Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2019

IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

IMG_1132 IMG_1132

torsdag, kl 06:44, i sängen med kaffe på lilla brickan.

Alltså, himmel! Jag blir så trött.
Ännu en kommentar från någon som inte förstår hur 8/800 fungerar och tror att man inte blir mätt på 800 kcal per dag! 
Men, hallå, nej man svälter inte. Absolut inte. 

 

Låt mig förklara. 
För drygt två år sedan snubblade jag på en bok skriven av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Där beskriver han det han kallar för 800-metoden eller Blodsocker-koll.
Genom att under 8 veckor äta 800 kcal i form massor av grönsaker, fisk, kött och ägg så sänker du blodtryck, blodfett och och blodsocker - och går tryggt och fint ned med ca 1 kg i veckan. Precis som man ska. 
Kroppen blir mätt, nöjd, trygg, säker - och frisk. 

Jag är nu den enda i Sverige som faktiskt har fått godkänt av Michael Mosley att jobba med metoden och jag har döpt den till 8/800. 
Jag som jobbat med hälsa och friskvård i hela mitt liv har aldrig varit med om något som funkar så bra, på alla. Du blir friskare, piggare, starkare, gladare, bättre mage, sover bättre, mår bättre och orkar mer. Även träna, för den som oroade sig för det. 
Vi äter ju massor av grönsaker och där finns det hur mycket kolhydrater som helst, som fungerar som utmärkt bränsle för just träning. Med ett glas rödbetsjuice innan träning så får du precis den mängd energi och syresättning av blodet som du behöver för att orka med din träning till max. 
Välj gärna en sort som heter Rå Rödbeta Prestation från Wellnox.se. 

för övrigt, vilket kanske också är på sin plats här, är det faktum att alla läkare jag känner backar upp dessa teorier och remitterar sina patienter till mig.
Samma sak gäller personliga tränare, i alla fall de som läst på den senaste forskningen och vet vad en anti inflammatorisk kost gör för kroppen, hur bra den mår av denna typ av mat.

För övrigt så blir jag helt veckovill av alla dessa röda dagar. Min hjärna hade fredagsfeeling i tisdags och nu vet den inte vilken dag det är och vad jag vill att den ska vara i för mood. 

Helgen bjuder på nytt och spännande då jag kommer att byta mottagning och från och med nu har eget rum igen efter ett par år på supertrevligt kontorshotell. 
Ny fas i jobblivet. 

Vill du testa min metod 8/800 och komma iform inför sommaren, så startar ny kurs nästa vecka, på tisdag. Häng med på den!
Läs mer här.

Nu är det dags att snart skutta iväg och hämta nycklar till nya mottagningen, träffa duktiga Alexandra Nemeth på Grundform för att finputsa på Onlinekursen och sedan några klienter på eftermiddagen. 
Jo, lunch med bästa Fredrik, såklart!

Sedan är det helg igen! 
(då blir det date, men det tar vi en annan gång. ;-)

Trevlig, eehh, torsdag!!!! 
Cathrine














 

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

IMG_1384 IMG_1384
Lördag, kl 07:46, med en kopp kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag brukar inte skriva på lördagar. 
Dels för att jag ofta jobbar på Food Touren, dels för att bloggar inte är så lästa på helgerna.
Men nu skriver jag ju inte den här bloggen primärt för dig, utan för mig själv.
Kanske det bästa jag gjort. 
Hittills i alla fall.
 

Idag tänkte jag berätta historien om bandet jag bär och tatueringen jag har. 

För två år sedan var jag med om en separation. Det var inte min vilja och jag var väldigt lost in space. 
Men relationen var inte bra och hade inte varit den på väldigt lång tid, och hela min familj stod bakom mitt beslut. De visste att han inte varit snäll mot mig men inte velat säga för mycket. 
Min son såg sin mammas förvirring och förtvivlan. Och han visste vad som behövde göras.
- Alla mammor behöver en utmaning och ett äventyr i livet, och nu är det din tur, lilla mamma.
Han hade bestämt sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, ett liten nätt vandring på 80 mil, tvärs över Spanien. 
Nästa dag kom han förbi och han lät mig prova ut ett par vandringskängor och köpte dem åt mig. 
De följande tre månaderna stod han utanför min port varje morgon, tog mig på långa vandringar och såg till att jag gick in kängorna.
Tre månader senare köpte han en enkel  flygbiljett till Paris och en tågbiljett till Atlantkusten. 
Min fem veckor långa vandring skulle nu börja. 

Jag gick, och jag grät, och jag gick, och jag funderade, jag gick och jag tänkte...
Jag gick och jag gick. 

Någonstans i mitten, efter 2-3 veckor vände det. Jag gick och jag skrattade. Jag gick och jag log. 
Jag hade träffat en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv.
Den som trodde på den här kvinnan och litade på sig själv. 
Jag lärde mig ödmjukhet och tacksamhet. Och glädje i de små tingen. 

Efter fem veckor var jag klar. Eller föresten, man är nog aldrig klar med en Camino. Man tar bara en paus. Och skaffar sig en tatuering. 
Det är en pilgrimssnäcka och en vägvisare. Alltid bra att ha till hands tänkte jag.

Pausen var inte så lång. Ett par månader senare gick jag igen. Då med en grupp för en damtidning. 
Jag fick med mig en relation från den resan. en bra relation, om än gift. Men faktiskt bra för mig, inser jag nu. Att få känna sig så älskad är en ynnest och en gåva. Även om den inte var min att behålla.
Gåvor är ibland sådana. 

Sedan har jag gått ytterligare två vandringar och vid den senaste så fick vi alla en liten gåva av vår spanske caminoguide Jose-Louis. En liten tygremsa, en snodd. Med ett budskap.
På min remsa står det ungefär såhär,
Dröm inte bort ditt liv
Lev dina drömmar


Jag har burit min remsa knuten runt handleden sedan augusti förra året. Jag hade tänkt bära den tills jag kommer tillbaka till Caminon igen, var min tanke. 
Funderar nu att tänka om. Tror att jag börjar förstå min läxa och börjar leva efter den. 
Jag lever mina drömmar idag. 
Så jag tror att det är dags att klippa loss remsan, sända en tacksamhetens tanke till min vän i Spanien och fortsätta att leva mina drömmar. 
Det har min remsa påmint mig om i alla dessa månader. 
Men nu har den gjort sitt jobb, är dessutom  ganska smutsig och det är dags att klippa av den.

Vill du också leva dina drömmar?  Vill du ha en remsa av mig nästa gång?
Följ med på någon av mina caminovandringar i vår eller i höst. 
Läs mera här.  

Buen Camino.
Cathrine

 




 
IMG_0488 IMG_0488

fredag, fan vad tiden går, kl 06:59, med kaffe på lilla brickan, nybäddad säng.

Jag skrev något om svensk sjukvård igår. Väldigt tacksam för hur väl den fungerar. Inom loppet av 15 minuter hade jag varit hos en mycket skicklig ortoped tills jag var röngtad, på olika ställen.
Djupt tacksam.
 
Lilla knät är mycket bättre. Friden lägger sig i stugan. 

Någon skrev om att jag måste vara snäll med mig själv. Jag svarade att jag nog hade svart bälte i just självgull. 
Jäklar vad jag gullar med mig själv och överraskar mig med små presenter och annat roligt. 
Jag slår alltid ihop händerna då och ser otroligt glad och förvånad ut över de presenter och andra överraskningar jag har hittat på åt mig själv.
Ja, du fattar, jag är bra på sådant. 
Självgull. 

För nästan precis fyra månader sedan så fick jag en fantastisk komplimang. 
(inte av mig själv, får jag väl tillägga)
Nej, jag fick den av en man som tyckte att mina ögon glimmade och gnistrade. Det betyder att man är glad. 
Och så är det nog. Ögonen lyser när man är glad. 

Jag försöker att bära med mig den glädjen och vara glad så ofta det bara går. Det går inte alltid, så har det också varit den senaste tiden. 
Men genom att hela tiden leta glädje i allt jag gör så går det faktiskt lättare, snabbare och fortare att hitta tillbaka till grundglädjen. 

Bilden föreställer mig och min älskade kollega och vän Eva Berggren som jag har så mycket roligt tillsammans med och blir så glad av.
Men det kanske syns?


Och det är väl här det där självmyset kommer in i bilden. 
Myser och gullar jag med mig själv så blir jag ju glad av att en enda människa bryr sig om hur jag mår. Jag. 
No man is an island, ingen människa mår bra av att vara ensam, såklart. Vi är flockdjur. 
Men en mycket klok man sa till mig för många, många år sedan, var lycklig med dig själv innan du kan vara lycklig med någon annan. 
So true. Han hade så rätt den där reklamgurun från "förr i tiden"
 

Så med dessa ljusa rader lämnar jag dig för denna vecka, åter på måndag.
Fredagen ägnas åt att flänga runt i knallgrön (ganska ful) jacka och guida för Food Tours. Det ska bli väldigt trevligt. 
Kvällen avslutas nästan alltid på Tennstopet, mitt absoluta favorithak. Det blir alltid en pytt och en öl vid bardisken.
Vi kanske ses?
DET mina vänner, är höjden av självgull!

Trevlig helg!
Cathrine

IMG_0598 IMG_0598

torsdag, kl 07:46, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Vaknar arg! Det händer ta mig sjutton inte ofta. 
Hade bestämt mig igår för att inte klaga på den mat jag åt på Allegrine hos Danyel Couet igår, men ändrade mig idag.

Jag klagar aldrig på mat. 
Men när den känslan av besvikelse inte lämnat dig nästa dag, ja då hör man av sig, och det är precis vad jag gjort. 
Det var faktisk inte bra alls. Och det vet han nu.

Pratade en lång stund med min kompis Fredrik på väg hem igår kväll. Jag längtar till våra samtal. Men så är det att ha en allra bästa kompis. 
Som vi sa igår kväll, vi är mycket, men vi är inte tråkiga. Ingen av oss lever väl det perfekta livet just nu, varken privat eller jobbmässigt. 
Men det händer otroligt mycket i våra liv, hela tiden. och vi har inte tråkigt i en sekund.
Det är nog en bra devis tänker jag. "60 - och inte tråkigt en sekund". 
Fast Fredrik är ett par år yngre, så det gäller nog bara mig. :-)

På middagen igår tillsammans med gamla goda väninnan E, så pratade vi gamla minnen från svunna tider då vi båda var mycket mer "inne" än vad vi är idag.
Extremt o-inne idag skulle jag nog vilja säga till och med..

(bilden är från en invigning och jag var 25 år och nykär i sonens pappa)

Och jag önskade att jag hade fått slå följe ett stund med den 25-åring jag var då, och be henne att uppskatta det liv hon levde då. Jag hade bett henne att njuta mer, vara mer i stunden. 
Hade det varit möjligt? Hade hon förstått mig? Var jag den då jag är idag? 
Nä, så är det ju såklart.
Lever jag i stunden idag? Njuter jag av ögonblicket nu?
Kommer jag att önska att om 20 år, kommer som 80-åring önska att jag fått ge den 60-åriga versionen av mig några goda råd?
Ja, helt säkert.

Men jag vet också helt säkert att jag hade velat gå bredvid den 20-åriga versionen av mig och klappa mig på kinden och säga, älskade vän, det kommer att gå bra, alltsammans kommer gå jättebra.
Inte en sekund som du hade tänkt dig, men så mycket bättre. 
Jag lovar.  Så hade jag gett mig själv en stor kram.

kram, Cathrine
- som just nu i detta ögonblick fick upp Cher i huvudet och hennes låt,
I could turn back time.
Lyssna gärna. Bra video. 

https://music.youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4&list=RDAMVMBsKbwR7WXN4


 

IMG_1366 IMG_1366

onsdag, herregud redan onsdag, kl 06:25, med kaffet på lilla brickan.

Ja, jäklar, det finns ju så mycket att vara glad för!
Igår pratade jag och den eminenta lilla fru Berggren aka PT och träningsguru, för ett fullsatt event ordnat av Friskis och klädföretaget Röhnish. 

Det är så roligt på så många olika sätt. 
Dels att vi drar mest gäster av alla föreläsare som Röhnish anlitar.
Dels att jag fick tjata oss in där, för vi blev nobbade då vi ansågs för gamla och vår målgrupp var inte intressant för Röhnish. 
Så fel de hade. 

Anyway. 
Roligt. Dels för att det är roligt att få vara en del av Friskis-familjen och vara accepterad där med det budskap jag har. 
Att det jag håller på med, min 8/800-metod främst hjälper hälsan och att viktminskningen kommer på köpet. 
Att sänka sitt blodtryck, blodsocker och blodfetter är ju en superstor hälsobonus, och så får man viktminskningen som extra, extra bonus. 
Bästa Kinderägget, om du förstår vad jag menar. Läs mer här om du inte förstår. 
Ja, roligt att Friskis fattar. 
Nästa föreläsning på Röhnish kommer handla om pilgrimsvandringen och Caminon. Det ska bli sååå kul. 

Fast det jag fnissat åt mest i går var ett möte med en väninna som gillar tjejer. Jag har ganska många väninnor som är gifta/bor ihop med en annan kvinna. Jag gillar lesbiska tjejer, lite rakare och tydligare på något vis. Jag gillar tydlighet.
Hur som helst, så var hennes väldigt enkla och raka budskap denna gång att jag fiskade i fel vatten. Jag borde dejta en tjej istället.  Så skulle allt lösa sig, menade hon. 
Jag fnissade hela vägen hem där jag stod och swishade hem på min eldrivna sparkcykel. 
Ja, det skulle ju onekligen sätta stopp för alla eventuella tomteparader. 
En liten tomtegumma istället för tomtegubbe. :-) Man måste ju le, eller hur?
Mjae, jag vete tusan... jag gillar ju tjejer, men ligga med en, hmmm.. jag vet inte. 
Men som sagt, man ska ju inte dö nyfiken, så vem vet? Men borde det inte pirra lite därnere då?
Jag håller er uppdaterade. jag lovar. 

Nu mot mottagningen och en dag med mycket klienter. En bra dag. 
Jag är tacksam. 

kram, Cathrine  




 











  

IMG_1339 IMG_1339

tisdag, dagarna går, vare sig man vill eller inte... kl 06:31, med kaffe på lilla brickan i sängen. 

Olika saker får mig att tänka och sedan skriva.
Ibland är det min egen situation, ibland är det en mening någon säger eller ett möte jag har. 
Idag är det den här geniala texten på tyg från @broderauttexten. (följ gärna på Insta)


Jag fattar inte, ska JAG ta ansvar för MITT liv?
Men hallå??

Jag har börjat gå i terapi. Det har jag visserligen gjort i många perioder i mitt liv, och det har även varit en del av min utbildning till samtalsterapeut. 
Men denna gång är det för min skull och för att lära mig att ta ansvar för mitt eget liv.
Framför allt för den här tomteparaden av gubbar som senaste två åren tultat genom mitt liv och fått mig att tappa fokus på vad som är viktig och framför allt vem som är viktig här. 
Hela tiden försökt att tillgodose andras behov och vara en person jag tror att han vill ha, vill träffa, vill vara med.
Försökt klämma ned mig i en låda, en papplåda, som varit en aning för trång men där jag trott att väggarna skulle bli mjukare om bara tiden gick. 
Kartongen blev inte rymligare, väggarna blev inte mjukare. 
Jag testade att gå ned mycket i vikt, då kanske lådan blir större, jag får bättre plats. 
Nope. Inte det heller. 
Det enda som hände var att brösten försvann när jag gick ned i vikt. Mycket tråkigt. 
Nu är de på plats igen. Upp ett par kilo. Sådärja. 

Nu uppe ur lådan. Andas lättare. Men inte så glad. 
But that too will pass. In time. 

Lustigt hur alla plötsligt säger åt en hur snygg man är när man mår som sämst. Underar vad det beror på? Är jag bara bra på att hålla masken, sminka mig och blåsa håret snyggt?
Kan det vara så enkelt?

Hur går det för dig? Tar du ansvar för ditt liv? Tar du ansvar för din kropp, din hälsa?
Stora frågor att fundera kring. 
Behöver du ett bollplank så är jag bra på både att lyssna och hitta bra svar. För andra i alla fall. Erfarenhet saknas inte. 
Som hjärnskrynklare OCH hälsocoach så är jag bra på just sådant. 
Hör av dig om du vill ta en promenad och ventilera dina tankar.  Klicka är för kontakt. 
Jag tar både män och kvinnor som klienter, men jag är ingen dejtingservice. :-)

kram, 
Cathrine







 

måndag, kl 07:07, solen skiner och jag har gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Börjar ju nu så smått förstå att mina tankar når ganska många av er därute.
Jag är så otroligt glad över alla kommentarer och klappar på axeln jag får av er alla. 
Inte ett enda negativt ord.
 
Jag blev genuint förvånad över frågan jag fick härom dagen, om jag får mycket kritik eller nättrollande. 
Nix, ingenting.
De som inte gillar, bryr sig väl inte tänker jag....
En drygt 60 år gammal liten tantaluras tankar och funderingar kring ålder, relationer, kärlek och allt det andra roliga i livet är nog inte så mycket att bråka om tänker jag...
Lite så där glad och och tacksam över det mesta. Fortfarande kåt när det behövs. 
(nu blir det väl lika mycket liv som efter det jag skrev om torrfitta :-)

Fast grejen är den att jag faktiskt är så sjukt tacksam och så väldigt glad över så mycket!
Det där med tacksamhet kom nog efter pilgrimsvandringen. Går man i 80 mil i fem veckor så upptäcker man hur oändligt mycket det finns att vara tacksam över. 
Att det inte regnar, inga skavsår,  att de enda du har med dig torkar, att det finns en säng (utan löss) ledig, en uttag att ladda mobilen, en middag som går att äta, människor att dela upplevelsen med. 
Såå mycket att vara ödmjukt tacksam för. 

Numera är jag tacksam för att andra vill följa i mina spår och vandra med mig på mina pilgrimsvandringar i sommar. 
Det finns plats kvar både i juni och september. 

Det där med glädje kom nog också under de fem veckornas vandring. Jag hittade tillbaka till den gladare versionen av mig själv. 
Henne har jag tack och lov lyckats få behålla och jag är numera så himla glad över så väldigt mycket. 
Låter det fånigt? Ja, kanske lite. 

Mina stora glädjekällor just nu är att få stå i ett restaurangkök igen. Få komma tillbaka till mina rötter och få stå vid en köksbänk och laga mat. Det är en annan känsla än när man lagar middag hemma, vare sig det är till sig själv eller till kompisar. 
Min andra glädjekälla är att ha lärt sig en ny Food tours tur och för första gången kört den själv och den satt som en smäck. Jag hade 11 superglada och trevliga gäster med mig på min tur i Vasastan i lördags, och det var såååå kul!! 
( de var glada också, inte bara jag) 

Min sista glädjekälla, för denna gång iaf, är den grupp av 10 underbara kvinnor som idag har avslutat sina 8 veckor hos mig på kvällskurs. 
Tillsammans har vi träffats varje måndag och jag har coachat och peppat hela gänget till -10 kg och massor av ny energi, bättre värden och gladare kroppar. Det är jag så sjukt tacksam och glad för.
Vill du också komma i din bästa sommarform, så häng med på nästa kurs som börjar 8-9 april. Kolla mer info på hemsidan
Där finns även en onlinekurs, som många har fått samma goda resultat av. 
Till kurserna finns det även en FB-grupp där du som är intreseerad av  metoden, 8/800 kan gå med i och bli inspirerad av de andra deltagarna. 

Till sist är det väl någon då som undrar över kåt, eller hur? Ja, faktum är ju att en hel del lust kommer tillbaka när man får en gladare och smalare kropp. Märkligt nog så skickar kroppen en hel del hormonsignaler när den får det bränsle den behöver för att fungera. Bra mat och bra träning gör kroppen glad, då blir man kåt och får lust att använda kroppen till roliga saker. 
Och funkar inte det så är alltid 2-3 tabletter av ashwaganda en bra sak att ta till! Lite extra liv och lust, det kan jag lova!

Ha en bra måndag!
Cathrine






 

fredag ( ingen bra bloggdag) kl 06:49, med fulkaffe i koppen, på lilla brickan, i sängen...

Jobbade som kock igår hos min kompis Gunilla. Hoppade in och hjälpte henne med en stor beställning. 
Det var UNDERBART. 
Att få vara tillbaka i sitt rätta element, i köket, vid spisen, med en kniv och ett skärbräde och ett tydligt mål. 
Få fram maten i tid. 


Så skönt at få stå en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Mycket terapeutiskt just nu. 
Fast Gunilla är ju också gammal hjärnskrynklare som jag och en sällsynt bra lyssnare dessutom, så vi hann prata en hel del mellan de olika gästernas luncher, middagar, fikastunder och mingelbufféer. 

En klok kvinna målade en mycket bra bild i mitt huvud för många, många år sedan. Det var Birgitta Watz, konstnärinnan som beskrev livet, skeendet som en stark flod och du sitter i en liten båt i den starka strömmen som fort forsar framåt. 
Inse att det är lönlöst att försöka greppa tag i en gren som hänger över floden och försöka ta dig ur strömmen, eller försöka styra din lilla båt (kajak, kanske?) till en stilla biflod. ( där står vattnet stilla och inget alls händer).
Nej, bättre att försöka följa med floden, läs livet, fälla in årorna, sluta streta emot eller paddla åt något annat håll. 
Det är ändå  lönlöst. 
Bättre då att glatt och med stor TILLIT  ( tack Björn Natthiko)  försöka följa med i båten, nyfiken hålla i sig i relingen och se vartåt färden och floden tar dig. 
Bättre att röra sig framåt. Livet går ju ändå framåt. 

Så glatt, nyfiken och med mycket stor tillit på livet, universum eller vem det nu är som bestämmer, så tänker jag lugnt sitta kvar i båten och förundrat se på vart det tar vägen. 
För det gör det ju. 
Det enda man inte vet är vart. 

Trevlig helg,
Cathrine

Glöm inte att nya kvällskurser i 8/800 börjar 8 och 9 april. 
Vi pratar hälsa, vikt, livet och mycket , mycket mer. 
Varmt välkommen. Se mer info på hemsidan. 
 
IMG_2374 IMG_2374
onsdag, kl 06:37, med kaffe på lilla brickan och dagsljus i ögonen...

Det är magiskt. Dagsljus när man vaknar kl 06..
Vilken gåva. 
Hade jag inte haft så ont i ett knä hade jag varit ute på PW just nu. 


Jag var och lyssnade på Björn Natthiko Lindeblad  igår. Ni vet killen som blev bergsmunk i Thailand i 17 år och sedan 15 år håller i retreats och meditation.
Lyssna gärna på hans sommarprat från 2018.
Han är på turné runt Sverige just nu och drog igår ihop 1200 stockholmare på Chinateatern.
Vi var 80 % kvinnor. Undrar varför. Är det bara kvinnor som söker nycklar till frihet?

Berättade Björn något vi inte redan visste eller i någon mån tänkt själva? Nej, jag tror inte det. 
Men det är liksom inte poängen.
Det faktum att en enda människa kan sitta på en tom scen i två timmar i en fotölj och bara prata. Och alla lyssnade som tända ljus säger ju en del, tänker jag.
Vi behöver människor som Björn, iaf för den tiden som finns kvar. Vi behöver människor som manifesterar ren godhet, ren ödmjukhet, ren innerlighet. 
Med alla de fel och brister som fortfarande finns i varje människa. 

Han beskrev den här tiden på dygnet, precis mellan sömn och vakenhet, den jag själv skriver dessa bloggar på. Han beskrev den känslan som jag också har så här tidigt på morgonen. Den tid då alla tankar är alldeles nya och otänkta. 

Finns det nycklar till frihet? Vad betyder frihet för dig? Hur stort behov har vi av frihet?
Det fanns nog lika många svar på den frågan som vi var där igår och lyssnade. 
Vi tog alla med oss en liten pusselbit till just det livspussel vi själva lägger just nu. 
Det om oss själva, du vet. 
Det där jobbiga pusslet, med så jäkla många små bitar. 

Men det faktum att vi alla gick därifrån i djup tystnad och hade svårt att finna ord en lång stund efteråt vittnar väl om en del tänker jag. 

Själv så hade jag sett fram emot denna kväll i månader och hade tänkt gå med en speciell person, men så blev det inte. Livet ville annorlunda. 
En nyckel i sig tänker jag. 
Björn pratade om tillit. Om att när en dörr stängs framför dig inte genast börja leta efter en annan dörr ( mitt gamla beteende) utan istället stå kvar och vänta, med en kärleksfull tillit på att allt kommer bli till det bästa. 
Men kanske inte precis som du tänkt dig. Tillit. Trust. Have faith. 
Bryta mönster.

Ja, du märker ju att man läser in det man själv vill i allt man möter. 
Vilket kanske är en nyckel i sig. 

Jag tillbringade ett par timmar i går morse med min kloke, om än i bland något vilde son, men som har en djupt andlig sida.  Vi pratade om meditation. 
Bilden föreställer hans förslag.

Det kanske är en av de nycklar jag ska ha? 

Hur ser dina nycklar till frihet ut? Behöver du några nycklar? Har du hittat dina nycklar?
Vad är frihet? 

Ja, som du märker så var det ju det enkla och lätta frågorna idag. imorgon går vi vidare till "meningen med livet".
Nä, förlåt jag bara skojar. 
En av Björns tips var också att inte ta sig själv på så blodigt allvar. 
Där är jag iaf en god bit på väg.
Jag lånar ett mantra från Björn. Jag kan ha fel.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089509?programid=1165


Så, min vän, Namaste och allt det där.
Nu ska jag gå och stryka min kockrock och göra ett spännande inhopp som kock och hjälpa en god vän med ett stort caterings/kokerska uppdrag. 

Idag är en ny dag. 

Cathrine 

 
tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Image-1 Image-1

måndag, kl 07:12, i sängen, med kaffe på lilla brickan...

Jag satt och åt lunch med min mamma igår och vi pratade om relationer. Bra snack. 
Hon är 89 år och klar som en kristallkrona i huvudet. 
En välsignelse. 


Jag har funderat mycket på piloten som jag skrev om igår och mitt plötsliga uppbrott. 
Varför man plötsligt bryter upp efter ett långt äktenskap och jagar efter en dröm, likt en tintomara i en midsommarnattsdröm. Ett väsen. Något man tror man drömt om. En önskan. 
Vi har nog alla någon gång i vårt liv skymtat drömmen, eller det vi ia f trott vara vår dröm, därborta i fjärran. 
De flesta skulle nog bara le och ruska på huvudet och tänka att där var det en dröm som skymtade förbi. Kanske lett åt tanken. 
Jag valde istället att följa efter den. 

Stooort misstag, det kan man ju helt klart säga så här i efterhand. 
Jag bröt upp från ett långt äktenskap, skilde på på alldeles för kort tid och flyttade på mindre än två veckor till Mallorca och en man jag verkligen inte kände. 
Men utan att egentligen veta det så hade väl min dröm alltid varit en kärlekshistoria så andlös och sann att det inte behöves någon betänketid. 
Det kändes som jag inte hade en minut att förlora. 
Det skrevs artiklar och även ett radioprogram i ämnet passion om  mitt uppbrott. Kvinnor suckade och la huvudet på sned och önskade sig få göra samma sak, men välsignade säkert sin rädsla som hindrade dem från att göra något likande.
Jag kände mig otroligt fri, lycklig, som om jag gjorde en sista piruett, högt uppe på tåspetsarna, snurrandes runt på en strand med skjolarna som en sky runt mig....

Man kan väl lugnt säga att jag hoppade, från en klippa, eller en hög trampolin ned i vattnet. Eller rättare sagt där jag trodde det fanns vatten. 
Men det fanns inget vatten i just den poolen och då gör man sig väldigt illa av det fallet. Väldigt illa. Det gjorde ont väldigt länge. 

Ångar jag det idag? Vi pratade om just det igår, mamma och jag. Nej, jag ångrar inte uppbrottet, men jag ångrar hur jag gjorde det.
Jag sårade många, och gjorde en man väldigt olycklig. För det kommer jag alltid vara ledsen.  Jag vet att han har gått vidare och är väldigt lycklig idag. Lyckligare. Mindre vild fru. 

Men jag tror vi behöver piruetter i livet och det jag har tagit med mig ur den händelsen för nu nästan tio år, är nog mina armar, ni vet de där som jag sträcker upp  i luften på alla bilder.
My happy pose. 
Det går att vara microhappy, utan att skiljas och göra andra människor olyckliga. 
Jag hittade mina armar igen när jag gick Caminon, de 80 milen och blev genuint glad igen.
Numera åker de upp i luften av bara farten. 
Och gör mig lycklig. 

Ha en bra måndag,
Cathrine

















 

IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

IMG_1183 IMG_1183

torsdag, kl 07:53, med kaffe på sängen, på lilla brickan. 

Långsamt men säkert så faller bitarna på plats.
Inte i den ordning som jag hade trott eller tänkt. 
Absolut inte med den bilden som jag hade trott att MITT färdiga pussel skulle se ut.
Men andra motiv börjar skymta fram.
Och de är fina. 


Jobbet som varit lite skakigt ett tag börjar falla på plats.
Och jag inser också varför och vad som händer.
Idag får jag de flesta dagklienter via läkarmottagningar, via remisser och dessa nya vägar tar tid att bygga. 
Det är jag som varit otålig.
( vilket man är av naturliga skäl när man är ensamförsörjare, egen företagare, ensamstående och ensamboende, i andra hand)  
Men nya och spännande vägar, samarbeten och arbetspartners byggs och det känns otroligt lugnt. 
Jag byter inriktning på min verksamhet, från ren viktminskning till hälsa. Hälsocoaching. Tillsammans med läkare. Det känns tryggt. 
Jag är lugn. Vilket egentligen är märkligt när man istället borde vara livrädd när allt flyter. 
Men jag är kolugn. Allt ordnar sig. 
Pusselbitarna faller på plats. 

Vänskap. Jag lutar mig så tryggt mot den solida mur av vänskap jag möter just nu. Det har tagit tid att hitta den person som är värd att gillas och älskas av andra människor. Jag själv. Jag skrivit det förut, hur ska man förvänta sig vänskap när man inte ens gillar den version av sig själv som man är.
Nu gillar jag den jag har blivit och jobbar varje dag med att vara så sann och så naken som det bara går. Jag bär mitt hjärta i min utsträckta hand på ett helt annat sätt än tidigare.
Man får det man projicerar.
Och det jag får tillbaka idag är ett guldskimmer, ett stilla regn av rent guld och starka ljusa solstrålar som lyser upp mitt hjärta. 
Och för det är jag ödmjukt tacksam. 

Relationer. Även här får man det man projicerar. 
Det är inte enkelt. Hell no. ingen tebjudning precis....
Här ägnar jag mig just nu aktivt åt att möta och ställa till rätta. Få till bra avslut. Lämna i kärlek. Välsigna och släppa taget. 
Släppa taget om det som inte var mitt och aldrig var mitt. 

Hur just det pusslet landar är svårt att säga. jag ser inte bilden ännu. Letar fortfarande efter bitar. En bit blå himmel, en bit blått hav. En bit av ett härta. 
Du som lagt ett pussel vet precis hur de bitarna ser ut. 
Hur den färdiga bilden ser ut och vad motivet föreställer är ännu inte möjligt att se.
Men jag är nyfiken.   
Och jag är inte för gammal och det är inte för sent. 


Vill du också lägga pussel? Leta reda på pusselbitarna i ditt liv som gör att du lättare förstår dina livsval, både när det gäller vikt, hälsa och det viktigaste, om dig själv?
Hör av dig så pratar vi vidare. 
​​​​​​​Cathrine













 

IMG_1280 IMG_1280
onsdag ( shit vad tiden går fort) kl 07:56, med kaffe på lilla brickan...
Tack för lån av bild, Jesper Waldersten, nu aktuell med utställning på Fotografiska. Magisk. Precis som han. 


Jag var ute och gick på mina nu (nästan) dagliga powerwalks runt Djurgården igår morse. 
Min väninna är väldigt morgontidig så jag var ute redan före 7 på morgonen. 


Det var härligt, och så fort vädret bjuder på fler dagar utan snö och vertikalväder så blir det en daglig morgonrutin, du kan följa mig och min #brojävlen2019 på Insta. 
Det är inte för att visa hur himla duktig jag är som kan gå runt Djurgården, utan för att sporra mig att faktiskt göra det också! Precis som jag gjorde för ett par år sedan med #björkjäveln om det är någon som minns.
När jag skriver om det så inser jag ju att #björkjävlen hade massa hyss för sig. Jag inser också att #brojäveln måste få mer tankar och känslor. Men det är som en relation, ett förhållande, det måste få ta tid. 
It´s complicated som vi säger, vi som INTE lägger upp vår relationsstatus på FB.
Den förändras ju över tid. 
Minst sagt. 

Min urgulliga och väldigt morgontidiga  väninna Marlene, är så klok och så god. Nyss hemkommen från välförtjänta veckor i Thailand och med ett ton nya och kloka insikter. 
Bland det jag tänkte mest på efteråt och tog till mig var hennes tankar kring återhämtning. 
Att vi i vår ålder inte kan springa runt som duracellkaniner längre utan måste få pausa mer och lämna mer luckor och luft mellan möten och åtaganden.  
Och att låta livet få komma fram till oss, inte springa efter det. 
Ungefär som man möter ett litet barn eller en hund. Bara stå still och vänta in mötet. Ta det lugnt och lita på att känslan bär. 
Låter det flummigt? Ja, kanske lite. 

Glädjeämnena idag, just nu, är min underbara måndagsgrupp, min 8/800 grupp som är det mest magiska i gruppväg jag kanske någongång varit med om!
Vilka kvinnor, vilka samtal, vilka möten, vilken glädje och vilken kärlek och välvilja jag möter i den gruppen.
Fokus är ju som du kanske vet hälsan och att äta enligt min metod, 8/800 så förbättrar man sitt blodtryck, blodsocker, och blodfett (kolesterol) på åtta veckor. 
Det vet de flesta idag. Även alla läkare som välvilligt remitterar sina patienter till mig. Härligt känsla. Stor tacksamhet. 

Stor glädje är även den kompakta våg av kärlek och medkänsla jag möter av min lilla cirkel av nära vänner. När det stormar och gör ont i själen så finns de där, och sluter upp på ett sätt som man bara kan drömma om. 
Tack för stödmiddagar, stödsamtal, stödluncher, stödte och alla samtal. 
Life is indeed complicated. 

Till sist så är jag så innerligt glad över ett möte med en tidigare relation som jag efter lång tid fått en chans att bädda om och lägga minnen till rätta. Veta att allt blev bra till slut, alla är glada igen och allt har löst sig till det bästa.
Bra avslut även om de tar tid, och får ta tid, är välsignelser. 
Och ett bra sätt att gå vidare i livet. 
Välsigna och släppa taget, är ett utryck jag burit med mig i många år. 
Det fick jag nytta av igår. Det var bra. 
Jag tror att det kommer flera sådana framöver. 

Och till allra sist ett stort tack till min gode vän PG som inspirerade mig till att börja skriva igen. Denna blogg, "Livet vid 60",  har över tid visat sig vara så oändligt värdefull för mig.
Livet är ingen tebjudning som min terapeut sa härom dagen. 
Klok kvinna. 

Har bloggen i någon mån även hjälpt dig eller fått dig att skratta, så är min dag gjord! 
Hör av dig om du också behöver någon att prata med. 

All  kärlek.
Cathrine





 
IMG_1252 IMG_1252

tidig fredagsmorgon, kl 06:11, såklart i sängen, med det sista av mitt favoritkaffe, på lilla brickan. 

Blogga på fredagar vet vi ju att det är som  att elda för kråkorna. 
Ursäkta uttrycket, men det är inte så många som orkar/hinner läsa bloggar på fredagar. 
Jag tar inte åt mig, tror inte att jag är tråkigare än vanligt på just fredagar. Det är liksom ingen stor bloggläsardag. Så, punkt.
Och om jag nu skulle få för mig att skriva om något så "tråkigt" som utbrändhet. Ja, då får man nog skylla sig själv...
För jag menar, VEM vill läsa om just utbrändhet på en fredag?
Vem vill å andra sidan vara utbränd? Vilken dag den än är i veckan, det är ju inget val precis?


Anyway, here goes. 
Det började med att jag sitter och skriver min egen presentationstext till en stor portal där jag ska börja medverka i. Kurera.
Jag ska bli ny hälsoexpert där, vad det lider. 
Ni vet en sådan där liten tantalura som man kan skriva och ställa frågor till, gratis. 
Nåväl jag satt igår och skrev min egen presentation och raddade upp allt jag kan och vilken sorts frågor jag skulle kunna tänkas svara på.
Jag har ju med tiden och åldern och med många år med klienter lärt mig det mesta om det mesta.
Mat, recept, råvaror. Psykiska åkommor. Häloscoachning, Mage/tarm, ( jag är en jävel på mage och bajs), IBS, bulimi, anorexi, övervikt, undervikt, tillskott, sömn... ja, listan kan göras lång.
Been there, done that, got the t-shirt. Trodde jag. 

Tills jag fick detta meddelande igår, och jag citerar..

"Läser din blogg tänker lägg till på din beskrivning att du hjälper folk med utmattningssyndrom! Vi är ju många och där är du super att rek kost, träning och få oss att göra den viktiga förändringen som ändå behövs. Jag är fortfarande sjukskriven, trött men mycket bättre. Tar mina vitaminer, röda och gröna drinkar, andas och promenerar 10.000 steg i alla väder varje dag nu. Peppad av min fina coach och vän. Ses snart! KRAM"

Så idag sträcker jag på mig lite extra, klappar mig själv på axeln, skickar en tacksamhetens tanke till denna underbara och generösa kvinna.
Och skriver "duktig på utmattningssymptom" på min resumé.

Kan kanske bero på att jag själv vet vad det innebär. 
Eller bara låtit bli att le på beställning. 
Kanske inte ens orkat...

kramkram och trevlig helg
Cathrine








 

torsdag, kl 8:50, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan. 
(för dem av er som undrar så vaknar jag faktiskt tidigare, men skriver så bra i sängen) 


Igår hade jag nöjet och glädjen att få följa med min ganska nya vän Lotta på invigning av NK´s nya saluhall. 
Tack  för att jag fick följa med. Förmodligen för att maken låg hemma i förkylning, men jag var ju glad och tacksam som en liten lärka och plöjde överlycklig efter i väninnans fotspår. 
Jag hann för övrigt rodna, mer eller mindre klädsamt då hon glatt meddelande alla som ville höra (eller inte) om min verksamhet och hur duktig hon tycker jag är. 
Tänk att vi ska ha så svårt att slå på våra egna små trummor, denna ständiga jante-lag... väger tungt på axlarna.
Hur som helst, NK Saluhall, Ett fantastisk ställe, gå dit, det är verkligen välgjort och helt ljuvligt. Själv ska jag hänga på Dr Mat och Jureskogs. 
Stort tack även till Micael Bindefeld och hans duktiga crew. 

Vi hann prata en hel del över en ljuvlig kalvsnitzel på Milles lite senare, och begreppet snällhet dök upp  som en av kvällens många roliga samtalsämnen. 
Det är märkligt det där med att vara snäll. 
Jag brukade förr i världen säga att om någon märkte att jag var snäll, så berättad det för Guds skull inte för någon! Det var ingen sexig egenskap när man var yngre.
Nu, däremot är den sexig som fan. 
Jag undrar när det blev ok att vara snäll?  Inte dumsnäll och absolut inte korkad, utan bara genuint god och snäll. 
Är det inte Stefan Einhorn som skrivit boken om konsten att vara snäll, jo det är det visst.

Jag tror att min väninna har varit snäll hela sitt liv. Smartsnäll. Hon är fruktansvärt smart. Klok och rolig. Och snäll. 
Jag vet inte om min egen eventuella snällhet/godhet har kommit med tiden?
Har inget minne av att jag varit så där himla gullig hela mitt liv. Jag har nog alltid velat gott, men så där genuint snäll vet jag inte.

Fast då tänker jag såhär, det var väl en himla tur att man kom på det nu, eller hur?
Om man betänker på att om man har turen och få leva ett 20-tal år till, tänk så mycket bra saker man hinner göra under den tiden. 
En bra tanke som värmer.

Jag har fått en "hemläxa" av min nyfunna väninna, hon tycker jag är dåligt på att marknadsföra mig och berätta för omvärlden vilken otroligt bra metod jag har för att få folk att må bättre. 
Ett väldigt bra hälsoprogram helt enkelt. 
Nu ska jag dra i de trådar jag lovat henne. 

Sedan ska jag tillsammans med min duktiga PT-kollega träffa de två fina paren som vi tillsammans coachar för M-magasins räkning under 6 månader. 
Med vår hjälp, mat, träning, mentalt fokus så kommer det hända bra saker!!!
Läs i tidningen M-magasin så ser du våra hjältar Sören och Rose-Mari och Eva och Camilla. 
Heja dem!!!

kram från Cathrine

ps. vill du också får hjälp med coachning, privat eller i grupp? Hör av dig! 






 

IMG_1238 IMG_1238

onsdag kl 08:36, med kaffe i sängen på lilla brickan

Jag hittade dessa små ordspråk via #broderauttexter. Blev väldigt förtjust i dessa små klokskaper och ordspråk. (det finns massor) sök på Insta eller googla. 


Det enda man kan vara helt säker på är att livet inte blir som man har tänkt sig. Inte ens i närheten.
Behöver det då per definition vara sämre?
Jag vet inte faktiskt. 

J
ag gillar tanken på att att sätta upp två kolumner, ett pluskonto och ett minuskonto och exakt samma sak står på i båda två.

Ja, allt kan hända. Och händer.
For sure. 

Ja, det tar slut. Helt klart. Även om min lilla mormor envisades med att tillägga ett " OM" jag skulle dö. Väldigt gulligt. 
Jag tycker inte att den tanken är så farlig. Klart vi ska dö. Det handlar ju egentligen bara om vad vi gör av livet innan vi dör. Fyller det med bra saker, liksom. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt. Inte ens i närheten. 
Man har ju någon form av hum om vad man tror ska hända i sitt liv. Man tror det iaf.
Ingenting, absolut ingenting av det jag trodde har hänt. Absolut ingenting.
Men det har hänt en himla massa andra saker. Inte alla roliga måste man väl man väl ändå tillägga...
Men så är väl livet.

Jag tänker inte trötta ut dig eller mig själv heller för den delen med detaljer ur mitt liv som gick åt helvete eller vad som blev så mycket bättre än vad jag hade tänkt.
Alla dessa historier har du ju bättre själv. 
Det vore som att gå på en tråkig date och killen bara pratar om sig själv i två timmar.
( jo, det har hänt. flera ggr dessutom, fast med olika killar) 
Nä, fyll på med dina egna historier. Vad blev bra och vad gick inte som du tänkt dig? 

Ingenting blir ju garanterat som vi tänkt oss. Glöm inte det. 

Jo, det finns faktiskt en slutkläm på detta till synes, vid första anblicken,  ganska svamliga resonemang. 
Det som inte står på den broderade lilla tygbiten är nog den sista och kanske viktigaste. 
Det som faktiskt också kan föras upp på både + och - kontot.
Nämligen nyfikenhet. 
Var nyfiken. Sluta aldrig med det. Det kan också gå åt helvete. Eller bli hur jävla bra som  helst. 
Nyfiken på hur det går, vad som ska hända, hur blir det sedan, vad händer nu, vad händer runt hörnet? Vilka galenskaper eller klokheter ska jag hitta på nu? 
Vem ska jag träffa? Vad ska jag göra? Var ska jag bo? Vems ska jag jobba med? 

Själv är jag nyfiken om jag ska flytta till Fagersta och köpa hus med en kompis. Vad vi ska göra där är fortfarande inte helt klart. 
Men är jag nyfiken? 
Japp, det kan du lita på!!!

Ha en bra onsdag. 
Lite för lite uppdrag just nu, men bra och mycket träning. Och roligt jippo ikväll med bästa sällskapet. 
DET är jag nyfiken på!

Cathrine

















 

tisdag, kl 07:38, i sängen med kaffe på lilla brickan..

Kärleken säger att han sitter där nere i Spanien och väntar varje morgon på en blogg. Tur för honom då att jag vaknar tidigare, så detta är redan skrivet när han vaknar. (sömntuta).
Men jag tänker såhär, läser han så är det säkert någon annan där ute som också läser om en snart 61-årig kvinnas öden och äventyr. 
Och gillar det.


Detta är ju bloggen som startade i höstas som en projekt för att komma ur en toxiskt relation och ett sätt att belysa vår ålder. Då hette bloggen "Singel vid 60" och handlade väl mest om Tinder då.
Numera, inte fullt så mycket singel längre, handlar väl bloggen mer om känslor, tankar, känslor, torra slemhinnor och allt annat roligt i livet runt 60.
Ja, även det som inte är så himla härligt också, tänker jag. 
Det är väl namnet numera på bloggen, tänker jag.
Livet runt 60. 
Eller vad säger ni?

Min stora kärlek just nu är faktiskt min kvällskurs. Tio fantastiska, underbara, makalösa, duktiga och kloka kvinnor. Varje måndagskväll möts de för att i två timmar prata hälsa och det som nu har vuxit ur denna grupp, kärlek och omsorg. 
Vi delar, gråter, gläds åt varandra och våra liv, sorger och glädjeämnen.
Vi är så olika, vi kommer från olika platser, bakgrunder. Den enda gemensamma tråden är en önskan om att förändra ett beteende och tankar kring mat och hälsa. 
Och så gillar de, av någon för mig outgrundlig anledning mig. Vilket är så svårt att förstå. Jag har nog svårare att möta all denna välvilja, vänlighet och kärlek än jag trodde. 
Jag lär mig så mycket på dessa två timmar per vecka och kommer sakna dem så gränslöst när kursen är slut.
Jag brukar alltid säga att jag är verkligen "blessed", välsignad som får hålla dessa kurser och att varje kurs är "den bästa". 
Men, så är det, denna kurs ÄR den bästa. 

Mer att jubla åt just nu är min stora, stora glädje och kärlek. Pilgrimsvandringarna. 
De som kom att i grunden förändra mitt liv och hela perspektivet på mig själv.
Jag tror inte att jag förrän nu, snart 2.5 år efter min långcamino på 80 mil under 5 veckor knappt börjar förstå hur den förändrat mig som person. 
Den ödmjukhet, glädje över små saker, dåligt humör och livssyn var jag rädd att förlora och minsta greppet om efter det att jag kom hem. Men så har det inte blivit. 
 Kanske för att jag varit noga med att fylla på varje år, gått en bit varje år. 
Nu ser jag så enormt mycket fram emot att åter snart få trampa en vecka i juni och en vecka i september. läs mer här 
Vill du följa med i juni så finns det platser kvar och det gänget som kommer med är då magiskt fina! 
Jag har tur i livet. Stor tur. 

Sedan får man aldrig glömma att njuta nu. Tända ljuset, köpa skorna, ta resan.
Och om du ska äta kakan. Se då för sjutton till att det är den bästa kakan. 
Och njut som fan! 
(och ha inte dåligt samvete efteråt). 

Cathrine







 







 

torsdag, kl 08:30, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Solen skiner och jag är på väg ut på PW och lunchdate. 
Bra dagar, bra vecka. Glad Cathrine som börjar gå långt nu inför vårens och sommarens pilgrimsvandringar. 
Ska du följa med med mig på en vandring? Det finns platser kvar.


Jag funderar just nu mycket på om det är så att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Låt mig förklara.
För två år sedan, drygt nu, så startade jag en ny metod som jag idag kallar för "8/800".  Den är inspirerad av Dr Michael Mosleys idéer kring kost och hälsa och det faktum att man kan påverka såväl blodsocker, blodtryck och blodfetter beroende på hur och vad man äter. På köpet går man ned i vikt, men det är egentligen bara bonus. 
Jag har nu jobbat med metoden i två år och ser de mest häpnadväckande resultat. Framför allt när det gäller hälsan, och det är ju faktiskt det viktigaste. Alla deltagare droppar i värden och mår så otroligt mycket bättre, ser så himla mycket piggare och friskare ut. Och går ned massor i vikt. 
Och viktigast av allt, behåller den lägre vikten. 
Själv droppade jag 12 kg och har numera slutat med blodtrycksänkande mediciner efter 15 år..
Galet bra, med andra ord. 

Idag jobbar jag väldigt mycket tillsammans med läkare och är ansluten till flera läkarmottagningar och tar emot deras remitterade patienter och coachar dem tillbaka till hälsa och sund livsstil. Det fungerar jättebra, och alla är glada. inte minst läkarna. 
Och jag. underbart att se att man kan göra skillnad. och nytta. 

Det jag funderar på är bara det faktum att metoden inte "nått ut" mer på två år. Det gör mig funderarsam på vad jag gör för fel. 
Metoden är nog det bästa jag jobbat med någonsin, och ALLA klienter/patienter mår såå bra. 
Varför lyfter det då inte? 

Så började jag igår fundera ett varv till. 
Det är kanske precis det den gör, lyfter alltså. Fast inte på det viset jag hade trott (eller kanske önskat).
Det faktum att det jag gör idag är i tätt samarbete med läkare och skolmedicin (om än med en funktionsmedicinsk inriktning) är kanske precis det "lyft" jag önskar mig. 
Men har inte riktigt sett det på det viset tidigare. 
Ibland ser man inte skogen för alla träd. 
Ibland blir inte som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre. 

Vill du läsa mer om min metod, klicka här. 

Nu  ska jag ut i solen! 
Ha en bra torsdag.
Cathrine







 

onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 
IMG_0936 IMG_0936

fredag, i sängen, kl 06:43, med kaffet på lilla brickan.

Fredag är ju som vi vet ingen bra bloggdag, vi läser flest bloggar i början på veckan. Vet faktiskt inte varför det är så, men..
Anyway. Jag skriver på, i alla fall. 
Mest för mig själv, men såklart om någon annan läser och tycker om det så är det bra. 
Och jag blir glad.


Bloggen som från början hette "Singel vid 60" och mest handlade om att ta sig ur en relation som inte var min.
Numera så får jag väl lov att kalla den för "60 är det nya 60" eftersom jag inte är så värst singel längre. Fast man vet ju aldrig, det har man ju lärt sig, allt kan hända...
Time will tell. 

Tog en AW med kompisen PG igår. Det är ju på torsdagar man ska gå ut, iaf dit vi gick, Ö-hallen. Lagom lugnt. Slår fredagsstimmet med hästlängder. 

Det är tack vare PG som ni läser dessa rader. Det var han som sa åt mig att börja skriva. Han föreslog ju brev, men jag kan ju inte alltid lita på mig själv och tänkte om jag skriver brev i datorn, så kanske jag en natt plötsligt får för mig att trycka på send-knappen. Ni vet ju hur det är ibland...
Så bättre att skriva blogg, så är tankarna redan ute. 

PG pratade igår mycket om mitt mod. Modet att våga skriva så hudlöst och naket. Så självutlämnade och personlig. 
Jag menar att det finns en stor skillnad mellan att vara privat och personlig. 
Kanske är jag lite gränslös? Jo, så är det nog. Ganska rejält ibland, skulle nog många säga...
( det var nog rubriken torrfitta han menade, många har reagerat på den.) 
Men som jag sa till PG igår, vad är det värsta med att vara lite gränslös? Ja, man får ju vara med om mer, iaf i vår ålder.
Det händer liksom mer. Hellre det än motsatsen.

Vi pratade om mycket roligt igår. Mycket ålder naturligtvis. Hur viktigt det är att likt texten på Efva Attling´s bild härom dagen hålla sig ung tills man blir gammal. 
Men funderar på om man reflekterade lika mycket på sin ålder tidigare i livet?
Javisst nojade man över 30 och 40-årskriser. Tror jag, iaf. Minns inte så noga längre. 
Man överlevde dem ju helt klart. Jag gifte och skilde mig alltid i dessa skiften, när jag tänker närmare efter, så visst var man påverkad av tiden.  

Det är roligt med killkompisar. Jag gillar verkligen mina killkompisar. Min bästis Fredrik såklart. ( som alla tror jag ihop med. Men det är jag inte. Det vet både Fredrik och den jag faktiskt är ihop med väldigt väl. De har träffats och gillar varandra väldigt mycket.).

Jag har ju hela tiden mina olika hälso och träningsprojekt för mig.
Just nu är jag väldigt glad över min nya #brojäveln där jag ska försöka runda Djurgårdsbron varje dag. Begreppet är jag som skojar med den gamla # som hette #björkjäveln och stod i Liljanskogen. Nu är den nedhuggen och jag har flyttat. Så nu blir det Djurgårdsbron istället.
Jag behöver vara utomhus mer. Har många hälsoresor och pilgrimsvandringar i vår och sommar och behöver mer vandring i benen. 
Trött på att stå på en megaformer jämt. Kanske lite trött på stället också. Längtar till nya Becore öppnar i närheten av Hötorget. Det ska bli nytt och kul. 

Vill du gå med mig i vår på en "walk and talk" så är det bara att höra av sig här.

Ska du med på träningsresa till Turkiet eller vandring längs Caminon så är det också hög tid att tjoa till! 

Själv ska jag ge mig iväg nu på någon form av träning och sedan blir det sedvanlig fredagslunch med lilla mamma på Lidingö och dagen avslutas med AW med nya arbetskompisarna på läkarmottagningen 2Heal.

Vad man än tycker om ålder, så ska man vara ödmjukt tacksam att man har en. 
Typ så. Trevlig helg!
Cathrine



 


 

















 

Image-1-1 Image-1-1

onsdag kl 07:28, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Idag handlar bloggen om hur jäkla roligt det är att bli 60. 
En ynnest inte alla får vara med om. 
Sedan får sig de där läkarna en känga som varnade för "alla de nya farliga hälsoböckerna i DN artikeln i söndags. 
Jag blir så förbannad.
 

Igår hade Eva och jag förmånen att i en Röhnishbutik få hålla föreläsning för minst ett 50-tal härliga medlemmar i Friskis & Svettis. 
Eva pratar träning 50+ och jag pratar mat 50+
Hur som helst, det roliga är ju att kvällen blev så lyckad, alla så glada och nöjda och nu står det kö med ytterligare minst 100 gäster till som vill komma och lyssna. 
Allesammans en bra bit över 50 och allesammans tränar minst 1-3 dagar/veckan på Friskis. 
Vi finns, vi syns, vi spelar roll. Och vi har så jäkla roligt. 
60 är det nya 60. 


Vill du också höra oss? Ta kontakt så fixar vi plats åt dig. Eller ser till att ditt företag får komma till Röhnish och lyssna på oss. Kontakta mig. 
Vill du ut och resa med oss? Vi har den roligaste hälsoresa på gång i maj. Det finns plats kvar, kolla hemsidan, www.schuck.se

Jag satt på mottagningen i går hela dagen och träffade klienter. Alla går just nu på 8/800 och mår sååååå bra. Alla dalar med 1 kg i veckan, lugnt och tryggt. Äter massor, mår toppen och förbättrar sina värden för varje vecka. Underbart!

MEN alla frågar ju om den där debattartikeln som ett par läkare publicerade i DN  i söndags. Det handlade om hur vilseledande de nya sk hälsoböckerna är och hur farligt det är att tro dem!
Jag läste mellan raderna i deras debattartikel och såg precis vilka författare som var i sk blåsväder.
Och jag blir så jäkla arg! 
Är det något jag lärt mig efter alla 37 egna publicerade kokböcker är hur förlag fungerar. och vilka ytterst kompetenta personer som arbetar där med just dessa böcker.
Idag får förlagen minst 100 förslag/synopsis i veckan på bokidéer. En av hundra blir det bok av. Idag har inte förlagen råd att göra misstag och framför allt inte publicera en författare som kan råka i blåsväder. Det är bokförläggarna alldeles för smarta för. Dessutom är det redaktörer som ofta kan mer om kost och hälsa än författarna själva, för de läser nämligen en jäkla massa i just detta ämne själva! 
Idag är förlaget såå pålästa, smarta och i takt med tiden, så en oseriös författare kommer inte igenom deras nålsögon. 
Detta är bara en bunt rädda läkare som inte vågar se att skolmedicin och komplementärmedicin har så mycket att lära av varandra och ska hjälpa och suppportera varandra istället för att hugga varandra i ryggen!

Jag blir såå arg och ledsen över denna typ av debattartiklar. 

Anyway. Idag börjar mitt eget hälsoprojekt, #brojäveln.
Nu börjar vårträningen inför min första Caminovandring i juni (finns platser kvar, häng med) och naturligtvis Eva Berggrens och min hälsoresa i maj. Även där finns det plats kvar. Följ med.
#brojäveln blir min hashtag minst 3-4 ggr per vecka, med snabba pw´s runt Djurgården. 
Följ mig gärna på Instagram. cathrineschuck.

Nu mot skogen! Sherwoodskogen! 
Cathrine


 

tisdag, kl 07:29, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Dagen illustration fick jag inatt av en kär klient som inte kunde sova (04:29) och hon skickade denna bild och kloka text. Den föreställer en av mina förebilder Efva Attling och jag hoppas hon hon förlåter att jag lånar denna fina bild. 


Jag skriver "fortfarande i sängen" för nu ska det bli ordning på torpet igen och nu ska Fredrik och jag börja gå tillsammans tidigt på  morgonen, som vi brukar göra. 
Nu finns det inga ursäkter längre, ingen is eller snö, och ljust när man börjar gå.

hehe, fast inte idag. Det regnar, och är det jag helst inte gör så är det att powergå i regn. 
Jag gick en hel vecka på Caminon i regn och det har satt sina spår. 

Men nu börjar vårens hälsoprojekt. Mitt eget lilla hälsoprojekt iaf. Det blir hashtag #brojäveln då vi kommer börja vid Djurgårdsbron.
Varför behöver jag ett hälsoprojekt som tränar så mycket?
Jo, jag ska ju ut och gå ett par pilgrimsvandringar i år och behöver vara i toppform när det gäller konditionen, inte bara styrka och smidighet.
Ska du med på en vadrning i år? Det finns plats kvar på både vårens och höstens en veckasvandringar. Läs mer här. 

Själva ordet kommer från den björk, även kallad #björkjävlen som jag gick till varje morgon under flera år och la ut en massa hyss han och jag hade för oss varje morgon. 
Jag skrev på en gammal arbetskamrats Insta igår och berättade hur imponerad jag  är av hans hälsoprojket #16weeksofhell, som många går på just nu. Han skrev tillbaka och tackade, och menade att min lilla #björkjävel hade varit ett litet frö i hans huvud.
16 veckor av intensiv träning och nyttig mat. Folk lyckas verkligen bygga om sina kroppar på 16 veckor och bilderna på Insta talar sitt tydliga pråk. 
Jag ser bilder varje morgon min arbetskamrat från Expressen lägger ut. Fina fisken om du frågar mig! 

Tricket är ju att hitta på något kul. För har du inte kul med din träning, din mat, din hälsoomläggning, så blir det aldrig av. Jag lovar. Det går inte att släpa sig genom någon form av livsstilsförändring om det inte blir just en förändring av livet. Och det sker alltid, alltid med glädje, det föds aldrig ur tvång.
Och då får man se till att det blir kul. 

Träffade en ny klient igår, ett otroligt pigg dam en bit över 70 som glatt meddelade att hon börjat träna dagligen sedan hon fyllt 61. 
Nu skulle vi börja med att jysta till maten och då kommer träningen verkligen att både synas, märkas och bli ännu roligare.
Men jag log för mig själv och tänkte, eftersom jag snart fyller 61 så var det liksom en liten hälsning från universum som blinkade åt mig. 
Jag tror universum log lite också. 

Till sist, som alltid höll jag på att skriva, dagens tips.
Jag läser med mycket stor behållning ett nyhetsbrev varje vecka som heter Hormoni.se och som man kan abbonera på, kostnadsfritt. 
Det är frågor och kloka svar om allt som rör kvinnor och kvinnohälsa. 
Verkligen, verkligen läsvärt. 


Idag blir det klienter på dagen och sedan kvällsföreläsning på Röhnish, ni vet butiken/märket som säljer sina egna designade, svensktillverkade golf och träningskläder. ikväll håller Eva Berggren och jag föreläsning om Hälsa 50+ och det roliga är att vi får in 50 pers i lokalen och det är 150 (!) anmälda!!!
Då fattar du hur viktigt det är att röra sig efter 50 och hur stort intresset är. 
60 är det nya 60!
Hurra!!

Jo, Eva och jag berättar ikväll om vår superroliga träningsresa i maj till turkiet. En vecka av skön träning, vandring och massor av god och nyttig mat av lilla moi.
häng med!
Läs mer på hemsidan, klicka här. 

Cathrine
























 

IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

IMG_1030 IMG_1030

torsdag, alla hjärtans dag, kl 08:27, fortfarande i sängen, i väntan på kaffe...
Någonstans i solen i södra Spanien. 


Bara en sådan sak, att ligga och vänta på att få kaffe på sängen...
I sanningens namn så tippar jag att bli det sellerijuice först och sedan frukost på sängen. 
Dagen är sedan riggad med massor av spännande händelser, allt från golflektioner till spa-behandlingar.
Vad kan man mer önska sig?
 
En Alla hjärtans dag från himlen. Något att stilla få vara väldigt ödmjukt tacksam för.

Well, mitt roliga projekt som jag startade i oktober/november förra året, Singel vid 60 har vuxit och är idag något jag varje dag får glada kommentarer för och som jag ser att du och många andra följer och det är jag så otroligt glad för!

Numera inte fullt lika  mycket singel som tidigare (skrattar medan jag skriver för den gullige mannen mixar och blandar i köket så det står härliga till!) men fortfarande väldigt nyfiken på hur det är att vara i denna ålder.
Känns ju väldigt spännande för just så här gammal har jag ju aldrig varit förr, och som min kloka väninna Caroline sa härom dagen, så här ung som du är just nu kommer du aldrig vara mer. 
Älskar den inställningen. 
Älskar henne också, för den delen. 

Jag funderar väldigt mycket på kvinnors situation, både i den här åldern och rent generellt. 
Möter ofta kvinnor med diagnosen utbrändhet. Det som gör mig mest ledsen är historier där de mött sjukvården och sjukvården erbjuder antidepressiv medicin. När patienten då tålmodigt och vänligt försöker förklara för sin läkare att hon faktiskt är utbränd och INTE ett dugg deprimerad, och läkaren lika stoiskt menar att det är hon visst! Och tabletter ska hon ha. Punkt. 
Då går något sönder i mig. 
Det finns ju så otroligt mycket att göra med kost och näring för att komma åt de bakomliggande orsakerna till utbrändhet och det går att "laga" med så enkla medel. 

Jag har många i min omgivning som är så duktiga på vad vi kvinnor behöver för att må bra. 
En sajt jag gillar heter Moodmama. Där hittar du ALLT som vi kvinnor behöver i olika faser i livet. Men långa och tydliga beskrivningar om vad du ska ta, och när, och varför. 
Det här hittade jag härom dagen  om sex och torra slemhinnor...

" Ja, vi tänker inte sluta tjata om detta dolda folkhälsoproblem! Kanske blir det mer aktuellt i och med den här dagen som fokuserar på relationer, dejting och sex?

Ja, men jag har nästan aldrig sex kanske du tänker. Nej, men du kanske besväras av torrheten ändå och får urinvägsinfektioner som behandlas med antibiotika? Antibiotikaresistens är ett globalt hot som vi ska ta på allvar. Kan vi förebygga urinvägsinfektioner så ska vi göra det!"


Tonen är alltid rar och förstående och mycket kärleksfull på ett "matter of fact" sätt, om du förstår vad jag menar. 

Idag är det fraktfritt på https://www.moodmama.com
Gå in och kolla. 

Nu ska jag ta helg, unna mig att bli pussad på och berätta för någon hur mycket jag värdesätter och uppskattar det vi gör tillsammans. 

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag, gå och köp dig något kul, en vibrator kanske och lite Ashwaganda-rot ( finns på Life och alla hälsokost) och bli lite sugen på dig själv eller din partner. 
Det förtjänar du.

Vill du ha roligt med kläderna på så tycker jag att du ska hänga med på någon av mina resor eller vandringar. 
Läs mer på www.schuck.se eller klicka här. 
Eller hänga med på nästa kurs. Läs mer här. 

Massor av kärlek,
Cathrine

ps. jag får inte betalt för dessa inlägg.  


























 

IMG_0895 IMG_0895

lördag, kl 15:26, (i sängen igen, utan kaffe)

Fortfarande lite lyckohög efter dagens Food Tour så fortsätter jag i samma anda och berättar om mina olika pilgrimsvandringar i år.

Alltsammans började ju när sonen skickade iväg mig för snart två år sedan på min första pilgrimsvandring, 80 mil i 5 veckor tvärs över Spanien, över Pyreneerna till Santiago de Compostela.
Han menade ju att "alla mammor behövde ett äventyr, och nu är det din tur". 
jojo, det hade han ju rätt i...
Äventyr blev det. 

Vad jag inte visste då (och hur ska man veta sådant i förväg?) var ju hur det i grunden skulle förändra mig och mitt liv. 
Från en prettoprinsessa från Stureplan till en ganska härdad bergsget som till min egen stora förvåning är gjort för att gå. Och gå långt. 

Sedan dess har det blivit 3 veckolånga vandringar med gäster, varav de två senaste i min egen regi. 
Alla tre helt magiska, var och en på sitt speciella vis...

Så, det jag har i pipelinen för i år är dels en veckovandring som börjar i Sarria, drygt 12 mil från Santiago och där vi går i ganska enkel terräng ung 2,5 mil per dag. Vi sover gott på bra hotell, får vår packning skickad mellan stoppen, har härliga måltider klara varje kväll. Samt en magiskt duktig guide, José Luis, som gör allt och fixar allt, från plåster, skavsår till de mest spirituella möten och platser. 
Den resan gör jag i 31/5-7/6. 
Självklart är både män och kvinnor välkomna på resan.  Flera par är bokade på denna resa, redan. 
Här kan du läsa mer om den resan. 

Sedan finns det en resa till...
Lite hemligare, fortfarande inte på någon hemsida eller omkriven någonstans. 
Jag har nämligen bestämt mig för att börja gå hela Caminon, alla fem veckorna, igen, en gång till... fast denna gång en vecka i taget.
Första etappen gör jag och ett par av mina tidigare deltagare nu i september, första veckan i september.
Vi börjar i St Jean Pied de la Port och går i vecka, till Estella. 
Vi går ca 2,5 mil per dag, ganska kuperad terräng. Vi sover gott på bra hotell, äter goda pilgrimsmiddagar tillsammans, bestämmer själva om vi vill skicka vårt bagage eller bära det själva.  
Vill du också följa med? Hör isf av dig till mig så får du mer info, klicka här.

Vill du hänga med på en Food Tour så titta gärna på hemsidan, www.foodtourstockholm.se

kramkram!
Cathrine









 

torsdag, kl 07:05, med kaffe på lilla brickan, i sängen...

Funderade på det där med översättning på Age becomes you, som jag skrev om igår, och det måste ju såklart vara, ålder klär dig. 
Ålder klär dig, så trevligt det låter, eller hur?


Välkommen till bloggen som jag började skriva i november när allt kändes som mörkaste efter en separation från en relation som inte hade någon framtid. ( han var/är gift). 
En god vän tipsade om att börja skriva brev för att komma ur mörkret. Jag började med bloggen istället.
Men det var lika mycket mitt lilla bidrag till ålderismen och ett försök att sätta denna ålder på kartan, genom att kalla bloggen för Singel vid 60. 

Nu vid snart fyllda 61 ( april) och inte så himla mycket singel längre. Nja, kanske lite "distans-singel" men utan statusens benefits. 
( om du fattar vad jag menar) 

Jag hade en klient igår på mottagningen, en underbar kvinna som jag har haft förmånen att få följa en bit på vägen i egenskap av samtalsterapeut. 
Vi pratar mycket kost och hälsa såklart men en hel del relationer. 
Jag tipsar om dejtingsajter och hur enkelt det är, vi pratar om olika sätt att komma ut och leva livet.
För det är just min poäng här, idag. Lev livet. 
Jag skriver det lika mycket till mig själv som till dig. För sjutton gubbar, lev livet. Njut av dagen, sitt inte och gnäll över vädret, klä dig varmt och gå ut istället. Så länge du kan. 

Njut nu. Dejta, älska, gör knäppa saker, dansa, ät inte skitmat. Njut av kroppen, träna, gör roliga saker med den. Massera den, ta hand om den, se till att den fungerar optimalt och gör massa roliga saker med den. NU.

Jag vet att allt det där låter fånigt och klyshigt, men tyvärr så väldigt sant. Jag träffar så väldigt många kvinnor ( och män) i vår ålder som resignerat och börjar släppa taget.
Det är också ok. Det är ok att vila om man är trött. Men risken är att man vilar för länge, och tröttheten blir permanent. 

Min favoritperson är min kollega Eva B ( och hennes härlige man). De har blivit skidluffare på äldre dagar och åker runt Alperna med pjäxor och en kabinväska och klämmer lagg så det sprutar om det! 
När de inte är hemma i Sverige och åker långfärdsskridskor på vintern eller gympar. 
På sommaren cyklar de, paddlar eller hittar på annat rörelsebus.
Jag har glädjen och lyckan att få hålla en "hopp och skutt" resa med Eva i maj, då vi åker till vårt älskade Yali utanför Bodrum. Vi bor i ett superfint stor hus som rymmer 12 gäster. Varje dag ger vi oss ut på äventyr, vandrar och hittar upplevelser (och goda luncher). På eftermiddagarna håller Eva ett gympapass i trädgården eller i poolen. 
På kvällen håller jag matlagningskurs och vi äter tillsammans, supergott och supernyttigt.
Det finns ett rum kvar på den resan, läs mer om den här på hemsidan, klicka här  och häng med!! Jag garanterar skratt, rörelse, upplevelse och massor av bus!

Jag lovade ju att tipsa om en ny produkt för UVI och den heter UriBalans från Hollistic. Den innehåller D-mannose ( mycket verksamt), tranbär och mjölksyrebakterier. Mums för muttan med andra ord. 

Nu mot jobb! Idag ska Eva och jag coacha två par för tidningen M-magasins räkning och gissa om det går bra för dem! Båda paren rasar i vikt, äter massor och mår så bra.

Cathrine


( jag får inte betalt för dessa tips) 













































 

onsdag, kl 8:20, kaffe på lilla brickan...

Idag är jag sen. sovit så väldigt gott. Hittat min formel av magnesium, gaba och nu även 5 HTP. 
Man vaknar så mycket gladare när man sovit gott. 
Om en timme blir det PW med god vän, så here goes...


Idag handlar bloggen om ett utryck jag läste på sociala medier igår. Det var ett par väldigt kärleksfulla rader skrivna av Michael Bindefeld till sin gode vän Christer Lindarw efter QX galan i måndags.
Michael skriver " Age becomes you, my friend". 
Vilken ljuvlig komplimang. 


Hur översätter vi det till begriplig svenska? Ålder är klädsamt på dig? 
Det beskriver ju så väl att det är inte alltid som yngre vi ser bäst ut. En del av oss behöver åldern för att komma till sin rätt. Late bloomers? 
Det gäller bara att använda den rätten man har och göra något bra av den. 

Vi har alla rätten att göra något bra av våra liv så länge vi lever. Hur och vad "bra" är, är ju självklart upp till var och en av oss. 
Följer, läser och rörs av Björn Natthiko Lindeblad´s kamp för det som är kvar av hans liv. Nu ska han ut på turnée runt Sverige och mitt förslag är att även du går in på hans hemsida, www.natthiko.se och ser om det finns någon biljett kvar i din hemstad.
Förmodligen enda och sista gången att lyssna på någon som verkligen levt sitt liv, och fortsätter att leva det till sitt slut. 

I min värld handlar ålder och att ta hand om sig på bästa sätt om att röra på sig och äta rätt. Att ge kroppen de optimala redskapen för att må bäst. 
Vi VET idag, ( Tack Anders Hansen och boken Hjärnstark) att vi blir snabbare och smartare i huvudet av att träna varje dag. Vi VET att hjärta och kärl mår bäst av en kost som sänker blodfett, blodsocker, och blodtryck. 
  ​​​​​​Vi VET idag att det är lättare att röra på en lättare kropp. 

Nåväl, jag ska inte tjata, men hjälper gärna till om du också vill må så bra som det någonsin är möjligt, i din ålder. 
Och låter din ålder, oavsett ålder bli så klädsamt som du själv önskar dig. 

Jag hade tänkt tipsa om en ny produkt för urinvägarna och UVI ( vårt favoritämne, men jag väntar med underlivet till i morgon) 

Nu ut och halka runt och gå försiktigt!

Cathrine










 

2019

IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

Läs hela inlägget »
IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

Läs hela inlägget »

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

Läs hela inlägget »
IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

Läs hela inlägget »
IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

Läs hela inlägget »
IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
Läs hela inlägget »
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

Läs hela inlägget »
IMG_1132 IMG_1132

torsdag, kl 06:44, i sängen med kaffe på lilla brickan.

Alltså, himmel! Jag blir så trött.
Ännu en kommentar från någon som inte förstår hur 8/800 fungerar och tror att man inte blir mätt på 800 kcal per dag! 
Men, hallå, nej man svälter inte. Absolut inte. 

 

Låt mig förklara. 
För drygt två år sedan snubblade jag på en bok skriven av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Där beskriver han det han kallar för 800-metoden eller Blodsocker-koll.
Genom att under 8 veckor äta 800 kcal i form massor av grönsaker, fisk, kött och ägg så sänker du blodtryck, blodfett och och blodsocker - och går tryggt och fint ned med ca 1 kg i veckan. Precis som man ska. 
Kroppen blir mätt, nöjd, trygg, säker - och frisk. 

Jag är nu den enda i Sverige som faktiskt har fått godkänt av Michael Mosley att jobba med metoden och jag har döpt den till 8/800. 
Jag som jobbat med hälsa och friskvård i hela mitt liv har aldrig varit med om något som funkar så bra, på alla. Du blir friskare, piggare, starkare, gladare, bättre mage, sover bättre, mår bättre och orkar mer. Även träna, för den som oroade sig för det. 
Vi äter ju massor av grönsaker och där finns det hur mycket kolhydrater som helst, som fungerar som utmärkt bränsle för just träning. Med ett glas rödbetsjuice innan träning så får du precis den mängd energi och syresättning av blodet som du behöver för att orka med din träning till max. 
Välj gärna en sort som heter Rå Rödbeta Prestation från Wellnox.se. 

för övrigt, vilket kanske också är på sin plats här, är det faktum att alla läkare jag känner backar upp dessa teorier och remitterar sina patienter till mig.
Samma sak gäller personliga tränare, i alla fall de som läst på den senaste forskningen och vet vad en anti inflammatorisk kost gör för kroppen, hur bra den mår av denna typ av mat.

För övrigt så blir jag helt veckovill av alla dessa röda dagar. Min hjärna hade fredagsfeeling i tisdags och nu vet den inte vilken dag det är och vad jag vill att den ska vara i för mood. 

Helgen bjuder på nytt och spännande då jag kommer att byta mottagning och från och med nu har eget rum igen efter ett par år på supertrevligt kontorshotell. 
Ny fas i jobblivet. 

Vill du testa min metod 8/800 och komma iform inför sommaren, så startar ny kurs nästa vecka, på tisdag. Häng med på den!
Läs mer här.

Nu är det dags att snart skutta iväg och hämta nycklar till nya mottagningen, träffa duktiga Alexandra Nemeth på Grundform för att finputsa på Onlinekursen och sedan några klienter på eftermiddagen. 
Jo, lunch med bästa Fredrik, såklart!

Sedan är det helg igen! 
(då blir det date, men det tar vi en annan gång. ;-)

Trevlig, eehh, torsdag!!!! 
Cathrine














 

Läs hela inlägget »
IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

Läs hela inlägget »
IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

Läs hela inlägget »
IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

Läs hela inlägget »
IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

Läs hela inlägget »
IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
Läs hela inlägget »
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
Läs hela inlägget »
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
Läs hela inlägget »
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

Läs hela inlägget »
IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

Läs hela inlägget »
IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Läs hela inlägget »
Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 
Läs hela inlägget »

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

Läs hela inlägget »
IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

Läs hela inlägget »

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

Läs hela inlägget »
IMG_1384 IMG_1384
Lördag, kl 07:46, med en kopp kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag brukar inte skriva på lördagar. 
Dels för att jag ofta jobbar på Food Touren, dels för att bloggar inte är så lästa på helgerna.
Men nu skriver jag ju inte den här bloggen primärt för dig, utan för mig själv.
Kanske det bästa jag gjort. 
Hittills i alla fall.
 

Idag tänkte jag berätta historien om bandet jag bär och tatueringen jag har. 

För två år sedan var jag med om en separation. Det var inte min vilja och jag var väldigt lost in space. 
Men relationen var inte bra och hade inte varit den på väldigt lång tid, och hela min familj stod bakom mitt beslut. De visste att han inte varit snäll mot mig men inte velat säga för mycket. 
Min son såg sin mammas förvirring och förtvivlan. Och han visste vad som behövde göras.
- Alla mammor behöver en utmaning och ett äventyr i livet, och nu är det din tur, lilla mamma.
Han hade bestämt sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, ett liten nätt vandring på 80 mil, tvärs över Spanien. 
Nästa dag kom han förbi och han lät mig prova ut ett par vandringskängor och köpte dem åt mig. 
De följande tre månaderna stod han utanför min port varje morgon, tog mig på långa vandringar och såg till att jag gick in kängorna.
Tre månader senare köpte han en enkel  flygbiljett till Paris och en tågbiljett till Atlantkusten. 
Min fem veckor långa vandring skulle nu börja. 

Jag gick, och jag grät, och jag gick, och jag funderade, jag gick och jag tänkte...
Jag gick och jag gick. 

Någonstans i mitten, efter 2-3 veckor vände det. Jag gick och jag skrattade. Jag gick och jag log. 
Jag hade träffat en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv.
Den som trodde på den här kvinnan och litade på sig själv. 
Jag lärde mig ödmjukhet och tacksamhet. Och glädje i de små tingen. 

Efter fem veckor var jag klar. Eller föresten, man är nog aldrig klar med en Camino. Man tar bara en paus. Och skaffar sig en tatuering. 
Det är en pilgrimssnäcka och en vägvisare. Alltid bra att ha till hands tänkte jag.

Pausen var inte så lång. Ett par månader senare gick jag igen. Då med en grupp för en damtidning. 
Jag fick med mig en relation från den resan. en bra relation, om än gift. Men faktiskt bra för mig, inser jag nu. Att få känna sig så älskad är en ynnest och en gåva. Även om den inte var min att behålla.
Gåvor är ibland sådana. 

Sedan har jag gått ytterligare två vandringar och vid den senaste så fick vi alla en liten gåva av vår spanske caminoguide Jose-Louis. En liten tygremsa, en snodd. Med ett budskap.
På min remsa står det ungefär såhär,
Dröm inte bort ditt liv
Lev dina drömmar


Jag har burit min remsa knuten runt handleden sedan augusti förra året. Jag hade tänkt bära den tills jag kommer tillbaka till Caminon igen, var min tanke. 
Funderar nu att tänka om. Tror att jag börjar förstå min läxa och börjar leva efter den. 
Jag lever mina drömmar idag. 
Så jag tror att det är dags att klippa loss remsan, sända en tacksamhetens tanke till min vän i Spanien och fortsätta att leva mina drömmar. 
Det har min remsa påmint mig om i alla dessa månader. 
Men nu har den gjort sitt jobb, är dessutom  ganska smutsig och det är dags att klippa av den.

Vill du också leva dina drömmar?  Vill du ha en remsa av mig nästa gång?
Följ med på någon av mina caminovandringar i vår eller i höst. 
Läs mera här.  

Buen Camino.
Cathrine

 




 
Läs hela inlägget »
IMG_0488 IMG_0488

fredag, fan vad tiden går, kl 06:59, med kaffe på lilla brickan, nybäddad säng.

Jag skrev något om svensk sjukvård igår. Väldigt tacksam för hur väl den fungerar. Inom loppet av 15 minuter hade jag varit hos en mycket skicklig ortoped tills jag var röngtad, på olika ställen.
Djupt tacksam.
 
Lilla knät är mycket bättre. Friden lägger sig i stugan. 

Någon skrev om att jag måste vara snäll med mig själv. Jag svarade att jag nog hade svart bälte i just självgull. 
Jäklar vad jag gullar med mig själv och överraskar mig med små presenter och annat roligt. 
Jag slår alltid ihop händerna då och ser otroligt glad och förvånad ut över de presenter och andra överraskningar jag har hittat på åt mig själv.
Ja, du fattar, jag är bra på sådant. 
Självgull. 

För nästan precis fyra månader sedan så fick jag en fantastisk komplimang. 
(inte av mig själv, får jag väl tillägga)
Nej, jag fick den av en man som tyckte att mina ögon glimmade och gnistrade. Det betyder att man är glad. 
Och så är det nog. Ögonen lyser när man är glad. 

Jag försöker att bära med mig den glädjen och vara glad så ofta det bara går. Det går inte alltid, så har det också varit den senaste tiden. 
Men genom att hela tiden leta glädje i allt jag gör så går det faktiskt lättare, snabbare och fortare att hitta tillbaka till grundglädjen. 

Bilden föreställer mig och min älskade kollega och vän Eva Berggren som jag har så mycket roligt tillsammans med och blir så glad av.
Men det kanske syns?


Och det är väl här det där självmyset kommer in i bilden. 
Myser och gullar jag med mig själv så blir jag ju glad av att en enda människa bryr sig om hur jag mår. Jag. 
No man is an island, ingen människa mår bra av att vara ensam, såklart. Vi är flockdjur. 
Men en mycket klok man sa till mig för många, många år sedan, var lycklig med dig själv innan du kan vara lycklig med någon annan. 
So true. Han hade så rätt den där reklamgurun från "förr i tiden"
 

Så med dessa ljusa rader lämnar jag dig för denna vecka, åter på måndag.
Fredagen ägnas åt att flänga runt i knallgrön (ganska ful) jacka och guida för Food Tours. Det ska bli väldigt trevligt. 
Kvällen avslutas nästan alltid på Tennstopet, mitt absoluta favorithak. Det blir alltid en pytt och en öl vid bardisken.
Vi kanske ses?
DET mina vänner, är höjden av självgull!

Trevlig helg!
Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_0598 IMG_0598

torsdag, kl 07:46, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Vaknar arg! Det händer ta mig sjutton inte ofta. 
Hade bestämt mig igår för att inte klaga på den mat jag åt på Allegrine hos Danyel Couet igår, men ändrade mig idag.

Jag klagar aldrig på mat. 
Men när den känslan av besvikelse inte lämnat dig nästa dag, ja då hör man av sig, och det är precis vad jag gjort. 
Det var faktisk inte bra alls. Och det vet han nu.

Pratade en lång stund med min kompis Fredrik på väg hem igår kväll. Jag längtar till våra samtal. Men så är det att ha en allra bästa kompis. 
Som vi sa igår kväll, vi är mycket, men vi är inte tråkiga. Ingen av oss lever väl det perfekta livet just nu, varken privat eller jobbmässigt. 
Men det händer otroligt mycket i våra liv, hela tiden. och vi har inte tråkigt i en sekund.
Det är nog en bra devis tänker jag. "60 - och inte tråkigt en sekund". 
Fast Fredrik är ett par år yngre, så det gäller nog bara mig. :-)

På middagen igår tillsammans med gamla goda väninnan E, så pratade vi gamla minnen från svunna tider då vi båda var mycket mer "inne" än vad vi är idag.
Extremt o-inne idag skulle jag nog vilja säga till och med..

(bilden är från en invigning och jag var 25 år och nykär i sonens pappa)

Och jag önskade att jag hade fått slå följe ett stund med den 25-åring jag var då, och be henne att uppskatta det liv hon levde då. Jag hade bett henne att njuta mer, vara mer i stunden. 
Hade det varit möjligt? Hade hon förstått mig? Var jag den då jag är idag? 
Nä, så är det ju såklart.
Lever jag i stunden idag? Njuter jag av ögonblicket nu?
Kommer jag att önska att om 20 år, kommer som 80-åring önska att jag fått ge den 60-åriga versionen av mig några goda råd?
Ja, helt säkert.

Men jag vet också helt säkert att jag hade velat gå bredvid den 20-åriga versionen av mig och klappa mig på kinden och säga, älskade vän, det kommer att gå bra, alltsammans kommer gå jättebra.
Inte en sekund som du hade tänkt dig, men så mycket bättre. 
Jag lovar.  Så hade jag gett mig själv en stor kram.

kram, Cathrine
- som just nu i detta ögonblick fick upp Cher i huvudet och hennes låt,
I could turn back time.
Lyssna gärna. Bra video. 

https://music.youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4&list=RDAMVMBsKbwR7WXN4


 

Läs hela inlägget »
IMG_1366 IMG_1366

onsdag, herregud redan onsdag, kl 06:25, med kaffet på lilla brickan.

Ja, jäklar, det finns ju så mycket att vara glad för!
Igår pratade jag och den eminenta lilla fru Berggren aka PT och träningsguru, för ett fullsatt event ordnat av Friskis och klädföretaget Röhnish. 

Det är så roligt på så många olika sätt. 
Dels att vi drar mest gäster av alla föreläsare som Röhnish anlitar.
Dels att jag fick tjata oss in där, för vi blev nobbade då vi ansågs för gamla och vår målgrupp var inte intressant för Röhnish. 
Så fel de hade. 

Anyway. 
Roligt. Dels för att det är roligt att få vara en del av Friskis-familjen och vara accepterad där med det budskap jag har. 
Att det jag håller på med, min 8/800-metod främst hjälper hälsan och att viktminskningen kommer på köpet. 
Att sänka sitt blodtryck, blodsocker och blodfetter är ju en superstor hälsobonus, och så får man viktminskningen som extra, extra bonus. 
Bästa Kinderägget, om du förstår vad jag menar. Läs mer här om du inte förstår. 
Ja, roligt att Friskis fattar. 
Nästa föreläsning på Röhnish kommer handla om pilgrimsvandringen och Caminon. Det ska bli sååå kul. 

Fast det jag fnissat åt mest i går var ett möte med en väninna som gillar tjejer. Jag har ganska många väninnor som är gifta/bor ihop med en annan kvinna. Jag gillar lesbiska tjejer, lite rakare och tydligare på något vis. Jag gillar tydlighet.
Hur som helst, så var hennes väldigt enkla och raka budskap denna gång att jag fiskade i fel vatten. Jag borde dejta en tjej istället.  Så skulle allt lösa sig, menade hon. 
Jag fnissade hela vägen hem där jag stod och swishade hem på min eldrivna sparkcykel. 
Ja, det skulle ju onekligen sätta stopp för alla eventuella tomteparader. 
En liten tomtegumma istället för tomtegubbe. :-) Man måste ju le, eller hur?
Mjae, jag vete tusan... jag gillar ju tjejer, men ligga med en, hmmm.. jag vet inte. 
Men som sagt, man ska ju inte dö nyfiken, så vem vet? Men borde det inte pirra lite därnere då?
Jag håller er uppdaterade. jag lovar. 

Nu mot mottagningen och en dag med mycket klienter. En bra dag. 
Jag är tacksam. 

kram, Cathrine  




 











  

Läs hela inlägget »
IMG_1339 IMG_1339

tisdag, dagarna går, vare sig man vill eller inte... kl 06:31, med kaffe på lilla brickan i sängen. 

Olika saker får mig att tänka och sedan skriva.
Ibland är det min egen situation, ibland är det en mening någon säger eller ett möte jag har. 
Idag är det den här geniala texten på tyg från @broderauttexten. (följ gärna på Insta)


Jag fattar inte, ska JAG ta ansvar för MITT liv?
Men hallå??

Jag har börjat gå i terapi. Det har jag visserligen gjort i många perioder i mitt liv, och det har även varit en del av min utbildning till samtalsterapeut. 
Men denna gång är det för min skull och för att lära mig att ta ansvar för mitt eget liv.
Framför allt för den här tomteparaden av gubbar som senaste två åren tultat genom mitt liv och fått mig att tappa fokus på vad som är viktig och framför allt vem som är viktig här. 
Hela tiden försökt att tillgodose andras behov och vara en person jag tror att han vill ha, vill träffa, vill vara med.
Försökt klämma ned mig i en låda, en papplåda, som varit en aning för trång men där jag trott att väggarna skulle bli mjukare om bara tiden gick. 
Kartongen blev inte rymligare, väggarna blev inte mjukare. 
Jag testade att gå ned mycket i vikt, då kanske lådan blir större, jag får bättre plats. 
Nope. Inte det heller. 
Det enda som hände var att brösten försvann när jag gick ned i vikt. Mycket tråkigt. 
Nu är de på plats igen. Upp ett par kilo. Sådärja. 

Nu uppe ur lådan. Andas lättare. Men inte så glad. 
But that too will pass. In time. 

Lustigt hur alla plötsligt säger åt en hur snygg man är när man mår som sämst. Underar vad det beror på? Är jag bara bra på att hålla masken, sminka mig och blåsa håret snyggt?
Kan det vara så enkelt?

Hur går det för dig? Tar du ansvar för ditt liv? Tar du ansvar för din kropp, din hälsa?
Stora frågor att fundera kring. 
Behöver du ett bollplank så är jag bra på både att lyssna och hitta bra svar. För andra i alla fall. Erfarenhet saknas inte. 
Som hjärnskrynklare OCH hälsocoach så är jag bra på just sådant. 
Hör av dig om du vill ta en promenad och ventilera dina tankar.  Klicka är för kontakt. 
Jag tar både män och kvinnor som klienter, men jag är ingen dejtingservice. :-)

kram, 
Cathrine







 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:07, solen skiner och jag har gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Börjar ju nu så smått förstå att mina tankar når ganska många av er därute.
Jag är så otroligt glad över alla kommentarer och klappar på axeln jag får av er alla. 
Inte ett enda negativt ord.
 
Jag blev genuint förvånad över frågan jag fick härom dagen, om jag får mycket kritik eller nättrollande. 
Nix, ingenting.
De som inte gillar, bryr sig väl inte tänker jag....
En drygt 60 år gammal liten tantaluras tankar och funderingar kring ålder, relationer, kärlek och allt det andra roliga i livet är nog inte så mycket att bråka om tänker jag...
Lite så där glad och och tacksam över det mesta. Fortfarande kåt när det behövs. 
(nu blir det väl lika mycket liv som efter det jag skrev om torrfitta :-)

Fast grejen är den att jag faktiskt är så sjukt tacksam och så väldigt glad över så mycket!
Det där med tacksamhet kom nog efter pilgrimsvandringen. Går man i 80 mil i fem veckor så upptäcker man hur oändligt mycket det finns att vara tacksam över. 
Att det inte regnar, inga skavsår,  att de enda du har med dig torkar, att det finns en säng (utan löss) ledig, en uttag att ladda mobilen, en middag som går att äta, människor att dela upplevelsen med. 
Såå mycket att vara ödmjukt tacksam för. 

Numera är jag tacksam för att andra vill följa i mina spår och vandra med mig på mina pilgrimsvandringar i sommar. 
Det finns plats kvar både i juni och september. 

Det där med glädje kom nog också under de fem veckornas vandring. Jag hittade tillbaka till den gladare versionen av mig själv. 
Henne har jag tack och lov lyckats få behålla och jag är numera så himla glad över så väldigt mycket. 
Låter det fånigt? Ja, kanske lite. 

Mina stora glädjekällor just nu är att få stå i ett restaurangkök igen. Få komma tillbaka till mina rötter och få stå vid en köksbänk och laga mat. Det är en annan känsla än när man lagar middag hemma, vare sig det är till sig själv eller till kompisar. 
Min andra glädjekälla är att ha lärt sig en ny Food tours tur och för första gången kört den själv och den satt som en smäck. Jag hade 11 superglada och trevliga gäster med mig på min tur i Vasastan i lördags, och det var såååå kul!! 
( de var glada också, inte bara jag) 

Min sista glädjekälla, för denna gång iaf, är den grupp av 10 underbara kvinnor som idag har avslutat sina 8 veckor hos mig på kvällskurs. 
Tillsammans har vi träffats varje måndag och jag har coachat och peppat hela gänget till -10 kg och massor av ny energi, bättre värden och gladare kroppar. Det är jag så sjukt tacksam och glad för.
Vill du också komma i din bästa sommarform, så häng med på nästa kurs som börjar 8-9 april. Kolla mer info på hemsidan
Där finns även en onlinekurs, som många har fått samma goda resultat av. 
Till kurserna finns det även en FB-grupp där du som är intreseerad av  metoden, 8/800 kan gå med i och bli inspirerad av de andra deltagarna. 

Till sist är det väl någon då som undrar över kåt, eller hur? Ja, faktum är ju att en hel del lust kommer tillbaka när man får en gladare och smalare kropp. Märkligt nog så skickar kroppen en hel del hormonsignaler när den får det bränsle den behöver för att fungera. Bra mat och bra träning gör kroppen glad, då blir man kåt och får lust att använda kroppen till roliga saker. 
Och funkar inte det så är alltid 2-3 tabletter av ashwaganda en bra sak att ta till! Lite extra liv och lust, det kan jag lova!

Ha en bra måndag!
Cathrine






 

Läs hela inlägget »
fredag ( ingen bra bloggdag) kl 06:49, med fulkaffe i koppen, på lilla brickan, i sängen...

Jobbade som kock igår hos min kompis Gunilla. Hoppade in och hjälpte henne med en stor beställning. 
Det var UNDERBART. 
Att få vara tillbaka i sitt rätta element, i köket, vid spisen, med en kniv och ett skärbräde och ett tydligt mål. 
Få fram maten i tid. 


Så skönt at få stå en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Mycket terapeutiskt just nu. 
Fast Gunilla är ju också gammal hjärnskrynklare som jag och en sällsynt bra lyssnare dessutom, så vi hann prata en hel del mellan de olika gästernas luncher, middagar, fikastunder och mingelbufféer. 

En klok kvinna målade en mycket bra bild i mitt huvud för många, många år sedan. Det var Birgitta Watz, konstnärinnan som beskrev livet, skeendet som en stark flod och du sitter i en liten båt i den starka strömmen som fort forsar framåt. 
Inse att det är lönlöst att försöka greppa tag i en gren som hänger över floden och försöka ta dig ur strömmen, eller försöka styra din lilla båt (kajak, kanske?) till en stilla biflod. ( där står vattnet stilla och inget alls händer).
Nej, bättre att försöka följa med floden, läs livet, fälla in årorna, sluta streta emot eller paddla åt något annat håll. 
Det är ändå  lönlöst. 
Bättre då att glatt och med stor TILLIT  ( tack Björn Natthiko)  försöka följa med i båten, nyfiken hålla i sig i relingen och se vartåt färden och floden tar dig. 
Bättre att röra sig framåt. Livet går ju ändå framåt. 

Så glatt, nyfiken och med mycket stor tillit på livet, universum eller vem det nu är som bestämmer, så tänker jag lugnt sitta kvar i båten och förundrat se på vart det tar vägen. 
För det gör det ju. 
Det enda man inte vet är vart. 

Trevlig helg,
Cathrine

Glöm inte att nya kvällskurser i 8/800 börjar 8 och 9 april. 
Vi pratar hälsa, vikt, livet och mycket , mycket mer. 
Varmt välkommen. Se mer info på hemsidan. 
 
Läs hela inlägget »
IMG_2374 IMG_2374
onsdag, kl 06:37, med kaffe på lilla brickan och dagsljus i ögonen...

Det är magiskt. Dagsljus när man vaknar kl 06..
Vilken gåva. 
Hade jag inte haft så ont i ett knä hade jag varit ute på PW just nu. 


Jag var och lyssnade på Björn Natthiko Lindeblad  igår. Ni vet killen som blev bergsmunk i Thailand i 17 år och sedan 15 år håller i retreats och meditation.
Lyssna gärna på hans sommarprat från 2018.
Han är på turné runt Sverige just nu och drog igår ihop 1200 stockholmare på Chinateatern.
Vi var 80 % kvinnor. Undrar varför. Är det bara kvinnor som söker nycklar till frihet?

Berättade Björn något vi inte redan visste eller i någon mån tänkt själva? Nej, jag tror inte det. 
Men det är liksom inte poängen.
Det faktum att en enda människa kan sitta på en tom scen i två timmar i en fotölj och bara prata. Och alla lyssnade som tända ljus säger ju en del, tänker jag.
Vi behöver människor som Björn, iaf för den tiden som finns kvar. Vi behöver människor som manifesterar ren godhet, ren ödmjukhet, ren innerlighet. 
Med alla de fel och brister som fortfarande finns i varje människa. 

Han beskrev den här tiden på dygnet, precis mellan sömn och vakenhet, den jag själv skriver dessa bloggar på. Han beskrev den känslan som jag också har så här tidigt på morgonen. Den tid då alla tankar är alldeles nya och otänkta. 

Finns det nycklar till frihet? Vad betyder frihet för dig? Hur stort behov har vi av frihet?
Det fanns nog lika många svar på den frågan som vi var där igår och lyssnade. 
Vi tog alla med oss en liten pusselbit till just det livspussel vi själva lägger just nu. 
Det om oss själva, du vet. 
Det där jobbiga pusslet, med så jäkla många små bitar. 

Men det faktum att vi alla gick därifrån i djup tystnad och hade svårt att finna ord en lång stund efteråt vittnar väl om en del tänker jag. 

Själv så hade jag sett fram emot denna kväll i månader och hade tänkt gå med en speciell person, men så blev det inte. Livet ville annorlunda. 
En nyckel i sig tänker jag. 
Björn pratade om tillit. Om att när en dörr stängs framför dig inte genast börja leta efter en annan dörr ( mitt gamla beteende) utan istället stå kvar och vänta, med en kärleksfull tillit på att allt kommer bli till det bästa. 
Men kanske inte precis som du tänkt dig. Tillit. Trust. Have faith. 
Bryta mönster.

Ja, du märker ju att man läser in det man själv vill i allt man möter. 
Vilket kanske är en nyckel i sig. 

Jag tillbringade ett par timmar i går morse med min kloke, om än i bland något vilde son, men som har en djupt andlig sida.  Vi pratade om meditation. 
Bilden föreställer hans förslag.

Det kanske är en av de nycklar jag ska ha? 

Hur ser dina nycklar till frihet ut? Behöver du några nycklar? Har du hittat dina nycklar?
Vad är frihet? 

Ja, som du märker så var det ju det enkla och lätta frågorna idag. imorgon går vi vidare till "meningen med livet".
Nä, förlåt jag bara skojar. 
En av Björns tips var också att inte ta sig själv på så blodigt allvar. 
Där är jag iaf en god bit på väg.
Jag lånar ett mantra från Björn. Jag kan ha fel.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089509?programid=1165


Så, min vän, Namaste och allt det där.
Nu ska jag gå och stryka min kockrock och göra ett spännande inhopp som kock och hjälpa en god vän med ett stort caterings/kokerska uppdrag. 

Idag är en ny dag. 

Cathrine 

 
Läs hela inlägget »
tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1

måndag, kl 07:12, i sängen, med kaffe på lilla brickan...

Jag satt och åt lunch med min mamma igår och vi pratade om relationer. Bra snack. 
Hon är 89 år och klar som en kristallkrona i huvudet. 
En välsignelse. 


Jag har funderat mycket på piloten som jag skrev om igår och mitt plötsliga uppbrott. 
Varför man plötsligt bryter upp efter ett långt äktenskap och jagar efter en dröm, likt en tintomara i en midsommarnattsdröm. Ett väsen. Något man tror man drömt om. En önskan. 
Vi har nog alla någon gång i vårt liv skymtat drömmen, eller det vi ia f trott vara vår dröm, därborta i fjärran. 
De flesta skulle nog bara le och ruska på huvudet och tänka att där var det en dröm som skymtade förbi. Kanske lett åt tanken. 
Jag valde istället att följa efter den. 

Stooort misstag, det kan man ju helt klart säga så här i efterhand. 
Jag bröt upp från ett långt äktenskap, skilde på på alldeles för kort tid och flyttade på mindre än två veckor till Mallorca och en man jag verkligen inte kände. 
Men utan att egentligen veta det så hade väl min dröm alltid varit en kärlekshistoria så andlös och sann att det inte behöves någon betänketid. 
Det kändes som jag inte hade en minut att förlora. 
Det skrevs artiklar och även ett radioprogram i ämnet passion om  mitt uppbrott. Kvinnor suckade och la huvudet på sned och önskade sig få göra samma sak, men välsignade säkert sin rädsla som hindrade dem från att göra något likande.
Jag kände mig otroligt fri, lycklig, som om jag gjorde en sista piruett, högt uppe på tåspetsarna, snurrandes runt på en strand med skjolarna som en sky runt mig....

Man kan väl lugnt säga att jag hoppade, från en klippa, eller en hög trampolin ned i vattnet. Eller rättare sagt där jag trodde det fanns vatten. 
Men det fanns inget vatten i just den poolen och då gör man sig väldigt illa av det fallet. Väldigt illa. Det gjorde ont väldigt länge. 

Ångar jag det idag? Vi pratade om just det igår, mamma och jag. Nej, jag ångrar inte uppbrottet, men jag ångrar hur jag gjorde det.
Jag sårade många, och gjorde en man väldigt olycklig. För det kommer jag alltid vara ledsen.  Jag vet att han har gått vidare och är väldigt lycklig idag. Lyckligare. Mindre vild fru. 

Men jag tror vi behöver piruetter i livet och det jag har tagit med mig ur den händelsen för nu nästan tio år, är nog mina armar, ni vet de där som jag sträcker upp  i luften på alla bilder.
My happy pose. 
Det går att vara microhappy, utan att skiljas och göra andra människor olyckliga. 
Jag hittade mina armar igen när jag gick Caminon, de 80 milen och blev genuint glad igen.
Numera åker de upp i luften av bara farten. 
Och gör mig lycklig. 

Ha en bra måndag,
Cathrine

















 

Läs hela inlägget »
IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

Läs hela inlägget »
IMG_1183 IMG_1183

torsdag, kl 07:53, med kaffe på sängen, på lilla brickan. 

Långsamt men säkert så faller bitarna på plats.
Inte i den ordning som jag hade trott eller tänkt. 
Absolut inte med den bilden som jag hade trott att MITT färdiga pussel skulle se ut.
Men andra motiv börjar skymta fram.
Och de är fina. 


Jobbet som varit lite skakigt ett tag börjar falla på plats.
Och jag inser också varför och vad som händer.
Idag får jag de flesta dagklienter via läkarmottagningar, via remisser och dessa nya vägar tar tid att bygga. 
Det är jag som varit otålig.
( vilket man är av naturliga skäl när man är ensamförsörjare, egen företagare, ensamstående och ensamboende, i andra hand)  
Men nya och spännande vägar, samarbeten och arbetspartners byggs och det känns otroligt lugnt. 
Jag byter inriktning på min verksamhet, från ren viktminskning till hälsa. Hälsocoaching. Tillsammans med läkare. Det känns tryggt. 
Jag är lugn. Vilket egentligen är märkligt när man istället borde vara livrädd när allt flyter. 
Men jag är kolugn. Allt ordnar sig. 
Pusselbitarna faller på plats. 

Vänskap. Jag lutar mig så tryggt mot den solida mur av vänskap jag möter just nu. Det har tagit tid att hitta den person som är värd att gillas och älskas av andra människor. Jag själv. Jag skrivit det förut, hur ska man förvänta sig vänskap när man inte ens gillar den version av sig själv som man är.
Nu gillar jag den jag har blivit och jobbar varje dag med att vara så sann och så naken som det bara går. Jag bär mitt hjärta i min utsträckta hand på ett helt annat sätt än tidigare.
Man får det man projicerar.
Och det jag får tillbaka idag är ett guldskimmer, ett stilla regn av rent guld och starka ljusa solstrålar som lyser upp mitt hjärta. 
Och för det är jag ödmjukt tacksam. 

Relationer. Även här får man det man projicerar. 
Det är inte enkelt. Hell no. ingen tebjudning precis....
Här ägnar jag mig just nu aktivt åt att möta och ställa till rätta. Få till bra avslut. Lämna i kärlek. Välsigna och släppa taget. 
Släppa taget om det som inte var mitt och aldrig var mitt. 

Hur just det pusslet landar är svårt att säga. jag ser inte bilden ännu. Letar fortfarande efter bitar. En bit blå himmel, en bit blått hav. En bit av ett härta. 
Du som lagt ett pussel vet precis hur de bitarna ser ut. 
Hur den färdiga bilden ser ut och vad motivet föreställer är ännu inte möjligt att se.
Men jag är nyfiken.   
Och jag är inte för gammal och det är inte för sent. 


Vill du också lägga pussel? Leta reda på pusselbitarna i ditt liv som gör att du lättare förstår dina livsval, både när det gäller vikt, hälsa och det viktigaste, om dig själv?
Hör av dig så pratar vi vidare. 
​​​​​​​Cathrine













 

Läs hela inlägget »
IMG_1280 IMG_1280
onsdag ( shit vad tiden går fort) kl 07:56, med kaffe på lilla brickan...
Tack för lån av bild, Jesper Waldersten, nu aktuell med utställning på Fotografiska. Magisk. Precis som han. 


Jag var ute och gick på mina nu (nästan) dagliga powerwalks runt Djurgården igår morse. 
Min väninna är väldigt morgontidig så jag var ute redan före 7 på morgonen. 


Det var härligt, och så fort vädret bjuder på fler dagar utan snö och vertikalväder så blir det en daglig morgonrutin, du kan följa mig och min #brojävlen2019 på Insta. 
Det är inte för att visa hur himla duktig jag är som kan gå runt Djurgården, utan för att sporra mig att faktiskt göra det också! Precis som jag gjorde för ett par år sedan med #björkjäveln om det är någon som minns.
När jag skriver om det så inser jag ju att #björkjävlen hade massa hyss för sig. Jag inser också att #brojäveln måste få mer tankar och känslor. Men det är som en relation, ett förhållande, det måste få ta tid. 
It´s complicated som vi säger, vi som INTE lägger upp vår relationsstatus på FB.
Den förändras ju över tid. 
Minst sagt. 

Min urgulliga och väldigt morgontidiga  väninna Marlene, är så klok och så god. Nyss hemkommen från välförtjänta veckor i Thailand och med ett ton nya och kloka insikter. 
Bland det jag tänkte mest på efteråt och tog till mig var hennes tankar kring återhämtning. 
Att vi i vår ålder inte kan springa runt som duracellkaniner längre utan måste få pausa mer och lämna mer luckor och luft mellan möten och åtaganden.  
Och att låta livet få komma fram till oss, inte springa efter det. 
Ungefär som man möter ett litet barn eller en hund. Bara stå still och vänta in mötet. Ta det lugnt och lita på att känslan bär. 
Låter det flummigt? Ja, kanske lite. 

Glädjeämnena idag, just nu, är min underbara måndagsgrupp, min 8/800 grupp som är det mest magiska i gruppväg jag kanske någongång varit med om!
Vilka kvinnor, vilka samtal, vilka möten, vilken glädje och vilken kärlek och välvilja jag möter i den gruppen.
Fokus är ju som du kanske vet hälsan och att äta enligt min metod, 8/800 så förbättrar man sitt blodtryck, blodsocker, och blodfett (kolesterol) på åtta veckor. 
Det vet de flesta idag. Även alla läkare som välvilligt remitterar sina patienter till mig. Härligt känsla. Stor tacksamhet. 

Stor glädje är även den kompakta våg av kärlek och medkänsla jag möter av min lilla cirkel av nära vänner. När det stormar och gör ont i själen så finns de där, och sluter upp på ett sätt som man bara kan drömma om. 
Tack för stödmiddagar, stödsamtal, stödluncher, stödte och alla samtal. 
Life is indeed complicated. 

Till sist så är jag så innerligt glad över ett möte med en tidigare relation som jag efter lång tid fått en chans att bädda om och lägga minnen till rätta. Veta att allt blev bra till slut, alla är glada igen och allt har löst sig till det bästa.
Bra avslut även om de tar tid, och får ta tid, är välsignelser. 
Och ett bra sätt att gå vidare i livet. 
Välsigna och släppa taget, är ett utryck jag burit med mig i många år. 
Det fick jag nytta av igår. Det var bra. 
Jag tror att det kommer flera sådana framöver. 

Och till allra sist ett stort tack till min gode vän PG som inspirerade mig till att börja skriva igen. Denna blogg, "Livet vid 60",  har över tid visat sig vara så oändligt värdefull för mig.
Livet är ingen tebjudning som min terapeut sa härom dagen. 
Klok kvinna. 

Har bloggen i någon mån även hjälpt dig eller fått dig att skratta, så är min dag gjord! 
Hör av dig om du också behöver någon att prata med. 

All  kärlek.
Cathrine





 
Läs hela inlägget »
IMG_1252 IMG_1252

tidig fredagsmorgon, kl 06:11, såklart i sängen, med det sista av mitt favoritkaffe, på lilla brickan. 

Blogga på fredagar vet vi ju att det är som  att elda för kråkorna. 
Ursäkta uttrycket, men det är inte så många som orkar/hinner läsa bloggar på fredagar. 
Jag tar inte åt mig, tror inte att jag är tråkigare än vanligt på just fredagar. Det är liksom ingen stor bloggläsardag. Så, punkt.
Och om jag nu skulle få för mig att skriva om något så "tråkigt" som utbrändhet. Ja, då får man nog skylla sig själv...
För jag menar, VEM vill läsa om just utbrändhet på en fredag?
Vem vill å andra sidan vara utbränd? Vilken dag den än är i veckan, det är ju inget val precis?


Anyway, here goes. 
Det började med att jag sitter och skriver min egen presentationstext till en stor portal där jag ska börja medverka i. Kurera.
Jag ska bli ny hälsoexpert där, vad det lider. 
Ni vet en sådan där liten tantalura som man kan skriva och ställa frågor till, gratis. 
Nåväl jag satt igår och skrev min egen presentation och raddade upp allt jag kan och vilken sorts frågor jag skulle kunna tänkas svara på.
Jag har ju med tiden och åldern och med många år med klienter lärt mig det mesta om det mesta.
Mat, recept, råvaror. Psykiska åkommor. Häloscoachning, Mage/tarm, ( jag är en jävel på mage och bajs), IBS, bulimi, anorexi, övervikt, undervikt, tillskott, sömn... ja, listan kan göras lång.
Been there, done that, got the t-shirt. Trodde jag. 

Tills jag fick detta meddelande igår, och jag citerar..

"Läser din blogg tänker lägg till på din beskrivning att du hjälper folk med utmattningssyndrom! Vi är ju många och där är du super att rek kost, träning och få oss att göra den viktiga förändringen som ändå behövs. Jag är fortfarande sjukskriven, trött men mycket bättre. Tar mina vitaminer, röda och gröna drinkar, andas och promenerar 10.000 steg i alla väder varje dag nu. Peppad av min fina coach och vän. Ses snart! KRAM"

Så idag sträcker jag på mig lite extra, klappar mig själv på axeln, skickar en tacksamhetens tanke till denna underbara och generösa kvinna.
Och skriver "duktig på utmattningssymptom" på min resumé.

Kan kanske bero på att jag själv vet vad det innebär. 
Eller bara låtit bli att le på beställning. 
Kanske inte ens orkat...

kramkram och trevlig helg
Cathrine








 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 8:50, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan. 
(för dem av er som undrar så vaknar jag faktiskt tidigare, men skriver så bra i sängen) 


Igår hade jag nöjet och glädjen att få följa med min ganska nya vän Lotta på invigning av NK´s nya saluhall. 
Tack  för att jag fick följa med. Förmodligen för att maken låg hemma i förkylning, men jag var ju glad och tacksam som en liten lärka och plöjde överlycklig efter i väninnans fotspår. 
Jag hann för övrigt rodna, mer eller mindre klädsamt då hon glatt meddelande alla som ville höra (eller inte) om min verksamhet och hur duktig hon tycker jag är. 
Tänk att vi ska ha så svårt att slå på våra egna små trummor, denna ständiga jante-lag... väger tungt på axlarna.
Hur som helst, NK Saluhall, Ett fantastisk ställe, gå dit, det är verkligen välgjort och helt ljuvligt. Själv ska jag hänga på Dr Mat och Jureskogs. 
Stort tack även till Micael Bindefeld och hans duktiga crew. 

Vi hann prata en hel del över en ljuvlig kalvsnitzel på Milles lite senare, och begreppet snällhet dök upp  som en av kvällens många roliga samtalsämnen. 
Det är märkligt det där med att vara snäll. 
Jag brukade förr i världen säga att om någon märkte att jag var snäll, så berättad det för Guds skull inte för någon! Det var ingen sexig egenskap när man var yngre.
Nu, däremot är den sexig som fan. 
Jag undrar när det blev ok att vara snäll?  Inte dumsnäll och absolut inte korkad, utan bara genuint god och snäll. 
Är det inte Stefan Einhorn som skrivit boken om konsten att vara snäll, jo det är det visst.

Jag tror att min väninna har varit snäll hela sitt liv. Smartsnäll. Hon är fruktansvärt smart. Klok och rolig. Och snäll. 
Jag vet inte om min egen eventuella snällhet/godhet har kommit med tiden?
Har inget minne av att jag varit så där himla gullig hela mitt liv. Jag har nog alltid velat gott, men så där genuint snäll vet jag inte.

Fast då tänker jag såhär, det var väl en himla tur att man kom på det nu, eller hur?
Om man betänker på att om man har turen och få leva ett 20-tal år till, tänk så mycket bra saker man hinner göra under den tiden. 
En bra tanke som värmer.

Jag har fått en "hemläxa" av min nyfunna väninna, hon tycker jag är dåligt på att marknadsföra mig och berätta för omvärlden vilken otroligt bra metod jag har för att få folk att må bättre. 
Ett väldigt bra hälsoprogram helt enkelt. 
Nu ska jag dra i de trådar jag lovat henne. 

Sedan ska jag tillsammans med min duktiga PT-kollega träffa de två fina paren som vi tillsammans coachar för M-magasins räkning under 6 månader. 
Med vår hjälp, mat, träning, mentalt fokus så kommer det hända bra saker!!!
Läs i tidningen M-magasin så ser du våra hjältar Sören och Rose-Mari och Eva och Camilla. 
Heja dem!!!

kram från Cathrine

ps. vill du också får hjälp med coachning, privat eller i grupp? Hör av dig! 






 

Läs hela inlägget »
IMG_1238 IMG_1238

onsdag kl 08:36, med kaffe i sängen på lilla brickan

Jag hittade dessa små ordspråk via #broderauttexter. Blev väldigt förtjust i dessa små klokskaper och ordspråk. (det finns massor) sök på Insta eller googla. 


Det enda man kan vara helt säker på är att livet inte blir som man har tänkt sig. Inte ens i närheten.
Behöver det då per definition vara sämre?
Jag vet inte faktiskt. 

J
ag gillar tanken på att att sätta upp två kolumner, ett pluskonto och ett minuskonto och exakt samma sak står på i båda två.

Ja, allt kan hända. Och händer.
For sure. 

Ja, det tar slut. Helt klart. Även om min lilla mormor envisades med att tillägga ett " OM" jag skulle dö. Väldigt gulligt. 
Jag tycker inte att den tanken är så farlig. Klart vi ska dö. Det handlar ju egentligen bara om vad vi gör av livet innan vi dör. Fyller det med bra saker, liksom. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt. Inte ens i närheten. 
Man har ju någon form av hum om vad man tror ska hända i sitt liv. Man tror det iaf.
Ingenting, absolut ingenting av det jag trodde har hänt. Absolut ingenting.
Men det har hänt en himla massa andra saker. Inte alla roliga måste man väl man väl ändå tillägga...
Men så är väl livet.

Jag tänker inte trötta ut dig eller mig själv heller för den delen med detaljer ur mitt liv som gick åt helvete eller vad som blev så mycket bättre än vad jag hade tänkt.
Alla dessa historier har du ju bättre själv. 
Det vore som att gå på en tråkig date och killen bara pratar om sig själv i två timmar.
( jo, det har hänt. flera ggr dessutom, fast med olika killar) 
Nä, fyll på med dina egna historier. Vad blev bra och vad gick inte som du tänkt dig? 

Ingenting blir ju garanterat som vi tänkt oss. Glöm inte det. 

Jo, det finns faktiskt en slutkläm på detta till synes, vid första anblicken,  ganska svamliga resonemang. 
Det som inte står på den broderade lilla tygbiten är nog den sista och kanske viktigaste. 
Det som faktiskt också kan föras upp på både + och - kontot.
Nämligen nyfikenhet. 
Var nyfiken. Sluta aldrig med det. Det kan också gå åt helvete. Eller bli hur jävla bra som  helst. 
Nyfiken på hur det går, vad som ska hända, hur blir det sedan, vad händer nu, vad händer runt hörnet? Vilka galenskaper eller klokheter ska jag hitta på nu? 
Vem ska jag träffa? Vad ska jag göra? Var ska jag bo? Vems ska jag jobba med? 

Själv är jag nyfiken om jag ska flytta till Fagersta och köpa hus med en kompis. Vad vi ska göra där är fortfarande inte helt klart. 
Men är jag nyfiken? 
Japp, det kan du lita på!!!

Ha en bra onsdag. 
Lite för lite uppdrag just nu, men bra och mycket träning. Och roligt jippo ikväll med bästa sällskapet. 
DET är jag nyfiken på!

Cathrine

















 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:38, i sängen med kaffe på lilla brickan..

Kärleken säger att han sitter där nere i Spanien och väntar varje morgon på en blogg. Tur för honom då att jag vaknar tidigare, så detta är redan skrivet när han vaknar. (sömntuta).
Men jag tänker såhär, läser han så är det säkert någon annan där ute som också läser om en snart 61-årig kvinnas öden och äventyr. 
Och gillar det.


Detta är ju bloggen som startade i höstas som en projekt för att komma ur en toxiskt relation och ett sätt att belysa vår ålder. Då hette bloggen "Singel vid 60" och handlade väl mest om Tinder då.
Numera, inte fullt så mycket singel längre, handlar väl bloggen mer om känslor, tankar, känslor, torra slemhinnor och allt annat roligt i livet runt 60.
Ja, även det som inte är så himla härligt också, tänker jag. 
Det är väl namnet numera på bloggen, tänker jag.
Livet runt 60. 
Eller vad säger ni?

Min stora kärlek just nu är faktiskt min kvällskurs. Tio fantastiska, underbara, makalösa, duktiga och kloka kvinnor. Varje måndagskväll möts de för att i två timmar prata hälsa och det som nu har vuxit ur denna grupp, kärlek och omsorg. 
Vi delar, gråter, gläds åt varandra och våra liv, sorger och glädjeämnen.
Vi är så olika, vi kommer från olika platser, bakgrunder. Den enda gemensamma tråden är en önskan om att förändra ett beteende och tankar kring mat och hälsa. 
Och så gillar de, av någon för mig outgrundlig anledning mig. Vilket är så svårt att förstå. Jag har nog svårare att möta all denna välvilja, vänlighet och kärlek än jag trodde. 
Jag lär mig så mycket på dessa två timmar per vecka och kommer sakna dem så gränslöst när kursen är slut.
Jag brukar alltid säga att jag är verkligen "blessed", välsignad som får hålla dessa kurser och att varje kurs är "den bästa". 
Men, så är det, denna kurs ÄR den bästa. 

Mer att jubla åt just nu är min stora, stora glädje och kärlek. Pilgrimsvandringarna. 
De som kom att i grunden förändra mitt liv och hela perspektivet på mig själv.
Jag tror inte att jag förrän nu, snart 2.5 år efter min långcamino på 80 mil under 5 veckor knappt börjar förstå hur den förändrat mig som person. 
Den ödmjukhet, glädje över små saker, dåligt humör och livssyn var jag rädd att förlora och minsta greppet om efter det att jag kom hem. Men så har det inte blivit. 
 Kanske för att jag varit noga med att fylla på varje år, gått en bit varje år. 
Nu ser jag så enormt mycket fram emot att åter snart få trampa en vecka i juni och en vecka i september. läs mer här 
Vill du följa med i juni så finns det platser kvar och det gänget som kommer med är då magiskt fina! 
Jag har tur i livet. Stor tur. 

Sedan får man aldrig glömma att njuta nu. Tända ljuset, köpa skorna, ta resan.
Och om du ska äta kakan. Se då för sjutton till att det är den bästa kakan. 
Och njut som fan! 
(och ha inte dåligt samvete efteråt). 

Cathrine







 







 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 08:30, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Solen skiner och jag är på väg ut på PW och lunchdate. 
Bra dagar, bra vecka. Glad Cathrine som börjar gå långt nu inför vårens och sommarens pilgrimsvandringar. 
Ska du följa med med mig på en vandring? Det finns platser kvar.


Jag funderar just nu mycket på om det är så att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Låt mig förklara.
För två år sedan, drygt nu, så startade jag en ny metod som jag idag kallar för "8/800".  Den är inspirerad av Dr Michael Mosleys idéer kring kost och hälsa och det faktum att man kan påverka såväl blodsocker, blodtryck och blodfetter beroende på hur och vad man äter. På köpet går man ned i vikt, men det är egentligen bara bonus. 
Jag har nu jobbat med metoden i två år och ser de mest häpnadväckande resultat. Framför allt när det gäller hälsan, och det är ju faktiskt det viktigaste. Alla deltagare droppar i värden och mår så otroligt mycket bättre, ser så himla mycket piggare och friskare ut. Och går ned massor i vikt. 
Och viktigast av allt, behåller den lägre vikten. 
Själv droppade jag 12 kg och har numera slutat med blodtrycksänkande mediciner efter 15 år..
Galet bra, med andra ord. 

Idag jobbar jag väldigt mycket tillsammans med läkare och är ansluten till flera läkarmottagningar och tar emot deras remitterade patienter och coachar dem tillbaka till hälsa och sund livsstil. Det fungerar jättebra, och alla är glada. inte minst läkarna. 
Och jag. underbart att se att man kan göra skillnad. och nytta. 

Det jag funderar på är bara det faktum att metoden inte "nått ut" mer på två år. Det gör mig funderarsam på vad jag gör för fel. 
Metoden är nog det bästa jag jobbat med någonsin, och ALLA klienter/patienter mår såå bra. 
Varför lyfter det då inte? 

Så började jag igår fundera ett varv till. 
Det är kanske precis det den gör, lyfter alltså. Fast inte på det viset jag hade trott (eller kanske önskat).
Det faktum att det jag gör idag är i tätt samarbete med läkare och skolmedicin (om än med en funktionsmedicinsk inriktning) är kanske precis det "lyft" jag önskar mig. 
Men har inte riktigt sett det på det viset tidigare. 
Ibland ser man inte skogen för alla träd. 
Ibland blir inte som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre. 

Vill du läsa mer om min metod, klicka här. 

Nu  ska jag ut i solen! 
Ha en bra torsdag.
Cathrine







 

Läs hela inlägget »
onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 
Läs hela inlägget »
IMG_0936 IMG_0936

fredag, i sängen, kl 06:43, med kaffet på lilla brickan.

Fredag är ju som vi vet ingen bra bloggdag, vi läser flest bloggar i början på veckan. Vet faktiskt inte varför det är så, men..
Anyway. Jag skriver på, i alla fall. 
Mest för mig själv, men såklart om någon annan läser och tycker om det så är det bra. 
Och jag blir glad.


Bloggen som från början hette "Singel vid 60" och mest handlade om att ta sig ur en relation som inte var min.
Numera så får jag väl lov att kalla den för "60 är det nya 60" eftersom jag inte är så värst singel längre. Fast man vet ju aldrig, det har man ju lärt sig, allt kan hända...
Time will tell. 

Tog en AW med kompisen PG igår. Det är ju på torsdagar man ska gå ut, iaf dit vi gick, Ö-hallen. Lagom lugnt. Slår fredagsstimmet med hästlängder. 

Det är tack vare PG som ni läser dessa rader. Det var han som sa åt mig att börja skriva. Han föreslog ju brev, men jag kan ju inte alltid lita på mig själv och tänkte om jag skriver brev i datorn, så kanske jag en natt plötsligt får för mig att trycka på send-knappen. Ni vet ju hur det är ibland...
Så bättre att skriva blogg, så är tankarna redan ute. 

PG pratade igår mycket om mitt mod. Modet att våga skriva så hudlöst och naket. Så självutlämnade och personlig. 
Jag menar att det finns en stor skillnad mellan att vara privat och personlig. 
Kanske är jag lite gränslös? Jo, så är det nog. Ganska rejält ibland, skulle nog många säga...
( det var nog rubriken torrfitta han menade, många har reagerat på den.) 
Men som jag sa till PG igår, vad är det värsta med att vara lite gränslös? Ja, man får ju vara med om mer, iaf i vår ålder.
Det händer liksom mer. Hellre det än motsatsen.

Vi pratade om mycket roligt igår. Mycket ålder naturligtvis. Hur viktigt det är att likt texten på Efva Attling´s bild härom dagen hålla sig ung tills man blir gammal. 
Men funderar på om man reflekterade lika mycket på sin ålder tidigare i livet?
Javisst nojade man över 30 och 40-årskriser. Tror jag, iaf. Minns inte så noga längre. 
Man överlevde dem ju helt klart. Jag gifte och skilde mig alltid i dessa skiften, när jag tänker närmare efter, så visst var man påverkad av tiden.  

Det är roligt med killkompisar. Jag gillar verkligen mina killkompisar. Min bästis Fredrik såklart. ( som alla tror jag ihop med. Men det är jag inte. Det vet både Fredrik och den jag faktiskt är ihop med väldigt väl. De har träffats och gillar varandra väldigt mycket.).

Jag har ju hela tiden mina olika hälso och träningsprojekt för mig.
Just nu är jag väldigt glad över min nya #brojäveln där jag ska försöka runda Djurgårdsbron varje dag. Begreppet är jag som skojar med den gamla # som hette #björkjäveln och stod i Liljanskogen. Nu är den nedhuggen och jag har flyttat. Så nu blir det Djurgårdsbron istället.
Jag behöver vara utomhus mer. Har många hälsoresor och pilgrimsvandringar i vår och sommar och behöver mer vandring i benen. 
Trött på att stå på en megaformer jämt. Kanske lite trött på stället också. Längtar till nya Becore öppnar i närheten av Hötorget. Det ska bli nytt och kul. 

Vill du gå med mig i vår på en "walk and talk" så är det bara att höra av sig här.

Ska du med på träningsresa till Turkiet eller vandring längs Caminon så är det också hög tid att tjoa till! 

Själv ska jag ge mig iväg nu på någon form av träning och sedan blir det sedvanlig fredagslunch med lilla mamma på Lidingö och dagen avslutas med AW med nya arbetskompisarna på läkarmottagningen 2Heal.

Vad man än tycker om ålder, så ska man vara ödmjukt tacksam att man har en. 
Typ så. Trevlig helg!
Cathrine



 


 

















 

Läs hela inlägget »
Image-1-1 Image-1-1

onsdag kl 07:28, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Idag handlar bloggen om hur jäkla roligt det är att bli 60. 
En ynnest inte alla får vara med om. 
Sedan får sig de där läkarna en känga som varnade för "alla de nya farliga hälsoböckerna i DN artikeln i söndags. 
Jag blir så förbannad.
 

Igår hade Eva och jag förmånen att i en Röhnishbutik få hålla föreläsning för minst ett 50-tal härliga medlemmar i Friskis & Svettis. 
Eva pratar träning 50+ och jag pratar mat 50+
Hur som helst, det roliga är ju att kvällen blev så lyckad, alla så glada och nöjda och nu står det kö med ytterligare minst 100 gäster till som vill komma och lyssna. 
Allesammans en bra bit över 50 och allesammans tränar minst 1-3 dagar/veckan på Friskis. 
Vi finns, vi syns, vi spelar roll. Och vi har så jäkla roligt. 
60 är det nya 60. 


Vill du också höra oss? Ta kontakt så fixar vi plats åt dig. Eller ser till att ditt företag får komma till Röhnish och lyssna på oss. Kontakta mig. 
Vill du ut och resa med oss? Vi har den roligaste hälsoresa på gång i maj. Det finns plats kvar, kolla hemsidan, www.schuck.se

Jag satt på mottagningen i går hela dagen och träffade klienter. Alla går just nu på 8/800 och mår sååååå bra. Alla dalar med 1 kg i veckan, lugnt och tryggt. Äter massor, mår toppen och förbättrar sina värden för varje vecka. Underbart!

MEN alla frågar ju om den där debattartikeln som ett par läkare publicerade i DN  i söndags. Det handlade om hur vilseledande de nya sk hälsoböckerna är och hur farligt det är att tro dem!
Jag läste mellan raderna i deras debattartikel och såg precis vilka författare som var i sk blåsväder.
Och jag blir så jäkla arg! 
Är det något jag lärt mig efter alla 37 egna publicerade kokböcker är hur förlag fungerar. och vilka ytterst kompetenta personer som arbetar där med just dessa böcker.
Idag får förlagen minst 100 förslag/synopsis i veckan på bokidéer. En av hundra blir det bok av. Idag har inte förlagen råd att göra misstag och framför allt inte publicera en författare som kan råka i blåsväder. Det är bokförläggarna alldeles för smarta för. Dessutom är det redaktörer som ofta kan mer om kost och hälsa än författarna själva, för de läser nämligen en jäkla massa i just detta ämne själva! 
Idag är förlaget såå pålästa, smarta och i takt med tiden, så en oseriös författare kommer inte igenom deras nålsögon. 
Detta är bara en bunt rädda läkare som inte vågar se att skolmedicin och komplementärmedicin har så mycket att lära av varandra och ska hjälpa och suppportera varandra istället för att hugga varandra i ryggen!

Jag blir såå arg och ledsen över denna typ av debattartiklar. 

Anyway. Idag börjar mitt eget hälsoprojekt, #brojäveln.
Nu börjar vårträningen inför min första Caminovandring i juni (finns platser kvar, häng med) och naturligtvis Eva Berggrens och min hälsoresa i maj. Även där finns det plats kvar. Följ med.
#brojäveln blir min hashtag minst 3-4 ggr per vecka, med snabba pw´s runt Djurgården. 
Följ mig gärna på Instagram. cathrineschuck.

Nu mot skogen! Sherwoodskogen! 
Cathrine


 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:29, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Dagen illustration fick jag inatt av en kär klient som inte kunde sova (04:29) och hon skickade denna bild och kloka text. Den föreställer en av mina förebilder Efva Attling och jag hoppas hon hon förlåter att jag lånar denna fina bild. 


Jag skriver "fortfarande i sängen" för nu ska det bli ordning på torpet igen och nu ska Fredrik och jag börja gå tillsammans tidigt på  morgonen, som vi brukar göra. 
Nu finns det inga ursäkter längre, ingen is eller snö, och ljust när man börjar gå.

hehe, fast inte idag. Det regnar, och är det jag helst inte gör så är det att powergå i regn. 
Jag gick en hel vecka på Caminon i regn och det har satt sina spår. 

Men nu börjar vårens hälsoprojekt. Mitt eget lilla hälsoprojekt iaf. Det blir hashtag #brojäveln då vi kommer börja vid Djurgårdsbron.
Varför behöver jag ett hälsoprojekt som tränar så mycket?
Jo, jag ska ju ut och gå ett par pilgrimsvandringar i år och behöver vara i toppform när det gäller konditionen, inte bara styrka och smidighet.
Ska du med på en vadrning i år? Det finns plats kvar på både vårens och höstens en veckasvandringar. Läs mer här. 

Själva ordet kommer från den björk, även kallad #björkjävlen som jag gick till varje morgon under flera år och la ut en massa hyss han och jag hade för oss varje morgon. 
Jag skrev på en gammal arbetskamrats Insta igår och berättade hur imponerad jag  är av hans hälsoprojket #16weeksofhell, som många går på just nu. Han skrev tillbaka och tackade, och menade att min lilla #björkjävel hade varit ett litet frö i hans huvud.
16 veckor av intensiv träning och nyttig mat. Folk lyckas verkligen bygga om sina kroppar på 16 veckor och bilderna på Insta talar sitt tydliga pråk. 
Jag ser bilder varje morgon min arbetskamrat från Expressen lägger ut. Fina fisken om du frågar mig! 

Tricket är ju att hitta på något kul. För har du inte kul med din träning, din mat, din hälsoomläggning, så blir det aldrig av. Jag lovar. Det går inte att släpa sig genom någon form av livsstilsförändring om det inte blir just en förändring av livet. Och det sker alltid, alltid med glädje, det föds aldrig ur tvång.
Och då får man se till att det blir kul. 

Träffade en ny klient igår, ett otroligt pigg dam en bit över 70 som glatt meddelade att hon börjat träna dagligen sedan hon fyllt 61. 
Nu skulle vi börja med att jysta till maten och då kommer träningen verkligen att både synas, märkas och bli ännu roligare.
Men jag log för mig själv och tänkte, eftersom jag snart fyller 61 så var det liksom en liten hälsning från universum som blinkade åt mig. 
Jag tror universum log lite också. 

Till sist, som alltid höll jag på att skriva, dagens tips.
Jag läser med mycket stor behållning ett nyhetsbrev varje vecka som heter Hormoni.se och som man kan abbonera på, kostnadsfritt. 
Det är frågor och kloka svar om allt som rör kvinnor och kvinnohälsa. 
Verkligen, verkligen läsvärt. 


Idag blir det klienter på dagen och sedan kvällsföreläsning på Röhnish, ni vet butiken/märket som säljer sina egna designade, svensktillverkade golf och träningskläder. ikväll håller Eva Berggren och jag föreläsning om Hälsa 50+ och det roliga är att vi får in 50 pers i lokalen och det är 150 (!) anmälda!!!
Då fattar du hur viktigt det är att röra sig efter 50 och hur stort intresset är. 
60 är det nya 60!
Hurra!!

Jo, Eva och jag berättar ikväll om vår superroliga träningsresa i maj till turkiet. En vecka av skön träning, vandring och massor av god och nyttig mat av lilla moi.
häng med!
Läs mer på hemsidan, klicka här. 

Cathrine
























 

Läs hela inlägget »
IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

Läs hela inlägget »
IMG_1030 IMG_1030

torsdag, alla hjärtans dag, kl 08:27, fortfarande i sängen, i väntan på kaffe...
Någonstans i solen i södra Spanien. 


Bara en sådan sak, att ligga och vänta på att få kaffe på sängen...
I sanningens namn så tippar jag att bli det sellerijuice först och sedan frukost på sängen. 
Dagen är sedan riggad med massor av spännande händelser, allt från golflektioner till spa-behandlingar.
Vad kan man mer önska sig?
 
En Alla hjärtans dag från himlen. Något att stilla få vara väldigt ödmjukt tacksam för.

Well, mitt roliga projekt som jag startade i oktober/november förra året, Singel vid 60 har vuxit och är idag något jag varje dag får glada kommentarer för och som jag ser att du och många andra följer och det är jag så otroligt glad för!

Numera inte fullt lika  mycket singel som tidigare (skrattar medan jag skriver för den gullige mannen mixar och blandar i köket så det står härliga till!) men fortfarande väldigt nyfiken på hur det är att vara i denna ålder.
Känns ju väldigt spännande för just så här gammal har jag ju aldrig varit förr, och som min kloka väninna Caroline sa härom dagen, så här ung som du är just nu kommer du aldrig vara mer. 
Älskar den inställningen. 
Älskar henne också, för den delen. 

Jag funderar väldigt mycket på kvinnors situation, både i den här åldern och rent generellt. 
Möter ofta kvinnor med diagnosen utbrändhet. Det som gör mig mest ledsen är historier där de mött sjukvården och sjukvården erbjuder antidepressiv medicin. När patienten då tålmodigt och vänligt försöker förklara för sin läkare att hon faktiskt är utbränd och INTE ett dugg deprimerad, och läkaren lika stoiskt menar att det är hon visst! Och tabletter ska hon ha. Punkt. 
Då går något sönder i mig. 
Det finns ju så otroligt mycket att göra med kost och näring för att komma åt de bakomliggande orsakerna till utbrändhet och det går att "laga" med så enkla medel. 

Jag har många i min omgivning som är så duktiga på vad vi kvinnor behöver för att må bra. 
En sajt jag gillar heter Moodmama. Där hittar du ALLT som vi kvinnor behöver i olika faser i livet. Men långa och tydliga beskrivningar om vad du ska ta, och när, och varför. 
Det här hittade jag härom dagen  om sex och torra slemhinnor...

" Ja, vi tänker inte sluta tjata om detta dolda folkhälsoproblem! Kanske blir det mer aktuellt i och med den här dagen som fokuserar på relationer, dejting och sex?

Ja, men jag har nästan aldrig sex kanske du tänker. Nej, men du kanske besväras av torrheten ändå och får urinvägsinfektioner som behandlas med antibiotika? Antibiotikaresistens är ett globalt hot som vi ska ta på allvar. Kan vi förebygga urinvägsinfektioner så ska vi göra det!"


Tonen är alltid rar och förstående och mycket kärleksfull på ett "matter of fact" sätt, om du förstår vad jag menar. 

Idag är det fraktfritt på https://www.moodmama.com
Gå in och kolla. 

Nu ska jag ta helg, unna mig att bli pussad på och berätta för någon hur mycket jag värdesätter och uppskattar det vi gör tillsammans. 

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag, gå och köp dig något kul, en vibrator kanske och lite Ashwaganda-rot ( finns på Life och alla hälsokost) och bli lite sugen på dig själv eller din partner. 
Det förtjänar du.

Vill du ha roligt med kläderna på så tycker jag att du ska hänga med på någon av mina resor eller vandringar. 
Läs mer på www.schuck.se eller klicka här. 
Eller hänga med på nästa kurs. Läs mer här. 

Massor av kärlek,
Cathrine

ps. jag får inte betalt för dessa inlägg.  


























 

Läs hela inlägget »
IMG_0895 IMG_0895

lördag, kl 15:26, (i sängen igen, utan kaffe)

Fortfarande lite lyckohög efter dagens Food Tour så fortsätter jag i samma anda och berättar om mina olika pilgrimsvandringar i år.

Alltsammans började ju när sonen skickade iväg mig för snart två år sedan på min första pilgrimsvandring, 80 mil i 5 veckor tvärs över Spanien, över Pyreneerna till Santiago de Compostela.
Han menade ju att "alla mammor behövde ett äventyr, och nu är det din tur". 
jojo, det hade han ju rätt i...
Äventyr blev det. 

Vad jag inte visste då (och hur ska man veta sådant i förväg?) var ju hur det i grunden skulle förändra mig och mitt liv. 
Från en prettoprinsessa från Stureplan till en ganska härdad bergsget som till min egen stora förvåning är gjort för att gå. Och gå långt. 

Sedan dess har det blivit 3 veckolånga vandringar med gäster, varav de två senaste i min egen regi. 
Alla tre helt magiska, var och en på sitt speciella vis...

Så, det jag har i pipelinen för i år är dels en veckovandring som börjar i Sarria, drygt 12 mil från Santiago och där vi går i ganska enkel terräng ung 2,5 mil per dag. Vi sover gott på bra hotell, får vår packning skickad mellan stoppen, har härliga måltider klara varje kväll. Samt en magiskt duktig guide, José Luis, som gör allt och fixar allt, från plåster, skavsår till de mest spirituella möten och platser. 
Den resan gör jag i 31/5-7/6. 
Självklart är både män och kvinnor välkomna på resan.  Flera par är bokade på denna resa, redan. 
Här kan du läsa mer om den resan. 

Sedan finns det en resa till...
Lite hemligare, fortfarande inte på någon hemsida eller omkriven någonstans. 
Jag har nämligen bestämt mig för att börja gå hela Caminon, alla fem veckorna, igen, en gång till... fast denna gång en vecka i taget.
Första etappen gör jag och ett par av mina tidigare deltagare nu i september, första veckan i september.
Vi börjar i St Jean Pied de la Port och går i vecka, till Estella. 
Vi går ca 2,5 mil per dag, ganska kuperad terräng. Vi sover gott på bra hotell, äter goda pilgrimsmiddagar tillsammans, bestämmer själva om vi vill skicka vårt bagage eller bära det själva.  
Vill du också följa med? Hör isf av dig till mig så får du mer info, klicka här.

Vill du hänga med på en Food Tour så titta gärna på hemsidan, www.foodtourstockholm.se

kramkram!
Cathrine









 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 07:05, med kaffe på lilla brickan, i sängen...

Funderade på det där med översättning på Age becomes you, som jag skrev om igår, och det måste ju såklart vara, ålder klär dig. 
Ålder klär dig, så trevligt det låter, eller hur?


Välkommen till bloggen som jag började skriva i november när allt kändes som mörkaste efter en separation från en relation som inte hade någon framtid. ( han var/är gift). 
En god vän tipsade om att börja skriva brev för att komma ur mörkret. Jag började med bloggen istället.
Men det var lika mycket mitt lilla bidrag till ålderismen och ett försök att sätta denna ålder på kartan, genom att kalla bloggen för Singel vid 60. 

Nu vid snart fyllda 61 ( april) och inte så himla mycket singel längre. Nja, kanske lite "distans-singel" men utan statusens benefits. 
( om du fattar vad jag menar) 

Jag hade en klient igår på mottagningen, en underbar kvinna som jag har haft förmånen att få följa en bit på vägen i egenskap av samtalsterapeut. 
Vi pratar mycket kost och hälsa såklart men en hel del relationer. 
Jag tipsar om dejtingsajter och hur enkelt det är, vi pratar om olika sätt att komma ut och leva livet.
För det är just min poäng här, idag. Lev livet. 
Jag skriver det lika mycket till mig själv som till dig. För sjutton gubbar, lev livet. Njut av dagen, sitt inte och gnäll över vädret, klä dig varmt och gå ut istället. Så länge du kan. 

Njut nu. Dejta, älska, gör knäppa saker, dansa, ät inte skitmat. Njut av kroppen, träna, gör roliga saker med den. Massera den, ta hand om den, se till att den fungerar optimalt och gör massa roliga saker med den. NU.

Jag vet att allt det där låter fånigt och klyshigt, men tyvärr så väldigt sant. Jag träffar så väldigt många kvinnor ( och män) i vår ålder som resignerat och börjar släppa taget.
Det är också ok. Det är ok att vila om man är trött. Men risken är att man vilar för länge, och tröttheten blir permanent. 

Min favoritperson är min kollega Eva B ( och hennes härlige man). De har blivit skidluffare på äldre dagar och åker runt Alperna med pjäxor och en kabinväska och klämmer lagg så det sprutar om det! 
När de inte är hemma i Sverige och åker långfärdsskridskor på vintern eller gympar. 
På sommaren cyklar de, paddlar eller hittar på annat rörelsebus.
Jag har glädjen och lyckan att få hålla en "hopp och skutt" resa med Eva i maj, då vi åker till vårt älskade Yali utanför Bodrum. Vi bor i ett superfint stor hus som rymmer 12 gäster. Varje dag ger vi oss ut på äventyr, vandrar och hittar upplevelser (och goda luncher). På eftermiddagarna håller Eva ett gympapass i trädgården eller i poolen. 
På kvällen håller jag matlagningskurs och vi äter tillsammans, supergott och supernyttigt.
Det finns ett rum kvar på den resan, läs mer om den här på hemsidan, klicka här  och häng med!! Jag garanterar skratt, rörelse, upplevelse och massor av bus!

Jag lovade ju att tipsa om en ny produkt för UVI och den heter UriBalans från Hollistic. Den innehåller D-mannose ( mycket verksamt), tranbär och mjölksyrebakterier. Mums för muttan med andra ord. 

Nu mot jobb! Idag ska Eva och jag coacha två par för tidningen M-magasins räkning och gissa om det går bra för dem! Båda paren rasar i vikt, äter massor och mår så bra.

Cathrine


( jag får inte betalt för dessa tips) 













































 

Läs hela inlägget »

onsdag, kl 8:20, kaffe på lilla brickan...

Idag är jag sen. sovit så väldigt gott. Hittat min formel av magnesium, gaba och nu även 5 HTP. 
Man vaknar så mycket gladare när man sovit gott. 
Om en timme blir det PW med god vän, så here goes...


Idag handlar bloggen om ett utryck jag läste på sociala medier igår. Det var ett par väldigt kärleksfulla rader skrivna av Michael Bindefeld till sin gode vän Christer Lindarw efter QX galan i måndags.
Michael skriver " Age becomes you, my friend". 
Vilken ljuvlig komplimang. 


Hur översätter vi det till begriplig svenska? Ålder är klädsamt på dig? 
Det beskriver ju så väl att det är inte alltid som yngre vi ser bäst ut. En del av oss behöver åldern för att komma till sin rätt. Late bloomers? 
Det gäller bara att använda den rätten man har och göra något bra av den. 

Vi har alla rätten att göra något bra av våra liv så länge vi lever. Hur och vad "bra" är, är ju självklart upp till var och en av oss. 
Följer, läser och rörs av Björn Natthiko Lindeblad´s kamp för det som är kvar av hans liv. Nu ska han ut på turnée runt Sverige och mitt förslag är att även du går in på hans hemsida, www.natthiko.se och ser om det finns någon biljett kvar i din hemstad.
Förmodligen enda och sista gången att lyssna på någon som verkligen levt sitt liv, och fortsätter att leva det till sitt slut. 

I min värld handlar ålder och att ta hand om sig på bästa sätt om att röra på sig och äta rätt. Att ge kroppen de optimala redskapen för att må bäst. 
Vi VET idag, ( Tack Anders Hansen och boken Hjärnstark) att vi blir snabbare och smartare i huvudet av att träna varje dag. Vi VET att hjärta och kärl mår bäst av en kost som sänker blodfett, blodsocker, och blodtryck. 
  ​​​​​​Vi VET idag att det är lättare att röra på en lättare kropp. 

Nåväl, jag ska inte tjata, men hjälper gärna till om du också vill må så bra som det någonsin är möjligt, i din ålder. 
Och låter din ålder, oavsett ålder bli så klädsamt som du själv önskar dig. 

Jag hade tänkt tipsa om en ny produkt för urinvägarna och UVI ( vårt favoritämne, men jag väntar med underlivet till i morgon) 

Nu ut och halka runt och gå försiktigt!

Cathrine










 

Läs hela inlägget »

2019

IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

IMG_1132 IMG_1132

torsdag, kl 06:44, i sängen med kaffe på lilla brickan.

Alltså, himmel! Jag blir så trött.
Ännu en kommentar från någon som inte förstår hur 8/800 fungerar och tror att man inte blir mätt på 800 kcal per dag! 
Men, hallå, nej man svälter inte. Absolut inte. 

 

Låt mig förklara. 
För drygt två år sedan snubblade jag på en bok skriven av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Där beskriver han det han kallar för 800-metoden eller Blodsocker-koll.
Genom att under 8 veckor äta 800 kcal i form massor av grönsaker, fisk, kött och ägg så sänker du blodtryck, blodfett och och blodsocker - och går tryggt och fint ned med ca 1 kg i veckan. Precis som man ska. 
Kroppen blir mätt, nöjd, trygg, säker - och frisk. 

Jag är nu den enda i Sverige som faktiskt har fått godkänt av Michael Mosley att jobba med metoden och jag har döpt den till 8/800. 
Jag som jobbat med hälsa och friskvård i hela mitt liv har aldrig varit med om något som funkar så bra, på alla. Du blir friskare, piggare, starkare, gladare, bättre mage, sover bättre, mår bättre och orkar mer. Även träna, för den som oroade sig för det. 
Vi äter ju massor av grönsaker och där finns det hur mycket kolhydrater som helst, som fungerar som utmärkt bränsle för just träning. Med ett glas rödbetsjuice innan träning så får du precis den mängd energi och syresättning av blodet som du behöver för att orka med din träning till max. 
Välj gärna en sort som heter Rå Rödbeta Prestation från Wellnox.se. 

för övrigt, vilket kanske också är på sin plats här, är det faktum att alla läkare jag känner backar upp dessa teorier och remitterar sina patienter till mig.
Samma sak gäller personliga tränare, i alla fall de som läst på den senaste forskningen och vet vad en anti inflammatorisk kost gör för kroppen, hur bra den mår av denna typ av mat.

För övrigt så blir jag helt veckovill av alla dessa röda dagar. Min hjärna hade fredagsfeeling i tisdags och nu vet den inte vilken dag det är och vad jag vill att den ska vara i för mood. 

Helgen bjuder på nytt och spännande då jag kommer att byta mottagning och från och med nu har eget rum igen efter ett par år på supertrevligt kontorshotell. 
Ny fas i jobblivet. 

Vill du testa min metod 8/800 och komma iform inför sommaren, så startar ny kurs nästa vecka, på tisdag. Häng med på den!
Läs mer här.

Nu är det dags att snart skutta iväg och hämta nycklar till nya mottagningen, träffa duktiga Alexandra Nemeth på Grundform för att finputsa på Onlinekursen och sedan några klienter på eftermiddagen. 
Jo, lunch med bästa Fredrik, såklart!

Sedan är det helg igen! 
(då blir det date, men det tar vi en annan gång. ;-)

Trevlig, eehh, torsdag!!!! 
Cathrine














 

IMG_1538 IMG_1538

måndag, kl 06:51, med kaffe på lilla brickan i sängen.

All we need is love. Love is all we need.
Med Beatles i öronen och #wrenandglory ´s fina handmålande jacka som inspiration är det inte svårt att sparka igång en ny vecka. 


(Wren and Glory är två NY baserade systar som gör egna handmålade plagg, kolla gärna, så coola)

Men så är det ju. Vi behöver kärlek. Vi går sönder, vittrar sönder utan kärlek. 
Kanske inte alla, men de flesta av oss. 
Det betyder inte att kärlek måste komma från en partner. Det kan komma från ett husdjur, en familj, vänner,gulliga barn ( finns de verkligen?) 

Men utan beröring, utan att bli hållen, tagen i, känd på, så går något sönder. 
Kanske inte för alla. Men för mig är det så.
Jag har de sista månaderna, på förekommen anledning, varit tvungen att vända och vrida på just denna fråga. Varför det är så viktigt, för just mig. 
Tro mig när jag säger att det har stötts och blötts. Fråga mina vänner. Fråga min terapeut. ( jo, vi terapeuter behöver också någon att prata med. Vi kan inte terapeuta oss själva)  

Har jag kommit fram till något av värde?
Ja, kanske. 
För min del, och jag fortsätter att slänga in den brasklappen, för detta gäller helt säkert inte för alla, men för mig är det så här det förhåller sig. 
Jag mår väldigt bra av flera olika tårtbitar i mitt liv. En del är jobb och mitt jobb är otroligt givande, jag träffar massor av magiska människor som generöst delar med sig av sig själva och sina liv. Sådant ger mig massor och framför allt lär det mig massor. Jag växer med mina klienter. 
En annan stor tårtbit i mitt liv är vänner. Inte många, det ska gudarna veta. Handplockade och noga utvalda. Men så oerhört älskade, av mig. Så djupt ödmjukt och tacksamt älskade. Utan dem är jag inget. 
En tredje bit i i min lilla livstårta är min familj. Vackra begåvade syskonbarn, en magisk son, en syster som alla borde ha, en mamma som man kan gå ned på knä och tacka sin skapare för att få ha som mor. Så magiska, så strålande och så högt älskade. Hela bunten. 

Men så kommer vi då till tårtbit nr 4 i just mitt liv. Kärlek. Närvaro. Närhet. Hud. Ömhet. Prat. Skratt. 
För mig är det viktiga bitar. Bitar som jag behöver i mitt liv för att må bra. Så enkelt är det. Bitar som ger energi. Inte bara tar utan också ger tillbaka. Ett energifält som man kan ladda energi och få ge energi. 
Låter det konstigt? Ja, för en del kanske. Medan några av er andra förstår precis. 
Och det är väl precis så det fungerar. Vi är inte alla lika. 

Så med detta i fokus just nu, så går jag försiktigt, med pyttesmå steg framåt. Inga hoppsa steg utan små, små steg framåt. En fot framför den andra. För att inte ramla och slå mig denna gång. 
Men väldigt glad och tacksam över ett hjärta som har förmågan att läka och på något sätt fortsätta att vilja slå igen. Kanske för någon ny.
Någon sa att ett krossat hjärta rymmer mer, det blir ju större av alla lagningar...
Det vete sjutton...

Hur som helst.. Jag önskar dig en väldigt bra måndag. 
Själv så kör jag ett riktigt maraton. Först Food Tours på dagen och sedan kurs ikväll. 
Men jag säger som min idol och förebild, Pippi, det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra!

kramkram!
Glöm inte att vårens och sommarens "walk and talk" har börjat för dig som vill gå och prata. 
Desutom finns det plats kvar på Caminon som  går 31/5-7/6. 
Plus plats kvar på vårens sista kurs, 8/800. 
Läs mer på hemsidan, och kontakta mig här. 

kramkram! 


 

IMG_1517 IMG_1517

torsdag, kl 06:34, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Fundera över vilka du bjuder på ditt kalas. 
Vänner som tar energi, dumma ord som borde och måste, de är inte bjudna på mitt kalas. 
No Sir.


Jag är just nu väldigt kär i @broderauttexten och hennes fina små broderade budskap och lånar dem gärna. 

Funderar just nu mycket på vänskap. 
Mitt hjärta flödar över för de få som verkligen står mig nära och finns där när jag behöver stöd och hjälp. 
Det visar sig faktiskt vara färre än man kanske skulle kunna tro. 
Men den kärlek man får vill också kunna ge och de två som står mig allra närmast skulle jag kunna döda och gå genom eld för. 

Vänskap är ju som en våg som slår mot en strand. Det finns en rörelse i vänskapen. Den går åt båda hållen. Precis likt en våg. 
Ibland är det jag som behöver lite extra stöd, ibland är det min vän som behöver den istället och får den. Lika mycket tillbaka. 
En våg. En evighets-åtta. Fram och tillbaka. 

Jag läste ett citat av skådespelerskan Meryl Streep för många år sedan. 
Hon säger följande, och det handlar ju om hennes äktenskap men kan lika väl sägas om vänskap. 
" Sometimes I am the garden, and my husband the garderer.
Sometimes I am the gardener and my husband the garden. 

Mao, vi tar hand om varandra och den som behöver omvårdnad får den.

Men det utmärkta citatet av @broderauttexten om måsten och borden är också så underbar. 
Dessa två ord är inte välkomna på min fest.
Jag träffar dem så ofta på mina kvällskurser i metoden 8/800.
Alla dessa tvinnor som släpat på sina måsten och borden så länge.
Tunga, tunga bördor att släpa på och så onödiga.
Måste och borde har aldrig hjälp någon, aldrig stöttat och aldrig varit till någon som helst nytta.
Ungefär lika korkat som " ta sig i kragen" eller "skärpa till sig". 
Så fyllda av skam och skuld. 

Jag tränar mig på att bjuda in nya vänner på mina kalas. De kallas för glädje, lycka, tacksamhet och förundran. 
Härliga vänner som ger massor av glädje och energi. 

Själv så är jag tacksam för Fredrik ( som vanligt, höll jag på att skriva) som inspirerat mig till en 9-dagars detox och fasta. 
Mår så himla bra och är så jäkla pigg och glad. 
(säg inget om kaffet till Fredrik. Det han inte vet om lider han inte av. Jag skulle däremot lida om jag inte fick mitt kaffe på morgonen, här i sängen. För att inte tala om min omgivning. )

Ha en bra dag, och glöm inte att ny kurs i 8/800 börjar tisdag 7/5 i Stockholm. Onlinekursen börjar varje måndag och nu är även våren och sommarens Walk and Talk öppna och igång. 
För kontakt, info och bokning med mig, klicka här! 

Ha en galet bra torsdag! 
Cathrine


 







 

IMG_1503 IMG_1503

Redan onsdag, konstig kort vecka, kl 07:50, med kaffe på lilla brickan, i sängen. 
 

Är du lycklig?
När ställde du den frågan senast och framför allt när fick du den frågan senast?
Och om du fick den, vad svarade du?


Citatet kommer från en australisk skådespelare Heath Ledger, född samma dag som jag, 4 april, död 2002, mest känd för sin roll i Brokeback Mountain.

Folk frågar hur det går på jobbet, var du bor eller om du är tillsammans med någon. 
Som om livet var någon form av inköpslista att checka av. 
Men när frågade någon senast om du var lycklig?
  
Jag funderar mycket på lycka just nu. 
Livet går ju sådär just nu. Fortfarande för lite att göra på jobbet. Trots en lysande affärsidé och koncept så är det motigt. Det verkar å andra sidan vara motigt för de flesta av oss i denna branch. 
Boendet då, mja, jag är ju superglad över att få min andrahandshyra förlängd i ett år till, men visst hade ett första handskontrakt varit toppen. 
Relationerna då?  Tackar som frågar, minnst sagt turbulent, är väl en passade beskrivning på det jag varit med om de senaste månaderna. 

MEN, trots allt det, trots att det faktiskt inte med all vilja i världen skulle kunna kallas för den perfekta inköpslistan så är jag jättejättelycklig. 
Riktigt så där grundlycklig. 
Märkligt, eller hur?

Vänd på det istället. Tänk så mycket det finns att vara tacksam och glad för. 
Det är otroligt att få bo så fint som jag gör, just nu. Kanske inte för hela livet, men just nu. Stor lycka. 
Om den ena verksamheten inte bär all frukt så får man plantera fler träd. 
Mina övriga träd,som  vandringar, Food tours, jobb i kök hos kompisar som kock är så himla roliga att det väger upp för så mycket annat. 
Och ger så mycket glädje. Och lite frukt.  

Det måste ju ändå betyda att, precis som Heath skriver så sitter inte lyckan i "villa, vovve och Voilvo" utan i dig själv. 
Du är din egen lycka. Du gör din egen lycka. Du väljer din egen lycka. 
Du väljer kanske till och med, att vara lycklig. Det är ju ett val, tänker jag.

Igår kväll pratade jag med "rostmannen", vi får kalla honom så tills vi vet mer om framtiden. 
Jag försökte förklara min tes om lycka. Att det är ett val.
Om man måste välja mellan att vara glad och vara ledsen, så väljer jag... hmm.. låt mig tänka... att vara glad. 

Jo, jag fattar att det låter lite flamsigt och "happy go lucky". Det erkänner jag villigt. 
Men lite grann som Dr Phil säger, "fake it until you make it".
Träna på att vara glad. 

Idag ska jag ut och demonstrera. Jag går med kompisen Caroline i tåget i kampen för de nya fattigpensionärerna. Ingen ska behöva dö fattig i Sverige idag. 
Sådant gör mig också lycklig. Min första demonstration på 61 år. Det är väl på tiden, tänker jag. 
Ska du med så går tåget kl 14.00 från Humlegården.  

Vill du fortsätta att prata med mig om lycka och annat som ligger och puttrar?
Nu har jag öppnat mina "walks and talks" för sommaren så vi kan ut och gå och prata samtidigt. kul eller hur? 
Kontakta mig här. 

Stor glädje är även kvällskurserna. Så mycket bra klokskap och glädje vi pratar där.
Vill du hänga med på en ny 8/800 kurs i 4 veckor, så startar den sista för våren 7/5.
Läs mer här. 

kramkram!
Cathrine











 

IMG_0927 IMG_0927

måndag, annandag påsk, kl 06:33, med kaffe på lilla brickan i sängen

Jag fuskar lite. Jag vet att jag lovat att sitta på händerna och absolut inte dejta det minsta lilla. 
Men jag fuskar. 
Inte mycket, men bara pyttelite. 


Saken är den att jag tycker det är roligt. Försökte förklara det så gott det gick igår när Fredrik (min bästa kompis) och jag var ute och gick igår.
(. Jo, knät är mycket bättre.)
 
Jag gillar att dejta. Dels för att det blir lite småtråkigt utan del delen i mitt liv, och jag gillar inte att ha tråkigt. Finns väl en diagnos på sådant kan jag tro.

Tricket här är ju bara att dejta med knäskydd, hjälm och tjocka handskar så man inte gör illa sig om man ramlar. Den risken finns ju alltid. Det vet vi ju vid det här laget. 
Dejta med stödhjul om du förstår vad jag menar. 

Jag var en vecka på Tinder. Sedan gick jag ur. Tonen där har blivit lite för rå för mig. För mycket beskrivningar av spermafläckar... inte min stil. Men gillar man hårda tag och yngre män så är det helt rätt plats för dig. 
Nu har jag varit en vecka på Match och tror att det är dags att tacka för kaffet och kliva ur därifrån också. 
Vill man träffa vanliga, hyggliga män i ens egen ålder så är det nog trots allt Match som gäller. 
Med nytagna bilder av sig själv, en trevlig profiltext och pang säger det! Tror jag fått ett har hundra "flirtar" och säkert 50 förslag på någon form av dejt. 
Av dessa har jag träffat en. (1). 
Jag är ganska petig. Läs kräsen. 

Men det är ganska roligt att ligga och guppa på Match någon vecka. jäklar så många man känner igen, det är nästan som att gå på fest och springa på gamla kompisar och en och annan fd.dejt. Man vinkar glatt, och går vidare. 

Den jag till slut träffade?  Jo, en man jag inte träffat på 40 (!)  år, en dejt från 20-årsåldern. Vad som gjorde att vi inte blev ett par då lyckades vi aldrig lista ut, men att livet varit snälla mot oss båda upptäckte vi snabbt. Och att attraktionen fanns kvar.
Vi får se vad det tar vägen...
Inte mycket rost där. 

Vad jag försöker säga till dig som följer min blogg och inte vågar dig ut på dejtingsajter är att det är lika tryggt och säkert som att köpa en bok på Adlibris på nätet. Du sitter tryggt och säkert framför datorn och tittar, flirtar och kontaktar/blir kontaktat och skriver om det känns bra. Efter lite skrivande så märker du snabbt om vederbörande tycker och tänker som du. Jag letar efter humor och snabbhet i tanken. Sådan är attraktivt för mig. Men det kan ju naturligtvis handla om så mycket olika saker. Gemensamma intressen osv...
Sedan träffas man på neutral plats. Tar en kaffe/ett glas vin och se hur det känns. 
Låt det ta ett par gånger, så du känner dig trygg och säker innan du låter saker och ting få gå vidare. 
 
Var rädd om dig själv. 

Själv så ska jag njuta av ännu en ledig dag, och avsluta den med jobbmiddag med alla mina underbara guidekompisar på Food Touren. 

kramkram, 
Cathrine
 























 

IMG_0149 IMG_0149
onsdag, kl 08:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan...

Vaknade tidigt. Kände efter. Jodå sådär smålöjligt grundglad idag också.
Idag också! 


Klart knäet fortfarande gör ont, klart livsstituationen inte förändrats ett dugg. Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan själv bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det. 
Det är egentligen den enda jag själv kan påverka. Hur JAG väljer att förhålla mig till det jag inte kan påverka eller förändra.
Förstår du hur jag tänker?

Jag "fick" ett fint ord av en stor kärlek, han kallar det för lyckofiner. 
Det gäller att skapa sina egna lyckofiner. Hitta platser, hitta tankar, hitta tillfällen som skapar lycko-endorfiner. 
Hitta det själv. 
Hitta tillbaka till sin egen självglädje. 

Inte ett enkelt jobb. Jag vet det av egen erfarenhet. Men det handlar kanske om att likt en liten myra samla ihop en hel stack av pyttesmå lyckoögonblick och plötsligt så är det en hel stack, en hel hög av lycka. 
Kanske ingen stor hög i början, men i alla fall början på något bra. 

Jag vet inte. Jag har lång ifrån alla svar. Men jag letar i alla fall. Och så fort jag hittar något så skriver jag om det. Egentligen mest för att manifestera och spara det. 
Har jag skrivit om det så finns det ju någonstans. 
Låter det flummig? Ja, kanske. 

Nu ska jag iaf iväg och träffa två klienter. Sedan har jag tänkt att bjuda med mig själv på en promenad på Djurgården, hoppas knät håller, och sedan tror jag faktiskt att jag ska bjuda mig själv på lunch! Tänkte överraska mig själv, så jag vet inte riktigt var det blir, men jag har en aning om vad jag har hittat på åt mig själv. Men det blir som sagt en överraskning. 
Det är självglädje. Ett bra sätt att samla på lyckofiner.

Ha en bra onsdag!
Cathrine












 
tisdag, kl 08:17, i sängen med kaffe på lilla brickan. 

Mitt i all sorg och bedrövelse så är jag faktiskt i ett riktigt happy flow.
Är inte det märkligt hur man kan vara genuint lycklig, så där grundhappy - och ändå vara väldigt ledsen över hur pusselbitarna inte föll på plats som man hade önskat sig?


Tänk så roligt det är att vara i den här åldern, 60+, och äntligen börja fatta något!
Vilken jäkla tid det tog säger jag bara.. suck. 

One day, or day one. Du bestämmer.
Är det bara en dag, ännu en dag i ditt liv eller är det Dag 1, den första i resten av ditt liv. Kanske med ett pärlband av lika fina dagar? Jäklar vilken pärlhalsband av lyckopärlor vi får ihop till då, tänker jag.
Fast även de svarta pärlorna är vackra, och de grå också för den delen. Alla behöver ju inte vara vita för att vara vackra, eller hur?

Vad gör man då för att må bra, trots att man är ledsen i hjärtat? Ja, du måste ju fortsätta att ta hand om dig, extra mycket nu faktiskt. Extra mycket kärlek. Äta ännu bättre, skippa ALLT ris, pasta, bröd, potatis, socker (även frukt) och även mejeri. Alltsammans driver inflammationer och gör att du blir trött och fet. och DET blir man inte lycklig av. Nu handlar det om att ladda med turbrobränsle som din kropp mår bra av och får massor av ork och glädje av! 
Ta mer tillskott, se till att toppa upp med näring då det går åt extra mycket av allt när kroppen är i ett ytterläge och stressad. En stressad kropp behöver mer bränsle/näring. Men det betyder inte att den förbränner mer. Ofta tvärtom. Högt stresspåslag, dvs mycket kortisol, brukar istället dra ned förbränningen. Därför ännu viktigare att äta näringstätt och näringsrikt. 

Glädja sig åt allt som faktiskt ÄR rolig. Solen skiner. Hänga med kompisar man gillar, göra roliga saker. Pyssla om sig själv extra mycket. Göra snälla saker med sig själv.
Välja bort sådant som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Bara hänga med kompisar som ger energi, undvika energitjuvar. 

Göra roliga saker! Iförrgår fyllde min syster år. Hon bor på Söder. Jag tycker det är krångligt att ta mig kommunalt från Ö-malm till S-malm. Så är det bara, kill me, men så är det. 
SÅ jag bestämde mig för att göra något roligt av det istället. Jag tog en Voi, du vet en sådant där elspark och swishade från Stureplan till Södersjukhuset. Wooiiii!!!! Det var jättekul, och tog 17 minuter. Såå roligt! 
Tänk dig att sedan i stilla mak swisha tillbaka över söder, förbi Slottet, över Strömbron, förbi Grand hotell i det blåa kvällsljuset vid 21-tiden. DET var magiskt. Viktigt med roliga saker. Fylla på med roliga saker.

Röra sig mycket. Jo, jag vet att det tar emot. För mig också. Ont i ett knä och skyller allt jag inte gör just nu på det där knät. Men resten av kroppen har jag ju faktiskt INTE ont, och borde röra mer. Ja, precis så är det. Även för mig. 

Jo,jag måste också få kvittra över nya 8/800 som började i måndags. Vilken grupp, vilka kvinnor, jag är heeelt blown away! 
Nu kör vi stenhårt i 8 veckor och siktar på hälsa. lägre blodtryck, lägre blodsocker, lägre kolesterol. Bättre sömn, bättre mage. 
Here we go! 

Vill du också må bättre? ny kurs startar 7/5! Välkommen!
läs mer här , boka här 

Nu ska jag göra lite nytta. Det blir inte mycket av den varan denna vecka. Alla mina klienter har tagit påsklov, så då får jag väl också göra det tänker jag. 

kramkram!
Cathrine







 
IMG_1477 IMG_1477
måndag, kl 08:43, i sängen, med kaffe på lilla brickan..

Oj, vad jag sover gott! 
Mitt hemliga vapen ser du på bilden bredvid. Jag sover nu på vårarna och somrarna med en mjuk sovmask och det blir kolsvart och jag sover som en stock.
Jag är som en papejoga i bur. På med duken, och gojan tror att det är natt, och tystnar direkt. 
En sådan liten goja är jag. 


Ni var många igår som brydde er om mitt knä i sorg. Det värmde väldigt gott... tusen tack för alla vänliga ord och tankar. 

Jag har börjat att smygdejta lite försiktigt på nätet. Jag vet att det är för tidigt och jag har inte vågat berätta det för någon, inte ens Fredrik som är mest emot nätdejting. 
Jag är inte ens säker på att jag ska träffa någon, men det är trevligt att ha något att pyssla med. Lite minidejting, sådär..
Tror ärligt taget att en hel del av sådana ställen som Tinder och Match egentligen är som små pysselplatser, typ kolonilotter, där folk och och påtar och pysslar. Att dejta på nätet har blivit lite av en hobby liksom. Konstigt, eller hur? Lite torrsim sådär..
Men tonen hos en del har blivit vassare och skarpare och helt klart mer "kinky". Många hör av sig och vill slå och bli slagna.. sminka, liksom. 
Jag som är den vaniljigaste och snällaste av alla, och hatar alla former av våld/sex kombo, blir först generad och sedan konfunderad.
Hur i hela världen kan man tro att en liten 61-årig tant vill smiska någon eller bli smiskad själv? Ser jag sådan ut? Tydligen så signalerar någon av mina bilder någon form av dominans. Hua. 
Jaja, skulle jag mot förmodan vingla iväg på någon dejt så är ni de första att få reda på det.
Not anytime soon, I think. 
Tror att både lilla knät och jag behöver mer tid att slicka såren och bli lite helare igen. 
Fast det betyder inte att jag inte är glad. Det är jag faktiskt, riktigt grundglad och överlycklig över det mesta som händer. 
Det går liksom att dela in livet i olika fack. Låter inte det väldigt konstig?

Nu ska jag ha liten rehab-träning för mig själv. Om jag får till det, är ju sååå sjukt dålig på att göra sådant här på egen hand. Gillar verkligen att skutta iväg och låta någon annan bråka med mig. 

Känns som påskveckan har början, solen skiner och livet leker. 
Trots allt. 

Känner du för att ta tag i hälsan, vikten, formen inför sommaren så är det hög tid!
Jag har ny grupp som startar 7 maj, och onlinekurser som startar varje måndag. 
Så dessa brev ska jag skicka ut nu!
Vill du läsa mer, kolla här. 

kram,
Cathrine

















 
IMG_0406 IMG_0406

söndag morgon, kl 06:18, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Blogga på en söndag! 
Förmodligen det största felet man kan göra..
Ingen läser ju bloggar på helger. 
Well, det spelar liksom inte så stor roll, för nu är jag vaken och har massor av tankar i huvudet.
Då skriver jag.
 
Tankarna fattar ju inte att det är helg, liksom. 
Verkar för övrigt inte som mitt vänsterknä fattar så himla mycket heller, eller så är det precis vad det gör.
Jag tror närmligen den har sorg.
Hmm.. flummigt, jag vet. 
Träffade en klok kvinna i fredags, hon la direkt huvudet på sned och tittade på mig och berättade att enligt den kinesiska tron om medicin så hänger stor sorg ihop med smärtor i knä. 
Liite svårt för oss västerlänningar att ta till oss. Vi vill ju gärna tro på utslitna korsband, artros och annat skumt som kan drabba ett litet knä.
Men sorg.. ja vad ska man tro.
Tiden stämmer iof. Knät började göra rejält ont när det gjorde rejält ont i hjärtat. Rejält ont. På båda ställena. 
Hjärtat kan jag inte göra så mycket för, annat än att bearbeta sorgen. 
Knät kan jag däremot vara lite mera handfast med. Träning, ännu bättre kost, dvs antiinflammatorisk så in i bomben. Massor av gurkmeja och nypon, just in case. (bra för artros) samt träning.
Och massor av kärlek. Till knät, alltså.
När jag kommit över den första känslan av att vara förrådd och personligt förolämpad. Jag menar, mitt knä kan ju inte krångla nu när det är vandringstider och Caminoresor? 
Jag menar, seriöst, hur tänkte knät nu, egentligen? Jag trodde vi var vänner? Överge mig nu?
Well. Not. 
Eller så har knät sorg. Och sådant kan man inte bestämma över. Det bara drabbar en. Tydligen även knän. 

Så nu är det bara massor av TLC som gäller.
Tender Love and Care. 
Nu ska jag vara snäll. Både mot knä och hjärta. Ja, okey då, mot hela kroppen.

För jag har så mycket roligt framför mig och så mycket roligt och bra som händer. Så det vore ju tråkigt om inte lilla knät ville vara med i matchen.

   Har du också hela eller delar av kroppen som har sorg eller gör ont?
Jag är ganska bra på sånt. Både kropp och själ. 
Folk säger, mina klienter säger att jag är bra att prata med, och bra på att lyssna.
Om du vill träffa mig så bokar vi en tid, online eller på mottagningen och möts, så får vi se hur det känns. Om vi klickar. 
Du når mig för bokning här. 

Vidare så startar ny kurs tisdag 7 maj, både för nystart 8/800 och fortsättning och uppfräschning i 4 veckor. 
Läs mer här. 

Söndag. Klienter per telefon och i verkliga livet. Besök hos lilla mamma och till sist middag hos syrran som fyller år. 
Det blir bra, för lilla knät och mig. 

Cathrine

IMG_1455 IMG_1455

fredag, kl 07:23, med väldigt gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Fredagar är ju av erfarenhet ingen bra bloggdag, dvs få läser den, men eftersom det egentligen inte spelar någon roll, so here goes anyway...

Fortfarande lite endorfinhög av att sitta i en biograf och sjunga för full hals till Abbamusik i två timmar!
Vilken grej!
När man dessutom får ta med sig mat och vin in i salongen, så blir ju naturligtvis inte stämningen stämre på något vis. 
Så missa inte ett besök på den coolaste bion i Stockholm, Capitol. 
Det blir f ö fler sing along, redan nu i slutet av april. De visar både Abba The movie 2 och Hair. I love it!

Det tråkiga var att Fredrik fick förhinder i sista minuten, så jag fick gå själv. Hade bokat finaste platsen, en tvåmanssoffa i mitten, mitten. 
Så nu blev det 150 glada väninnor, några par, och så jag, den enda, absolut den enda som var ensam. 
Jag hade inte ens hunnit förbereda mig på hur detta skulle gå, för Fredrik fick ett bud precis när vi var på väg dit. 
Så jag swishade något bekymdrad iväg själv. 
Ett glas vin i foajen fick det bli tills det var dags att gå in och sätta sig. Jag hade förbeställt en charkbricka åt oss, så det blev ju väldigt mycket mat till mig, där jag satt i min lilla röda plyschsoffa, solo.
Väl där så kände jag en märklig känsla. Det var faktiskt helt ok. Jag brydde mig inte om vad folk trodde eller tyckte synd om den stackars människan som går på singalong ensam. Jag hade faktiskt, till min egen väldigt stora förvåning, väldigt roligt på egen hand. 
Jag gillade den jag var där med, mig själv, och det var helt ok. Jag är nog ganska bra på att roa mig själv. 
Det var en bra tanke och en väldigt skön känsla. 

Det är som när folk frågar mig när jag gick Caminon, de 80 milen, om jag gick ensam. Nej, såklart jag inte gjorde. Jag gick ju själv, men inte ensam. Det är två olika saker. olika känslor. 
Man kan faktiskt vara själv, utan att vara ensam. 
Bra tanke. (gäller bara att få den att stanna och alltid finnas kvar. Inte enkelt) 
Jag tänker att det skulle kunna kallas för att vara självglad. Inte självgod, utan självglad. Glad att vara själv. 

Egentligen hade jag tänkt att skriva om parterapi idag. Jag har ganska många par som kommer till mig tillsammans. 
Vi pratar inte skilsmässor och sådan, nej vi vi pratar bara hälsa och måbra-tänk. Jag hjälper dem att tillsammans hitta tillbaka till glädjen i friska och glada kroppar. 
OCH det går sååå bra. 
Så otroligt roligt hur hälsa kan vara ett nytt kitt i ett förhållande, hur man tillsammans stöttar och peppar varandra till att äta bättre och röra på sig mer. 
Det jag ser i dessa pars ögon är dessutom en ökad glädje i varandra, en glimt som inte fanns där från början.
Det är magiskt och underbart att få vara med om människors vikt och hälsoresa och speciellt då, när jag får följa dessa par. 
Idag ska min kollega och väninna, tillika PT, Eva Berggren träffa våra två par som vi coachar för tidningen M-magasins ´s räkning, under 6 månader.
Dessa två par har nu halvvägs, under tre månader inte räknat kalorier men väl uteslutit alla former av ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeriprodukter. 
Alla fyra har sakta dalat med 1 kg i veckan i snitt och förlorat mer än 10 kg på denna tid. 
Samtidigt har de fått träningsprogram av Eva och kostråd av mig. 
Ett av paren har dessutom valt att följa med mig på vårens första Camino, i juni. 
Det gör mig extra glad. När träning och aktivitet har blivit en belöning.

Jag hoppar upp och ned av lycka över detta! 
Varenda en som jag och vi kan hjälpa med att sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol samt vikt, är en glädje och en belöning. 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men jag har iaf världens bästa jobb. Jag får hjälpa människor att må bättre. 

Helgen blir Food Tours på lördag, och klienter på söndag.
En bra helg med andra ord!

Jag hoppas din helg blir lika fin. 
kram!
Cathrine 


   
  

 

IMG_1445 IMG_1445

torsdag,11/4,  kl 07:21, (började skriva för ett par dagar sedan, därav fel datum) i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Ja, vad sjutton... Det kan precis lika gärna gå bra. 
Lånat denna utmärkta rad från boken med samma namn av Göran Troell.
Det kan lika gärna gå bra.
 

Födelsedagen på Mallorca avlöpte till det bästa.
Ny kvällskurs sjösatt i måndags och mycket jobb på mottagningen. 

Fattar inte att det redan är torsdag.
Härligt med mycket att göra. 
Och roliga saker att göra.

Ikväll ska bästa kompisen Fredrik och jag gå på Abba singalong på Capitol. Det kommer bli så jäkla kul.
Man får helt enkelt hitta på roliga saker, så blir livet lite roligare.
Det kan liksom lika gärna gå bra. 

När det blåser snålt och kallt  runt själen periodvis så visar det verkligen sig var man har sina vänner.  
Jag vet inte vad jag hade gjort utan Fredrik och hans omsorger. Numera följer vi samma skämskuddeserie och har fullt upp med att diskutera den. Sådan som man bara kan göra med en bästa kompis. ja, du vet.

Jag får mycket uppskattning för bloggen, tusen, tusen tack. Det värmer så otroligt mycket. 
Härom dagen fick jag ett underbart mejl från en kvinna som berättat att hon efter att ha läst min blogg om torrfittor kände igen sig och sökte upp sin gynekolog för att få hjälp för sina torra slemhinnor. 
Gyn gjorde en bra undersökning och hittade cystor på äggstockarna. Cancer.
Hon opererades snabbt och är idag helt återställd. 
Så, tveka inte att göra det där extra besöket hos gyn även om du inte längre är fertil och kanske tycker du behöver gyn hjälp längre. 
Det kan rädda ditt liv också. 

Ja, vad har vi mer då?
Egentligen inte så himla mycket. 
Livet lägger sig. Tomteparaden skingras. lugnet lägger sig.
Pusselbitar faller på plats. Beslut fattas. 
Ja, livet. 
Ganska härligt faktiskt. 

PS. du har väl inte glömt att det full fart på både onlinekurs och ny 4 veckors kurs i 8/800?
Hög tid att komma i form inför sommaren. Verkligen inte för sent ännu.
Unna dig en friskare och lättare kropp.
Läs mer här.  

imorgon rapport från vår Abbakväll  och hur det var att sitta och sjunga med för full hals!
Härligt!

Cathrine




















 

IMG_1360 IMG_1360

lördag, (mina helgregler gäller tydligen inte på Mallorca) kl 08:32, med kaffe, i sängen. 
Ordningen återställd.
 

Skönt att bo hos bästa väninnan här nere på Mallorca. Det är lite si och så med vädret, som det är på våren. De behöver regn.
Då är det otroligt skönt att ligga i en bekväm soffa med sprakande brasa, beställa hämtmat, hasa runt i myskläder och bara softa.
Det är semester för mig.
 

Skönt att få ett par dagar att få tänka igenom livet och få någon slags ordning på saker och ting igen. Livet.
All my ducks in one row again, liksom. 

Jag bad att få slippa drama. Bara lite lugn och ro. 
Så blev det inte. 
En jävla massa drama och stora gester. 
Sådant går fetbort. Så lång bort som möjligt. 

Visst, visst, de som känner mig vet att jag både är en dramaqueen myself och gärna går igång på drama. 
Det är roligt när det händer saker. Det är roligt när man känner att livet lever liksom...
Det är roligt när det känns. 

Men nu jävlar har det varit för mycket av den varan på ett tag, och lite hederlig peace of mind är precis vad som behövs. 
Nu är det dejtingförbud, Tinderförbud, (nja, inte mycket iaf) och lite jäkla lugn och ro. 
Vi får väl se hur länge det håller, men just nu låter det som en utmärkt plan. 
Det är roligt att fylla år, det blir på något sätt ett bokslut, tid för reflektion och omstart.

Alltsammans låter väldigt bra, eller hur?
hehe, vi får väl se hur länge det varar...
Carpe diem, tills den dagen kommer. 

Du vet väl att det startar ny 8/800 kvällskurs i Stockholm på måndag, och alltid på måndagar, en ny onlinekurs?
Läs mer här.  

"bueno, as we say in Spain".
kram, Cathrine









 

Mallorca, torsdag, 4 april, kl 08:35, min födelsedag. Fixat kaffe på sängen, min väninna sover fortfarande...

Nä, det kan jag väl säga direkt. Det var inte så här jag hade tänkt mig att fira min födelsedag.
Så lång kan vi väl sträcka oss utan att låta alltför ledsen eller gudbevare, en smula bitter?
Well, life happens, and shit goes on. 
Jag ska äta prinsesstårta när jag kommer hem. Så det så.


Jag skrattar faktiskt fortfarande åt minnet av min flygresa ned hit igår. 
Ett par dagars semester och firande av födelsedag. 
Jag älskar min väninna H, högt och rent och känt henne sedan vi var 10, typ, men fira andras födelsedagar har hon INTE svart bälte i. 
Kan beror på att hon skickades iväg till internat när hon var i den åldern, dvs 10, ungefär, och på stränga engelska internat var det väl inte så mycket väsen med tårta, blommor och sång på sängen. 
Så, hur ska hon kunna veta? Sådär 50 år senare?

Hur som helst. Jag tänkte igår på flyget att nu firar jag lite för mig själv och beställde en tapasbricka och två små miniflaskor rött vin. Mumsade, läste bra bok, drack vin och hade det på det hela taget riktigt nice. 
TILLS.... jag fattade på vilket flyg jag satt...
HELA PLANET var fullt med gäster som skulle skulle ned på hälsovecka här på Mallorca i Strandgårdens regi, och ALLA verkade veta vem jag var...
Och där satt jag, inte så jäkla hälsosam direkt, med min tapasbricka med BRÖDpinnar, oliver, ost, och skinka, och TVÅ små flaskor rött vin....
Sedan skulle ju hela bunten börja prata med mig. Och jag som bara skulle läsa Calle Hårds braiga bok och dricka vin. 
pust, och suck. Ibland vill man bara döö.
Inte ens det gjorde jag. 

Ja,ja, det här med födelsedagar verkar INTE vara min grej, hur mycket jag än älskar dem, så verkar de inte älska mig tillbaka. Är inte det konstigt?
Förra året skulle det ju bli drömresa till Marakech. Det blev det inte. 
I år skulle det bli mys och gullresa till spanska solkusten. Not. 

jaja, det blir ju som det blir. Det är väl universums sätt att inte ha för stora förhoppningar eller något. 
Vet inte om just det funkar på mig. Tror inte det.

Nu har älskade H vaknat, och den spanska TV´n dånar över övervåningen. 

Det blir skaldjur idag, det har jag iag bestämt. Det blir bra det som blir. 
Tårta när jag kommer hem. 

Cathrine 

 

onsdag, kl 07:50, (sover så gott tack vare magnesium och gaba), med kaffe på lilla brickan i sängen.

På oförskämt gott humör. Det är verkligen en ynnest och en gåva att vakna glad!
Sprudlande grundglad. 

Lite konstigt egentligen med tanke på den tomteparad av farbröder som trampat igenom mitt liv den senaste tiden...
Den ena konstigare än den andra. 
Är det något fel på män i den här åldern eller är det mig det är något fel på? (hemska tanke).
Jag ska inte gå in på några detaljer eftersom flera av dem verkar fortfarande följa bloggen.
Är inte det också konstigt?

Anyway, ingen idé att sörja över sådant man inte kan påverka. Välsigna, försöka att förstå, och släppa taget. 
(lära sig något av det, men det verkar gå sådär)
Punkt. 

Och istället glädja sig över det som är bra, roligt och verkligen är en välsignelse. 
Och det är flera saker. 
Den ena, jag har fått en ÄNGEL. En riktig ängel. En affärsängel. En kvinna med hårda nypor och ett rejält sunt förnuft och koll på ekonomi och affärer. 
Det vet att några av er säger, about bloody time, och jag kan väl bara hålla med....

Det magiska med denna kvinna är att hon faktiskt kommit till mig. Som en riktig ängel. Och vill inte ens ta betalt för denna änglahjälp. Hon gör det pro bono. 
Jag kan inte riktigt fatta det. För jag inser, med tårar i ögonen, att jag aldrig fått något liknande. Någon som faktiskt vill hjälpa. Mig. 
Hon, ängeln förklarade detta väldigt väl för mig igår, varför det är på det viset. Jag ser ju inte direkt ut som någon som behöver hjälp. Jag ser ju ut och uppför mig som något mellan Pippi och Madicken. En duktig flicka som klarar sig själv. Alltså ingen som behöver någon hjälp. 
Det behöves någon som Ängeln för att verkligen se mig.
För det är jag så djup och innerligt tacksam och glad. Och förstår samtidigt hur fattigt och ensamt det har varit, på en emotionellt plan. 

Det andra som fyller mitt hjärta är min bästa kompis Fredrik. (jag vet vad alla tror, men där tror ni fel) 
Igår fick jag en tidig födelsedagspresent, en jätte jättestor goodiebag med massor av roliga saker som han plockat ihop och vet att jag blir glad av. En otroligt fin påse. 
Plus lunch, som han också bjöd på igår. 
Vilken lyx. Vilken glädje. 
Den kvinna som hittar honom kommer bli mycket lycklig.

Nu idag, med lite tur, så åker jag i eftermiddag och hänger ett par dagar med min bästa kompis Heather på Mallorca. Det ska bli såååå skönt. 
Jag inser att jag inte varit där sedan födelsedagen förra året. Shame on me. 

Adios y hasta la vista!
Cathrine





 

IMG_1365 IMG_1365

tisdag, kl 07:08, med kaffe på brickan. 

Arg som ett bi!
Försökte checka in online igår på Norwegian och fipplade runt en stund tills jag insåg varför det inte gick. De har nämligen bokat om min flight!
Jag flyger onsdag istället för tisdag. 
Jäkla skit. Missar en hel dag och massa roliga saker därnere. 
Mutter, mutter....


Funderar över David Bowies ord, om det nu är verkligen är hans ord, om att man blir den person som egentligen alltid skulle vara/varit, med åren. 
Stämmer det verkligen?

Har jag blivit så mycket klokare, lugnare, mer eftertänksam med åren?
Det vete sjutton...
Jag är stoltare över mig själv idag, mer nöjd med den jag är och hur jag ser ut. 
Det är ju egenskaper som hade varit bra att ha tidigare i livet, tänker jag.
Fast snällare har jag helt klart blivit och mycket mindre hetsig. Men det hör väl åldern till, att lugna ned sig en smula.

Fast ödmjuk och tacksam har jag helt klart blivit på äldre dagar. Det är ju Caminons förtjänst, helt klart. 
Och det är ju egenskaper som hade varit klädsamma även tidigare i livet. Jo, så långt fattar jag ju också...

Ja, som du märker så är jag inte på något sprudelhumör. Och det behöver man ju inte vara jämt. Det blir ju ganska outhärdligt, även det, i långa loppet. 
Så det får vara bra det som är. 
Kanske också det en adaption till åldern? Kanske det Bowie menade?
Vad tror du?

Nu mot mottagningen och sedan på ett välsignat möte med min nya "affärsängel" som jag hjälpa mig få bättre fart på verksamheten.
Min metod 8/800 är en sådan otroligt bra koncept och alla som kört den mår så otroligt bra och den fungerar så väldigt effektivt för att förbättra både blodtryck, blodsocker och blodfetter. Vikten får du liksom på köpet. Sjukt bra metod.
Nu ska jag få hjälp att under detta år konceptualisera metoden och utvecka företaget.
Jag vill att fler ska få möjlighet att testa metoden och må lika bra som mina klienter.
Vill du läsa mer om 8/800, klicka här. 

Glad tisdag. 
Cathrine

måndag, (första april, undrar om det blir lur?) kl 07:27, fast det känns som 6:28, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag tänker mycket. 
Kanske för mycket ibland. Det är fullt möjligt att det kan vara på det viset. 
Hur som helst så kom roende upp i huvudet härom dagen.
Du vet, far ror och  mor är rar. 
Till saken hör att jag verkligen gillar att ro. Inte säker på varför, men jag gillar verkligen att ro.
Stor tung skärgårdseka, ja gärna!!
Fiska också för den delen, jag gillar verkligen att fiska.
 
Och är numera ganska rar. Också.

Vart är jag på väg då?
Jag tror att det handlar om att känna sig stark och frisk.  Fysiskt och psykiskt. 
Förutom ett litet knä som krånglar så känner jag mig väldigt stark, pigg, glad och nyfiken på livet just nu. Full av tillförsikt och på väldigt gott humör.

Jag gjorde något väldigt roligt härom dagen. En väninna till mig berättade om sina väninnor där flera hade "på ålderns höst" fått kontakt med sina ungdoms kärlekar och det hade utvecklats till fina relationer. 
Jag är inte speciellt intresserad av en relation just nu men blev väldigt nyfiken på om det var så att jag hade någon liten ungdomskärlek som låg och skräpade i något hörn på vinden, du vet där alla minnen bor. 
Jag vände och vred på några gamla minnen, och kom upp med ett namn på någon jag skulle vara rejält nyfiken på att få reda på hur det gått för honom i livet.
Det var inte svårt att hitta honom. Nu för tiden, i denna digitala värld är ingen mer än par knapptryck borta, hur länge det än var sedan man sågs sist. 
Så vi stämde träff. 
Vi skulle ses utanför min port, han skulle parkera i ett garage tvärs över gatan. Just det garaget hittade han inte till, utan ställde sig i ett annat, en bit bort så han kom gående mot på mig, jag såg honom på långt håll.
Det är väl ändå märkligt hur väl man känner igen en annan människa bara på hur kroppen rör sig. Om man kände den kroppen väl. 
25 år senare, och det var exakt samma person. Såklart med vitare hår och djupare fåror, men annars exakt den samma. 
Fast roligare, mognare, klokare, erfarnare...
Herregud, ålder är sexigt. 

Vi får se vart det tar vägen.

Ha en bra måndag, hoppas du blir lurad, på ett bra sätt.
Jag ska försöka lura någon att äta musslor med mig ikväll. Vet inte om musslor är perfekt på en måndag, men det är vad jag är sugen på just nu. 
I morgon bär det av till Mallorca och ett par dagar med bästa väninnan därnere. 

Nästa måndag börjar ny kvällskurs, i metoden 8/800. 
Ska du hänga med? Det finns en plats kvar.
Läs mer här, om du också vill bli lika glad som jag. 
Maten och livsstilen är ju liksom grejen.

kram, Cathrine
























 

IMG_1384 IMG_1384
Lördag, kl 07:46, med en kopp kaffe på lilla brickan, i sängen.

Jag brukar inte skriva på lördagar. 
Dels för att jag ofta jobbar på Food Touren, dels för att bloggar inte är så lästa på helgerna.
Men nu skriver jag ju inte den här bloggen primärt för dig, utan för mig själv.
Kanske det bästa jag gjort. 
Hittills i alla fall.
 

Idag tänkte jag berätta historien om bandet jag bär och tatueringen jag har. 

För två år sedan var jag med om en separation. Det var inte min vilja och jag var väldigt lost in space. 
Men relationen var inte bra och hade inte varit den på väldigt lång tid, och hela min familj stod bakom mitt beslut. De visste att han inte varit snäll mot mig men inte velat säga för mycket. 
Min son såg sin mammas förvirring och förtvivlan. Och han visste vad som behövde göras.
- Alla mammor behöver en utmaning och ett äventyr i livet, och nu är det din tur, lilla mamma.
Han hade bestämt sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, ett liten nätt vandring på 80 mil, tvärs över Spanien. 
Nästa dag kom han förbi och han lät mig prova ut ett par vandringskängor och köpte dem åt mig. 
De följande tre månaderna stod han utanför min port varje morgon, tog mig på långa vandringar och såg till att jag gick in kängorna.
Tre månader senare köpte han en enkel  flygbiljett till Paris och en tågbiljett till Atlantkusten. 
Min fem veckor långa vandring skulle nu börja. 

Jag gick, och jag grät, och jag gick, och jag funderade, jag gick och jag tänkte...
Jag gick och jag gick. 

Någonstans i mitten, efter 2-3 veckor vände det. Jag gick och jag skrattade. Jag gick och jag log. 
Jag hade träffat en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv.
Den som trodde på den här kvinnan och litade på sig själv. 
Jag lärde mig ödmjukhet och tacksamhet. Och glädje i de små tingen. 

Efter fem veckor var jag klar. Eller föresten, man är nog aldrig klar med en Camino. Man tar bara en paus. Och skaffar sig en tatuering. 
Det är en pilgrimssnäcka och en vägvisare. Alltid bra att ha till hands tänkte jag.

Pausen var inte så lång. Ett par månader senare gick jag igen. Då med en grupp för en damtidning. 
Jag fick med mig en relation från den resan. en bra relation, om än gift. Men faktiskt bra för mig, inser jag nu. Att få känna sig så älskad är en ynnest och en gåva. Även om den inte var min att behålla.
Gåvor är ibland sådana. 

Sedan har jag gått ytterligare två vandringar och vid den senaste så fick vi alla en liten gåva av vår spanske caminoguide Jose-Louis. En liten tygremsa, en snodd. Med ett budskap.
På min remsa står det ungefär såhär,
Dröm inte bort ditt liv
Lev dina drömmar


Jag har burit min remsa knuten runt handleden sedan augusti förra året. Jag hade tänkt bära den tills jag kommer tillbaka till Caminon igen, var min tanke. 
Funderar nu att tänka om. Tror att jag börjar förstå min läxa och börjar leva efter den. 
Jag lever mina drömmar idag. 
Så jag tror att det är dags att klippa loss remsan, sända en tacksamhetens tanke till min vän i Spanien och fortsätta att leva mina drömmar. 
Det har min remsa påmint mig om i alla dessa månader. 
Men nu har den gjort sitt jobb, är dessutom  ganska smutsig och det är dags att klippa av den.

Vill du också leva dina drömmar?  Vill du ha en remsa av mig nästa gång?
Följ med på någon av mina caminovandringar i vår eller i höst. 
Läs mera här.  

Buen Camino.
Cathrine

 




 
IMG_0488 IMG_0488

fredag, fan vad tiden går, kl 06:59, med kaffe på lilla brickan, nybäddad säng.

Jag skrev något om svensk sjukvård igår. Väldigt tacksam för hur väl den fungerar. Inom loppet av 15 minuter hade jag varit hos en mycket skicklig ortoped tills jag var röngtad, på olika ställen.
Djupt tacksam.
 
Lilla knät är mycket bättre. Friden lägger sig i stugan. 

Någon skrev om att jag måste vara snäll med mig själv. Jag svarade att jag nog hade svart bälte i just självgull. 
Jäklar vad jag gullar med mig själv och överraskar mig med små presenter och annat roligt. 
Jag slår alltid ihop händerna då och ser otroligt glad och förvånad ut över de presenter och andra överraskningar jag har hittat på åt mig själv.
Ja, du fattar, jag är bra på sådant. 
Självgull. 

För nästan precis fyra månader sedan så fick jag en fantastisk komplimang. 
(inte av mig själv, får jag väl tillägga)
Nej, jag fick den av en man som tyckte att mina ögon glimmade och gnistrade. Det betyder att man är glad. 
Och så är det nog. Ögonen lyser när man är glad. 

Jag försöker att bära med mig den glädjen och vara glad så ofta det bara går. Det går inte alltid, så har det också varit den senaste tiden. 
Men genom att hela tiden leta glädje i allt jag gör så går det faktiskt lättare, snabbare och fortare att hitta tillbaka till grundglädjen. 

Bilden föreställer mig och min älskade kollega och vän Eva Berggren som jag har så mycket roligt tillsammans med och blir så glad av.
Men det kanske syns?


Och det är väl här det där självmyset kommer in i bilden. 
Myser och gullar jag med mig själv så blir jag ju glad av att en enda människa bryr sig om hur jag mår. Jag. 
No man is an island, ingen människa mår bra av att vara ensam, såklart. Vi är flockdjur. 
Men en mycket klok man sa till mig för många, många år sedan, var lycklig med dig själv innan du kan vara lycklig med någon annan. 
So true. Han hade så rätt den där reklamgurun från "förr i tiden"
 

Så med dessa ljusa rader lämnar jag dig för denna vecka, åter på måndag.
Fredagen ägnas åt att flänga runt i knallgrön (ganska ful) jacka och guida för Food Tours. Det ska bli väldigt trevligt. 
Kvällen avslutas nästan alltid på Tennstopet, mitt absoluta favorithak. Det blir alltid en pytt och en öl vid bardisken.
Vi kanske ses?
DET mina vänner, är höjden av självgull!

Trevlig helg!
Cathrine

IMG_0598 IMG_0598

torsdag, kl 07:46, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Vaknar arg! Det händer ta mig sjutton inte ofta. 
Hade bestämt mig igår för att inte klaga på den mat jag åt på Allegrine hos Danyel Couet igår, men ändrade mig idag.

Jag klagar aldrig på mat. 
Men när den känslan av besvikelse inte lämnat dig nästa dag, ja då hör man av sig, och det är precis vad jag gjort. 
Det var faktisk inte bra alls. Och det vet han nu.

Pratade en lång stund med min kompis Fredrik på väg hem igår kväll. Jag längtar till våra samtal. Men så är det att ha en allra bästa kompis. 
Som vi sa igår kväll, vi är mycket, men vi är inte tråkiga. Ingen av oss lever väl det perfekta livet just nu, varken privat eller jobbmässigt. 
Men det händer otroligt mycket i våra liv, hela tiden. och vi har inte tråkigt i en sekund.
Det är nog en bra devis tänker jag. "60 - och inte tråkigt en sekund". 
Fast Fredrik är ett par år yngre, så det gäller nog bara mig. :-)

På middagen igår tillsammans med gamla goda väninnan E, så pratade vi gamla minnen från svunna tider då vi båda var mycket mer "inne" än vad vi är idag.
Extremt o-inne idag skulle jag nog vilja säga till och med..

(bilden är från en invigning och jag var 25 år och nykär i sonens pappa)

Och jag önskade att jag hade fått slå följe ett stund med den 25-åring jag var då, och be henne att uppskatta det liv hon levde då. Jag hade bett henne att njuta mer, vara mer i stunden. 
Hade det varit möjligt? Hade hon förstått mig? Var jag den då jag är idag? 
Nä, så är det ju såklart.
Lever jag i stunden idag? Njuter jag av ögonblicket nu?
Kommer jag att önska att om 20 år, kommer som 80-åring önska att jag fått ge den 60-åriga versionen av mig några goda råd?
Ja, helt säkert.

Men jag vet också helt säkert att jag hade velat gå bredvid den 20-åriga versionen av mig och klappa mig på kinden och säga, älskade vän, det kommer att gå bra, alltsammans kommer gå jättebra.
Inte en sekund som du hade tänkt dig, men så mycket bättre. 
Jag lovar.  Så hade jag gett mig själv en stor kram.

kram, Cathrine
- som just nu i detta ögonblick fick upp Cher i huvudet och hennes låt,
I could turn back time.
Lyssna gärna. Bra video. 

https://music.youtube.com/watch?v=BsKbwR7WXN4&list=RDAMVMBsKbwR7WXN4


 

IMG_1366 IMG_1366

onsdag, herregud redan onsdag, kl 06:25, med kaffet på lilla brickan.

Ja, jäklar, det finns ju så mycket att vara glad för!
Igår pratade jag och den eminenta lilla fru Berggren aka PT och träningsguru, för ett fullsatt event ordnat av Friskis och klädföretaget Röhnish. 

Det är så roligt på så många olika sätt. 
Dels att vi drar mest gäster av alla föreläsare som Röhnish anlitar.
Dels att jag fick tjata oss in där, för vi blev nobbade då vi ansågs för gamla och vår målgrupp var inte intressant för Röhnish. 
Så fel de hade. 

Anyway. 
Roligt. Dels för att det är roligt att få vara en del av Friskis-familjen och vara accepterad där med det budskap jag har. 
Att det jag håller på med, min 8/800-metod främst hjälper hälsan och att viktminskningen kommer på köpet. 
Att sänka sitt blodtryck, blodsocker och blodfetter är ju en superstor hälsobonus, och så får man viktminskningen som extra, extra bonus. 
Bästa Kinderägget, om du förstår vad jag menar. Läs mer här om du inte förstår. 
Ja, roligt att Friskis fattar. 
Nästa föreläsning på Röhnish kommer handla om pilgrimsvandringen och Caminon. Det ska bli sååå kul. 

Fast det jag fnissat åt mest i går var ett möte med en väninna som gillar tjejer. Jag har ganska många väninnor som är gifta/bor ihop med en annan kvinna. Jag gillar lesbiska tjejer, lite rakare och tydligare på något vis. Jag gillar tydlighet.
Hur som helst, så var hennes väldigt enkla och raka budskap denna gång att jag fiskade i fel vatten. Jag borde dejta en tjej istället.  Så skulle allt lösa sig, menade hon. 
Jag fnissade hela vägen hem där jag stod och swishade hem på min eldrivna sparkcykel. 
Ja, det skulle ju onekligen sätta stopp för alla eventuella tomteparader. 
En liten tomtegumma istället för tomtegubbe. :-) Man måste ju le, eller hur?
Mjae, jag vete tusan... jag gillar ju tjejer, men ligga med en, hmmm.. jag vet inte. 
Men som sagt, man ska ju inte dö nyfiken, så vem vet? Men borde det inte pirra lite därnere då?
Jag håller er uppdaterade. jag lovar. 

Nu mot mottagningen och en dag med mycket klienter. En bra dag. 
Jag är tacksam. 

kram, Cathrine  




 











  

IMG_1339 IMG_1339

tisdag, dagarna går, vare sig man vill eller inte... kl 06:31, med kaffe på lilla brickan i sängen. 

Olika saker får mig att tänka och sedan skriva.
Ibland är det min egen situation, ibland är det en mening någon säger eller ett möte jag har. 
Idag är det den här geniala texten på tyg från @broderauttexten. (följ gärna på Insta)


Jag fattar inte, ska JAG ta ansvar för MITT liv?
Men hallå??

Jag har börjat gå i terapi. Det har jag visserligen gjort i många perioder i mitt liv, och det har även varit en del av min utbildning till samtalsterapeut. 
Men denna gång är det för min skull och för att lära mig att ta ansvar för mitt eget liv.
Framför allt för den här tomteparaden av gubbar som senaste två åren tultat genom mitt liv och fått mig att tappa fokus på vad som är viktig och framför allt vem som är viktig här. 
Hela tiden försökt att tillgodose andras behov och vara en person jag tror att han vill ha, vill träffa, vill vara med.
Försökt klämma ned mig i en låda, en papplåda, som varit en aning för trång men där jag trott att väggarna skulle bli mjukare om bara tiden gick. 
Kartongen blev inte rymligare, väggarna blev inte mjukare. 
Jag testade att gå ned mycket i vikt, då kanske lådan blir större, jag får bättre plats. 
Nope. Inte det heller. 
Det enda som hände var att brösten försvann när jag gick ned i vikt. Mycket tråkigt. 
Nu är de på plats igen. Upp ett par kilo. Sådärja. 

Nu uppe ur lådan. Andas lättare. Men inte så glad. 
But that too will pass. In time. 

Lustigt hur alla plötsligt säger åt en hur snygg man är när man mår som sämst. Underar vad det beror på? Är jag bara bra på att hålla masken, sminka mig och blåsa håret snyggt?
Kan det vara så enkelt?

Hur går det för dig? Tar du ansvar för ditt liv? Tar du ansvar för din kropp, din hälsa?
Stora frågor att fundera kring. 
Behöver du ett bollplank så är jag bra på både att lyssna och hitta bra svar. För andra i alla fall. Erfarenhet saknas inte. 
Som hjärnskrynklare OCH hälsocoach så är jag bra på just sådant. 
Hör av dig om du vill ta en promenad och ventilera dina tankar.  Klicka är för kontakt. 
Jag tar både män och kvinnor som klienter, men jag är ingen dejtingservice. :-)

kram, 
Cathrine







 

måndag, kl 07:07, solen skiner och jag har gott kaffe på lilla brickan i sängen.

Börjar ju nu så smått förstå att mina tankar når ganska många av er därute.
Jag är så otroligt glad över alla kommentarer och klappar på axeln jag får av er alla. 
Inte ett enda negativt ord.
 
Jag blev genuint förvånad över frågan jag fick härom dagen, om jag får mycket kritik eller nättrollande. 
Nix, ingenting.
De som inte gillar, bryr sig väl inte tänker jag....
En drygt 60 år gammal liten tantaluras tankar och funderingar kring ålder, relationer, kärlek och allt det andra roliga i livet är nog inte så mycket att bråka om tänker jag...
Lite så där glad och och tacksam över det mesta. Fortfarande kåt när det behövs. 
(nu blir det väl lika mycket liv som efter det jag skrev om torrfitta :-)

Fast grejen är den att jag faktiskt är så sjukt tacksam och så väldigt glad över så mycket!
Det där med tacksamhet kom nog efter pilgrimsvandringen. Går man i 80 mil i fem veckor så upptäcker man hur oändligt mycket det finns att vara tacksam över. 
Att det inte regnar, inga skavsår,  att de enda du har med dig torkar, att det finns en säng (utan löss) ledig, en uttag att ladda mobilen, en middag som går att äta, människor att dela upplevelsen med. 
Såå mycket att vara ödmjukt tacksam för. 

Numera är jag tacksam för att andra vill följa i mina spår och vandra med mig på mina pilgrimsvandringar i sommar. 
Det finns plats kvar både i juni och september. 

Det där med glädje kom nog också under de fem veckornas vandring. Jag hittade tillbaka till den gladare versionen av mig själv. 
Henne har jag tack och lov lyckats få behålla och jag är numera så himla glad över så väldigt mycket. 
Låter det fånigt? Ja, kanske lite. 

Mina stora glädjekällor just nu är att få stå i ett restaurangkök igen. Få komma tillbaka till mina rötter och få stå vid en köksbänk och laga mat. Det är en annan känsla än när man lagar middag hemma, vare sig det är till sig själv eller till kompisar. 
Min andra glädjekälla är att ha lärt sig en ny Food tours tur och för första gången kört den själv och den satt som en smäck. Jag hade 11 superglada och trevliga gäster med mig på min tur i Vasastan i lördags, och det var såååå kul!! 
( de var glada också, inte bara jag) 

Min sista glädjekälla, för denna gång iaf, är den grupp av 10 underbara kvinnor som idag har avslutat sina 8 veckor hos mig på kvällskurs. 
Tillsammans har vi träffats varje måndag och jag har coachat och peppat hela gänget till -10 kg och massor av ny energi, bättre värden och gladare kroppar. Det är jag så sjukt tacksam och glad för.
Vill du också komma i din bästa sommarform, så häng med på nästa kurs som börjar 8-9 april. Kolla mer info på hemsidan
Där finns även en onlinekurs, som många har fått samma goda resultat av. 
Till kurserna finns det även en FB-grupp där du som är intreseerad av  metoden, 8/800 kan gå med i och bli inspirerad av de andra deltagarna. 

Till sist är det väl någon då som undrar över kåt, eller hur? Ja, faktum är ju att en hel del lust kommer tillbaka när man får en gladare och smalare kropp. Märkligt nog så skickar kroppen en hel del hormonsignaler när den får det bränsle den behöver för att fungera. Bra mat och bra träning gör kroppen glad, då blir man kåt och får lust att använda kroppen till roliga saker. 
Och funkar inte det så är alltid 2-3 tabletter av ashwaganda en bra sak att ta till! Lite extra liv och lust, det kan jag lova!

Ha en bra måndag!
Cathrine






 

fredag ( ingen bra bloggdag) kl 06:49, med fulkaffe i koppen, på lilla brickan, i sängen...

Jobbade som kock igår hos min kompis Gunilla. Hoppade in och hjälpte henne med en stor beställning. 
Det var UNDERBART. 
Att få vara tillbaka i sitt rätta element, i köket, vid spisen, med en kniv och ett skärbräde och ett tydligt mål. 
Få fram maten i tid. 


Så skönt at få stå en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Mycket terapeutiskt just nu. 
Fast Gunilla är ju också gammal hjärnskrynklare som jag och en sällsynt bra lyssnare dessutom, så vi hann prata en hel del mellan de olika gästernas luncher, middagar, fikastunder och mingelbufféer. 

En klok kvinna målade en mycket bra bild i mitt huvud för många, många år sedan. Det var Birgitta Watz, konstnärinnan som beskrev livet, skeendet som en stark flod och du sitter i en liten båt i den starka strömmen som fort forsar framåt. 
Inse att det är lönlöst att försöka greppa tag i en gren som hänger över floden och försöka ta dig ur strömmen, eller försöka styra din lilla båt (kajak, kanske?) till en stilla biflod. ( där står vattnet stilla och inget alls händer).
Nej, bättre att försöka följa med floden, läs livet, fälla in årorna, sluta streta emot eller paddla åt något annat håll. 
Det är ändå  lönlöst. 
Bättre då att glatt och med stor TILLIT  ( tack Björn Natthiko)  försöka följa med i båten, nyfiken hålla i sig i relingen och se vartåt färden och floden tar dig. 
Bättre att röra sig framåt. Livet går ju ändå framåt. 

Så glatt, nyfiken och med mycket stor tillit på livet, universum eller vem det nu är som bestämmer, så tänker jag lugnt sitta kvar i båten och förundrat se på vart det tar vägen. 
För det gör det ju. 
Det enda man inte vet är vart. 

Trevlig helg,
Cathrine

Glöm inte att nya kvällskurser i 8/800 börjar 8 och 9 april. 
Vi pratar hälsa, vikt, livet och mycket , mycket mer. 
Varmt välkommen. Se mer info på hemsidan. 
 
IMG_2374 IMG_2374
onsdag, kl 06:37, med kaffe på lilla brickan och dagsljus i ögonen...

Det är magiskt. Dagsljus när man vaknar kl 06..
Vilken gåva. 
Hade jag inte haft så ont i ett knä hade jag varit ute på PW just nu. 


Jag var och lyssnade på Björn Natthiko Lindeblad  igår. Ni vet killen som blev bergsmunk i Thailand i 17 år och sedan 15 år håller i retreats och meditation.
Lyssna gärna på hans sommarprat från 2018.
Han är på turné runt Sverige just nu och drog igår ihop 1200 stockholmare på Chinateatern.
Vi var 80 % kvinnor. Undrar varför. Är det bara kvinnor som söker nycklar till frihet?

Berättade Björn något vi inte redan visste eller i någon mån tänkt själva? Nej, jag tror inte det. 
Men det är liksom inte poängen.
Det faktum att en enda människa kan sitta på en tom scen i två timmar i en fotölj och bara prata. Och alla lyssnade som tända ljus säger ju en del, tänker jag.
Vi behöver människor som Björn, iaf för den tiden som finns kvar. Vi behöver människor som manifesterar ren godhet, ren ödmjukhet, ren innerlighet. 
Med alla de fel och brister som fortfarande finns i varje människa. 

Han beskrev den här tiden på dygnet, precis mellan sömn och vakenhet, den jag själv skriver dessa bloggar på. Han beskrev den känslan som jag också har så här tidigt på morgonen. Den tid då alla tankar är alldeles nya och otänkta. 

Finns det nycklar till frihet? Vad betyder frihet för dig? Hur stort behov har vi av frihet?
Det fanns nog lika många svar på den frågan som vi var där igår och lyssnade. 
Vi tog alla med oss en liten pusselbit till just det livspussel vi själva lägger just nu. 
Det om oss själva, du vet. 
Det där jobbiga pusslet, med så jäkla många små bitar. 

Men det faktum att vi alla gick därifrån i djup tystnad och hade svårt att finna ord en lång stund efteråt vittnar väl om en del tänker jag. 

Själv så hade jag sett fram emot denna kväll i månader och hade tänkt gå med en speciell person, men så blev det inte. Livet ville annorlunda. 
En nyckel i sig tänker jag. 
Björn pratade om tillit. Om att när en dörr stängs framför dig inte genast börja leta efter en annan dörr ( mitt gamla beteende) utan istället stå kvar och vänta, med en kärleksfull tillit på att allt kommer bli till det bästa. 
Men kanske inte precis som du tänkt dig. Tillit. Trust. Have faith. 
Bryta mönster.

Ja, du märker ju att man läser in det man själv vill i allt man möter. 
Vilket kanske är en nyckel i sig. 

Jag tillbringade ett par timmar i går morse med min kloke, om än i bland något vilde son, men som har en djupt andlig sida.  Vi pratade om meditation. 
Bilden föreställer hans förslag.

Det kanske är en av de nycklar jag ska ha? 

Hur ser dina nycklar till frihet ut? Behöver du några nycklar? Har du hittat dina nycklar?
Vad är frihet? 

Ja, som du märker så var det ju det enkla och lätta frågorna idag. imorgon går vi vidare till "meningen med livet".
Nä, förlåt jag bara skojar. 
En av Björns tips var också att inte ta sig själv på så blodigt allvar. 
Där är jag iaf en god bit på väg.
Jag lånar ett mantra från Björn. Jag kan ha fel.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1089509?programid=1165


Så, min vän, Namaste och allt det där.
Nu ska jag gå och stryka min kockrock och göra ett spännande inhopp som kock och hjälpa en god vän med ett stort caterings/kokerska uppdrag. 

Idag är en ny dag. 

Cathrine 

 
tisdag, kl 17:00, inget kaffe. 

Jag började på en blogg i morse. Tappade taget. Tappade styrfarten.
Eller så tänkte jag fel.
Det händer ganska ofta. 

(säger mina kompisar iaf) 

Var precis på ICA för att handla lite middag. Tänkte på min kompis Fredrik som berättade om en ung man som alltid stannade framför spegeln och kommenterade sig själv och hur snygg han var. 
Jag hade nästan ett sådant "moment" på ICA. Tyckte nästan att jag var lite snygg..
Precis varit hos duktiga frisör Ulla, och är iaf väldigt snygg i håret. 
Lite klippt hår gör underverk för ett litet sargat och ett något naggat i kanten-självförtroende. Gillade mig själv en lång stund. 

Funderar mycket på födelsedagar just nu. Jag tror de flesta vädurar har det gemensamt. Vi gillar kalas. Vem gör inte det å andra sidan...
Vi gillar, jag i alla fall, gillar hela grejen. Bli firad på morgonen, enda gången på året jag kan tänka mig att äta prinsesstårta till frukost. Överhuvudtaget. 
Gillar att äta ostron till lunch, göra roliga saker, få massage, bli bortskämd. 
Jag blev det till Alla hjärtans dag så det får väl kanske räcka då. Man får ju inte bli för bortskämd tänkte väl universum och ändrade på mina planer för födelsedagen. 

Ödets ironi eller vad det nu kan vara för krafter som styr har hur som  helst sett till att för tredje året i rad så grusades mina planer, drömmar och önskningar till just denna så väldigt hett efterlängtade dag. 
Märkligt, eller hur? 

Förra året när gruset slog till så valde jag att åka ned till bästa vännerna på Mallorca och fira därnere istället. Det var trevligt, om än inte det jag hade önskat mig. 

Och se, punktligt som Fröken Ur så slog sandstormen till igen och planerna grusades återigen.. 
Och vad tänkte lilla fru Schück då, tror du? Gissa! 
Ja, såklart. Mallorca. Säkert och tryggt. Here we go again. 

Tills den kloke Fredrik som känner mig väl, lite försynt i morse på vår PW  undrade om det inte var dags nu att skriva om historien och byta hjulspår. Bryta mönster tror jag att han kallade det...
Mutter, mutter. 
Så klart har han rätt. Som vanligt. 

Så nu väljer jag att stanna hemma. Bryta mönster. Stå kvar. Andas. Gilla läget. 
Bryta mönster. Inte fly. 
Stå kvar. Andas. 

Inte lika lätt gjort som sagt. Men som Dr Phil brukar säga, "if this doent work, try something else. 
Nu är det dags för mig att bryta mönster. Göra något annat och modigt likt en tant-Pippi stå kvar och nyfiket se vad som händer. 

Ostron och ett glas skumpa finns ju på Sturehof också. 

Cathrine 
 







 


















 





 
Image-1 Image-1

måndag, kl 07:12, i sängen, med kaffe på lilla brickan...

Jag satt och åt lunch med min mamma igår och vi pratade om relationer. Bra snack. 
Hon är 89 år och klar som en kristallkrona i huvudet. 
En välsignelse. 


Jag har funderat mycket på piloten som jag skrev om igår och mitt plötsliga uppbrott. 
Varför man plötsligt bryter upp efter ett långt äktenskap och jagar efter en dröm, likt en tintomara i en midsommarnattsdröm. Ett väsen. Något man tror man drömt om. En önskan. 
Vi har nog alla någon gång i vårt liv skymtat drömmen, eller det vi ia f trott vara vår dröm, därborta i fjärran. 
De flesta skulle nog bara le och ruska på huvudet och tänka att där var det en dröm som skymtade förbi. Kanske lett åt tanken. 
Jag valde istället att följa efter den. 

Stooort misstag, det kan man ju helt klart säga så här i efterhand. 
Jag bröt upp från ett långt äktenskap, skilde på på alldeles för kort tid och flyttade på mindre än två veckor till Mallorca och en man jag verkligen inte kände. 
Men utan att egentligen veta det så hade väl min dröm alltid varit en kärlekshistoria så andlös och sann att det inte behöves någon betänketid. 
Det kändes som jag inte hade en minut att förlora. 
Det skrevs artiklar och även ett radioprogram i ämnet passion om  mitt uppbrott. Kvinnor suckade och la huvudet på sned och önskade sig få göra samma sak, men välsignade säkert sin rädsla som hindrade dem från att göra något likande.
Jag kände mig otroligt fri, lycklig, som om jag gjorde en sista piruett, högt uppe på tåspetsarna, snurrandes runt på en strand med skjolarna som en sky runt mig....

Man kan väl lugnt säga att jag hoppade, från en klippa, eller en hög trampolin ned i vattnet. Eller rättare sagt där jag trodde det fanns vatten. 
Men det fanns inget vatten i just den poolen och då gör man sig väldigt illa av det fallet. Väldigt illa. Det gjorde ont väldigt länge. 

Ångar jag det idag? Vi pratade om just det igår, mamma och jag. Nej, jag ångrar inte uppbrottet, men jag ångrar hur jag gjorde det.
Jag sårade många, och gjorde en man väldigt olycklig. För det kommer jag alltid vara ledsen.  Jag vet att han har gått vidare och är väldigt lycklig idag. Lyckligare. Mindre vild fru. 

Men jag tror vi behöver piruetter i livet och det jag har tagit med mig ur den händelsen för nu nästan tio år, är nog mina armar, ni vet de där som jag sträcker upp  i luften på alla bilder.
My happy pose. 
Det går att vara microhappy, utan att skiljas och göra andra människor olyckliga. 
Jag hittade mina armar igen när jag gick Caminon, de 80 milen och blev genuint glad igen.
Numera åker de upp i luften av bara farten. 
Och gör mig lycklig. 

Ha en bra måndag,
Cathrine

















 

IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

IMG_1183 IMG_1183

torsdag, kl 07:53, med kaffe på sängen, på lilla brickan. 

Långsamt men säkert så faller bitarna på plats.
Inte i den ordning som jag hade trott eller tänkt. 
Absolut inte med den bilden som jag hade trott att MITT färdiga pussel skulle se ut.
Men andra motiv börjar skymta fram.
Och de är fina. 


Jobbet som varit lite skakigt ett tag börjar falla på plats.
Och jag inser också varför och vad som händer.
Idag får jag de flesta dagklienter via läkarmottagningar, via remisser och dessa nya vägar tar tid att bygga. 
Det är jag som varit otålig.
( vilket man är av naturliga skäl när man är ensamförsörjare, egen företagare, ensamstående och ensamboende, i andra hand)  
Men nya och spännande vägar, samarbeten och arbetspartners byggs och det känns otroligt lugnt. 
Jag byter inriktning på min verksamhet, från ren viktminskning till hälsa. Hälsocoaching. Tillsammans med läkare. Det känns tryggt. 
Jag är lugn. Vilket egentligen är märkligt när man istället borde vara livrädd när allt flyter. 
Men jag är kolugn. Allt ordnar sig. 
Pusselbitarna faller på plats. 

Vänskap. Jag lutar mig så tryggt mot den solida mur av vänskap jag möter just nu. Det har tagit tid att hitta den person som är värd att gillas och älskas av andra människor. Jag själv. Jag skrivit det förut, hur ska man förvänta sig vänskap när man inte ens gillar den version av sig själv som man är.
Nu gillar jag den jag har blivit och jobbar varje dag med att vara så sann och så naken som det bara går. Jag bär mitt hjärta i min utsträckta hand på ett helt annat sätt än tidigare.
Man får det man projicerar.
Och det jag får tillbaka idag är ett guldskimmer, ett stilla regn av rent guld och starka ljusa solstrålar som lyser upp mitt hjärta. 
Och för det är jag ödmjukt tacksam. 

Relationer. Även här får man det man projicerar. 
Det är inte enkelt. Hell no. ingen tebjudning precis....
Här ägnar jag mig just nu aktivt åt att möta och ställa till rätta. Få till bra avslut. Lämna i kärlek. Välsigna och släppa taget. 
Släppa taget om det som inte var mitt och aldrig var mitt. 

Hur just det pusslet landar är svårt att säga. jag ser inte bilden ännu. Letar fortfarande efter bitar. En bit blå himmel, en bit blått hav. En bit av ett härta. 
Du som lagt ett pussel vet precis hur de bitarna ser ut. 
Hur den färdiga bilden ser ut och vad motivet föreställer är ännu inte möjligt att se.
Men jag är nyfiken.   
Och jag är inte för gammal och det är inte för sent. 


Vill du också lägga pussel? Leta reda på pusselbitarna i ditt liv som gör att du lättare förstår dina livsval, både när det gäller vikt, hälsa och det viktigaste, om dig själv?
Hör av dig så pratar vi vidare. 
​​​​​​​Cathrine













 

IMG_1280 IMG_1280
onsdag ( shit vad tiden går fort) kl 07:56, med kaffe på lilla brickan...
Tack för lån av bild, Jesper Waldersten, nu aktuell med utställning på Fotografiska. Magisk. Precis som han. 


Jag var ute och gick på mina nu (nästan) dagliga powerwalks runt Djurgården igår morse. 
Min väninna är väldigt morgontidig så jag var ute redan före 7 på morgonen. 


Det var härligt, och så fort vädret bjuder på fler dagar utan snö och vertikalväder så blir det en daglig morgonrutin, du kan följa mig och min #brojävlen2019 på Insta. 
Det är inte för att visa hur himla duktig jag är som kan gå runt Djurgården, utan för att sporra mig att faktiskt göra det också! Precis som jag gjorde för ett par år sedan med #björkjäveln om det är någon som minns.
När jag skriver om det så inser jag ju att #björkjävlen hade massa hyss för sig. Jag inser också att #brojäveln måste få mer tankar och känslor. Men det är som en relation, ett förhållande, det måste få ta tid. 
It´s complicated som vi säger, vi som INTE lägger upp vår relationsstatus på FB.
Den förändras ju över tid. 
Minst sagt. 

Min urgulliga och väldigt morgontidiga  väninna Marlene, är så klok och så god. Nyss hemkommen från välförtjänta veckor i Thailand och med ett ton nya och kloka insikter. 
Bland det jag tänkte mest på efteråt och tog till mig var hennes tankar kring återhämtning. 
Att vi i vår ålder inte kan springa runt som duracellkaniner längre utan måste få pausa mer och lämna mer luckor och luft mellan möten och åtaganden.  
Och att låta livet få komma fram till oss, inte springa efter det. 
Ungefär som man möter ett litet barn eller en hund. Bara stå still och vänta in mötet. Ta det lugnt och lita på att känslan bär. 
Låter det flummigt? Ja, kanske lite. 

Glädjeämnena idag, just nu, är min underbara måndagsgrupp, min 8/800 grupp som är det mest magiska i gruppväg jag kanske någongång varit med om!
Vilka kvinnor, vilka samtal, vilka möten, vilken glädje och vilken kärlek och välvilja jag möter i den gruppen.
Fokus är ju som du kanske vet hälsan och att äta enligt min metod, 8/800 så förbättrar man sitt blodtryck, blodsocker, och blodfett (kolesterol) på åtta veckor. 
Det vet de flesta idag. Även alla läkare som välvilligt remitterar sina patienter till mig. Härligt känsla. Stor tacksamhet. 

Stor glädje är även den kompakta våg av kärlek och medkänsla jag möter av min lilla cirkel av nära vänner. När det stormar och gör ont i själen så finns de där, och sluter upp på ett sätt som man bara kan drömma om. 
Tack för stödmiddagar, stödsamtal, stödluncher, stödte och alla samtal. 
Life is indeed complicated. 

Till sist så är jag så innerligt glad över ett möte med en tidigare relation som jag efter lång tid fått en chans att bädda om och lägga minnen till rätta. Veta att allt blev bra till slut, alla är glada igen och allt har löst sig till det bästa.
Bra avslut även om de tar tid, och får ta tid, är välsignelser. 
Och ett bra sätt att gå vidare i livet. 
Välsigna och släppa taget, är ett utryck jag burit med mig i många år. 
Det fick jag nytta av igår. Det var bra. 
Jag tror att det kommer flera sådana framöver. 

Och till allra sist ett stort tack till min gode vän PG som inspirerade mig till att börja skriva igen. Denna blogg, "Livet vid 60",  har över tid visat sig vara så oändligt värdefull för mig.
Livet är ingen tebjudning som min terapeut sa härom dagen. 
Klok kvinna. 

Har bloggen i någon mån även hjälpt dig eller fått dig att skratta, så är min dag gjord! 
Hör av dig om du också behöver någon att prata med. 

All  kärlek.
Cathrine





 
IMG_1252 IMG_1252

tidig fredagsmorgon, kl 06:11, såklart i sängen, med det sista av mitt favoritkaffe, på lilla brickan. 

Blogga på fredagar vet vi ju att det är som  att elda för kråkorna. 
Ursäkta uttrycket, men det är inte så många som orkar/hinner läsa bloggar på fredagar. 
Jag tar inte åt mig, tror inte att jag är tråkigare än vanligt på just fredagar. Det är liksom ingen stor bloggläsardag. Så, punkt.
Och om jag nu skulle få för mig att skriva om något så "tråkigt" som utbrändhet. Ja, då får man nog skylla sig själv...
För jag menar, VEM vill läsa om just utbrändhet på en fredag?
Vem vill å andra sidan vara utbränd? Vilken dag den än är i veckan, det är ju inget val precis?


Anyway, here goes. 
Det började med att jag sitter och skriver min egen presentationstext till en stor portal där jag ska börja medverka i. Kurera.
Jag ska bli ny hälsoexpert där, vad det lider. 
Ni vet en sådan där liten tantalura som man kan skriva och ställa frågor till, gratis. 
Nåväl jag satt igår och skrev min egen presentation och raddade upp allt jag kan och vilken sorts frågor jag skulle kunna tänkas svara på.
Jag har ju med tiden och åldern och med många år med klienter lärt mig det mesta om det mesta.
Mat, recept, råvaror. Psykiska åkommor. Häloscoachning, Mage/tarm, ( jag är en jävel på mage och bajs), IBS, bulimi, anorexi, övervikt, undervikt, tillskott, sömn... ja, listan kan göras lång.
Been there, done that, got the t-shirt. Trodde jag. 

Tills jag fick detta meddelande igår, och jag citerar..

"Läser din blogg tänker lägg till på din beskrivning att du hjälper folk med utmattningssyndrom! Vi är ju många och där är du super att rek kost, träning och få oss att göra den viktiga förändringen som ändå behövs. Jag är fortfarande sjukskriven, trött men mycket bättre. Tar mina vitaminer, röda och gröna drinkar, andas och promenerar 10.000 steg i alla väder varje dag nu. Peppad av min fina coach och vän. Ses snart! KRAM"

Så idag sträcker jag på mig lite extra, klappar mig själv på axeln, skickar en tacksamhetens tanke till denna underbara och generösa kvinna.
Och skriver "duktig på utmattningssymptom" på min resumé.

Kan kanske bero på att jag själv vet vad det innebär. 
Eller bara låtit bli att le på beställning. 
Kanske inte ens orkat...

kramkram och trevlig helg
Cathrine








 

torsdag, kl 8:50, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan. 
(för dem av er som undrar så vaknar jag faktiskt tidigare, men skriver så bra i sängen) 


Igår hade jag nöjet och glädjen att få följa med min ganska nya vän Lotta på invigning av NK´s nya saluhall. 
Tack  för att jag fick följa med. Förmodligen för att maken låg hemma i förkylning, men jag var ju glad och tacksam som en liten lärka och plöjde överlycklig efter i väninnans fotspår. 
Jag hann för övrigt rodna, mer eller mindre klädsamt då hon glatt meddelande alla som ville höra (eller inte) om min verksamhet och hur duktig hon tycker jag är. 
Tänk att vi ska ha så svårt att slå på våra egna små trummor, denna ständiga jante-lag... väger tungt på axlarna.
Hur som helst, NK Saluhall, Ett fantastisk ställe, gå dit, det är verkligen välgjort och helt ljuvligt. Själv ska jag hänga på Dr Mat och Jureskogs. 
Stort tack även till Micael Bindefeld och hans duktiga crew. 

Vi hann prata en hel del över en ljuvlig kalvsnitzel på Milles lite senare, och begreppet snällhet dök upp  som en av kvällens många roliga samtalsämnen. 
Det är märkligt det där med att vara snäll. 
Jag brukade förr i världen säga att om någon märkte att jag var snäll, så berättad det för Guds skull inte för någon! Det var ingen sexig egenskap när man var yngre.
Nu, däremot är den sexig som fan. 
Jag undrar när det blev ok att vara snäll?  Inte dumsnäll och absolut inte korkad, utan bara genuint god och snäll. 
Är det inte Stefan Einhorn som skrivit boken om konsten att vara snäll, jo det är det visst.

Jag tror att min väninna har varit snäll hela sitt liv. Smartsnäll. Hon är fruktansvärt smart. Klok och rolig. Och snäll. 
Jag vet inte om min egen eventuella snällhet/godhet har kommit med tiden?
Har inget minne av att jag varit så där himla gullig hela mitt liv. Jag har nog alltid velat gott, men så där genuint snäll vet jag inte.

Fast då tänker jag såhär, det var väl en himla tur att man kom på det nu, eller hur?
Om man betänker på att om man har turen och få leva ett 20-tal år till, tänk så mycket bra saker man hinner göra under den tiden. 
En bra tanke som värmer.

Jag har fått en "hemläxa" av min nyfunna väninna, hon tycker jag är dåligt på att marknadsföra mig och berätta för omvärlden vilken otroligt bra metod jag har för att få folk att må bättre. 
Ett väldigt bra hälsoprogram helt enkelt. 
Nu ska jag dra i de trådar jag lovat henne. 

Sedan ska jag tillsammans med min duktiga PT-kollega träffa de två fina paren som vi tillsammans coachar för M-magasins räkning under 6 månader. 
Med vår hjälp, mat, träning, mentalt fokus så kommer det hända bra saker!!!
Läs i tidningen M-magasin så ser du våra hjältar Sören och Rose-Mari och Eva och Camilla. 
Heja dem!!!

kram från Cathrine

ps. vill du också får hjälp med coachning, privat eller i grupp? Hör av dig! 






 

IMG_1238 IMG_1238

onsdag kl 08:36, med kaffe i sängen på lilla brickan

Jag hittade dessa små ordspråk via #broderauttexter. Blev väldigt förtjust i dessa små klokskaper och ordspråk. (det finns massor) sök på Insta eller googla. 


Det enda man kan vara helt säker på är att livet inte blir som man har tänkt sig. Inte ens i närheten.
Behöver det då per definition vara sämre?
Jag vet inte faktiskt. 

J
ag gillar tanken på att att sätta upp två kolumner, ett pluskonto och ett minuskonto och exakt samma sak står på i båda två.

Ja, allt kan hända. Och händer.
For sure. 

Ja, det tar slut. Helt klart. Även om min lilla mormor envisades med att tillägga ett " OM" jag skulle dö. Väldigt gulligt. 
Jag tycker inte att den tanken är så farlig. Klart vi ska dö. Det handlar ju egentligen bara om vad vi gör av livet innan vi dör. Fyller det med bra saker, liksom. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt. Inte ens i närheten. 
Man har ju någon form av hum om vad man tror ska hända i sitt liv. Man tror det iaf.
Ingenting, absolut ingenting av det jag trodde har hänt. Absolut ingenting.
Men det har hänt en himla massa andra saker. Inte alla roliga måste man väl man väl ändå tillägga...
Men så är väl livet.

Jag tänker inte trötta ut dig eller mig själv heller för den delen med detaljer ur mitt liv som gick åt helvete eller vad som blev så mycket bättre än vad jag hade tänkt.
Alla dessa historier har du ju bättre själv. 
Det vore som att gå på en tråkig date och killen bara pratar om sig själv i två timmar.
( jo, det har hänt. flera ggr dessutom, fast med olika killar) 
Nä, fyll på med dina egna historier. Vad blev bra och vad gick inte som du tänkt dig? 

Ingenting blir ju garanterat som vi tänkt oss. Glöm inte det. 

Jo, det finns faktiskt en slutkläm på detta till synes, vid första anblicken,  ganska svamliga resonemang. 
Det som inte står på den broderade lilla tygbiten är nog den sista och kanske viktigaste. 
Det som faktiskt också kan föras upp på både + och - kontot.
Nämligen nyfikenhet. 
Var nyfiken. Sluta aldrig med det. Det kan också gå åt helvete. Eller bli hur jävla bra som  helst. 
Nyfiken på hur det går, vad som ska hända, hur blir det sedan, vad händer nu, vad händer runt hörnet? Vilka galenskaper eller klokheter ska jag hitta på nu? 
Vem ska jag träffa? Vad ska jag göra? Var ska jag bo? Vems ska jag jobba med? 

Själv är jag nyfiken om jag ska flytta till Fagersta och köpa hus med en kompis. Vad vi ska göra där är fortfarande inte helt klart. 
Men är jag nyfiken? 
Japp, det kan du lita på!!!

Ha en bra onsdag. 
Lite för lite uppdrag just nu, men bra och mycket träning. Och roligt jippo ikväll med bästa sällskapet. 
DET är jag nyfiken på!

Cathrine

















 

tisdag, kl 07:38, i sängen med kaffe på lilla brickan..

Kärleken säger att han sitter där nere i Spanien och väntar varje morgon på en blogg. Tur för honom då att jag vaknar tidigare, så detta är redan skrivet när han vaknar. (sömntuta).
Men jag tänker såhär, läser han så är det säkert någon annan där ute som också läser om en snart 61-årig kvinnas öden och äventyr. 
Och gillar det.


Detta är ju bloggen som startade i höstas som en projekt för att komma ur en toxiskt relation och ett sätt att belysa vår ålder. Då hette bloggen "Singel vid 60" och handlade väl mest om Tinder då.
Numera, inte fullt så mycket singel längre, handlar väl bloggen mer om känslor, tankar, känslor, torra slemhinnor och allt annat roligt i livet runt 60.
Ja, även det som inte är så himla härligt också, tänker jag. 
Det är väl namnet numera på bloggen, tänker jag.
Livet runt 60. 
Eller vad säger ni?

Min stora kärlek just nu är faktiskt min kvällskurs. Tio fantastiska, underbara, makalösa, duktiga och kloka kvinnor. Varje måndagskväll möts de för att i två timmar prata hälsa och det som nu har vuxit ur denna grupp, kärlek och omsorg. 
Vi delar, gråter, gläds åt varandra och våra liv, sorger och glädjeämnen.
Vi är så olika, vi kommer från olika platser, bakgrunder. Den enda gemensamma tråden är en önskan om att förändra ett beteende och tankar kring mat och hälsa. 
Och så gillar de, av någon för mig outgrundlig anledning mig. Vilket är så svårt att förstå. Jag har nog svårare att möta all denna välvilja, vänlighet och kärlek än jag trodde. 
Jag lär mig så mycket på dessa två timmar per vecka och kommer sakna dem så gränslöst när kursen är slut.
Jag brukar alltid säga att jag är verkligen "blessed", välsignad som får hålla dessa kurser och att varje kurs är "den bästa". 
Men, så är det, denna kurs ÄR den bästa. 

Mer att jubla åt just nu är min stora, stora glädje och kärlek. Pilgrimsvandringarna. 
De som kom att i grunden förändra mitt liv och hela perspektivet på mig själv.
Jag tror inte att jag förrän nu, snart 2.5 år efter min långcamino på 80 mil under 5 veckor knappt börjar förstå hur den förändrat mig som person. 
Den ödmjukhet, glädje över små saker, dåligt humör och livssyn var jag rädd att förlora och minsta greppet om efter det att jag kom hem. Men så har det inte blivit. 
 Kanske för att jag varit noga med att fylla på varje år, gått en bit varje år. 
Nu ser jag så enormt mycket fram emot att åter snart få trampa en vecka i juni och en vecka i september. läs mer här 
Vill du följa med i juni så finns det platser kvar och det gänget som kommer med är då magiskt fina! 
Jag har tur i livet. Stor tur. 

Sedan får man aldrig glömma att njuta nu. Tända ljuset, köpa skorna, ta resan.
Och om du ska äta kakan. Se då för sjutton till att det är den bästa kakan. 
Och njut som fan! 
(och ha inte dåligt samvete efteråt). 

Cathrine







 







 

torsdag, kl 08:30, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Solen skiner och jag är på väg ut på PW och lunchdate. 
Bra dagar, bra vecka. Glad Cathrine som börjar gå långt nu inför vårens och sommarens pilgrimsvandringar. 
Ska du följa med med mig på en vandring? Det finns platser kvar.


Jag funderar just nu mycket på om det är så att man ibland inte ser skogen för alla träd.
Låt mig förklara.
För två år sedan, drygt nu, så startade jag en ny metod som jag idag kallar för "8/800".  Den är inspirerad av Dr Michael Mosleys idéer kring kost och hälsa och det faktum att man kan påverka såväl blodsocker, blodtryck och blodfetter beroende på hur och vad man äter. På köpet går man ned i vikt, men det är egentligen bara bonus. 
Jag har nu jobbat med metoden i två år och ser de mest häpnadväckande resultat. Framför allt när det gäller hälsan, och det är ju faktiskt det viktigaste. Alla deltagare droppar i värden och mår så otroligt mycket bättre, ser så himla mycket piggare och friskare ut. Och går ned massor i vikt. 
Och viktigast av allt, behåller den lägre vikten. 
Själv droppade jag 12 kg och har numera slutat med blodtrycksänkande mediciner efter 15 år..
Galet bra, med andra ord. 

Idag jobbar jag väldigt mycket tillsammans med läkare och är ansluten till flera läkarmottagningar och tar emot deras remitterade patienter och coachar dem tillbaka till hälsa och sund livsstil. Det fungerar jättebra, och alla är glada. inte minst läkarna. 
Och jag. underbart att se att man kan göra skillnad. och nytta. 

Det jag funderar på är bara det faktum att metoden inte "nått ut" mer på två år. Det gör mig funderarsam på vad jag gör för fel. 
Metoden är nog det bästa jag jobbat med någonsin, och ALLA klienter/patienter mår såå bra. 
Varför lyfter det då inte? 

Så började jag igår fundera ett varv till. 
Det är kanske precis det den gör, lyfter alltså. Fast inte på det viset jag hade trott (eller kanske önskat).
Det faktum att det jag gör idag är i tätt samarbete med läkare och skolmedicin (om än med en funktionsmedicinsk inriktning) är kanske precis det "lyft" jag önskar mig. 
Men har inte riktigt sett det på det viset tidigare. 
Ibland ser man inte skogen för alla träd. 
Ibland blir inte som man har tänkt sig. Ibland blir det faktiskt mycket bättre. 

Vill du läsa mer om min metod, klicka här. 

Nu  ska jag ut i solen! 
Ha en bra torsdag.
Cathrine







 

onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 
IMG_0936 IMG_0936

fredag, i sängen, kl 06:43, med kaffet på lilla brickan.

Fredag är ju som vi vet ingen bra bloggdag, vi läser flest bloggar i början på veckan. Vet faktiskt inte varför det är så, men..
Anyway. Jag skriver på, i alla fall. 
Mest för mig själv, men såklart om någon annan läser och tycker om det så är det bra. 
Och jag blir glad.


Bloggen som från början hette "Singel vid 60" och mest handlade om att ta sig ur en relation som inte var min.
Numera så får jag väl lov att kalla den för "60 är det nya 60" eftersom jag inte är så värst singel längre. Fast man vet ju aldrig, det har man ju lärt sig, allt kan hända...
Time will tell. 

Tog en AW med kompisen PG igår. Det är ju på torsdagar man ska gå ut, iaf dit vi gick, Ö-hallen. Lagom lugnt. Slår fredagsstimmet med hästlängder. 

Det är tack vare PG som ni läser dessa rader. Det var han som sa åt mig att börja skriva. Han föreslog ju brev, men jag kan ju inte alltid lita på mig själv och tänkte om jag skriver brev i datorn, så kanske jag en natt plötsligt får för mig att trycka på send-knappen. Ni vet ju hur det är ibland...
Så bättre att skriva blogg, så är tankarna redan ute. 

PG pratade igår mycket om mitt mod. Modet att våga skriva så hudlöst och naket. Så självutlämnade och personlig. 
Jag menar att det finns en stor skillnad mellan att vara privat och personlig. 
Kanske är jag lite gränslös? Jo, så är det nog. Ganska rejält ibland, skulle nog många säga...
( det var nog rubriken torrfitta han menade, många har reagerat på den.) 
Men som jag sa till PG igår, vad är det värsta med att vara lite gränslös? Ja, man får ju vara med om mer, iaf i vår ålder.
Det händer liksom mer. Hellre det än motsatsen.

Vi pratade om mycket roligt igår. Mycket ålder naturligtvis. Hur viktigt det är att likt texten på Efva Attling´s bild härom dagen hålla sig ung tills man blir gammal. 
Men funderar på om man reflekterade lika mycket på sin ålder tidigare i livet?
Javisst nojade man över 30 och 40-årskriser. Tror jag, iaf. Minns inte så noga längre. 
Man överlevde dem ju helt klart. Jag gifte och skilde mig alltid i dessa skiften, när jag tänker närmare efter, så visst var man påverkad av tiden.  

Det är roligt med killkompisar. Jag gillar verkligen mina killkompisar. Min bästis Fredrik såklart. ( som alla tror jag ihop med. Men det är jag inte. Det vet både Fredrik och den jag faktiskt är ihop med väldigt väl. De har träffats och gillar varandra väldigt mycket.).

Jag har ju hela tiden mina olika hälso och träningsprojekt för mig.
Just nu är jag väldigt glad över min nya #brojäveln där jag ska försöka runda Djurgårdsbron varje dag. Begreppet är jag som skojar med den gamla # som hette #björkjäveln och stod i Liljanskogen. Nu är den nedhuggen och jag har flyttat. Så nu blir det Djurgårdsbron istället.
Jag behöver vara utomhus mer. Har många hälsoresor och pilgrimsvandringar i vår och sommar och behöver mer vandring i benen. 
Trött på att stå på en megaformer jämt. Kanske lite trött på stället också. Längtar till nya Becore öppnar i närheten av Hötorget. Det ska bli nytt och kul. 

Vill du gå med mig i vår på en "walk and talk" så är det bara att höra av sig här.

Ska du med på träningsresa till Turkiet eller vandring längs Caminon så är det också hög tid att tjoa till! 

Själv ska jag ge mig iväg nu på någon form av träning och sedan blir det sedvanlig fredagslunch med lilla mamma på Lidingö och dagen avslutas med AW med nya arbetskompisarna på läkarmottagningen 2Heal.

Vad man än tycker om ålder, så ska man vara ödmjukt tacksam att man har en. 
Typ så. Trevlig helg!
Cathrine



 


 

















 

Image-1-1 Image-1-1

onsdag kl 07:28, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Idag handlar bloggen om hur jäkla roligt det är att bli 60. 
En ynnest inte alla får vara med om. 
Sedan får sig de där läkarna en känga som varnade för "alla de nya farliga hälsoböckerna i DN artikeln i söndags. 
Jag blir så förbannad.
 

Igår hade Eva och jag förmånen att i en Röhnishbutik få hålla föreläsning för minst ett 50-tal härliga medlemmar i Friskis & Svettis. 
Eva pratar träning 50+ och jag pratar mat 50+
Hur som helst, det roliga är ju att kvällen blev så lyckad, alla så glada och nöjda och nu står det kö med ytterligare minst 100 gäster till som vill komma och lyssna. 
Allesammans en bra bit över 50 och allesammans tränar minst 1-3 dagar/veckan på Friskis. 
Vi finns, vi syns, vi spelar roll. Och vi har så jäkla roligt. 
60 är det nya 60. 


Vill du också höra oss? Ta kontakt så fixar vi plats åt dig. Eller ser till att ditt företag får komma till Röhnish och lyssna på oss. Kontakta mig. 
Vill du ut och resa med oss? Vi har den roligaste hälsoresa på gång i maj. Det finns plats kvar, kolla hemsidan, www.schuck.se

Jag satt på mottagningen i går hela dagen och träffade klienter. Alla går just nu på 8/800 och mår sååååå bra. Alla dalar med 1 kg i veckan, lugnt och tryggt. Äter massor, mår toppen och förbättrar sina värden för varje vecka. Underbart!

MEN alla frågar ju om den där debattartikeln som ett par läkare publicerade i DN  i söndags. Det handlade om hur vilseledande de nya sk hälsoböckerna är och hur farligt det är att tro dem!
Jag läste mellan raderna i deras debattartikel och såg precis vilka författare som var i sk blåsväder.
Och jag blir så jäkla arg! 
Är det något jag lärt mig efter alla 37 egna publicerade kokböcker är hur förlag fungerar. och vilka ytterst kompetenta personer som arbetar där med just dessa böcker.
Idag får förlagen minst 100 förslag/synopsis i veckan på bokidéer. En av hundra blir det bok av. Idag har inte förlagen råd att göra misstag och framför allt inte publicera en författare som kan råka i blåsväder. Det är bokförläggarna alldeles för smarta för. Dessutom är det redaktörer som ofta kan mer om kost och hälsa än författarna själva, för de läser nämligen en jäkla massa i just detta ämne själva! 
Idag är förlaget såå pålästa, smarta och i takt med tiden, så en oseriös författare kommer inte igenom deras nålsögon. 
Detta är bara en bunt rädda läkare som inte vågar se att skolmedicin och komplementärmedicin har så mycket att lära av varandra och ska hjälpa och suppportera varandra istället för att hugga varandra i ryggen!

Jag blir såå arg och ledsen över denna typ av debattartiklar. 

Anyway. Idag börjar mitt eget hälsoprojekt, #brojäveln.
Nu börjar vårträningen inför min första Caminovandring i juni (finns platser kvar, häng med) och naturligtvis Eva Berggrens och min hälsoresa i maj. Även där finns det plats kvar. Följ med.
#brojäveln blir min hashtag minst 3-4 ggr per vecka, med snabba pw´s runt Djurgården. 
Följ mig gärna på Instagram. cathrineschuck.

Nu mot skogen! Sherwoodskogen! 
Cathrine


 

tisdag, kl 07:29, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Dagen illustration fick jag inatt av en kär klient som inte kunde sova (04:29) och hon skickade denna bild och kloka text. Den föreställer en av mina förebilder Efva Attling och jag hoppas hon hon förlåter att jag lånar denna fina bild. 


Jag skriver "fortfarande i sängen" för nu ska det bli ordning på torpet igen och nu ska Fredrik och jag börja gå tillsammans tidigt på  morgonen, som vi brukar göra. 
Nu finns det inga ursäkter längre, ingen is eller snö, och ljust när man börjar gå.

hehe, fast inte idag. Det regnar, och är det jag helst inte gör så är det att powergå i regn. 
Jag gick en hel vecka på Caminon i regn och det har satt sina spår. 

Men nu börjar vårens hälsoprojekt. Mitt eget lilla hälsoprojekt iaf. Det blir hashtag #brojäveln då vi kommer börja vid Djurgårdsbron.
Varför behöver jag ett hälsoprojekt som tränar så mycket?
Jo, jag ska ju ut och gå ett par pilgrimsvandringar i år och behöver vara i toppform när det gäller konditionen, inte bara styrka och smidighet.
Ska du med på en vadrning i år? Det finns plats kvar på både vårens och höstens en veckasvandringar. Läs mer här. 

Själva ordet kommer från den björk, även kallad #björkjävlen som jag gick till varje morgon under flera år och la ut en massa hyss han och jag hade för oss varje morgon. 
Jag skrev på en gammal arbetskamrats Insta igår och berättade hur imponerad jag  är av hans hälsoprojket #16weeksofhell, som många går på just nu. Han skrev tillbaka och tackade, och menade att min lilla #björkjävel hade varit ett litet frö i hans huvud.
16 veckor av intensiv träning och nyttig mat. Folk lyckas verkligen bygga om sina kroppar på 16 veckor och bilderna på Insta talar sitt tydliga pråk. 
Jag ser bilder varje morgon min arbetskamrat från Expressen lägger ut. Fina fisken om du frågar mig! 

Tricket är ju att hitta på något kul. För har du inte kul med din träning, din mat, din hälsoomläggning, så blir det aldrig av. Jag lovar. Det går inte att släpa sig genom någon form av livsstilsförändring om det inte blir just en förändring av livet. Och det sker alltid, alltid med glädje, det föds aldrig ur tvång.
Och då får man se till att det blir kul. 

Träffade en ny klient igår, ett otroligt pigg dam en bit över 70 som glatt meddelade att hon börjat träna dagligen sedan hon fyllt 61. 
Nu skulle vi börja med att jysta till maten och då kommer träningen verkligen att både synas, märkas och bli ännu roligare.
Men jag log för mig själv och tänkte, eftersom jag snart fyller 61 så var det liksom en liten hälsning från universum som blinkade åt mig. 
Jag tror universum log lite också. 

Till sist, som alltid höll jag på att skriva, dagens tips.
Jag läser med mycket stor behållning ett nyhetsbrev varje vecka som heter Hormoni.se och som man kan abbonera på, kostnadsfritt. 
Det är frågor och kloka svar om allt som rör kvinnor och kvinnohälsa. 
Verkligen, verkligen läsvärt. 


Idag blir det klienter på dagen och sedan kvällsföreläsning på Röhnish, ni vet butiken/märket som säljer sina egna designade, svensktillverkade golf och träningskläder. ikväll håller Eva Berggren och jag föreläsning om Hälsa 50+ och det roliga är att vi får in 50 pers i lokalen och det är 150 (!) anmälda!!!
Då fattar du hur viktigt det är att röra sig efter 50 och hur stort intresset är. 
60 är det nya 60!
Hurra!!

Jo, Eva och jag berättar ikväll om vår superroliga träningsresa i maj till turkiet. En vecka av skön träning, vandring och massor av god och nyttig mat av lilla moi.
häng med!
Läs mer på hemsidan, klicka här. 

Cathrine
























 

IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

IMG_1030 IMG_1030

torsdag, alla hjärtans dag, kl 08:27, fortfarande i sängen, i väntan på kaffe...
Någonstans i solen i södra Spanien. 


Bara en sådan sak, att ligga och vänta på att få kaffe på sängen...
I sanningens namn så tippar jag att bli det sellerijuice först och sedan frukost på sängen. 
Dagen är sedan riggad med massor av spännande händelser, allt från golflektioner till spa-behandlingar.
Vad kan man mer önska sig?
 
En Alla hjärtans dag från himlen. Något att stilla få vara väldigt ödmjukt tacksam för.

Well, mitt roliga projekt som jag startade i oktober/november förra året, Singel vid 60 har vuxit och är idag något jag varje dag får glada kommentarer för och som jag ser att du och många andra följer och det är jag så otroligt glad för!

Numera inte fullt lika  mycket singel som tidigare (skrattar medan jag skriver för den gullige mannen mixar och blandar i köket så det står härliga till!) men fortfarande väldigt nyfiken på hur det är att vara i denna ålder.
Känns ju väldigt spännande för just så här gammal har jag ju aldrig varit förr, och som min kloka väninna Caroline sa härom dagen, så här ung som du är just nu kommer du aldrig vara mer. 
Älskar den inställningen. 
Älskar henne också, för den delen. 

Jag funderar väldigt mycket på kvinnors situation, både i den här åldern och rent generellt. 
Möter ofta kvinnor med diagnosen utbrändhet. Det som gör mig mest ledsen är historier där de mött sjukvården och sjukvården erbjuder antidepressiv medicin. När patienten då tålmodigt och vänligt försöker förklara för sin läkare att hon faktiskt är utbränd och INTE ett dugg deprimerad, och läkaren lika stoiskt menar att det är hon visst! Och tabletter ska hon ha. Punkt. 
Då går något sönder i mig. 
Det finns ju så otroligt mycket att göra med kost och näring för att komma åt de bakomliggande orsakerna till utbrändhet och det går att "laga" med så enkla medel. 

Jag har många i min omgivning som är så duktiga på vad vi kvinnor behöver för att må bra. 
En sajt jag gillar heter Moodmama. Där hittar du ALLT som vi kvinnor behöver i olika faser i livet. Men långa och tydliga beskrivningar om vad du ska ta, och när, och varför. 
Det här hittade jag härom dagen  om sex och torra slemhinnor...

" Ja, vi tänker inte sluta tjata om detta dolda folkhälsoproblem! Kanske blir det mer aktuellt i och med den här dagen som fokuserar på relationer, dejting och sex?

Ja, men jag har nästan aldrig sex kanske du tänker. Nej, men du kanske besväras av torrheten ändå och får urinvägsinfektioner som behandlas med antibiotika? Antibiotikaresistens är ett globalt hot som vi ska ta på allvar. Kan vi förebygga urinvägsinfektioner så ska vi göra det!"


Tonen är alltid rar och förstående och mycket kärleksfull på ett "matter of fact" sätt, om du förstår vad jag menar. 

Idag är det fraktfritt på https://www.moodmama.com
Gå in och kolla. 

Nu ska jag ta helg, unna mig att bli pussad på och berätta för någon hur mycket jag värdesätter och uppskattar det vi gör tillsammans. 

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag, gå och köp dig något kul, en vibrator kanske och lite Ashwaganda-rot ( finns på Life och alla hälsokost) och bli lite sugen på dig själv eller din partner. 
Det förtjänar du.

Vill du ha roligt med kläderna på så tycker jag att du ska hänga med på någon av mina resor eller vandringar. 
Läs mer på www.schuck.se eller klicka här. 
Eller hänga med på nästa kurs. Läs mer här. 

Massor av kärlek,
Cathrine

ps. jag får inte betalt för dessa inlägg.  


























 

IMG_0895 IMG_0895

lördag, kl 15:26, (i sängen igen, utan kaffe)

Fortfarande lite lyckohög efter dagens Food Tour så fortsätter jag i samma anda och berättar om mina olika pilgrimsvandringar i år.

Alltsammans började ju när sonen skickade iväg mig för snart två år sedan på min första pilgrimsvandring, 80 mil i 5 veckor tvärs över Spanien, över Pyreneerna till Santiago de Compostela.
Han menade ju att "alla mammor behövde ett äventyr, och nu är det din tur". 
jojo, det hade han ju rätt i...
Äventyr blev det. 

Vad jag inte visste då (och hur ska man veta sådant i förväg?) var ju hur det i grunden skulle förändra mig och mitt liv. 
Från en prettoprinsessa från Stureplan till en ganska härdad bergsget som till min egen stora förvåning är gjort för att gå. Och gå långt. 

Sedan dess har det blivit 3 veckolånga vandringar med gäster, varav de två senaste i min egen regi. 
Alla tre helt magiska, var och en på sitt speciella vis...

Så, det jag har i pipelinen för i år är dels en veckovandring som börjar i Sarria, drygt 12 mil från Santiago och där vi går i ganska enkel terräng ung 2,5 mil per dag. Vi sover gott på bra hotell, får vår packning skickad mellan stoppen, har härliga måltider klara varje kväll. Samt en magiskt duktig guide, José Luis, som gör allt och fixar allt, från plåster, skavsår till de mest spirituella möten och platser. 
Den resan gör jag i 31/5-7/6. 
Självklart är både män och kvinnor välkomna på resan.  Flera par är bokade på denna resa, redan. 
Här kan du läsa mer om den resan. 

Sedan finns det en resa till...
Lite hemligare, fortfarande inte på någon hemsida eller omkriven någonstans. 
Jag har nämligen bestämt mig för att börja gå hela Caminon, alla fem veckorna, igen, en gång till... fast denna gång en vecka i taget.
Första etappen gör jag och ett par av mina tidigare deltagare nu i september, första veckan i september.
Vi börjar i St Jean Pied de la Port och går i vecka, till Estella. 
Vi går ca 2,5 mil per dag, ganska kuperad terräng. Vi sover gott på bra hotell, äter goda pilgrimsmiddagar tillsammans, bestämmer själva om vi vill skicka vårt bagage eller bära det själva.  
Vill du också följa med? Hör isf av dig till mig så får du mer info, klicka här.

Vill du hänga med på en Food Tour så titta gärna på hemsidan, www.foodtourstockholm.se

kramkram!
Cathrine









 

torsdag, kl 07:05, med kaffe på lilla brickan, i sängen...

Funderade på det där med översättning på Age becomes you, som jag skrev om igår, och det måste ju såklart vara, ålder klär dig. 
Ålder klär dig, så trevligt det låter, eller hur?


Välkommen till bloggen som jag började skriva i november när allt kändes som mörkaste efter en separation från en relation som inte hade någon framtid. ( han var/är gift). 
En god vän tipsade om att börja skriva brev för att komma ur mörkret. Jag började med bloggen istället.
Men det var lika mycket mitt lilla bidrag till ålderismen och ett försök att sätta denna ålder på kartan, genom att kalla bloggen för Singel vid 60. 

Nu vid snart fyllda 61 ( april) och inte så himla mycket singel längre. Nja, kanske lite "distans-singel" men utan statusens benefits. 
( om du fattar vad jag menar) 

Jag hade en klient igår på mottagningen, en underbar kvinna som jag har haft förmånen att få följa en bit på vägen i egenskap av samtalsterapeut. 
Vi pratar mycket kost och hälsa såklart men en hel del relationer. 
Jag tipsar om dejtingsajter och hur enkelt det är, vi pratar om olika sätt att komma ut och leva livet.
För det är just min poäng här, idag. Lev livet. 
Jag skriver det lika mycket till mig själv som till dig. För sjutton gubbar, lev livet. Njut av dagen, sitt inte och gnäll över vädret, klä dig varmt och gå ut istället. Så länge du kan. 

Njut nu. Dejta, älska, gör knäppa saker, dansa, ät inte skitmat. Njut av kroppen, träna, gör roliga saker med den. Massera den, ta hand om den, se till att den fungerar optimalt och gör massa roliga saker med den. NU.

Jag vet att allt det där låter fånigt och klyshigt, men tyvärr så väldigt sant. Jag träffar så väldigt många kvinnor ( och män) i vår ålder som resignerat och börjar släppa taget.
Det är också ok. Det är ok att vila om man är trött. Men risken är att man vilar för länge, och tröttheten blir permanent. 

Min favoritperson är min kollega Eva B ( och hennes härlige man). De har blivit skidluffare på äldre dagar och åker runt Alperna med pjäxor och en kabinväska och klämmer lagg så det sprutar om det! 
När de inte är hemma i Sverige och åker långfärdsskridskor på vintern eller gympar. 
På sommaren cyklar de, paddlar eller hittar på annat rörelsebus.
Jag har glädjen och lyckan att få hålla en "hopp och skutt" resa med Eva i maj, då vi åker till vårt älskade Yali utanför Bodrum. Vi bor i ett superfint stor hus som rymmer 12 gäster. Varje dag ger vi oss ut på äventyr, vandrar och hittar upplevelser (och goda luncher). På eftermiddagarna håller Eva ett gympapass i trädgården eller i poolen. 
På kvällen håller jag matlagningskurs och vi äter tillsammans, supergott och supernyttigt.
Det finns ett rum kvar på den resan, läs mer om den här på hemsidan, klicka här  och häng med!! Jag garanterar skratt, rörelse, upplevelse och massor av bus!

Jag lovade ju att tipsa om en ny produkt för UVI och den heter UriBalans från Hollistic. Den innehåller D-mannose ( mycket verksamt), tranbär och mjölksyrebakterier. Mums för muttan med andra ord. 

Nu mot jobb! Idag ska Eva och jag coacha två par för tidningen M-magasins räkning och gissa om det går bra för dem! Båda paren rasar i vikt, äter massor och mår så bra.

Cathrine


( jag får inte betalt för dessa tips) 













































 

onsdag, kl 8:20, kaffe på lilla brickan...

Idag är jag sen. sovit så väldigt gott. Hittat min formel av magnesium, gaba och nu även 5 HTP. 
Man vaknar så mycket gladare när man sovit gott. 
Om en timme blir det PW med god vän, så here goes...


Idag handlar bloggen om ett utryck jag läste på sociala medier igår. Det var ett par väldigt kärleksfulla rader skrivna av Michael Bindefeld till sin gode vän Christer Lindarw efter QX galan i måndags.
Michael skriver " Age becomes you, my friend". 
Vilken ljuvlig komplimang. 


Hur översätter vi det till begriplig svenska? Ålder är klädsamt på dig? 
Det beskriver ju så väl att det är inte alltid som yngre vi ser bäst ut. En del av oss behöver åldern för att komma till sin rätt. Late bloomers? 
Det gäller bara att använda den rätten man har och göra något bra av den. 

Vi har alla rätten att göra något bra av våra liv så länge vi lever. Hur och vad "bra" är, är ju självklart upp till var och en av oss. 
Följer, läser och rörs av Björn Natthiko Lindeblad´s kamp för det som är kvar av hans liv. Nu ska han ut på turnée runt Sverige och mitt förslag är att även du går in på hans hemsida, www.natthiko.se och ser om det finns någon biljett kvar i din hemstad.
Förmodligen enda och sista gången att lyssna på någon som verkligen levt sitt liv, och fortsätter att leva det till sitt slut. 

I min värld handlar ålder och att ta hand om sig på bästa sätt om att röra på sig och äta rätt. Att ge kroppen de optimala redskapen för att må bäst. 
Vi VET idag, ( Tack Anders Hansen och boken Hjärnstark) att vi blir snabbare och smartare i huvudet av att träna varje dag. Vi VET att hjärta och kärl mår bäst av en kost som sänker blodfett, blodsocker, och blodtryck. 
  ​​​​​​Vi VET idag att det är lättare att röra på en lättare kropp. 

Nåväl, jag ska inte tjata, men hjälper gärna till om du också vill må så bra som det någonsin är möjligt, i din ålder. 
Och låter din ålder, oavsett ålder bli så klädsamt som du själv önskar dig. 

Jag hade tänkt tipsa om en ny produkt för urinvägarna och UVI ( vårt favoritämne, men jag väntar med underlivet till i morgon) 

Nu ut och halka runt och gå försiktigt!

Cathrine










 

senaste inläggen

Arkiv