Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2018 > 07

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

torsdag em, kl 15.25, med en burk kimchi vid köksbordet..

På bilden, min favvosallad med syrade bönor, ägg, surkål, kimchi, avokado, böor och champinjoner.

Man måste våga bryta sina mönster, som att bara blogga på morgonen, i sängen tex...
Så, Wild and Crazy tänkte jag nu skriva ett par rader om min älskade surkål och vad jag använder den i och med, och till vad.

Varför skriver jag om surkål nu?
Jo, jag fick frågan på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om varför surkål och den syrade koreanska kålen kimchi är så himla nyttig. Och god.

Traditionen att syra grönsaker är väldigt gammal och gjordes från början först och främst för att bevara och konservera grönsakerna. Men när man syrar något så bildas även olika bakteriekulturer som i sin tur har visat sig vara rena underverket för vårt immunförsvar.
Syrade grönsaker är särklit bra om du har en inflammation i kroppen. Det är då som immunförsvaret behöver all hjälp det kan få. Genom att äta några matskedar surkål till varje måltid förser du tarmarna med nyttiga bakterier som t ex laktobaciullus planetarium. Denna bakterie främjar T-cellerna i kroppen som behövs vid alla läkningsprocesser. Dessutom behövs denna typ av bakterier för att utmana immunförsvaret så att det blir mer tåligt vid inflammationer och andra attacker. Man kan se det som en sparringpartner i boxning. Om immunförsvaret aldrig utmanas så blir det inte heller allert när det väl gäller.
Att göra sin egen surkål är både lätt och komplicerat. Lätt på så vis att det endast är två ingredienser som du sätter ihop. Komplicerat för att det kräver lite pyssel och du måste också vänta in laktobaciullus planetarium i tre veckor. Det vill säga du måste ha lite framförhållning om du vill börja äta surkål.
Detta kan du naturligtvis kringgå genom att köpa färdig surkål på burk. Det finns en hel del att välja bland, men se upp så att surkålen är opastöriserad bara. Om man har pastöriserat den så har man dödat av de viktiga bakterierna. Då blir det bara en ”sur kål ”som många gillar till t ex korv i Österrike och Tyskland. Men inte den magiska surkålen som vi är ute efter.

Jag avänder surkål och kimchi i allt, soppor, grytor, i sallader och som tillbehör. 
Är du känslig för syran så börja med att blanda ned en liten mängd i sallad. Jag gör gärna en sallad med färsk bladspenat, strimlade rädisor, skivade färska jordgubbar och vänder ned lite surkål, olivolja, salt och peppar. Superenkelt och väldigt gott. 

Så här gör du egen surkål
(
jag köper min färdig, för mig passar det bättre. min favoritsort är Syrat och Tistelvind, men ställen som Paradiset i Stockholm har många olika sorter).

Ingredienser
1 kg Vitkål
10 -15 gram Salt
1Hink eller bunke
5 stKonservburkar, ta gamla gurkburkar eller sillburkar t ex.


GÖR SÅ HÄR:
1)
Strimla vitkålen på valfritt sätt. Kör i matberedare, skär fint med kniv eller riv med rivjärn.
2)
Lägg i en hink eller en bunke och tillsätt saltet. Knåda sedan ur vätskan ur kålen med knytnävarna eller med en mortel/träpåk. Det ska bli en hel del vätska.
3)
Lägg upp kålen i glasburkar och tryck till igen så att alla bubblor försvinner. Vätskan ska täcka kålen när du är klar. Sätt på lock och skruva åt. 
4)
Nu ska surkålen bilda bakteriekultur och det gör den bäst i rumstemperatur. Ställ burkarna på tidningspapper för det kommer att pysa över lite.
5)
Efter tre veckor är surkålen färdig. Du kan äta den tidigare, men den bästa bakterien, laktobaciullus planetarium, bildas sent i syrningsprocessen.
6)
Ät en eller två matskedar surkål till varje måltid för att boosta immunförsvaret.

tisdag, kl 07:10, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Många skryter om sina bloggar, alla sina följare, sina överfyllda Instagram-konton eller smarta twitterkommentarer.
Jag är stolt över min FB grupp. Jag är sprickfärdig av stolthet över dess medlemmar. Jag dör av stolthet över deras omsorg, vänlighet, goda ton och stora kärlek. 
Gruppen heter 8/800 med Schück och Mosley.


ca 800 (!) personer som har en sak gemensamt, de vill ha fokus på sin hälsa och är intresserade av min metod 8/800 och den engelske läkaren Michael Mosley som inspirerat mig till denna metod.
Många i gruppen kör dessutom sina sk 8 veckor med 800 kcal och använder gruppen för att berätta om sina upp och nedgångar.
Igår var det en dam som menade att nu hade hon tappat sugen och att det kändes tungt. 
Genast så kom ett par andra i gruppen till hennes stöd och peppade. 
Utom en. Hon skrev istället "bryt ihop, och kom igen".
Den kommentaren berörde mig så starkt. 

Det är ju så livet fungerar. Vi bryter ihop, och vi kommer igen. Släpp taget, gör det där avsteget som din hjärna surrat runt kring. Det brukar hända efter ett par veckor in i metoden. Hjärnan vill prötsligt inte alls samma sak som vi hade bestämt. Plötsligt så hänger livet på om jag äter den där grejen som jag gått och funderat på så länge nu..
Ja, men gör det då! Stoppa i dig det där! Det är faktiskt ofta väldigt bra med något avsteg lite då och då för då känner man väldigt tydligt vad som händer i kroppen när man äter något man faktiskt inte mår så bra av.

Ett avsteg (jag kallar det för avsteg, inte misslyckande) mår man faktiskt riktigt bra av, så länge man kan skaka av sig den där sekunden av ångest över det man stoppade i munnen och istället lära sig något av situationen.
Vad hände? Var jag hungrig? Då borde jag ätit tidigare. Var jag inte mätt? Ät då ännu mera grönsaker, och se till att aldrig vara hungrig under dessa 8 veckor. Viktigt!
Sätt dig ned och skriv, beskriv det som hände, hur du kände och framför allt, vad skulle du råda dig själv till att göra nästa gång det händer? För det gör det. Jag lovar. 

Bryt ihop. Och gå vidare. 
Är det inte precis det vi gör i hela livet. I alla situationer. Det handlar kanske bara om att inte sitta kvar där nere i det där svarta brythålet för länge, utan precis som vi säger till våra barn, ställ dig upp igen, borsta av dig, klättar upp för stegen, ur hålet, och kom igen. Gå vidare. 
Och förlåt dig själv, för det är ju mänsligt att släppa taget för en sekund, tappa sugen, bryta ihop. Vi människor fungerar så.

Själv så håller jag precis på att klättra upp ur hålet igen. Det arbete och samarbete med Mia Lundin och HerCare jag hade räknat med och hoppats på gick ju om intet som jag skrev tidigare. Jag tappade verkligen styrfarten där ett tag och tyckte rejält synd om mig själv. 
Men ibland är det verkligen så tydligt vad som egentligen är menat, och så fort man stänger en dörr så öppnas en ny. Fortare än man tror faktiskt. 
Det handlar egentligen bara om modet att våga. Våga tappa taget, våga bryta ihop, våga stänga den där dörren.
För att något annat, nytt och bättre ska öppna sig. 

Vill du läsa om några som tappade sugen, ett par gånger till och med, men faktiskt körde ända in i kaklet och idag mår så himla bra med ny hälsa och ny vikt, läs om dem här. 

Vill du hänga med på FB gruppen, så är det bara att söka upp 8/800 med Schück och Mosley och be att få gå med, välkommen!!!


Själv så har jag sovmorgon idag. 
(imorgon är det 7.30 igen...)
Jag ska inte vara på Djursgårdsbron förrän kl 10.00 idag och möta dagens första klient i sommarens roligare hälsoprojekt, Sommarkollo!
Jag möter mina klienter utomhus just nu, vi går, pratar och tränar. Kommer iform, förblir i god form och njuter av sommaren och allt härligt som man möter - utomhus.
Vill du också hänga på? Kontakta mig här.



 

2018 > 07

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Läs hela inlägget »

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

Läs hela inlägget »

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

Läs hela inlägget »

torsdag em, kl 15.25, med en burk kimchi vid köksbordet..

På bilden, min favvosallad med syrade bönor, ägg, surkål, kimchi, avokado, böor och champinjoner.

Man måste våga bryta sina mönster, som att bara blogga på morgonen, i sängen tex...
Så, Wild and Crazy tänkte jag nu skriva ett par rader om min älskade surkål och vad jag använder den i och med, och till vad.

Varför skriver jag om surkål nu?
Jo, jag fick frågan på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om varför surkål och den syrade koreanska kålen kimchi är så himla nyttig. Och god.

Traditionen att syra grönsaker är väldigt gammal och gjordes från början först och främst för att bevara och konservera grönsakerna. Men när man syrar något så bildas även olika bakteriekulturer som i sin tur har visat sig vara rena underverket för vårt immunförsvar.
Syrade grönsaker är särklit bra om du har en inflammation i kroppen. Det är då som immunförsvaret behöver all hjälp det kan få. Genom att äta några matskedar surkål till varje måltid förser du tarmarna med nyttiga bakterier som t ex laktobaciullus planetarium. Denna bakterie främjar T-cellerna i kroppen som behövs vid alla läkningsprocesser. Dessutom behövs denna typ av bakterier för att utmana immunförsvaret så att det blir mer tåligt vid inflammationer och andra attacker. Man kan se det som en sparringpartner i boxning. Om immunförsvaret aldrig utmanas så blir det inte heller allert när det väl gäller.
Att göra sin egen surkål är både lätt och komplicerat. Lätt på så vis att det endast är två ingredienser som du sätter ihop. Komplicerat för att det kräver lite pyssel och du måste också vänta in laktobaciullus planetarium i tre veckor. Det vill säga du måste ha lite framförhållning om du vill börja äta surkål.
Detta kan du naturligtvis kringgå genom att köpa färdig surkål på burk. Det finns en hel del att välja bland, men se upp så att surkålen är opastöriserad bara. Om man har pastöriserat den så har man dödat av de viktiga bakterierna. Då blir det bara en ”sur kål ”som många gillar till t ex korv i Österrike och Tyskland. Men inte den magiska surkålen som vi är ute efter.

Jag avänder surkål och kimchi i allt, soppor, grytor, i sallader och som tillbehör. 
Är du känslig för syran så börja med att blanda ned en liten mängd i sallad. Jag gör gärna en sallad med färsk bladspenat, strimlade rädisor, skivade färska jordgubbar och vänder ned lite surkål, olivolja, salt och peppar. Superenkelt och väldigt gott. 

Så här gör du egen surkål
(
jag köper min färdig, för mig passar det bättre. min favoritsort är Syrat och Tistelvind, men ställen som Paradiset i Stockholm har många olika sorter).

Ingredienser
1 kg Vitkål
10 -15 gram Salt
1Hink eller bunke
5 stKonservburkar, ta gamla gurkburkar eller sillburkar t ex.


GÖR SÅ HÄR:
1)
Strimla vitkålen på valfritt sätt. Kör i matberedare, skär fint med kniv eller riv med rivjärn.
2)
Lägg i en hink eller en bunke och tillsätt saltet. Knåda sedan ur vätskan ur kålen med knytnävarna eller med en mortel/träpåk. Det ska bli en hel del vätska.
3)
Lägg upp kålen i glasburkar och tryck till igen så att alla bubblor försvinner. Vätskan ska täcka kålen när du är klar. Sätt på lock och skruva åt. 
4)
Nu ska surkålen bilda bakteriekultur och det gör den bäst i rumstemperatur. Ställ burkarna på tidningspapper för det kommer att pysa över lite.
5)
Efter tre veckor är surkålen färdig. Du kan äta den tidigare, men den bästa bakterien, laktobaciullus planetarium, bildas sent i syrningsprocessen.
6)
Ät en eller två matskedar surkål till varje måltid för att boosta immunförsvaret.

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:10, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Många skryter om sina bloggar, alla sina följare, sina överfyllda Instagram-konton eller smarta twitterkommentarer.
Jag är stolt över min FB grupp. Jag är sprickfärdig av stolthet över dess medlemmar. Jag dör av stolthet över deras omsorg, vänlighet, goda ton och stora kärlek. 
Gruppen heter 8/800 med Schück och Mosley.


ca 800 (!) personer som har en sak gemensamt, de vill ha fokus på sin hälsa och är intresserade av min metod 8/800 och den engelske läkaren Michael Mosley som inspirerat mig till denna metod.
Många i gruppen kör dessutom sina sk 8 veckor med 800 kcal och använder gruppen för att berätta om sina upp och nedgångar.
Igår var det en dam som menade att nu hade hon tappat sugen och att det kändes tungt. 
Genast så kom ett par andra i gruppen till hennes stöd och peppade. 
Utom en. Hon skrev istället "bryt ihop, och kom igen".
Den kommentaren berörde mig så starkt. 

Det är ju så livet fungerar. Vi bryter ihop, och vi kommer igen. Släpp taget, gör det där avsteget som din hjärna surrat runt kring. Det brukar hända efter ett par veckor in i metoden. Hjärnan vill prötsligt inte alls samma sak som vi hade bestämt. Plötsligt så hänger livet på om jag äter den där grejen som jag gått och funderat på så länge nu..
Ja, men gör det då! Stoppa i dig det där! Det är faktiskt ofta väldigt bra med något avsteg lite då och då för då känner man väldigt tydligt vad som händer i kroppen när man äter något man faktiskt inte mår så bra av.

Ett avsteg (jag kallar det för avsteg, inte misslyckande) mår man faktiskt riktigt bra av, så länge man kan skaka av sig den där sekunden av ångest över det man stoppade i munnen och istället lära sig något av situationen.
Vad hände? Var jag hungrig? Då borde jag ätit tidigare. Var jag inte mätt? Ät då ännu mera grönsaker, och se till att aldrig vara hungrig under dessa 8 veckor. Viktigt!
Sätt dig ned och skriv, beskriv det som hände, hur du kände och framför allt, vad skulle du råda dig själv till att göra nästa gång det händer? För det gör det. Jag lovar. 

Bryt ihop. Och gå vidare. 
Är det inte precis det vi gör i hela livet. I alla situationer. Det handlar kanske bara om att inte sitta kvar där nere i det där svarta brythålet för länge, utan precis som vi säger till våra barn, ställ dig upp igen, borsta av dig, klättar upp för stegen, ur hålet, och kom igen. Gå vidare. 
Och förlåt dig själv, för det är ju mänsligt att släppa taget för en sekund, tappa sugen, bryta ihop. Vi människor fungerar så.

Själv så håller jag precis på att klättra upp ur hålet igen. Det arbete och samarbete med Mia Lundin och HerCare jag hade räknat med och hoppats på gick ju om intet som jag skrev tidigare. Jag tappade verkligen styrfarten där ett tag och tyckte rejält synd om mig själv. 
Men ibland är det verkligen så tydligt vad som egentligen är menat, och så fort man stänger en dörr så öppnas en ny. Fortare än man tror faktiskt. 
Det handlar egentligen bara om modet att våga. Våga tappa taget, våga bryta ihop, våga stänga den där dörren.
För att något annat, nytt och bättre ska öppna sig. 

Vill du läsa om några som tappade sugen, ett par gånger till och med, men faktiskt körde ända in i kaklet och idag mår så himla bra med ny hälsa och ny vikt, läs om dem här. 

Vill du hänga med på FB gruppen, så är det bara att söka upp 8/800 med Schück och Mosley och be att få gå med, välkommen!!!


Själv så har jag sovmorgon idag. 
(imorgon är det 7.30 igen...)
Jag ska inte vara på Djursgårdsbron förrän kl 10.00 idag och möta dagens första klient i sommarens roligare hälsoprojekt, Sommarkollo!
Jag möter mina klienter utomhus just nu, vi går, pratar och tränar. Kommer iform, förblir i god form och njuter av sommaren och allt härligt som man möter - utomhus.
Vill du också hänga på? Kontakta mig här.



 

Läs hela inlägget »

2018 > 07

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

torsdag em, kl 15.25, med en burk kimchi vid köksbordet..

På bilden, min favvosallad med syrade bönor, ägg, surkål, kimchi, avokado, böor och champinjoner.

Man måste våga bryta sina mönster, som att bara blogga på morgonen, i sängen tex...
Så, Wild and Crazy tänkte jag nu skriva ett par rader om min älskade surkål och vad jag använder den i och med, och till vad.

Varför skriver jag om surkål nu?
Jo, jag fick frågan på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om varför surkål och den syrade koreanska kålen kimchi är så himla nyttig. Och god.

Traditionen att syra grönsaker är väldigt gammal och gjordes från början först och främst för att bevara och konservera grönsakerna. Men när man syrar något så bildas även olika bakteriekulturer som i sin tur har visat sig vara rena underverket för vårt immunförsvar.
Syrade grönsaker är särklit bra om du har en inflammation i kroppen. Det är då som immunförsvaret behöver all hjälp det kan få. Genom att äta några matskedar surkål till varje måltid förser du tarmarna med nyttiga bakterier som t ex laktobaciullus planetarium. Denna bakterie främjar T-cellerna i kroppen som behövs vid alla läkningsprocesser. Dessutom behövs denna typ av bakterier för att utmana immunförsvaret så att det blir mer tåligt vid inflammationer och andra attacker. Man kan se det som en sparringpartner i boxning. Om immunförsvaret aldrig utmanas så blir det inte heller allert när det väl gäller.
Att göra sin egen surkål är både lätt och komplicerat. Lätt på så vis att det endast är två ingredienser som du sätter ihop. Komplicerat för att det kräver lite pyssel och du måste också vänta in laktobaciullus planetarium i tre veckor. Det vill säga du måste ha lite framförhållning om du vill börja äta surkål.
Detta kan du naturligtvis kringgå genom att köpa färdig surkål på burk. Det finns en hel del att välja bland, men se upp så att surkålen är opastöriserad bara. Om man har pastöriserat den så har man dödat av de viktiga bakterierna. Då blir det bara en ”sur kål ”som många gillar till t ex korv i Österrike och Tyskland. Men inte den magiska surkålen som vi är ute efter.

Jag avänder surkål och kimchi i allt, soppor, grytor, i sallader och som tillbehör. 
Är du känslig för syran så börja med att blanda ned en liten mängd i sallad. Jag gör gärna en sallad med färsk bladspenat, strimlade rädisor, skivade färska jordgubbar och vänder ned lite surkål, olivolja, salt och peppar. Superenkelt och väldigt gott. 

Så här gör du egen surkål
(
jag köper min färdig, för mig passar det bättre. min favoritsort är Syrat och Tistelvind, men ställen som Paradiset i Stockholm har många olika sorter).

Ingredienser
1 kg Vitkål
10 -15 gram Salt
1Hink eller bunke
5 stKonservburkar, ta gamla gurkburkar eller sillburkar t ex.


GÖR SÅ HÄR:
1)
Strimla vitkålen på valfritt sätt. Kör i matberedare, skär fint med kniv eller riv med rivjärn.
2)
Lägg i en hink eller en bunke och tillsätt saltet. Knåda sedan ur vätskan ur kålen med knytnävarna eller med en mortel/träpåk. Det ska bli en hel del vätska.
3)
Lägg upp kålen i glasburkar och tryck till igen så att alla bubblor försvinner. Vätskan ska täcka kålen när du är klar. Sätt på lock och skruva åt. 
4)
Nu ska surkålen bilda bakteriekultur och det gör den bäst i rumstemperatur. Ställ burkarna på tidningspapper för det kommer att pysa över lite.
5)
Efter tre veckor är surkålen färdig. Du kan äta den tidigare, men den bästa bakterien, laktobaciullus planetarium, bildas sent i syrningsprocessen.
6)
Ät en eller två matskedar surkål till varje måltid för att boosta immunförsvaret.

tisdag, kl 07:10, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Många skryter om sina bloggar, alla sina följare, sina överfyllda Instagram-konton eller smarta twitterkommentarer.
Jag är stolt över min FB grupp. Jag är sprickfärdig av stolthet över dess medlemmar. Jag dör av stolthet över deras omsorg, vänlighet, goda ton och stora kärlek. 
Gruppen heter 8/800 med Schück och Mosley.


ca 800 (!) personer som har en sak gemensamt, de vill ha fokus på sin hälsa och är intresserade av min metod 8/800 och den engelske läkaren Michael Mosley som inspirerat mig till denna metod.
Många i gruppen kör dessutom sina sk 8 veckor med 800 kcal och använder gruppen för att berätta om sina upp och nedgångar.
Igår var det en dam som menade att nu hade hon tappat sugen och att det kändes tungt. 
Genast så kom ett par andra i gruppen till hennes stöd och peppade. 
Utom en. Hon skrev istället "bryt ihop, och kom igen".
Den kommentaren berörde mig så starkt. 

Det är ju så livet fungerar. Vi bryter ihop, och vi kommer igen. Släpp taget, gör det där avsteget som din hjärna surrat runt kring. Det brukar hända efter ett par veckor in i metoden. Hjärnan vill prötsligt inte alls samma sak som vi hade bestämt. Plötsligt så hänger livet på om jag äter den där grejen som jag gått och funderat på så länge nu..
Ja, men gör det då! Stoppa i dig det där! Det är faktiskt ofta väldigt bra med något avsteg lite då och då för då känner man väldigt tydligt vad som händer i kroppen när man äter något man faktiskt inte mår så bra av.

Ett avsteg (jag kallar det för avsteg, inte misslyckande) mår man faktiskt riktigt bra av, så länge man kan skaka av sig den där sekunden av ångest över det man stoppade i munnen och istället lära sig något av situationen.
Vad hände? Var jag hungrig? Då borde jag ätit tidigare. Var jag inte mätt? Ät då ännu mera grönsaker, och se till att aldrig vara hungrig under dessa 8 veckor. Viktigt!
Sätt dig ned och skriv, beskriv det som hände, hur du kände och framför allt, vad skulle du råda dig själv till att göra nästa gång det händer? För det gör det. Jag lovar. 

Bryt ihop. Och gå vidare. 
Är det inte precis det vi gör i hela livet. I alla situationer. Det handlar kanske bara om att inte sitta kvar där nere i det där svarta brythålet för länge, utan precis som vi säger till våra barn, ställ dig upp igen, borsta av dig, klättar upp för stegen, ur hålet, och kom igen. Gå vidare. 
Och förlåt dig själv, för det är ju mänsligt att släppa taget för en sekund, tappa sugen, bryta ihop. Vi människor fungerar så.

Själv så håller jag precis på att klättra upp ur hålet igen. Det arbete och samarbete med Mia Lundin och HerCare jag hade räknat med och hoppats på gick ju om intet som jag skrev tidigare. Jag tappade verkligen styrfarten där ett tag och tyckte rejält synd om mig själv. 
Men ibland är det verkligen så tydligt vad som egentligen är menat, och så fort man stänger en dörr så öppnas en ny. Fortare än man tror faktiskt. 
Det handlar egentligen bara om modet att våga. Våga tappa taget, våga bryta ihop, våga stänga den där dörren.
För att något annat, nytt och bättre ska öppna sig. 

Vill du läsa om några som tappade sugen, ett par gånger till och med, men faktiskt körde ända in i kaklet och idag mår så himla bra med ny hälsa och ny vikt, läs om dem här. 

Vill du hänga med på FB gruppen, så är det bara att söka upp 8/800 med Schück och Mosley och be att få gå med, välkommen!!!


Själv så har jag sovmorgon idag. 
(imorgon är det 7.30 igen...)
Jag ska inte vara på Djursgårdsbron förrän kl 10.00 idag och möta dagens första klient i sommarens roligare hälsoprojekt, Sommarkollo!
Jag möter mina klienter utomhus just nu, vi går, pratar och tränar. Kommer iform, förblir i god form och njuter av sommaren och allt härligt som man möter - utomhus.
Vill du också hänga på? Kontakta mig här.



 

senaste inläggen

Arkiv