en del bagage när man träffar någon i den här åldern.
Familjer, skilsmässor,tidigare relationer, sorg och naturligtvis en himla massa glädje också! 
Glädje och tacksamhet att få känna, och känna så mycket! Så himla mycket! Wow vilken välsignad känsla! 

Och aldrig tidigare har väl uttryck som "Carpe diem, fånga livet, lev idag" varit mer relevanta.

Så Carpe fuckin´Diem! Lev som varje dag är den sista. 
( för det är kanske precis så det är) 

Glad lördag! 
​​​​​​​Cathrine

































 

Läs hela inlägget »
Skärmavbild 2019-01-03 kl. 06.41.13 Skärmavbild 2019-01-03 kl. 06.41.13

Torsdag, kl 06:06, med kaffe och dator (!) på lilla brickan i sängen. Life is good. 

Vi fortsätter på ämnet vänskap. 
Jag har funderat mycket på det sista tiden och pratat med kompisar om det. Varför har det plötsligt blivit viktigare än tidigare i livet? 
Min gissning är tid. 

Tiden är plötsligt ändlig. Vi börjar fatta att tid inte längre är oändlig. Hur märkligt det än låter så kommer vi förmodligen att dö. Eller som min lilla mormor brukar säga " om jag mot förmodan skulle dö". ( det gjorde hon, till sin stora förvåning så småningom också). 

Tiden är alltså ändlig och då handlar det på ett helt annat sätt än tidigare att göra något bra av den. 
Annars kan det kvitta. 

Jag märker själv att jag har blivit mer kräsen och otålig när det gäller vänskap. Om den inte leder någonstans, fördjupas, berikar, fortsätter att utveckas och växa, så tröttnar jag och avstår hellre. 
Samma sak kan även sägas om kärlek. Same rules apply. 

Hade turen och glädjen att få träffa två vänner igår. Kände mig rik och tacksam när jag gick hem igår efter dessa två väldigt givande och helt olika möten. 
Det första mötet var med en mycket god väninna som jag träffat för många år sedan och vi valde att göra ett uppehåll i vår vänskap och tog sedan upp tråden för något år sedan på hennes initiativ. Det är jag så väldigt glad och tacksam för att hon gjorde. 
Vi pratade om hållbarhet och och att "gilla det beständiga". Att gräva där man står, och fördjupa de vänskapsband man har, snarare än att söka nya. 
Det var två guldkantade timmars samtal som kändes som en kvart. 

Det andra mötet låg i direkt anslutning och tonen var på något sätt redan satt även för detta möte. 
Denna gång var det en man som jag haft en tidigare relation med som aldrig gick vidare eller fördjupades. Det var inget bekymmer för någon av oss och vi kunde prata om allt mellan himmel och jord även om vi inte setts på mer än ett år. 
Här kom (naturligtvis) ämnen som dejting, manligt och kvinnligt beteende upp och sådan är ju naturligtvis alltid roligare att prata med en man om. Ett annat perspektiv, så klart. 
Väldigt givande möte även det och vi bestämde oss för att detta var inte sista gången vi skulle ses. Jag fick ett sms på kvällen med orden "... intressant prat". 
Jag kan bara hålla med. 

Ja, och då kommer vi då till rubriken, hur tänkte jag där? 
Jo, egentligen är det ju en omskrivning för att tiden är för kort, för mig iaf, för att ödsla på  något som inte ger något och där man varken ger eller får något bra tillbaka. 
Som sex, till exempel.  
Är det inte bra sex, näringsrik och vacker mat, god vänskap, gott vin, kan det lika gärna vara. Tiden är för kort helt enkelt för något halvdant eller mediokert.
Samma sak gäller naturligtvis för människor som tar ens energi. Ett möte, ett vänskapsband ska vara en osyndlig energiström mellan två människor. En energi som fyller och berikar. Inte tömmer och tar ström. Som går åt båda hållen lika mycket. 
Man ska gå ifrån ett möte och känna sig rik, uppfylld och tacksam. 
Allt annat är tiden för kort för. 

Funderar du också kring begreppet vänskap så får du gärna lufta dina åsikter här eller i forumet på FB, en grupp jag skapat som heter Singel vid 60. 

Gillar du denna typ av prat och tankar så tycker jag att du ska följa med mig och ett gäng vandringssugna män och kvinnor på min pilgrimsvandring i juni. En vecka av goda mötet, bra samtal och massor av energipåfyllnad. 
Här är länken dit. 














 

Läs hela inlägget »

Onsdag, med padda istället för dator, i sängen, med kaffe på lilla brickan....

Välkommen till den nya året på bloggen Singel vid 60. Bloggen som ni gjort till en sk ” succeblogg” på ett par veckor och som jag snart hoppas få göra podd av.
Jag skriver på padda då datorn gått i golvet, ursäkta ev kantighet...
Ska vi ta något om helgerna? Ganska mycket och ganska långa om du frågar mig. Jag tillbringa mycket av julhelgen med bästa kompisen Fredrik och vi hade ganska mycket julmys och långa promenader.
Nyår blev för första gången på många, många år så där askkungelycklig till slut. Mycket romantik och mycket ny kärlek. Mycket härligt, oväntat och alldeles, alldeles underbart.
Jag var och fikade med min kompis Caroline härom dagen och hon bad mig skriva om vänskap och framför allt systerskap. Vi två planerar att bo ihop som gamla, kanske en ny form av äldreboende där vi tar hand om varandra?
Vi upplever båda två den stora välsignelsen i vänner, vänskap och systerskap. ( ja Fredrik är ju som min syster/bror). Kanske är den känslan ännu starkare än förr om åren? Jag vet iaf för min egen del att jag värdesätter mina vänner, mina vänskapsband, de som bryr sig om mig, de som vill träffa mig, så oändligt mycket starkare och varmare än förr. Ålder, ja kanske? Ödmjukhet? Absolut! Tacksamhet? Varje dag i veckan!
Vad betyder vänskap för dig idag jämför med tidigare? Har det förändrats över tid?
För dig som vill fortsätta att prata så finns det nu en sluten FB grupp som heter Singel vid 60, bara att ansöka.
Hoppas vi ses via lagad dator i morgon, då ämnet fortsätter❤️
På hemsidan hittar du all info om du vill ta ett hälsotag nu närmaste veckorna.
Cathrine

Läs hela inlägget »

2019

tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Image-1 Image-1

måndag, kl 07:12, i sängen, med kaffe på lilla brickan...

Jag satt och åt lunch med min mamma igår och vi pratade om relationer. Bra snack. 
Hon är 89 år och klar som en kristallkrona i huvudet. 
En välsignelse. 


Jag har funderat mycket på piloten som jag skrev om igår och mitt plötsliga uppbrott. 
Varför man plötsligt bryter upp efter ett långt äktenskap och jagar efter en dröm, likt en tintomara i en midsommarnattsdröm. Ett väsen. Något man tror man drömt om. En önskan. 
Vi har nog alla någon gång i vårt liv skymtat drömmen, eller det vi ia f trott vara vår dröm, därborta i fjärran. 
De flesta skulle nog bara le och ruska på huvudet och tänka att där var det en dröm som skymtade förbi. Kanske lett åt tanken. 
Jag valde istället att följa efter den. 

Stooort misstag, det kan man ju helt klart säga så här i efterhand. 
Jag bröt upp från ett långt äktenskap, skilde på på alldeles för kort tid och flyttade på mindre än två veckor till Mallorca och en man jag verkligen inte kände. 
Men utan att egentligen veta det så hade väl min dröm alltid varit en kärlekshistoria så andlös och sann att det inte behöves någon betänketid. 
Det kändes som jag inte hade en minut att förlora. 
Det skrevs artiklar och även ett radioprogram i ämnet passion om  mitt uppbrott. Kvinnor suckade och la huvudet på sned och önskade sig få göra samma sak, men välsignade säkert sin rädsla som hindrade dem från att göra något likande.
Jag kände mig otroligt fri, lycklig, som om jag gjorde en sista piruett, högt uppe på tåspetsarna, snurrandes runt på en strand med skjolarna som en sky runt mig....

Man kan väl lugnt säga att jag hoppade, från en klippa, eller en hög trampolin ned i vattnet. Eller rättare sagt där jag trodde det fanns vatten. 
Men det fanns inget vatten i just den poolen och då gör man sig väldigt illa av det fallet. Väldigt illa. Det gjorde ont väldigt länge. 

Ångar jag det idag? Vi pratade om just det igår, mamma och jag. Nej, jag ångrar inte uppbrottet, men jag ångrar hur jag gjorde det.
Jag sårade många, och gjorde en man väldigt olycklig. För det kommer jag alltid vara ledsen.  Jag vet att han har gått vidare och är väldigt lycklig idag. Lyckligare. Mindre vild fru. 

Men jag tror vi behöver piruetter i livet och det jag har tagit med mig ur den händelsen för nu nästan tio år, är nog mina armar, ni vet de där som jag sträcker upp  i luften på alla bilder.
My happy pose. 
Det går att vara microhappy, utan att skiljas och göra andra människor olyckliga. 
Jag hittade mina armar igen när jag gick Caminon, de 80 milen och blev genuint glad igen.
Numera åker de upp i luften av bara farten. 
Och gör mig lycklig. 

Ha en bra måndag,
Cathrine

















 

IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

IMG_1183 IMG_1183

torsdag, kl 07:53, med kaffe på sängen, på lilla brickan. 

Långsamt men säkert så faller bitarna på plats.
Inte i den ordning som jag hade trott eller tänkt. 
Absolut inte med den bilden som jag hade trott att MITT färdiga pussel skulle se ut.
Men andra motiv börjar skymta fram.
Och de är fina. 


Jobbet som varit lite skakigt ett tag börjar falla på plats.
Och jag inser också varför och vad som händer.
Idag får jag de flesta dagklienter via läkarmottagningar, via remisser och dessa nya vägar tar tid att bygga. 
Det är jag som varit otålig.
( vilket man är av naturliga skäl när man är ensamförsörjare, egen företagare, ensamstående och ensamboende, i andra hand)  
Men nya och spännande vägar, samarbeten och arbetspartners byggs och det känns otroligt lugnt. 
Jag byter inriktning på min verksamhet, från ren viktminskning till hälsa. Hälsocoaching. Tillsammans med läkare. Det känns tryggt. 
Jag är lugn. Vilket egentligen är märkligt när man istället borde vara livrädd när allt flyter. 
Men jag är kolugn. Allt ordnar sig. 
Pusselbitarna faller på plats. 

Vänskap. Jag lutar mig så tryggt mot den solida mur av vänskap jag möter just nu. Det har tagit tid att hitta den person som är värd att gillas och älskas av andra människor. Jag själv. Jag skrivit det förut, hur ska man förvänta sig vänskap när man inte ens gillar den version av sig själv som man är.
Nu gillar jag den jag har blivit och jobbar varje dag med att vara så sann och så naken som det bara går. Jag bär mitt hjärta i min utsträckta hand på ett helt annat sätt än tidigare.
Man får det man projicerar.
Och det jag får tillbaka idag är ett guldskimmer, ett stilla regn av rent guld och starka ljusa solstrålar som lyser upp mitt hjärta. 
Och för det är jag ödmjukt tacksam. 

Relationer. Även här får man det man projicerar. 
Det är inte enkelt. Hell no. ingen tebjudning precis....
Här ägnar jag mig just nu aktivt åt att möta och ställa till rätta. Få till bra avslut. Lämna i kärlek. Välsigna och släppa taget. 
Släppa taget om det som inte var mitt och aldrig var mitt. 

Hur just det pusslet landar är svårt att säga. jag ser inte bilden ännu. Letar fortfarande efter bitar. En bit blå himmel, en bit blått hav. En bit av ett härta. 
Du som lagt ett pussel vet precis hur de bitarna ser ut. 
Hur den färdiga bilden ser ut och vad motivet föreställer är ännu inte möjligt att se.
Men jag är nyfiken.   
Och jag är inte för gammal och det är inte för sent. 


Vill du också lägga pussel? Leta reda på pusselbitarna i ditt liv som gör att du lättare förstår dina livsval, både när det gäller vikt, hälsa och det viktigaste, om dig själv?
Hör av dig så pratar vi vidare. 
​​​​​​​Cathrine













 

IMG_1280 IMG_1280
onsdag ( shit vad tiden går fort) kl 07:56, med kaffe på lilla brickan...
Tack för lån av bild, Jesper Waldersten, nu aktuell med utställning på Fotografiska. Magisk. Precis som han. 


Jag var ute och gick på mina nu (nästan) dagliga powerwalks runt Djurgården igår morse. 
Min väninna är väldigt morgontidig så jag var ute redan före 7 på morgonen. 


Det var härligt, och så fort vädret bjuder på fler dagar utan snö och vertikalväder så blir det en daglig morgonrutin, du kan följa mig och min #brojävlen2019 på Insta. 
Det är inte för att visa hur himla duktig jag är som kan gå runt Djurgården, utan för att sporra mig att faktiskt göra det också! Precis som jag gjorde för ett par år sedan med #björkjäveln om det är någon som minns.
När jag skriver om det så inser jag ju att #björkjävlen hade massa hyss för sig. Jag inser också att #brojäveln måste få mer tankar och känslor. Men det är som en relation, ett förhållande, det måste få ta tid. 
It´s complicated som vi säger, vi som INTE lägger upp vår relationsstatus på FB.
Den förändras ju över tid. 
Minst sagt. 

Min urgulliga och väldigt morgontidiga  väninna Marlene, är så klok och så god. Nyss hemkommen från välförtjänta veckor i Thailand och med ett ton nya och kloka insikter. 
Bland det jag tänkte mest på efteråt och tog till mig var hennes tankar kring återhämtning. 
Att vi i vår ålder inte kan springa runt som duracellkaniner längre utan måste få pausa mer och lämna mer luckor och luft mellan möten och åtaganden.  
Och att låta livet få komma fram till oss, inte springa efter det. 
Ungefär som man möter ett litet barn eller en hund. Bara stå still och vänta in mötet. Ta det lugnt och lita på att känslan bär. 
Låter det flummigt? Ja, kanske lite. 

Glädjeämnena idag, just nu, är min underbara måndagsgrupp, min 8/800 grupp som är det mest magiska i gruppväg jag kanske någongång varit med om!
Vilka kvinnor, vilka samtal, vilka möten, vilken glädje och vilken kärlek och välvilja jag möter i den gruppen.
Fokus är ju som du kanske vet hälsan och att äta enligt min metod, 8/800 så förbättrar man sitt blodtryck, blodsocker, och blodfett (kolesterol) på åtta veckor. 
Det vet de flesta idag. Även alla läkare som välvilligt remitterar sina patienter till mig. Härligt känsla. Stor tacksamhet. 

Stor glädje är även den kompakta våg av kärlek och medkänsla jag möter av min lilla cirkel av nära vänner. När det stormar och gör ont i själen så finns de där, och sluter upp på ett sätt som man bara kan drömma om. 
Tack för stödmiddagar, stödsamtal, stödluncher, stödte och alla samtal. 
Life is indeed complicated. 

Till sist så är jag så innerligt glad över ett möte med en tidigare relation som jag efter lång tid fått en chans att bädda om och lägga minnen till rätta. Veta att allt blev bra till slut, alla är glada igen och allt har löst sig till det bästa.
Bra avslut även om de tar tid, och får ta tid, är välsignelser. 
Och ett bra sätt att gå vidare i livet. 
Välsigna och släppa taget, är ett utryck jag burit med mig i många år. 
Det fick jag nytta av igår. Det var bra. 
Jag tror att det kommer flera sådana framöver. 

Och till allra sist ett stort tack till min gode vän PG som inspirerade mig till att börja skriva igen. Denna blogg, "Livet vid 60",  har över tid visat sig vara så oändligt värdefull för mig.
Livet är ingen tebjudning som min terapeut sa härom dagen. 
Klok kvinna. 

Har bloggen i någon mån även hjälpt dig eller fått dig att skratta, så är min dag gjord! 
Hör av dig om du också behöver någon att prata med. 

All  kärlek.
Cathrine





 
IMG_1252 IMG_1252

tidig fredagsmorgon, kl 06:11, såklart i sängen, med det sista av mitt favoritkaffe, på lilla brickan. 

Blogga på fredagar vet vi ju att det är som  att elda för kråkorna. 
Ursäkta uttrycket, men det är inte så många som orkar/hinner läsa bloggar på fredagar. 
Jag tar inte åt mig, tror inte att jag är tråkigare än vanligt på just fredagar. Det är liksom ingen stor bloggläsardag. Så, punkt.
Och om jag nu skulle få för mig att skriva om något så "tråkigt" som utbrändhet. Ja, då får man nog skylla sig själv...
För jag menar, VEM vill läsa om just utbrändhet på en fredag?
Vem vill å andra sidan vara utbränd? Vilken dag den än är i veckan, det är ju inget val precis?


Anyway, here goes. 
Det började med att jag sitter och skriver min egen presentationstext till en stor portal där jag ska börja medverka i. Kurera.
Jag ska bli ny hälsoexpert där, vad det lider. 
Ni vet en sådan där liten tantalura som man kan skriva och ställa frågor till, gratis. 
Nåväl jag satt igår och skrev min egen presentation och raddade upp allt jag kan och vilken sorts frågor jag skulle kunna tänkas svara på.
Jag har ju med tiden och åldern och med många år med klienter lärt mig det mesta om det mesta.
Mat, recept, råvaror. Psykiska åkommor. Häloscoachning, Mage/tarm, ( jag är en jävel på mage och bajs), IBS, bulimi, anorexi, övervikt, undervikt, tillskott, sömn... ja, listan kan göras lång.
Been there, done that, got the t-shirt. Trodde jag. 

Tills jag fick detta meddelande igår, och jag citerar..

"Läser din blogg tänker lägg till på din beskrivning att du hjälper folk med utmattningssyndrom! Vi är ju många och där är du super att rek kost, träning och få oss att göra den viktiga förändringen som ändå behövs. Jag är fortfarande sjukskriven, trött men mycket bättre. Tar mina vitaminer, röda och gröna drinkar, andas och promenerar 10.000 steg i alla väder varje dag nu. Peppad av min fina coach och vän. Ses snart! KRAM"

Så idag sträcker jag på mig lite extra, klappar mig själv på axeln, skickar en tacksamhetens tanke till denna underbara och generösa kvinna.
Och skriver "duktig på utmattningssymptom" på min resumé.

Kan kanske bero på att jag själv vet vad det innebär. 
Eller bara låtit bli att le på beställning. 
Kanske inte ens orkat...

kramkram och trevlig helg
Cathrine








 

torsdag, kl 8:50, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan. 
(för dem av er som undrar så vaknar jag faktiskt tidigare, men skriver så bra i sängen) 


Igår hade jag nöjet och glädjen att få följa med min ganska nya vän Lotta på invigning av NK´s nya saluhall. 
Tack  för att jag fick följa med. Förmodligen för att maken låg hemma i förkylning, men jag var ju glad och tacksam som en liten lärka och plöjde överlycklig efter i väninnans fotspår. 
Jag hann för övrigt rodna, mer eller mindre klädsamt då hon glatt meddelande alla som ville höra (eller inte) om min verksamhet och hur duktig hon tycker jag är. 
Tänk att vi ska ha så svårt att slå på våra egna små trummor, denna ständiga jante-lag... väger tungt på axlarna.
Hur som helst, NK Saluhall, Ett fantastisk ställe, gå dit, det är verkligen välgjort och helt ljuvligt. Själv ska jag hänga på Dr Mat och Jureskogs. 
Stort tack även till Micael Bindefeld och hans duktiga crew. 

Vi hann prata en hel del över en ljuvlig kalvsnitzel på Milles lite senare, och begreppet snällhet dök upp  som en av kvällens många roliga samtalsämnen. 
Det är märkligt det där med att vara snäll. 
Jag brukade förr i världen säga att om någon märkte att jag var snäll, så berättad det för Guds skull inte för någon! Det var ingen sexig egenskap när man var yngre.
Nu, däremot är den sexig som fan. 
Jag undrar när det blev ok att vara snäll?  Inte dumsnäll och absolut inte korkad, utan bara genuint god och snäll. 
Är det inte Stefan Einhorn som skrivit boken om konsten att vara snäll, jo det är det visst.

Jag tror att min väninna har varit snäll hela sitt liv. Smartsnäll. Hon är fruktansvärt smart. Klok och rolig. Och snäll. 
Jag vet inte om min egen eventuella snällhet/godhet har kommit med tiden?
Har inget minne av att jag varit så där himla gullig hela mitt liv. Jag har nog alltid velat gott, men så där genuint snäll vet jag inte.

Fast då tänker jag såhär, det var väl en himla tur att man kom på det nu, eller hur?
Om man betänker på att om man har turen och få leva ett 20-tal år till, tänk så mycket bra saker man hinner göra under den tiden. 
En bra tanke som värmer.

Jag har fått en "hemläxa" av min nyfunna väninna, hon tycker jag är dåligt på att marknadsföra mig och berätta för omvärlden vilken otroligt bra metod jag har för att få folk att må bättre. 
Ett väldigt bra hälsoprogram helt enkelt. 
Nu ska jag dra i de trådar jag lovat henne. 

Sedan ska jag tillsammans med min duktiga PT-kollega träffa de två fina paren som vi tillsammans coachar för M-magasins räkning under 6 månader. 
Med vår hjälp, mat, träning, mentalt fokus så kommer det hända bra saker!!!
Läs i tidningen M-magasin så ser du våra hjältar Sören och Rose-Mari och Eva och Camilla. 
Heja dem!!!

kram från Cathrine

ps. vill du också får hjälp med coachning, privat eller i grupp? Hör av dig! 






 

IMG_1238 IMG_1238

onsdag kl 08:36, med kaffe i sängen på lilla brickan

Jag hittade dessa små ordspråk via #broderauttexter. Blev väldigt förtjust i dessa små klokskaper och ordspråk. (det finns massor) sök på Insta eller googla. 


Det enda man kan vara helt säker på är att livet inte blir som man har tänkt sig. Inte ens i närheten.
Behöver det då per definition vara sämre?
Jag vet inte faktiskt. 

J
ag gillar tanken på att att sätta upp två kolumner, ett pluskonto och ett minuskonto och exakt samma sak står på i båda två.

Ja, allt kan hända. Och händer.
For sure. 

Ja, det tar slut. Helt klart. Även om min lilla mormor envisades med att tillägga ett " OM" jag skulle dö. Väldigt gulligt. 
Jag tycker inte att den tanken är så farlig. Klart vi ska dö. Det handlar ju egentligen bara om vad vi gör av livet innan vi dör. Fyller det med bra saker, liksom. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt. Inte ens i närheten. 
Man har ju någon form av hum om vad man tror ska hända i sitt liv. Man tror det iaf.
Ingenting, absolut ingenting av det jag trodde har hänt. Absolut ingenting.
Men det har hänt en himla massa andra saker. Inte alla roliga måste man väl man väl ändå tillägga...
Men så är väl livet.

Jag tänker inte trötta ut dig eller mig själv heller för den delen med detaljer ur mitt liv som gick åt helvete eller vad som blev så mycket bättre än vad jag hade tänkt.
Alla dessa historier har du ju bättre själv. 
Det vore som att gå på en tråkig date och killen bara pratar om sig själv i två timmar.
( jo, det har hänt. flera ggr dessutom, fast med olika killar) 
Nä, fyll på med dina egna historier. Vad blev bra och vad gick inte som du tänkt dig? 

Ingenting blir ju garanterat som vi tänkt oss. Glöm inte det. 

Jo, det finns faktiskt en slutkläm på detta till synes, vid första anblicken,  ganska svamliga resonemang. 
Det som inte står på den broderade lilla tygbiten är nog den sista och kanske viktigaste. 
Det som faktiskt också kan föras upp på både + och - kontot.
Nämligen nyfikenhet. 
Var nyfiken. Sluta aldrig med det. Det kan också gå åt helvete. Eller bli hur jävla bra som  helst. 
Nyfiken på hur det går, vad som ska hända, hur blir det sedan, vad händer nu, vad händer runt hörnet? Vilka galenskaper eller klokheter ska jag hitta på nu? 
Vem ska jag träffa? Vad ska jag göra? Var ska jag bo? Vems ska jag jobba med? 

Själv är jag nyfiken om jag ska flytta till Fagersta och köpa hus med en kompis. Vad vi ska göra där är fortfarande inte helt klart. 
Men är jag nyfiken? 
Japp, det kan du lita på!!!

Ha en bra onsdag. 
Lite för lite uppdrag just nu, men bra och mycket träning. Och roligt jippo ikväll med bästa sällskapet. 
DET är jag nyfiken på!

Cathrine

















 

tisdag, kl 07:38, i sängen med kaffe på lilla brickan..

Kärleken säger att han sitter där nere i Spanien och väntar varje morgon på en blogg. Tur för honom då att jag vaknar tidigare, så detta är redan skrivet när han vaknar. (sömntuta).
Men jag tänker såhär, läser han så är det säkert någon annan där ute som också läser om en snart 61-årig kvinnas öden och äventyr. 
Och gillar det.


Detta är ju bloggen som startade i höstas som en projekt för att komma ur en toxiskt relation och ett sätt att belysa vår ålder. Då hette bloggen "Singel vid 60" och handlade väl mest om Tinder då.
Numera, inte fullt så mycket singel längre, handlar väl bloggen mer om känslor, tankar, känslor, torra slemhinnor och allt annat roligt i livet runt 60.
Ja, även det som inte är så himla härligt också, tänker jag. 
Det är väl namnet numera på bloggen, tänker jag.
Livet runt 60. 
Eller vad säger ni?

Min stora kärlek just nu är faktiskt min kvällskurs. Tio fantastiska, underbara, makalösa, duktiga och kloka kvinnor. Varje måndagskväll möts de för att i två timmar prata hälsa och det som nu har vuxit ur denna grupp, kärlek och omsorg. 
Vi delar, gråter, gläds åt varandra och våra liv, sorger och glädjeämnen.
Vi är så olika, vi kommer från olika platser, bakgrunder. Den enda gemensamma tråden är en önskan om att förändra ett beteende och tankar kring mat och hälsa. 
Och så gillar de, av någon för mig outgrundlig anledning mig. Vilket är så svårt att förstå. Jag har nog svårare att möta all denna välvilja, vänlighet och kärlek än jag trodde. 
Jag lär mig så mycket på dessa två timmar per vecka och kommer sakna dem så gränslöst när kursen är slut.
Jag brukar alltid säga att jag är verkligen "blessed", välsignad som får hålla dessa kurser och att varje kurs är "den bästa". 
Men, så är det, denna kurs ÄR den bästa. 

Mer att jubla åt just nu är min stora, stora glädje och kärlek. Pilgrimsvandringarna. 
De som kom att i grunden förändra mitt liv och hela perspektivet på mig själv.
Jag tror inte att jag förrän nu, snart 2.5 år efter min långcamino på 80 mil under 5 veckor knappt börjar förstå hur den förändrat mig som person. 
Den ödmjukhet, glädje över små saker, dåligt humör och livssyn var jag rädd att förlora och minsta greppet om efter det att jag kom hem. Men så har det inte blivit. 
 Kanske för att jag varit noga med att fylla på varje år, gått en bit varje år. 
Nu ser jag så enormt mycket fram emot att åter snart få trampa en vecka i juni och en vecka i september. läs mer här 
Vill du följa med i juni så finns det platser kvar och det gänget som kommer med är då magiskt fina! 
Jag har tur i livet. Stor tur. 

Sedan får man aldrig glömma att njuta nu. Tända ljuset, köpa skorna, ta resan.
Och om du ska äta kakan. Se då för sjutton till att det är den bästa kakan. 
Och njut som fan! 
(och ha inte dåligt samvete efteråt). 

Cathrine







 







 

torsdag, kl 08:30, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Solen skiner och jag är på väg ut på PW och lunchdate. 
Bra dagar, bra vecka. Glad Cathrine som börjar gå långt nu inför vårens och sommarens pilgrimsvandringar. 
Ska du följa med med mig på en vandring? Det finns platser kvar.


Jag funderar just nu mycket på om det är så att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Låt mig förklara.
För två år sedan, drygt nu, så startade jag en ny metod som jag idag kallar för "8/800".  Den är inspirerad av Dr Michael Mosleys idéer kring kost och hälsa och det faktum att man kan påverka såväl blodsocker, blodtryck och blodfetter beroende på hur och vad man äter. På köpet går man ned i vikt, men det är egentligen bara bonus. 
Jag har nu jobbat med metoden i två år och ser de mest häpnadväckande resultat. Framför allt när det gäller hälsan, och det är ju faktiskt det viktigaste. Alla deltagare droppar i värden och mår så otroligt mycket bättre, ser så himla mycket piggare och friskare ut. Och går ned massor i vikt. 
Och viktigast av allt, behåller den lägre vikten. 
Själv droppade jag 12 kg och har numera slutat med blodtrycksänkande mediciner efter 15 år..
Galet bra, med andra ord. 

Idag jobbar jag väldigt mycket tillsammans med läkare och är ansluten till flera läkarmottagningar och tar emot deras remitterade patienter och coachar dem tillbaka till hälsa och sund livsstil. Det fungerar jättebra, och alla är glada. inte minst läkarna. 
Och jag. underbart att se att man kan göra skillnad. och nytta. 

Det jag funderar på är bara det faktum att metoden inte "nått ut" mer på två år. Det gör mig funderarsam på vad jag gör för fel. 
Metoden är nog det bästa jag jobbat med någonsin, och ALLA klienter/patienter mår såå bra. 
Varför lyfter det då inte? 

Så började jag igår fundera ett varv till. 
Det är kanske precis det den gör, lyfter alltså. Fast inte på det viset jag hade trott (eller kanske önskat).
Det faktum att det jag gör idag är i tätt samarbete med läkare och skolmedicin (om än med en funktionsmedicinsk inriktning) är kanske precis det "lyft" jag önskar mig. 
Men har inte riktigt sett det på det viset tidigare. 
Ibland ser man inte skogen för alla träd. 
Ibland blir inte som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre. 

Vill du läsa mer om min metod, klicka här. 

Nu  ska jag ut i solen! 
Ha en bra torsdag.
Cathrine







 

onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 
IMG_0936 IMG_0936

fredag, i sängen, kl 06:43, med kaffet på lilla brickan.

Fredag är ju som vi vet ingen bra bloggdag, vi läser flest bloggar i början på veckan. Vet faktiskt inte varför det är så, men..
Anyway. Jag skriver på, i alla fall. 
Mest för mig själv, men såklart om någon annan läser och tycker om det så är det bra. 
Och jag blir glad.


Bloggen som från början hette "Singel vid 60" och mest handlade om att ta sig ur en relation som inte var min.
Numera så får jag väl lov att kalla den för "60 är det nya 60" eftersom jag inte är så värst singel längre. Fast man vet ju aldrig, det har man ju lärt sig, allt kan hända...
Time will tell. 

Tog en AW med kompisen PG igår. Det är ju på torsdagar man ska gå ut, iaf dit vi gick, Ö-hallen. Lagom lugnt. Slår fredagsstimmet med hästlängder. 

Det är tack vare PG som ni läser dessa rader. Det var han som sa åt mig att börja skriva. Han föreslog ju brev, men jag kan ju inte alltid lita på mig själv och tänkte om jag skriver brev i datorn, så kanske jag en natt plötsligt får för mig att trycka på send-knappen. Ni vet ju hur det är ibland...
Så bättre att skriva blogg, så är tankarna redan ute. 

PG pratade igår mycket om mitt mod. Modet att våga skriva så hudlöst och naket. Så självutlämnade och personlig. 
Jag menar att det finns en stor skillnad mellan att vara privat och personlig. 
Kanske är jag lite gränslös? Jo, så är det nog. Ganska rejält ibland, skulle nog många säga...
( det var nog rubriken torrfitta han menade, många har reagerat på den.) 
Men som jag sa till PG igår, vad är det värsta med att vara lite gränslös? Ja, man får ju vara med om mer, iaf i vår ålder.
Det händer liksom mer. Hellre det än motsatsen.

Vi pratade om mycket roligt igår. Mycket ålder naturligtvis. Hur viktigt det är att likt texten på Efva Attling´s bild härom dagen hålla sig ung tills man blir gammal. 
Men funderar på om man reflekterade lika mycket på sin ålder tidigare i livet?
Javisst nojade man över 30 och 40-årskriser. Tror jag, iaf. Minns inte så noga längre. 
Man överlevde dem ju helt klart. Jag gifte och skilde mig alltid i dessa skiften, när jag tänker närmare efter, så visst var man påverkad av tiden.  

Det är roligt med killkompisar. Jag gillar verkligen mina killkompisar. Min bästis Fredrik såklart. ( som alla tror jag ihop med. Men det är jag inte. Det vet både Fredrik och den jag faktiskt är ihop med väldigt väl. De har träffats och gillar varandra väldigt mycket.).

Jag har ju hela tiden mina olika hälso och träningsprojekt för mig.
Just nu är jag väldigt glad över min nya #brojäveln där jag ska försöka runda Djurgårdsbron varje dag. Begreppet är jag som skojar med den gamla # som hette #björkjäveln och stod i Liljanskogen. Nu är den nedhuggen och jag har flyttat. Så nu blir det Djurgårdsbron istället.
Jag behöver vara utomhus mer. Har många hälsoresor och pilgrimsvandringar i vår och sommar och behöver mer vandring i benen. 
Trött på att stå på en megaformer jämt. Kanske lite trött på stället också. Längtar till nya Becore öppnar i närheten av Hötorget. Det ska bli nytt och kul. 

Vill du gå med mig i vår på en "walk and talk" så är det bara att höra av sig här.

Ska du med på träningsresa till Turkiet eller vandring längs Caminon så är det också hög tid att tjoa till! 

Själv ska jag ge mig iväg nu på någon form av träning och sedan blir det sedvanlig fredagslunch med lilla mamma på Lidingö och dagen avslutas med AW med nya arbetskompisarna på läkarmottagningen 2Heal.

Vad man än tycker om ålder, så ska man vara ödmjukt tacksam att man har en. 
Typ så. Trevlig helg!
Cathrine



 


 

















 

Image-1-1 Image-1-1

onsdag kl 07:28, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Idag handlar bloggen om hur jäkla roligt det är att bli 60. 
En ynnest inte alla får vara med om. 
Sedan får sig de där läkarna en känga som varnade för "alla de nya farliga hälsoböckerna i DN artikeln i söndags. 
Jag blir så förbannad.
 

Igår hade Eva och jag förmånen att i en Röhnishbutik få hålla föreläsning för minst ett 50-tal härliga medlemmar i Friskis & Svettis. 
Eva pratar träning 50+ och jag pratar mat 50+
Hur som helst, det roliga är ju att kvällen blev så lyckad, alla så glada och nöjda och nu står det kö med ytterligare minst 100 gäster till som vill komma och lyssna. 
Allesammans en bra bit över 50 och allesammans tränar minst 1-3 dagar/veckan på Friskis. 
Vi finns, vi syns, vi spelar roll. Och vi har så jäkla roligt. 
60 är det nya 60. 


Vill du också höra oss? Ta kontakt så fixar vi plats åt dig. Eller ser till att ditt företag får komma till Röhnish och lyssna på oss. Kontakta mig. 
Vill du ut och resa med oss? Vi har den roligaste hälsoresa på gång i maj. Det finns plats kvar, kolla hemsidan, www.schuck.se

Jag satt på mottagningen i går hela dagen och träffade klienter. Alla går just nu på 8/800 och mår sååååå bra. Alla dalar med 1 kg i veckan, lugnt och tryggt. Äter massor, mår toppen och förbättrar sina värden för varje vecka. Underbart!

MEN alla frågar ju om den där debattartikeln som ett par läkare publicerade i DN  i söndags. Det handlade om hur vilseledande de nya sk hälsoböckerna är och hur farligt det är att tro dem!
Jag läste mellan raderna i deras debattartikel och såg precis vilka författare som var i sk blåsväder.
Och jag blir så jäkla arg! 
Är det något jag lärt mig efter alla 37 egna publicerade kokböcker är hur förlag fungerar. och vilka ytterst kompetenta personer som arbetar där med just dessa böcker.
Idag får förlagen minst 100 förslag/synopsis i veckan på bokidéer. En av hundra blir det bok av. Idag har inte förlagen råd att göra misstag och framför allt inte publicera en författare som kan råka i blåsväder. Det är bokförläggarna alldeles för smarta för. Dessutom är det redaktörer som ofta kan mer om kost och hälsa än författarna själva, för de läser nämligen en jäkla massa i just detta ämne själva! 
Idag är förlaget såå pålästa, smarta och i takt med tiden, så en oseriös författare kommer inte igenom deras nålsögon. 
Detta är bara en bunt rädda läkare som inte vågar se att skolmedicin och komplementärmedicin har så mycket att lära av varandra och ska hjälpa och suppportera varandra istället för att hugga varandra i ryggen!

Jag blir såå arg och ledsen över denna typ av debattartiklar. 

Anyway. Idag börjar mitt eget hälsoprojekt, #brojäveln.
Nu börjar vårträningen inför min första Caminovandring i juni (finns platser kvar, häng med) och naturligtvis Eva Berggrens och min hälsoresa i maj. Även där finns det plats kvar. Följ med.
#brojäveln blir min hashtag minst 3-4 ggr per vecka, med snabba pw´s runt Djurgården. 
Följ mig gärna på Instagram. cathrineschuck.

Nu mot skogen! Sherwoodskogen! 
Cathrine


 

tisdag, kl 07:29, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Dagen illustration fick jag inatt av en kär klient som inte kunde sova (04:29) och hon skickade denna bild och kloka text. Den föreställer en av mina förebilder Efva Attling och jag hoppas hon hon förlåter att jag lånar denna fina bild. 


Jag skriver "fortfarande i sängen" för nu ska det bli ordning på torpet igen och nu ska Fredrik och jag börja gå tillsammans tidigt på  morgonen, som vi brukar göra. 
Nu finns det inga ursäkter längre, ingen is eller snö, och ljust när man börjar gå.

hehe, fast inte idag. Det regnar, och är det jag helst inte gör så är det att powergå i regn. 
Jag gick en hel vecka på Caminon i regn och det har satt sina spår. 

Men nu börjar vårens hälsoprojekt. Mitt eget lilla hälsoprojekt iaf. Det blir hashtag #brojäveln då vi kommer börja vid Djurgårdsbron.
Varför behöver jag ett hälsoprojekt som tränar så mycket?
Jo, jag ska ju ut och gå ett par pilgrimsvandringar i år och behöver vara i toppform när det gäller konditionen, inte bara styrka och smidighet.
Ska du med på en vadrning i år? Det finns plats kvar på både vårens och höstens en veckasvandringar. Läs mer här. 

Själva ordet kommer från den björk, även kallad #björkjävlen som jag gick till varje morgon under flera år och la ut en massa hyss han och jag hade för oss varje morgon. 
Jag skrev på en gammal arbetskamrats Insta igår och berättade hur imponerad jag  är av hans hälsoprojket #16weeksofhell, som många går på just nu. Han skrev tillbaka och tackade, och menade att min lilla #björkjävel hade varit ett litet frö i hans huvud.
16 veckor av intensiv träning och nyttig mat. Folk lyckas verkligen bygga om sina kroppar på 16 veckor och bilderna på Insta talar sitt tydliga pråk. 
Jag ser bilder varje morgon min arbetskamrat från Expressen lägger ut. Fina fisken om du frågar mig! 

Tricket är ju att hitta på något kul. För har du inte kul med din träning, din mat, din hälsoomläggning, så blir det aldrig av. Jag lovar. Det går inte att släpa sig genom någon form av livsstilsförändring om det inte blir just en förändring av livet. Och det sker alltid, alltid med glädje, det föds aldrig ur tvång.
Och då får man se till att det blir kul. 

Träffade en ny klient igår, ett otroligt pigg dam en bit över 70 som glatt meddelade att hon börjat träna dagligen sedan hon fyllt 61. 
Nu skulle vi börja med att jysta till maten och då kommer träningen verkligen att både synas, märkas och bli ännu roligare.
Men jag log för mig själv och tänkte, eftersom jag snart fyller 61 så var det liksom en liten hälsning från universum som blinkade åt mig. 
Jag tror universum log lite också. 

Till sist, som alltid höll jag på att skriva, dagens tips.
Jag läser med mycket stor behållning ett nyhetsbrev varje vecka som heter Hormoni.se och som man kan abbonera på, kostnadsfritt. 
Det är frågor och kloka svar om allt som rör kvinnor och kvinnohälsa. 
Verkligen, verkligen läsvärt. 


Idag blir det klienter på dagen och sedan kvällsföreläsning på Röhnish, ni vet butiken/märket som säljer sina egna designade, svensktillverkade golf och träningskläder. ikväll håller Eva Berggren och jag föreläsning om Hälsa 50+ och det roliga är att vi får in 50 pers i lokalen och det är 150 (!) anmälda!!!
Då fattar du hur viktigt det är att röra sig efter 50 och hur stort intresset är. 
60 är det nya 60!
Hurra!!

Jo, Eva och jag berättar ikväll om vår superroliga träningsresa i maj till turkiet. En vecka av skön träning, vandring och massor av god och nyttig mat av lilla moi.
häng med!
Läs mer på hemsidan, klicka här. 

Cathrine
























 

IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

IMG_1030 IMG_1030

torsdag, alla hjärtans dag, kl 08:27, fortfarande i sängen, i väntan på kaffe...
Någonstans i solen i södra Spanien. 


Bara en sådan sak, att ligga och vänta på att få kaffe på sängen...
I sanningens namn så tippar jag att bli det sellerijuice först och sedan frukost på sängen. 
Dagen är sedan riggad med massor av spännande händelser, allt från golflektioner till spa-behandlingar.
Vad kan man mer önska sig?
 
En Alla hjärtans dag från himlen. Något att stilla få vara väldigt ödmjukt tacksam för.

Well, mitt roliga projekt som jag startade i oktober/november förra året, Singel vid 60 har vuxit och är idag något jag varje dag får glada kommentarer för och som jag ser att du och många andra följer och det är jag så otroligt glad för!

Numera inte fullt lika  mycket singel som tidigare (skrattar medan jag skriver för den gullige mannen mixar och blandar i köket så det står härliga till!) men fortfarande väldigt nyfiken på hur det är att vara i denna ålder.
Känns ju väldigt spännande för just så här gammal har jag ju aldrig varit förr, och som min kloka väninna Caroline sa härom dagen, så här ung som du är just nu kommer du aldrig vara mer. 
Älskar den inställningen. 
Älskar henne också, för den delen. 

Jag funderar väldigt mycket på kvinnors situation, både i den här åldern och rent generellt. 
Möter ofta kvinnor med diagnosen utbrändhet. Det som gör mig mest ledsen är historier där de mött sjukvården och sjukvården erbjuder antidepressiv medicin. När patienten då tålmodigt och vänligt försöker förklara för sin läkare att hon faktiskt är utbränd och INTE ett dugg deprimerad, och läkaren lika stoiskt menar att det är hon visst! Och tabletter ska hon ha. Punkt. 
Då går något sönder i mig. 
Det finns ju så otroligt mycket att göra med kost och näring för att komma åt de bakomliggande orsakerna till utbrändhet och det går att "laga" med så enkla medel. 

Jag har många i min omgivning som är så duktiga på vad vi kvinnor behöver för att må bra. 
En sajt jag gillar heter Moodmama. Där hittar du ALLT som vi kvinnor behöver i olika faser i livet. Men långa och tydliga beskrivningar om vad du ska ta, och när, och varför. 
Det här hittade jag härom dagen  om sex och torra slemhinnor...

" Ja, vi tänker inte sluta tjata om detta dolda folkhälsoproblem! Kanske blir det mer aktuellt i och med den här dagen som fokuserar på relationer, dejting och sex?

Ja, men jag har nästan aldrig sex kanske du tänker. Nej, men du kanske besväras av torrheten ändå och får urinvägsinfektioner som behandlas med antibiotika? Antibiotikaresistens är ett globalt hot som vi ska ta på allvar. Kan vi förebygga urinvägsinfektioner så ska vi göra det!"


Tonen är alltid rar och förstående och mycket kärleksfull på ett "matter of fact" sätt, om du förstår vad jag menar. 

Idag är det fraktfritt på https://www.moodmama.com
Gå in och kolla. 

Nu ska jag ta helg, unna mig att bli pussad på och berätta för någon hur mycket jag värdesätter och uppskattar det vi gör tillsammans. 

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag, gå och köp dig något kul, en vibrator kanske och lite Ashwaganda-rot ( finns på Life och alla hälsokost) och bli lite sugen på dig själv eller din partner. 
Det förtjänar du.

Vill du ha roligt med kläderna på så tycker jag att du ska hänga med på någon av mina resor eller vandringar. 
Läs mer på www.schuck.se eller klicka här. 
Eller hänga med på nästa kurs. Läs mer här. 

Massor av kärlek,
Cathrine

ps. jag får inte betalt för dessa inlägg.  


























 

IMG_0895 IMG_0895

lördag, kl 15:26, (i sängen igen, utan kaffe)

Fortfarande lite lyckohög efter dagens Food Tour så fortsätter jag i samma anda och berättar om mina olika pilgrimsvandringar i år.

Alltsammans började ju när sonen skickade iväg mig för snart två år sedan på min första pilgrimsvandring, 80 mil i 5 veckor tvärs över Spanien, över Pyreneerna till Santiago de Compostela.
Han menade ju att "alla mammor behövde ett äventyr, och nu är det din tur". 
jojo, det hade han ju rätt i...
Äventyr blev det. 

Vad jag inte visste då (och hur ska man veta sådant i förväg?) var ju hur det i grunden skulle förändra mig och mitt liv. 
Från en prettoprinsessa från Stureplan till en ganska härdad bergsget som till min egen stora förvåning är gjort för att gå. Och gå långt. 

Sedan dess har det blivit 3 veckolånga vandringar med gäster, varav de två senaste i min egen regi. 
Alla tre helt magiska, var och en på sitt speciella vis...

Så, det jag har i pipelinen för i år är dels en veckovandring som börjar i Sarria, drygt 12 mil från Santiago och där vi går i ganska enkel terräng ung 2,5 mil per dag. Vi sover gott på bra hotell, får vår packning skickad mellan stoppen, har härliga måltider klara varje kväll. Samt en magiskt duktig guide, José Luis, som gör allt och fixar allt, från plåster, skavsår till de mest spirituella möten och platser. 
Den resan gör jag i 31/5-7/6. 
Självklart är både män och kvinnor välkomna på resan.  Flera par är bokade på denna resa, redan. 
Här kan du läsa mer om den resan. 

Sedan finns det en resa till...
Lite hemligare, fortfarande inte på någon hemsida eller omkriven någonstans. 
Jag har nämligen bestämt mig för att börja gå hela Caminon, alla fem veckorna, igen, en gång till... fast denna gång en vecka i taget.
Första etappen gör jag och ett par av mina tidigare deltagare nu i september, första veckan i september.
Vi börjar i St Jean Pied de la Port och går i vecka, till Estella. 
Vi går ca 2,5 mil per dag, ganska kuperad terräng. Vi sover gott på bra hotell, äter goda pilgrimsmiddagar tillsammans, bestämmer själva om vi vill skicka vårt bagage eller bära det själva.  
Vill du också följa med? Hör isf av dig till mig så får du mer info, klicka här.

Vill du hänga med på en Food Tour så titta gärna på hemsidan, www.foodtourstockholm.se

kramkram!
Cathrine









 

torsdag, kl 07:05, med kaffe på lilla brickan, i sängen...

Funderade på det där med översättning på Age becomes you, som jag skrev om igår, och det måste ju såklart vara, ålder klär dig. 
Ålder klär dig, så trevligt det låter, eller hur?


Välkommen till bloggen som jag började skriva i november när allt kändes som mörkaste efter en separation från en relation som inte hade någon framtid. ( han var/är gift). 
En god vän tipsade om att börja skriva brev för att komma ur mörkret. Jag började med bloggen istället.
Men det var lika mycket mitt lilla bidrag till ålderismen och ett försök att sätta denna ålder på kartan, genom att kalla bloggen för Singel vid 60. 

Nu vid snart fyllda 61 ( april) och inte så himla mycket singel längre. Nja, kanske lite "distans-singel" men utan statusens benefits. 
( om du fattar vad jag menar) 

Jag hade en klient igår på mottagningen, en underbar kvinna som jag har haft förmånen att få följa en bit på vägen i egenskap av samtalsterapeut. 
Vi pratar mycket kost och hälsa såklart men en hel del relationer. 
Jag tipsar om dejtingsajter och hur enkelt det är, vi pratar om olika sätt att komma ut och leva livet.
För det är just min poäng här, idag. Lev livet. 
Jag skriver det lika mycket till mig själv som till dig. För sjutton gubbar, lev livet. Njut av dagen, sitt inte och gnäll över vädret, klä dig varmt och gå ut istället. Så länge du kan. 

Njut nu. Dejta, älska, gör knäppa saker, dansa, ät inte skitmat. Njut av kroppen, träna, gör roliga saker med den. Massera den, ta hand om den, se till att den fungerar optimalt och gör massa roliga saker med den. NU.

Jag vet att allt det där låter fånigt och klyshigt, men tyvärr så väldigt sant. Jag träffar så väldigt många kvinnor ( och män) i vår ålder som resignerat och börjar släppa taget.
Det är också ok. Det är ok att vila om man är trött. Men risken är att man vilar för länge, och tröttheten blir permanent. 

Min favoritperson är min kollega Eva B ( och hennes härlige man). De har blivit skidluffare på äldre dagar och åker runt Alperna med pjäxor och en kabinväska och klämmer lagg så det sprutar om det! 
När de inte är hemma i Sverige och åker långfärdsskridskor på vintern eller gympar. 
På sommaren cyklar de, paddlar eller hittar på annat rörelsebus.
Jag har glädjen och lyckan att få hålla en "hopp och skutt" resa med Eva i maj, då vi åker till vårt älskade Yali utanför Bodrum. Vi bor i ett superfint stor hus som rymmer 12 gäster. Varje dag ger vi oss ut på äventyr, vandrar och hittar upplevelser (och goda luncher). På eftermiddagarna håller Eva ett gympapass i trädgården eller i poolen. 
På kvällen håller jag matlagningskurs och vi äter tillsammans, supergott och supernyttigt.
Det finns ett rum kvar på den resan, läs mer om den här på hemsidan, klicka här  och häng med!! Jag garanterar skratt, rörelse, upplevelse och massor av bus!

Jag lovade ju att tipsa om en ny produkt för UVI och den heter UriBalans från Hollistic. Den innehåller D-mannose ( mycket verksamt), tranbär och mjölksyrebakterier. Mums för muttan med andra ord. 

Nu mot jobb! Idag ska Eva och jag coacha två par för tidningen M-magasins räkning och gissa om det går bra för dem! Båda paren rasar i vikt, äter massor och mår så bra.

Cathrine


( jag får inte betalt för dessa tips) 













































 

onsdag, kl 8:20, kaffe på lilla brickan...

Idag är jag sen. sovit så väldigt gott. Hittat min formel av magnesium, gaba och nu även 5 HTP. 
Man vaknar så mycket gladare när man sovit gott. 
Om en timme blir det PW med god vän, så here goes...


Idag handlar bloggen om ett utryck jag läste på sociala medier igår. Det var ett par väldigt kärleksfulla rader skrivna av Michael Bindefeld till sin gode vän Christer Lindarw efter QX galan i måndags.
Michael skriver " Age becomes you, my friend". 
Vilken ljuvlig komplimang. 


Hur översätter vi det till begriplig svenska? Ålder är klädsamt på dig? 
Det beskriver ju så väl att det är inte alltid som yngre vi ser bäst ut. En del av oss behöver åldern för att komma till sin rätt. Late bloomers? 
Det gäller bara att använda den rätten man har och göra något bra av den. 

Vi har alla rätten att göra något bra av våra liv så länge vi lever. Hur och vad "bra" är, är ju självklart upp till var och en av oss. 
Följer, läser och rörs av Björn Natthiko Lindeblad´s kamp för det som är kvar av hans liv. Nu ska han ut på turnée runt Sverige och mitt förslag är att även du går in på hans hemsida, www.natthiko.se och ser om det finns någon biljett kvar i din hemstad.
Förmodligen enda och sista gången att lyssna på någon som verkligen levt sitt liv, och fortsätter att leva det till sitt slut. 

I min värld handlar ålder och att ta hand om sig på bästa sätt om att röra på sig och äta rätt. Att ge kroppen de optimala redskapen för att må bäst. 
Vi VET idag, ( Tack Anders Hansen och boken Hjärnstark) att vi blir snabbare och smartare i huvudet av att träna varje dag. Vi VET att hjärta och kärl mår bäst av en kost som sänker blodfett, blodsocker, och blodtryck. 
  ​​​​​​Vi VET idag att det är lättare att röra på en lättare kropp. 

Nåväl, jag ska inte tjata, men hjälper gärna till om du också vill må så bra som det någonsin är möjligt, i din ålder. 
Och låter din ålder, oavsett ålder bli så klädsamt som du själv önskar dig. 

Jag hade tänkt tipsa om en ny produkt för urinvägarna och UVI ( vårt favoritämne, men jag väntar med underlivet till i morgon) 

Nu ut och halka runt och gå försiktigt!

Cathrine










 

tisdag, kl 07:38, kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag känner det själv och jag får små sms från kompisar runt mig, inget är kul just nu.
Nä, det kanske det inte är.
Men det är också ok.


Väninnorna muttrar över vädret, lilla mamma är trött på att inte kunna gå ut med rullator i detta väder, sonen är ledsen och förbannad över orättvisa händelser. Kollegan på jobbet undrade när det skulle sluta vara så förbannat svårt och motigt i livet hela tiden.
Japp, det är så. Inte så jäkla kul hela tiden. 

Jag undrar om vi är itutade att det måste vara så jäkla happy hela tiden. Om vi har gått på alla bilder på sociala medier där alla är så himla glada hela tiden och bara gör roliga saker?
Eller så kanske detta är en kollektivt mörk månad då många av oss känner oss lite nedstämda över lite allt möjligt? Väder vind, ljus osv...
Svårt att säga. Men man måste få låta det vara ok, och inte oroa sig.

MEN det betyder ju inte att man måste tiga och lida. Man får gnälla, det är ganska skönt att gnälla.
OCH det är ok att göra något åt det.
För vi kan faktiskt hjälpa humöret lite på traven.

Här är mina bästa tips ifall du vill hjälpa humöret på traven utan att den skull behöva be din husläkare om antidepressiv medicin.

1. Har du koll på dina tillskott? Trots att vi äter allsidigt så får vi ju inte i oss all den näring kroppen behöver. Speciellt D-vitamin kan ställa till det rejält med humöret. Tänk på att få i dig minst 5.000 IE varje dag. ( bra påminnelse för mig själv nu, inser jag! :-)

2. Jag gillar Rosenrot ( gammal svensk läkeört) och Aswaganda ( ayurvedisk rot) på vintern. Milt humörshöjande och uppiggande, och finns på närmaste hälsokost. Ta ett par stycken!

3. 5 HTP. Så effektivt att det är förbjudet i Sverige pga av att det är för effektivt. Finns att köpa på nätet, kolla www.moodmama.com, eller vitanetshop.com. 
 Det finns även hos några modiga hälsokostbutiker som vägrar ta bort det från hyllorna.
5 HTP är gjort på läkeörten Griffonina och påverkar dina serotonin och dopaminpåslag. Är det lågt så kan 5 HTP verkligen vara något för dig. Börja med 50 mg och gå upp till 100mg. Du kan även ta 100 på morgonen och 100 på kvällen, för bättre sömn.
Tillsammans med lite GABA, 500-800 mg till kvällen, en aminosyra i hjärnan som påverkar dina neurotransmittorer och gör din lugnare och mindre stressad på kvällen och hjälper dig att sova bättre. 

4. Ljus i ögonen! Ge dig ut och gå om du kan när det är ljust. Försök att vara ute minst 30 minuter varje dag. Pulsa i drivorna! Titta mot ljuset!


Själv så tänker jag ta en näve blandande tillskott, och dra på mig träningskläderna och gå och träna! Bästa humörshöjaren så här års!
Jag ser också mycket fram emot mina träningsresor och vandringsresor i vår och sommar. ska du med, det kommer bli sååå roligt! Verkligen något att se fram emot.
kolla på hemsidan, där ligger alla resor. Platserna börjar ta slut, så skynda dig!

På vägen dit ska jag fnissa lite stillsamt år allt rabalder det blev när jag skrev ordet torrfitta i rubriken i fredags. Jäklar vilket liv det blir när vi använder the F-word! 
Sedan tänker jag le lite varmt åt tanken på att om en vecka åker jag tillbaka till Spanien och pussas ett par dagar! 
Blir man inte glad av det så vet jag inte vad!

Ibland handlar det bara om att göra precis det bilden visar.
Ät.Sov.Träna.Jobba. Älska där du kan. 

Har du frågor eller funderingar, ställ dem gärna här på bloggen eller kontakta mig privat så hjälper jag dig gärna!
Cathrine
 











 

IMG_0746 IMG_0746

fredag, kl 07:36, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Brukar inte blogga på fredagar för ni har annat för er än läsa bloggar i slutet på veckan.
MEN, but, idag gör jag ett undantag. Mest för att jag gärna vill skriva, och dessa rader är så aktuella, just nu.
Så, idag pratar vi torrfittor.
 
(och bekymret så många har som tror att de har UVI (urinvägsinfektion), men det egentligen är väldigt iriterade slemhinnor där nere.

Jag trodde väl aldrig att det faktiskt
f a n n s något sådan som en torrfitta.
Trodde nog i min enfald att det ordet enbart var ett skällsord för kvinnor som inte gillade sex. 
Haha,, och så är det ju faktiskt!
Hur sjutton ska du kunna njuta av sex om slemhinnan därnere är torr?
Nej, sådant fattade man inte då, iaf inte jag. Det är iof en hel del jag inte fattade förrän man befanns sig i den situationen själv. Tur är väl det tänker jag..

Torra slemhinnor, både upptill men framför allt nedtill hör tyvärr till vår ålder. från 50+ och framåt. Mensen upphör, vi kan inte längre få barn, producerar mindre mängd östrogen, och slemhinnorna blir torra och sköra.
En del av oss tar plåster ( Estradot) och klarar sig mycket bättre. Andra smörjer sig lokalt och tar de blåa stavarna, Vagifem, och mår ganska bra på det.

Den senaste veckan har jag träffat tre (!) kvinnor, klienter, som klagat på urinvägsinfektion, fått penicillin, inte blivit bättre, går och tiger och lider och har jätteont. Men UVI har de inte. Vad fan har de då? Jo, jäkligt torra slemhinnor.

Jag fick själv samma sak förra året, var precis på väg till Turkiet på hopp och skuttresa och hade då ätit den ena penicillinkuren efter den andra. Inget hjälpte.
Till slut, av rena turen, så hittade jag en superduktig gyn ute i Berghamra av alla ställen, en Ur och Gyn mottagning och träffade en fantastiskt duktig manlig gyn, Marin Florica. 
Han gav mig två olika salvor för underlivet, och lovade mig att på fem dagar skulle jag vara frisk och symptomfri. Jag trodde honom inte, men smorde lydigt som han sagt.
Fem dagar senare var jag helt frisk.
Det han hade skrivit ut var en kräm mot rosacea, vilket naturligtvis läkte slemhinnan där nere, och Ovestrin, en östradiolkräm som kan köpas receptfritt på apoteket. Den kombon har hjälpt mig flertal gånger när det blivit lite överhettat därnere av för mycket sex, för ofta. 

Det jag testar själv just nu, och har givit till två av de tre kvinnor jag pratade om, är en ny kräm som kommer ut på marknaden i dagarna, VagiVital. Den är hormonfri, vilket är bra för kvinnor som genomgått någon form av cancerbehandling.

Har du bekymmer och problem nedtill? Hör av dig, boka en tid så hjälper jag dig. Vi gör en vårdplan för hur du ska må som bäst. Jag har ett helt team av duktiga läkare, gyn i ett nytt och väldigt spännande projekt.  
Hör av dig så berättar jag gärna mer, och hjälper dig också.

Trevlig helg!
Själv ska jag gå på bubbel och bus med gamla Caminokompisar ikväll och imorgon blir det bio med drottningen av det Okända...

Vill du också hänga med och gå Caminon? Häng med, läs mer här! 

Jo, en sak till. Jag har inga samarbeten med några av de produkter jag skriver om. Det jag gillar och själv använder skriver jag om. Inte mer än så. 
















 

Image-1 Image-1

torsdag, kl 07:42, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag funderar mycket på ålder nu. Dels för att jag har en ålder och för att det pratas så mycket om den hela tiden.
Åldern, alltså.


Eller så är jag helt enkelt i den åldern i livet då man tänker extra mycket på just det, så kan det också vara? 
Jag startade en ny kvällskurs härom kvällen och en av de yngre deltagarna hade en synpunkt på åldersfördelningen i gruppen.Hon kommenterade att hon var yngst. Oklart om det var ett problem.  Jag hade inte tänkt på det, annat än att det är en otroligt härlig grupp med massor av energi och roliga personligheter. Alla mina grupper är på något märkligt sätt så himla bra. 
Jag har en jäkla tur som bara får jobba med underbara människor. 
Min tanke var bara, vad spelar det för roll i en hälso och viktgrupp vad folk har för ålder?

Härom kvällen var jag med som en av fyra föreläsare vid en lansering av en ny produkt för kvinnor, en vaginalkräm helt utan hormoner ( bra för dem som har haft bröstcancer). En väldigt bra kräm, VagiVital, som motverkar torra slemhinnor och svårigheter vid samlag och när man kissar. Det svider mindre med andra ord. 
Hur som helst, så kom kvällen på scenen att handla mycket om ålder. Mycket handlade ju om klimakteriet och det har det ju skrivits en hel del om i många nya böcker. En av de andra deltagarna på scenen var duktiga författaren Katarina Wilk och hennes nya bok PeriMenoPower, som handlar om perioden innan mensen tar slut men många kvinnor börjar må riktigt dåligt av sina klimakteriebesvär. 
Bra bok, bra kvinna. 

Med på scenen var också skådespelerskan Katrin Sundberg och hon har ju ganska mycket åsikter om det där med att fylla 50.
Och rätten att få göra vad fan man vill, under hashtaggen #JagGörVadFanJagVill 
Hon har ju helt rätt, Katrin att den här åldern är väldigt spännande, och man får faktiskt göra precis vad fan man vill. Om man har lust.

Själv så skulle jag ju på den här tillställningen prata om hormoniell balans genom det vi äter. Att vi faktiskt kan påverka våra hormoner genom att äta kolhydrat och kalorisnålt. Massor av grönsaker, fisk, kött, ägg och vädigt lite fluff, (ris, pasta, bröd, potatis) som inte ger oss någon näring. 
Sedan kunde jag ju inte heller låta bli i detta 50+ gäng att berätta att det bara blir roligare och om jag vetat hur kul det var att fylla 60 så hade jag gjort det för länge sedan.
Då blev de ju glada, alla 50-åringarna. 
( och det kan man ju förstå) 

Men åldern har ju andra ansikten också, en del mindre glammiga och mindre roliga. Jag möter många långt upp i 70-års åldern som fortfarande jobbar. Inte för att de så förtvivlat gärna vill jobba, utan för att de behöver det, de måste jobba för att det faktiskt inte går att leva på en pension på enbart det du dragit ihop genom att ha jobbat hela ditt liv. 
Den tanken skrämmer mig oerhört. 
Jag tillhör ju själv den gruppen, som alltid jobbat, tjänat ganska bra periodvis och alltid betalat rejält i skatt, men fortfarande är ju inte siffrorna i det orange kuveret så himla lysande. 
Så jobba på är liksom grejen. 

Därför väldigt glad och tacksam över att finnas med i teamet på två läkarmottagningar i Stockholm och få jobba där som hälsocoach och ta hand om patienterna som behöver göra livsstilsförändringar och behöver hjälp och stöd i den processen. 
Jag stöder och hjälper när det gäller kost, motion, livsstil. De flesta behöver någon som hjälper, puffar och stödjer.
Ett väldigt roligt jobb. 

Vid VagiVital kvällen fick vi på scenen alla komma med varsitt tips till publiken. 
Mina tre var, ät näringstätt och så glad du bara kan, välj att vara glad (istället för arg, sur, ledsen, besviken) och till sist, rör på dig av bara helvete! 
Mina bästa tips. Även här
.

Till sist, de som var extra nyfikna på min distanspresent, överraskningen i går, så var det ett swish med tio tillfällen på träningen, megaformers, som jag älskar så mycket. 
Det vet den personen som gav mig denna fina present.  
Vilket gör hjärtat alldeles mjukt, varmt och fluffigt. 

Cathrine

(jag har inga betalade samarbeten med produkter jag skriver om,jag bara gillar dem.) 


  




 













 

IMG_0655 IMG_0655

Hemma i egna, sängen, kl 8:26,  med kaffe på lilla brickan...

Hemma igen efter underbar, underbar semester och turnée genom ett regnigt Europa ned till soliga Spanien. Accompangerad av många, många pussar...
Life is good. 


Pratade med en trevlig människa igår. ( jag pratar iof nästan b a r a med trevliga människor i mitt jobb som terapeut)
Vi pratade om relationer (älskar dessa samtal) och hon satte ett klokt finger på något väldigt viktigt. 
Vad behöver man en relation till, egentligen? 
De flesta av oss bor bra, har egna lägenheter ( inte jag dock, men jag är ju ändå undantaget). Vi vill inte flytta ihop. Inte gifta oss.  Vi kan hyggligt försörja oss, har kompisar, ska inte ha fler barn/kan inte få fler barn/ vill inte få fler barn. Vi har de kompisar vi vill ha. Lever de liv vi vill leva. 
Hennes fundering var, VAD behöver jag en man till? 
För ett par år sedan hade kanske det första svaret varit SEX, men numera verkar många lägga det på hyllan, eller iaf inte längre prioritera ett bra sexliv. ( DÄR är jag INTE) 
Vad behöver jag en relation till? Alla behöver ju vara behövda? Att inte vara behövd är ju en katastrof? 
Eller är det så att vi mår så himla bra av att bli hållna i, pussade på, kramade med, och någon att skratta med?


De som följer mig på sociala medier kanske såg mitt utbrott igår över det nya uttrycket " 70 är det nya 50". 
JAG DÖR!

Vad är det för fel på att vara sin egen ålder? 
Jag är skitstolt över att vara 60. Djupt tacksam att ens få vara 60. Det är inte alla förunnat. Min far som bara blev 53 hade varit överlycklig. 
Klart vi kan göra andra saker idag än de som var i vår ålder för säg 50 år sedan. 
Men jag vet inte ens om det är sant. Min fantastiska farmor emigrerade till Australien när hon var närmare 80. Packade ihop till pick och pack och drog till Australien efter min fars död. Det hade jag också gjort om min son skulle dö. Fy fan.

Så, mitt budkap idag är nog lev varje dag. Njut varje dag. Ät bra mat. Rör på dig, massor. Skratta så du kiknar. Och pussas så läpparna blir till anknäbbar. 
Det finns massor av prinsar och prinsessor där ute. Det gäller bara att våga pussa några grodor först.
Och som sagt, grodpussning är heller inte det sämsta. 
Bra sport om du frågar mig!

kram, Cathrine















Men nu verkar 

IMG_0512 IMG_0512

Detta är en "blogg-light" vilket betyder att det inte jag som skrivit texten utan en kollega på Expressen, Christina Lundell och den handlar om min metod, 8/800! 
Funkar utmärkt vid såväl 20, 40 som 60.
För övrigt blommar kärleken. 
Trevlig helg!

 

Tänk om vi alla kunde bli gladare, friskare och smalare?
Det går. De två senaste åren har Cathrine Schück hjälpt hundratals äta sig till en lyckligare version av sig själv.
- Vikten är bara en bonus, säger hon.
När författaren Cathrine Schück, licensierad kostrådgivare och samtalsterapeut fick uppdraget att göra sin fjärde bok om metoden 8/800 kände hon att det var en sak hon ville fokusera extra mycket på grönt.

 - Jag får varje dag brev från folk som gått onlinekursen som efterfrågar mera vegetariska recept. Jag vill äta grönare och jag märker att de som äter 8/800 också vill det. Jag tror att det är ungefär 80 procent vegetariskt och 20 procent fisk och kyckling i den här boken.
Alla recept är helt nya och framtagna speciellt för den här boken. En recepttyp hon är extra nöjd med är sina varma smoothies:
- Det går utmärkt att göra varma smoothiesar på lantbuljong eller kycklingfond. Det blir så sjukt gott! Den här intill med avokado och kycklingfond är bland det godaste jag har ätit!
- Varm, näringstät och supernyttig.
I recepten försöker hon visa nya sätt att tillaga ingredienser som kan upplevas som lite klurigare.
- Så vill jag hela tiden försöka introducera nyttigheter, göra dem mer tillgängliga. Om jag skriver recept med endiver och fänkål kanske helt plötsligt några fler vågar sig på det!
Till skillnad från många andra lagar Cathrine Schück maten först och skriver ner receptet efteråt. Allt sitter i ryggmärgen, hon är uppvuxen i krogbranschen. Och hon var tidig med att förespråka nyttigt ätande.
- Jag är sprungen ur en GI-värld. Mitt första möte med glykemiskt index var på 80-talet med Michel Montignac som jag även gjorde en bok tillsammans med, minns hon.
GI handlar om att välja långsammare kolhydrater som fullkorn och hel mat framför finfördelad. Vägen ledde vidare till LCHF, där hon drog ner ytterligare på kolhydraterna.
- Mitt arbetsredskap var en variant på LCHF, ett slags 2.0 med fokus på mycket grönsaker och bättre fetter. 
Men hon har hela tiden varit öppen för ny kunskap och nya rön. 
- När jag för två år sedan satt och läste Blodsockerkollen av Michael Mosley plingade det till i huvudet. Han skriver exakt det jag hade jobbat med, men med fettrestriktionen som ett tillägg. Hans bevekelsegrunder för fettrestriktioner var för mig plötsligt självklara ur ett hjärt- och kärlperspektiv. Det var som ett Newton-äpple som ramlade ner!
- Vi vet i dag att mindre mängd fett ökar livslängden och att man framför allt måste vara försiktig med vilken sorts fetter vi stoppar i oss.
Hon tog kontakt med den brittiska läkaren och journalisten och fick klartecken att bedriva utbildningar. Dessutom gjorde hon några justeringar av dieten. Hon valde bort mejeriprodukter för att kunna lägga till en större mängd grönsaker.
- Den grova skillnaden mellan min och Mosleys metod är mer grönsaker och inga mejerier. Han har ganska små portioner för att göra maten så “vanlig” som möjligt. Men jag tror att små portioner kan vara farligt, för om vi inte tror att vi ska överleva börjar vi äta på överlevnadsinstinkten.
- På det här sättet ser ögonen mycket mat och rapporterar det till hjärnan.
Hon är överväldigad över hur bra det går för dem som följer metoden.
- Två år in i den här metoden börjar jag se de mer långsiktiga resultaten. Det här är det enda redskap jag jobbat med där folk behåller vikten. De har en 90-procentig framgångsrate. För mig är det en "nypa-mig i armen"-metod!
Under åtta veckor äter man 800 kalorier om dagen. De flesta äter tre mål om dagen och kanske ett mellanmål. Frukosten är frivillig, Cathrine säger att många äter frukost till en början och så småningom fasar ut den. 
- När man inser hur kraftfullt redskap det här är, blir man ödmjukt tacksam.
Cathrine Schück är noga med att hålla recepten enkla, inget tar mer än en kvart att laga. 
- Det är superenkelt och det ska gå att implementera med ett "resten av familjen"-perspektiv. Recepten är för en person och det är för att man ska förstå hur en portion ska se ut. Men det är enkelt att göra för fyra och lägga till ris och potatis, eller vad resten av familjen önskar sig.
8/800 - det kräver en ordentlig omläggning?
- Det beror på var du startar. Om du lever på pasta, godis och choklad och sötade drycker  - då blir det en omställning. Annars blir det inte så stor skillnad förutom att ta bort ris, pasta, bröd, potatis och lägga på en massa grönsaker.
Dessutom gör mildare tillagningsmetoder sitt.
- Att koka mer än du steker - mildare och skonsammare tillagad. Skonkosten är inbyggd, och så tar du bort allt inflammationsdrivande, såsom kött och socker. Du läker tarmen också under de här åtta veckorna. 
Hon har förvånats över hur lite stor vikten får, och i hur hög grad kosten blir ett redskap för bättre hälsa. Mindre värk, lägre blodtryck, bättre blodsockervärden. Sundare tarmfunktion, klarare hy, större aptit på livet (och roligare i sängen).
- Att man faktiskt kan äta sig glad. Och med det kommer en ökad lust att röra på sig. Och när man får en starkare och smidigare kropp har man lust att göra mer, säger Cathrine.
Dessutom, om man tänker på hälsa i stället för på kilon är det enklare att lyckas. Alla kan äta grönsaker. Den som tänker mindre på vad det ska leda till slipper ångesten på vågen.
Inte minst personer i andra halvan av livscykeln har sökt sig till metoden.
-  Är man 60 har man inte tiden kvar längre att äta skit. Jag kan inte lägga om mitt liv lite senare, jag kan inte läka mitt knä om jag inte äter ordentligt. Om jag har lite högt blodtryck och blodsocker, då finns det inte att jag tar hand om det senare. 
Efter de åtta veckorna går man långsamt över till att äta lite mer, men utan att tappa viktbalansen. Vid behov kan man korrigera med en extra vecka på 800-nivån, eller inslag av lättfasta.
Kan man leva på 800 kalorier om dagen resten av livet?
- Ja, det är klart du kan, men frågan är om du ska. Jag ser inte poängen med det. Jag ligger och tuffar på 1000-1200, jag blir mätt på det nu. Jag äter mindre portioner i dag och jag äter mycket långsammare än vad alla andra äter. Det tar verkligen dubbelt så lång tid för mig att äta.

***
Fyra bästa tipsen
1. Mätt!
Se till att du aldrig är hungrig. Det är det bästa tipset!

2. Toa
Var noga med att gå på toa varje dag. Det är jätteviktigt - och har man inte tarmrörelse, ta lite magnesium på kvällen eller lite mct-olja på morgonen. De flesta som äter mycket grönsaker. Det är skitviktigt!

3. Tänk hälsa
Rätt fokus - det måste vara hälsa. Tänk hälsa först, sen kommer vikten av sig själv. Det är en approach som hjärnan kan hantera. 

4. Var snäll
Var snäll mot dig själv. Visa lite medkänsla. I stället för att "nu jävlar ska jag ta mig i kragen" kan du väl lyssna på dig själv och tycka om dig. Och går det lite fel nån gång kanske det går bättre sen.

Skärmavbild 2019-01-17 kl. 07.51.25 Skärmavbild 2019-01-17 kl. 07.51.25

torsdag, kl 07:53, i södra Spanien, med kaffe, i soffan.

Hoppsan, är det möjligen liiite tabubelagt? Har verkligen äldre personer sex? Men inte lika mycket eller lika bra som vid 20 eller 40?
Jodå, och förmodligen bättre.


(foto: Irina Nedyalkova, underbar rysk porträttfotograf) 
 
Jag pratar mycket sex med mina klienter. Jag pratar för den delen en hel massa om bajs och mage och också, så direkt pryd kan man nog inte kalla mig med all vilja i världen. 
Jag minns väl historien om damen i 65-årsåldern som testat den indiska örten/roten Aswaganda och var så väldigt missnöjd! Hon menade på att den hade hon minsann bara testat för att den skulle vara så humörshöjande och stressreducerande, men bieffekterna var att man blev så kåt, och det hade hon minsann ingen som helst glädje av då hon var ensamstående! Ett botemedel mot detta vore på sin plats tyckte hon. 
Jag hade allt bevär i världen med att försöka övertyga damen i fråga om att det både vara hälsosamt och härligt med ett sexliv med sig själv även om man inte hade en partner och att jag varmt kunde rekommendera ett bra hjälpmedel, tex den utmärkta Womanizern, som till och med säljs med 100% orgasmgaranti. 

Aswaganda köper du på närmaste hälsokost, den brukar säljas under märket KSM66. En womanzier köper du på pistill.se.

 

Varför är då en orgasm om dagen så himla hälsosamt?
Här kommer 11 spännande punkter! 


1. Det främjar tillgivenhet
Vid beröring – och inte minst efter orgasm – frigörs kärlekshormonet oxytocin, vilket i sin tur främjar tillgivenhet, vilket bidra till att ge er relation åtminstone en liten skjuts i rätt riktning. Får du/ni dessutom orgasm blir hormonkicken ännu större – och ert band stärks ytterligare.
Orgasm alltså inte bara känns skönt, det är också galet hälsosamt. Dessutom är det gratis och du behöver varken recept eller sällskap – även om det sistnämnda gör just denna hälsokur betydligt trevligare.

2 Bra för din allmänhälsa
“En orgasm om dagen håller doktorn borta”, det hävdar i alla fall brittiska NHS, National Health Service. Och just detta är titeln på deras broschyr till universitetsstudenter vilken hävdar att sex och onani är lika viktigt för den allmänna hälsan som deras rekommendation om “five a day”, det vill säga intag av fem frukter/grönsaker om dagen.

3. Stimulerar din hjärna
Det enda som stimulerar en kvinnas hjärna mer än en orgasm är ett epileptiskt anfall… Det upptäckte forskare i slutet av förra året och orsakade då succé på Youtube när de offentliggjorde en film där man för första gången filmat den kvinnliga hjärnan mitt uppe i en orgasm.
Videon, filmad med hjälp av en magnetkamera av doktoranden Nan Wise, 54 år, som för sin egen avhandling stimulerade sig själv och i och med detta lyckades visa hur 80 “njutningsområden” i hjärnan lyser upp när man får orgasm.

4. Ger dig samma lyckorus som kokain
Få saker ger samma enorma njutning som en orgasm men kokain och att vinna en stor summa pengar kommer nära. Det hävdar i alla fall den amerikanska neurologen David Linden, som författat boken “The Compass of Pleasure“.
Doktor Linden har skannat hjärnan hos män och kvinnor: hetero-, homo-, som bisexuella – och funnit samma resultat hos alla kön och läggningar.
– Vid orgasm aktiveras en njutningskrets i hjärnan. Att vinna pengar, dricka alkohol, ta kokain, amfetamin eller heroin är andra exempel på saker som får denna njutningskrets i hjärnan att lysa upp, förklarar han.
Resultatet blir en ökning av må bra-hormonet dopamin, som ger samma kemiska belöning som hos narkotikamissbrukare, vilken är vad som gör dem så desperata i jakten på sin fix.
– Det är anledningen till att sex och orgasm kan bli så beroendeframkallande, berättar han.


5. Motverkar depression – och gör dig mer tillfreds med livet
En riktigt bra orgasm slår det mest effektiva anti-depressiva läkemedel som finns.
Rent kemiskt innebär en orgasm en cocktail av endorfiner – hormoner även kända som hjärnans naturliga opiater. Dessa frigörs från hjärnan tillsammans med hormonet serotonin, som är den viktigaste ingrediensen i “lyckopillret” Prozac.
Orgasmer frigör även dopamin och endorfin, kroppens lyckohormon, och fungerar som naturligt anti-depressivt medel.


6. Sänker din stressnivå – och ditt blodtryck
Ytterligare ett hormon som frigörs när vi närmar oss orgasm är prolaktin.
– Det är det verksamma hormonet hos ammande kvinnor och det har en övergripande lugnande effekt, säger Ashley Grossman, professor i endokrinologi vid University of Oxford.
Så – är du stressad inför ett möte kan det alltså vara bra att pilla lite på sig själv på morgonen.
Brittiska forskare har även funnit att orgasmer kan sänka blodtryck och stressnivåer i upp till två veckor efter att de ägt rum.
 

7. Lugnar dig – och gör det lättare att somna
Orgasmer gör oss trötta och avslappnade.
Det är inte bara män som känner av en våg av sömnighet efter att ha ägnat sig åt en stunds “horisontell folkdans”. Det finns bevis för att en snabbis hjälper även kvinnor att somna. Inte undra på kvinnor med sömnlöshet ofta rekommenderas att använda en vibrator innan läggdags, skriver Healthista.com. (Va, gör de? undrar vi. Okej, coolt…)
En studie på 2 632 amerikanska kvinnor visade till exempel att 39 procent av dem som onanerade gjorde det för att kunna slappna av snabbare innan läggdags.
Här är vi inte förvånade. Alla som provat vet att det stämmer…


8. Stärker immunförsvaret
Echinacea och C-vitamin i all ära, men fler orgasmer låter väl ändå som ett roligare sätt att slippa förkylningar och influensor?
Att ha sex en eller två gånger i veckan har kopplats till högre nivåer av Immumnogobulin A (eller IgA), ämnen som finns i både mun och näsa och som är en bidragande faktor när det gäller immunsystemets förmåga att bekämpa baciller.

9. Ger dig en vackrare hy – med mer lyster
Den bästa antirynkkräm kan inte slå den glöd din hy får efter orgasm.
Orgasmer ökar blodflödet till huden vilket resulterar i en friskare och vackrare hy.
Fråga bara Lada Gaga. Förra året uppgav hon “orgasmer, massor av orgasmer” som svar på frågan om vad som är hemligheten bakom hennes fina hy.
Den lyster som sex ger är ett verkligt fenomen och något som faktiskt inträffar hos cirka 75 procent av alla kvinnor, säger den kosmetiska hudläkaren Mervyn Patterson.
– Orgasm orsakar ökat blodflöde till huden eftersom det stimulerar det parasympatiska nervsystemet, vilket i sin tur gör att blodkärlen i huden öppnar upp och ger ansiktet en mer hälsosam look, sa han.
Och effekten är uppenbar, även om man inte utfört mer arbete än att ligga på rygg.
– Regelbundna orgasmer hjälper dessutom blodet att transportera näringsämnen till huden, berättar han.
Dessutom frigör din kropp, när den närmar sig orgasm, mängder av DHEA, en anti-aging steroid hormon som säljs i kosttillskott och ofta påstås vara “ungdomens källa”.
– Orgasm är kroppens sätt att tillverka detta naturligt, säger doktor Patterson.

10. Mindre huvudvärk – och högre smärttröskel
Du kanske har krupit upp i sängen med en god bok och just dragit till med “huvudvärkskortet” för att slippa när din käresta säger med sin sexigaste röst: “Älskling, detta kommer att hjälpa.”
Och faktum är att han/hon har rätt. Har du huvudvärk ska du nämligen inte undvika sex utan tvärtom.
En studie på 83 kvinnor som led av migränanfall visade att över hälften upplevde att de fick smärtlindring efter att ha fått orgasm.
Enligt läkaren Beverly Whipple höjer kvinnor sin smärttröskel med 107 procent vid stimulans av detta område i jakten på orgasm. Hon var för övrigt den som i slutet av 1970-talet upptäckte var kvinnors G-punkt sitter (på den främre väggen av slidan, fem centimeter från mynningen).


11. Bra för din hjärthälsa
Kvinnor med hjärtsjukdom har färre orgasmer, enligt en studie.
– Så om du inte vill ha en hjärtattack, se till att få orgasm, lyder rådet från doktor Lisa Turner, Storbritanniens första (och enda?) certifierade “orgasm coach”.
– En israelisk studie upptäckte att kvinnor med högre förekomst av hjärtsjukdom hade färre orgasmer och vice versa, berättar hon.
Hon hävdar också att “människor som har fler orgasmer mår bättre i sig själva över lag.

Källa: Kurera.se


 

onsdag, kl 07:53, på en soffa någonstans i södra Spanien, fortfarande lite osäker på var jag är...
Finns kaffe dock.

Så var bilresan ned genom ett regnigt, men väldigt kärleksfullt, Europa avklarad. Väl över Pyreneerna så sken solen och följde oss genom hela Spanien ned till trakterna kring Valencia.
( mycket golf och mycket apelsiner, so far). 

Nu blir det sol och värme ( och massor av pussar) ett par dagar innan det är dags att sparka igång säsongen hemma. 
Som jag är värd det efter allt som hänt de senaste månaderna. (läs år). 

Nåväl, det finns mycket att vara glad och tacksam för. Så roligt att nr 3 i serien av mina böcker på temat 8/800 är ute. Det är min version av den kände engelske läkaren Michael Mosleys metod som går ut på att sänka blodtryck, blodsocker och blodfetter genom att äta 800 kcal under åtta veckor. 
Jag döpte det hela till 8/800. 
Du äter helt enkelt massor av grönsaker och protein under 8 veckor, håller dig garanterat mätt och mår på kuppen så himla mycket bättre. Och går ned ca 1 kg i veckan dessutom. 
Men framför allt så blir du piggare, gladare och friskare. 
Det roliga är ju dessutom att så gott som alla lyckas hålla den nya vikten vilket, i min värld där jag jobbat med viktminskning i hela mitt liv, är något helt nytt. 
En metod som faktiskt fungerar! Helt otroligt roligt. 

Jag har en ny kurs som börjar IRL ( i verkliga livet) på mottagningen i Stockholm den 28/1, vilket ska bli SÅ kul. Dessa kurser är alltid så otroligt roliga. (finns någon plats kvar ifall du bor i stan och är intresserad) 
Bor du utanför Stockholm är kursen lätt att följa genom Onlinekursen, som startar varje måndag. Plus FB gruppen på ca 1000 pers som är ett under av vänlighet, godhet, hjälpsamhet och värme. Jag har nog aldrig varit med om någon liknande grupp, iaf inte på FB.

Det händer så mycket bra saker just nu, jag kan bara förundrat sitta med händerna knäppta i knät och tacka Universum eller vem det nu är som bestämmer över bra saker, och ödmjukt ta emot allt bra och allt roligt.
Bra jobb, bra vänskaper, ny bra kärlek ( om än på distans under ett par månader, ska bli spännande hur det går med den saken) och massor av bra energier ( om man tror på sådant). 

Tills sist så måste jag bara lyckligt få kvittra en minut om hur lycklig jag är över kompisar som vill hänga med på Caminon i juni. Det kommer bli en vandringsvecka som kommer gå till historien som en av de roligaste! 
Hela magen bubblar av glädje när jag tänker på det!
( och hjärtat också för den delen)

Ja, det är mycket bra som händer just nu. För min del kunde inte 2019 börjat på ett bättre sätt.
Jag hoppas och önskat att även ditt år börjar bra.

Imorgon kommer mer reseskildringar om det nya livet bland golfbanor och pensionärskuvöser här på spanska solkusten. :-)
Fnissar gott.

Cathrine

PS. Det finns platser kvar på alla roliga upptåg under våren, hälsoresor, kurser och vandringar. Läs mer här. 













 
Image-1 Image-1

Med Kärleken på ett litet franskt kråkslott mycket likt ett Fawlty towers...

Hur ser kärlek ut vid 60?
Ja, det beror nog på vem du frågar. 
Från utsidan så ser vi nog mest ut som vilket sedan många år stadgat äldre par som går i armkrok och pratar förtroligt. 

På insidan är det något helt annat. 
På insidan är man fortfarande bara sexton eller tjugofem.
Drömmarna och målen ser naturligtvis annorlunda ut och tron på ett långt och evigt liv tillsammans kan man ju också fundera över...
Men annars är det pretty much the same. 
Samma känslor, samma passion, samma lust, samma starka kärlek. 

Jag får ibland höra att jag att jag har "alltför lätt att träffa en man". De som säger det vill gärna få det till en nedvärdering.
Jag har funderat mycket på det och hur man bäst bemöter det. 
Att ha aptit på livet och kärleken i denna ålder är inte helt ok tydligen. 

Jag ser det som en glädje och en välsignelse att kunna vara öppen för förändringar och kanske inte alltid redo att möta kärleken men ändå nyfiken på vart det tar vägen och förundrat gått åt det hållet. 

Det finns inga garantier eller "bäst före datum" på livet.  Eller kärleken.
Allt är här och nu. 
Följ med när tåget går eller stå kvar på stationen och se bakljusen försvinna i fjärran.

Vad är det värsta som kan hända? Eller det bästa?
Hur ska man veta om man inte tar reda på det?
Tänker jag. 
Och njuter så det knakar. 

Cathrine


 "Att kärleken är en av de starkaste krafterna i världen råder det inget tvivel om. 
Och sällan har väl ordspråket ”gammal kärlek rostar aldrig” passat så bra in som till denna bild som är en i en större bildserie.
Fotografierna togs för en tid sedan av den ryska fotografen Irina Nedyalkova, men det var när hon lade upp bildern på sin Facebook-sida som tusentals fick upp ögonen för de bedårande bilderna. 
De delades snabbt över hela världen och har fått otroligt mycket positiv respons."


 

IMG_0488 IMG_0488

torsdag kl 07:28, fortfarande i sängen med den älskade kaffekoppen balanserandes på lilla brickan. 

(foto Peter Knutson, glad kompis, Eva Berggren)

Ok, ok, jag ger upp! Jag har ju lovat att skriva om Mosleys nya tricks och fix med hälsa i fokus. 
Det blev inte så i dag heller.
Jag lovar att bättra mig. 
Nu blir det om glädje istället.  Så mycket roligare! :-)


Jag tog ett glas vin med en ny väninna igår efter jobbet. Hon är en glad skit som precis flyttat till Stockholm och hon är rolig. Hon är väl kanske tio år yngre än mig och i full fart med att dejta på nätet. ( läs Tinder). Det blir roliga historier. 

Barkillen på Stures och jag började prata om hur roligt och viktigt  det är att vara glad och hur förfärligt tråkig motsatsen är. 
Vi log så rart åt varandra och skrattade gott åt varandras skämt. Han gullade ihjäl sig med dessa två små tanter ( jag iaf) och jag gullade tillbaka. 
Funderade sedan efteråt på hur roligt det är att vara 60. Så prestigelöst på något sätt. Jag pratar numera med vem som helst, skojar och skrattar med folk till höger och vänster, ställer nyfikna frågor, får bra svar. Jag menar, återigen, vad är det värsta som som kan hända om man är lite snäll, glad och kul? Sannolikheten att jag själv ska bli glad är stor. Mycket stor. 
Någon konstig tantspärr har släppt. Tycker någon att jag är dum i huvudet så spelar det faktiskt ingen roll.
Inte ett smack.
Det bjuder jag på. Hurra för att äntligen bli 60. Det borde jag blivit för flera år sedan!

Medan vi satt i Sturegallerian och tittade på folk och sippade på vårt vin så kom en dam förbi som jag stämt träff med. Hon skulle plocka upp ett presentkort som hon skulle ge sin man i födelsedagspresent. Tänk att bli födelsedagspresent! i min ålder! 
Hon skulle ge sin man mig i present och vi ska laga mat tillsammans hemma hos dem. Jag älskar sådant!
Jag tänkte på denna underbara dam efteråt, vi spelade in en video tillsammans där jag grattade hennes man och hon stod bredvid och bara log brett och var mysig. 
Det ska bli en glädje att få komma hem till dem och laga mat! 

Funderar mycket på det där men glädje just nu. Klart att det beror på att jag har all anledning att själv får vara glad över tingens ordning.
Men jag ser också att det påverkar min omgivning mycket. Alla påverkas positivt av någon som är glad. 
Jag möter många som är "avundsglada", många som känner mig och vet hur motigt det har varit och gläder sig åt att jag är så himla happy. 
Det gör mig på något konstigt sätt ännu gladare. Men också fundersam på hur viktigt det är hitta grejer som gör oss glada. Och ha förmågan att berätta om dem. 
Eftersom glädje smittar så måste ju även oglädje smitta. och det vill man ju inte. 

Så, även om du inte är nykär, vunnit på lotto, fått högsta vinsten, eller barnen blivit just hjärnkirurger, så försök att hitta glädjen i det som faktiskt är. Istället för att gräma dig för sådant du inte kan göra något åt. 

Igår gladde jag mig åt en ny väninna, en glad bartender, ett nytt uppdrag. Idag kommer nya saker att bli glad av.
Dela och skicka vidare. Gör dig själv och någon annan glad idag. 
Greppa tag i den där jäkla carpe f-ing diem och gör något bra av dagen. 
Krama någon!

Vill du bli lika glad som jag och min kollega Eva Berggren är på bilden, så häng med oss på Hälso och glädjevecka i Bodrum i maj.
Eva är för övrig något av det roligaste och gladaste jag vet! 
Sådana ska man hänga med!
Se mer info här.

Ciao bäjbs. 
Cathrine













 


 

IMG_0490 IMG_0490

onsdag, kl 06:27, i sängen med kaffet på lilla brickan..

Tanken var verkligen idag att bloggen skulle handla om allt det nya och roliga som dr Michael Mosley har kommit fram till när det gäller hälsa och anti age.
Men det får vänta. 
Jag tänker istället berätta vilka underbara saker som kan hända bara man vågar ta första steget..
.

Foto Peter Knutson.

Vad är det värsta som kan hända brukar jag fråga mina patienter/klienter?
Vad är det värsta som kan hända om du frågar och får ett nej. Det överlever man ju, det vet vi idag med vår erfarenhet.
Men det kan också hända helt underbara saker. Så därför berättar jag gärna om mitt nästa äventyr. 

Ja, lite mod får man nog räkna med att det behövs också.
Mod får man öva sig på. 

För ett par veckor sedan, fem för att vara exakt, bestämde jag mig för att stänga ned dejtingen. Inte för att jag var missnöljd med utfallet utan mer för att ta lite helgledigt.  
Precis när jag drar ned den virtuella gallergrinden så slinker en person förbi, liksom bara dyker in under grinden och är plötsligt bara där.
Så där liksom. Sånt som bara händer. 

Imorgon åker min nye kompis till Spanien på ett par månader. Han är tydligen väldigt duktig på golf. Har dessutom möjlighet att jobba på distans. 
Resan ned är med bil, många golfklubbor. Den hade han för avsikt att göra på egen hand. Som så mycket annat i hans liv. På egen hand. 
Jag tror vi kanske blir lite så i denna period i livet. Mest för att man kan tror jag. På egen hand. Jag gör mycket på egen hand. Mest för att jag kan. Och tycker det är roligt.

För ett par veckor tog jag mod till mig, eller så halkade det bara ur mig, ( mycket halkar ut mig nu för tiden) och jag frågade om jag fick följa med på resan.
Svaret var ett rungande GÄRNA, så det var ju inget bekymmer där inte. 

Så imorgon åker vi. Nytt äventyr. Jag älskar äventyr. 
Det behöver inte betyda mer än just en resa. Inget mer just nu. Det är bra precis som det är. Så, dra inte för långa växlar...
Egentligen handlar det mest om att fortfarande ha modet att fråga. 
För vad är det värsta som kan hända, egentligen?
Mindre äventyr. Och det låter ju inte så kul. 

Så vad är poängen här? 
Ja, egentligen bara den gamla vanliga, Carpe diem, fånga livet. Fånga tillfället, våga fråga, våga lev, våga vara här och nu. Våga älska igen. Våga åka på nya äventyr. 
Vad är det värsta som han hända?
Carpe fucking jävla diem, liksom. 

Så jag blir borta ett litet tag. 
Ny kurs 8/800 börjar i slutet av januari och det finns plats kvar-
Det finns även plats på hälsoresan i maj och Caminon i juni.
Utmana dig själv också, vad är det värsta som kan hända?
Häng med. 
Läs mera här.  













 



 

IMG_0515 IMG_0515

tisdag, kl 09:15, ( sent, jag vet) med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag blir det personligt på gränsen till privat. 
Så för dig som inte gillar sånt, sluta läs här och kom tillbaka i morgon då bloggen kommer handla om hälsa och annat nyttigt. 
Nu idag är det bara rätt från hjärtat, via fingertopparna och hit.


Idag har känslan infunnit sig. Det jag väntat på i ett par månader. Ja, det jag egentligen väntat på i snart 1,5 år om jag ska vara helt ärlig. 

Jaghade igår kontakt, via Whats up med min gode vän och guide Jose Louise. Han är guide på Caminon, en äkta pilgrimsvandrare som levt hela sitt vuxna liv som guide med det han älskar mest, att vandra längs de olika pilgrimslederna mot Santiago de Compostela. 
José är djupt religiös på ett för mig helt underbart vis. Han är klok, god och alltid glad. Han har blivit mitt föredöme och efter flera vandringar tillsammans även en väldigt god vän. 
Vi träffades första gången i september 2017. Jag gick Caminon med en grupp arrangerad av tidningen M Magasin och Tara. 
Med på vandringen var 30 kvinnor och en man. 
Under vår veckolånga vandring fick den mannen och jag en speciell kontakt som vid hemkomsten till Sverige utvecklades till en mer än årslång relation.
Allting borde väl ha varit helt ok, om det inte vore så att han var gift. Och förblev gift. 
Kalla mig gärna gammaldags, men i min bok är det inte ok. Inte mot någon. Inte mot mig, inte mot honom själv och framför allt inte mot hans familj och hustru.
Inte ok någonstans.  

Jag kämpade ganska tappert med att under hela relationen försöka att avsluta det hela. Ivrigt påhejad av alla vänner och min familj som alla såg hur ledsen jag var och hur dåligt jag mådde. 
Men människan, iaf denna lilla människa, gillar ju att bli gillad, och det var skitsvårt att bryta upp. Skitsvårt.

Men en dag i oktober var det äntligen dags, kanske inte på det perfekta sättet, kanske lite "kaninkokerske-varning" , men jag satte ned foten. Ordentligt. 
Frun fick reda på alltsammans. 
Och sedan den dagen har jag inte hört ett ljud. 

Nu har känslan nått hjärtat och magen. Det är verkligen dags att släppa taget och gå vidare. 
Dags att se om lagningen av hjärtat håller för nya prövningar. 

Vad var det då som hände igår när jag hade kontakt med José? 
Ja, han frågade hur jag mådde, om jag var lycklig idag ( och det är jag, mycket lycklig) och hur det gått med den gifte mannen ( som han träffade på Caminon).
Jag svarade att molnen skingrats och att solen lyser igen. 
Att " the Universe" inte  gillar "unholy relationships". 
Jag kan inte beskriva det på något annat sätt, så det får stå så. Hoppas du förstår.

Om ett par dagar börjar en ny resa. 
Både på insidan och på utsidan. 
Hjärtat sjunger igen och jag är så innerligt glad för det. Glad för min egen skull. 
Glad för att det finns hopp. inte bara för mig, utan för oss alla. 
För som John Lennon så klokt beskriver det " allt kommer bli bra till slut, och är det inte bra så är det inte slut ännu. 

Cathrine







 


























 

IMG_0437 IMG_0437

måndagnatt/morgon, kl 04:58. Med kaffe på lilla brickan i sängen..

Lite tidigt, till och med för mig, det medges. 
Men kan man inte sova så kan man alltid skriva. Bloggen är ett bra ställe att fundera på. 
Just nu funderar jag mycket på det där med här och där. Var och hur vill vi bo när vi träffar någon. I den här åldern.

(bara en sådan sak, man kan vara vaken när man vill, utan att störa någon.) 

Jag satt och fikade med väninna härom dagen och hon berättade om ett par i hennes bekantskapskrets som "snabbt" flyttat ihop i vår ålder. Jag frågade vad snabbt betydde, och hon menade att de efter 3 år tillsammans sålt sina tidigare boenden och nu flyttat ihop. Är det snabbt?

En annan väninna, vars "kille" gjorde slut efter 7 år, för att han ville flytta ihop och ha ett vardagsliv tillsammans. Det ville inte hon.
Ganska snart hade han träffat en annan kvinna och inom ett år hade de gift sig och flyttat ihop. DET är snabbt.

Det verkar inte vara typiskt manligt eller kvinnligt att vilja flytta ihop. Två av mina bästa killkompisar, den ena som absolut kan tänka sig att vilja leva med en kvinna igen, om han bara träffade någon...
Den andra, som träffar kvinnor som förr eller senare har det visat sig, vill flytta ihop. Han däremot har varit tydlig från början med att han aldrig kommer vilja gifta sig eller flytta ihop mer i sitt liv. Då tar relationerna slut. Han väljer alltså hellre att avstå relationen än att dela sitt liv med någon. 

Så, vad vill man då? Vad eller vilka är incitamenten (anledning för någon att vilja utföra en viss handling) för att vilja flytta ihop? Vad är det för vits idag? Vad ska man med en relation till? 
Alla de tidigare orsakerna har ju varit "villa, vovve, volvo" det vill säga bygga familj. 
Men vad vill man idag? 
Vill man verkligen "dela en vardag" med någon? Har vi blivit för bekväma i våra äldre singeliv att vi inte längre orkar eller vill dela vardag när vi inte längre behöver? 
Är det en ny sorts relation, där man ses när det är trevligt, äter en god middag tillsammans, går på bio, och kanske sover över någon gång i veckan? Friends with benefits, typ.
Ja, kanske? 
Men fördjupas någonsin en sådan relation?  Å andra sidan, är det fördjupning man är ute efter i denna ålder eller bara lite trevligt sällskap? 

Är det tanken på att inte bli gammal ensam som spökar? 

Det är spännande frågor. Jag har absolut inga svar. Funderar själv på vad man egentligen ska med en relation till. Vad gör man med relationen om man väl träffar någon? 
Jag vet faktiskt inte. 
Jag har bott själv de senste två åren ( heeelt underbart) efter ett fem år långt och helt förfärligt samboförhållande. Det är ju inte så att man direkt längtar tillbaka till den trånga pappkartongen. Och då är det inte lägenheten jag menar...
Jag frågade en god vän om vi någon gång i framtiden skulle ha var sin seniorlägenhet, bredvid varandra. 
Jag är inte säker på att jag fick något svar på den frågan. :-) 

Just nu så låter ju väninnan Carolines förslag om ett gemensamt kvinnligt äldreboende helt lysande. Hennes idé är ju att vi, en grupp kvinnor skulle bo tillsammans. Ta hand om varandra ( det är väl jag som får stå för matlagningen tänker jag), spara in boendekostnader ( en viktig fråga för de flesta av oss som kommer få väldigt små pensioner) och få hänga med människor vi gillar. 

Vi kommer iaf inte bli tråkiga. Eller få tråkigt.
Det är ett som är säkert. 

Har du egna tankar kring det här med boende i vår ålder? gå gärna med i FB gruppen, Singel vid 60 och fortsätt snacket!
Vill du prata vidare i någon av mina resor under våren, titta då in på hemsidan, www.schuck.se och kolla in någon av mina roliga resor. 

vi ses!
Cathrine














































 

Image-1 Image-1

lördag, i sängen, kl 8:45, med kaffe på lilla brickan..

.Funderar just nu mycket på hur man lagar något som gått sönder.
Ett hjärta till exempel.
 

Fastande för denna fina bild som jag hittade på Stockholm12, där Madde Stenberg hjälper andra som fastat i alkohol. Mycket sorg och brustna hjärtan där tänker jag..

I mitt fall så var det det ju som ni vet en (gift) man som valde en annan väg än min.

Kanske är det precis så här vi ska laga våra trasiga hjärtan, med vackra lagningar av guld instället för att försöka limma eller tejpa?

Vara stolta och tacksamma att vi har levt, älskat, känt - och känt sorg. 
Visa krackeleringarna och det imperfekta? 
Vara stolta över sprickorna och varsamt fylla igen dem med guld. 

Förlika sig med sorgen istället för att sopa den under mattan och låtsas som det inte hänt eller vi inte blivit sårade?

Om jag väljer att visa det och vara stolt över det så kanske det också läker fortare?

I mitt fall så tog jag rygg på sorgen och lät den få följa med in i nästa relation och valde att låta den få finnas med istället för att låtsas om den inte fanns och att jag minsann inte brydde mig. 
Sorgen fick en fin plats på spiselkransen och där får den stå så länge det behövs.
Även den man jag träffat kom med en egen sorg i bagaget och den fick också finnas med och fick även den stå i fin guldram. 

Det är ju så livet ser ut vid 60, vi kommer ju med en del bagage när man träffar någon i den här åldern.
Familjer, skilsmässor,tidigare relationer, sorg och naturligtvis en himla massa glädje också! 
Glädje och tacksamhet att få känna, och känna så mycket! Så himla mycket! Wow vilken välsignad känsla! 

Och aldrig tidigare har väl uttryck som "Carpe diem, fånga livet, lev idag" varit mer relevanta.

Så Carpe fuckin´Diem! Lev som varje dag är den sista. 
( för det är kanske precis så det är) 

Glad lördag! 
​​​​​​​Cathrine

































 

Skärmavbild 2019-01-03 kl. 06.41.13 Skärmavbild 2019-01-03 kl. 06.41.13

Torsdag, kl 06:06, med kaffe och dator (!) på lilla brickan i sängen. Life is good. 

Vi fortsätter på ämnet vänskap. 
Jag har funderat mycket på det sista tiden och pratat med kompisar om det. Varför har det plötsligt blivit viktigare än tidigare i livet? 
Min gissning är tid. 

Tiden är plötsligt ändlig. Vi börjar fatta att tid inte längre är oändlig. Hur märkligt det än låter så kommer vi förmodligen att dö. Eller som min lilla mormor brukar säga " om jag mot förmodan skulle dö". ( det gjorde hon, till sin stora förvåning så småningom också). 

Tiden är alltså ändlig och då handlar det på ett helt annat sätt än tidigare att göra något bra av den. 
Annars kan det kvitta. 

Jag märker själv att jag har blivit mer kräsen och otålig när det gäller vänskap. Om den inte leder någonstans, fördjupas, berikar, fortsätter att utveckas och växa, så tröttnar jag och avstår hellre. 
Samma sak kan även sägas om kärlek. Same rules apply. 

Hade turen och glädjen att få träffa två vänner igår. Kände mig rik och tacksam när jag gick hem igår efter dessa två väldigt givande och helt olika möten. 
Det första mötet var med en mycket god väninna som jag träffat för många år sedan och vi valde att göra ett uppehåll i vår vänskap och tog sedan upp tråden för något år sedan på hennes initiativ. Det är jag så väldigt glad och tacksam för att hon gjorde. 
Vi pratade om hållbarhet och och att "gilla det beständiga". Att gräva där man står, och fördjupa de vänskapsband man har, snarare än att söka nya. 
Det var två guldkantade timmars samtal som kändes som en kvart. 

Det andra mötet låg i direkt anslutning och tonen var på något sätt redan satt även för detta möte. 
Denna gång var det en man som jag haft en tidigare relation med som aldrig gick vidare eller fördjupades. Det var inget bekymmer för någon av oss och vi kunde prata om allt mellan himmel och jord även om vi inte setts på mer än ett år. 
Här kom (naturligtvis) ämnen som dejting, manligt och kvinnligt beteende upp och sådan är ju naturligtvis alltid roligare att prata med en man om. Ett annat perspektiv, så klart. 
Väldigt givande möte även det och vi bestämde oss för att detta var inte sista gången vi skulle ses. Jag fick ett sms på kvällen med orden "... intressant prat". 
Jag kan bara hålla med. 

Ja, och då kommer vi då till rubriken, hur tänkte jag där? 
Jo, egentligen är det ju en omskrivning för att tiden är för kort, för mig iaf, för att ödsla på  något som inte ger något och där man varken ger eller får något bra tillbaka. 
Som sex, till exempel.  
Är det inte bra sex, näringsrik och vacker mat, god vänskap, gott vin, kan det lika gärna vara. Tiden är för kort helt enkelt för något halvdant eller mediokert.
Samma sak gäller naturligtvis för människor som tar ens energi. Ett möte, ett vänskapsband ska vara en osyndlig energiström mellan två människor. En energi som fyller och berikar. Inte tömmer och tar ström. Som går åt båda hållen lika mycket. 
Man ska gå ifrån ett möte och känna sig rik, uppfylld och tacksam. 
Allt annat är tiden för kort för. 

Funderar du också kring begreppet vänskap så får du gärna lufta dina åsikter här eller i forumet på FB, en grupp jag skapat som heter Singel vid 60. 

Gillar du denna typ av prat och tankar så tycker jag att du ska följa med mig och ett gäng vandringssugna män och kvinnor på min pilgrimsvandring i juni. En vecka av goda mötet, bra samtal och massor av energipåfyllnad. 
Här är länken dit. 














 

Onsdag, med padda istället för dator, i sängen, med kaffe på lilla brickan....

Välkommen till den nya året på bloggen Singel vid 60. Bloggen som ni gjort till en sk ” succeblogg” på ett par veckor och som jag snart hoppas få göra podd av.
Jag skriver på padda då datorn gått i golvet, ursäkta ev kantighet...
Ska vi ta något om helgerna? Ganska mycket och ganska långa om du frågar mig. Jag tillbringa mycket av julhelgen med bästa kompisen Fredrik och vi hade ganska mycket julmys och långa promenader.
Nyår blev för första gången på många, många år så där askkungelycklig till slut. Mycket romantik och mycket ny kärlek. Mycket härligt, oväntat och alldeles, alldeles underbart.
Jag var och fikade med min kompis Caroline härom dagen och hon bad mig skriva om vänskap och framför allt systerskap. Vi två planerar att bo ihop som gamla, kanske en ny form av äldreboende där vi tar hand om varandra?
Vi upplever båda två den stora välsignelsen i vänner, vänskap och systerskap. ( ja Fredrik är ju som min syster/bror). Kanske är den känslan ännu starkare än förr om åren? Jag vet iaf för min egen del att jag värdesätter mina vänner, mina vänskapsband, de som bryr sig om mig, de som vill träffa mig, så oändligt mycket starkare och varmare än förr. Ålder, ja kanske? Ödmjukhet? Absolut! Tacksamhet? Varje dag i veckan!
Vad betyder vänskap för dig idag jämför med tidigare? Har det förändrats över tid?
För dig som vill fortsätta att prata så finns det nu en sluten FB grupp som heter Singel vid 60, bara att ansöka.
Hoppas vi ses via lagad dator i morgon, då ämnet fortsätter❤️
På hemsidan hittar du all info om du vill ta ett hälsotag nu närmaste veckorna.
Cathrine

senaste inläggen

Arkiv