Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019

IMG_2734 IMG_2734

torsdag kl 07:07, med kaffe på lilla brickan, i egna sängen. 

Kära läsare, så var det då äntligen dags...
Att packa alla plastbackar (igen) och förhoppningsvis för sista gången på väldigt länge byta bopålar. 
Nu som sambo och snart blivande fru. 

Till dig som troget följt alla upp och nedgångar med mig i bloggen "Livet vid 60"  kan nu andas ut ( tror jag) och i framtiden läsa om hur det är att gifta sig och flytta ihop vid 60 och hur livet då ser ut. 
Naturligtvis fortsätter jag att skriva om kost, hälsa och allt det andra i livet. 
Men viktigast av allt, numera kommer jag alltid få kaffe på sängen. ( och termos med extra kaffe i köket när han går till jobbet).
Det är kärlek. 

Klart har det gått fort och klart att man inte kan föreställa sig vad detta kommer innebära, men samtidigt har man heller aldrig varit 60+ tidigare i sitt liv, och inte heller vetat att tiden numera är räknad på ett annat vis än tidigare. 
Sådana klyschyr som "resten av livet" och likande får ju liksom en annan innebörd, när man vet att livet inte längre är ett oändligt hav av tid. 

Jaja, om ett par veckor går flyttlasset och jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om alla öden och äventyr på vägen dit och själva ihopflyttningen. 

Fördelen med att inte längre ens vara 60 (utan mer) så har man ju varit med om en del tidigare och fattar ju rent praktiskt vad som ska göras och hur det blir sedan. 
Men det är ändå det STORA samtalsämnet mellan oss. Vilket jag tror är BRA. Ju mer man pratar desto bättre. 
Förvånad blir man ju i alla fall. Gnissel blir det ju ändå. 
Tur att nya lägenheten är STOR vilket gör att man kanske får gå undan om det blir för hett...vem vet?
Omgivningen är glada. Båda familjerna  och alla söner verkar lättade. (undrar egentligen varför?) Exhustrun som inte hört av sig med ett pip på fem år erbjuder plötsligt sina tjänster med samboavtal och äktensskapsförord. Trots att hon inte är jurist. Där ser man. 

Jaja, som du förstår så går det åt mycket tid just nu åt att sucka förundrat och fundera på allt som har hänt på så kort tid. 
(45 år + 6 månader) 
Men livet går ju faktiskt vidare utanför denna lilla bubbla. 

Senaste pilgrimsvandringen, mitt roliga 5 år projekt, gick fantastiskt bra och nu är det klart att det blir ny vandring varje år i september, med start från början, i St Jean Pied de la port, och så vandrar vi tillsammans en sträcka mot Santiago de Compostela.
En vecka under fem år, och om fem år når vi så äntligen Santiago och havet vid Finisterre. 
Är du intresserad av att hänga med på det spännande projektet, så titta in på min hemsida. 
Till våren gör jag ju även en hälsoresa med vandring längs Caminon, då går vi en vecka, in till Santiago och går 100 km på en vecka. 
Denna vandring gör jag med Fredrik Ölander, min bästa kompis. 
Denna resa är också "mixad" och det ska bli kul!!!

Nya kurser i Mosleymetoden och 8/800 rullar hela tiden så det är bara att hänga på när det passar, både IRL eller Online. 

Vi ses!
Cathrine







 

måndag, kl 07:04, i egna sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag stod i restaurangkök en dag i förra veckan. 
Två kvinnor i ett kök i många timmar blir många samtal.
Jag och Blixen pratade om livet, ålder och min rädsla för att dö nu när allt är så himla underbart i livet.
Då säger denna genomkloka människa så nyternt och redigt, 
- "Jo visst, en dag ska vi såklart dö, men alla de andra dagarna, då ska vi leva!


Illustration lånad av @broderauttexten

Och precis så det. 
Leva nu. Carpe diem. Fånga dagen. Dricka champagne på en tisdag bara för att det är kallt och gott. 
Välja livet. Stora tuggor och stora klunkar av det. 

Jag fick en kommentar härom dagen om att jag var för frejdig  och tänkte för lite på dem som var äldre. Jo, lite ödmjukhet saknades visst också. 
Ja, vad ska man säga?
Bloggen handlar ju om mig och min situation i just den här åldern. Och bloggen heter också mycket riktigt "Livet vid 60". 
Inte livet vid 75. Dit kommer jag ju iaf så småningom, och skriver säkert om det då också.
Men just nu gör jag precis det som min kloka kockkompis Blixen säger, alla de andra dagarna lever jag!  Mitt liv, just nu. 

Och jäklar vad det levs. Att få möta, det som kanske är livet stora kärlek i denna ålder, det är en gåva och en ynnest. Att få älska och bli älskad tillbaka så villkortslöst är något jag aldrig varit med om förut. 
Detta ljuvliga sockerdrickspirr i magen över att faktiskt vara förlovad, och snart sambo och gift är inget annat än magi. Och en gåva. 

En gåva var jag faktiskt också med om i lördags. Vi var ett gäng tjejer där några av oss ska påbörja en ny pilgrimsvandring tillsammans i morgon (!), så vi gick en "för-camino" på ett par timmar tillsammans. 
Vi började gå ute vid Hässelby Strand utanför Stockholm, och gick sedan i drygt 3 timmar, längs vattnet in mot Stockholm och åt lunch vid Alvik. 
Vilken härligt vandring!  Bor du i Stockholmstrakten och gillar att gå så kan jag varmt rekommendera det! Kanonhärligt! 
Vill man så kan man ju sedan fortsätta över bron och gå in till stan. Helt perfekt. 
En sådan dag är en gåva för mig. 

Nu känns det som jag fått in en rejält antal steg i benen för att vara väl rustad inför vår vandring. 
Vi kommer börja att gå rakt upp och tvärs över Pyreneerna, redan den första dagsetappen och jag vet av erfarenhet att det kommer bli tufft. minst sagt...
Men följ oss gärna, våra öden och äventyr på sociala medier, #caminoheroes2019 samt #fiveweeksfiveyears
Och håll gärna tummarna för att alla knän, ryggar och ben håller. Inte heller så många skavsår eller annat elände. 
Nej hela gruppen, alla tappra och modiga 13 girls ska gå i mål i Estrella om en vecka, lika pigga, friska och glada som när de började vandringen i St Jean Pied de la port.

Och när vi är hemma så startar höstens första kurs i 8/800, det finns en plats kvar till kursen som börjar 4/9, är det din plats?
Annars finns det alltid onlinekursen för dig som inte bor i Stockholm men ändå vill satsa på hälsa nu i höst. 
Vidare så fortsätter jag coaching och samtalsterapi både inomhus och utomhus, i form av en walk and talk.
Vidare så finns det en roligt matlagningskurs på agendan och massor mer är på gång, så stay tuned!!

Hör gärna av dig frågor eller funderingar! 


Nu är det dags att packa ryggsäcken och bestämma vilka kängor som får följa med denna gång.
så, Buen Camino. 
Vi ses!

Cathrine














 

fredag, ( ingen bra bloggdag) kl 07:39, med kaffe på lilla brickan i egna sängen.

Ja, fredag är som bekant ingen bra bloggdag, men jag skriver en bit i alla fall, för jag är så glad över att ha lärt mig ett nytt ord, kroppens glädje. 

Jag har senaste två veckorna haft några återträffar med grupper jag lett under våren i min metod, 8/800.
Det är alltid spännade att se hur det går för deltagarna när de får "flyga solo" med metoden. 
Jag brukar säga att detta är den bästa/sämsta hälsometoden som finns, för ingen misslyckas, och därför är det knappt någon som behöver gå på någon Steg 2 kurs. 
Lite skillnad mellan mig och Viktväktarna där det är inbyggt i metoden att misslyckas, komma tillbaka, och spendera mer pengar! 

Av alla jag träffat nu senaste veckorna på återträffarna så kan man dela upp dem i två grupper. 
Dels det gänget som har "unnat" sig både det ena och det andra under sommaren. De har inte gått upp något i vikt, men heller inte fortsatt nedåt. Det är ju jättebra tänker jag.
Sedan har vi den gruppen som fortsatt att äta enligt metoden, men som inte längre räknar kalorier. 
Dessa har fortsatt att i lagom takt dala vidare nedåt i vikt och några av deltagarna jag träffat har jag knappt känt igen, eftersom de ser 10 år yngre ut, så mycket piggare, friskare, gladare och hälsosammare. 
En av mina deltagare, Inger som är journalist med hälsa som sitt specialområde har nu sytt in varenda par av sina byxor då allt hänger på halv stång. Hon har på ett par månader gått ned mer än 15 kg.  Det lyser idag om henne och hon ser verkligen ut som hon lever som hon lär och skriver om. 
Numera går hon lätt ned på knä när hon behöver plocka upp något och cyklar varje dag ca 1 mil till och från jobbet.
För att hon orkar. 

En annan av deltagarna som också var helt självlysande, Lotta, satt och berättade för oss om den glädje hon upplever att kroppen har fått tillbaka. Kroppens glädje över att kunna röra sig utan smärta, utan att det gör ont, hur lycklig kroppen blir att få vara i balans och i god form. 
Det märkt så väldigt väl på våra kroppar när den är glad. 

Snart bär det av på höstens första Camino, jag har dessutom blivit tillfrågad om jag vill leda andra vandringar för andra företag och så bra som kroppen min mår, så ska det bli jättekul. 
Trots artos i alla leder så har jag inte ont någonstans, och går lätt ca 2-3 mil per dag utan problem. 
Det är tecken på en glad kropp som inte behöver kämpa med mat som ger inflammationer utan bara får mat som kroppen blir glad av.

Vill du hänga med på en kurs, Online eller IRL, en matlagningskurs, en privat konsultation  eller en vandring, titta gärna på hemsidan och se vad som skulle passa dig.

Själv ska jag nu gå ut och gå med min kompis Fredrik, gå och träna på Becore och sedan träffa en klient för en walk and talk. 
Och sedan träffa Kärleken för middag och bio. 
Livet leker. 
Jag önskar dig en trevlig helg, och hoppas vi ses i framtiden. 


 



 

onsdag, kl 07:17, hemma i egna sängen, kaffe på lilla brickan

Känner du  igen titeln på Anthony Bourdains bok Kitchen Confidentials, eller en kocks bekännelser som den hette på svenska?

Ja, är du lika matnördig som jag så kanske du minns den galne kocken som både skrev böcker och sedan reste jorden runt och upptäckte mat runt om i världen. 
Han blev tyvärr bara 61 år. 
Denna branch är hård, och många lever som varje dag var den sista med mycket droger och hårt liv. 
Jag tror inte Bourdain var något undantag från den regeln. 
 
Jag är själv kock, utbildad på dåvarande restaurangskolan Kristineberg och senare på Cornell University i USA. 
Jag har aldrig stått bakom spisen "under service" dvs då det är gäster i matsalen. Inte säker på att jag skulle palla trycket och stressen. 
Jag gillar att laga mat och jag gillar att "producera", men den stress och press som full matsal skapar är inte något jag önskar min bäste vän.

Men idag ska jag faktiskt stå i kök. Jag hjälper min superbegåvade kompis Blixten som driver ett konferenskök och vi vet i förväg hur många gäster vi har och när maten ska serveras. Ganska tryggt och lugnt med andra ord. 
Men visst, det ska vara 30-40 portioner riktigt varm mat på bordet, precis på minuten. Så visst finns det ett element av nervositet, men väldigt snabbt övergående. 
För övrigt är det bara roligt och härligt att få bryta vardagen med att hoppa i i ett riktigt produktionskök. 
Med kockrock och hela baletten. 
(kanske inte så välstruken. Jag får nog dra fram strykbrädan)

Jag gillar som sagt att laga mat i alla former. Hemma, hos kompisar, catering och matlagningskurser. 
Nästa spännande tillfälle blir när jag nu i september hyr fina ROT´s kök och har en kurs i 8/800-matlagning. 
Det blir roligt att få både berätta om min hälsometod och få möjlighet att laga mat med det i fokus. 
Vi kommer under en hel dag prata hälsa och hur man äter sig till ett lägre blodtryck, lägre blodfetter (kolesterol) och lägre blodsocker. 
Maten är ju naturligt antiinflamatorisk och vi kommer även prata surkål och annat nyttig probiotika för mage/tarm.
Ett riktigt hälsopaket med andra ord. 

Är du intresserad av att laga mat med mig och duktiga hälsojournalisten Inger Palm, så kika på min hemsida, och boka din plats.

Jag hoppas vi ses i framtiden, på någon kurs, online eller för ett hälsosamtal på mottagningen eller längs Djurgårdskanalen för ett walk and talk. 

( jag måste bara få berätta om den underbara bild min man skickade igår, när han visste att jag var ute med klient och gick, jag fick en bild på en pagegoja och en tusenfoting....)
Ja, så är det nog...


Nu är det dags att dra på sig kockrocken och börja laga mat! Tjo-ho!!!!

Borde jag "bekänt" mer? Ja, kanske? Stay tuned så kommer fler bekännelser imorgon.
kram, Cathrine











 

måndag, kl 07:11, i annan säng, med kaffe på nattduksbordet och
kärleksfull termos i köket...


Ålder är ju helt klart en process som alltid stör oss på ena eller andra sättet.
Hela livet.


När vi är yngre vill vi för död och pina bli äldre. Komma in på Gröna Lund, senare disco och sedan Systembolaget, bil och allt det där. 
Senare i livet gör vi allt vi förmår för att se yngre ut. Ungt är fint. Ett ansikte som ser ut som det är ångstrykt av ett järn för att se så slätt ut som möjligt. Slätast vinner. 
Smalast vinner. Ungdomligast vinner. Minst grått hår vinner. 
Ja, du fattar ju...

Jag tänker extra mycket på ålder numera. På gott och ont.
Det positiva är ju självklart att det är extra underbart att träffa en människa i sin egen ålder och äntligen få vara precis i den åldern man befinner sig i, (61), och få vara väldigt älskad för den man är. DET är väldigt härligt.
Det som kanske är mindre härligt är ju naturligtvis att "för evigt" inte är så där himla länge. 20-25 om man har tur. Och det kommer vi naturligtvis ha. 
Massor av tur. 

Men jag fick en kommentar på bloggen "när alla stjärnor ställer sig på rad:
"Undrar hur du ser på, hur livet gestaltar sig för de människor som är äldre än du? Jag sympatiserar med ditt beslut att svara ja, inget problem, men hur tror du man tänker när man är typ 75 år. Mata duvorna? När övergår en frejdig 61-åring till att bli en ömkansvärd äldre?"

Oj, vad jag har tänkt på de sista raderna...
När övergår man från att vara en "frejdig" 61-åring till att bli en ömskansvärd äldre?
Aldrig, är mitt svar. 
Det finns i min värld ingen ålder som är ömkansvärd. 
Min mamma är 88 och det minst ömkansvärda man kan hitta. Tvärtom, hon är pigg, alert, roligt, otroligt snygg , sköter sig själv och är så krispigt superfräsch. 
Hon skulle hellre äta något giftigt än att sitta i någon stadspark och mata några fåglar.  Hon har för övrigt fullt upp med yogaklasser och balansträning, så någon tid i parken skulle hon inte hinna med.

Jag tänker på begreppet "Age is a state of mind, and if you don´t mind, it does not matter". 
Ålder sitter i huvudet, och du bestämmer själv om du är ömkansvärd.
Så min tanke är nog, nä jag tänker inte bli gammal denna vecka heller....
Jag tänker fortsätta att leva, älska, träna, jobba, pussas, jobba, vandra, leva mitt härlig liv. 
I väldigt många år till. 

Vill du hänga med mig så finns det väldigt mycket roligt som händer just nu:

- 4/9 är det dags för höstens första kvällskurs, 8/800, det finns plats kvar.
- 15/9 är det matlagningskurs, höstens första, på coola ROT. Vi lagar 8/800.

- Mottagningen är öppen och jag tar emot för samtal. 
- Walk and talk, samtal och promenad fortsätter även under hösten. 



kram!
Cathrine

 

CathrineSchuck_Camino CathrineSchuck_Camino

torsdag, kl 07:15, annan säng, kaffe på nattduksbordet.

Jag ligger och myser i sängen. Med kaffe på sängen. Herregud händer sådant fortfarande? 
Seriöst, kaffe på sängen.  OCH en hel termos i köket med nybryggt kaffe...
Kärlek tror jag visst att det kallas. 


Jag ligger och myser och tänker på att jag vill gå ut och gå en rejäl sväng i dag. Det börjar dra ihop sig till Camino-tajm igen och då måste man ha lite steg i benen. 
Ut och gå med andra ord! Mycket. 

Mina Caminoäventyr, dessa ständiga vandringar till Spanien och den berömda pilgrimsleden i norra delen av landet, började tack vare min kloka son. 
Alltsammans började tack vare att sonen för ett par år sedan såg sin lilla mamma ganska ledsen och ur gängorna och menade på att "alla mammor behöver ett äventyr, nu är det din tur, lilla mamma. Du ska gå långt. Närmaste bestämt 80 mil på fem veckor. Nu går vi och köper kängor åt dig".
Det var så det började. Sonen släpade med sig en ytterst motvillig mamma till Kängsspecialisten, provade ut ett par och köpte dem till mig. 
Sedan stod han utanför min port varje morgon i tre månader och vallade mig runt Brunsviken och Djurgården. 
Så småningom hängde han på mig en ryggsäck, och det gick upp för mig att detta möjligen var på allvar. 
Herregud, skulle JAG ut och gå i 5 (!) veckor??????? 
Nä, jag tror inte det...

Dagen kom för avfärd. Sonen hade köpt en enkel biljett till Paris och sedan tåg till Atlantkusten. 
31 maj 2017 på kvällen nådde jag St Pied de la Port i Baskien, vid foten av Pyreneerna. 
Hua. 

Jag säger precis som det var. Jag hade inga som helst planer på att verkligen gå dessa 80 mil. Ännu mindre bo på härbärgen, i sovsalar och dela dusch och toa med både människor och vägglöss. 
Inte min stil liksom. 
Men jag traskade iaf iväg och hade en stenhård plan B som i stort sett bestod av att om jag bara massor av bilder på stenar, löv och kvistar och sedan drar till Mallorca, så kan jag sitta därnere och lägga ut en bild varje dag på sociala medier och låtsas att jag gick leden. 
Så tänkte jag faktiskt. På riktigt. 

Det blev inte så. Alls. 
Jag gick och jag gick och jag gick... grät, sjöng, skrattade, svor, led, grät en skvätt till -- och började så småningom att le.
Le brett med hela ansiktet. Le från det att jag vaknade på morgonen kl 05, le hela dagen och leende somna i någon sovsal på någon gudsförgäten liten håla längs Caminon. 
Jag fick vänner. Jag fick se mirakel. Jag fick se godhet. Jag fick se livet. Jag fick ett liv tillbaka. 
Jag mötte en ny person jag inte träffat på länge. Den glada versionen av mig själv. 

Sedan dess, det var två år nu i somras, så har jag gått ytterligare fyra vändor (!), numera med gäster, i egen regi, en vecka i taget. 

Nästa vända går vi i slutet av augusti. Då börjar ett fem år långt projekt. Vi är ett gäng som gått med mig på tidigare vandringar, som ska börja från Frankrike och gå en vecka varje år,  ca 12-15 mil, och om fem år når vi Santiago de Compostela. 
Det ska bli HELT underbart. Jag är så sjukt taggad som du säkert förstår när du läser dessa rader. 

Nästa vandring blir blir i maj nästa år, då går jag en vecka tillsammans med grupp och min kompis Fredrik Ölander, funktionsterapeut och då är tanken att lägga på en dimension till, nämligen hälsa.
Mer fokus på det vi äter med andra ord, och hur vi mår. Och vad jag kan göra själv för att må ännu bättre. 
Det blir med andra ord både insida och utsida. 

Vi går från Sarria till Santiago, 12 mil på 5 dagar. Sedan avslutar vi med en avstickare till havet och möter "slutet av världen" i Finisterre. En magisk plats.
Vi bor på bra hotell (inga vägglöss) äter goda middagar som ingår i priset, och skickar ryggsäckarna med transport och går bara med dagrygga. 
Vill du veta mer, eller rent av boka din plats, läs mer här.   

Med dessa rader önskar jag dig ett trevligt slut på veckan och ännu bättre helg. Själv ska jag landa i allt underbart som hänt sista veckorna och bara njuta av livet. 
Och gå en himla massa. 

kram, Cathrine

PS. sjukt mycket tack för alla vänliga rader, all support och alla kloka och goda tankar ni alla skickar. 
Kärlek. 



















































 

IMG_2424 IMG_2424

onsdag, kl 07:10, hemma i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Nä, nu får det vara nog med kärlek på ett tag. Nu ska livet levas.
Så nu ska det handla om något heeelt annat. Något väldigt viktigt. 
Nämligen bajs. 


Åhå, intresseklubben antecknar tänker du säkert. Måste hon verkligen?
Japp, det måste hon.

Alla måste gå på toa varje dag. Så är det faktiskt. 
Det är kroppens sätt att kommunicera med oss och berätta hur det står till därnere hos verkmästaren i magen. 
Löst eller hårt, ofta eller sällan?
Allt berättar något. Det handlar bara om att lära sig att lyssna.
Det är också kroppens sätt att sköta ämnesomsättningen. 
Kommer det in något, så kommer det ut något och då är det grönt ljus att förbränna det som kommit in. 
Enkel matte, egentligen. 

Av någon för mig outgrundlig anledning så är det "skämmigt" att prata mage och det tar tid innan vi vågar berätta för någon annan att magen inte fungerar. 
Magen och det som kommer ut därifrån är ju lika naturligt som allt annat i våra kroppar.
Är det för att det luktar illa? 

Vad gör jag då om magen inte fungerar ” som en klocka”?
Ja, det finns massor att göra!

Undvik mat som retar magen och satsa på en antiinflamatorisk kost, läs Maria Borelius Hälsorevolutionen eller Bliss. 
Undvik socker, mejeri och gluten. 
Ät mjölksyrade grönsaker varje dag för att tillföra nyttiga bakterier som ger en gynsam miljö i tarmen och hjälper dig att processa det du äter. 


Har du testat en toapall?

Sätt upp fötterna på en pall så du får en hukande sittställning, då får du plötsligt "fri passage" och mycket lättare att tömma tarmen.  

Är den inte regelbunden?
⁃ Ta magnesium på kvällen, 600-900 mg per kväll, i citratform
⁃ Ta aloe Vera på morgonen, 1/2 dl
⁃ Ta nyttiga mag och tarmbakterier. Jag tar själv en slurk Probioform varje morgon i min morgondrink, juice eller smoothie. 
⁃ Nytt bland kosttillskott är Terraflora från Moodmama, den reglerar konsistens och flöde.

Är det för löst?
⁃ blåbär
⁃ Blåbär
⁃ Blåbär 
⁃ Järntillskott, alla järntillskott ger en hård mage
⁃ Terraflora från Moodmama
⁃ Undvik sådant som är lösande, plommon, päron, fruktkompott, torkad frukt, magnesium, C-vitamin
- Äter du något du faktiskt inte tål? Försöker magen säga dig något? Ta bort alla gluten och laktos och mejeriprodukter i 2 veckor och lyssna på magen.

Är det för hårt?
⁃ drick mycket vatten, det behöver bli mer poröst
⁃ Ät torkad frukt, fikon, aprikoser, russin.
⁃ Ät mer grönsaker med mycket fibrer, jordärtskocka, kronärtskocka, sparris, mycket grönsaker
⁃ En rejäl tsk kokosfett löser det mesta
⁃ En msk MCT-olja, löser allt
⁃ Undvik allt för mycket protein, det kan stoppa upp. 

Sök hjälp. Kom förbi mottagningen så tar vi en timme och reder ut dina bekymmer. 
Du når mig som vanligt via hemsidan, www.schuck.se och direkt kontakt här 

Vidare så finns det plats på höstens 8/800 kurs, perfekt för dig som vill ta tag i hälsa, vikt och måbra.
Träffade senaste gruppen på återträff igår och en av deltagarna har nu gått ned 13 kg (!) sedan i slutet av maj, och levt gott hela sommaren! 

Ny matlagningskurs 15/9. Platser kvar. 

Jag hoppas vi ses!



 

måndag, kl 07:46, i annan säng, med kaffe bredvid. 

All the stars aligned  är ett poetiskt begrepp och betyder att alla stjärnor på din himmel står i rätt position och att du är väldigt lycklig. 
Jag ÄR väldigt lycklig.


Gudarna ska veta, ( och du också som följer mig) att vägen dit inte har varit spikrak, enkel eller ens speciellt rolig.
Mera krångel och stök än vad små sköra 61-åriga damer egentligen behöver eller mår bra av. 
En jäkla berg och dalbana helt enkelt. 

Men jag är inte ledsen och ångrar inte något. Man lär sig av allt, och ställer man till det för sig så är det bara att ställa tillbaka. Punkt. 
Inte gnälla och gnöla över tid som varit , vad som inte blev och spilld mjölk och allt det där...
Det är väl förmodligen den "teflonegenskapen" jag har,  som har räddat mig, och mina franska nerver. 

Han, den härlige man jag träffade för 45 år sedan ( hu så gammal man känner sig) tog mod till sig och friade i förra veckan och jag sa.... ja. 
Så nu är man, till sin stora förvåning, förlovad och snart sambo. Tänka sig. 
Livet, alltså..
Vän av ordning och reda rynkar säkert på näsan och menar att det gått för fort och att vi förhastar oss. 
Eeeh... vad har vi att vänta på? Knappast 45 år till, tänker jag.
Livet står på stationen och tåget går snart. Antingen hoppar man på tåget, njuter av turen och utsikten och hoppas att åkturen blir lång och lyckosam och att vi får många bra år tillsammans. 
Eller så sitter man kvar där på plattformen, sur och misstänksam, med sin termos med kaffe och smörgås och väntar på, ja, vad då? Mata duvorna i stadsparken, ensam? 
Nä, jag tänker fortsätta att leva mitt liv med stor aptit, stora tuggor, skratta, njuta och leva som varje dag var den sista. 
För så kan det mycket väl vara...

Så, nu är ringarna på och nya dubbelsängen är inköpt. 
Och magen känns som bubblig sockerdricka. 

Ännu fler anledningar till att därför ta väldigt väl hand om sig själv och göra bra saker med sig själv.
Äta vettigt, undvika skräpmat, dricka mindre och röra på sig ännu mer. 
i helgen gick vi runt Flatensjön, drygt 6 km och 10.000 steg på dryga timmen. Det är jag nöjd med.
Jag tränar ju nu för fullt inför nästa pilgrimsvandring den 27 augusti. då börjar jag och 15 andra tjejer vår första etapp mot Santiago de Compostela, dit vi räknar att komma om 5 år (!) med en veckas vandring varje år. 
Jag är så glad för detta att jag hoppar jämnfota i mina vandrarkängor. Det ska bli såå kul.
Nästa vandring går jag i maj nästa år, tillsammans med min bästa kompis Fredrik, och då gör vi en veckovandring till Santiago tillsammans med en grupp. Temat blir hälsa och vi kommer att prata hälsa, friskvård och massa roliga nyttigheter under vägen.
Är du nyfiken att hänga med? 
Kolla hemsidan, www.schuck.se, där kan du läsa om resan, eller klicka här.  

Vill du inte gå så långt så kanske det skulle passa dig bättre med en sk walk and talk runt Djurgården, i din takt? 
Hör av dig så bokar vi en tid och ses nere vid Djurgårdsbron. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine


 







 

Image-1 Image-1
fredag, kl 08:14, med kaffe på lilla brickan, hemma hos mig. 

Herregud man är ju inte 50 längre, brukar jag säga...
Det står egentligen för ganska många olika saker.

Dels är man inte lite stresstålig längre, vilket gör att man far ännu mer illa av psykiska stormar på det lilla inre havet. 
Man behöver helt enkelt mer lugn och ro än tidigare, så enkelt är det.
Mindre av det som stör och upprör och mer av det som lugnar och ger frid. 
Enkelt. 
Ja, eller borde iaf vara det. 
Men som vi alla vet, enklare sagt än gjort. 

Nu står jag inför nästa fas i livet. 
Ska jag våga? 
Ska jag modigt ta en annan människa i handen och våga lita på att det bär och att det håller?
Hur modig är jag, egentligen?

Många av oss i denna ålder bär ju på en liten, pytteliten förhoppning om att få göra denna sista fas i livet, de där sk gyllene åren tillsammans med en annan människa. 
Få chansen att i lugn och ro åldras tillsammans med en annan person. 
Inte ensam, utan ihop. Vi två.
Jag gillar ju tvåsamhet, som mina kompisar brukar reta mig för.

Är det en saga? Är det en myt och illusion? Ett önsketänkande?
Jag hoppas inte. 
 
Man vill ju modigt likt Madicken eller Pippi våga omfamna livet och dess skeenden och lika modigt våga följa med, ett försiktigt steg i taget, på den väg som kallas livet.

Medan jag funderar över livet så går jag och tränar, det jag älskar och hatar mest, den sk Becore-träningen. 
Träningen från helvetet som jag brukar kalla den. Man vet aldrig om man överlever.
Skulle jag mot förmodan göra det så väntar en ljuvlig helg med val av ringar, en sväng och titta på ny säng och en massa annat "hushålle" som Madicken skulle kallat det.

Trevlig helg!
Cathrine

 










 
67819535_1199541110225594_5949588783765651456_n 67819535_1199541110225594_5949588783765651456_n

kl 07:11, hemma i egna sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ordningen är återställt på alla fronter. 
Det är dags att andas ut. 
Hoppas jag. Tror jag. 


När jag började denna blogg för ett par år sedan var det min gode vän terapeuten som föreslog att jag skulle börja skriva brev för att ta mig ur en jobbig situation som jag mådde dåligt av. 
Jag kallade bloggen för "Kärlek vid 60" och sedan 60 är det nya 60. 

Brev kändes inte rätt, så det blev skrivande i bloggform istället. På det viset har man ju ändå skrivit, och skickat, men ändå inte skickat. Om du förstår vad jag menar?

Jag har fått otroligt mycket snälla och vänliga hejarop och kommentarer för det jag skrivit. 
Men också en del kritik. Liite för privat, liite för utlämnade, och när någon säger modig, ja då vet jag precis vad de menar... det är ingen komplimang. ".

Härom dagen fick jag höra av en man att jag nog är lite för " vild och galen" speciellt för min ålder..
Jo, tack... 
Jag förklarade så rart jag kunde att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan att vara 16 eller 61 och att jag var djupt tacksam över att fortfarande kunna känna, både smärta, sorg och glädje. Och njuta alla de känslorna. 
Vi enades, mannen och jag, att livet var till för att levas, inte överlevas. 

Men visst, det har varit höga vågor på kärlekens hav, riktigt höga vågor. 
Jag har guppat med i min lilla blåa jolle så gott jag har kunnat och bara försökt att hålla i mig och försöka förstår vad som gjorde att det blåste upp så förfärligt. 
Det går nämligen inte att gå vidare utan att förstå. Iaf inte i min värld. Attt förstå är början på förlåtelse, som bekant.

Nu har jag fått förklarat för mig vad som  hände och pusselbitarna har fallit på plats och stormen är över. Alla överlevde och alla är glada att vara i hamn. 

Några tycker att jag hoppade i land lite för snabbt efter förtöjningen av båten, och tiden får väl visa om vi gjort rätt val. Förtöjningplats och knopar, och allt det där. Ingen lätt grej. 
Bara tiden kan laga de tvivel och de skador på segel som vi fått lagar vi också med tid, förståelse och tålamod. 

Men, för mig ial, vuxen och vid fyllda 61 så är livet fortfarande till för att levas, och jag är lika nyfiken, galen, och växlar mellan lycka och sorg på samma sätt som när jag var 16. 
På gott och ont antar jag. Jag lever mitt liv. 

kram, och jag önskar dig en riktigt bra onsdag, själv linkar jag runt på skadad fot, hela veckan och guidar turister i den kulinariska världen i Stockholm, som Food tour guide. 
Nästa vecka börjar det vanliga livet igen, med kurser, föreläsningar, matlagningskurser och vandringsresor. 
Jag hoppas vi ses!

Cathrine
















 

IMG_2346 IMG_2346

fredag, kl 06:57, utan kaffe i sängen

Life is a Cabaret old chum.
Come to the Cabaret.
Come and hear the music play...


Texten är ur filmen Cabaret, med Liza Minelli och regi Bob Fosse.
Legender båda två.


Meningen ( på just den låten iaf) var väl att fånga dagen och skit i det som är sorgligt och sådant du ändå inte kan påverka.
Jag ska bli lite mer Sally Bowles i mitt nästa liv.

Sluta älta och bekymra sig så mycket, livet gör som det vill iaf.

Inte gnälla över ålder och krämpor. Dem kan man iaf inte göra så mycket åt. 
(mja beroende på hur mycket man är beredd på att spendera på föryngringskalaset.., förstås) :-)

Ta bästa handen om sig själv och sin omgivning. 
Ta hand om lilla kroppen. träna, inte dricka, äta rätt. 
Vilja sig själv väl. 
Göra bra val. Inte hoppa i så många galna tunnor. 

Jag kanske börjar med det i morgon. Eller efter helgen. Eller nästa vecka.
Bara vältra sig en tid till. Självömkan. 
Värsta jag vet.

Men nu sätter jag punkt. För väldigt mycket, faktiskt. 
Hög tid att börja ta hand om lilla mig. 
Göra MIG glad.
Det ska bli en glädje. 

Trevlig helg, full fart nästa vecka. 
Jag hoppas vi ses.

Cathrine







 

IMG_2332 IMG_2332

Torsdag, kl 06:37.
Tillbaka i egna lilla sängen efter två veckor äventyrlig hundvakt på båt! 
Med kaffe på lilla brickan.


Nöd är ju som bekant uppfinningarna moder, eller hur?
Jag säger istället att i mitt fall är det sorg som triggar mig. 
Nu behöver huvudet få fullt upp med annat än att vara ledsen, så jag börjar hitta på massa roliga saker istället.
En överlevnadsmekanisk som heter duga, om du frågar mig!


Du minns väl Uppfinnar-jocke och hans tänkarmössa?

Men först och främst ett stort och varmt tack för alla vänliga rader, uppmuntran och backning. Det värmer så oerhört. 
Fortfarande väldigt glad att slippa några röda hjärtan, det blir så sorgligt då. 
Men en kär vän och väldigt klok kamrat skrev härom dagen, " du har ganska bra läk--kött, så du kommer fixa det här också. 
Jo, så är det nog. Jag pallar för mycket. 
Men den här gången fick jag en riktigt rejäl smäll, men är som vanligt uppe på ett par nedräkningar. 
Klart det känns lite ensamt och sorgligt just nu, men det kommer ge sig med tid. Dessa känslor blandade med ett litet " What the fuck????? Vad hände? Osäker på om jag någonsin får något bra svar, så nu släpper jag detta. Punkt. 

Men som sagt, sorg är uppfinningarnas moder och jag har så himla mycket roligt på gång just nu. 

Nya IRL- kurser i 8/800 startar i början på september, små fina grupper där vi jobbar med tankar, känslor och mat för att du ska må bäst. 
Sedan finns ju det faktiskt riktigt, riktigt bra onlinekursen som fått otroligt bra omdömen och framför allt hälsoresultat. 
Ny matlagningskurs/tillfälle 15 september, det ska bli så spännade, häng med, det är på en söndag. 
Sedan har jag redan bokat in en ny pilgrimsvandring i maj/juni nästa år, denna gången med fokus på hälsa, tillsammans med min kloke vän och funktionsterapeut Fredrik Ölander. 
Den resan FÅR du inte missa. Läs mer på hemsidan., www.schuck.se eller klicka här.

Sedan är ju mottagningen öppen för privat coaching och samtal och walk and talk-turerna är fortfarande aktuella.  

Happy days, trots allt. 

Cathrine










 

 

IMG_2327 IMG_2327
kl 06:44, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Inte mycket sömn just nu. 2-3 timmar max per natt.
Vet att det går över så oroar mig inte.
Funderar mycket just nu. Mest på natten. 
Mest på försöka förstå och försöka förlåta.
 

Det finns en form av välsignelse i att kunna släppa taget utan ilska. För ilskan skadar ju ingen annan än mig. 
Och släppa taget om något kan man först när man förstår. När man fattar vad som har hänt.
Då flyger den, förståelsen och förlåtelsen, som en vacker röd ballong mot himlen och man kan följa den en lång bit upp  med blicken innan den försvinner.

Ibland tar det tid.
För nästan 10 år sedan skilde jag mig. Det var ett stort misstag. Jag var utomlands och träffade en en engelsk pilot och blev kär, hals över huvud. Åkte hem och skilde mig från den här riktigt bra och gode mannen jag var gift med. Stort misstag.

Den nya relationen höll i 3-4 månader. 
Det tog mig två år att komma över och inte förrän vi möts igen två år senare, piloten och jag och han berättade sin sorgliga historia om en omedicinerad bipoläritet (manodepressiv) som jag förstod vad som hade hänt. Vi hade träffats i en manisk skov. Den sorglige och ganska argsinte figuren var den andra sidan av samme man. 
Då, förstå då, kunde jag förstå och släppa taget. Välsigna och släppa taget och gå vidare i livet. 

På tio år har det blivit ett par möten och några avsked.
Så ser livet ut. Hade inte velat vara utan dem. 
Men nu när pusselbitarna åter börjar falla på plats och jag börjar långsamt att förstå och förlåta. 
Ibland förlåta sig själv för ett dåliga val. Gifta män är dåliga val. Inte nödvändigtvis männen i sig, men det faktum att de är gifta. 
En man som från början deklarerar att han inte vill ha, varken har tiden eller lusten till ett traditionellt förhållande.
Om jag inte lyssnar på det jag får höra så får jag jag faktiskt skylla mig själv. Mitt val.
Inte bli arg på honom. 

osv... jag tror du fattar. 
Förstå, välsigna, släppa taget. 
Som en vacker röd ballong som långsamt stiger mot himlen. 

Spännade (och ganska jobbiga) nätter just nu. 

Spännande dagar också. Jag planerar hösten för fullt just nu och det finns platser kvar på höstens första kvällskurs som börjar i september. 
8 veckor då vi ses i små grupper, en gång i veckan. Vi pratar blodtryck, blodsocker, blodfetter, vikt, hälsa, antiinflammatorisk mat. 
Du blir piggare, friskare, gladare och smalare. Och klokare av alla fina samtal i gruppen.

Kan du inte hänga med IRL så går du onlinekursen istället och hänger med de andra sköna tjejerna och killarna i FB gruppen 8/800. 
 
Jag hoppas vi ses!

Tack för att du läser och för all positiv feedback. Det värmer så väldigt gott. kram!!

Cathrine

 
IMG_2320 IMG_2320

Måndag, kl 07:09, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Det är en fråga jag har ställt mig en del sista tiden, är det mig det är fel på?
- Nej, jag tror faktiskt inte det. 
Jag är bara gammal och gjort saker och ting på ett visst sätt i väldigt många år.


Men visst ger den tanken panikångest. 
@broderauttexten

 
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, och tydligen, visar det sig, inte gamla tanter heller!
What you see is what you get, liksom. 

- Dåligt självkänsla, tänker du? Dåligt självförtroende? Varifrån kommer dessa tankar kring rätt och fel? 
Låt mig förklara. 

Jag är väl vad man i bästa fall skulle kunna kalla en  "hundra procent-kind of gal", dvs jag går all in när jag har en relation. Det är så jag är. Allt eller inget. Ljummet och lagom är inget för mig. Så mycket har jag fattat. 
Nu har det varit ett par sådana relationer sista åren, och det har inte slutat väl. iaf inte som jag hade hoppats att de skulle göra, kan vi väl säga. 
Är det mitt fel? 
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte. 
Klart jag kunde varit "mindre jag", det hade säkert hjälpt, men då hade det ju inte varit jag. 
Jag tror att man, i vår/min ålder iaf, får lov att gilla läget och konstatera att man inte är allas smak. 
Man får nog ändå lov att bestämma sig för att jag ändå är ok, att jag duger, med alla mina fel och brister. 
Take it or leave it. Ingen är perfekt. 

Jag har iaf lovat mig själv, (och Fredrik, för han är den ende som orkar lyssna) att sitta på händerna och låta det lilla hjärtat få läka i lugn och ro, under väldigt lång tid. 

Det ger ju också mer tid över till allt det andra roliga i livet. 
Just nu ser jag väldigt mycker fram emot nästa pilgrimsvandring i augusti, ny kvällskurs som startar i september - och något helt nytt, matlagningskurs i metoden 8/800.

Jag är dessutom väldigt bra på att lyssna, och öppnar nu mottagningen denna vecka. Boka en tid, så ses vi. 

Och onlinekursen för 8/800 är också väldigt bra. 

Läs mer på hemsidan, klicka här. 

 kram, Cathrine

















 

kl 07:35, på lånebåt, i sängen, med kaffe bredvid.

Det har varit ett tag sedan nu. 
Min kompis Fredrik frågade häromdagen varför jag inte bloggar.
- jag vet inte, har inte haft något att säga. 
Men nu har jag det.  Nya tag.

 
Han är inte dum den där Fredrik, men det är väl definitionen på en bästa vän, att de inte är dumma i huvudet...tänker jag. 
Nu fattar jag varför han frågade om bloggandet. Såklart. Jag har skrivit mig igenom knepiga och jobbiga situationer förrut och det har fungerat bra, riktigt bra faktiskt. 
(förutom någon lättkränkt liten farbror som trodde att hela bloggen handlade om honom. Det gjorde det aldrig.)

Nåväl, storm är det på mitt lilla kärlekshav just nu, (skicka inga hjärtan)  och osäker på utgången. Man är väl inte lätt att tas med när man är i denna ålder, helt klart. 
Blir det bra igen så är det toppen, blir det inte bra, så blir det lång break på den fronten. Man får väl börja Tindra på hemmet, när man fyllt 80. Seniortinder, typ.
Nä. Orkar inte ens skämta om det, just nu.

MEN, vid stor kärlek och stor sorg så följer alltid en visst ofokus på den egna kroppen och dess behov. Så även i mitt fall. 
Jag har aldrig förstått det där med att älska dig själv ovansett hur din kropp ser ut, sorry men så funkar inte mitt huvud. 
Jag mår bra när jag har koll på kroppen. Punkt. 
Så ett par månaders slarv och ofokus har resulterat i en rar liten muffinsmage som snart är ett minne blott. 
Kanske inte så mycket på utsidan, men tillräkligt för att vara ett skav på insidan. 
Vi är alla olika. Så här funkar jag. 

Men den 24 augusti är det SHOWTIME för min del, då går jag en ny pilgrimsvandring tillsammans med en grupp tjejer jag gått tidigare vandringar med. 
Vi börjar från "början" där den 80 mil långa leden börjar, i St Jean Pied de la Port och vandrar i 12 mil, en vecka. Sedan möts vi varje år, samma tid, och går en vecka, tills vi om 5 år gått hela den 80 mil långa pilgrimsleden, tillsammans. 

Så, 24 augusti är mitt mål. Då ska jag vara tillbaka i den form jag trivs bäst i. Den siffra jag vill att det ska stå på vågen, den form jag vill ha på kroppen.
Men även med de tillskott jag slarvat med. Kollaget för hår, hud och naglar. Multipulver ( Bioracolus) för näring, magnesium för benen och massor av curcumin ( gurkmeja) för atros, knä och leder. 
Back on track med andra ord. 

Jag har inte ett dugg dåligt samvete för de månaders break jag tagit, de har varit medvetna val jag gjort och inget jag har dåligt samvete för. 
Men jag vet också när det är dags att dra i nödbromsen och börja ta hand om mig igen.
Han är så klok den där Fredrik...

Vill du också ta tag i dig själv igen, så följ mig gärna här på sociala medier, jag har en supergullig FB grupp som heter 8/800. 
Det finns även en väldigt populär onlinekurs på 8 veckor, lär mer här
Vill du ha ett långsiktigt mål, så anmäl dig till min och Fredrik Ölanders hälsovandring nästa år, då går vi 10 mil på en vecka, i maj/juni nästa år,  en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela med en grupp hälsointresserade män och kvinnor. läs mer här. 
Vill du läsa mer om Fredrik och hans verksamhet, www.halsomottagningen.se

Och följ gärna min egen hälso och glädjeresa, här på bloggen.
Den börjar idag. 

jo, jag kom på en sak till! Jag ska ju på bröllop den 7 september. Tänk om jag skulle slippa lägga ut klänningen som jag hade tänkt, och istället komma i den minst 15 år gamla, men urtjusiga klänningen! YES!!!

Cathrine


 

62362869_406791559923809_5502135203922968576_n 62362869_406791559923809_5502135203922968576_n

onsdag, kl 08:06, i sängen (sent, eller hur) med kaffe på lilla brickan.

På Caminin säger vi att" you always get what you need, not always what you want."
Du får det du behöver, inte alltid det du tror du vill ha. 
Funderar mycket på det där med vad eller vem man behöver - men attraheras av. 
Fel sort. 


Jag får väldigt mycket feedback av er, helt underbart, fortsätt gärna att skriva till mig, jag läser allt.
Och inspireras. 
Fick i morse ett meddelande från en helt okänd kvinna som skrev en rad som handlade om att starka kvinnor behöver starka män.
Jag säger istället att en stark kvinna behöver en klok man. En man som förstår varför hon behövde bli så förtvivlat stark och hur skör hon egentligen är, bakom fasaden av styrka.
En stark kvinna behöver en klok man. 

Det finns ju alltid en anledning till varför vi har tvingats att bli så "starka". I mitt fall så handlade det om att växa upp supersnabbt då min far gick bort när jag bara var 17 år och jag och min mor hade en stor restaurangrörelse med över 50 personer anställda som måste drivas vidare. 
Då växer man upp rekordfort och blir  rekordstark. 

Visst har det funnits kloka män, en i alla fall, men jag kanske inte var klok nog själv att inse det då. Kanske hade för mycket av livets tunga bagage lastats på oss, så vi till slut inte orkade. Jag orkade i alla fall inte och gav upp.

Den relation jag har idag, som jag är så ödmjukt glad och tacksam för, är tillsammans med en man som jag tror är klok nog att förstå precis detta. 
Eller snarare, jag vet att han ser skörheten bakom styrkan, och varför den finns där.
För den egenskapen är jag ännu gladare och vilar ännu tryggare i vår relation.

För att återknyta till Caminon, min älskade pilgrimsvandring, så säger man även, 
" The Camino provides". Jag skulle vilja säga, Life provides. Men så är ju livet som caminon, eller i alla fall en bra metafor för det. 
Ja, jag tror du fattar....

Nu jäklar ska det här livet levas.

Vill du hänga med mig nästa år på en veckovandring längs Caminon? Hör av dig!

kram!
Cathrine








 

IMG_1833 IMG_1833

tisdag, inte så tidigt på morgonen, kl 08:05, fortfarande i sängen, kaffe på lilla brickan. 

Som du kanske vet så gick jag en veckovandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela förra veckan, den sk Caminon. 
Jag var rejält nervös för mitt vänsterknä hade krånglat hela våren. 


Men veckan innan det var dags att ge sig iväg fick jag äntligen en magnetröntgen och den visade enbart på artros och förslitningar. Inget att oroa sig för, med andra ord. 
Jag fick grönt ljus att gå och kände mig så lättad.

Nu en dryg vecka senare så är jag HELT smärtfri, jag lyckade faktiskt bli av med mina besvär genom att gå så mycket! 
Precis som min läkare sa åt mig, gå mycket och cykla mycket. 
Och jäklar vad jag har gått! 
Två dagar gick jag med stödbandage och sedan utan något alls. Inget smärtstillande och absolut inget Arcoxia som läkaren ville ge mig....
Jo, jag äter stora doser Omega 3 ( Mor Epa) med curcumin, dvs gurkmeja. 

Det jag däremot har gjort är att ha ätit en strikt antiinflammatorisk kost, dvs uteslutit att som driver inflammationer. Inget bröd, inget socker, mycket lite mejeriprodukter. Bara ren mat. Lite frukost och lunch, mycket vatten, en god pilgrimsmåltid på kvällen men uteslutit efterrätten. 
Ungefär som jag äter hemma, med andra ord. Fast ännu striktare. 
Och det funkar!!!

Så till dig som lider av leder som gör ont, så säger jag bara testa en månad så märker du så stor skillnad.
Våga pröva, det är såååå värt det, jag lovar. 

Till sist vill jag bara skicka ut ett stort och varmt hjärta till alla som på olika sätt firat min och Ulfs relation som vi "outade" på FB här om dagen. Den massiva våg av kärlek som vi mött värmer och glädjer något helt enormt. 
Kärlek vid 60 är något jag varmt kan rekommendera. 
Det blir bara bättre, jag lovar. ( det också)

Vill du komma ingång med träning, vandring, prata kost eller kosttillskott så boka gärna en walk and talk med mig, (halva priset jämfört med mottagningen).
Klicka här, för kontakt. 
Hoppas vi ses i sommar!

kram, Cathrine









 

Image-1 Image-1
måndag, kl 07:32, hemma i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Hemma efter en veckas underbar Camino, med en lika underbar och fin grupp. 
(ska du göra en enda riktigt rolig sak i livet, så ska du med på en Camino, det är så otroligt spännande, utmanande och livsbejakande. Och rolig) 

Nu hade ju livet kunnat kännas lite tomt och trist som det ibland gör när man kommer hem efter en långvandring, men inte denna gång. 
Dels hade jag någon att längta hem till, dels fick jag ett mottagande som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek och omsorg, omtanke. 
Du vet så där att man får nypa sig i armen för att förstå att detta verkligen händer på riktigt...
och händer mig. 

Jag vet att många funderar kring mina relationer det sista året. Eller iaf det jag har skrivit, eller hintat om. Jo, absolut det har funnits en sk tomteparad, en rad av "tomtar", och så blir det ju tyvärr när man pussar grodor. Det tar ett litet tag innan man hittar prinsen. 
Så fungerar ju dejting, i alla åldrar. 
Men man får en känsla av att det inte skulle vara lika ok att dejta i min ålder, att man nog istället borde sitta i en stadspark och mata duvorna...
Men om man nu inte vill det. Eller inte trivs på en parkbänk? 
Tänk om man faktiskt hellre vill ha någon att dela sitt liv med och göra roliga saker tillsammans med? 
Ja, då får man stå ut med en del grodor på vägen. 
För prinsarna finns därute, prinsessorna också för den delen. 
När mina väninnor beklagar sig över alla hemska män man möter på dejtingsajter så brukar jag stillsamt säga att det finns lika många trevliga män som det finns trevliga kvinnor, precis som vi, därute. Byt dejtingssajt istället. 

Jag tänker inte hänga ut den man jag träffat, men de av er som är på sociala medier såg igår att vi båda ändrat vår status på FB och då finns det ju bilder för dem som är nyfikna. 
Jag fascineras av denna underbara våg av kärlek som vi mötte igår, så många människor som glädjs och tror på kärlek. Helt otroligt. 
Love rules. Kärleken är störst. 
Eller som min lilla mamma torrt konstaterade efter att ha sett kärleksvågen på FB, att det såg ut som vi förlovat oss...
Ja, man vet ju aldrig. :-)

Det känns otroligt bra att planera en sommar tillsammans, tänk så konstigt att just i sommar hade inte någon av oss något planerat, vilket vi annars brukar ha, i våra tidigare liv. 
Plötsligt så fanns det en glänta som öppnade sig, en glänta av tid. 
Även det magiskt. 

För övrigt så har jag fullt upp i sommar med mina sk "walks and talks", promenader som du kan boka med mig, då vi tillsammans vandrar runt Djurgården och pratar, träning, hälsa, vikt, måbra, eller annat som skaver och behöver vädras. 
Även mottagningen är öppen hela sommaren för dig som hellre vill sitta och prata i en skön fotölj.
Du bokar tid via hemsidan, www.schuck.se, eller klickar här. 

Så för dem som gått och funderat och velat höra hur det skulle gå sedan, kan jag bara berätta att på vår lilla front så det det otroligt ljust, varmt och kärleksfullt ut.

Och skulle du vilja förhandboka dig för en Caminovandring nästa år, så går det utmärkt! Jag går i maj/juni nästa år, en vecka mellan Sarria och Santiago. 
Välkommen! 

kram, Cathrine


 
 
IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

IMG_1132 IMG_1132

torsdag, kl 06:44, i sängen med kaffe på lilla brickan.

Alltså, himmel! Jag blir så trött.
Ännu en kommentar från någon som inte förstår hur 8/800 fungerar och tror att man inte blir mätt på 800 kcal per dag! 
Men, hallå, nej man svälter inte. Absolut inte. 

 

Låt mig förklara. 
För drygt två år sedan snubblade jag på en bok skriven av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Där beskriver han det han kallar för 800-metoden eller Blodsocker-koll.
Genom att under 8 veckor äta 800 kcal i form massor av grönsaker, fisk, kött och ägg så sänker du blodtryck, blodfett och och blodsocker - och går tryggt och fint ned med ca 1 kg i veckan. Precis som man ska. 
Kroppen blir mätt, nöjd, trygg, säker - och frisk. 

Jag är nu den enda i Sverige som faktiskt har fått godkänt av Michael Mosley att jobba med metoden och jag har döpt den till 8/800. 
Jag som jobbat med hälsa och friskvård i hela mitt liv har aldrig varit med om något som funkar så bra, på alla. Du blir friskare, piggare, starkare, gladare, bättre mage, sover bättre, mår bättre och orkar mer. Även träna, för den som oroade sig för det. 
Vi äter ju massor av grönsaker och där finns det hur mycket kolhydrater som helst, som fungerar som utmärkt bränsle för just träning. Med ett glas rödbetsjuice innan träning så får du precis den mängd energi och syresättning av blodet som du behöver för att orka med din träning till max. 
Välj gärna en sort som heter Rå Rödbeta Prestation från Wellnox.se. 

för övrigt, vilket kanske också är på sin plats här, är det faktum att alla läkare jag känner backar upp dessa teorier och remitterar sina patienter till mig.
Samma sak gäller personliga tränare, i alla fall de som läst på den senaste forskningen och vet vad en anti inflammatorisk kost gör för kroppen, hur bra den mår av denna typ av mat.

För övrigt så blir jag helt veckovill av alla dessa röda dagar. Min hjärna hade fredagsfeeling i tisdags och nu vet den inte vilken dag det är och vad jag vill att den ska vara i för mood. 

Helgen bjuder på nytt och spännande då jag kommer att byta mottagning och från och med nu har eget rum igen efter ett par år på supertrevligt kontorshotell. 
Ny fas i jobblivet. 

Vill du testa min metod 8/800 och komma iform inför sommaren, så startar ny kurs nästa vecka, på tisdag. Häng med på den!
Läs mer här.

Nu är det dags att snart skutta iväg och hämta nycklar till nya mottagningen, träffa duktiga Alexandra Nemeth på Grundform för att finputsa på Onlinekursen och sedan några klienter på eftermiddagen. 
Jo, lunch med bästa Fredrik, såklart!

Sedan är det helg igen! 
(då blir det date, men det tar vi en annan gång. ;-)

Trevlig, eehh, torsdag!!!! 
Cathrine














 

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

IMG_1384 IMG_1384
Lördag, kl 07:46, med en kopp kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag brukar inte skriva på lördagar. 
Dels för att jag ofta jobbar på Food Touren, dels för att bloggar inte är så lästa på helgerna.
Men nu skriver jag ju inte den här bloggen primärt för dig, utan för mig själv.
Kanske det bästa jag gjort. 
Hittills i alla fall.
 

Idag tänkte jag berätta historien om bandet jag bär och tatueringen jag har. 

För två år sedan var jag med om en separation. Det var inte min vilja och jag var väldigt lost in space. 
Men relationen var inte bra och hade inte varit den på väldigt lång tid, och hela min familj stod bakom mitt beslut. De visste att han inte varit snäll mot mig men inte velat säga för mycket. 
Min son såg sin mammas förvirring och förtvivlan. Och han visste vad som behövde göras.
- Alla mammor behöver en utmaning och ett äventyr i livet, och nu är det din tur, lilla mamma.
Han hade bestämt sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, ett liten nätt vandring på 80 mil, tvärs över Spanien. 
Nästa dag kom han förbi och han lät mig prova ut ett par vandringskängor och köpte dem åt mig. 
De följande tre månaderna stod han utanför min port varje morgon, tog mig på långa vandringar och såg till att jag gick in kängorna.
Tre månader senare köpte han en enkel  flygbiljett till Paris och en tågbiljett till Atlantkusten. 
Min fem veckor långa vandring skulle nu börja. 

Jag gick, och jag grät, och jag gick, och jag funderade, jag gick och jag tänkte...
Jag gick och jag gick. 

Någonstans i mitten, efter 2-3 veckor vände det. Jag gick och jag skrattade. Jag gick och jag log. 
Jag hade träffat en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv.
Den som trodde på den här kvinnan och litade på sig själv. 
Jag lärde mig ödmjukhet och tacksamhet. Och glädje i de små tingen. 

Efter fem veckor var jag klar. Eller föresten, man är nog aldrig klar med en Camino. Man tar bara en paus. Och skaffar sig en tatuering. 
Det är en pilgrimssnäcka och en vägvisare. Alltid bra att ha till hands tänkte jag.

Pausen var inte så lång. Ett par månader senare gick jag igen. Då med en grupp för en damtidning. 
Jag fick med mig en relation från den resan. en bra relation, om än gift. Men faktiskt bra för mig, inser jag nu. Att få känna sig så älskad är en ynnest och en gåva. Även om den inte var min att behålla.
Gåvor är ibland sådana. 

Sedan har jag gått ytterligare två vandringar och vid den senaste så fick vi alla en liten gåva av vår spanske caminoguide Jose-Louis. En liten tygremsa, en snodd. Med ett budskap.
På min remsa står det ungefär såhär,
Dröm inte bort ditt liv
Lev dina drömmar


Jag har burit min remsa knuten runt handleden sedan augusti förra året. Jag hade tänkt bära den tills jag kommer tillbaka till Caminon igen, var min tanke. 
Funderar nu att tänka om. Tror att jag börjar förstå min läxa och börjar leva efter den. 
Jag lever mina drömmar idag. 
Så jag tror att det är dags att klippa loss remsan, sända en tacksamhetens tanke till min vän i Spanien och fortsätta att leva mina drömmar. 
Det har min remsa påmint mig om i alla dessa månader. 
Men nu har den gjort sitt jobb, är dessutom  ganska smutsig och det är dags att klippa av den.

Vill du också leva dina drömmar?  Vill du ha en remsa av mig nästa gång?
Följ med på någon av mina caminovandringar i vår eller i höst. 
Läs mera här.  

Buen Camino.
Cathrine

 




 
IMG_0488 IMG_0488

fredag, fan vad tiden går, kl 06:59, med kaffe på lilla brickan, nybäddad säng.

Jag skrev något om svensk sjukvård igår. Väldigt tacksam för hur väl den fungerar. Inom loppet av 15 minuter hade jag varit hos en mycket skicklig ortoped tills jag var röngtad, på olika ställen.
Djupt tacksam.
 
Lilla knät är mycket bättre. Friden lägger sig i stugan. 

Någon skrev om att jag måste vara snäll med mig själv. Jag svarade att jag nog hade svart bälte i just självgull. 
Jäklar vad jag gullar med mig själv och överraskar mig med små presenter och annat roligt. 
Jag slår alltid ihop händerna då och ser otroligt glad och förvånad ut över de presenter och andra överraskningar jag har hittat på åt mig själv.
Ja, du fattar, jag är bra på sådant. 
Självgull. 

För nästan precis fyra månader sedan så fick jag en fantastisk komplimang. 
(inte av mig själv, får jag väl tillägga)
Nej, jag fick den av en man som tyckte att mina ögon glimmade och gnistrade. Det betyder att man är glad. 
Och så är det nog. Ögonen lyser när man är glad. 

Jag försöker att bära med mig den glädjen och vara glad så ofta det bara går. Det går inte alltid, så har det också varit den senaste tiden. 
Men genom att hela tiden leta glädje i allt jag gör så går det faktiskt lättare, snabbare och fortare att hitta tillbaka till grundglädjen. 

Bilden föreställer mig och min älskade kollega och vän Eva Berggren som jag har så mycket roligt tillsammans med och blir så glad av.
Men det kanske syns?


Och det är väl här det där självmyset kommer in i bilden. 
Myser och gullar jag med mig själv så blir jag ju glad av att en enda människa bryr sig om hur jag mår. Jag. 
No man is an island, ingen människa mår bra av att vara ensam, såklart. Vi är flockdjur. 
Men en mycket klok man sa till mig för många, många år sedan, var lycklig med dig själv innan du kan vara lycklig med någon annan. 
So true. Han hade så rätt den där reklamgurun från "förr i tiden"
 

Så med dessa ljusa rader lämnar jag dig för denna vecka, åter på måndag.
Fredagen ägnas åt att flänga runt i knallgrön (ganska ful) jacka och guida för Food Tours. Det ska bli väldigt trevligt. 
Kvällen avslutas nästan alltid på Tennstopet, mitt absoluta favorithak. Det blir alltid en pytt och en öl vid bardisken.
Vi kanske ses?
DET mina vänner, är höjden av självgull!

Trevlig helg!
Cathrine

IMG_0598 IMG_0598

torsdag, kl 07:46, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Vaknar arg! Det händer ta mig sjutton inte ofta. 
Hade bestämt mig igår för att inte klaga på den mat jag åt på Allegrine hos Danyel Couet igår, men ändrade mig idag.

Jag klagar aldrig på mat. 
Men när den känslan av besvikelse inte lämnat dig nästa dag, ja då hör man av sig, och det är precis vad jag gjort. 
Det var faktisk inte bra alls. Och det vet han nu.

Pratade en lång stund med min kompis Fredrik på väg hem igår kväll. Jag längtar till våra samtal. Men så är det att ha en allra bästa kompis. 
Som vi sa igår kväll, vi är mycket, men vi är inte tråkiga. Ingen av oss lever väl det perfekta livet just nu, varken privat eller jobbmässigt. 
Men det händer otroligt mycket i våra liv, hela tiden. och vi har inte tråkigt i en sekund.
Det är nog en bra devis tänker jag. "60 - och inte tråkigt en sekund". 
Fast Fredrik är ett par år yngre, så det gäller nog bara mig. :-)

På middagen igår tillsammans med gamla goda väninnan E, så pratade vi gamla minnen från svunna tider då vi båda var mycket mer "inne" än vad vi är idag.
Extremt o-inne idag skulle jag nog vilja säga till och med..

(bilden är från en invigning och jag var 25 år och nykär i sonens pappa)

Och jag önskade att jag hade fått slå följe ett stund med den 25-åring jag var då, och be henne att uppskatta det liv hon levde då. Jag hade bett henne att njuta mer, vara mer i stunden. 
Hade det varit möjligt? Hade hon förstått mig? Var jag den då jag är idag? 
Nä, så är det ju såklart.
Lever jag i stunden idag? Njuter jag av ögonblicket nu?
Kommer jag att önska att om 20 år, kommer som 80-åring önska att jag fått ge den 60-åriga versionen av mig några goda råd?
Ja, helt säkert.

Men jag vet också helt säkert att jag hade velat gå bredvid den 20-åriga versionen av mig och klappa mig på kinden och säga, älskade vän, det kommer att gå bra, alltsammans kommer gå jättebra.
Inte en sekund som du hade tänkt dig, men så mycket bättre. 
Jag lovar.  Så hade jag gett mig själv en stor kram.

kram, Cathrine
- som just nu i detta ögonblick fick upp Cher i huvudet och hennes låt,
I could turn back time.
Lyssna gärna. Bra video. 

https://music.youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4&list=RDAMVMBsKbwR7WXN4


 

IMG_1366 IMG_1366

onsdag, herregud redan onsdag, kl 06:25, med kaffet på lilla brickan.

Ja, jäklar, det finns ju så mycket att vara glad för!
Igår pratade jag och den eminenta lilla fru Berggren aka PT och träningsguru, för ett fullsatt event ordnat av Friskis och klädföretaget Röhnish. 

Det är så roligt på så många olika sätt. 
Dels att vi drar mest gäster av alla föreläsare som Röhnish anlitar.
Dels att jag fick tjata oss in där, för vi blev nobbade då vi ansågs för gamla och vår målgrupp var inte intressant för Röhnish. 
Så fel de hade. 

Anyway. 
Roligt. Dels för att det är roligt att få vara en del av Friskis-familjen och vara accepterad där med det budskap jag har. 
Att det jag håller på med, min 8/800-metod främst hjälper hälsan och att viktminskningen kommer på köpet. 
Att sänka sitt blodtryck, blodsocker och blodfetter är ju en superstor hälsobonus, och så får man viktminskningen som extra, extra bonus. 
Bästa Kinderägget, om du förstår vad jag menar. Läs mer här om du inte förstår. 
Ja, roligt att Friskis fattar. 
Nästa föreläsning på Röhnish kommer handla om pilgrimsvandringen och Caminon. Det ska bli sååå kul. 

Fast det jag fnissat åt mest i går var ett möte med en väninna som gillar tjejer. Jag har ganska många väninnor som är gifta/bor ihop med en annan kvinna. Jag gillar lesbiska tjejer, lite rakare och tydligare på något vis. Jag gillar tydlighet.
Hur som helst, så var hennes väldigt enkla och raka budskap denna gång att jag fiskade i fel vatten. Jag borde dejta en tjej istället.  Så skulle allt lösa sig, menade hon. 
Jag fnissade hela vägen hem där jag stod och swishade hem på min eldrivna sparkcykel. 
Ja, det skulle ju onekligen sätta stopp för alla eventuella tomteparader. 
En liten tomtegumma istället för tomtegubbe. :-) Man måste ju le, eller hur?
Mjae, jag vete tusan... jag gillar ju tjejer, men ligga med en, hmmm.. jag vet inte. 
Men som sagt, man ska ju inte dö nyfiken, så vem vet? Men borde det inte pirra lite därnere då?
Jag håller er uppdaterade. jag lovar. 

Nu mot mottagningen och en dag med mycket klienter. En bra dag. 
Jag är tacksam. 

kram, Cathrine  




 











  

IMG_1339 IMG_1339

tisdag, dagarna går, vare sig man vill eller inte... kl 06:31, med kaffe på lilla brickan i sängen. 

Olika saker får mig att tänka och sedan skriva.
Ibland är det min egen situation, ibland är det en mening någon säger eller ett möte jag har. 
Idag är det den här geniala texten på tyg från @broderauttexten. (följ gärna på Insta)


Jag fattar inte, ska JAG ta ansvar för MITT liv?
Men hallå??

Jag har börjat gå i terapi. Det har jag visserligen gjort i många perioder i mitt liv, och det har även varit en del av min utbildning till samtalsterapeut. 
Men denna gång är det för min skull och för att lära mig att ta ansvar för mitt eget liv.
Framför allt för den här tomteparaden av gubbar som senaste två åren tultat genom mitt liv och fått mig att tappa fokus på vad som är viktig och framför allt vem som är viktig här. 
Hela tiden försökt att tillgodose andras behov och vara en person jag tror att han vill ha, vill träffa, vill vara med.
Försökt klämma ned mig i en låda, en papplåda, som varit en aning för trång men där jag trott att väggarna skulle bli mjukare om bara tiden gick. 
Kartongen blev inte rymligare, väggarna blev inte mjukare. 
Jag testade att gå ned mycket i vikt, då kanske lådan blir större, jag får bättre plats. 
Nope. Inte det heller. 
Det enda som hände var att brösten försvann när jag gick ned i vikt. Mycket tråkigt. 
Nu är de på plats igen. Upp ett par kilo. Sådärja. 

Nu uppe ur lådan. Andas lättare. Men inte så glad. 
But that too will pass. In time. 

Lustigt hur alla plötsligt säger åt en hur snygg man är när man mår som sämst. Underar vad det beror på? Är jag bara bra på att hålla masken, sminka mig och blåsa håret snyggt?
Kan det vara så enkelt?

Hur går det för dig? Tar du ansvar för ditt liv? Tar du ansvar för din kropp, din hälsa?
Stora frågor att fundera kring. 
Behöver du ett bollplank så är jag bra på både att lyssna och hitta bra svar. För andra i alla fall. Erfarenhet saknas inte. 
Som hjärnskrynklare OCH hälsocoach så är jag bra på just sådant. 
Hör av dig om du vill ta en promenad och ventilera dina tankar.  Klicka är för kontakt. 
Jag tar både män och kvinnor som klienter, men jag är ingen dejtingservice. :-)

kram, 
Cathrine







 

måndag, kl 07:07, solen skiner och jag har gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Börjar ju nu så smått förstå att mina tankar når ganska många av er därute.
Jag är så otroligt glad över alla kommentarer och klappar på axeln jag får av er alla. 
Inte ett enda negativt ord.
 
Jag blev genuint förvånad över frågan jag fick härom dagen, om jag får mycket kritik eller nättrollande. 
Nix, ingenting.
De som inte gillar, bryr sig väl inte tänker jag....
En drygt 60 år gammal liten tantaluras tankar och funderingar kring ålder, relationer, kärlek och allt det andra roliga i livet är nog inte så mycket att bråka om tänker jag...
Lite så där glad och och tacksam över det mesta. Fortfarande kåt när det behövs. 
(nu blir det väl lika mycket liv som efter det jag skrev om torrfitta :-)

Fast grejen är den att jag faktiskt är så sjukt tacksam och så väldigt glad över så mycket!
Det där med tacksamhet kom nog efter pilgrimsvandringen. Går man i 80 mil i fem veckor så upptäcker man hur oändligt mycket det finns att vara tacksam över. 
Att det inte regnar, inga skavsår,  att de enda du har med dig torkar, att det finns en säng (utan löss) ledig, en uttag att ladda mobilen, en middag som går att äta, människor att dela upplevelsen med. 
Såå mycket att vara ödmjukt tacksam för. 

Numera är jag tacksam för att andra vill följa i mina spår och vandra med mig på mina pilgrimsvandringar i sommar. 
Det finns plats kvar både i juni och september. 

Det där med glädje kom nog också under de fem veckornas vandring. Jag hittade tillbaka till den gladare versionen av mig själv. 
Henne har jag tack och lov lyckats få behålla och jag är numera så himla glad över så väldigt mycket. 
Låter det fånigt? Ja, kanske lite. 

Mina stora glädjekällor just nu är att få stå i ett restaurangkök igen. Få komma tillbaka till mina rötter och få stå vid en köksbänk och laga mat. Det är en annan känsla än när man lagar middag hemma, vare sig det är till sig själv eller till kompisar. 
Min andra glädjekälla är att ha lärt sig en ny Food tours tur och för första gången kört den själv och den satt som en smäck. Jag hade 11 superglada och trevliga gäster med mig på min tur i Vasastan i lördags, och det var såååå kul!! 
( de var glada också, inte bara jag) 

Min sista glädjekälla, för denna gång iaf, är den grupp av 10 underbara kvinnor som idag har avslutat sina 8 veckor hos mig på kvällskurs. 
Tillsammans har vi träffats varje måndag och jag har coachat och peppat hela gänget till -10 kg och massor av ny energi, bättre värden och gladare kroppar. Det är jag så sjukt tacksam och glad för.
Vill du också komma i din bästa sommarform, så häng med på nästa kurs som börjar 8-9 april. Kolla mer info på hemsidan
Där finns även en onlinekurs, som många har fått samma goda resultat av. 
Till kurserna finns det även en FB-grupp där du som är intreseerad av  metoden, 8/800 kan gå med i och bli inspirerad av de andra deltagarna. 

Till sist är det väl någon då som undrar över kåt, eller hur? Ja, faktum är ju att en hel del lust kommer tillbaka när man får en gladare och smalare kropp. Märkligt nog så skickar kroppen en hel del hormonsignaler när den får det bränsle den behöver för att fungera. Bra mat och bra träning gör kroppen glad, då blir man kåt och får lust att använda kroppen till roliga saker. 
Och funkar inte det så är alltid 2-3 tabletter av ashwaganda en bra sak att ta till! Lite extra liv och lust, det kan jag lova!

Ha en bra måndag!
Cathrine






 

fredag ( ingen bra bloggdag) kl 06:49, med fulkaffe i koppen, på lilla brickan, i sängen...

Jobbade som kock igår hos min kompis Gunilla. Hoppade in och hjälpte henne med en stor beställning. 
Det var UNDERBART. 
Att få vara tillbaka i sitt rätta element, i köket, vid spisen, med en kniv och ett skärbräde och ett tydligt mål. 
Få fram maten i tid. 


Så skönt at få stå en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Mycket terapeutiskt just nu. 
Fast Gunilla är ju också gammal hjärnskrynklare som jag och en sällsynt bra lyssnare dessutom, så vi hann prata en hel del mellan de olika gästernas luncher, middagar, fikastunder och mingelbufféer. 

En klok kvinna målade en mycket bra bild i mitt huvud för många, många år sedan. Det var Birgitta Watz, konstnärinnan som beskrev livet, skeendet som en stark flod och du sitter i en liten båt i den starka strömmen som fort forsar framåt. 
Inse att det är lönlöst att försöka greppa tag i en gren som hänger över floden och försöka ta dig ur strömmen, eller försöka styra din lilla båt (kajak, kanske?) till en stilla biflod. ( där står vattnet stilla och inget alls händer).
Nej, bättre att försöka följa med floden, läs livet, fälla in årorna, sluta streta emot eller paddla åt något annat håll. 
Det är ändå  lönlöst. 
Bättre då att glatt och med stor TILLIT  ( tack Björn Natthiko)  försöka följa med i båten, nyfiken hålla i sig i relingen och se vartåt färden och floden tar dig. 
Bättre att röra sig framåt. Livet går ju ändå framåt. 

Så glatt, nyfiken och med mycket stor tillit på livet, universum eller vem det nu är som bestämmer, så tänker jag lugnt sitta kvar i båten och förundrat se på vart det tar vägen. 
För det gör det ju. 
Det enda man inte vet är vart. 

Trevlig helg,
Cathrine

Glöm inte att nya kvällskurser i 8/800 börjar 8 och 9 april. 
Vi pratar hälsa, vikt, livet och mycket , mycket mer. 
Varmt välkommen. Se mer info på hemsidan. 
 
IMG_2374 IMG_2374
onsdag, kl 06:37, med kaffe på lilla brickan och dagsljus i ögonen...

Det är magiskt. Dagsljus när man vaknar kl 06..
Vilken gåva. 
Hade jag inte haft så ont i ett knä hade jag varit ute på PW just nu. 


Jag var och lyssnade på Björn Natthiko Lindeblad  igår. Ni vet killen som blev bergsmunk i Thailand i 17 år och sedan 15 år håller i retreats och meditation.
Lyssna gärna på hans sommarprat från 2018.
Han är på turné runt Sverige just nu och drog igår ihop 1200 stockholmare på Chinateatern.
Vi var 80 % kvinnor. Undrar varför. Är det bara kvinnor som söker nycklar till frihet?

Berättade Björn något vi inte redan visste eller i någon mån tänkt själva? Nej, jag tror inte det. 
Men det är liksom inte poängen.
Det faktum att en enda människa kan sitta på en tom scen i två timmar i en fotölj och bara prata. Och alla lyssnade som tända ljus säger ju en del, tänker jag.
Vi behöver människor som Björn, iaf för den tiden som finns kvar. Vi behöver människor som manifesterar ren godhet, ren ödmjukhet, ren innerlighet. 
Med alla de fel och brister som fortfarande finns i varje människa. 

Han beskrev den här tiden på dygnet, precis mellan sömn och vakenhet, den jag själv skriver dessa bloggar på. Han beskrev den känslan som jag också har så här tidigt på morgonen. Den tid då alla tankar är alldeles nya och otänkta. 

Finns det nycklar till frihet? Vad betyder frihet för dig? Hur stort behov har vi av frihet?
Det fanns nog lika många svar på den frågan som vi var där igår och lyssnade. 
Vi tog alla med oss en liten pusselbit till just det livspussel vi själva lägger just nu. 
Det om oss själva, du vet. 
Det där jobbiga pusslet, med så jäkla många små bitar. 

Men det faktum att vi alla gick därifrån i djup tystnad och hade svårt att finna ord en lång stund efteråt vittnar väl om en del tänker jag. 

Själv så hade jag sett fram emot denna kväll i månader och hade tänkt gå med en speciell person, men så blev det inte. Livet ville annorlunda. 
En nyckel i sig tänker jag. 
Björn pratade om tillit. Om att när en dörr stängs framför dig inte genast börja leta efter en annan dörr ( mitt gamla beteende) utan istället stå kvar och vänta, med en kärleksfull tillit på att allt kommer bli till det bästa. 
Men kanske inte precis som du tänkt dig. Tillit. Trust. Have faith. 
Bryta mönster.

Ja, du märker ju att man läser in det man själv vill i allt man möter. 
Vilket kanske är en nyckel i sig. 

Jag tillbringade ett par timmar i går morse med min kloke, om än i bland något vilde son, men som har en djupt andlig sida.  Vi pratade om meditation. 
Bilden föreställer hans förslag.

Det kanske är en av de nycklar jag ska ha? 

Hur ser dina nycklar till frihet ut? Behöver du några nycklar? Har du hittat dina nycklar?
Vad är frihet? 

Ja, som du märker så var det ju det enkla och lätta frågorna idag. imorgon går vi vidare till "meningen med livet".
Nä, förlåt jag bara skojar. 
En av Björns tips var också att inte ta sig själv på så blodigt allvar. 
Där är jag iaf en god bit på väg.
Jag lånar ett mantra från Björn. Jag kan ha fel.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089509?programid=1165


Så, min vän, Namaste och allt det där.
Nu ska jag gå och stryka min kockrock och göra ett spännande inhopp som kock och hjälpa en god vän med ett stort caterings/kokerska uppdrag. 

Idag är en ny dag. 

Cathrine 

 
tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 

2019

IMG_2734 IMG_2734

torsdag kl 07:07, med kaffe på lilla brickan, i egna sängen. 

Kära läsare, så var det då äntligen dags...
Att packa alla plastbackar (igen) och förhoppningsvis för sista gången på väldigt länge byta bopålar. 
Nu som sambo och snart blivande fru. 

Till dig som troget följt alla upp och nedgångar med mig i bloggen "Livet vid 60"  kan nu andas ut ( tror jag) och i framtiden läsa om hur det är att gifta sig och flytta ihop vid 60 och hur livet då ser ut. 
Naturligtvis fortsätter jag att skriva om kost, hälsa och allt det andra i livet. 
Men viktigast av allt, numera kommer jag alltid få kaffe på sängen. ( och termos med extra kaffe i köket när han går till jobbet).
Det är kärlek. 

Klart har det gått fort och klart att man inte kan föreställa sig vad detta kommer innebära, men samtidigt har man heller aldrig varit 60+ tidigare i sitt liv, och inte heller vetat att tiden numera är räknad på ett annat vis än tidigare. 
Sådana klyschyr som "resten av livet" och likande får ju liksom en annan innebörd, när man vet att livet inte längre är ett oändligt hav av tid. 

Jaja, om ett par veckor går flyttlasset och jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om alla öden och äventyr på vägen dit och själva ihopflyttningen. 

Fördelen med att inte längre ens vara 60 (utan mer) så har man ju varit med om en del tidigare och fattar ju rent praktiskt vad som ska göras och hur det blir sedan. 
Men det är ändå det STORA samtalsämnet mellan oss. Vilket jag tror är BRA. Ju mer man pratar desto bättre. 
Förvånad blir man ju i alla fall. Gnissel blir det ju ändå. 
Tur att nya lägenheten är STOR vilket gör att man kanske får gå undan om det blir för hett...vem vet?
Omgivningen är glada. Båda familjerna  och alla söner verkar lättade. (undrar egentligen varför?) Exhustrun som inte hört av sig med ett pip på fem år erbjuder plötsligt sina tjänster med samboavtal och äktensskapsförord. Trots att hon inte är jurist. Där ser man. 

Jaja, som du förstår så går det åt mycket tid just nu åt att sucka förundrat och fundera på allt som har hänt på så kort tid. 
(45 år + 6 månader) 
Men livet går ju faktiskt vidare utanför denna lilla bubbla. 

Senaste pilgrimsvandringen, mitt roliga 5 år projekt, gick fantastiskt bra och nu är det klart att det blir ny vandring varje år i september, med start från början, i St Jean Pied de la port, och så vandrar vi tillsammans en sträcka mot Santiago de Compostela.
En vecka under fem år, och om fem år når vi så äntligen Santiago och havet vid Finisterre. 
Är du intresserad av att hänga med på det spännande projektet, så titta in på min hemsida. 
Till våren gör jag ju även en hälsoresa med vandring längs Caminon, då går vi en vecka, in till Santiago och går 100 km på en vecka. 
Denna vandring gör jag med Fredrik Ölander, min bästa kompis. 
Denna resa är också "mixad" och det ska bli kul!!!

Nya kurser i Mosleymetoden och 8/800 rullar hela tiden så det är bara att hänga på när det passar, både IRL eller Online. 

Vi ses!
Cathrine







 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:04, i egna sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag stod i restaurangkök en dag i förra veckan. 
Två kvinnor i ett kök i många timmar blir många samtal.
Jag och Blixen pratade om livet, ålder och min rädsla för att dö nu när allt är så himla underbart i livet.
Då säger denna genomkloka människa så nyternt och redigt, 
- "Jo visst, en dag ska vi såklart dö, men alla de andra dagarna, då ska vi leva!


Illustration lånad av @broderauttexten

Och precis så det. 
Leva nu. Carpe diem. Fånga dagen. Dricka champagne på en tisdag bara för att det är kallt och gott. 
Välja livet. Stora tuggor och stora klunkar av det. 

Jag fick en kommentar härom dagen om att jag var för frejdig  och tänkte för lite på dem som var äldre. Jo, lite ödmjukhet saknades visst också. 
Ja, vad ska man säga?
Bloggen handlar ju om mig och min situation i just den här åldern. Och bloggen heter också mycket riktigt "Livet vid 60". 
Inte livet vid 75. Dit kommer jag ju iaf så småningom, och skriver säkert om det då också.
Men just nu gör jag precis det som min kloka kockkompis Blixen säger, alla de andra dagarna lever jag!  Mitt liv, just nu. 

Och jäklar vad det levs. Att få möta, det som kanske är livet stora kärlek i denna ålder, det är en gåva och en ynnest. Att få älska och bli älskad tillbaka så villkortslöst är något jag aldrig varit med om förut. 
Detta ljuvliga sockerdrickspirr i magen över att faktiskt vara förlovad, och snart sambo och gift är inget annat än magi. Och en gåva. 

En gåva var jag faktiskt också med om i lördags. Vi var ett gäng tjejer där några av oss ska påbörja en ny pilgrimsvandring tillsammans i morgon (!), så vi gick en "för-camino" på ett par timmar tillsammans. 
Vi började gå ute vid Hässelby Strand utanför Stockholm, och gick sedan i drygt 3 timmar, längs vattnet in mot Stockholm och åt lunch vid Alvik. 
Vilken härligt vandring!  Bor du i Stockholmstrakten och gillar att gå så kan jag varmt rekommendera det! Kanonhärligt! 
Vill man så kan man ju sedan fortsätta över bron och gå in till stan. Helt perfekt. 
En sådan dag är en gåva för mig. 

Nu känns det som jag fått in en rejält antal steg i benen för att vara väl rustad inför vår vandring. 
Vi kommer börja att gå rakt upp och tvärs över Pyreneerna, redan den första dagsetappen och jag vet av erfarenhet att det kommer bli tufft. minst sagt...
Men följ oss gärna, våra öden och äventyr på sociala medier, #caminoheroes2019 samt #fiveweeksfiveyears
Och håll gärna tummarna för att alla knän, ryggar och ben håller. Inte heller så många skavsår eller annat elände. 
Nej hela gruppen, alla tappra och modiga 13 girls ska gå i mål i Estrella om en vecka, lika pigga, friska och glada som när de började vandringen i St Jean Pied de la port.

Och när vi är hemma så startar höstens första kurs i 8/800, det finns en plats kvar till kursen som börjar 4/9, är det din plats?
Annars finns det alltid onlinekursen för dig som inte bor i Stockholm men ändå vill satsa på hälsa nu i höst. 
Vidare så fortsätter jag coaching och samtalsterapi både inomhus och utomhus, i form av en walk and talk.
Vidare så finns det en roligt matlagningskurs på agendan och massor mer är på gång, så stay tuned!!

Hör gärna av dig frågor eller funderingar! 


Nu är det dags att packa ryggsäcken och bestämma vilka kängor som får följa med denna gång.
så, Buen Camino. 
Vi ses!

Cathrine














 

Läs hela inlägget »

fredag, ( ingen bra bloggdag) kl 07:39, med kaffe på lilla brickan i egna sängen.

Ja, fredag är som bekant ingen bra bloggdag, men jag skriver en bit i alla fall, för jag är så glad över att ha lärt mig ett nytt ord, kroppens glädje. 

Jag har senaste två veckorna haft några återträffar med grupper jag lett under våren i min metod, 8/800.
Det är alltid spännade att se hur det går för deltagarna när de får "flyga solo" med metoden. 
Jag brukar säga att detta är den bästa/sämsta hälsometoden som finns, för ingen misslyckas, och därför är det knappt någon som behöver gå på någon Steg 2 kurs. 
Lite skillnad mellan mig och Viktväktarna där det är inbyggt i metoden att misslyckas, komma tillbaka, och spendera mer pengar! 

Av alla jag träffat nu senaste veckorna på återträffarna så kan man dela upp dem i två grupper. 
Dels det gänget som har "unnat" sig både det ena och det andra under sommaren. De har inte gått upp något i vikt, men heller inte fortsatt nedåt. Det är ju jättebra tänker jag.
Sedan har vi den gruppen som fortsatt att äta enligt metoden, men som inte längre räknar kalorier. 
Dessa har fortsatt att i lagom takt dala vidare nedåt i vikt och några av deltagarna jag träffat har jag knappt känt igen, eftersom de ser 10 år yngre ut, så mycket piggare, friskare, gladare och hälsosammare. 
En av mina deltagare, Inger som är journalist med hälsa som sitt specialområde har nu sytt in varenda par av sina byxor då allt hänger på halv stång. Hon har på ett par månader gått ned mer än 15 kg.  Det lyser idag om henne och hon ser verkligen ut som hon lever som hon lär och skriver om. 
Numera går hon lätt ned på knä när hon behöver plocka upp något och cyklar varje dag ca 1 mil till och från jobbet.
För att hon orkar. 

En annan av deltagarna som också var helt självlysande, Lotta, satt och berättade för oss om den glädje hon upplever att kroppen har fått tillbaka. Kroppens glädje över att kunna röra sig utan smärta, utan att det gör ont, hur lycklig kroppen blir att få vara i balans och i god form. 
Det märkt så väldigt väl på våra kroppar när den är glad. 

Snart bär det av på höstens första Camino, jag har dessutom blivit tillfrågad om jag vill leda andra vandringar för andra företag och så bra som kroppen min mår, så ska det bli jättekul. 
Trots artos i alla leder så har jag inte ont någonstans, och går lätt ca 2-3 mil per dag utan problem. 
Det är tecken på en glad kropp som inte behöver kämpa med mat som ger inflammationer utan bara får mat som kroppen blir glad av.

Vill du hänga med på en kurs, Online eller IRL, en matlagningskurs, en privat konsultation  eller en vandring, titta gärna på hemsidan och se vad som skulle passa dig.

Själv ska jag nu gå ut och gå med min kompis Fredrik, gå och träna på Becore och sedan träffa en klient för en walk and talk. 
Och sedan träffa Kärleken för middag och bio. 
Livet leker. 
Jag önskar dig en trevlig helg, och hoppas vi ses i framtiden. 


 



 

Läs hela inlägget »
onsdag, kl 07:17, hemma i egna sängen, kaffe på lilla brickan

Känner du  igen titeln på Anthony Bourdains bok Kitchen Confidentials, eller en kocks bekännelser som den hette på svenska?

Ja, är du lika matnördig som jag så kanske du minns den galne kocken som både skrev böcker och sedan reste jorden runt och upptäckte mat runt om i världen. 
Han blev tyvärr bara 61 år. 
Denna branch är hård, och många lever som varje dag var den sista med mycket droger och hårt liv. 
Jag tror inte Bourdain var något undantag från den regeln. 
 
Jag är själv kock, utbildad på dåvarande restaurangskolan Kristineberg och senare på Cornell University i USA. 
Jag har aldrig stått bakom spisen "under service" dvs då det är gäster i matsalen. Inte säker på att jag skulle palla trycket och stressen. 
Jag gillar att laga mat och jag gillar att "producera", men den stress och press som full matsal skapar är inte något jag önskar min bäste vän.

Men idag ska jag faktiskt stå i kök. Jag hjälper min superbegåvade kompis Blixten som driver ett konferenskök och vi vet i förväg hur många gäster vi har och när maten ska serveras. Ganska tryggt och lugnt med andra ord. 
Men visst, det ska vara 30-40 portioner riktigt varm mat på bordet, precis på minuten. Så visst finns det ett element av nervositet, men väldigt snabbt övergående. 
För övrigt är det bara roligt och härligt att få bryta vardagen med att hoppa i i ett riktigt produktionskök. 
Med kockrock och hela baletten. 
(kanske inte så välstruken. Jag får nog dra fram strykbrädan)

Jag gillar som sagt att laga mat i alla former. Hemma, hos kompisar, catering och matlagningskurser. 
Nästa spännande tillfälle blir när jag nu i september hyr fina ROT´s kök och har en kurs i 8/800-matlagning. 
Det blir roligt att få både berätta om min hälsometod och få möjlighet att laga mat med det i fokus. 
Vi kommer under en hel dag prata hälsa och hur man äter sig till ett lägre blodtryck, lägre blodfetter (kolesterol) och lägre blodsocker. 
Maten är ju naturligt antiinflamatorisk och vi kommer även prata surkål och annat nyttig probiotika för mage/tarm.
Ett riktigt hälsopaket med andra ord. 

Är du intresserad av att laga mat med mig och duktiga hälsojournalisten Inger Palm, så kika på min hemsida, och boka din plats.

Jag hoppas vi ses i framtiden, på någon kurs, online eller för ett hälsosamtal på mottagningen eller längs Djurgårdskanalen för ett walk and talk. 

( jag måste bara få berätta om den underbara bild min man skickade igår, när han visste att jag var ute med klient och gick, jag fick en bild på en pagegoja och en tusenfoting....)
Ja, så är det nog...


Nu är det dags att dra på sig kockrocken och börja laga mat! Tjo-ho!!!!

Borde jag "bekänt" mer? Ja, kanske? Stay tuned så kommer fler bekännelser imorgon.
kram, Cathrine











 
Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:11, i annan säng, med kaffe på nattduksbordet och
kärleksfull termos i köket...


Ålder är ju helt klart en process som alltid stör oss på ena eller andra sättet.
Hela livet.


När vi är yngre vill vi för död och pina bli äldre. Komma in på Gröna Lund, senare disco och sedan Systembolaget, bil och allt det där. 
Senare i livet gör vi allt vi förmår för att se yngre ut. Ungt är fint. Ett ansikte som ser ut som det är ångstrykt av ett järn för att se så slätt ut som möjligt. Slätast vinner. 
Smalast vinner. Ungdomligast vinner. Minst grått hår vinner. 
Ja, du fattar ju...

Jag tänker extra mycket på ålder numera. På gott och ont.
Det positiva är ju självklart att det är extra underbart att träffa en människa i sin egen ålder och äntligen få vara precis i den åldern man befinner sig i, (61), och få vara väldigt älskad för den man är. DET är väldigt härligt.
Det som kanske är mindre härligt är ju naturligtvis att "för evigt" inte är så där himla länge. 20-25 om man har tur. Och det kommer vi naturligtvis ha. 
Massor av tur. 

Men jag fick en kommentar på bloggen "när alla stjärnor ställer sig på rad:
"Undrar hur du ser på, hur livet gestaltar sig för de människor som är äldre än du? Jag sympatiserar med ditt beslut att svara ja, inget problem, men hur tror du man tänker när man är typ 75 år. Mata duvorna? När övergår en frejdig 61-åring till att bli en ömkansvärd äldre?"

Oj, vad jag har tänkt på de sista raderna...
När övergår man från att vara en "frejdig" 61-åring till att bli en ömskansvärd äldre?
Aldrig, är mitt svar. 
Det finns i min värld ingen ålder som är ömkansvärd. 
Min mamma är 88 och det minst ömkansvärda man kan hitta. Tvärtom, hon är pigg, alert, roligt, otroligt snygg , sköter sig själv och är så krispigt superfräsch. 
Hon skulle hellre äta något giftigt än att sitta i någon stadspark och mata några fåglar.  Hon har för övrigt fullt upp med yogaklasser och balansträning, så någon tid i parken skulle hon inte hinna med.

Jag tänker på begreppet "Age is a state of mind, and if you don´t mind, it does not matter". 
Ålder sitter i huvudet, och du bestämmer själv om du är ömkansvärd.
Så min tanke är nog, nä jag tänker inte bli gammal denna vecka heller....
Jag tänker fortsätta att leva, älska, träna, jobba, pussas, jobba, vandra, leva mitt härlig liv. 
I väldigt många år till. 

Vill du hänga med mig så finns det väldigt mycket roligt som händer just nu:

- 4/9 är det dags för höstens första kvällskurs, 8/800, det finns plats kvar.
- 15/9 är det matlagningskurs, höstens första, på coola ROT. Vi lagar 8/800.

- Mottagningen är öppen och jag tar emot för samtal. 
- Walk and talk, samtal och promenad fortsätter även under hösten. 



kram!
Cathrine

 

Läs hela inlägget »
CathrineSchuck_Camino CathrineSchuck_Camino

torsdag, kl 07:15, annan säng, kaffe på nattduksbordet.

Jag ligger och myser i sängen. Med kaffe på sängen. Herregud händer sådant fortfarande? 
Seriöst, kaffe på sängen.  OCH en hel termos i köket med nybryggt kaffe...
Kärlek tror jag visst att det kallas. 


Jag ligger och myser och tänker på att jag vill gå ut och gå en rejäl sväng i dag. Det börjar dra ihop sig till Camino-tajm igen och då måste man ha lite steg i benen. 
Ut och gå med andra ord! Mycket. 

Mina Caminoäventyr, dessa ständiga vandringar till Spanien och den berömda pilgrimsleden i norra delen av landet, började tack vare min kloka son. 
Alltsammans började tack vare att sonen för ett par år sedan såg sin lilla mamma ganska ledsen och ur gängorna och menade på att "alla mammor behöver ett äventyr, nu är det din tur, lilla mamma. Du ska gå långt. Närmaste bestämt 80 mil på fem veckor. Nu går vi och köper kängor åt dig".
Det var så det började. Sonen släpade med sig en ytterst motvillig mamma till Kängsspecialisten, provade ut ett par och köpte dem till mig. 
Sedan stod han utanför min port varje morgon i tre månader och vallade mig runt Brunsviken och Djurgården. 
Så småningom hängde han på mig en ryggsäck, och det gick upp för mig att detta möjligen var på allvar. 
Herregud, skulle JAG ut och gå i 5 (!) veckor??????? 
Nä, jag tror inte det...

Dagen kom för avfärd. Sonen hade köpt en enkel biljett till Paris och sedan tåg till Atlantkusten. 
31 maj 2017 på kvällen nådde jag St Pied de la Port i Baskien, vid foten av Pyreneerna. 
Hua. 

Jag säger precis som det var. Jag hade inga som helst planer på att verkligen gå dessa 80 mil. Ännu mindre bo på härbärgen, i sovsalar och dela dusch och toa med både människor och vägglöss. 
Inte min stil liksom. 
Men jag traskade iaf iväg och hade en stenhård plan B som i stort sett bestod av att om jag bara massor av bilder på stenar, löv och kvistar och sedan drar till Mallorca, så kan jag sitta därnere och lägga ut en bild varje dag på sociala medier och låtsas att jag gick leden. 
Så tänkte jag faktiskt. På riktigt. 

Det blev inte så. Alls. 
Jag gick och jag gick och jag gick... grät, sjöng, skrattade, svor, led, grät en skvätt till -- och började så småningom att le.
Le brett med hela ansiktet. Le från det att jag vaknade på morgonen kl 05, le hela dagen och leende somna i någon sovsal på någon gudsförgäten liten håla längs Caminon. 
Jag fick vänner. Jag fick se mirakel. Jag fick se godhet. Jag fick se livet. Jag fick ett liv tillbaka. 
Jag mötte en ny person jag inte träffat på länge. Den glada versionen av mig själv. 

Sedan dess, det var två år nu i somras, så har jag gått ytterligare fyra vändor (!), numera med gäster, i egen regi, en vecka i taget. 

Nästa vända går vi i slutet av augusti. Då börjar ett fem år långt projekt. Vi är ett gäng som gått med mig på tidigare vandringar, som ska börja från Frankrike och gå en vecka varje år,  ca 12-15 mil, och om fem år når vi Santiago de Compostela. 
Det ska bli HELT underbart. Jag är så sjukt taggad som du säkert förstår när du läser dessa rader. 

Nästa vandring blir blir i maj nästa år, då går jag en vecka tillsammans med grupp och min kompis Fredrik Ölander, funktionsterapeut och då är tanken att lägga på en dimension till, nämligen hälsa.
Mer fokus på det vi äter med andra ord, och hur vi mår. Och vad jag kan göra själv för att må ännu bättre. 
Det blir med andra ord både insida och utsida. 

Vi går från Sarria till Santiago, 12 mil på 5 dagar. Sedan avslutar vi med en avstickare till havet och möter "slutet av världen" i Finisterre. En magisk plats.
Vi bor på bra hotell (inga vägglöss) äter goda middagar som ingår i priset, och skickar ryggsäckarna med transport och går bara med dagrygga. 
Vill du veta mer, eller rent av boka din plats, läs mer här.   

Med dessa rader önskar jag dig ett trevligt slut på veckan och ännu bättre helg. Själv ska jag landa i allt underbart som hänt sista veckorna och bara njuta av livet. 
Och gå en himla massa. 

kram, Cathrine

PS. sjukt mycket tack för alla vänliga rader, all support och alla kloka och goda tankar ni alla skickar. 
Kärlek. 



















































 

Läs hela inlägget »
IMG_2424 IMG_2424

onsdag, kl 07:10, hemma i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Nä, nu får det vara nog med kärlek på ett tag. Nu ska livet levas.
Så nu ska det handla om något heeelt annat. Något väldigt viktigt. 
Nämligen bajs. 


Åhå, intresseklubben antecknar tänker du säkert. Måste hon verkligen?
Japp, det måste hon.

Alla måste gå på toa varje dag. Så är det faktiskt. 
Det är kroppens sätt att kommunicera med oss och berätta hur det står till därnere hos verkmästaren i magen. 
Löst eller hårt, ofta eller sällan?
Allt berättar något. Det handlar bara om att lära sig att lyssna.
Det är också kroppens sätt att sköta ämnesomsättningen. 
Kommer det in något, så kommer det ut något och då är det grönt ljus att förbränna det som kommit in. 
Enkel matte, egentligen. 

Av någon för mig outgrundlig anledning så är det "skämmigt" att prata mage och det tar tid innan vi vågar berätta för någon annan att magen inte fungerar. 
Magen och det som kommer ut därifrån är ju lika naturligt som allt annat i våra kroppar.
Är det för att det luktar illa? 

Vad gör jag då om magen inte fungerar ” som en klocka”?
Ja, det finns massor att göra!

Undvik mat som retar magen och satsa på en antiinflamatorisk kost, läs Maria Borelius Hälsorevolutionen eller Bliss. 
Undvik socker, mejeri och gluten. 
Ät mjölksyrade grönsaker varje dag för att tillföra nyttiga bakterier som ger en gynsam miljö i tarmen och hjälper dig att processa det du äter. 


Har du testat en toapall?

Sätt upp fötterna på en pall så du får en hukande sittställning, då får du plötsligt "fri passage" och mycket lättare att tömma tarmen.  

Är den inte regelbunden?
⁃ Ta magnesium på kvällen, 600-900 mg per kväll, i citratform
⁃ Ta aloe Vera på morgonen, 1/2 dl
⁃ Ta nyttiga mag och tarmbakterier. Jag tar själv en slurk Probioform varje morgon i min morgondrink, juice eller smoothie. 
⁃ Nytt bland kosttillskott är Terraflora från Moodmama, den reglerar konsistens och flöde.

Är det för löst?
⁃ blåbär
⁃ Blåbär
⁃ Blåbär 
⁃ Järntillskott, alla järntillskott ger en hård mage
⁃ Terraflora från Moodmama
⁃ Undvik sådant som är lösande, plommon, päron, fruktkompott, torkad frukt, magnesium, C-vitamin
- Äter du något du faktiskt inte tål? Försöker magen säga dig något? Ta bort alla gluten och laktos och mejeriprodukter i 2 veckor och lyssna på magen.

Är det för hårt?
⁃ drick mycket vatten, det behöver bli mer poröst
⁃ Ät torkad frukt, fikon, aprikoser, russin.
⁃ Ät mer grönsaker med mycket fibrer, jordärtskocka, kronärtskocka, sparris, mycket grönsaker
⁃ En rejäl tsk kokosfett löser det mesta
⁃ En msk MCT-olja, löser allt
⁃ Undvik allt för mycket protein, det kan stoppa upp. 

Sök hjälp. Kom förbi mottagningen så tar vi en timme och reder ut dina bekymmer. 
Du når mig som vanligt via hemsidan, www.schuck.se och direkt kontakt här 

Vidare så finns det plats på höstens 8/800 kurs, perfekt för dig som vill ta tag i hälsa, vikt och måbra.
Träffade senaste gruppen på återträff igår och en av deltagarna har nu gått ned 13 kg (!) sedan i slutet av maj, och levt gott hela sommaren! 

Ny matlagningskurs 15/9. Platser kvar. 

Jag hoppas vi ses!



 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:46, i annan säng, med kaffe bredvid. 

All the stars aligned  är ett poetiskt begrepp och betyder att alla stjärnor på din himmel står i rätt position och att du är väldigt lycklig. 
Jag ÄR väldigt lycklig.


Gudarna ska veta, ( och du också som följer mig) att vägen dit inte har varit spikrak, enkel eller ens speciellt rolig.
Mera krångel och stök än vad små sköra 61-åriga damer egentligen behöver eller mår bra av. 
En jäkla berg och dalbana helt enkelt. 

Men jag är inte ledsen och ångrar inte något. Man lär sig av allt, och ställer man till det för sig så är det bara att ställa tillbaka. Punkt. 
Inte gnälla och gnöla över tid som varit , vad som inte blev och spilld mjölk och allt det där...
Det är väl förmodligen den "teflonegenskapen" jag har,  som har räddat mig, och mina franska nerver. 

Han, den härlige man jag träffade för 45 år sedan ( hu så gammal man känner sig) tog mod till sig och friade i förra veckan och jag sa.... ja. 
Så nu är man, till sin stora förvåning, förlovad och snart sambo. Tänka sig. 
Livet, alltså..
Vän av ordning och reda rynkar säkert på näsan och menar att det gått för fort och att vi förhastar oss. 
Eeeh... vad har vi att vänta på? Knappast 45 år till, tänker jag.
Livet står på stationen och tåget går snart. Antingen hoppar man på tåget, njuter av turen och utsikten och hoppas att åkturen blir lång och lyckosam och att vi får många bra år tillsammans. 
Eller så sitter man kvar där på plattformen, sur och misstänksam, med sin termos med kaffe och smörgås och väntar på, ja, vad då? Mata duvorna i stadsparken, ensam? 
Nä, jag tänker fortsätta att leva mitt liv med stor aptit, stora tuggor, skratta, njuta och leva som varje dag var den sista. 
För så kan det mycket väl vara...

Så, nu är ringarna på och nya dubbelsängen är inköpt. 
Och magen känns som bubblig sockerdricka. 

Ännu fler anledningar till att därför ta väldigt väl hand om sig själv och göra bra saker med sig själv.
Äta vettigt, undvika skräpmat, dricka mindre och röra på sig ännu mer. 
i helgen gick vi runt Flatensjön, drygt 6 km och 10.000 steg på dryga timmen. Det är jag nöjd med.
Jag tränar ju nu för fullt inför nästa pilgrimsvandring den 27 augusti. då börjar jag och 15 andra tjejer vår första etapp mot Santiago de Compostela, dit vi räknar att komma om 5 år (!) med en veckas vandring varje år. 
Jag är så glad för detta att jag hoppar jämnfota i mina vandrarkängor. Det ska bli såå kul.
Nästa vandring går jag i maj nästa år, tillsammans med min bästa kompis Fredrik, och då gör vi en veckovandring till Santiago tillsammans med en grupp. Temat blir hälsa och vi kommer att prata hälsa, friskvård och massa roliga nyttigheter under vägen.
Är du nyfiken att hänga med? 
Kolla hemsidan, www.schuck.se, där kan du läsa om resan, eller klicka här.  

Vill du inte gå så långt så kanske det skulle passa dig bättre med en sk walk and talk runt Djurgården, i din takt? 
Hör av dig så bokar vi en tid och ses nere vid Djurgårdsbron. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine


 







 

Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1
fredag, kl 08:14, med kaffe på lilla brickan, hemma hos mig. 

Herregud man är ju inte 50 längre, brukar jag säga...
Det står egentligen för ganska många olika saker.

Dels är man inte lite stresstålig längre, vilket gör att man far ännu mer illa av psykiska stormar på det lilla inre havet. 
Man behöver helt enkelt mer lugn och ro än tidigare, så enkelt är det.
Mindre av det som stör och upprör och mer av det som lugnar och ger frid. 
Enkelt. 
Ja, eller borde iaf vara det. 
Men som vi alla vet, enklare sagt än gjort. 

Nu står jag inför nästa fas i livet. 
Ska jag våga? 
Ska jag modigt ta en annan människa i handen och våga lita på att det bär och att det håller?
Hur modig är jag, egentligen?

Många av oss i denna ålder bär ju på en liten, pytteliten förhoppning om att få göra denna sista fas i livet, de där sk gyllene åren tillsammans med en annan människa. 
Få chansen att i lugn och ro åldras tillsammans med en annan person. 
Inte ensam, utan ihop. Vi två.
Jag gillar ju tvåsamhet, som mina kompisar brukar reta mig för.

Är det en saga? Är det en myt och illusion? Ett önsketänkande?
Jag hoppas inte. 
 
Man vill ju modigt likt Madicken eller Pippi våga omfamna livet och dess skeenden och lika modigt våga följa med, ett försiktigt steg i taget, på den väg som kallas livet.

Medan jag funderar över livet så går jag och tränar, det jag älskar och hatar mest, den sk Becore-träningen. 
Träningen från helvetet som jag brukar kalla den. Man vet aldrig om man överlever.
Skulle jag mot förmodan göra det så väntar en ljuvlig helg med val av ringar, en sväng och titta på ny säng och en massa annat "hushålle" som Madicken skulle kallat det.

Trevlig helg!
Cathrine

 










 
Läs hela inlägget »
67819535_1199541110225594_5949588783765651456_n 67819535_1199541110225594_5949588783765651456_n

kl 07:11, hemma i egna sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ordningen är återställt på alla fronter. 
Det är dags att andas ut. 
Hoppas jag. Tror jag. 


När jag började denna blogg för ett par år sedan var det min gode vän terapeuten som föreslog att jag skulle börja skriva brev för att ta mig ur en jobbig situation som jag mådde dåligt av. 
Jag kallade bloggen för "Kärlek vid 60" och sedan 60 är det nya 60. 

Brev kändes inte rätt, så det blev skrivande i bloggform istället. På det viset har man ju ändå skrivit, och skickat, men ändå inte skickat. Om du förstår vad jag menar?

Jag har fått otroligt mycket snälla och vänliga hejarop och kommentarer för det jag skrivit. 
Men också en del kritik. Liite för privat, liite för utlämnade, och när någon säger modig, ja då vet jag precis vad de menar... det är ingen komplimang. ".

Härom dagen fick jag höra av en man att jag nog är lite för " vild och galen" speciellt för min ålder..
Jo, tack... 
Jag förklarade så rart jag kunde att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan att vara 16 eller 61 och att jag var djupt tacksam över att fortfarande kunna känna, både smärta, sorg och glädje. Och njuta alla de känslorna. 
Vi enades, mannen och jag, att livet var till för att levas, inte överlevas. 

Men visst, det har varit höga vågor på kärlekens hav, riktigt höga vågor. 
Jag har guppat med i min lilla blåa jolle så gott jag har kunnat och bara försökt att hålla i mig och försöka förstår vad som gjorde att det blåste upp så förfärligt. 
Det går nämligen inte att gå vidare utan att förstå. Iaf inte i min värld. Attt förstå är början på förlåtelse, som bekant.

Nu har jag fått förklarat för mig vad som  hände och pusselbitarna har fallit på plats och stormen är över. Alla överlevde och alla är glada att vara i hamn. 

Några tycker att jag hoppade i land lite för snabbt efter förtöjningen av båten, och tiden får väl visa om vi gjort rätt val. Förtöjningplats och knopar, och allt det där. Ingen lätt grej. 
Bara tiden kan laga de tvivel och de skador på segel som vi fått lagar vi också med tid, förståelse och tålamod. 

Men, för mig ial, vuxen och vid fyllda 61 så är livet fortfarande till för att levas, och jag är lika nyfiken, galen, och växlar mellan lycka och sorg på samma sätt som när jag var 16. 
På gott och ont antar jag. Jag lever mitt liv. 

kram, och jag önskar dig en riktigt bra onsdag, själv linkar jag runt på skadad fot, hela veckan och guidar turister i den kulinariska världen i Stockholm, som Food tour guide. 
Nästa vecka börjar det vanliga livet igen, med kurser, föreläsningar, matlagningskurser och vandringsresor. 
Jag hoppas vi ses!

Cathrine
















 

Läs hela inlägget »
IMG_2346 IMG_2346

fredag, kl 06:57, utan kaffe i sängen

Life is a Cabaret old chum.
Come to the Cabaret.
Come and hear the music play...


Texten är ur filmen Cabaret, med Liza Minelli och regi Bob Fosse.
Legender båda två.


Meningen ( på just den låten iaf) var väl att fånga dagen och skit i det som är sorgligt och sådant du ändå inte kan påverka.
Jag ska bli lite mer Sally Bowles i mitt nästa liv.

Sluta älta och bekymra sig så mycket, livet gör som det vill iaf.

Inte gnälla över ålder och krämpor. Dem kan man iaf inte göra så mycket åt. 
(mja beroende på hur mycket man är beredd på att spendera på föryngringskalaset.., förstås) :-)

Ta bästa handen om sig själv och sin omgivning. 
Ta hand om lilla kroppen. träna, inte dricka, äta rätt. 
Vilja sig själv väl. 
Göra bra val. Inte hoppa i så många galna tunnor. 

Jag kanske börjar med det i morgon. Eller efter helgen. Eller nästa vecka.
Bara vältra sig en tid till. Självömkan. 
Värsta jag vet.

Men nu sätter jag punkt. För väldigt mycket, faktiskt. 
Hög tid att börja ta hand om lilla mig. 
Göra MIG glad.
Det ska bli en glädje. 

Trevlig helg, full fart nästa vecka. 
Jag hoppas vi ses.

Cathrine







 

Läs hela inlägget »
IMG_2332 IMG_2332

Torsdag, kl 06:37.
Tillbaka i egna lilla sängen efter två veckor äventyrlig hundvakt på båt! 
Med kaffe på lilla brickan.


Nöd är ju som bekant uppfinningarna moder, eller hur?
Jag säger istället att i mitt fall är det sorg som triggar mig. 
Nu behöver huvudet få fullt upp med annat än att vara ledsen, så jag börjar hitta på massa roliga saker istället.
En överlevnadsmekanisk som heter duga, om du frågar mig!


Du minns väl Uppfinnar-jocke och hans tänkarmössa?

Men först och främst ett stort och varmt tack för alla vänliga rader, uppmuntran och backning. Det värmer så oerhört. 
Fortfarande väldigt glad att slippa några röda hjärtan, det blir så sorgligt då. 
Men en kär vän och väldigt klok kamrat skrev härom dagen, " du har ganska bra läk--kött, så du kommer fixa det här också. 
Jo, så är det nog. Jag pallar för mycket. 
Men den här gången fick jag en riktigt rejäl smäll, men är som vanligt uppe på ett par nedräkningar. 
Klart det känns lite ensamt och sorgligt just nu, men det kommer ge sig med tid. Dessa känslor blandade med ett litet " What the fuck????? Vad hände? Osäker på om jag någonsin får något bra svar, så nu släpper jag detta. Punkt. 

Men som sagt, sorg är uppfinningarnas moder och jag har så himla mycket roligt på gång just nu. 

Nya IRL- kurser i 8/800 startar i början på september, små fina grupper där vi jobbar med tankar, känslor och mat för att du ska må bäst. 
Sedan finns ju det faktiskt riktigt, riktigt bra onlinekursen som fått otroligt bra omdömen och framför allt hälsoresultat. 
Ny matlagningskurs/tillfälle 15 september, det ska bli så spännade, häng med, det är på en söndag. 
Sedan har jag redan bokat in en ny pilgrimsvandring i maj/juni nästa år, denna gången med fokus på hälsa, tillsammans med min kloke vän och funktionsterapeut Fredrik Ölander. 
Den resan FÅR du inte missa. Läs mer på hemsidan., www.schuck.se eller klicka här.

Sedan är ju mottagningen öppen för privat coaching och samtal och walk and talk-turerna är fortfarande aktuella.  

Happy days, trots allt. 

Cathrine










 

 

Läs hela inlägget »
IMG_2327 IMG_2327
kl 06:44, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Inte mycket sömn just nu. 2-3 timmar max per natt.
Vet att det går över så oroar mig inte.
Funderar mycket just nu. Mest på natten. 
Mest på försöka förstå och försöka förlåta.
 

Det finns en form av välsignelse i att kunna släppa taget utan ilska. För ilskan skadar ju ingen annan än mig. 
Och släppa taget om något kan man först när man förstår. När man fattar vad som har hänt.
Då flyger den, förståelsen och förlåtelsen, som en vacker röd ballong mot himlen och man kan följa den en lång bit upp  med blicken innan den försvinner.

Ibland tar det tid.
För nästan 10 år sedan skilde jag mig. Det var ett stort misstag. Jag var utomlands och träffade en en engelsk pilot och blev kär, hals över huvud. Åkte hem och skilde mig från den här riktigt bra och gode mannen jag var gift med. Stort misstag.

Den nya relationen höll i 3-4 månader. 
Det tog mig två år att komma över och inte förrän vi möts igen två år senare, piloten och jag och han berättade sin sorgliga historia om en omedicinerad bipoläritet (manodepressiv) som jag förstod vad som hade hänt. Vi hade träffats i en manisk skov. Den sorglige och ganska argsinte figuren var den andra sidan av samme man. 
Då, förstå då, kunde jag förstå och släppa taget. Välsigna och släppa taget och gå vidare i livet. 

På tio år har det blivit ett par möten och några avsked.
Så ser livet ut. Hade inte velat vara utan dem. 
Men nu när pusselbitarna åter börjar falla på plats och jag börjar långsamt att förstå och förlåta. 
Ibland förlåta sig själv för ett dåliga val. Gifta män är dåliga val. Inte nödvändigtvis männen i sig, men det faktum att de är gifta. 
En man som från början deklarerar att han inte vill ha, varken har tiden eller lusten till ett traditionellt förhållande.
Om jag inte lyssnar på det jag får höra så får jag jag faktiskt skylla mig själv. Mitt val.
Inte bli arg på honom. 

osv... jag tror du fattar. 
Förstå, välsigna, släppa taget. 
Som en vacker röd ballong som långsamt stiger mot himlen. 

Spännade (och ganska jobbiga) nätter just nu. 

Spännande dagar också. Jag planerar hösten för fullt just nu och det finns platser kvar på höstens första kvällskurs som börjar i september. 
8 veckor då vi ses i små grupper, en gång i veckan. Vi pratar blodtryck, blodsocker, blodfetter, vikt, hälsa, antiinflammatorisk mat. 
Du blir piggare, friskare, gladare och smalare. Och klokare av alla fina samtal i gruppen.

Kan du inte hänga med IRL så går du onlinekursen istället och hänger med de andra sköna tjejerna och killarna i FB gruppen 8/800. 
 
Jag hoppas vi ses!

Tack för att du läser och för all positiv feedback. Det värmer så väldigt gott. kram!!

Cathrine

 
Läs hela inlägget »
IMG_2320 IMG_2320

Måndag, kl 07:09, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Det är en fråga jag har ställt mig en del sista tiden, är det mig det är fel på?
- Nej, jag tror faktiskt inte det. 
Jag är bara gammal och gjort saker och ting på ett visst sätt i väldigt många år.


Men visst ger den tanken panikångest. 
@broderauttexten

 
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, och tydligen, visar det sig, inte gamla tanter heller!
What you see is what you get, liksom. 

- Dåligt självkänsla, tänker du? Dåligt självförtroende? Varifrån kommer dessa tankar kring rätt och fel? 
Låt mig förklara. 

Jag är väl vad man i bästa fall skulle kunna kalla en  "hundra procent-kind of gal", dvs jag går all in när jag har en relation. Det är så jag är. Allt eller inget. Ljummet och lagom är inget för mig. Så mycket har jag fattat. 
Nu har det varit ett par sådana relationer sista åren, och det har inte slutat väl. iaf inte som jag hade hoppats att de skulle göra, kan vi väl säga. 
Är det mitt fel? 
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte. 
Klart jag kunde varit "mindre jag", det hade säkert hjälpt, men då hade det ju inte varit jag. 
Jag tror att man, i vår/min ålder iaf, får lov att gilla läget och konstatera att man inte är allas smak. 
Man får nog ändå lov att bestämma sig för att jag ändå är ok, att jag duger, med alla mina fel och brister. 
Take it or leave it. Ingen är perfekt. 

Jag har iaf lovat mig själv, (och Fredrik, för han är den ende som orkar lyssna) att sitta på händerna och låta det lilla hjärtat få läka i lugn och ro, under väldigt lång tid. 

Det ger ju också mer tid över till allt det andra roliga i livet. 
Just nu ser jag väldigt mycker fram emot nästa pilgrimsvandring i augusti, ny kvällskurs som startar i september - och något helt nytt, matlagningskurs i metoden 8/800.

Jag är dessutom väldigt bra på att lyssna, och öppnar nu mottagningen denna vecka. Boka en tid, så ses vi. 

Och onlinekursen för 8/800 är också väldigt bra. 

Läs mer på hemsidan, klicka här. 

 kram, Cathrine

















 

Läs hela inlägget »

kl 07:35, på lånebåt, i sängen, med kaffe bredvid.

Det har varit ett tag sedan nu. 
Min kompis Fredrik frågade häromdagen varför jag inte bloggar.
- jag vet inte, har inte haft något att säga. 
Men nu har jag det.  Nya tag.

 
Han är inte dum den där Fredrik, men det är väl definitionen på en bästa vän, att de inte är dumma i huvudet...tänker jag. 
Nu fattar jag varför han frågade om bloggandet. Såklart. Jag har skrivit mig igenom knepiga och jobbiga situationer förrut och det har fungerat bra, riktigt bra faktiskt. 
(förutom någon lättkränkt liten farbror som trodde att hela bloggen handlade om honom. Det gjorde det aldrig.)

Nåväl, storm är det på mitt lilla kärlekshav just nu, (skicka inga hjärtan)  och osäker på utgången. Man är väl inte lätt att tas med när man är i denna ålder, helt klart. 
Blir det bra igen så är det toppen, blir det inte bra, så blir det lång break på den fronten. Man får väl börja Tindra på hemmet, när man fyllt 80. Seniortinder, typ.
Nä. Orkar inte ens skämta om det, just nu.

MEN, vid stor kärlek och stor sorg så följer alltid en visst ofokus på den egna kroppen och dess behov. Så även i mitt fall. 
Jag har aldrig förstått det där med att älska dig själv ovansett hur din kropp ser ut, sorry men så funkar inte mitt huvud. 
Jag mår bra när jag har koll på kroppen. Punkt. 
Så ett par månaders slarv och ofokus har resulterat i en rar liten muffinsmage som snart är ett minne blott. 
Kanske inte så mycket på utsidan, men tillräkligt för att vara ett skav på insidan. 
Vi är alla olika. Så här funkar jag. 

Men den 24 augusti är det SHOWTIME för min del, då går jag en ny pilgrimsvandring tillsammans med en grupp tjejer jag gått tidigare vandringar med. 
Vi börjar från "början" där den 80 mil långa leden börjar, i St Jean Pied de la Port och vandrar i 12 mil, en vecka. Sedan möts vi varje år, samma tid, och går en vecka, tills vi om 5 år gått hela den 80 mil långa pilgrimsleden, tillsammans. 

Så, 24 augusti är mitt mål. Då ska jag vara tillbaka i den form jag trivs bäst i. Den siffra jag vill att det ska stå på vågen, den form jag vill ha på kroppen.
Men även med de tillskott jag slarvat med. Kollaget för hår, hud och naglar. Multipulver ( Bioracolus) för näring, magnesium för benen och massor av curcumin ( gurkmeja) för atros, knä och leder. 
Back on track med andra ord. 

Jag har inte ett dugg dåligt samvete för de månaders break jag tagit, de har varit medvetna val jag gjort och inget jag har dåligt samvete för. 
Men jag vet också när det är dags att dra i nödbromsen och börja ta hand om mig igen.
Han är så klok den där Fredrik...

Vill du också ta tag i dig själv igen, så följ mig gärna här på sociala medier, jag har en supergullig FB grupp som heter 8/800. 
Det finns även en väldigt populär onlinekurs på 8 veckor, lär mer här
Vill du ha ett långsiktigt mål, så anmäl dig till min och Fredrik Ölanders hälsovandring nästa år, då går vi 10 mil på en vecka, i maj/juni nästa år,  en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela med en grupp hälsointresserade män och kvinnor. läs mer här. 
Vill du läsa mer om Fredrik och hans verksamhet, www.halsomottagningen.se

Och följ gärna min egen hälso och glädjeresa, här på bloggen.
Den börjar idag. 

jo, jag kom på en sak till! Jag ska ju på bröllop den 7 september. Tänk om jag skulle slippa lägga ut klänningen som jag hade tänkt, och istället komma i den minst 15 år gamla, men urtjusiga klänningen! YES!!!

Cathrine


 

Läs hela inlägget »
62362869_406791559923809_5502135203922968576_n 62362869_406791559923809_5502135203922968576_n

onsdag, kl 08:06, i sängen (sent, eller hur) med kaffe på lilla brickan.

På Caminin säger vi att" you always get what you need, not always what you want."
Du får det du behöver, inte alltid det du tror du vill ha. 
Funderar mycket på det där med vad eller vem man behöver - men attraheras av. 
Fel sort. 


Jag får väldigt mycket feedback av er, helt underbart, fortsätt gärna att skriva till mig, jag läser allt.
Och inspireras. 
Fick i morse ett meddelande från en helt okänd kvinna som skrev en rad som handlade om att starka kvinnor behöver starka män.
Jag säger istället att en stark kvinna behöver en klok man. En man som förstår varför hon behövde bli så förtvivlat stark och hur skör hon egentligen är, bakom fasaden av styrka.
En stark kvinna behöver en klok man. 

Det finns ju alltid en anledning till varför vi har tvingats att bli så "starka". I mitt fall så handlade det om att växa upp supersnabbt då min far gick bort när jag bara var 17 år och jag och min mor hade en stor restaurangrörelse med över 50 personer anställda som måste drivas vidare. 
Då växer man upp rekordfort och blir  rekordstark. 

Visst har det funnits kloka män, en i alla fall, men jag kanske inte var klok nog själv att inse det då. Kanske hade för mycket av livets tunga bagage lastats på oss, så vi till slut inte orkade. Jag orkade i alla fall inte och gav upp.

Den relation jag har idag, som jag är så ödmjukt glad och tacksam för, är tillsammans med en man som jag tror är klok nog att förstå precis detta. 
Eller snarare, jag vet att han ser skörheten bakom styrkan, och varför den finns där.
För den egenskapen är jag ännu gladare och vilar ännu tryggare i vår relation.

För att återknyta till Caminon, min älskade pilgrimsvandring, så säger man även, 
" The Camino provides". Jag skulle vilja säga, Life provides. Men så är ju livet som caminon, eller i alla fall en bra metafor för det. 
Ja, jag tror du fattar....

Nu jäklar ska det här livet levas.

Vill du hänga med mig nästa år på en veckovandring längs Caminon? Hör av dig!

kram!
Cathrine








 

Läs hela inlägget »
IMG_1833 IMG_1833

tisdag, inte så tidigt på morgonen, kl 08:05, fortfarande i sängen, kaffe på lilla brickan. 

Som du kanske vet så gick jag en veckovandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela förra veckan, den sk Caminon. 
Jag var rejält nervös för mitt vänsterknä hade krånglat hela våren. 


Men veckan innan det var dags att ge sig iväg fick jag äntligen en magnetröntgen och den visade enbart på artros och förslitningar. Inget att oroa sig för, med andra ord. 
Jag fick grönt ljus att gå och kände mig så lättad.

Nu en dryg vecka senare så är jag HELT smärtfri, jag lyckade faktiskt bli av med mina besvär genom att gå så mycket! 
Precis som min läkare sa åt mig, gå mycket och cykla mycket. 
Och jäklar vad jag har gått! 
Två dagar gick jag med stödbandage och sedan utan något alls. Inget smärtstillande och absolut inget Arcoxia som läkaren ville ge mig....
Jo, jag äter stora doser Omega 3 ( Mor Epa) med curcumin, dvs gurkmeja. 

Det jag däremot har gjort är att ha ätit en strikt antiinflammatorisk kost, dvs uteslutit att som driver inflammationer. Inget bröd, inget socker, mycket lite mejeriprodukter. Bara ren mat. Lite frukost och lunch, mycket vatten, en god pilgrimsmåltid på kvällen men uteslutit efterrätten. 
Ungefär som jag äter hemma, med andra ord. Fast ännu striktare. 
Och det funkar!!!

Så till dig som lider av leder som gör ont, så säger jag bara testa en månad så märker du så stor skillnad.
Våga pröva, det är såååå värt det, jag lovar. 

Till sist vill jag bara skicka ut ett stort och varmt hjärta till alla som på olika sätt firat min och Ulfs relation som vi "outade" på FB här om dagen. Den massiva våg av kärlek som vi mött värmer och glädjer något helt enormt. 
Kärlek vid 60 är något jag varmt kan rekommendera. 
Det blir bara bättre, jag lovar. ( det också)

Vill du komma ingång med träning, vandring, prata kost eller kosttillskott så boka gärna en walk and talk med mig, (halva priset jämfört med mottagningen).
Klicka här, för kontakt. 
Hoppas vi ses i sommar!

kram, Cathrine









 

Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1
måndag, kl 07:32, hemma i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Hemma efter en veckas underbar Camino, med en lika underbar och fin grupp. 
(ska du göra en enda riktigt rolig sak i livet, så ska du med på en Camino, det är så otroligt spännande, utmanande och livsbejakande. Och rolig) 

Nu hade ju livet kunnat kännas lite tomt och trist som det ibland gör när man kommer hem efter en långvandring, men inte denna gång. 
Dels hade jag någon att längta hem till, dels fick jag ett mottagande som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek och omsorg, omtanke. 
Du vet så där att man får nypa sig i armen för att förstå att detta verkligen händer på riktigt...
och händer mig. 

Jag vet att många funderar kring mina relationer det sista året. Eller iaf det jag har skrivit, eller hintat om. Jo, absolut det har funnits en sk tomteparad, en rad av "tomtar", och så blir det ju tyvärr när man pussar grodor. Det tar ett litet tag innan man hittar prinsen. 
Så fungerar ju dejting, i alla åldrar. 
Men man får en känsla av att det inte skulle vara lika ok att dejta i min ålder, att man nog istället borde sitta i en stadspark och mata duvorna...
Men om man nu inte vill det. Eller inte trivs på en parkbänk? 
Tänk om man faktiskt hellre vill ha någon att dela sitt liv med och göra roliga saker tillsammans med? 
Ja, då får man stå ut med en del grodor på vägen. 
För prinsarna finns därute, prinsessorna också för den delen. 
När mina väninnor beklagar sig över alla hemska män man möter på dejtingsajter så brukar jag stillsamt säga att det finns lika många trevliga män som det finns trevliga kvinnor, precis som vi, därute. Byt dejtingssajt istället. 

Jag tänker inte hänga ut den man jag träffat, men de av er som är på sociala medier såg igår att vi båda ändrat vår status på FB och då finns det ju bilder för dem som är nyfikna. 
Jag fascineras av denna underbara våg av kärlek som vi mötte igår, så många människor som glädjs och tror på kärlek. Helt otroligt. 
Love rules. Kärleken är störst. 
Eller som min lilla mamma torrt konstaterade efter att ha sett kärleksvågen på FB, att det såg ut som vi förlovat oss...
Ja, man vet ju aldrig. :-)

Det känns otroligt bra att planera en sommar tillsammans, tänk så konstigt att just i sommar hade inte någon av oss något planerat, vilket vi annars brukar ha, i våra tidigare liv. 
Plötsligt så fanns det en glänta som öppnade sig, en glänta av tid. 
Även det magiskt. 

För övrigt så har jag fullt upp i sommar med mina sk "walks and talks", promenader som du kan boka med mig, då vi tillsammans vandrar runt Djurgården och pratar, träning, hälsa, vikt, måbra, eller annat som skaver och behöver vädras. 
Även mottagningen är öppen hela sommaren för dig som hellre vill sitta och prata i en skön fotölj.
Du bokar tid via hemsidan, www.schuck.se, eller klickar här. 

Så för dem som gått och funderat och velat höra hur det skulle gå sedan, kan jag bara berätta att på vår lilla front så det det otroligt ljust, varmt och kärleksfullt ut.

Och skulle du vilja förhandboka dig för en Caminovandring nästa år, så går det utmärkt! Jag går i maj/juni nästa år, en vecka mellan Sarria och Santiago. 
Välkommen! 

kram, Cathrine


 
 
Läs hela inlägget »
IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

Läs hela inlägget »
IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

Läs hela inlägget »

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

Läs hela inlägget »
IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

Läs hela inlägget »
IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

Läs hela inlägget »
IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
Läs hela inlägget »
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

Läs hela inlägget »
IMG_1132 IMG_1132

torsdag, kl 06:44, i sängen med kaffe på lilla brickan.

Alltså, himmel! Jag blir så trött.
Ännu en kommentar från någon som inte förstår hur 8/800 fungerar och tror att man inte blir mätt på 800 kcal per dag! 
Men, hallå, nej man svälter inte. Absolut inte. 

 

Låt mig förklara. 
För drygt två år sedan snubblade jag på en bok skriven av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Där beskriver han det han kallar för 800-metoden eller Blodsocker-koll.
Genom att under 8 veckor äta 800 kcal i form massor av grönsaker, fisk, kött och ägg så sänker du blodtryck, blodfett och och blodsocker - och går tryggt och fint ned med ca 1 kg i veckan. Precis som man ska. 
Kroppen blir mätt, nöjd, trygg, säker - och frisk. 

Jag är nu den enda i Sverige som faktiskt har fått godkänt av Michael Mosley att jobba med metoden och jag har döpt den till 8/800. 
Jag som jobbat med hälsa och friskvård i hela mitt liv har aldrig varit med om något som funkar så bra, på alla. Du blir friskare, piggare, starkare, gladare, bättre mage, sover bättre, mår bättre och orkar mer. Även träna, för den som oroade sig för det. 
Vi äter ju massor av grönsaker och där finns det hur mycket kolhydrater som helst, som fungerar som utmärkt bränsle för just träning. Med ett glas rödbetsjuice innan träning så får du precis den mängd energi och syresättning av blodet som du behöver för att orka med din träning till max. 
Välj gärna en sort som heter Rå Rödbeta Prestation från Wellnox.se. 

för övrigt, vilket kanske också är på sin plats här, är det faktum att alla läkare jag känner backar upp dessa teorier och remitterar sina patienter till mig.
Samma sak gäller personliga tränare, i alla fall de som läst på den senaste forskningen och vet vad en anti inflammatorisk kost gör för kroppen, hur bra den mår av denna typ av mat.

För övrigt så blir jag helt veckovill av alla dessa röda dagar. Min hjärna hade fredagsfeeling i tisdags och nu vet den inte vilken dag det är och vad jag vill att den ska vara i för mood. 

Helgen bjuder på nytt och spännande då jag kommer att byta mottagning och från och med nu har eget rum igen efter ett par år på supertrevligt kontorshotell. 
Ny fas i jobblivet. 

Vill du testa min metod 8/800 och komma iform inför sommaren, så startar ny kurs nästa vecka, på tisdag. Häng med på den!
Läs mer här.

Nu är det dags att snart skutta iväg och hämta nycklar till nya mottagningen, träffa duktiga Alexandra Nemeth på Grundform för att finputsa på Onlinekursen och sedan några klienter på eftermiddagen. 
Jo, lunch med bästa Fredrik, såklart!

Sedan är det helg igen! 
(då blir det date, men det tar vi en annan gång. ;-)

Trevlig, eehh, torsdag!!!! 
Cathrine














 

Läs hela inlägget »
IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

Läs hela inlägget »
IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

Läs hela inlägget »
IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

Läs hela inlägget »
IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

Läs hela inlägget »
IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
Läs hela inlägget »
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
Läs hela inlägget »
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
Läs hela inlägget »
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

Läs hela inlägget »
IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

Läs hela inlägget »
IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Läs hela inlägget »
Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 
Läs hela inlägget »

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

Läs hela inlägget »
IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

Läs hela inlägget »

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

Läs hela inlägget »
IMG_1384 IMG_1384
Lördag, kl 07:46, med en kopp kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag brukar inte skriva på lördagar. 
Dels för att jag ofta jobbar på Food Touren, dels för att bloggar inte är så lästa på helgerna.
Men nu skriver jag ju inte den här bloggen primärt för dig, utan för mig själv.
Kanske det bästa jag gjort. 
Hittills i alla fall.
 

Idag tänkte jag berätta historien om bandet jag bär och tatueringen jag har. 

För två år sedan var jag med om en separation. Det var inte min vilja och jag var väldigt lost in space. 
Men relationen var inte bra och hade inte varit den på väldigt lång tid, och hela min familj stod bakom mitt beslut. De visste att han inte varit snäll mot mig men inte velat säga för mycket. 
Min son såg sin mammas förvirring och förtvivlan. Och han visste vad som behövde göras.
- Alla mammor behöver en utmaning och ett äventyr i livet, och nu är det din tur, lilla mamma.
Han hade bestämt sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, ett liten nätt vandring på 80 mil, tvärs över Spanien. 
Nästa dag kom han förbi och han lät mig prova ut ett par vandringskängor och köpte dem åt mig. 
De följande tre månaderna stod han utanför min port varje morgon, tog mig på långa vandringar och såg till att jag gick in kängorna.
Tre månader senare köpte han en enkel  flygbiljett till Paris och en tågbiljett till Atlantkusten. 
Min fem veckor långa vandring skulle nu börja. 

Jag gick, och jag grät, och jag gick, och jag funderade, jag gick och jag tänkte...
Jag gick och jag gick. 

Någonstans i mitten, efter 2-3 veckor vände det. Jag gick och jag skrattade. Jag gick och jag log. 
Jag hade träffat en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv.
Den som trodde på den här kvinnan och litade på sig själv. 
Jag lärde mig ödmjukhet och tacksamhet. Och glädje i de små tingen. 

Efter fem veckor var jag klar. Eller föresten, man är nog aldrig klar med en Camino. Man tar bara en paus. Och skaffar sig en tatuering. 
Det är en pilgrimssnäcka och en vägvisare. Alltid bra att ha till hands tänkte jag.

Pausen var inte så lång. Ett par månader senare gick jag igen. Då med en grupp för en damtidning. 
Jag fick med mig en relation från den resan. en bra relation, om än gift. Men faktiskt bra för mig, inser jag nu. Att få känna sig så älskad är en ynnest och en gåva. Även om den inte var min att behålla.
Gåvor är ibland sådana. 

Sedan har jag gått ytterligare två vandringar och vid den senaste så fick vi alla en liten gåva av vår spanske caminoguide Jose-Louis. En liten tygremsa, en snodd. Med ett budskap.
På min remsa står det ungefär såhär,
Dröm inte bort ditt liv
Lev dina drömmar


Jag har burit min remsa knuten runt handleden sedan augusti förra året. Jag hade tänkt bära den tills jag kommer tillbaka till Caminon igen, var min tanke. 
Funderar nu att tänka om. Tror att jag börjar förstå min läxa och börjar leva efter den. 
Jag lever mina drömmar idag. 
Så jag tror att det är dags att klippa loss remsan, sända en tacksamhetens tanke till min vän i Spanien och fortsätta att leva mina drömmar. 
Det har min remsa påmint mig om i alla dessa månader. 
Men nu har den gjort sitt jobb, är dessutom  ganska smutsig och det är dags att klippa av den.

Vill du också leva dina drömmar?  Vill du ha en remsa av mig nästa gång?
Följ med på någon av mina caminovandringar i vår eller i höst. 
Läs mera här.  

Buen Camino.
Cathrine

 




 
Läs hela inlägget »
IMG_0488 IMG_0488

fredag, fan vad tiden går, kl 06:59, med kaffe på lilla brickan, nybäddad säng.

Jag skrev något om svensk sjukvård igår. Väldigt tacksam för hur väl den fungerar. Inom loppet av 15 minuter hade jag varit hos en mycket skicklig ortoped tills jag var röngtad, på olika ställen.
Djupt tacksam.
 
Lilla knät är mycket bättre. Friden lägger sig i stugan. 

Någon skrev om att jag måste vara snäll med mig själv. Jag svarade att jag nog hade svart bälte i just självgull. 
Jäklar vad jag gullar med mig själv och överraskar mig med små presenter och annat roligt. 
Jag slår alltid ihop händerna då och ser otroligt glad och förvånad ut över de presenter och andra överraskningar jag har hittat på åt mig själv.
Ja, du fattar, jag är bra på sådant. 
Självgull. 

För nästan precis fyra månader sedan så fick jag en fantastisk komplimang. 
(inte av mig själv, får jag väl tillägga)
Nej, jag fick den av en man som tyckte att mina ögon glimmade och gnistrade. Det betyder att man är glad. 
Och så är det nog. Ögonen lyser när man är glad. 

Jag försöker att bära med mig den glädjen och vara glad så ofta det bara går. Det går inte alltid, så har det också varit den senaste tiden. 
Men genom att hela tiden leta glädje i allt jag gör så går det faktiskt lättare, snabbare och fortare att hitta tillbaka till grundglädjen. 

Bilden föreställer mig och min älskade kollega och vän Eva Berggren som jag har så mycket roligt tillsammans med och blir så glad av.
Men det kanske syns?


Och det är väl här det där självmyset kommer in i bilden. 
Myser och gullar jag med mig själv så blir jag ju glad av att en enda människa bryr sig om hur jag mår. Jag. 
No man is an island, ingen människa mår bra av att vara ensam, såklart. Vi är flockdjur. 
Men en mycket klok man sa till mig för många, många år sedan, var lycklig med dig själv innan du kan vara lycklig med någon annan. 
So true. Han hade så rätt den där reklamgurun från "förr i tiden"
 

Så med dessa ljusa rader lämnar jag dig för denna vecka, åter på måndag.
Fredagen ägnas åt att flänga runt i knallgrön (ganska ful) jacka och guida för Food Tours. Det ska bli väldigt trevligt. 
Kvällen avslutas nästan alltid på Tennstopet, mitt absoluta favorithak. Det blir alltid en pytt och en öl vid bardisken.
Vi kanske ses?
DET mina vänner, är höjden av självgull!

Trevlig helg!
Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_0598 IMG_0598

torsdag, kl 07:46, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Vaknar arg! Det händer ta mig sjutton inte ofta. 
Hade bestämt mig igår för att inte klaga på den mat jag åt på Allegrine hos Danyel Couet igår, men ändrade mig idag.

Jag klagar aldrig på mat. 
Men när den känslan av besvikelse inte lämnat dig nästa dag, ja då hör man av sig, och det är precis vad jag gjort. 
Det var faktisk inte bra alls. Och det vet han nu.

Pratade en lång stund med min kompis Fredrik på väg hem igår kväll. Jag längtar till våra samtal. Men så är det att ha en allra bästa kompis. 
Som vi sa igår kväll, vi är mycket, men vi är inte tråkiga. Ingen av oss lever väl det perfekta livet just nu, varken privat eller jobbmässigt. 
Men det händer otroligt mycket i våra liv, hela tiden. och vi har inte tråkigt i en sekund.
Det är nog en bra devis tänker jag. "60 - och inte tråkigt en sekund". 
Fast Fredrik är ett par år yngre, så det gäller nog bara mig. :-)

På middagen igår tillsammans med gamla goda väninnan E, så pratade vi gamla minnen från svunna tider då vi båda var mycket mer "inne" än vad vi är idag.
Extremt o-inne idag skulle jag nog vilja säga till och med..

(bilden är från en invigning och jag var 25 år och nykär i sonens pappa)

Och jag önskade att jag hade fått slå följe ett stund med den 25-åring jag var då, och be henne att uppskatta det liv hon levde då. Jag hade bett henne att njuta mer, vara mer i stunden. 
Hade det varit möjligt? Hade hon förstått mig? Var jag den då jag är idag? 
Nä, så är det ju såklart.
Lever jag i stunden idag? Njuter jag av ögonblicket nu?
Kommer jag att önska att om 20 år, kommer som 80-åring önska att jag fått ge den 60-åriga versionen av mig några goda råd?
Ja, helt säkert.

Men jag vet också helt säkert att jag hade velat gå bredvid den 20-åriga versionen av mig och klappa mig på kinden och säga, älskade vän, det kommer att gå bra, alltsammans kommer gå jättebra.
Inte en sekund som du hade tänkt dig, men så mycket bättre. 
Jag lovar.  Så hade jag gett mig själv en stor kram.

kram, Cathrine
- som just nu i detta ögonblick fick upp Cher i huvudet och hennes låt,
I could turn back time.
Lyssna gärna. Bra video. 

https://music.youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4&list=RDAMVMBsKbwR7WXN4


 

Läs hela inlägget »
IMG_1366 IMG_1366

onsdag, herregud redan onsdag, kl 06:25, med kaffet på lilla brickan.

Ja, jäklar, det finns ju så mycket att vara glad för!
Igår pratade jag och den eminenta lilla fru Berggren aka PT och träningsguru, för ett fullsatt event ordnat av Friskis och klädföretaget Röhnish. 

Det är så roligt på så många olika sätt. 
Dels att vi drar mest gäster av alla föreläsare som Röhnish anlitar.
Dels att jag fick tjata oss in där, för vi blev nobbade då vi ansågs för gamla och vår målgrupp var inte intressant för Röhnish. 
Så fel de hade. 

Anyway. 
Roligt. Dels för att det är roligt att få vara en del av Friskis-familjen och vara accepterad där med det budskap jag har. 
Att det jag håller på med, min 8/800-metod främst hjälper hälsan och att viktminskningen kommer på köpet. 
Att sänka sitt blodtryck, blodsocker och blodfetter är ju en superstor hälsobonus, och så får man viktminskningen som extra, extra bonus. 
Bästa Kinderägget, om du förstår vad jag menar. Läs mer här om du inte förstår. 
Ja, roligt att Friskis fattar. 
Nästa föreläsning på Röhnish kommer handla om pilgrimsvandringen och Caminon. Det ska bli sååå kul. 

Fast det jag fnissat åt mest i går var ett möte med en väninna som gillar tjejer. Jag har ganska många väninnor som är gifta/bor ihop med en annan kvinna. Jag gillar lesbiska tjejer, lite rakare och tydligare på något vis. Jag gillar tydlighet.
Hur som helst, så var hennes väldigt enkla och raka budskap denna gång att jag fiskade i fel vatten. Jag borde dejta en tjej istället.  Så skulle allt lösa sig, menade hon. 
Jag fnissade hela vägen hem där jag stod och swishade hem på min eldrivna sparkcykel. 
Ja, det skulle ju onekligen sätta stopp för alla eventuella tomteparader. 
En liten tomtegumma istället för tomtegubbe. :-) Man måste ju le, eller hur?
Mjae, jag vete tusan... jag gillar ju tjejer, men ligga med en, hmmm.. jag vet inte. 
Men som sagt, man ska ju inte dö nyfiken, så vem vet? Men borde det inte pirra lite därnere då?
Jag håller er uppdaterade. jag lovar. 

Nu mot mottagningen och en dag med mycket klienter. En bra dag. 
Jag är tacksam. 

kram, Cathrine  




 











  

Läs hela inlägget »
IMG_1339 IMG_1339

tisdag, dagarna går, vare sig man vill eller inte... kl 06:31, med kaffe på lilla brickan i sängen. 

Olika saker får mig att tänka och sedan skriva.
Ibland är det min egen situation, ibland är det en mening någon säger eller ett möte jag har. 
Idag är det den här geniala texten på tyg från @broderauttexten. (följ gärna på Insta)


Jag fattar inte, ska JAG ta ansvar för MITT liv?
Men hallå??

Jag har börjat gå i terapi. Det har jag visserligen gjort i många perioder i mitt liv, och det har även varit en del av min utbildning till samtalsterapeut. 
Men denna gång är det för min skull och för att lära mig att ta ansvar för mitt eget liv.
Framför allt för den här tomteparaden av gubbar som senaste två åren tultat genom mitt liv och fått mig att tappa fokus på vad som är viktig och framför allt vem som är viktig här. 
Hela tiden försökt att tillgodose andras behov och vara en person jag tror att han vill ha, vill träffa, vill vara med.
Försökt klämma ned mig i en låda, en papplåda, som varit en aning för trång men där jag trott att väggarna skulle bli mjukare om bara tiden gick. 
Kartongen blev inte rymligare, väggarna blev inte mjukare. 
Jag testade att gå ned mycket i vikt, då kanske lådan blir större, jag får bättre plats. 
Nope. Inte det heller. 
Det enda som hände var att brösten försvann när jag gick ned i vikt. Mycket tråkigt. 
Nu är de på plats igen. Upp ett par kilo. Sådärja. 

Nu uppe ur lådan. Andas lättare. Men inte så glad. 
But that too will pass. In time. 

Lustigt hur alla plötsligt säger åt en hur snygg man är när man mår som sämst. Underar vad det beror på? Är jag bara bra på att hålla masken, sminka mig och blåsa håret snyggt?
Kan det vara så enkelt?

Hur går det för dig? Tar du ansvar för ditt liv? Tar du ansvar för din kropp, din hälsa?
Stora frågor att fundera kring. 
Behöver du ett bollplank så är jag bra på både att lyssna och hitta bra svar. För andra i alla fall. Erfarenhet saknas inte. 
Som hjärnskrynklare OCH hälsocoach så är jag bra på just sådant. 
Hör av dig om du vill ta en promenad och ventilera dina tankar.  Klicka är för kontakt. 
Jag tar både män och kvinnor som klienter, men jag är ingen dejtingservice. :-)

kram, 
Cathrine







 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:07, solen skiner och jag har gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Börjar ju nu så smått förstå att mina tankar når ganska många av er därute.
Jag är så otroligt glad över alla kommentarer och klappar på axeln jag får av er alla. 
Inte ett enda negativt ord.
 
Jag blev genuint förvånad över frågan jag fick härom dagen, om jag får mycket kritik eller nättrollande. 
Nix, ingenting.
De som inte gillar, bryr sig väl inte tänker jag....
En drygt 60 år gammal liten tantaluras tankar och funderingar kring ålder, relationer, kärlek och allt det andra roliga i livet är nog inte så mycket att bråka om tänker jag...
Lite så där glad och och tacksam över det mesta. Fortfarande kåt när det behövs. 
(nu blir det väl lika mycket liv som efter det jag skrev om torrfitta :-)

Fast grejen är den att jag faktiskt är så sjukt tacksam och så väldigt glad över så mycket!
Det där med tacksamhet kom nog efter pilgrimsvandringen. Går man i 80 mil i fem veckor så upptäcker man hur oändligt mycket det finns att vara tacksam över. 
Att det inte regnar, inga skavsår,  att de enda du har med dig torkar, att det finns en säng (utan löss) ledig, en uttag att ladda mobilen, en middag som går att äta, människor att dela upplevelsen med. 
Såå mycket att vara ödmjukt tacksam för. 

Numera är jag tacksam för att andra vill följa i mina spår och vandra med mig på mina pilgrimsvandringar i sommar. 
Det finns plats kvar både i juni och september. 

Det där med glädje kom nog också under de fem veckornas vandring. Jag hittade tillbaka till den gladare versionen av mig själv. 
Henne har jag tack och lov lyckats få behålla och jag är numera så himla glad över så väldigt mycket. 
Låter det fånigt? Ja, kanske lite. 

Mina stora glädjekällor just nu är att få stå i ett restaurangkök igen. Få komma tillbaka till mina rötter och få stå vid en köksbänk och laga mat. Det är en annan känsla än när man lagar middag hemma, vare sig det är till sig själv eller till kompisar. 
Min andra glädjekälla är att ha lärt sig en ny Food tours tur och för första gången kört den själv och den satt som en smäck. Jag hade 11 superglada och trevliga gäster med mig på min tur i Vasastan i lördags, och det var såååå kul!! 
( de var glada också, inte bara jag) 

Min sista glädjekälla, för denna gång iaf, är den grupp av 10 underbara kvinnor som idag har avslutat sina 8 veckor hos mig på kvällskurs. 
Tillsammans har vi träffats varje måndag och jag har coachat och peppat hela gänget till -10 kg och massor av ny energi, bättre värden och gladare kroppar. Det är jag så sjukt tacksam och glad för.
Vill du också komma i din bästa sommarform, så häng med på nästa kurs som börjar 8-9 april. Kolla mer info på hemsidan
Där finns även en onlinekurs, som många har fått samma goda resultat av. 
Till kurserna finns det även en FB-grupp där du som är intreseerad av  metoden, 8/800 kan gå med i och bli inspirerad av de andra deltagarna. 

Till sist är det väl någon då som undrar över kåt, eller hur? Ja, faktum är ju att en hel del lust kommer tillbaka när man får en gladare och smalare kropp. Märkligt nog så skickar kroppen en hel del hormonsignaler när den får det bränsle den behöver för att fungera. Bra mat och bra träning gör kroppen glad, då blir man kåt och får lust att använda kroppen till roliga saker. 
Och funkar inte det så är alltid 2-3 tabletter av ashwaganda en bra sak att ta till! Lite extra liv och lust, det kan jag lova!

Ha en bra måndag!
Cathrine






 

Läs hela inlägget »
fredag ( ingen bra bloggdag) kl 06:49, med fulkaffe i koppen, på lilla brickan, i sängen...

Jobbade som kock igår hos min kompis Gunilla. Hoppade in och hjälpte henne med en stor beställning. 
Det var UNDERBART. 
Att få vara tillbaka i sitt rätta element, i köket, vid spisen, med en kniv och ett skärbräde och ett tydligt mål. 
Få fram maten i tid. 


Så skönt at få stå en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Mycket terapeutiskt just nu. 
Fast Gunilla är ju också gammal hjärnskrynklare som jag och en sällsynt bra lyssnare dessutom, så vi hann prata en hel del mellan de olika gästernas luncher, middagar, fikastunder och mingelbufféer. 

En klok kvinna målade en mycket bra bild i mitt huvud för många, många år sedan. Det var Birgitta Watz, konstnärinnan som beskrev livet, skeendet som en stark flod och du sitter i en liten båt i den starka strömmen som fort forsar framåt. 
Inse att det är lönlöst att försöka greppa tag i en gren som hänger över floden och försöka ta dig ur strömmen, eller försöka styra din lilla båt (kajak, kanske?) till en stilla biflod. ( där står vattnet stilla och inget alls händer).
Nej, bättre att försöka följa med floden, läs livet, fälla in årorna, sluta streta emot eller paddla åt något annat håll. 
Det är ändå  lönlöst. 
Bättre då att glatt och med stor TILLIT  ( tack Björn Natthiko)  försöka följa med i båten, nyfiken hålla i sig i relingen och se vartåt färden och floden tar dig. 
Bättre att röra sig framåt. Livet går ju ändå framåt. 

Så glatt, nyfiken och med mycket stor tillit på livet, universum eller vem det nu är som bestämmer, så tänker jag lugnt sitta kvar i båten och förundrat se på vart det tar vägen. 
För det gör det ju. 
Det enda man inte vet är vart. 

Trevlig helg,
Cathrine

Glöm inte att nya kvällskurser i 8/800 börjar 8 och 9 april. 
Vi pratar hälsa, vikt, livet och mycket , mycket mer. 
Varmt välkommen. Se mer info på hemsidan. 
 
Läs hela inlägget »
IMG_2374 IMG_2374
onsdag, kl 06:37, med kaffe på lilla brickan och dagsljus i ögonen...

Det är magiskt. Dagsljus när man vaknar kl 06..
Vilken gåva. 
Hade jag inte haft så ont i ett knä hade jag varit ute på PW just nu. 


Jag var och lyssnade på Björn Natthiko Lindeblad  igår. Ni vet killen som blev bergsmunk i Thailand i 17 år och sedan 15 år håller i retreats och meditation.
Lyssna gärna på hans sommarprat från 2018.
Han är på turné runt Sverige just nu och drog igår ihop 1200 stockholmare på Chinateatern.
Vi var 80 % kvinnor. Undrar varför. Är det bara kvinnor som söker nycklar till frihet?

Berättade Björn något vi inte redan visste eller i någon mån tänkt själva? Nej, jag tror inte det. 
Men det är liksom inte poängen.
Det faktum att en enda människa kan sitta på en tom scen i två timmar i en fotölj och bara prata. Och alla lyssnade som tända ljus säger ju en del, tänker jag.
Vi behöver människor som Björn, iaf för den tiden som finns kvar. Vi behöver människor som manifesterar ren godhet, ren ödmjukhet, ren innerlighet. 
Med alla de fel och brister som fortfarande finns i varje människa. 

Han beskrev den här tiden på dygnet, precis mellan sömn och vakenhet, den jag själv skriver dessa bloggar på. Han beskrev den känslan som jag också har så här tidigt på morgonen. Den tid då alla tankar är alldeles nya och otänkta. 

Finns det nycklar till frihet? Vad betyder frihet för dig? Hur stort behov har vi av frihet?
Det fanns nog lika många svar på den frågan som vi var där igår och lyssnade. 
Vi tog alla med oss en liten pusselbit till just det livspussel vi själva lägger just nu. 
Det om oss själva, du vet. 
Det där jobbiga pusslet, med så jäkla många små bitar. 

Men det faktum att vi alla gick därifrån i djup tystnad och hade svårt att finna ord en lång stund efteråt vittnar väl om en del tänker jag. 

Själv så hade jag sett fram emot denna kväll i månader och hade tänkt gå med en speciell person, men så blev det inte. Livet ville annorlunda. 
En nyckel i sig tänker jag. 
Björn pratade om tillit. Om att när en dörr stängs framför dig inte genast börja leta efter en annan dörr ( mitt gamla beteende) utan istället stå kvar och vänta, med en kärleksfull tillit på att allt kommer bli till det bästa. 
Men kanske inte precis som du tänkt dig. Tillit. Trust. Have faith. 
Bryta mönster.

Ja, du märker ju att man läser in det man själv vill i allt man möter. 
Vilket kanske är en nyckel i sig. 

Jag tillbringade ett par timmar i går morse med min kloke, om än i bland något vilde son, men som har en djupt andlig sida.  Vi pratade om meditation. 
Bilden föreställer hans förslag.

Det kanske är en av de nycklar jag ska ha? 

Hur ser dina nycklar till frihet ut? Behöver du några nycklar? Har du hittat dina nycklar?
Vad är frihet? 

Ja, som du märker så var det ju det enkla och lätta frågorna idag. imorgon går vi vidare till "meningen med livet".
Nä, förlåt jag bara skojar. 
En av Björns tips var också att inte ta sig själv på så blodigt allvar. 
Där är jag iaf en god bit på väg.
Jag lånar ett mantra från Björn. Jag kan ha fel.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089509?programid=1165


Så, min vän, Namaste och allt det där.
Nu ska jag gå och stryka min kockrock och göra ett spännande inhopp som kock och hjälpa en god vän med ett stort caterings/kokerska uppdrag. 

Idag är en ny dag. 

Cathrine 

 
Läs hela inlägget »
tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Läs hela inlägget »

2019

IMG_2734 IMG_2734

torsdag kl 07:07, med kaffe på lilla brickan, i egna sängen. 

Kära läsare, så var det då äntligen dags...
Att packa alla plastbackar (igen) och förhoppningsvis för sista gången på väldigt länge byta bopålar. 
Nu som sambo och snart blivande fru. 

Till dig som troget följt alla upp och nedgångar med mig i bloggen "Livet vid 60"  kan nu andas ut ( tror jag) och i framtiden läsa om hur det är att gifta sig och flytta ihop vid 60 och hur livet då ser ut. 
Naturligtvis fortsätter jag att skriva om kost, hälsa och allt det andra i livet. 
Men viktigast av allt, numera kommer jag alltid få kaffe på sängen. ( och termos med extra kaffe i köket när han går till jobbet).
Det är kärlek. 

Klart har det gått fort och klart att man inte kan föreställa sig vad detta kommer innebära, men samtidigt har man heller aldrig varit 60+ tidigare i sitt liv, och inte heller vetat att tiden numera är räknad på ett annat vis än tidigare. 
Sådana klyschyr som "resten av livet" och likande får ju liksom en annan innebörd, när man vet att livet inte längre är ett oändligt hav av tid. 

Jaja, om ett par veckor går flyttlasset och jag lovar att hålla bloggen uppdaterad om alla öden och äventyr på vägen dit och själva ihopflyttningen. 

Fördelen med att inte längre ens vara 60 (utan mer) så har man ju varit med om en del tidigare och fattar ju rent praktiskt vad som ska göras och hur det blir sedan. 
Men det är ändå det STORA samtalsämnet mellan oss. Vilket jag tror är BRA. Ju mer man pratar desto bättre. 
Förvånad blir man ju i alla fall. Gnissel blir det ju ändå. 
Tur att nya lägenheten är STOR vilket gör att man kanske får gå undan om det blir för hett...vem vet?
Omgivningen är glada. Båda familjerna  och alla söner verkar lättade. (undrar egentligen varför?) Exhustrun som inte hört av sig med ett pip på fem år erbjuder plötsligt sina tjänster med samboavtal och äktensskapsförord. Trots att hon inte är jurist. Där ser man. 

Jaja, som du förstår så går det åt mycket tid just nu åt att sucka förundrat och fundera på allt som har hänt på så kort tid. 
(45 år + 6 månader) 
Men livet går ju faktiskt vidare utanför denna lilla bubbla. 

Senaste pilgrimsvandringen, mitt roliga 5 år projekt, gick fantastiskt bra och nu är det klart att det blir ny vandring varje år i september, med start från början, i St Jean Pied de la port, och så vandrar vi tillsammans en sträcka mot Santiago de Compostela.
En vecka under fem år, och om fem år når vi så äntligen Santiago och havet vid Finisterre. 
Är du intresserad av att hänga med på det spännande projektet, så titta in på min hemsida. 
Till våren gör jag ju även en hälsoresa med vandring längs Caminon, då går vi en vecka, in till Santiago och går 100 km på en vecka. 
Denna vandring gör jag med Fredrik Ölander, min bästa kompis. 
Denna resa är också "mixad" och det ska bli kul!!!

Nya kurser i Mosleymetoden och 8/800 rullar hela tiden så det är bara att hänga på när det passar, både IRL eller Online. 

Vi ses!
Cathrine







 

måndag, kl 07:04, i egna sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag stod i restaurangkök en dag i förra veckan. 
Två kvinnor i ett kök i många timmar blir många samtal.
Jag och Blixen pratade om livet, ålder och min rädsla för att dö nu när allt är så himla underbart i livet.
Då säger denna genomkloka människa så nyternt och redigt, 
- "Jo visst, en dag ska vi såklart dö, men alla de andra dagarna, då ska vi leva!


Illustration lånad av @broderauttexten

Och precis så det. 
Leva nu. Carpe diem. Fånga dagen. Dricka champagne på en tisdag bara för att det är kallt och gott. 
Välja livet. Stora tuggor och stora klunkar av det. 

Jag fick en kommentar härom dagen om att jag var för frejdig  och tänkte för lite på dem som var äldre. Jo, lite ödmjukhet saknades visst också. 
Ja, vad ska man säga?
Bloggen handlar ju om mig och min situation i just den här åldern. Och bloggen heter också mycket riktigt "Livet vid 60". 
Inte livet vid 75. Dit kommer jag ju iaf så småningom, och skriver säkert om det då också.
Men just nu gör jag precis det som min kloka kockkompis Blixen säger, alla de andra dagarna lever jag!  Mitt liv, just nu. 

Och jäklar vad det levs. Att få möta, det som kanske är livet stora kärlek i denna ålder, det är en gåva och en ynnest. Att få älska och bli älskad tillbaka så villkortslöst är något jag aldrig varit med om förut. 
Detta ljuvliga sockerdrickspirr i magen över att faktiskt vara förlovad, och snart sambo och gift är inget annat än magi. Och en gåva. 

En gåva var jag faktiskt också med om i lördags. Vi var ett gäng tjejer där några av oss ska påbörja en ny pilgrimsvandring tillsammans i morgon (!), så vi gick en "för-camino" på ett par timmar tillsammans. 
Vi började gå ute vid Hässelby Strand utanför Stockholm, och gick sedan i drygt 3 timmar, längs vattnet in mot Stockholm och åt lunch vid Alvik. 
Vilken härligt vandring!  Bor du i Stockholmstrakten och gillar att gå så kan jag varmt rekommendera det! Kanonhärligt! 
Vill man så kan man ju sedan fortsätta över bron och gå in till stan. Helt perfekt. 
En sådan dag är en gåva för mig. 

Nu känns det som jag fått in en rejält antal steg i benen för att vara väl rustad inför vår vandring. 
Vi kommer börja att gå rakt upp och tvärs över Pyreneerna, redan den första dagsetappen och jag vet av erfarenhet att det kommer bli tufft. minst sagt...
Men följ oss gärna, våra öden och äventyr på sociala medier, #caminoheroes2019 samt #fiveweeksfiveyears
Och håll gärna tummarna för att alla knän, ryggar och ben håller. Inte heller så många skavsår eller annat elände. 
Nej hela gruppen, alla tappra och modiga 13 girls ska gå i mål i Estrella om en vecka, lika pigga, friska och glada som när de började vandringen i St Jean Pied de la port.

Och när vi är hemma så startar höstens första kurs i 8/800, det finns en plats kvar till kursen som börjar 4/9, är det din plats?
Annars finns det alltid onlinekursen för dig som inte bor i Stockholm men ändå vill satsa på hälsa nu i höst. 
Vidare så fortsätter jag coaching och samtalsterapi både inomhus och utomhus, i form av en walk and talk.
Vidare så finns det en roligt matlagningskurs på agendan och massor mer är på gång, så stay tuned!!

Hör gärna av dig frågor eller funderingar! 


Nu är det dags att packa ryggsäcken och bestämma vilka kängor som får följa med denna gång.
så, Buen Camino. 
Vi ses!

Cathrine














 

fredag, ( ingen bra bloggdag) kl 07:39, med kaffe på lilla brickan i egna sängen.

Ja, fredag är som bekant ingen bra bloggdag, men jag skriver en bit i alla fall, för jag är så glad över att ha lärt mig ett nytt ord, kroppens glädje. 

Jag har senaste två veckorna haft några återträffar med grupper jag lett under våren i min metod, 8/800.
Det är alltid spännade att se hur det går för deltagarna när de får "flyga solo" med metoden. 
Jag brukar säga att detta är den bästa/sämsta hälsometoden som finns, för ingen misslyckas, och därför är det knappt någon som behöver gå på någon Steg 2 kurs. 
Lite skillnad mellan mig och Viktväktarna där det är inbyggt i metoden att misslyckas, komma tillbaka, och spendera mer pengar! 

Av alla jag träffat nu senaste veckorna på återträffarna så kan man dela upp dem i två grupper. 
Dels det gänget som har "unnat" sig både det ena och det andra under sommaren. De har inte gått upp något i vikt, men heller inte fortsatt nedåt. Det är ju jättebra tänker jag.
Sedan har vi den gruppen som fortsatt att äta enligt metoden, men som inte längre räknar kalorier. 
Dessa har fortsatt att i lagom takt dala vidare nedåt i vikt och några av deltagarna jag träffat har jag knappt känt igen, eftersom de ser 10 år yngre ut, så mycket piggare, friskare, gladare och hälsosammare. 
En av mina deltagare, Inger som är journalist med hälsa som sitt specialområde har nu sytt in varenda par av sina byxor då allt hänger på halv stång. Hon har på ett par månader gått ned mer än 15 kg.  Det lyser idag om henne och hon ser verkligen ut som hon lever som hon lär och skriver om. 
Numera går hon lätt ned på knä när hon behöver plocka upp något och cyklar varje dag ca 1 mil till och från jobbet.
För att hon orkar. 

En annan av deltagarna som också var helt självlysande, Lotta, satt och berättade för oss om den glädje hon upplever att kroppen har fått tillbaka. Kroppens glädje över att kunna röra sig utan smärta, utan att det gör ont, hur lycklig kroppen blir att få vara i balans och i god form. 
Det märkt så väldigt väl på våra kroppar när den är glad. 

Snart bär det av på höstens första Camino, jag har dessutom blivit tillfrågad om jag vill leda andra vandringar för andra företag och så bra som kroppen min mår, så ska det bli jättekul. 
Trots artos i alla leder så har jag inte ont någonstans, och går lätt ca 2-3 mil per dag utan problem. 
Det är tecken på en glad kropp som inte behöver kämpa med mat som ger inflammationer utan bara får mat som kroppen blir glad av.

Vill du hänga med på en kurs, Online eller IRL, en matlagningskurs, en privat konsultation  eller en vandring, titta gärna på hemsidan och se vad som skulle passa dig.

Själv ska jag nu gå ut och gå med min kompis Fredrik, gå och träna på Becore och sedan träffa en klient för en walk and talk. 
Och sedan träffa Kärleken för middag och bio. 
Livet leker. 
Jag önskar dig en trevlig helg, och hoppas vi ses i framtiden. 


 



 

onsdag, kl 07:17, hemma i egna sängen, kaffe på lilla brickan

Känner du  igen titeln på Anthony Bourdains bok Kitchen Confidentials, eller en kocks bekännelser som den hette på svenska?

Ja, är du lika matnördig som jag så kanske du minns den galne kocken som både skrev böcker och sedan reste jorden runt och upptäckte mat runt om i världen. 
Han blev tyvärr bara 61 år. 
Denna branch är hård, och många lever som varje dag var den sista med mycket droger och hårt liv. 
Jag tror inte Bourdain var något undantag från den regeln. 
 
Jag är själv kock, utbildad på dåvarande restaurangskolan Kristineberg och senare på Cornell University i USA. 
Jag har aldrig stått bakom spisen "under service" dvs då det är gäster i matsalen. Inte säker på att jag skulle palla trycket och stressen. 
Jag gillar att laga mat och jag gillar att "producera", men den stress och press som full matsal skapar är inte något jag önskar min bäste vän.

Men idag ska jag faktiskt stå i kök. Jag hjälper min superbegåvade kompis Blixten som driver ett konferenskök och vi vet i förväg hur många gäster vi har och när maten ska serveras. Ganska tryggt och lugnt med andra ord. 
Men visst, det ska vara 30-40 portioner riktigt varm mat på bordet, precis på minuten. Så visst finns det ett element av nervositet, men väldigt snabbt övergående. 
För övrigt är det bara roligt och härligt att få bryta vardagen med att hoppa i i ett riktigt produktionskök. 
Med kockrock och hela baletten. 
(kanske inte så välstruken. Jag får nog dra fram strykbrädan)

Jag gillar som sagt att laga mat i alla former. Hemma, hos kompisar, catering och matlagningskurser. 
Nästa spännande tillfälle blir när jag nu i september hyr fina ROT´s kök och har en kurs i 8/800-matlagning. 
Det blir roligt att få både berätta om min hälsometod och få möjlighet att laga mat med det i fokus. 
Vi kommer under en hel dag prata hälsa och hur man äter sig till ett lägre blodtryck, lägre blodfetter (kolesterol) och lägre blodsocker. 
Maten är ju naturligt antiinflamatorisk och vi kommer även prata surkål och annat nyttig probiotika för mage/tarm.
Ett riktigt hälsopaket med andra ord. 

Är du intresserad av att laga mat med mig och duktiga hälsojournalisten Inger Palm, så kika på min hemsida, och boka din plats.

Jag hoppas vi ses i framtiden, på någon kurs, online eller för ett hälsosamtal på mottagningen eller längs Djurgårdskanalen för ett walk and talk. 

( jag måste bara få berätta om den underbara bild min man skickade igår, när han visste att jag var ute med klient och gick, jag fick en bild på en pagegoja och en tusenfoting....)
Ja, så är det nog...


Nu är det dags att dra på sig kockrocken och börja laga mat! Tjo-ho!!!!

Borde jag "bekänt" mer? Ja, kanske? Stay tuned så kommer fler bekännelser imorgon.
kram, Cathrine











 

måndag, kl 07:11, i annan säng, med kaffe på nattduksbordet och
kärleksfull termos i köket...


Ålder är ju helt klart en process som alltid stör oss på ena eller andra sättet.
Hela livet.


När vi är yngre vill vi för död och pina bli äldre. Komma in på Gröna Lund, senare disco och sedan Systembolaget, bil och allt det där. 
Senare i livet gör vi allt vi förmår för att se yngre ut. Ungt är fint. Ett ansikte som ser ut som det är ångstrykt av ett järn för att se så slätt ut som möjligt. Slätast vinner. 
Smalast vinner. Ungdomligast vinner. Minst grått hår vinner. 
Ja, du fattar ju...

Jag tänker extra mycket på ålder numera. På gott och ont.
Det positiva är ju självklart att det är extra underbart att träffa en människa i sin egen ålder och äntligen få vara precis i den åldern man befinner sig i, (61), och få vara väldigt älskad för den man är. DET är väldigt härligt.
Det som kanske är mindre härligt är ju naturligtvis att "för evigt" inte är så där himla länge. 20-25 om man har tur. Och det kommer vi naturligtvis ha. 
Massor av tur. 

Men jag fick en kommentar på bloggen "när alla stjärnor ställer sig på rad:
"Undrar hur du ser på, hur livet gestaltar sig för de människor som är äldre än du? Jag sympatiserar med ditt beslut att svara ja, inget problem, men hur tror du man tänker när man är typ 75 år. Mata duvorna? När övergår en frejdig 61-åring till att bli en ömkansvärd äldre?"

Oj, vad jag har tänkt på de sista raderna...
När övergår man från att vara en "frejdig" 61-åring till att bli en ömskansvärd äldre?
Aldrig, är mitt svar. 
Det finns i min värld ingen ålder som är ömkansvärd. 
Min mamma är 88 och det minst ömkansvärda man kan hitta. Tvärtom, hon är pigg, alert, roligt, otroligt snygg , sköter sig själv och är så krispigt superfräsch. 
Hon skulle hellre äta något giftigt än att sitta i någon stadspark och mata några fåglar.  Hon har för övrigt fullt upp med yogaklasser och balansträning, så någon tid i parken skulle hon inte hinna med.

Jag tänker på begreppet "Age is a state of mind, and if you don´t mind, it does not matter". 
Ålder sitter i huvudet, och du bestämmer själv om du är ömkansvärd.
Så min tanke är nog, nä jag tänker inte bli gammal denna vecka heller....
Jag tänker fortsätta att leva, älska, träna, jobba, pussas, jobba, vandra, leva mitt härlig liv. 
I väldigt många år till. 

Vill du hänga med mig så finns det väldigt mycket roligt som händer just nu:

- 4/9 är det dags för höstens första kvällskurs, 8/800, det finns plats kvar.
- 15/9 är det matlagningskurs, höstens första, på coola ROT. Vi lagar 8/800.

- Mottagningen är öppen och jag tar emot för samtal. 
- Walk and talk, samtal och promenad fortsätter även under hösten. 



kram!
Cathrine

 

CathrineSchuck_Camino CathrineSchuck_Camino

torsdag, kl 07:15, annan säng, kaffe på nattduksbordet.

Jag ligger och myser i sängen. Med kaffe på sängen. Herregud händer sådant fortfarande? 
Seriöst, kaffe på sängen.  OCH en hel termos i köket med nybryggt kaffe...
Kärlek tror jag visst att det kallas. 


Jag ligger och myser och tänker på att jag vill gå ut och gå en rejäl sväng i dag. Det börjar dra ihop sig till Camino-tajm igen och då måste man ha lite steg i benen. 
Ut och gå med andra ord! Mycket. 

Mina Caminoäventyr, dessa ständiga vandringar till Spanien och den berömda pilgrimsleden i norra delen av landet, började tack vare min kloka son. 
Alltsammans började tack vare att sonen för ett par år sedan såg sin lilla mamma ganska ledsen och ur gängorna och menade på att "alla mammor behöver ett äventyr, nu är det din tur, lilla mamma. Du ska gå långt. Närmaste bestämt 80 mil på fem veckor. Nu går vi och köper kängor åt dig".
Det var så det började. Sonen släpade med sig en ytterst motvillig mamma till Kängsspecialisten, provade ut ett par och köpte dem till mig. 
Sedan stod han utanför min port varje morgon i tre månader och vallade mig runt Brunsviken och Djurgården. 
Så småningom hängde han på mig en ryggsäck, och det gick upp för mig att detta möjligen var på allvar. 
Herregud, skulle JAG ut och gå i 5 (!) veckor??????? 
Nä, jag tror inte det...

Dagen kom för avfärd. Sonen hade köpt en enkel biljett till Paris och sedan tåg till Atlantkusten. 
31 maj 2017 på kvällen nådde jag St Pied de la Port i Baskien, vid foten av Pyreneerna. 
Hua. 

Jag säger precis som det var. Jag hade inga som helst planer på att verkligen gå dessa 80 mil. Ännu mindre bo på härbärgen, i sovsalar och dela dusch och toa med både människor och vägglöss. 
Inte min stil liksom. 
Men jag traskade iaf iväg och hade en stenhård plan B som i stort sett bestod av att om jag bara massor av bilder på stenar, löv och kvistar och sedan drar till Mallorca, så kan jag sitta därnere och lägga ut en bild varje dag på sociala medier och låtsas att jag gick leden. 
Så tänkte jag faktiskt. På riktigt. 

Det blev inte så. Alls. 
Jag gick och jag gick och jag gick... grät, sjöng, skrattade, svor, led, grät en skvätt till -- och började så småningom att le.
Le brett med hela ansiktet. Le från det att jag vaknade på morgonen kl 05, le hela dagen och leende somna i någon sovsal på någon gudsförgäten liten håla längs Caminon. 
Jag fick vänner. Jag fick se mirakel. Jag fick se godhet. Jag fick se livet. Jag fick ett liv tillbaka. 
Jag mötte en ny person jag inte träffat på länge. Den glada versionen av mig själv. 

Sedan dess, det var två år nu i somras, så har jag gått ytterligare fyra vändor (!), numera med gäster, i egen regi, en vecka i taget. 

Nästa vända går vi i slutet av augusti. Då börjar ett fem år långt projekt. Vi är ett gäng som gått med mig på tidigare vandringar, som ska börja från Frankrike och gå en vecka varje år,  ca 12-15 mil, och om fem år når vi Santiago de Compostela. 
Det ska bli HELT underbart. Jag är så sjukt taggad som du säkert förstår när du läser dessa rader. 

Nästa vandring blir blir i maj nästa år, då går jag en vecka tillsammans med grupp och min kompis Fredrik Ölander, funktionsterapeut och då är tanken att lägga på en dimension till, nämligen hälsa.
Mer fokus på det vi äter med andra ord, och hur vi mår. Och vad jag kan göra själv för att må ännu bättre. 
Det blir med andra ord både insida och utsida. 

Vi går från Sarria till Santiago, 12 mil på 5 dagar. Sedan avslutar vi med en avstickare till havet och möter "slutet av världen" i Finisterre. En magisk plats.
Vi bor på bra hotell (inga vägglöss) äter goda middagar som ingår i priset, och skickar ryggsäckarna med transport och går bara med dagrygga. 
Vill du veta mer, eller rent av boka din plats, läs mer här.   

Med dessa rader önskar jag dig ett trevligt slut på veckan och ännu bättre helg. Själv ska jag landa i allt underbart som hänt sista veckorna och bara njuta av livet. 
Och gå en himla massa. 

kram, Cathrine

PS. sjukt mycket tack för alla vänliga rader, all support och alla kloka och goda tankar ni alla skickar. 
Kärlek. 



















































 

IMG_2424 IMG_2424

onsdag, kl 07:10, hemma i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Nä, nu får det vara nog med kärlek på ett tag. Nu ska livet levas.
Så nu ska det handla om något heeelt annat. Något väldigt viktigt. 
Nämligen bajs. 


Åhå, intresseklubben antecknar tänker du säkert. Måste hon verkligen?
Japp, det måste hon.

Alla måste gå på toa varje dag. Så är det faktiskt. 
Det är kroppens sätt att kommunicera med oss och berätta hur det står till därnere hos verkmästaren i magen. 
Löst eller hårt, ofta eller sällan?
Allt berättar något. Det handlar bara om att lära sig att lyssna.
Det är också kroppens sätt att sköta ämnesomsättningen. 
Kommer det in något, så kommer det ut något och då är det grönt ljus att förbränna det som kommit in. 
Enkel matte, egentligen. 

Av någon för mig outgrundlig anledning så är det "skämmigt" att prata mage och det tar tid innan vi vågar berätta för någon annan att magen inte fungerar. 
Magen och det som kommer ut därifrån är ju lika naturligt som allt annat i våra kroppar.
Är det för att det luktar illa? 

Vad gör jag då om magen inte fungerar ” som en klocka”?
Ja, det finns massor att göra!

Undvik mat som retar magen och satsa på en antiinflamatorisk kost, läs Maria Borelius Hälsorevolutionen eller Bliss. 
Undvik socker, mejeri och gluten. 
Ät mjölksyrade grönsaker varje dag för att tillföra nyttiga bakterier som ger en gynsam miljö i tarmen och hjälper dig att processa det du äter. 


Har du testat en toapall?

Sätt upp fötterna på en pall så du får en hukande sittställning, då får du plötsligt "fri passage" och mycket lättare att tömma tarmen.  

Är den inte regelbunden?
⁃ Ta magnesium på kvällen, 600-900 mg per kväll, i citratform
⁃ Ta aloe Vera på morgonen, 1/2 dl
⁃ Ta nyttiga mag och tarmbakterier. Jag tar själv en slurk Probioform varje morgon i min morgondrink, juice eller smoothie. 
⁃ Nytt bland kosttillskott är Terraflora från Moodmama, den reglerar konsistens och flöde.

Är det för löst?
⁃ blåbär
⁃ Blåbär
⁃ Blåbär 
⁃ Järntillskott, alla järntillskott ger en hård mage
⁃ Terraflora från Moodmama
⁃ Undvik sådant som är lösande, plommon, päron, fruktkompott, torkad frukt, magnesium, C-vitamin
- Äter du något du faktiskt inte tål? Försöker magen säga dig något? Ta bort alla gluten och laktos och mejeriprodukter i 2 veckor och lyssna på magen.

Är det för hårt?
⁃ drick mycket vatten, det behöver bli mer poröst
⁃ Ät torkad frukt, fikon, aprikoser, russin.
⁃ Ät mer grönsaker med mycket fibrer, jordärtskocka, kronärtskocka, sparris, mycket grönsaker
⁃ En rejäl tsk kokosfett löser det mesta
⁃ En msk MCT-olja, löser allt
⁃ Undvik allt för mycket protein, det kan stoppa upp. 

Sök hjälp. Kom förbi mottagningen så tar vi en timme och reder ut dina bekymmer. 
Du når mig som vanligt via hemsidan, www.schuck.se och direkt kontakt här 

Vidare så finns det plats på höstens 8/800 kurs, perfekt för dig som vill ta tag i hälsa, vikt och måbra.
Träffade senaste gruppen på återträff igår och en av deltagarna har nu gått ned 13 kg (!) sedan i slutet av maj, och levt gott hela sommaren! 

Ny matlagningskurs 15/9. Platser kvar. 

Jag hoppas vi ses!



 

måndag, kl 07:46, i annan säng, med kaffe bredvid. 

All the stars aligned  är ett poetiskt begrepp och betyder att alla stjärnor på din himmel står i rätt position och att du är väldigt lycklig. 
Jag ÄR väldigt lycklig.


Gudarna ska veta, ( och du också som följer mig) att vägen dit inte har varit spikrak, enkel eller ens speciellt rolig.
Mera krångel och stök än vad små sköra 61-åriga damer egentligen behöver eller mår bra av. 
En jäkla berg och dalbana helt enkelt. 

Men jag är inte ledsen och ångrar inte något. Man lär sig av allt, och ställer man till det för sig så är det bara att ställa tillbaka. Punkt. 
Inte gnälla och gnöla över tid som varit , vad som inte blev och spilld mjölk och allt det där...
Det är väl förmodligen den "teflonegenskapen" jag har,  som har räddat mig, och mina franska nerver. 

Han, den härlige man jag träffade för 45 år sedan ( hu så gammal man känner sig) tog mod till sig och friade i förra veckan och jag sa.... ja. 
Så nu är man, till sin stora förvåning, förlovad och snart sambo. Tänka sig. 
Livet, alltså..
Vän av ordning och reda rynkar säkert på näsan och menar att det gått för fort och att vi förhastar oss. 
Eeeh... vad har vi att vänta på? Knappast 45 år till, tänker jag.
Livet står på stationen och tåget går snart. Antingen hoppar man på tåget, njuter av turen och utsikten och hoppas att åkturen blir lång och lyckosam och att vi får många bra år tillsammans. 
Eller så sitter man kvar där på plattformen, sur och misstänksam, med sin termos med kaffe och smörgås och väntar på, ja, vad då? Mata duvorna i stadsparken, ensam? 
Nä, jag tänker fortsätta att leva mitt liv med stor aptit, stora tuggor, skratta, njuta och leva som varje dag var den sista. 
För så kan det mycket väl vara...

Så, nu är ringarna på och nya dubbelsängen är inköpt. 
Och magen känns som bubblig sockerdricka. 

Ännu fler anledningar till att därför ta väldigt väl hand om sig själv och göra bra saker med sig själv.
Äta vettigt, undvika skräpmat, dricka mindre och röra på sig ännu mer. 
i helgen gick vi runt Flatensjön, drygt 6 km och 10.000 steg på dryga timmen. Det är jag nöjd med.
Jag tränar ju nu för fullt inför nästa pilgrimsvandring den 27 augusti. då börjar jag och 15 andra tjejer vår första etapp mot Santiago de Compostela, dit vi räknar att komma om 5 år (!) med en veckas vandring varje år. 
Jag är så glad för detta att jag hoppar jämnfota i mina vandrarkängor. Det ska bli såå kul.
Nästa vandring går jag i maj nästa år, tillsammans med min bästa kompis Fredrik, och då gör vi en veckovandring till Santiago tillsammans med en grupp. Temat blir hälsa och vi kommer att prata hälsa, friskvård och massa roliga nyttigheter under vägen.
Är du nyfiken att hänga med? 
Kolla hemsidan, www.schuck.se, där kan du läsa om resan, eller klicka här.  

Vill du inte gå så långt så kanske det skulle passa dig bättre med en sk walk and talk runt Djurgården, i din takt? 
Hör av dig så bokar vi en tid och ses nere vid Djurgårdsbron. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine


 







 

Image-1 Image-1
fredag, kl 08:14, med kaffe på lilla brickan, hemma hos mig. 

Herregud man är ju inte 50 längre, brukar jag säga...
Det står egentligen för ganska många olika saker.

Dels är man inte lite stresstålig längre, vilket gör att man far ännu mer illa av psykiska stormar på det lilla inre havet. 
Man behöver helt enkelt mer lugn och ro än tidigare, så enkelt är det.
Mindre av det som stör och upprör och mer av det som lugnar och ger frid. 
Enkelt. 
Ja, eller borde iaf vara det. 
Men som vi alla vet, enklare sagt än gjort. 

Nu står jag inför nästa fas i livet. 
Ska jag våga? 
Ska jag modigt ta en annan människa i handen och våga lita på att det bär och att det håller?
Hur modig är jag, egentligen?

Många av oss i denna ålder bär ju på en liten, pytteliten förhoppning om att få göra denna sista fas i livet, de där sk gyllene åren tillsammans med en annan människa. 
Få chansen att i lugn och ro åldras tillsammans med en annan person. 
Inte ensam, utan ihop. Vi två.
Jag gillar ju tvåsamhet, som mina kompisar brukar reta mig för.

Är det en saga? Är det en myt och illusion? Ett önsketänkande?
Jag hoppas inte. 
 
Man vill ju modigt likt Madicken eller Pippi våga omfamna livet och dess skeenden och lika modigt våga följa med, ett försiktigt steg i taget, på den väg som kallas livet.

Medan jag funderar över livet så går jag och tränar, det jag älskar och hatar mest, den sk Becore-träningen. 
Träningen från helvetet som jag brukar kalla den. Man vet aldrig om man överlever.
Skulle jag mot förmodan göra det så väntar en ljuvlig helg med val av ringar, en sväng och titta på ny säng och en massa annat "hushålle" som Madicken skulle kallat det.

Trevlig helg!
Cathrine

 










 
67819535_1199541110225594_5949588783765651456_n 67819535_1199541110225594_5949588783765651456_n

kl 07:11, hemma i egna sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ordningen är återställt på alla fronter. 
Det är dags att andas ut. 
Hoppas jag. Tror jag. 


När jag började denna blogg för ett par år sedan var det min gode vän terapeuten som föreslog att jag skulle börja skriva brev för att ta mig ur en jobbig situation som jag mådde dåligt av. 
Jag kallade bloggen för "Kärlek vid 60" och sedan 60 är det nya 60. 

Brev kändes inte rätt, så det blev skrivande i bloggform istället. På det viset har man ju ändå skrivit, och skickat, men ändå inte skickat. Om du förstår vad jag menar?

Jag har fått otroligt mycket snälla och vänliga hejarop och kommentarer för det jag skrivit. 
Men också en del kritik. Liite för privat, liite för utlämnade, och när någon säger modig, ja då vet jag precis vad de menar... det är ingen komplimang. ".

Härom dagen fick jag höra av en man att jag nog är lite för " vild och galen" speciellt för min ålder..
Jo, tack... 
Jag förklarade så rart jag kunde att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan att vara 16 eller 61 och att jag var djupt tacksam över att fortfarande kunna känna, både smärta, sorg och glädje. Och njuta alla de känslorna. 
Vi enades, mannen och jag, att livet var till för att levas, inte överlevas. 

Men visst, det har varit höga vågor på kärlekens hav, riktigt höga vågor. 
Jag har guppat med i min lilla blåa jolle så gott jag har kunnat och bara försökt att hålla i mig och försöka förstår vad som gjorde att det blåste upp så förfärligt. 
Det går nämligen inte att gå vidare utan att förstå. Iaf inte i min värld. Attt förstå är början på förlåtelse, som bekant.

Nu har jag fått förklarat för mig vad som  hände och pusselbitarna har fallit på plats och stormen är över. Alla överlevde och alla är glada att vara i hamn. 

Några tycker att jag hoppade i land lite för snabbt efter förtöjningen av båten, och tiden får väl visa om vi gjort rätt val. Förtöjningplats och knopar, och allt det där. Ingen lätt grej. 
Bara tiden kan laga de tvivel och de skador på segel som vi fått lagar vi också med tid, förståelse och tålamod. 

Men, för mig ial, vuxen och vid fyllda 61 så är livet fortfarande till för att levas, och jag är lika nyfiken, galen, och växlar mellan lycka och sorg på samma sätt som när jag var 16. 
På gott och ont antar jag. Jag lever mitt liv. 

kram, och jag önskar dig en riktigt bra onsdag, själv linkar jag runt på skadad fot, hela veckan och guidar turister i den kulinariska världen i Stockholm, som Food tour guide. 
Nästa vecka börjar det vanliga livet igen, med kurser, föreläsningar, matlagningskurser och vandringsresor. 
Jag hoppas vi ses!

Cathrine
















 

IMG_2346 IMG_2346

fredag, kl 06:57, utan kaffe i sängen

Life is a Cabaret old chum.
Come to the Cabaret.
Come and hear the music play...


Texten är ur filmen Cabaret, med Liza Minelli och regi Bob Fosse.
Legender båda två.


Meningen ( på just den låten iaf) var väl att fånga dagen och skit i det som är sorgligt och sådant du ändå inte kan påverka.
Jag ska bli lite mer Sally Bowles i mitt nästa liv.

Sluta älta och bekymra sig så mycket, livet gör som det vill iaf.

Inte gnälla över ålder och krämpor. Dem kan man iaf inte göra så mycket åt. 
(mja beroende på hur mycket man är beredd på att spendera på föryngringskalaset.., förstås) :-)

Ta bästa handen om sig själv och sin omgivning. 
Ta hand om lilla kroppen. träna, inte dricka, äta rätt. 
Vilja sig själv väl. 
Göra bra val. Inte hoppa i så många galna tunnor. 

Jag kanske börjar med det i morgon. Eller efter helgen. Eller nästa vecka.
Bara vältra sig en tid till. Självömkan. 
Värsta jag vet.

Men nu sätter jag punkt. För väldigt mycket, faktiskt. 
Hög tid att börja ta hand om lilla mig. 
Göra MIG glad.
Det ska bli en glädje. 

Trevlig helg, full fart nästa vecka. 
Jag hoppas vi ses.

Cathrine







 

IMG_2332 IMG_2332

Torsdag, kl 06:37.
Tillbaka i egna lilla sängen efter två veckor äventyrlig hundvakt på båt! 
Med kaffe på lilla brickan.


Nöd är ju som bekant uppfinningarna moder, eller hur?
Jag säger istället att i mitt fall är det sorg som triggar mig. 
Nu behöver huvudet få fullt upp med annat än att vara ledsen, så jag börjar hitta på massa roliga saker istället.
En överlevnadsmekanisk som heter duga, om du frågar mig!


Du minns väl Uppfinnar-jocke och hans tänkarmössa?

Men först och främst ett stort och varmt tack för alla vänliga rader, uppmuntran och backning. Det värmer så oerhört. 
Fortfarande väldigt glad att slippa några röda hjärtan, det blir så sorgligt då. 
Men en kär vän och väldigt klok kamrat skrev härom dagen, " du har ganska bra läk--kött, så du kommer fixa det här också. 
Jo, så är det nog. Jag pallar för mycket. 
Men den här gången fick jag en riktigt rejäl smäll, men är som vanligt uppe på ett par nedräkningar. 
Klart det känns lite ensamt och sorgligt just nu, men det kommer ge sig med tid. Dessa känslor blandade med ett litet " What the fuck????? Vad hände? Osäker på om jag någonsin får något bra svar, så nu släpper jag detta. Punkt. 

Men som sagt, sorg är uppfinningarnas moder och jag har så himla mycket roligt på gång just nu. 

Nya IRL- kurser i 8/800 startar i början på september, små fina grupper där vi jobbar med tankar, känslor och mat för att du ska må bäst. 
Sedan finns ju det faktiskt riktigt, riktigt bra onlinekursen som fått otroligt bra omdömen och framför allt hälsoresultat. 
Ny matlagningskurs/tillfälle 15 september, det ska bli så spännade, häng med, det är på en söndag. 
Sedan har jag redan bokat in en ny pilgrimsvandring i maj/juni nästa år, denna gången med fokus på hälsa, tillsammans med min kloke vän och funktionsterapeut Fredrik Ölander. 
Den resan FÅR du inte missa. Läs mer på hemsidan., www.schuck.se eller klicka här.

Sedan är ju mottagningen öppen för privat coaching och samtal och walk and talk-turerna är fortfarande aktuella.  

Happy days, trots allt. 

Cathrine










 

 

IMG_2327 IMG_2327
kl 06:44, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Inte mycket sömn just nu. 2-3 timmar max per natt.
Vet att det går över så oroar mig inte.
Funderar mycket just nu. Mest på natten. 
Mest på försöka förstå och försöka förlåta.
 

Det finns en form av välsignelse i att kunna släppa taget utan ilska. För ilskan skadar ju ingen annan än mig. 
Och släppa taget om något kan man först när man förstår. När man fattar vad som har hänt.
Då flyger den, förståelsen och förlåtelsen, som en vacker röd ballong mot himlen och man kan följa den en lång bit upp  med blicken innan den försvinner.

Ibland tar det tid.
För nästan 10 år sedan skilde jag mig. Det var ett stort misstag. Jag var utomlands och träffade en en engelsk pilot och blev kär, hals över huvud. Åkte hem och skilde mig från den här riktigt bra och gode mannen jag var gift med. Stort misstag.

Den nya relationen höll i 3-4 månader. 
Det tog mig två år att komma över och inte förrän vi möts igen två år senare, piloten och jag och han berättade sin sorgliga historia om en omedicinerad bipoläritet (manodepressiv) som jag förstod vad som hade hänt. Vi hade träffats i en manisk skov. Den sorglige och ganska argsinte figuren var den andra sidan av samme man. 
Då, förstå då, kunde jag förstå och släppa taget. Välsigna och släppa taget och gå vidare i livet. 

På tio år har det blivit ett par möten och några avsked.
Så ser livet ut. Hade inte velat vara utan dem. 
Men nu när pusselbitarna åter börjar falla på plats och jag börjar långsamt att förstå och förlåta. 
Ibland förlåta sig själv för ett dåliga val. Gifta män är dåliga val. Inte nödvändigtvis männen i sig, men det faktum att de är gifta. 
En man som från början deklarerar att han inte vill ha, varken har tiden eller lusten till ett traditionellt förhållande.
Om jag inte lyssnar på det jag får höra så får jag jag faktiskt skylla mig själv. Mitt val.
Inte bli arg på honom. 

osv... jag tror du fattar. 
Förstå, välsigna, släppa taget. 
Som en vacker röd ballong som långsamt stiger mot himlen. 

Spännade (och ganska jobbiga) nätter just nu. 

Spännande dagar också. Jag planerar hösten för fullt just nu och det finns platser kvar på höstens första kvällskurs som börjar i september. 
8 veckor då vi ses i små grupper, en gång i veckan. Vi pratar blodtryck, blodsocker, blodfetter, vikt, hälsa, antiinflammatorisk mat. 
Du blir piggare, friskare, gladare och smalare. Och klokare av alla fina samtal i gruppen.

Kan du inte hänga med IRL så går du onlinekursen istället och hänger med de andra sköna tjejerna och killarna i FB gruppen 8/800. 
 
Jag hoppas vi ses!

Tack för att du läser och för all positiv feedback. Det värmer så väldigt gott. kram!!

Cathrine

 
IMG_2320 IMG_2320

Måndag, kl 07:09, i båtsäng, med kaffe bredvid.

Det är en fråga jag har ställt mig en del sista tiden, är det mig det är fel på?
- Nej, jag tror faktiskt inte det. 
Jag är bara gammal och gjort saker och ting på ett visst sätt i väldigt många år.


Men visst ger den tanken panikångest. 
@broderauttexten

 
Man kan inte lära gamla hundar att sitta, och tydligen, visar det sig, inte gamla tanter heller!
What you see is what you get, liksom. 

- Dåligt självkänsla, tänker du? Dåligt självförtroende? Varifrån kommer dessa tankar kring rätt och fel? 
Låt mig förklara. 

Jag är väl vad man i bästa fall skulle kunna kalla en  "hundra procent-kind of gal", dvs jag går all in när jag har en relation. Det är så jag är. Allt eller inget. Ljummet och lagom är inget för mig. Så mycket har jag fattat. 
Nu har det varit ett par sådana relationer sista åren, och det har inte slutat väl. iaf inte som jag hade hoppats att de skulle göra, kan vi väl säga. 
Är det mitt fel? 
Ärligt talat så vet jag faktiskt inte. 
Klart jag kunde varit "mindre jag", det hade säkert hjälpt, men då hade det ju inte varit jag. 
Jag tror att man, i vår/min ålder iaf, får lov att gilla läget och konstatera att man inte är allas smak. 
Man får nog ändå lov att bestämma sig för att jag ändå är ok, att jag duger, med alla mina fel och brister. 
Take it or leave it. Ingen är perfekt. 

Jag har iaf lovat mig själv, (och Fredrik, för han är den ende som orkar lyssna) att sitta på händerna och låta det lilla hjärtat få läka i lugn och ro, under väldigt lång tid. 

Det ger ju också mer tid över till allt det andra roliga i livet. 
Just nu ser jag väldigt mycker fram emot nästa pilgrimsvandring i augusti, ny kvällskurs som startar i september - och något helt nytt, matlagningskurs i metoden 8/800.

Jag är dessutom väldigt bra på att lyssna, och öppnar nu mottagningen denna vecka. Boka en tid, så ses vi. 

Och onlinekursen för 8/800 är också väldigt bra. 

Läs mer på hemsidan, klicka här. 

 kram, Cathrine

















 

kl 07:35, på lånebåt, i sängen, med kaffe bredvid.

Det har varit ett tag sedan nu. 
Min kompis Fredrik frågade häromdagen varför jag inte bloggar.
- jag vet inte, har inte haft något att säga. 
Men nu har jag det.  Nya tag.

 
Han är inte dum den där Fredrik, men det är väl definitionen på en bästa vän, att de inte är dumma i huvudet...tänker jag. 
Nu fattar jag varför han frågade om bloggandet. Såklart. Jag har skrivit mig igenom knepiga och jobbiga situationer förrut och det har fungerat bra, riktigt bra faktiskt. 
(förutom någon lättkränkt liten farbror som trodde att hela bloggen handlade om honom. Det gjorde det aldrig.)

Nåväl, storm är det på mitt lilla kärlekshav just nu, (skicka inga hjärtan)  och osäker på utgången. Man är väl inte lätt att tas med när man är i denna ålder, helt klart. 
Blir det bra igen så är det toppen, blir det inte bra, så blir det lång break på den fronten. Man får väl börja Tindra på hemmet, när man fyllt 80. Seniortinder, typ.
Nä. Orkar inte ens skämta om det, just nu.

MEN, vid stor kärlek och stor sorg så följer alltid en visst ofokus på den egna kroppen och dess behov. Så även i mitt fall. 
Jag har aldrig förstått det där med att älska dig själv ovansett hur din kropp ser ut, sorry men så funkar inte mitt huvud. 
Jag mår bra när jag har koll på kroppen. Punkt. 
Så ett par månaders slarv och ofokus har resulterat i en rar liten muffinsmage som snart är ett minne blott. 
Kanske inte så mycket på utsidan, men tillräkligt för att vara ett skav på insidan. 
Vi är alla olika. Så här funkar jag. 

Men den 24 augusti är det SHOWTIME för min del, då går jag en ny pilgrimsvandring tillsammans med en grupp tjejer jag gått tidigare vandringar med. 
Vi börjar från "början" där den 80 mil långa leden börjar, i St Jean Pied de la Port och vandrar i 12 mil, en vecka. Sedan möts vi varje år, samma tid, och går en vecka, tills vi om 5 år gått hela den 80 mil långa pilgrimsleden, tillsammans. 

Så, 24 augusti är mitt mål. Då ska jag vara tillbaka i den form jag trivs bäst i. Den siffra jag vill att det ska stå på vågen, den form jag vill ha på kroppen.
Men även med de tillskott jag slarvat med. Kollaget för hår, hud och naglar. Multipulver ( Bioracolus) för näring, magnesium för benen och massor av curcumin ( gurkmeja) för atros, knä och leder. 
Back on track med andra ord. 

Jag har inte ett dugg dåligt samvete för de månaders break jag tagit, de har varit medvetna val jag gjort och inget jag har dåligt samvete för. 
Men jag vet också när det är dags att dra i nödbromsen och börja ta hand om mig igen.
Han är så klok den där Fredrik...

Vill du också ta tag i dig själv igen, så följ mig gärna här på sociala medier, jag har en supergullig FB grupp som heter 8/800. 
Det finns även en väldigt populär onlinekurs på 8 veckor, lär mer här
Vill du ha ett långsiktigt mål, så anmäl dig till min och Fredrik Ölanders hälsovandring nästa år, då går vi 10 mil på en vecka, i maj/juni nästa år,  en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela med en grupp hälsointresserade män och kvinnor. läs mer här. 
Vill du läsa mer om Fredrik och hans verksamhet, www.halsomottagningen.se

Och följ gärna min egen hälso och glädjeresa, här på bloggen.
Den börjar idag. 

jo, jag kom på en sak till! Jag ska ju på bröllop den 7 september. Tänk om jag skulle slippa lägga ut klänningen som jag hade tänkt, och istället komma i den minst 15 år gamla, men urtjusiga klänningen! YES!!!

Cathrine


 

62362869_406791559923809_5502135203922968576_n 62362869_406791559923809_5502135203922968576_n

onsdag, kl 08:06, i sängen (sent, eller hur) med kaffe på lilla brickan.

På Caminin säger vi att" you always get what you need, not always what you want."
Du får det du behöver, inte alltid det du tror du vill ha. 
Funderar mycket på det där med vad eller vem man behöver - men attraheras av. 
Fel sort. 


Jag får väldigt mycket feedback av er, helt underbart, fortsätt gärna att skriva till mig, jag läser allt.
Och inspireras. 
Fick i morse ett meddelande från en helt okänd kvinna som skrev en rad som handlade om att starka kvinnor behöver starka män.
Jag säger istället att en stark kvinna behöver en klok man. En man som förstår varför hon behövde bli så förtvivlat stark och hur skör hon egentligen är, bakom fasaden av styrka.
En stark kvinna behöver en klok man. 

Det finns ju alltid en anledning till varför vi har tvingats att bli så "starka". I mitt fall så handlade det om att växa upp supersnabbt då min far gick bort när jag bara var 17 år och jag och min mor hade en stor restaurangrörelse med över 50 personer anställda som måste drivas vidare. 
Då växer man upp rekordfort och blir  rekordstark. 

Visst har det funnits kloka män, en i alla fall, men jag kanske inte var klok nog själv att inse det då. Kanske hade för mycket av livets tunga bagage lastats på oss, så vi till slut inte orkade. Jag orkade i alla fall inte och gav upp.

Den relation jag har idag, som jag är så ödmjukt glad och tacksam för, är tillsammans med en man som jag tror är klok nog att förstå precis detta. 
Eller snarare, jag vet att han ser skörheten bakom styrkan, och varför den finns där.
För den egenskapen är jag ännu gladare och vilar ännu tryggare i vår relation.

För att återknyta till Caminon, min älskade pilgrimsvandring, så säger man även, 
" The Camino provides". Jag skulle vilja säga, Life provides. Men så är ju livet som caminon, eller i alla fall en bra metafor för det. 
Ja, jag tror du fattar....

Nu jäklar ska det här livet levas.

Vill du hänga med mig nästa år på en veckovandring längs Caminon? Hör av dig!

kram!
Cathrine








 

IMG_1833 IMG_1833

tisdag, inte så tidigt på morgonen, kl 08:05, fortfarande i sängen, kaffe på lilla brickan. 

Som du kanske vet så gick jag en veckovandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela förra veckan, den sk Caminon. 
Jag var rejält nervös för mitt vänsterknä hade krånglat hela våren. 


Men veckan innan det var dags att ge sig iväg fick jag äntligen en magnetröntgen och den visade enbart på artros och förslitningar. Inget att oroa sig för, med andra ord. 
Jag fick grönt ljus att gå och kände mig så lättad.

Nu en dryg vecka senare så är jag HELT smärtfri, jag lyckade faktiskt bli av med mina besvär genom att gå så mycket! 
Precis som min läkare sa åt mig, gå mycket och cykla mycket. 
Och jäklar vad jag har gått! 
Två dagar gick jag med stödbandage och sedan utan något alls. Inget smärtstillande och absolut inget Arcoxia som läkaren ville ge mig....
Jo, jag äter stora doser Omega 3 ( Mor Epa) med curcumin, dvs gurkmeja. 

Det jag däremot har gjort är att ha ätit en strikt antiinflammatorisk kost, dvs uteslutit att som driver inflammationer. Inget bröd, inget socker, mycket lite mejeriprodukter. Bara ren mat. Lite frukost och lunch, mycket vatten, en god pilgrimsmåltid på kvällen men uteslutit efterrätten. 
Ungefär som jag äter hemma, med andra ord. Fast ännu striktare. 
Och det funkar!!!

Så till dig som lider av leder som gör ont, så säger jag bara testa en månad så märker du så stor skillnad.
Våga pröva, det är såååå värt det, jag lovar. 

Till sist vill jag bara skicka ut ett stort och varmt hjärta till alla som på olika sätt firat min och Ulfs relation som vi "outade" på FB här om dagen. Den massiva våg av kärlek som vi mött värmer och glädjer något helt enormt. 
Kärlek vid 60 är något jag varmt kan rekommendera. 
Det blir bara bättre, jag lovar. ( det också)

Vill du komma ingång med träning, vandring, prata kost eller kosttillskott så boka gärna en walk and talk med mig, (halva priset jämfört med mottagningen).
Klicka här, för kontakt. 
Hoppas vi ses i sommar!

kram, Cathrine









 

Image-1 Image-1
måndag, kl 07:32, hemma i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Hemma efter en veckas underbar Camino, med en lika underbar och fin grupp. 
(ska du göra en enda riktigt rolig sak i livet, så ska du med på en Camino, det är så otroligt spännande, utmanande och livsbejakande. Och rolig) 

Nu hade ju livet kunnat kännas lite tomt och trist som det ibland gör när man kommer hem efter en långvandring, men inte denna gång. 
Dels hade jag någon att längta hem till, dels fick jag ett mottagande som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek och omsorg, omtanke. 
Du vet så där att man får nypa sig i armen för att förstå att detta verkligen händer på riktigt...
och händer mig. 

Jag vet att många funderar kring mina relationer det sista året. Eller iaf det jag har skrivit, eller hintat om. Jo, absolut det har funnits en sk tomteparad, en rad av "tomtar", och så blir det ju tyvärr när man pussar grodor. Det tar ett litet tag innan man hittar prinsen. 
Så fungerar ju dejting, i alla åldrar. 
Men man får en känsla av att det inte skulle vara lika ok att dejta i min ålder, att man nog istället borde sitta i en stadspark och mata duvorna...
Men om man nu inte vill det. Eller inte trivs på en parkbänk? 
Tänk om man faktiskt hellre vill ha någon att dela sitt liv med och göra roliga saker tillsammans med? 
Ja, då får man stå ut med en del grodor på vägen. 
För prinsarna finns därute, prinsessorna också för den delen. 
När mina väninnor beklagar sig över alla hemska män man möter på dejtingsajter så brukar jag stillsamt säga att det finns lika många trevliga män som det finns trevliga kvinnor, precis som vi, därute. Byt dejtingssajt istället. 

Jag tänker inte hänga ut den man jag träffat, men de av er som är på sociala medier såg igår att vi båda ändrat vår status på FB och då finns det ju bilder för dem som är nyfikna. 
Jag fascineras av denna underbara våg av kärlek som vi mötte igår, så många människor som glädjs och tror på kärlek. Helt otroligt. 
Love rules. Kärleken är störst. 
Eller som min lilla mamma torrt konstaterade efter att ha sett kärleksvågen på FB, att det såg ut som vi förlovat oss...
Ja, man vet ju aldrig. :-)

Det känns otroligt bra att planera en sommar tillsammans, tänk så konstigt att just i sommar hade inte någon av oss något planerat, vilket vi annars brukar ha, i våra tidigare liv. 
Plötsligt så fanns det en glänta som öppnade sig, en glänta av tid. 
Även det magiskt. 

För övrigt så har jag fullt upp i sommar med mina sk "walks and talks", promenader som du kan boka med mig, då vi tillsammans vandrar runt Djurgården och pratar, träning, hälsa, vikt, måbra, eller annat som skaver och behöver vädras. 
Även mottagningen är öppen hela sommaren för dig som hellre vill sitta och prata i en skön fotölj.
Du bokar tid via hemsidan, www.schuck.se, eller klickar här. 

Så för dem som gått och funderat och velat höra hur det skulle gå sedan, kan jag bara berätta att på vår lilla front så det det otroligt ljust, varmt och kärleksfullt ut.

Och skulle du vilja förhandboka dig för en Caminovandring nästa år, så går det utmärkt! Jag går i maj/juni nästa år, en vecka mellan Sarria och Santiago. 
Välkommen! 

kram, Cathrine


 
 
IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

IMG_1132 IMG_1132

torsdag, kl 06:44, i sängen med kaffe på lilla brickan.

Alltså, himmel! Jag blir så trött.
Ännu en kommentar från någon som inte förstår hur 8/800 fungerar och tror att man inte blir mätt på 800 kcal per dag! 
Men, hallå, nej man svälter inte. Absolut inte. 

 

Låt mig förklara. 
För drygt två år sedan snubblade jag på en bok skriven av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Där beskriver han det han kallar för 800-metoden eller Blodsocker-koll.
Genom att under 8 veckor äta 800 kcal i form massor av grönsaker, fisk, kött och ägg så sänker du blodtryck, blodfett och och blodsocker - och går tryggt och fint ned med ca 1 kg i veckan. Precis som man ska. 
Kroppen blir mätt, nöjd, trygg, säker - och frisk. 

Jag är nu den enda i Sverige som faktiskt har fått godkänt av Michael Mosley att jobba med metoden och jag har döpt den till 8/800. 
Jag som jobbat med hälsa och friskvård i hela mitt liv har aldrig varit med om något som funkar så bra, på alla. Du blir friskare, piggare, starkare, gladare, bättre mage, sover bättre, mår bättre och orkar mer. Även träna, för den som oroade sig för det. 
Vi äter ju massor av grönsaker och där finns det hur mycket kolhydrater som helst, som fungerar som utmärkt bränsle för just träning. Med ett glas rödbetsjuice innan träning så får du precis den mängd energi och syresättning av blodet som du behöver för att orka med din träning till max. 
Välj gärna en sort som heter Rå Rödbeta Prestation från Wellnox.se. 

för övrigt, vilket kanske också är på sin plats här, är det faktum att alla läkare jag känner backar upp dessa teorier och remitterar sina patienter till mig.
Samma sak gäller personliga tränare, i alla fall de som läst på den senaste forskningen och vet vad en anti inflammatorisk kost gör för kroppen, hur bra den mår av denna typ av mat.

För övrigt så blir jag helt veckovill av alla dessa röda dagar. Min hjärna hade fredagsfeeling i tisdags och nu vet den inte vilken dag det är och vad jag vill att den ska vara i för mood. 

Helgen bjuder på nytt och spännande då jag kommer att byta mottagning och från och med nu har eget rum igen efter ett par år på supertrevligt kontorshotell. 
Ny fas i jobblivet. 

Vill du testa min metod 8/800 och komma iform inför sommaren, så startar ny kurs nästa vecka, på tisdag. Häng med på den!
Läs mer här.

Nu är det dags att snart skutta iväg och hämta nycklar till nya mottagningen, träffa duktiga Alexandra Nemeth på Grundform för att finputsa på Onlinekursen och sedan några klienter på eftermiddagen. 
Jo, lunch med bästa Fredrik, såklart!

Sedan är det helg igen! 
(då blir det date, men det tar vi en annan gång. ;-)

Trevlig, eehh, torsdag!!!! 
Cathrine














 

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

IMG_1384 IMG_1384
Lördag, kl 07:46, med en kopp kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag brukar inte skriva på lördagar. 
Dels för att jag ofta jobbar på Food Touren, dels för att bloggar inte är så lästa på helgerna.
Men nu skriver jag ju inte den här bloggen primärt för dig, utan för mig själv.
Kanske det bästa jag gjort. 
Hittills i alla fall.
 

Idag tänkte jag berätta historien om bandet jag bär och tatueringen jag har. 

För två år sedan var jag med om en separation. Det var inte min vilja och jag var väldigt lost in space. 
Men relationen var inte bra och hade inte varit den på väldigt lång tid, och hela min familj stod bakom mitt beslut. De visste att han inte varit snäll mot mig men inte velat säga för mycket. 
Min son såg sin mammas förvirring och förtvivlan. Och han visste vad som behövde göras.
- Alla mammor behöver en utmaning och ett äventyr i livet, och nu är det din tur, lilla mamma.
Han hade bestämt sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, ett liten nätt vandring på 80 mil, tvärs över Spanien. 
Nästa dag kom han förbi och han lät mig prova ut ett par vandringskängor och köpte dem åt mig. 
De följande tre månaderna stod han utanför min port varje morgon, tog mig på långa vandringar och såg till att jag gick in kängorna.
Tre månader senare köpte han en enkel  flygbiljett till Paris och en tågbiljett till Atlantkusten. 
Min fem veckor långa vandring skulle nu börja. 

Jag gick, och jag grät, och jag gick, och jag funderade, jag gick och jag tänkte...
Jag gick och jag gick. 

Någonstans i mitten, efter 2-3 veckor vände det. Jag gick och jag skrattade. Jag gick och jag log. 
Jag hade träffat en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv.
Den som trodde på den här kvinnan och litade på sig själv. 
Jag lärde mig ödmjukhet och tacksamhet. Och glädje i de små tingen. 

Efter fem veckor var jag klar. Eller föresten, man är nog aldrig klar med en Camino. Man tar bara en paus. Och skaffar sig en tatuering. 
Det är en pilgrimssnäcka och en vägvisare. Alltid bra att ha till hands tänkte jag.

Pausen var inte så lång. Ett par månader senare gick jag igen. Då med en grupp för en damtidning. 
Jag fick med mig en relation från den resan. en bra relation, om än gift. Men faktiskt bra för mig, inser jag nu. Att få känna sig så älskad är en ynnest och en gåva. Även om den inte var min att behålla.
Gåvor är ibland sådana. 

Sedan har jag gått ytterligare två vandringar och vid den senaste så fick vi alla en liten gåva av vår spanske caminoguide Jose-Louis. En liten tygremsa, en snodd. Med ett budskap.
På min remsa står det ungefär såhär,
Dröm inte bort ditt liv
Lev dina drömmar


Jag har burit min remsa knuten runt handleden sedan augusti förra året. Jag hade tänkt bära den tills jag kommer tillbaka till Caminon igen, var min tanke. 
Funderar nu att tänka om. Tror att jag börjar förstå min läxa och börjar leva efter den. 
Jag lever mina drömmar idag. 
Så jag tror att det är dags att klippa loss remsan, sända en tacksamhetens tanke till min vän i Spanien och fortsätta att leva mina drömmar. 
Det har min remsa påmint mig om i alla dessa månader. 
Men nu har den gjort sitt jobb, är dessutom  ganska smutsig och det är dags att klippa av den.

Vill du också leva dina drömmar?  Vill du ha en remsa av mig nästa gång?
Följ med på någon av mina caminovandringar i vår eller i höst. 
Läs mera här.  

Buen Camino.
Cathrine

 




 
IMG_0488 IMG_0488

fredag, fan vad tiden går, kl 06:59, med kaffe på lilla brickan, nybäddad säng.

Jag skrev något om svensk sjukvård igår. Väldigt tacksam för hur väl den fungerar. Inom loppet av 15 minuter hade jag varit hos en mycket skicklig ortoped tills jag var röngtad, på olika ställen.
Djupt tacksam.
 
Lilla knät är mycket bättre. Friden lägger sig i stugan. 

Någon skrev om att jag måste vara snäll med mig själv. Jag svarade att jag nog hade svart bälte i just självgull. 
Jäklar vad jag gullar med mig själv och överraskar mig med små presenter och annat roligt. 
Jag slår alltid ihop händerna då och ser otroligt glad och förvånad ut över de presenter och andra överraskningar jag har hittat på åt mig själv.
Ja, du fattar, jag är bra på sådant. 
Självgull. 

För nästan precis fyra månader sedan så fick jag en fantastisk komplimang. 
(inte av mig själv, får jag väl tillägga)
Nej, jag fick den av en man som tyckte att mina ögon glimmade och gnistrade. Det betyder att man är glad. 
Och så är det nog. Ögonen lyser när man är glad. 

Jag försöker att bära med mig den glädjen och vara glad så ofta det bara går. Det går inte alltid, så har det också varit den senaste tiden. 
Men genom att hela tiden leta glädje i allt jag gör så går det faktiskt lättare, snabbare och fortare att hitta tillbaka till grundglädjen. 

Bilden föreställer mig och min älskade kollega och vän Eva Berggren som jag har så mycket roligt tillsammans med och blir så glad av.
Men det kanske syns?


Och det är väl här det där självmyset kommer in i bilden. 
Myser och gullar jag med mig själv så blir jag ju glad av att en enda människa bryr sig om hur jag mår. Jag. 
No man is an island, ingen människa mår bra av att vara ensam, såklart. Vi är flockdjur. 
Men en mycket klok man sa till mig för många, många år sedan, var lycklig med dig själv innan du kan vara lycklig med någon annan. 
So true. Han hade så rätt den där reklamgurun från "förr i tiden"
 

Så med dessa ljusa rader lämnar jag dig för denna vecka, åter på måndag.
Fredagen ägnas åt att flänga runt i knallgrön (ganska ful) jacka och guida för Food Tours. Det ska bli väldigt trevligt. 
Kvällen avslutas nästan alltid på Tennstopet, mitt absoluta favorithak. Det blir alltid en pytt och en öl vid bardisken.
Vi kanske ses?
DET mina vänner, är höjden av självgull!

Trevlig helg!
Cathrine

IMG_0598 IMG_0598

torsdag, kl 07:46, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Vaknar arg! Det händer ta mig sjutton inte ofta. 
Hade bestämt mig igår för att inte klaga på den mat jag åt på Allegrine hos Danyel Couet igår, men ändrade mig idag.

Jag klagar aldrig på mat. 
Men när den känslan av besvikelse inte lämnat dig nästa dag, ja då hör man av sig, och det är precis vad jag gjort. 
Det var faktisk inte bra alls. Och det vet han nu.

Pratade en lång stund med min kompis Fredrik på väg hem igår kväll. Jag längtar till våra samtal. Men så är det att ha en allra bästa kompis. 
Som vi sa igår kväll, vi är mycket, men vi är inte tråkiga. Ingen av oss lever väl det perfekta livet just nu, varken privat eller jobbmässigt. 
Men det händer otroligt mycket i våra liv, hela tiden. och vi har inte tråkigt i en sekund.
Det är nog en bra devis tänker jag. "60 - och inte tråkigt en sekund". 
Fast Fredrik är ett par år yngre, så det gäller nog bara mig. :-)

På middagen igår tillsammans med gamla goda väninnan E, så pratade vi gamla minnen från svunna tider då vi båda var mycket mer "inne" än vad vi är idag.
Extremt o-inne idag skulle jag nog vilja säga till och med..

(bilden är från en invigning och jag var 25 år och nykär i sonens pappa)

Och jag önskade att jag hade fått slå följe ett stund med den 25-åring jag var då, och be henne att uppskatta det liv hon levde då. Jag hade bett henne att njuta mer, vara mer i stunden. 
Hade det varit möjligt? Hade hon förstått mig? Var jag den då jag är idag? 
Nä, så är det ju såklart.
Lever jag i stunden idag? Njuter jag av ögonblicket nu?
Kommer jag att önska att om 20 år, kommer som 80-åring önska att jag fått ge den 60-åriga versionen av mig några goda råd?
Ja, helt säkert.

Men jag vet också helt säkert att jag hade velat gå bredvid den 20-åriga versionen av mig och klappa mig på kinden och säga, älskade vän, det kommer att gå bra, alltsammans kommer gå jättebra.
Inte en sekund som du hade tänkt dig, men så mycket bättre. 
Jag lovar.  Så hade jag gett mig själv en stor kram.

kram, Cathrine
- som just nu i detta ögonblick fick upp Cher i huvudet och hennes låt,
I could turn back time.
Lyssna gärna. Bra video. 

https://music.youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4&list=RDAMVMBsKbwR7WXN4


 

IMG_1366 IMG_1366

onsdag, herregud redan onsdag, kl 06:25, med kaffet på lilla brickan.

Ja, jäklar, det finns ju så mycket att vara glad för!
Igår pratade jag och den eminenta lilla fru Berggren aka PT och träningsguru, för ett fullsatt event ordnat av Friskis och klädföretaget Röhnish. 

Det är så roligt på så många olika sätt. 
Dels att vi drar mest gäster av alla föreläsare som Röhnish anlitar.
Dels att jag fick tjata oss in där, för vi blev nobbade då vi ansågs för gamla och vår målgrupp var inte intressant för Röhnish. 
Så fel de hade. 

Anyway. 
Roligt. Dels för att det är roligt att få vara en del av Friskis-familjen och vara accepterad där med det budskap jag har. 
Att det jag håller på med, min 8/800-metod främst hjälper hälsan och att viktminskningen kommer på köpet. 
Att sänka sitt blodtryck, blodsocker och blodfetter är ju en superstor hälsobonus, och så får man viktminskningen som extra, extra bonus. 
Bästa Kinderägget, om du förstår vad jag menar. Läs mer här om du inte förstår. 
Ja, roligt att Friskis fattar. 
Nästa föreläsning på Röhnish kommer handla om pilgrimsvandringen och Caminon. Det ska bli sååå kul. 

Fast det jag fnissat åt mest i går var ett möte med en väninna som gillar tjejer. Jag har ganska många väninnor som är gifta/bor ihop med en annan kvinna. Jag gillar lesbiska tjejer, lite rakare och tydligare på något vis. Jag gillar tydlighet.
Hur som helst, så var hennes väldigt enkla och raka budskap denna gång att jag fiskade i fel vatten. Jag borde dejta en tjej istället.  Så skulle allt lösa sig, menade hon. 
Jag fnissade hela vägen hem där jag stod och swishade hem på min eldrivna sparkcykel. 
Ja, det skulle ju onekligen sätta stopp för alla eventuella tomteparader. 
En liten tomtegumma istället för tomtegubbe. :-) Man måste ju le, eller hur?
Mjae, jag vete tusan... jag gillar ju tjejer, men ligga med en, hmmm.. jag vet inte. 
Men som sagt, man ska ju inte dö nyfiken, så vem vet? Men borde det inte pirra lite därnere då?
Jag håller er uppdaterade. jag lovar. 

Nu mot mottagningen och en dag med mycket klienter. En bra dag. 
Jag är tacksam. 

kram, Cathrine  




 











  

IMG_1339 IMG_1339

tisdag, dagarna går, vare sig man vill eller inte... kl 06:31, med kaffe på lilla brickan i sängen. 

Olika saker får mig att tänka och sedan skriva.
Ibland är det min egen situation, ibland är det en mening någon säger eller ett möte jag har. 
Idag är det den här geniala texten på tyg från @broderauttexten. (följ gärna på Insta)


Jag fattar inte, ska JAG ta ansvar för MITT liv?
Men hallå??

Jag har börjat gå i terapi. Det har jag visserligen gjort i många perioder i mitt liv, och det har även varit en del av min utbildning till samtalsterapeut. 
Men denna gång är det för min skull och för att lära mig att ta ansvar för mitt eget liv.
Framför allt för den här tomteparaden av gubbar som senaste två åren tultat genom mitt liv och fått mig att tappa fokus på vad som är viktig och framför allt vem som är viktig här. 
Hela tiden försökt att tillgodose andras behov och vara en person jag tror att han vill ha, vill träffa, vill vara med.
Försökt klämma ned mig i en låda, en papplåda, som varit en aning för trång men där jag trott att väggarna skulle bli mjukare om bara tiden gick. 
Kartongen blev inte rymligare, väggarna blev inte mjukare. 
Jag testade att gå ned mycket i vikt, då kanske lådan blir större, jag får bättre plats. 
Nope. Inte det heller. 
Det enda som hände var att brösten försvann när jag gick ned i vikt. Mycket tråkigt. 
Nu är de på plats igen. Upp ett par kilo. Sådärja. 

Nu uppe ur lådan. Andas lättare. Men inte så glad. 
But that too will pass. In time. 

Lustigt hur alla plötsligt säger åt en hur snygg man är när man mår som sämst. Underar vad det beror på? Är jag bara bra på att hålla masken, sminka mig och blåsa håret snyggt?
Kan det vara så enkelt?

Hur går det för dig? Tar du ansvar för ditt liv? Tar du ansvar för din kropp, din hälsa?
Stora frågor att fundera kring. 
Behöver du ett bollplank så är jag bra på både att lyssna och hitta bra svar. För andra i alla fall. Erfarenhet saknas inte. 
Som hjärnskrynklare OCH hälsocoach så är jag bra på just sådant. 
Hör av dig om du vill ta en promenad och ventilera dina tankar.  Klicka är för kontakt. 
Jag tar både män och kvinnor som klienter, men jag är ingen dejtingservice. :-)

kram, 
Cathrine







 

måndag, kl 07:07, solen skiner och jag har gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Börjar ju nu så smått förstå att mina tankar når ganska många av er därute.
Jag är så otroligt glad över alla kommentarer och klappar på axeln jag får av er alla. 
Inte ett enda negativt ord.
 
Jag blev genuint förvånad över frågan jag fick härom dagen, om jag får mycket kritik eller nättrollande. 
Nix, ingenting.
De som inte gillar, bryr sig väl inte tänker jag....
En drygt 60 år gammal liten tantaluras tankar och funderingar kring ålder, relationer, kärlek och allt det andra roliga i livet är nog inte så mycket att bråka om tänker jag...
Lite så där glad och och tacksam över det mesta. Fortfarande kåt när det behövs. 
(nu blir det väl lika mycket liv som efter det jag skrev om torrfitta :-)

Fast grejen är den att jag faktiskt är så sjukt tacksam och så väldigt glad över så mycket!
Det där med tacksamhet kom nog efter pilgrimsvandringen. Går man i 80 mil i fem veckor så upptäcker man hur oändligt mycket det finns att vara tacksam över. 
Att det inte regnar, inga skavsår,  att de enda du har med dig torkar, att det finns en säng (utan löss) ledig, en uttag att ladda mobilen, en middag som går att äta, människor att dela upplevelsen med. 
Såå mycket att vara ödmjukt tacksam för. 

Numera är jag tacksam för att andra vill följa i mina spår och vandra med mig på mina pilgrimsvandringar i sommar. 
Det finns plats kvar både i juni och september. 

Det där med glädje kom nog också under de fem veckornas vandring. Jag hittade tillbaka till den gladare versionen av mig själv. 
Henne har jag tack och lov lyckats få behålla och jag är numera så himla glad över så väldigt mycket. 
Låter det fånigt? Ja, kanske lite. 

Mina stora glädjekällor just nu är att få stå i ett restaurangkök igen. Få komma tillbaka till mina rötter och få stå vid en köksbänk och laga mat. Det är en annan känsla än när man lagar middag hemma, vare sig det är till sig själv eller till kompisar. 
Min andra glädjekälla är att ha lärt sig en ny Food tours tur och för första gången kört den själv och den satt som en smäck. Jag hade 11 superglada och trevliga gäster med mig på min tur i Vasastan i lördags, och det var såååå kul!! 
( de var glada också, inte bara jag) 

Min sista glädjekälla, för denna gång iaf, är den grupp av 10 underbara kvinnor som idag har avslutat sina 8 veckor hos mig på kvällskurs. 
Tillsammans har vi träffats varje måndag och jag har coachat och peppat hela gänget till -10 kg och massor av ny energi, bättre värden och gladare kroppar. Det är jag så sjukt tacksam och glad för.
Vill du också komma i din bästa sommarform, så häng med på nästa kurs som börjar 8-9 april. Kolla mer info på hemsidan
Där finns även en onlinekurs, som många har fått samma goda resultat av. 
Till kurserna finns det även en FB-grupp där du som är intreseerad av  metoden, 8/800 kan gå med i och bli inspirerad av de andra deltagarna. 

Till sist är det väl någon då som undrar över kåt, eller hur? Ja, faktum är ju att en hel del lust kommer tillbaka när man får en gladare och smalare kropp. Märkligt nog så skickar kroppen en hel del hormonsignaler när den får det bränsle den behöver för att fungera. Bra mat och bra träning gör kroppen glad, då blir man kåt och får lust att använda kroppen till roliga saker. 
Och funkar inte det så är alltid 2-3 tabletter av ashwaganda en bra sak att ta till! Lite extra liv och lust, det kan jag lova!

Ha en bra måndag!
Cathrine






 

fredag ( ingen bra bloggdag) kl 06:49, med fulkaffe i koppen, på lilla brickan, i sängen...

Jobbade som kock igår hos min kompis Gunilla. Hoppade in och hjälpte henne med en stor beställning. 
Det var UNDERBART. 
Att få vara tillbaka i sitt rätta element, i köket, vid spisen, med en kniv och ett skärbräde och ett tydligt mål. 
Få fram maten i tid. 


Så skönt at få stå en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Mycket terapeutiskt just nu. 
Fast Gunilla är ju också gammal hjärnskrynklare som jag och en sällsynt bra lyssnare dessutom, så vi hann prata en hel del mellan de olika gästernas luncher, middagar, fikastunder och mingelbufféer. 

En klok kvinna målade en mycket bra bild i mitt huvud för många, många år sedan. Det var Birgitta Watz, konstnärinnan som beskrev livet, skeendet som en stark flod och du sitter i en liten båt i den starka strömmen som fort forsar framåt. 
Inse att det är lönlöst att försöka greppa tag i en gren som hänger över floden och försöka ta dig ur strömmen, eller försöka styra din lilla båt (kajak, kanske?) till en stilla biflod. ( där står vattnet stilla och inget alls händer).
Nej, bättre att försöka följa med floden, läs livet, fälla in årorna, sluta streta emot eller paddla åt något annat håll. 
Det är ändå  lönlöst. 
Bättre då att glatt och med stor TILLIT  ( tack Björn Natthiko)  försöka följa med i båten, nyfiken hålla i sig i relingen och se vartåt färden och floden tar dig. 
Bättre att röra sig framåt. Livet går ju ändå framåt. 

Så glatt, nyfiken och med mycket stor tillit på livet, universum eller vem det nu är som bestämmer, så tänker jag lugnt sitta kvar i båten och förundrat se på vart det tar vägen. 
För det gör det ju. 
Det enda man inte vet är vart. 

Trevlig helg,
Cathrine

Glöm inte att nya kvällskurser i 8/800 börjar 8 och 9 april. 
Vi pratar hälsa, vikt, livet och mycket , mycket mer. 
Varmt välkommen. Se mer info på hemsidan. 
 
IMG_2374 IMG_2374
onsdag, kl 06:37, med kaffe på lilla brickan och dagsljus i ögonen...

Det är magiskt. Dagsljus när man vaknar kl 06..
Vilken gåva. 
Hade jag inte haft så ont i ett knä hade jag varit ute på PW just nu. 


Jag var och lyssnade på Björn Natthiko Lindeblad  igår. Ni vet killen som blev bergsmunk i Thailand i 17 år och sedan 15 år håller i retreats och meditation.
Lyssna gärna på hans sommarprat från 2018.
Han är på turné runt Sverige just nu och drog igår ihop 1200 stockholmare på Chinateatern.
Vi var 80 % kvinnor. Undrar varför. Är det bara kvinnor som söker nycklar till frihet?

Berättade Björn något vi inte redan visste eller i någon mån tänkt själva? Nej, jag tror inte det. 
Men det är liksom inte poängen.
Det faktum att en enda människa kan sitta på en tom scen i två timmar i en fotölj och bara prata. Och alla lyssnade som tända ljus säger ju en del, tänker jag.
Vi behöver människor som Björn, iaf för den tiden som finns kvar. Vi behöver människor som manifesterar ren godhet, ren ödmjukhet, ren innerlighet. 
Med alla de fel och brister som fortfarande finns i varje människa. 

Han beskrev den här tiden på dygnet, precis mellan sömn och vakenhet, den jag själv skriver dessa bloggar på. Han beskrev den känslan som jag också har så här tidigt på morgonen. Den tid då alla tankar är alldeles nya och otänkta. 

Finns det nycklar till frihet? Vad betyder frihet för dig? Hur stort behov har vi av frihet?
Det fanns nog lika många svar på den frågan som vi var där igår och lyssnade. 
Vi tog alla med oss en liten pusselbit till just det livspussel vi själva lägger just nu. 
Det om oss själva, du vet. 
Det där jobbiga pusslet, med så jäkla många små bitar. 

Men det faktum att vi alla gick därifrån i djup tystnad och hade svårt att finna ord en lång stund efteråt vittnar väl om en del tänker jag. 

Själv så hade jag sett fram emot denna kväll i månader och hade tänkt gå med en speciell person, men så blev det inte. Livet ville annorlunda. 
En nyckel i sig tänker jag. 
Björn pratade om tillit. Om att när en dörr stängs framför dig inte genast börja leta efter en annan dörr ( mitt gamla beteende) utan istället stå kvar och vänta, med en kärleksfull tillit på att allt kommer bli till det bästa. 
Men kanske inte precis som du tänkt dig. Tillit. Trust. Have faith. 
Bryta mönster.

Ja, du märker ju att man läser in det man själv vill i allt man möter. 
Vilket kanske är en nyckel i sig. 

Jag tillbringade ett par timmar i går morse med min kloke, om än i bland något vilde son, men som har en djupt andlig sida.  Vi pratade om meditation. 
Bilden föreställer hans förslag.

Det kanske är en av de nycklar jag ska ha? 

Hur ser dina nycklar till frihet ut? Behöver du några nycklar? Har du hittat dina nycklar?
Vad är frihet? 

Ja, som du märker så var det ju det enkla och lätta frågorna idag. imorgon går vi vidare till "meningen med livet".
Nä, förlåt jag bara skojar. 
En av Björns tips var också att inte ta sig själv på så blodigt allvar. 
Där är jag iaf en god bit på väg.
Jag lånar ett mantra från Björn. Jag kan ha fel.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089509?programid=1165


Så, min vän, Namaste och allt det där.
Nu ska jag gå och stryka min kockrock och göra ett spännande inhopp som kock och hjälpa en god vän med ett stort caterings/kokerska uppdrag. 

Idag är en ny dag. 

Cathrine 

 
tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 

senaste inläggen

Arkiv