Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2018 > 02

IMG_3204 IMG_3204

tisdag, kl 06:24, vaknade tidigt, svårt att sova inatt. Sånt händer. 
Med kaffe, i sängen på lilla brickan. Livet leker. 

 

Kärleken säger med sådan uppriktighet och självklarhet i rösten att han ska leva till 100. 
Fine, säger jag. Då får du väl börja äta hjärtsmart mat som gör att du blir hundra år. 


Jag träffade en väldigt trevlig (och snygg) läkare härom dagen. Han driver en mottagning i Stockholm för preventiv sjukvård, det vill säga att man genom provtagningar kan förutsäga vad som kan komma i framtiden och redan nu sätta in preventioner som gör att du kanske slipper de åkommorna i framtiden. 
Denna trevlige läkare vill att jag ska komma och hjälpa dem på mottagningen med deras diabetes typ 2 patienter, och det kommer jag att göra, med glädje! 

Men det jag egentligen tänkte på med min vän läkaren var det faktum att han såg ut som en väldigt pigg och vital man i 65-70 års åldern, men hade redan fyllt 80 år! 
Helt otroligt. 
Men så äter han helt perfekt också. Då ökar chanserna dramatiskt om man vill bli äldre - och förbli frisk! 

Hur äter man då för att hålla sig hjärtfrisk, kärlfrisk, kolesterolfrisk, blodtrycksfrisk och blodsockerfrisk?

Ja, det vi vet idag, och det som alltfler kloka och modiga läkare vägar säga, som bland annat den engelske läkaren Dr Mosley rekommenderar är ju att vi undviker det jag kallar för "fluff", det vill säga råvaror som vi faktiskt inte behöver, sådant som ris, pasta, bröd, potatis, mejeri och socker.
Viktigast att dra ned/utesluta är mjölmaten, mejeriprodukterna såsom mjölk och ost, samt självklart, socker. Undvik all sötad mat och dryck!
Det finns ingen näring eller substans i den typen av mat. Mejerierna gör oss feta och dästa och vi har svårt att bryta ned mejeri och det som inte kan brytas ned, lagras i fettcellerna. 
Vi behöver "näringstät" mat, mat som innehåller, ja är packad med näring. Sådant som gör oss pigga, friska, starka och fulla av ork och energi!

Så, fyll istället på med massor av grönsaker, med betoning på massor av grönsaker och bra proteinkällor som ljust kött,fisk, ägg och baljväxter. 
Undvik mat (och dryck) som du blir trött, däst och sömnig av, drick små mängder alkohol och kaffe helst bara 1-2 ggr/dag. 
Mer kokt än stekt mat. Mildare och skonsammare tillagning. 

Mat som det är någon mening med. Mat som håller dig ung länge. 


Här kommer ett bra recept på sådan mat!
Recepet kommer ur boken 8/800, som du kan beställa på Adlibris, följ länken här:

 
  Lammgryta med bönor
Jag gillar lammgryta för att den inte behöver så lång tid på sig för att bli mör och färdigkokt. Här tillsammans med mustiga smaker från tomat, paprika, lök, vitlök och bönor.
Här kan man med fördel variera smakerna med både de nyttiga kryddorna gurkmeja, spiskummin eller curry beroende åt vilket smakhåll man är på väg. Här har jag valt basilika på slutet så smakerna får bli medelhav denna gång.
Servera med sallad gjord på bladspenat, grönkålsblad och surkål!
 

 
1 portion
 
100 g lammbog
1 tomat
1 gul lök
1 röd paprika
2 vitlöksklyftor
½ dl kikärtor
½ dl röda bönor
½ liter lantbuljong
1 dl krossade tomater
200 g strimlad vitkål eller spetskål
färsk basilika
 
Börja med att skala lök, och grovhacka tillsammans med tomat, paprika och vitlök. Lägg i kastrull tillsammans med lambog och lantbuljong och krosssade tomater. Låt alltsammans koka på svag värme i 1 timme. Lägg i kikärtor och röda bönor efter halva tiden. Smaka av grytan med salt och peppar.
Buljongkoka den strimlade kålen, låt sedan rinna av och lägg i botten på formen. Täck med lammgrytan och toppa med färsk basilika, flingsalt och nymald svartpeppar.
 









 

måndag, kl 07:58, ensam vid köksbordet, kärleken på väg söderut. 

Lek med tanken, vad skulle du skriva på vykortet till dig själv?
Ett vykort, ett meddelande till dig själv när du var yngre. 
Med kunskapen om allt det du vet idag, med tryggheten i att allt löser sig till slut. 
Vad skulle det stå på ditt vykort och till när i ditt liv skulle du skicka det?


I helgen fick jag en bild av mig själv hur jag såg ut i kroppen för ett par år sedan,för inte så väldigt många år sedan. 
(jag har ännu inte modet att lägga upp den bilden, för den är fortfarande alltför hemsk att titta på/visa upp. men det kommer, jag jobbar på det.)
Men jag vägde 12 kg mer än vad jag väger idag och var v ä l d i g t stor...
Men framför allt så var jag i ett totalt förnekande. Tyckte nog kanske att jag åt bra, tränade bra och drack lagom. 
Det gjorde jag inte. Det fanns inget lagom i det jag höll på med. 

Den underbara PT´n och min goda vän Eva Berggren (som skickade bilden) som jag håller träningsresor med i dag, var då min personliga coach och tränare för att komma i form inför vår första träningsresa tillsammans. Jag gick hos henne 3 ggr/veckan och fick början till den nya kropp jag har idag.

Det som var den stora vändningen och förändringen var kombinationen kosten och en tuffare träning. 
Den nya kosthållningen då jag under 4 månader åt enligt Dr Mosley och hans blodsockerkoll, och då började forma min egen version av metoden, det som kom att kallas för 8/800. dvs äta åttahundra kalorier i 8 veckor. 
Samtidigt höll jag på att skiljas, flytta hemifrån och för säkerhets skull så hade sonen bestämt att lilla mamseluttan non säkert behövde ett äventyr i sitt liv, och bestämde sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen. 
Ovanpå alltsammans pajade även ryggen och Stockholm Spine Center ville operera. 
Jag bad att få tre månader för en egen rehab och började på privat pilatesträning och den träningen som jag kom att kalla för "träningen från helvetet, Becore. 
(som för övrigt i dagarna byter namn, men ligger kvar på Kommendörsgatan i Stockholm). 
Så jag tränade totalt 4-5 ggr/vecka, plus att jag var ute 3-4 ggr/vecka och gick långlångt med sonen för att förbereda mig för Caminon och dess 800 km. 

Ungefär så här långt in i min berättelse brukar jag få frågan om det är nödvändigt att gå 30.000 steg om dagen eller träna 3-4 ggr i veckan för att må bra? Eller se ut så här i kroppen vid 60 års ålder?
Nej, absolut inte!!! Vardagsträningen duger utmärkt! 
Det jag försöker att förmedla i varenda blogg och varenda inlägg är bara att det går! Kunde jag, så kan vem som helst. Det är bara vi själva som bestämmer. 
Så mitt budskap och mitt vykort till en tidigare version av mig, skickas inte så lång bort i tiden. 
Mitt vykort till mig själv går till 15 april 2016. Då ledsen, trött och plufsig. En ledsen och trött version av mig själv. ( och väldigt rynkig)

Och på vykortet ska det bara stå en mening:
ALLT KOMMER ATT BLI BRA.

för det blev det. 


(tack till ägaren av konstverket Tom Böttiger och konstnären Mikael Richter) 
























 

tisdag kl 07:11, i sängen, med kaffe. Ordningen återställd. 

Idag ska det handla om "hopp och lek". 
Hur har du det på det kontot? Fyller du på med tillräckligt mycket roligt? Har du balans mellan jobb och nöje?


Igår hörde sonen av sig kl 5 på morgonen för att kolla om inte lilla mamma vill ut och gå. Det ville hon inte. Iaf inte vid den tiden...
Jag fick respit till kl 8, men då var det bara att dra på sig träningskläder och ge sig iväg. 
Jag hade väl inte i ärlighetens namn tänkt mig att vara ute och gå i fyra timmar i går morse, men så blev det ändå. Sonen och jag gick Brunnsviken runt på fyra timmar, vilket ändå gav nästan 32.000 steg så det var väl något bra ändå.
MEN det jag funderade på medan vi traskade och pratade (man hinner prata väldigt mycket med sin älskade son på fyra timmar (!), var att detta är, även om det tar lång tid, så är det en bra balans mellan jobb och nöje. 
Och det är just balansen som är så viktig. Inte för mycket jobb, inte för mycket lek, inte för mycket träning. Men en bra balans mellan alla tre. 
Hur ser din balans ut?

Idag. nu om en stund,  ska jag har jobbmöte/social date om en stund, och då passar vi på att gå runt Djurgården samtidigt. Det passar oss båda väldigt bra, för då har man ju liksom hunnit kryssa i flera boxar samtidigt.
Känns ganska bra faktiskt. 

Mitt arbete är ju annars väldigt stillasittande. Jag sitter dagtid och coachar privat i min egenskap av kostrådgivare/psykoterapeut. 
På kvällarna har jag kurser i hälsa och må bra. Alltsammans mycket stillasittande och inomhus. 
Därför är denna balans så otroligt viktig för mig för att jag och min lilla kropp ska må bra. 
Och jag kallar det hopp och lek. 

Jag letar hela tiden efter nya och roliga sätt att fylla på i den kvoten. Jag går på zumba, jag går och discodansar hos Madelein Månsson, ni vet Gloria 50+ disco.  Det är så jäkla roligt! Man kommer dit vid 19-tiden. Hänger in ALLT i garderoben och sedan är vi två timmar ute på dansgolvet! Det blir som ett långt Friskispass och efteråt går jag hem, dyblöt och duschar och hinner ändå titta på Skavlan! 

Så min fråga till dig idag är hur det ser ut i ditt liv. Har du balans mellan stillasittande, rörelse, hopp och lek, dans, mötion, sådant som gör dig glad?
Om inte, vad kan du göra för att få en bättre balans?

Om du behöver ett bollplank eller pratkompis, hör gärna av dig så sätter vi oss ned och pratar hopp och lek!
Klicka här så når du mig!  





 









 

söndag kväll, 22:17, snart med en kopp te, i sängen. 

Nyss hemskuttad efter trevlig Mappiegala, tack bästa Madelein Månsson för invitationen. 
(numera är man ödmjukt tacksam för väninnor som fortfarande är bjudna på dessa trevliga event). 

Att skriva en kväll istället för tidig morgon är ett regelbrott egentligen, men numera är väl själva livet ett enda stort regelbrott och inget som man trott eller tänkt sig, så...vem bryr sig?
Nej, inget är som jag hade tänkt mig. Ingenting faktiskt. 
Och för det är jag så otroligt ödmjukt tacksam, för allt har istället blivit så otroligt mycket bättre.
Hela helgen har jag flera gånger tittat upp i skyn och förundrat funderat över hur bra allt har blivit!
(därav bilden. den enda som finns på mig där jag inte tittar in i kameran. En bra bild för övrigt, tagen av en av bröderna Engström,döda mig men jag kan inte hålla reda på dem, Tomas tror jag att det var...
Den är hur som helst tagen för 1.6 miljoners klubbens kalender. Kalenderflicka, jojo.. det var tider det.)
Fast nu är det faktiskt bättre. 

Alla pusselbitar har, eller håller iaf på,  att falla på plats. Jättefin lägenhet, något som är på väg att bli en relation, arbete, träning, en kropp som håller...ja faktiskt allt och mer därtill som man bara kan önska sig vid snart 60 år. 
Ett bra liv. 
Något att vara ödmjukt tacksam för. 

Om man får skryta lite, och det kan man ju få unna sig numera. Ni minns ju min träning, den från helvetet, Becore. Nästa vecka spelar de in en ny demo på träningen för sin hemsida, och då är jag en av dem som ska vara med! Väldigt stolt och väldigt glad. Jäklar som jag slitit och numera så njuter jag så enormt. Idag tränade jag för Jocke en av de tränare jag var mest rädd för i början, och nu är det bara sååå kul! Träningen från helvetet som blivit träningen från himlen.

Innan vi blir för jolmiga och sätter upp för många flumiga drömfångare så ska jag passa på och puffa för två av höstens roliga resor. Dels supersuperroliga träningsresan till Bodrum i slutet av september för dig som också vill vässa mer på formen, läs mer här och även vandringsresan till Santiago i slutet av augusti, det också en höjdare. Klicka här för att läsa mer om den. 
Båda två kommer bli så otroligt roliga, spännande och utmanande, på olika sätt. 
Så, seriöst, funderar du på att göra någon form av resa med lite extra fokus på hälsa och måbra, så häng med mig!

När detta nu äntligen postas/läggs ut så har det hunnit att bli morgon och jag ska ut och powergå med sonen, som utmanat mig i stegtävling. Igår blev det modiga 20. 799 steg och nu ska jag ut på en ny sväng i minst 2 timmar, i snöyran! 
Hurra! vilken perfekt kombo, träning och tid med bästa sonen!






















 

IMG_2476 IMG_2476

torsdag, kl 8:13, i sängen med kaffe på fina brickan. Väckt av det finaste plinget i telefonen..


jaja, ni fattar ju...
Det händer en hel del just nu. 
Välsignelser, om du frågar mig.
En stilla, porlande glädje att så mycket och så starkt kan hända i denna ålder. 
(en liten släng av 60-års kris kvar, men den klingar av)


Att plötsligt få fast jobb i denna ålder är en gåva, då de flesta av oss börjar fundera på pensionen. 
Jag pratade med en klok kvinna i går på mottagningen ( jag brukar säga att jag har tur och bara träffar kloka, goda människor i mitt arbete). Den damen är också terapeut och vi enades i glädjen över att sådana som vi, terapeuter, bara blir bättre med åren och det enbart är en fördel med att bli äldre.
För oss som inte kommer få så mycket i pesionskuveretet ändå, då är det ju det bästa jobbet som finns!
Stor välsignelse och glädje, med andra ord.

Det är så roligt att vakna till ett mejl från Mia Lundins duktiga verksamhetschef Annika som glatt berättar om planerana för öppning och starten av Mias och vår fina mottagning för kvinnor. Den kommer att ligga i anslutning till Danderyds sjukhus och bli hur fin som helst, och stor! 
Väldigt spännande.  
Jag är så glad att få vara en del av denna grupp och få finnas med i ett sammanhang, jag är trött på att vara ensam.
Rejält trött på att kriga själv. Nu vill jag finnas med i ett sammanhang tillsammans med kloka starka kvinnor som brinner för att hjälpa andra kvinnor. 

Igår sjösatte jag en ny grupp, en kurs i 8/800 och Mosleymetoden. 
Jag älskar uppstarten av dessa kurser för man vet hur bra de alla kommer att må snart, och hur fort det syns på alla så fort!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har ALDRIG jobbat med något som effektivt, hälsosamt, klokt och där fokus hela tiden finns kring hälsan och inte vikten! 
Äntligen, hurra!!!

Nästa vecka är det dags för den första ( av tre) Caminoföreläsningar på klädföretaget Röhnish, det ser jag fram emot så väldigt mycket. 
Både att få träffa några av dem som ska gå med i gruppen som går i september och förhoppningsvis få några nya tjejer eller killar att bli nyfikna på att gå med i den grupp som startar i augusti. 

Ja, det finns just nu så mycket att vara tacksam för. "Count your blessing", räkna dina välsignelser var det något klok som sa...
Hur ser dina välsignelser ut, vad är du tacksam för, har du fokus på det som är bra och roligt i ditt liv eller väljer du att oroa dig (oftast tyvärr i onödan) och se det som är tungt och svårt ( där hamnar man ju också ibland)?

Själv så väljer jag idag att vara tacksam för denna otroliga kropp som lätt och glatt snart ska skutta iväg och köra ett tufft Becore-pass, tacksam för att inte ryggen gör mer ont än att det går, tacksam för att nypon, gurkmeja och kollagen-protein gör det möjligt att röra på leder som annars skulle värka av artros och utslitna diskar. 

Nu ska jag ännu en gång vända upp och ned på lägenheten, fickor, väskor och leta efter min telefonsladd som valt att gömma sig, och som jag kommer bli så sjukt glad och tacksam för när jag väl hittar igen!
Njut av din torsdag du också! 
Hoppas att vi ses i något sammanhang. 
Hör gärna av dig om du behöver någon som lyssnar.
Cathrine

IMG_4065 IMG_4065

onsdag morgon, 8:12, med kaffe och morgontidning, vid köksbordet. 
 

Kärleken har precis åkt hem och det är plötsligt så väldigt tyst i lägenheten, tystade än tidigare faktiskt. 
Men allt är lugnt och bra och precis som det ska vara.
För första gången på väldigt länge. 
Väldigt länge. 


Det var dags för mig att få landa nu. Inser vilket jäkla år det varit, på gott och på ont. Men som jag skrev för ett par veckor sedan, det var "året från helvetet, som till slut blev året från himlen". 
Fast man vet ju faktiskt inte att man de facto "landat", förrän man är där, och tryggt vilar i det faktumet. 
Herregud, tror sjutton att det lilla hjärtat kört på i racerfart med tanke på allt som hänt...
Sådant har man inte råd med längre i min ålder att hålla på med...
Not. 
Nu förtjänar jag bara lugn och ro, frid i själen. Resan till Indien gav ju precis allt det där. 
(och lite till). 

Jag är ju som bekant tillbaka i full verksamhet med både dagkurser, kvällskurser i Mosley och min 8/800 metod. 
Men även klientarbete dagtid på mottagningen är nu i full fart.( det finns några sådana tider kvar, både dag, kväll och helg, för samtal och rådgivning)
Så, härom dagen ringde en väldigt trevlig kvinna för att boka tid, vi valde en sk "promenadtid", dels för att det är skönt att vara ute och röra på sig, och det såklart även blir billigare när vi inte behöver boka ett samtalsrum på mottagningen. 
Så vi ses över en sk "walk and talk", en väldigt trevlig samtalsform om du frågar mig.
Nåväl, en av de meningar hon började med, efter att ha läst min blogg under det senaste året, vad ungefär så här, "hur orkar du, varifrån kommer glädjen och orken, och hur hittar jag dit? ".

Jag tror att jag kan svara ganska rakt och tydligt på den frågan. 
Glädjen hittade jag tillbaka till på min fem veckor långa vandring.
Den där glada versionen av mig fanns ju därute, mitt ute bland de 800 milen´s vandring.
Så, börja fundera på vad kan du göra för att möta dig själv och också hitta tillbaka till den där barnsliga lyckliga bubblet som finns hos oss alla, ibland bara väldigt långt ned och duktigt tillbakahållet under lång tid?
Gå utanför din comfortzone och börja fundera på hur du hittar tillbaka till henne/honom. 
(om det är nu glad du vill bli igen. Även det en bra fråga att ställa sig!)

Orken då? Varifrån kommer den? Var bor min ork?
I din egen kropp! Genom att varje dag, dag ut och dag in, ge våra kroppar ge dem precis vad de behöver och från början faktiskt är byggda för, närmligen rörelse, motion och bra mat för vår ålder. 
Och då kan jag verkligen inte nog understryka just det sista, MAT FÖR VÅR ÅLDER!
Näringstätt, fritt från "fluff"  och skit som bara gör oss trötta och slöa. 
Vi måste ställa in kosten så att vi äter den mat som våra kroppar behöver nu, i denna ålder, oavsett vilken ålder du är i just nu. Mat för din egen ålder. Inte någon annans ålder. 
Samt en del tillskott, framför allt av sådant som våra kroppar inte längre är lika bra på att producera längre.

Kontakta mig gärna om du också vill lära dig mer om just detta, så bokar vi en tid och tar en promenad!

Och till sist, för dem av er som läste min statusuppdatering på sociala medier i förrgår så kan jag väldigt stolt få berätta att jag ska börja jobba halvtid hos Mia Lundin och hennes hälsocenter för kvinnor och hormonbekymmer. 
Så i framtiden kommer jag jobba 50/50 hos henne med hennes härliga team av duktiga barnmorskor, läkare, gynekologer, näringsterapeuter och samtalsterapeuter.
Andra halvan av min arbetstid är jag kvar på min mottagning på Artillerigatan i Stockholm. 
Samt självklart på de hälso och vandringsresor jag kommer att göra under året!
Jag hoppas vi ses!
Cathrine

Fredag (äntligen fredag!) väckt av bästa plinget i telefonen, kl 08.08. 
Kaffe på sängen.
 

Ämnet för igår var ju kärlek, det kunde ingen ha missat.
Roligt att ni gillade det. Många läste bloggen igår. 
Idag fortsätter vi på temat kärlek...


Ni minns ju hur jag kom iväg på min 80 mil långa pilgrimsvandring i våras, eller hur? Ledsen, dumpad, lite för kurvig och definitivt för många "unna sig-glas" per kväll...
När sonen tar tag i mig och meddelar att alla mammor bör ha ett rejält äventyr och att det nu minsann var dags för mitt! 
Han köpte mina kängor och vandrade varje dag med mig i tre månader, och skickade sedan iväg mig med en enkel biljett till Paris! 
Via tåg till Bayonne vid franska Atlantkusten började jag där min fem veckor långa pilgrimsvandring tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. Mitt livs äventyr. 
Det kom att bli min livs resa. På alla plan. På plan inom mig själv som jag inte ens visste att jag hade...
Man hinner tänka en hel del och umgås väldigt mycket med sig själv under dessa veckor. Man lär känna en helt ny person, på gott och ont.
För min del, massor av gott! Jag gillade henne jag lärde känna. 
Hon var mycket modigare, ärligare och roligare än vad jag varit tidigare i mitt liv. Kul tjej att hänga med, helt enkelt. 

Nåväl. 
Caminon kallar igen. Suget finns alltid där. 

Tanken är aldrig OM jag ska gå igen, utan NÄR jag ska gå nästa gång. 
Nu har jag faktiskt svar på den frågan!
Privat så går jag nu i sommar. Jag planerar en tvåveckors vandring mellan Oporto i Portugal och till Spanien och till Santiago och sedan ut till havet, vid Finisterre. (en av de mest magiska platserna på jorden.)
Och jag tror inte jag går ensam denna gång. 

Välkommen att gå Caminon med mig i höst!  och välkommen på gratis föreläsning! 
Nu har jag fått möjligheten att få berätta om min vandring på morgonföreläsningar på klädmärket Röhnish morgonföreläsningar, och det första tillfället är redan nu i februari där jag kommer kunna bjuda in dig som är nyfiken på gratis frukost och föreläsning på torsdag 15/2 redan! Hör av dig till mig för biljett! 
Boka din plats på föreläsningen här.

Jag har två Caminovandringar spikade. Den första är redan fullbokad, men jag har några platser kvar till den turen som går från Sarria till Santiago, en vecka, ca 10 mil, sista veckan i augusti. 
Jag räknar med en ljuvlig sensommarvandring i lätt terräng som alla kan hänga med på. Är du osäker på om du inte orkar med dagsetapperna så har jag ordnat med transport för dig som vill gå kortare dagsetapper. 
Vi ordnar dessutom med transport av ditt bagage så du bara går med en lätt dagsäck. Vi sover dessutom på hotell så du slipper på på logement. 
Helpension, till ett otroligt bra pris. 
Är du nyfiken så läs mer här!

Så, tills vi ses, buen camino och trevlig helg!
Cathrine

onsdagmorgon (väldigt vad denna vecka masar sin fram långsamt)
kl 06:40, med gott kaffe, i sängen. 


Jag är kär! På riktigt. 
Jag brukar bli kär i alla mina klienter och alla mina kvällskursare, men denna gång är jag på allvar kär i den energi och den kärlek som mina härliga deltagare delar med sig till varandra och den omtanke de visar varandra. 


Alla grupper jag har haft förmånen att leda under de senaste tio åren har haft sina speciella energier och egna krafter. En del grupper har såklart blivit tajtare och roligare än andra. En del deltagare har gått vidare och blivit kompisar och jag försöker hålla kontakten med alla dessa hundratals underbara människor jag har haft förmånen att träffa. 
Men ibland så händer det. 
Och då måste jag först förklara för dig som inte gått hos mig vad det handlar om, vi är en grupp på ca 8-10 pers, mest kvinnor, som möts under 3 månader vid 10 tillfällen. 
Förr om åren har fokus varit på LCHF och KBT och nu senaste året har jag använt min metod 8/800 och Michael Mosleys teorier och böcker som underlag. 
Mötet sker på min mottagning, alla får något att äta när vi börjar och först berättar jag en stund om något aktuellt och sätter en agenda för kvällen. 
Sedan berättar var och en hur det går och hur man mår just nu, en typ av sharing, dvs man delar med sig av sina erfarenheter, tankar och funderingar från veckan som gått. 
Vi håller på i exakt två timmar och det finns ett tryggt regelverk kring denna möten. 
Fokus ligger alltid primärt på hälsa före vikt och jag väger aldrig och få i grupperna delar sin vikt, även om man får göra det. Men fokus får aldrig vara på vikten, då blir vi ju bara ytterligare en fånig viktminskningsgrupp...
Helt meningslöst om du frågar mig. 

Och så plötsligt händer det...
Denna grupp jag har just nu, efter 7 möten ( tre kvar) och ett arbete som pågått sedan november, så plötsligt händer det. Magi uppstår och kärlek sprids. 
Ett samtal på två timmar där alla är aktiva, alla stödjer varandra och alla hjälps kollektivt åt att stödja och finnas där för varandra. Man berättar om sina misslyckanden, sina lyckanden, sina mål och sina drömmar. 
Vi letar gemensamt efter målbilder och hur man själv vill se sig i framtiden och hur man vill må bäst då, och framför allt hur vägen dit ser ut. 
Mitt lilla hjärta sjunger när jag skriver dessa rader. 
(och du vet ju, som brukar läsa mig, att jag inte är så himla flummig av mig.)

Målet då? Ja, de flesta går ned ca 10-12 kg på dessa månader och alla sänker sina blodfetter, sitt blodsocker och sitt blodtryck. Alla får bättre hy, starkare hår och naglar.
Och förhoppningsvis ett starkare sjävförtroende om att allt faktist är möjlig, bara man tillåter det att hända. 

Vill du också vara med på en kurs som denna, hör av dig, så ser vi när det finns en ny grupp som startar.

Nu ska jag skutta iväg till ny träningsfröken. Min älskade Leana ska stänga sin pilatesstudio efter 15 år och jag letar nu efter en privattränare som tillskott till de tre dagarna av Becore som jag unnar och gläder mig själv med varje vecka! Så på med träningskläderna och ut i duggregnet! 

(och för dig som ville läsa något mer mellan raderna i rubriken, så läste du helt rätt...:-) 

kramkram!




 


 

2018 > 02

IMG_3204 IMG_3204

tisdag, kl 06:24, vaknade tidigt, svårt att sova inatt. Sånt händer. 
Med kaffe, i sängen på lilla brickan. Livet leker. 

 

Kärleken säger med sådan uppriktighet och självklarhet i rösten att han ska leva till 100. 
Fine, säger jag. Då får du väl börja äta hjärtsmart mat som gör att du blir hundra år. 


Jag träffade en väldigt trevlig (och snygg) läkare härom dagen. Han driver en mottagning i Stockholm för preventiv sjukvård, det vill säga att man genom provtagningar kan förutsäga vad som kan komma i framtiden och redan nu sätta in preventioner som gör att du kanske slipper de åkommorna i framtiden. 
Denna trevlige läkare vill att jag ska komma och hjälpa dem på mottagningen med deras diabetes typ 2 patienter, och det kommer jag att göra, med glädje! 

Men det jag egentligen tänkte på med min vän läkaren var det faktum att han såg ut som en väldigt pigg och vital man i 65-70 års åldern, men hade redan fyllt 80 år! 
Helt otroligt. 
Men så äter han helt perfekt också. Då ökar chanserna dramatiskt om man vill bli äldre - och förbli frisk! 

Hur äter man då för att hålla sig hjärtfrisk, kärlfrisk, kolesterolfrisk, blodtrycksfrisk och blodsockerfrisk?

Ja, det vi vet idag, och det som alltfler kloka och modiga läkare vägar säga, som bland annat den engelske läkaren Dr Mosley rekommenderar är ju att vi undviker det jag kallar för "fluff", det vill säga råvaror som vi faktiskt inte behöver, sådant som ris, pasta, bröd, potatis, mejeri och socker.
Viktigast att dra ned/utesluta är mjölmaten, mejeriprodukterna såsom mjölk och ost, samt självklart, socker. Undvik all sötad mat och dryck!
Det finns ingen näring eller substans i den typen av mat. Mejerierna gör oss feta och dästa och vi har svårt att bryta ned mejeri och det som inte kan brytas ned, lagras i fettcellerna. 
Vi behöver "näringstät" mat, mat som innehåller, ja är packad med näring. Sådant som gör oss pigga, friska, starka och fulla av ork och energi!

Så, fyll istället på med massor av grönsaker, med betoning på massor av grönsaker och bra proteinkällor som ljust kött,fisk, ägg och baljväxter. 
Undvik mat (och dryck) som du blir trött, däst och sömnig av, drick små mängder alkohol och kaffe helst bara 1-2 ggr/dag. 
Mer kokt än stekt mat. Mildare och skonsammare tillagning. 

Mat som det är någon mening med. Mat som håller dig ung länge. 


Här kommer ett bra recept på sådan mat!
Recepet kommer ur boken 8/800, som du kan beställa på Adlibris, följ länken här:

 
  Lammgryta med bönor
Jag gillar lammgryta för att den inte behöver så lång tid på sig för att bli mör och färdigkokt. Här tillsammans med mustiga smaker från tomat, paprika, lök, vitlök och bönor.
Här kan man med fördel variera smakerna med både de nyttiga kryddorna gurkmeja, spiskummin eller curry beroende åt vilket smakhåll man är på väg. Här har jag valt basilika på slutet så smakerna får bli medelhav denna gång.
Servera med sallad gjord på bladspenat, grönkålsblad och surkål!
 

 
1 portion
 
100 g lammbog
1 tomat
1 gul lök
1 röd paprika
2 vitlöksklyftor
½ dl kikärtor
½ dl röda bönor
½ liter lantbuljong
1 dl krossade tomater
200 g strimlad vitkål eller spetskål
färsk basilika
 
Börja med att skala lök, och grovhacka tillsammans med tomat, paprika och vitlök. Lägg i kastrull tillsammans med lambog och lantbuljong och krosssade tomater. Låt alltsammans koka på svag värme i 1 timme. Lägg i kikärtor och röda bönor efter halva tiden. Smaka av grytan med salt och peppar.
Buljongkoka den strimlade kålen, låt sedan rinna av och lägg i botten på formen. Täck med lammgrytan och toppa med färsk basilika, flingsalt och nymald svartpeppar.
 









 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:58, ensam vid köksbordet, kärleken på väg söderut. 

Lek med tanken, vad skulle du skriva på vykortet till dig själv?
Ett vykort, ett meddelande till dig själv när du var yngre. 
Med kunskapen om allt det du vet idag, med tryggheten i att allt löser sig till slut. 
Vad skulle det stå på ditt vykort och till när i ditt liv skulle du skicka det?


I helgen fick jag en bild av mig själv hur jag såg ut i kroppen för ett par år sedan,för inte så väldigt många år sedan. 
(jag har ännu inte modet att lägga upp den bilden, för den är fortfarande alltför hemsk att titta på/visa upp. men det kommer, jag jobbar på det.)
Men jag vägde 12 kg mer än vad jag väger idag och var v ä l d i g t stor...
Men framför allt så var jag i ett totalt förnekande. Tyckte nog kanske att jag åt bra, tränade bra och drack lagom. 
Det gjorde jag inte. Det fanns inget lagom i det jag höll på med. 

Den underbara PT´n och min goda vän Eva Berggren (som skickade bilden) som jag håller träningsresor med i dag, var då min personliga coach och tränare för att komma i form inför vår första träningsresa tillsammans. Jag gick hos henne 3 ggr/veckan och fick början till den nya kropp jag har idag.

Det som var den stora vändningen och förändringen var kombinationen kosten och en tuffare träning. 
Den nya kosthållningen då jag under 4 månader åt enligt Dr Mosley och hans blodsockerkoll, och då började forma min egen version av metoden, det som kom att kallas för 8/800. dvs äta åttahundra kalorier i 8 veckor. 
Samtidigt höll jag på att skiljas, flytta hemifrån och för säkerhets skull så hade sonen bestämt att lilla mamseluttan non säkert behövde ett äventyr i sitt liv, och bestämde sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen. 
Ovanpå alltsammans pajade även ryggen och Stockholm Spine Center ville operera. 
Jag bad att få tre månader för en egen rehab och började på privat pilatesträning och den träningen som jag kom att kalla för "träningen från helvetet, Becore. 
(som för övrigt i dagarna byter namn, men ligger kvar på Kommendörsgatan i Stockholm). 
Så jag tränade totalt 4-5 ggr/vecka, plus att jag var ute 3-4 ggr/vecka och gick långlångt med sonen för att förbereda mig för Caminon och dess 800 km. 

Ungefär så här långt in i min berättelse brukar jag få frågan om det är nödvändigt att gå 30.000 steg om dagen eller träna 3-4 ggr i veckan för att må bra? Eller se ut så här i kroppen vid 60 års ålder?
Nej, absolut inte!!! Vardagsträningen duger utmärkt! 
Det jag försöker att förmedla i varenda blogg och varenda inlägg är bara att det går! Kunde jag, så kan vem som helst. Det är bara vi själva som bestämmer. 
Så mitt budskap och mitt vykort till en tidigare version av mig, skickas inte så lång bort i tiden. 
Mitt vykort till mig själv går till 15 april 2016. Då ledsen, trött och plufsig. En ledsen och trött version av mig själv. ( och väldigt rynkig)

Och på vykortet ska det bara stå en mening:
ALLT KOMMER ATT BLI BRA.

för det blev det. 


(tack till ägaren av konstverket Tom Böttiger och konstnären Mikael Richter) 
























 

Läs hela inlägget »

tisdag kl 07:11, i sängen, med kaffe. Ordningen återställd. 

Idag ska det handla om "hopp och lek". 
Hur har du det på det kontot? Fyller du på med tillräckligt mycket roligt? Har du balans mellan jobb och nöje?


Igår hörde sonen av sig kl 5 på morgonen för att kolla om inte lilla mamma vill ut och gå. Det ville hon inte. Iaf inte vid den tiden...
Jag fick respit till kl 8, men då var det bara att dra på sig träningskläder och ge sig iväg. 
Jag hade väl inte i ärlighetens namn tänkt mig att vara ute och gå i fyra timmar i går morse, men så blev det ändå. Sonen och jag gick Brunnsviken runt på fyra timmar, vilket ändå gav nästan 32.000 steg så det var väl något bra ändå.
MEN det jag funderade på medan vi traskade och pratade (man hinner prata väldigt mycket med sin älskade son på fyra timmar (!), var att detta är, även om det tar lång tid, så är det en bra balans mellan jobb och nöje. 
Och det är just balansen som är så viktig. Inte för mycket jobb, inte för mycket lek, inte för mycket träning. Men en bra balans mellan alla tre. 
Hur ser din balans ut?

Idag. nu om en stund,  ska jag har jobbmöte/social date om en stund, och då passar vi på att gå runt Djurgården samtidigt. Det passar oss båda väldigt bra, för då har man ju liksom hunnit kryssa i flera boxar samtidigt.
Känns ganska bra faktiskt. 

Mitt arbete är ju annars väldigt stillasittande. Jag sitter dagtid och coachar privat i min egenskap av kostrådgivare/psykoterapeut. 
På kvällarna har jag kurser i hälsa och må bra. Alltsammans mycket stillasittande och inomhus. 
Därför är denna balans så otroligt viktig för mig för att jag och min lilla kropp ska må bra. 
Och jag kallar det hopp och lek. 

Jag letar hela tiden efter nya och roliga sätt att fylla på i den kvoten. Jag går på zumba, jag går och discodansar hos Madelein Månsson, ni vet Gloria 50+ disco.  Det är så jäkla roligt! Man kommer dit vid 19-tiden. Hänger in ALLT i garderoben och sedan är vi två timmar ute på dansgolvet! Det blir som ett långt Friskispass och efteråt går jag hem, dyblöt och duschar och hinner ändå titta på Skavlan! 

Så min fråga till dig idag är hur det ser ut i ditt liv. Har du balans mellan stillasittande, rörelse, hopp och lek, dans, mötion, sådant som gör dig glad?
Om inte, vad kan du göra för att få en bättre balans?

Om du behöver ett bollplank eller pratkompis, hör gärna av dig så sätter vi oss ned och pratar hopp och lek!
Klicka här så når du mig!  





 









 

Läs hela inlägget »

söndag kväll, 22:17, snart med en kopp te, i sängen. 

Nyss hemskuttad efter trevlig Mappiegala, tack bästa Madelein Månsson för invitationen. 
(numera är man ödmjukt tacksam för väninnor som fortfarande är bjudna på dessa trevliga event). 

Att skriva en kväll istället för tidig morgon är ett regelbrott egentligen, men numera är väl själva livet ett enda stort regelbrott och inget som man trott eller tänkt sig, så...vem bryr sig?
Nej, inget är som jag hade tänkt mig. Ingenting faktiskt. 
Och för det är jag så otroligt ödmjukt tacksam, för allt har istället blivit så otroligt mycket bättre.
Hela helgen har jag flera gånger tittat upp i skyn och förundrat funderat över hur bra allt har blivit!
(därav bilden. den enda som finns på mig där jag inte tittar in i kameran. En bra bild för övrigt, tagen av en av bröderna Engström,döda mig men jag kan inte hålla reda på dem, Tomas tror jag att det var...
Den är hur som helst tagen för 1.6 miljoners klubbens kalender. Kalenderflicka, jojo.. det var tider det.)
Fast nu är det faktiskt bättre. 

Alla pusselbitar har, eller håller iaf på,  att falla på plats. Jättefin lägenhet, något som är på väg att bli en relation, arbete, träning, en kropp som håller...ja faktiskt allt och mer därtill som man bara kan önska sig vid snart 60 år. 
Ett bra liv. 
Något att vara ödmjukt tacksam för. 

Om man får skryta lite, och det kan man ju få unna sig numera. Ni minns ju min träning, den från helvetet, Becore. Nästa vecka spelar de in en ny demo på träningen för sin hemsida, och då är jag en av dem som ska vara med! Väldigt stolt och väldigt glad. Jäklar som jag slitit och numera så njuter jag så enormt. Idag tränade jag för Jocke en av de tränare jag var mest rädd för i början, och nu är det bara sååå kul! Träningen från helvetet som blivit träningen från himlen.

Innan vi blir för jolmiga och sätter upp för många flumiga drömfångare så ska jag passa på och puffa för två av höstens roliga resor. Dels supersuperroliga träningsresan till Bodrum i slutet av september för dig som också vill vässa mer på formen, läs mer här och även vandringsresan till Santiago i slutet av augusti, det också en höjdare. Klicka här för att läsa mer om den. 
Båda två kommer bli så otroligt roliga, spännande och utmanande, på olika sätt. 
Så, seriöst, funderar du på att göra någon form av resa med lite extra fokus på hälsa och måbra, så häng med mig!

När detta nu äntligen postas/läggs ut så har det hunnit att bli morgon och jag ska ut och powergå med sonen, som utmanat mig i stegtävling. Igår blev det modiga 20. 799 steg och nu ska jag ut på en ny sväng i minst 2 timmar, i snöyran! 
Hurra! vilken perfekt kombo, träning och tid med bästa sonen!






















 

Läs hela inlägget »
IMG_2476 IMG_2476

torsdag, kl 8:13, i sängen med kaffe på fina brickan. Väckt av det finaste plinget i telefonen..


jaja, ni fattar ju...
Det händer en hel del just nu. 
Välsignelser, om du frågar mig.
En stilla, porlande glädje att så mycket och så starkt kan hända i denna ålder. 
(en liten släng av 60-års kris kvar, men den klingar av)


Att plötsligt få fast jobb i denna ålder är en gåva, då de flesta av oss börjar fundera på pensionen. 
Jag pratade med en klok kvinna i går på mottagningen ( jag brukar säga att jag har tur och bara träffar kloka, goda människor i mitt arbete). Den damen är också terapeut och vi enades i glädjen över att sådana som vi, terapeuter, bara blir bättre med åren och det enbart är en fördel med att bli äldre.
För oss som inte kommer få så mycket i pesionskuveretet ändå, då är det ju det bästa jobbet som finns!
Stor välsignelse och glädje, med andra ord.

Det är så roligt att vakna till ett mejl från Mia Lundins duktiga verksamhetschef Annika som glatt berättar om planerana för öppning och starten av Mias och vår fina mottagning för kvinnor. Den kommer att ligga i anslutning till Danderyds sjukhus och bli hur fin som helst, och stor! 
Väldigt spännande.  
Jag är så glad att få vara en del av denna grupp och få finnas med i ett sammanhang, jag är trött på att vara ensam.
Rejält trött på att kriga själv. Nu vill jag finnas med i ett sammanhang tillsammans med kloka starka kvinnor som brinner för att hjälpa andra kvinnor. 

Igår sjösatte jag en ny grupp, en kurs i 8/800 och Mosleymetoden. 
Jag älskar uppstarten av dessa kurser för man vet hur bra de alla kommer att må snart, och hur fort det syns på alla så fort!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har ALDRIG jobbat med något som effektivt, hälsosamt, klokt och där fokus hela tiden finns kring hälsan och inte vikten! 
Äntligen, hurra!!!

Nästa vecka är det dags för den första ( av tre) Caminoföreläsningar på klädföretaget Röhnish, det ser jag fram emot så väldigt mycket. 
Både att få träffa några av dem som ska gå med i gruppen som går i september och förhoppningsvis få några nya tjejer eller killar att bli nyfikna på att gå med i den grupp som startar i augusti. 

Ja, det finns just nu så mycket att vara tacksam för. "Count your blessing", räkna dina välsignelser var det något klok som sa...
Hur ser dina välsignelser ut, vad är du tacksam för, har du fokus på det som är bra och roligt i ditt liv eller väljer du att oroa dig (oftast tyvärr i onödan) och se det som är tungt och svårt ( där hamnar man ju också ibland)?

Själv så väljer jag idag att vara tacksam för denna otroliga kropp som lätt och glatt snart ska skutta iväg och köra ett tufft Becore-pass, tacksam för att inte ryggen gör mer ont än att det går, tacksam för att nypon, gurkmeja och kollagen-protein gör det möjligt att röra på leder som annars skulle värka av artros och utslitna diskar. 

Nu ska jag ännu en gång vända upp och ned på lägenheten, fickor, väskor och leta efter min telefonsladd som valt att gömma sig, och som jag kommer bli så sjukt glad och tacksam för när jag väl hittar igen!
Njut av din torsdag du också! 
Hoppas att vi ses i något sammanhang. 
Hör gärna av dig om du behöver någon som lyssnar.
Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_4065 IMG_4065

onsdag morgon, 8:12, med kaffe och morgontidning, vid köksbordet. 
 

Kärleken har precis åkt hem och det är plötsligt så väldigt tyst i lägenheten, tystade än tidigare faktiskt. 
Men allt är lugnt och bra och precis som det ska vara.
För första gången på väldigt länge. 
Väldigt länge. 


Det var dags för mig att få landa nu. Inser vilket jäkla år det varit, på gott och på ont. Men som jag skrev för ett par veckor sedan, det var "året från helvetet, som till slut blev året från himlen". 
Fast man vet ju faktiskt inte att man de facto "landat", förrän man är där, och tryggt vilar i det faktumet. 
Herregud, tror sjutton att det lilla hjärtat kört på i racerfart med tanke på allt som hänt...
Sådant har man inte råd med längre i min ålder att hålla på med...
Not. 
Nu förtjänar jag bara lugn och ro, frid i själen. Resan till Indien gav ju precis allt det där. 
(och lite till). 

Jag är ju som bekant tillbaka i full verksamhet med både dagkurser, kvällskurser i Mosley och min 8/800 metod. 
Men även klientarbete dagtid på mottagningen är nu i full fart.( det finns några sådana tider kvar, både dag, kväll och helg, för samtal och rådgivning)
Så, härom dagen ringde en väldigt trevlig kvinna för att boka tid, vi valde en sk "promenadtid", dels för att det är skönt att vara ute och röra på sig, och det såklart även blir billigare när vi inte behöver boka ett samtalsrum på mottagningen. 
Så vi ses över en sk "walk and talk", en väldigt trevlig samtalsform om du frågar mig.
Nåväl, en av de meningar hon började med, efter att ha läst min blogg under det senaste året, vad ungefär så här, "hur orkar du, varifrån kommer glädjen och orken, och hur hittar jag dit? ".

Jag tror att jag kan svara ganska rakt och tydligt på den frågan. 
Glädjen hittade jag tillbaka till på min fem veckor långa vandring.
Den där glada versionen av mig fanns ju därute, mitt ute bland de 800 milen´s vandring.
Så, börja fundera på vad kan du göra för att möta dig själv och också hitta tillbaka till den där barnsliga lyckliga bubblet som finns hos oss alla, ibland bara väldigt långt ned och duktigt tillbakahållet under lång tid?
Gå utanför din comfortzone och börja fundera på hur du hittar tillbaka till henne/honom. 
(om det är nu glad du vill bli igen. Även det en bra fråga att ställa sig!)

Orken då? Varifrån kommer den? Var bor min ork?
I din egen kropp! Genom att varje dag, dag ut och dag in, ge våra kroppar ge dem precis vad de behöver och från början faktiskt är byggda för, närmligen rörelse, motion och bra mat för vår ålder. 
Och då kan jag verkligen inte nog understryka just det sista, MAT FÖR VÅR ÅLDER!
Näringstätt, fritt från "fluff"  och skit som bara gör oss trötta och slöa. 
Vi måste ställa in kosten så att vi äter den mat som våra kroppar behöver nu, i denna ålder, oavsett vilken ålder du är i just nu. Mat för din egen ålder. Inte någon annans ålder. 
Samt en del tillskott, framför allt av sådant som våra kroppar inte längre är lika bra på att producera längre.

Kontakta mig gärna om du också vill lära dig mer om just detta, så bokar vi en tid och tar en promenad!

Och till sist, för dem av er som läste min statusuppdatering på sociala medier i förrgår så kan jag väldigt stolt få berätta att jag ska börja jobba halvtid hos Mia Lundin och hennes hälsocenter för kvinnor och hormonbekymmer. 
Så i framtiden kommer jag jobba 50/50 hos henne med hennes härliga team av duktiga barnmorskor, läkare, gynekologer, näringsterapeuter och samtalsterapeuter.
Andra halvan av min arbetstid är jag kvar på min mottagning på Artillerigatan i Stockholm. 
Samt självklart på de hälso och vandringsresor jag kommer att göra under året!
Jag hoppas vi ses!
Cathrine

Läs hela inlägget »

Fredag (äntligen fredag!) väckt av bästa plinget i telefonen, kl 08.08. 
Kaffe på sängen.
 

Ämnet för igår var ju kärlek, det kunde ingen ha missat.
Roligt att ni gillade det. Många läste bloggen igår. 
Idag fortsätter vi på temat kärlek...


Ni minns ju hur jag kom iväg på min 80 mil långa pilgrimsvandring i våras, eller hur? Ledsen, dumpad, lite för kurvig och definitivt för många "unna sig-glas" per kväll...
När sonen tar tag i mig och meddelar att alla mammor bör ha ett rejält äventyr och att det nu minsann var dags för mitt! 
Han köpte mina kängor och vandrade varje dag med mig i tre månader, och skickade sedan iväg mig med en enkel biljett till Paris! 
Via tåg till Bayonne vid franska Atlantkusten började jag där min fem veckor långa pilgrimsvandring tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. Mitt livs äventyr. 
Det kom att bli min livs resa. På alla plan. På plan inom mig själv som jag inte ens visste att jag hade...
Man hinner tänka en hel del och umgås väldigt mycket med sig själv under dessa veckor. Man lär känna en helt ny person, på gott och ont.
För min del, massor av gott! Jag gillade henne jag lärde känna. 
Hon var mycket modigare, ärligare och roligare än vad jag varit tidigare i mitt liv. Kul tjej att hänga med, helt enkelt. 

Nåväl. 
Caminon kallar igen. Suget finns alltid där. 

Tanken är aldrig OM jag ska gå igen, utan NÄR jag ska gå nästa gång. 
Nu har jag faktiskt svar på den frågan!
Privat så går jag nu i sommar. Jag planerar en tvåveckors vandring mellan Oporto i Portugal och till Spanien och till Santiago och sedan ut till havet, vid Finisterre. (en av de mest magiska platserna på jorden.)
Och jag tror inte jag går ensam denna gång. 

Välkommen att gå Caminon med mig i höst!  och välkommen på gratis föreläsning! 
Nu har jag fått möjligheten att få berätta om min vandring på morgonföreläsningar på klädmärket Röhnish morgonföreläsningar, och det första tillfället är redan nu i februari där jag kommer kunna bjuda in dig som är nyfiken på gratis frukost och föreläsning på torsdag 15/2 redan! Hör av dig till mig för biljett! 
Boka din plats på föreläsningen här.

Jag har två Caminovandringar spikade. Den första är redan fullbokad, men jag har några platser kvar till den turen som går från Sarria till Santiago, en vecka, ca 10 mil, sista veckan i augusti. 
Jag räknar med en ljuvlig sensommarvandring i lätt terräng som alla kan hänga med på. Är du osäker på om du inte orkar med dagsetapperna så har jag ordnat med transport för dig som vill gå kortare dagsetapper. 
Vi ordnar dessutom med transport av ditt bagage så du bara går med en lätt dagsäck. Vi sover dessutom på hotell så du slipper på på logement. 
Helpension, till ett otroligt bra pris. 
Är du nyfiken så läs mer här!

Så, tills vi ses, buen camino och trevlig helg!
Cathrine

Läs hela inlägget »

onsdagmorgon (väldigt vad denna vecka masar sin fram långsamt)
kl 06:40, med gott kaffe, i sängen. 


Jag är kär! På riktigt. 
Jag brukar bli kär i alla mina klienter och alla mina kvällskursare, men denna gång är jag på allvar kär i den energi och den kärlek som mina härliga deltagare delar med sig till varandra och den omtanke de visar varandra. 


Alla grupper jag har haft förmånen att leda under de senaste tio åren har haft sina speciella energier och egna krafter. En del grupper har såklart blivit tajtare och roligare än andra. En del deltagare har gått vidare och blivit kompisar och jag försöker hålla kontakten med alla dessa hundratals underbara människor jag har haft förmånen att träffa. 
Men ibland så händer det. 
Och då måste jag först förklara för dig som inte gått hos mig vad det handlar om, vi är en grupp på ca 8-10 pers, mest kvinnor, som möts under 3 månader vid 10 tillfällen. 
Förr om åren har fokus varit på LCHF och KBT och nu senaste året har jag använt min metod 8/800 och Michael Mosleys teorier och böcker som underlag. 
Mötet sker på min mottagning, alla får något att äta när vi börjar och först berättar jag en stund om något aktuellt och sätter en agenda för kvällen. 
Sedan berättar var och en hur det går och hur man mår just nu, en typ av sharing, dvs man delar med sig av sina erfarenheter, tankar och funderingar från veckan som gått. 
Vi håller på i exakt två timmar och det finns ett tryggt regelverk kring denna möten. 
Fokus ligger alltid primärt på hälsa före vikt och jag väger aldrig och få i grupperna delar sin vikt, även om man får göra det. Men fokus får aldrig vara på vikten, då blir vi ju bara ytterligare en fånig viktminskningsgrupp...
Helt meningslöst om du frågar mig. 

Och så plötsligt händer det...
Denna grupp jag har just nu, efter 7 möten ( tre kvar) och ett arbete som pågått sedan november, så plötsligt händer det. Magi uppstår och kärlek sprids. 
Ett samtal på två timmar där alla är aktiva, alla stödjer varandra och alla hjälps kollektivt åt att stödja och finnas där för varandra. Man berättar om sina misslyckanden, sina lyckanden, sina mål och sina drömmar. 
Vi letar gemensamt efter målbilder och hur man själv vill se sig i framtiden och hur man vill må bäst då, och framför allt hur vägen dit ser ut. 
Mitt lilla hjärta sjunger när jag skriver dessa rader. 
(och du vet ju, som brukar läsa mig, att jag inte är så himla flummig av mig.)

Målet då? Ja, de flesta går ned ca 10-12 kg på dessa månader och alla sänker sina blodfetter, sitt blodsocker och sitt blodtryck. Alla får bättre hy, starkare hår och naglar.
Och förhoppningsvis ett starkare sjävförtroende om att allt faktist är möjlig, bara man tillåter det att hända. 

Vill du också vara med på en kurs som denna, hör av dig, så ser vi när det finns en ny grupp som startar.

Nu ska jag skutta iväg till ny träningsfröken. Min älskade Leana ska stänga sin pilatesstudio efter 15 år och jag letar nu efter en privattränare som tillskott till de tre dagarna av Becore som jag unnar och gläder mig själv med varje vecka! Så på med träningskläderna och ut i duggregnet! 

(och för dig som ville läsa något mer mellan raderna i rubriken, så läste du helt rätt...:-) 

kramkram!




 


 

Läs hela inlägget »

2018 > 02

IMG_3204 IMG_3204

tisdag, kl 06:24, vaknade tidigt, svårt att sova inatt. Sånt händer. 
Med kaffe, i sängen på lilla brickan. Livet leker. 

 

Kärleken säger med sådan uppriktighet och självklarhet i rösten att han ska leva till 100. 
Fine, säger jag. Då får du väl börja äta hjärtsmart mat som gör att du blir hundra år. 


Jag träffade en väldigt trevlig (och snygg) läkare härom dagen. Han driver en mottagning i Stockholm för preventiv sjukvård, det vill säga att man genom provtagningar kan förutsäga vad som kan komma i framtiden och redan nu sätta in preventioner som gör att du kanske slipper de åkommorna i framtiden. 
Denna trevlige läkare vill att jag ska komma och hjälpa dem på mottagningen med deras diabetes typ 2 patienter, och det kommer jag att göra, med glädje! 

Men det jag egentligen tänkte på med min vän läkaren var det faktum att han såg ut som en väldigt pigg och vital man i 65-70 års åldern, men hade redan fyllt 80 år! 
Helt otroligt. 
Men så äter han helt perfekt också. Då ökar chanserna dramatiskt om man vill bli äldre - och förbli frisk! 

Hur äter man då för att hålla sig hjärtfrisk, kärlfrisk, kolesterolfrisk, blodtrycksfrisk och blodsockerfrisk?

Ja, det vi vet idag, och det som alltfler kloka och modiga läkare vägar säga, som bland annat den engelske läkaren Dr Mosley rekommenderar är ju att vi undviker det jag kallar för "fluff", det vill säga råvaror som vi faktiskt inte behöver, sådant som ris, pasta, bröd, potatis, mejeri och socker.
Viktigast att dra ned/utesluta är mjölmaten, mejeriprodukterna såsom mjölk och ost, samt självklart, socker. Undvik all sötad mat och dryck!
Det finns ingen näring eller substans i den typen av mat. Mejerierna gör oss feta och dästa och vi har svårt att bryta ned mejeri och det som inte kan brytas ned, lagras i fettcellerna. 
Vi behöver "näringstät" mat, mat som innehåller, ja är packad med näring. Sådant som gör oss pigga, friska, starka och fulla av ork och energi!

Så, fyll istället på med massor av grönsaker, med betoning på massor av grönsaker och bra proteinkällor som ljust kött,fisk, ägg och baljväxter. 
Undvik mat (och dryck) som du blir trött, däst och sömnig av, drick små mängder alkohol och kaffe helst bara 1-2 ggr/dag. 
Mer kokt än stekt mat. Mildare och skonsammare tillagning. 

Mat som det är någon mening med. Mat som håller dig ung länge. 


Här kommer ett bra recept på sådan mat!
Recepet kommer ur boken 8/800, som du kan beställa på Adlibris, följ länken här:

 
  Lammgryta med bönor
Jag gillar lammgryta för att den inte behöver så lång tid på sig för att bli mör och färdigkokt. Här tillsammans med mustiga smaker från tomat, paprika, lök, vitlök och bönor.
Här kan man med fördel variera smakerna med både de nyttiga kryddorna gurkmeja, spiskummin eller curry beroende åt vilket smakhåll man är på väg. Här har jag valt basilika på slutet så smakerna får bli medelhav denna gång.
Servera med sallad gjord på bladspenat, grönkålsblad och surkål!
 

 
1 portion
 
100 g lammbog
1 tomat
1 gul lök
1 röd paprika
2 vitlöksklyftor
½ dl kikärtor
½ dl röda bönor
½ liter lantbuljong
1 dl krossade tomater
200 g strimlad vitkål eller spetskål
färsk basilika
 
Börja med att skala lök, och grovhacka tillsammans med tomat, paprika och vitlök. Lägg i kastrull tillsammans med lambog och lantbuljong och krosssade tomater. Låt alltsammans koka på svag värme i 1 timme. Lägg i kikärtor och röda bönor efter halva tiden. Smaka av grytan med salt och peppar.
Buljongkoka den strimlade kålen, låt sedan rinna av och lägg i botten på formen. Täck med lammgrytan och toppa med färsk basilika, flingsalt och nymald svartpeppar.
 









 

måndag, kl 07:58, ensam vid köksbordet, kärleken på väg söderut. 

Lek med tanken, vad skulle du skriva på vykortet till dig själv?
Ett vykort, ett meddelande till dig själv när du var yngre. 
Med kunskapen om allt det du vet idag, med tryggheten i att allt löser sig till slut. 
Vad skulle det stå på ditt vykort och till när i ditt liv skulle du skicka det?


I helgen fick jag en bild av mig själv hur jag såg ut i kroppen för ett par år sedan,för inte så väldigt många år sedan. 
(jag har ännu inte modet att lägga upp den bilden, för den är fortfarande alltför hemsk att titta på/visa upp. men det kommer, jag jobbar på det.)
Men jag vägde 12 kg mer än vad jag väger idag och var v ä l d i g t stor...
Men framför allt så var jag i ett totalt förnekande. Tyckte nog kanske att jag åt bra, tränade bra och drack lagom. 
Det gjorde jag inte. Det fanns inget lagom i det jag höll på med. 

Den underbara PT´n och min goda vän Eva Berggren (som skickade bilden) som jag håller träningsresor med i dag, var då min personliga coach och tränare för att komma i form inför vår första träningsresa tillsammans. Jag gick hos henne 3 ggr/veckan och fick början till den nya kropp jag har idag.

Det som var den stora vändningen och förändringen var kombinationen kosten och en tuffare träning. 
Den nya kosthållningen då jag under 4 månader åt enligt Dr Mosley och hans blodsockerkoll, och då började forma min egen version av metoden, det som kom att kallas för 8/800. dvs äta åttahundra kalorier i 8 veckor. 
Samtidigt höll jag på att skiljas, flytta hemifrån och för säkerhets skull så hade sonen bestämt att lilla mamseluttan non säkert behövde ett äventyr i sitt liv, och bestämde sig för att jag skulle gå pilgrimsvandringen. 
Ovanpå alltsammans pajade även ryggen och Stockholm Spine Center ville operera. 
Jag bad att få tre månader för en egen rehab och började på privat pilatesträning och den träningen som jag kom att kalla för "träningen från helvetet, Becore. 
(som för övrigt i dagarna byter namn, men ligger kvar på Kommendörsgatan i Stockholm). 
Så jag tränade totalt 4-5 ggr/vecka, plus att jag var ute 3-4 ggr/vecka och gick långlångt med sonen för att förbereda mig för Caminon och dess 800 km. 

Ungefär så här långt in i min berättelse brukar jag få frågan om det är nödvändigt att gå 30.000 steg om dagen eller träna 3-4 ggr i veckan för att må bra? Eller se ut så här i kroppen vid 60 års ålder?
Nej, absolut inte!!! Vardagsträningen duger utmärkt! 
Det jag försöker att förmedla i varenda blogg och varenda inlägg är bara att det går! Kunde jag, så kan vem som helst. Det är bara vi själva som bestämmer. 
Så mitt budskap och mitt vykort till en tidigare version av mig, skickas inte så lång bort i tiden. 
Mitt vykort till mig själv går till 15 april 2016. Då ledsen, trött och plufsig. En ledsen och trött version av mig själv. ( och väldigt rynkig)

Och på vykortet ska det bara stå en mening:
ALLT KOMMER ATT BLI BRA.

för det blev det. 


(tack till ägaren av konstverket Tom Böttiger och konstnären Mikael Richter) 
























 

tisdag kl 07:11, i sängen, med kaffe. Ordningen återställd. 

Idag ska det handla om "hopp och lek". 
Hur har du det på det kontot? Fyller du på med tillräckligt mycket roligt? Har du balans mellan jobb och nöje?


Igår hörde sonen av sig kl 5 på morgonen för att kolla om inte lilla mamma vill ut och gå. Det ville hon inte. Iaf inte vid den tiden...
Jag fick respit till kl 8, men då var det bara att dra på sig träningskläder och ge sig iväg. 
Jag hade väl inte i ärlighetens namn tänkt mig att vara ute och gå i fyra timmar i går morse, men så blev det ändå. Sonen och jag gick Brunnsviken runt på fyra timmar, vilket ändå gav nästan 32.000 steg så det var väl något bra ändå.
MEN det jag funderade på medan vi traskade och pratade (man hinner prata väldigt mycket med sin älskade son på fyra timmar (!), var att detta är, även om det tar lång tid, så är det en bra balans mellan jobb och nöje. 
Och det är just balansen som är så viktig. Inte för mycket jobb, inte för mycket lek, inte för mycket träning. Men en bra balans mellan alla tre. 
Hur ser din balans ut?

Idag. nu om en stund,  ska jag har jobbmöte/social date om en stund, och då passar vi på att gå runt Djurgården samtidigt. Det passar oss båda väldigt bra, för då har man ju liksom hunnit kryssa i flera boxar samtidigt.
Känns ganska bra faktiskt. 

Mitt arbete är ju annars väldigt stillasittande. Jag sitter dagtid och coachar privat i min egenskap av kostrådgivare/psykoterapeut. 
På kvällarna har jag kurser i hälsa och må bra. Alltsammans mycket stillasittande och inomhus. 
Därför är denna balans så otroligt viktig för mig för att jag och min lilla kropp ska må bra. 
Och jag kallar det hopp och lek. 

Jag letar hela tiden efter nya och roliga sätt att fylla på i den kvoten. Jag går på zumba, jag går och discodansar hos Madelein Månsson, ni vet Gloria 50+ disco.  Det är så jäkla roligt! Man kommer dit vid 19-tiden. Hänger in ALLT i garderoben och sedan är vi två timmar ute på dansgolvet! Det blir som ett långt Friskispass och efteråt går jag hem, dyblöt och duschar och hinner ändå titta på Skavlan! 

Så min fråga till dig idag är hur det ser ut i ditt liv. Har du balans mellan stillasittande, rörelse, hopp och lek, dans, mötion, sådant som gör dig glad?
Om inte, vad kan du göra för att få en bättre balans?

Om du behöver ett bollplank eller pratkompis, hör gärna av dig så sätter vi oss ned och pratar hopp och lek!
Klicka här så når du mig!  





 









 

söndag kväll, 22:17, snart med en kopp te, i sängen. 

Nyss hemskuttad efter trevlig Mappiegala, tack bästa Madelein Månsson för invitationen. 
(numera är man ödmjukt tacksam för väninnor som fortfarande är bjudna på dessa trevliga event). 

Att skriva en kväll istället för tidig morgon är ett regelbrott egentligen, men numera är väl själva livet ett enda stort regelbrott och inget som man trott eller tänkt sig, så...vem bryr sig?
Nej, inget är som jag hade tänkt mig. Ingenting faktiskt. 
Och för det är jag så otroligt ödmjukt tacksam, för allt har istället blivit så otroligt mycket bättre.
Hela helgen har jag flera gånger tittat upp i skyn och förundrat funderat över hur bra allt har blivit!
(därav bilden. den enda som finns på mig där jag inte tittar in i kameran. En bra bild för övrigt, tagen av en av bröderna Engström,döda mig men jag kan inte hålla reda på dem, Tomas tror jag att det var...
Den är hur som helst tagen för 1.6 miljoners klubbens kalender. Kalenderflicka, jojo.. det var tider det.)
Fast nu är det faktiskt bättre. 

Alla pusselbitar har, eller håller iaf på,  att falla på plats. Jättefin lägenhet, något som är på väg att bli en relation, arbete, träning, en kropp som håller...ja faktiskt allt och mer därtill som man bara kan önska sig vid snart 60 år. 
Ett bra liv. 
Något att vara ödmjukt tacksam för. 

Om man får skryta lite, och det kan man ju få unna sig numera. Ni minns ju min träning, den från helvetet, Becore. Nästa vecka spelar de in en ny demo på träningen för sin hemsida, och då är jag en av dem som ska vara med! Väldigt stolt och väldigt glad. Jäklar som jag slitit och numera så njuter jag så enormt. Idag tränade jag för Jocke en av de tränare jag var mest rädd för i början, och nu är det bara sååå kul! Träningen från helvetet som blivit träningen från himlen.

Innan vi blir för jolmiga och sätter upp för många flumiga drömfångare så ska jag passa på och puffa för två av höstens roliga resor. Dels supersuperroliga träningsresan till Bodrum i slutet av september för dig som också vill vässa mer på formen, läs mer här och även vandringsresan till Santiago i slutet av augusti, det också en höjdare. Klicka här för att läsa mer om den. 
Båda två kommer bli så otroligt roliga, spännande och utmanande, på olika sätt. 
Så, seriöst, funderar du på att göra någon form av resa med lite extra fokus på hälsa och måbra, så häng med mig!

När detta nu äntligen postas/läggs ut så har det hunnit att bli morgon och jag ska ut och powergå med sonen, som utmanat mig i stegtävling. Igår blev det modiga 20. 799 steg och nu ska jag ut på en ny sväng i minst 2 timmar, i snöyran! 
Hurra! vilken perfekt kombo, träning och tid med bästa sonen!






















 

IMG_2476 IMG_2476

torsdag, kl 8:13, i sängen med kaffe på fina brickan. Väckt av det finaste plinget i telefonen..


jaja, ni fattar ju...
Det händer en hel del just nu. 
Välsignelser, om du frågar mig.
En stilla, porlande glädje att så mycket och så starkt kan hända i denna ålder. 
(en liten släng av 60-års kris kvar, men den klingar av)


Att plötsligt få fast jobb i denna ålder är en gåva, då de flesta av oss börjar fundera på pensionen. 
Jag pratade med en klok kvinna i går på mottagningen ( jag brukar säga att jag har tur och bara träffar kloka, goda människor i mitt arbete). Den damen är också terapeut och vi enades i glädjen över att sådana som vi, terapeuter, bara blir bättre med åren och det enbart är en fördel med att bli äldre.
För oss som inte kommer få så mycket i pesionskuveretet ändå, då är det ju det bästa jobbet som finns!
Stor välsignelse och glädje, med andra ord.

Det är så roligt att vakna till ett mejl från Mia Lundins duktiga verksamhetschef Annika som glatt berättar om planerana för öppning och starten av Mias och vår fina mottagning för kvinnor. Den kommer att ligga i anslutning till Danderyds sjukhus och bli hur fin som helst, och stor! 
Väldigt spännande.  
Jag är så glad att få vara en del av denna grupp och få finnas med i ett sammanhang, jag är trött på att vara ensam.
Rejält trött på att kriga själv. Nu vill jag finnas med i ett sammanhang tillsammans med kloka starka kvinnor som brinner för att hjälpa andra kvinnor. 

Igår sjösatte jag en ny grupp, en kurs i 8/800 och Mosleymetoden. 
Jag älskar uppstarten av dessa kurser för man vet hur bra de alla kommer att må snart, och hur fort det syns på alla så fort!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har ALDRIG jobbat med något som effektivt, hälsosamt, klokt och där fokus hela tiden finns kring hälsan och inte vikten! 
Äntligen, hurra!!!

Nästa vecka är det dags för den första ( av tre) Caminoföreläsningar på klädföretaget Röhnish, det ser jag fram emot så väldigt mycket. 
Både att få träffa några av dem som ska gå med i gruppen som går i september och förhoppningsvis få några nya tjejer eller killar att bli nyfikna på att gå med i den grupp som startar i augusti. 

Ja, det finns just nu så mycket att vara tacksam för. "Count your blessing", räkna dina välsignelser var det något klok som sa...
Hur ser dina välsignelser ut, vad är du tacksam för, har du fokus på det som är bra och roligt i ditt liv eller väljer du att oroa dig (oftast tyvärr i onödan) och se det som är tungt och svårt ( där hamnar man ju också ibland)?

Själv så väljer jag idag att vara tacksam för denna otroliga kropp som lätt och glatt snart ska skutta iväg och köra ett tufft Becore-pass, tacksam för att inte ryggen gör mer ont än att det går, tacksam för att nypon, gurkmeja och kollagen-protein gör det möjligt att röra på leder som annars skulle värka av artros och utslitna diskar. 

Nu ska jag ännu en gång vända upp och ned på lägenheten, fickor, väskor och leta efter min telefonsladd som valt att gömma sig, och som jag kommer bli så sjukt glad och tacksam för när jag väl hittar igen!
Njut av din torsdag du också! 
Hoppas att vi ses i något sammanhang. 
Hör gärna av dig om du behöver någon som lyssnar.
Cathrine

IMG_4065 IMG_4065

onsdag morgon, 8:12, med kaffe och morgontidning, vid köksbordet. 
 

Kärleken har precis åkt hem och det är plötsligt så väldigt tyst i lägenheten, tystade än tidigare faktiskt. 
Men allt är lugnt och bra och precis som det ska vara.
För första gången på väldigt länge. 
Väldigt länge. 


Det var dags för mig att få landa nu. Inser vilket jäkla år det varit, på gott och på ont. Men som jag skrev för ett par veckor sedan, det var "året från helvetet, som till slut blev året från himlen". 
Fast man vet ju faktiskt inte att man de facto "landat", förrän man är där, och tryggt vilar i det faktumet. 
Herregud, tror sjutton att det lilla hjärtat kört på i racerfart med tanke på allt som hänt...
Sådant har man inte råd med längre i min ålder att hålla på med...
Not. 
Nu förtjänar jag bara lugn och ro, frid i själen. Resan till Indien gav ju precis allt det där. 
(och lite till). 

Jag är ju som bekant tillbaka i full verksamhet med både dagkurser, kvällskurser i Mosley och min 8/800 metod. 
Men även klientarbete dagtid på mottagningen är nu i full fart.( det finns några sådana tider kvar, både dag, kväll och helg, för samtal och rådgivning)
Så, härom dagen ringde en väldigt trevlig kvinna för att boka tid, vi valde en sk "promenadtid", dels för att det är skönt att vara ute och röra på sig, och det såklart även blir billigare när vi inte behöver boka ett samtalsrum på mottagningen. 
Så vi ses över en sk "walk and talk", en väldigt trevlig samtalsform om du frågar mig.
Nåväl, en av de meningar hon började med, efter att ha läst min blogg under det senaste året, vad ungefär så här, "hur orkar du, varifrån kommer glädjen och orken, och hur hittar jag dit? ".

Jag tror att jag kan svara ganska rakt och tydligt på den frågan. 
Glädjen hittade jag tillbaka till på min fem veckor långa vandring.
Den där glada versionen av mig fanns ju därute, mitt ute bland de 800 milen´s vandring.
Så, börja fundera på vad kan du göra för att möta dig själv och också hitta tillbaka till den där barnsliga lyckliga bubblet som finns hos oss alla, ibland bara väldigt långt ned och duktigt tillbakahållet under lång tid?
Gå utanför din comfortzone och börja fundera på hur du hittar tillbaka till henne/honom. 
(om det är nu glad du vill bli igen. Även det en bra fråga att ställa sig!)

Orken då? Varifrån kommer den? Var bor min ork?
I din egen kropp! Genom att varje dag, dag ut och dag in, ge våra kroppar ge dem precis vad de behöver och från början faktiskt är byggda för, närmligen rörelse, motion och bra mat för vår ålder. 
Och då kan jag verkligen inte nog understryka just det sista, MAT FÖR VÅR ÅLDER!
Näringstätt, fritt från "fluff"  och skit som bara gör oss trötta och slöa. 
Vi måste ställa in kosten så att vi äter den mat som våra kroppar behöver nu, i denna ålder, oavsett vilken ålder du är i just nu. Mat för din egen ålder. Inte någon annans ålder. 
Samt en del tillskott, framför allt av sådant som våra kroppar inte längre är lika bra på att producera längre.

Kontakta mig gärna om du också vill lära dig mer om just detta, så bokar vi en tid och tar en promenad!

Och till sist, för dem av er som läste min statusuppdatering på sociala medier i förrgår så kan jag väldigt stolt få berätta att jag ska börja jobba halvtid hos Mia Lundin och hennes hälsocenter för kvinnor och hormonbekymmer. 
Så i framtiden kommer jag jobba 50/50 hos henne med hennes härliga team av duktiga barnmorskor, läkare, gynekologer, näringsterapeuter och samtalsterapeuter.
Andra halvan av min arbetstid är jag kvar på min mottagning på Artillerigatan i Stockholm. 
Samt självklart på de hälso och vandringsresor jag kommer att göra under året!
Jag hoppas vi ses!
Cathrine

Fredag (äntligen fredag!) väckt av bästa plinget i telefonen, kl 08.08. 
Kaffe på sängen.
 

Ämnet för igår var ju kärlek, det kunde ingen ha missat.
Roligt att ni gillade det. Många läste bloggen igår. 
Idag fortsätter vi på temat kärlek...


Ni minns ju hur jag kom iväg på min 80 mil långa pilgrimsvandring i våras, eller hur? Ledsen, dumpad, lite för kurvig och definitivt för många "unna sig-glas" per kväll...
När sonen tar tag i mig och meddelar att alla mammor bör ha ett rejält äventyr och att det nu minsann var dags för mitt! 
Han köpte mina kängor och vandrade varje dag med mig i tre månader, och skickade sedan iväg mig med en enkel biljett till Paris! 
Via tåg till Bayonne vid franska Atlantkusten började jag där min fem veckor långa pilgrimsvandring tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. Mitt livs äventyr. 
Det kom att bli min livs resa. På alla plan. På plan inom mig själv som jag inte ens visste att jag hade...
Man hinner tänka en hel del och umgås väldigt mycket med sig själv under dessa veckor. Man lär känna en helt ny person, på gott och ont.
För min del, massor av gott! Jag gillade henne jag lärde känna. 
Hon var mycket modigare, ärligare och roligare än vad jag varit tidigare i mitt liv. Kul tjej att hänga med, helt enkelt. 

Nåväl. 
Caminon kallar igen. Suget finns alltid där. 

Tanken är aldrig OM jag ska gå igen, utan NÄR jag ska gå nästa gång. 
Nu har jag faktiskt svar på den frågan!
Privat så går jag nu i sommar. Jag planerar en tvåveckors vandring mellan Oporto i Portugal och till Spanien och till Santiago och sedan ut till havet, vid Finisterre. (en av de mest magiska platserna på jorden.)
Och jag tror inte jag går ensam denna gång. 

Välkommen att gå Caminon med mig i höst!  och välkommen på gratis föreläsning! 
Nu har jag fått möjligheten att få berätta om min vandring på morgonföreläsningar på klädmärket Röhnish morgonföreläsningar, och det första tillfället är redan nu i februari där jag kommer kunna bjuda in dig som är nyfiken på gratis frukost och föreläsning på torsdag 15/2 redan! Hör av dig till mig för biljett! 
Boka din plats på föreläsningen här.

Jag har två Caminovandringar spikade. Den första är redan fullbokad, men jag har några platser kvar till den turen som går från Sarria till Santiago, en vecka, ca 10 mil, sista veckan i augusti. 
Jag räknar med en ljuvlig sensommarvandring i lätt terräng som alla kan hänga med på. Är du osäker på om du inte orkar med dagsetapperna så har jag ordnat med transport för dig som vill gå kortare dagsetapper. 
Vi ordnar dessutom med transport av ditt bagage så du bara går med en lätt dagsäck. Vi sover dessutom på hotell så du slipper på på logement. 
Helpension, till ett otroligt bra pris. 
Är du nyfiken så läs mer här!

Så, tills vi ses, buen camino och trevlig helg!
Cathrine

onsdagmorgon (väldigt vad denna vecka masar sin fram långsamt)
kl 06:40, med gott kaffe, i sängen. 


Jag är kär! På riktigt. 
Jag brukar bli kär i alla mina klienter och alla mina kvällskursare, men denna gång är jag på allvar kär i den energi och den kärlek som mina härliga deltagare delar med sig till varandra och den omtanke de visar varandra. 


Alla grupper jag har haft förmånen att leda under de senaste tio åren har haft sina speciella energier och egna krafter. En del grupper har såklart blivit tajtare och roligare än andra. En del deltagare har gått vidare och blivit kompisar och jag försöker hålla kontakten med alla dessa hundratals underbara människor jag har haft förmånen att träffa. 
Men ibland så händer det. 
Och då måste jag först förklara för dig som inte gått hos mig vad det handlar om, vi är en grupp på ca 8-10 pers, mest kvinnor, som möts under 3 månader vid 10 tillfällen. 
Förr om åren har fokus varit på LCHF och KBT och nu senaste året har jag använt min metod 8/800 och Michael Mosleys teorier och böcker som underlag. 
Mötet sker på min mottagning, alla får något att äta när vi börjar och först berättar jag en stund om något aktuellt och sätter en agenda för kvällen. 
Sedan berättar var och en hur det går och hur man mår just nu, en typ av sharing, dvs man delar med sig av sina erfarenheter, tankar och funderingar från veckan som gått. 
Vi håller på i exakt två timmar och det finns ett tryggt regelverk kring denna möten. 
Fokus ligger alltid primärt på hälsa före vikt och jag väger aldrig och få i grupperna delar sin vikt, även om man får göra det. Men fokus får aldrig vara på vikten, då blir vi ju bara ytterligare en fånig viktminskningsgrupp...
Helt meningslöst om du frågar mig. 

Och så plötsligt händer det...
Denna grupp jag har just nu, efter 7 möten ( tre kvar) och ett arbete som pågått sedan november, så plötsligt händer det. Magi uppstår och kärlek sprids. 
Ett samtal på två timmar där alla är aktiva, alla stödjer varandra och alla hjälps kollektivt åt att stödja och finnas där för varandra. Man berättar om sina misslyckanden, sina lyckanden, sina mål och sina drömmar. 
Vi letar gemensamt efter målbilder och hur man själv vill se sig i framtiden och hur man vill må bäst då, och framför allt hur vägen dit ser ut. 
Mitt lilla hjärta sjunger när jag skriver dessa rader. 
(och du vet ju, som brukar läsa mig, att jag inte är så himla flummig av mig.)

Målet då? Ja, de flesta går ned ca 10-12 kg på dessa månader och alla sänker sina blodfetter, sitt blodsocker och sitt blodtryck. Alla får bättre hy, starkare hår och naglar.
Och förhoppningsvis ett starkare sjävförtroende om att allt faktist är möjlig, bara man tillåter det att hända. 

Vill du också vara med på en kurs som denna, hör av dig, så ser vi när det finns en ny grupp som startar.

Nu ska jag skutta iväg till ny träningsfröken. Min älskade Leana ska stänga sin pilatesstudio efter 15 år och jag letar nu efter en privattränare som tillskott till de tre dagarna av Becore som jag unnar och gläder mig själv med varje vecka! Så på med träningskläderna och ut i duggregnet! 

(och för dig som ville läsa något mer mellan raderna i rubriken, så läste du helt rätt...:-) 

kramkram!




 


 

senaste inläggen

Arkiv