Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2018

IMG_2795 IMG_2795

fredag (konstig vecka) kl 06:23, med kaffe på lilla brickan i sängen

Lena Adelsohn tog igår på FB emot tips på bra löften inför det nya året.
Jag har bestämt mig för hur mitt löfte ska bli till mig själv inför nästa år.
Ska du ändå vara något, var då en bra förebild.
Och ha så roligt som möjligt på vägen dit.


(bilden är tagen av Micael Engström, 2005, för 1.6 miljoners klubbens flickkalender. Underkläder Camilla Thulin) 

Bloggen. Det började som ett projekt att komma ut en sorglig kärleksrelation växte till något mycket mer och mycket bättre. 
Tack vare du, och du och du och du...så har bloggen vuxit, fått ett eget liv och börjar göra en himla massa nytta. 
Den sätter vår ålder på kartan. Vi finns. 

Jag hade ett möte igår med en klient. En mycket kär klient. 
Hon är ca 10 år yngre än jag och vi har över åren kommit varandra nära. 
Hon lyckades ge mig en fantastisk komplimang om min ålder. " när jag är lika gammal som du vill jag vara precis som du".

Kan man inte vara något annat så var åtminstone vara en bra förebild. Det är ok att vara i den ålder man är i. Man kan välja att vara den bästa version av en person i sin egen ålder. 
Man kan fortsätta att vara tokig, modig, galen, göra upptåg, dansa, ha sex, göra lite som man vill, bestämma själv, bo själv, leva sitt liv, inte gifta sig ( eller varför inte gifta sig i denna ålder?) Träna, sköta om kroppen. 
Det ska bli mitt nyårslöfte. 


Jag fick ett fint brev på Messenger igår, jag väljer att publicera det i sin helhet för det är så huvudet på spiken...
Just detta bland mycket annat är vad vi ska prata om under nästa år.

 "Din nya blogg väcker tankar om att ett nytt annorlunda sätt att se på förhållanden kanske stundar.
För oss som upplevt allt från traditionella patriarkala äktenskap till 60-70-talens fria sexliv, som oftast var på männens villkor, och jämställdhetens yrkesmässiga inträde på arbetsmarknaden (1982) kan det kännas lätt förvirrande att hitta sin alldeles egen värdegrund.
Ska passion 2018 nödvändigtvis paras med samboskap? Kan man leva I partnerskap med en vän och ha sina fria sexuella förhållanden vid sidan av?
Det senare är en situation jag snuddat vid ett flertal gånger i livet.
Som självständig och självförsörjande kvinna har jag ju aldrig behövt luta mig mot en man. Och underordning har heller aldrig varit min starka sida
Frågorna som vimlar runt i mitt huvud är många.
Svaren kanske kommer 2019 " 


Bästa du, svaren kommer säkert under 2019.
Det kommer bli ett magiskt och skimrade år på alla sätt. 

Jag önskar er alla ett gott slut ( älskar den ordalydelsen) och ett fint nytt år.
Sjäv firar jag med den person jag helst spenderar tid med just nu, som får mig att skratta som varje dag var den sista. 

" All she ever wanted was kisses and laughter...! 

Nu finns det en sluten FB grupp för dig som vill fortsätta att prata...
Den heter Singel vid 60. Välkommen dit. 
Cathrine











 

IMG_0402 IMG_0402

torsdag, kl 8:30, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Vi är alla lite kantstötta. Men det är ok.
Lyssna på John Legends All of me, där en rad lyder
" love your curves and all your edges. All your perfect imperfections...


Det finns en glädje och skönhet i krackeleringen. En skönhet i sprickorna...
Det är ok att vara lite kantstött. Det gäller bara att gilla sig själv i all sin brist på perfektion.
Inte enkelt. 
Ingen av oss är perfekt, Tack gode gud för det.

( lånat bilden av Erik Videgård på hans Insta, tack!) 


Kärlek är inte enkel. Inte när man är 16 och aboslut inte enklare eller lättare när man är 60. 
En del av oss dejtar fortfarande medan lika många har lagt ned jakten och är fullt nöjda med det liv de har. Vilket inte är dåligt.
Vi som fortfarande dejtar då, vad vill vi ha? Ja, såklart att det där vanliga, ömhet, närhet, kärlek, någon att hänga med. Men vet vi egentligen vad vi ska med allt det där när vi väl får det?
Jag är inte så säker. 

Väldigt många som skiljer sig vid 50 ( barn utflugna, man står inte ut längre) verkar ha kortare eller längre relationer. Man håller inte ihop mer än ett par år, sedan tar det slut.
Jag funderar mycket på det just nu. Vad är det som händer? I mitt eget fall, för två år sedan,  så var det ju en 5 år lång relation där han ville gå vidare, träffa andra, hänga med kompisar. Jag tror han är nöjd idag. Det är iaf jag.
Nu senast var det ju den gifte mannen, och han räknas ju liksom inte. Han vllle bara fortsätta vara gift. Så är det också i vår ålder. Man vill, men man vågar inte. Orkar inte. Inte många som skiljer sig vid 60. Man riskerar att förlora så mycket, familj, vänner, ekonomi. 
Det valet måste också få vara ok. 

Och vad händer då om du träffar någon? 
Det är inte enkelt heller. 
Det väcker så många motstridiga känslor hos omgivningen. 
Min kompis Fredrik hade andats till en annan tjejkompis att jag kanske träffade någon och genast blev jag fyren i mörkret och hoppet tändes, kan hon träffa någon så kan jag det också...
Man vill ju gärna vara ljuset i mörkret, om man kan. 

Men så finns det den andra sorten också. De som inte riktigt vill att man ska träffa någon. De som egentligen helt skulle vilja att allt förblir som det är. 
Då vet man genast vad man måste göra. 
Hålla i, hålla om, förklara att inget försvinner. Bara tar andra former, men att det också är ok. 

Vi är alla lite kantstötta. Men det är ok. 
Försök att skratta lite. Även om det gör ont. 
Det hjälper. 


Jag önskar dig glada mellandagar.
Tänk på dessa roliga dagar då allt ska hända. Allt det man inte hinner med annars. Träffa vänner  (herregud så många som hör av sig och säger att vi MÅSTE ses i mellandagarna), umgås, äta goda middagar, byta julklappar. 

Cathrine


























 

IMG_0268 IMG_0268

torsdag, kl 07:23, med kaffe på lilla brickan i sängen...

Bloggen skjuter i taket, tack vare er! Så jäkla glad att ni är så många som bryr sig om allt roligt som händer i just den här ålder.
Välkommen till Singel vid 60 som handlar om våra kroppar, vår mat, våra liv, dejting. sex, träning, relationer...
Ja, allt som hör ett helt liv till.
 

Kul vid 60. Någon skrev häromdagen, " du ger mig hopp om att bli 60, det verkar ju så kul". 
Ja, det stämmer ju! Alldrig haft roligare. Hade jag vetat hur kul det skulle bli hade jag blivit 60 för flera år sedan...
-jaha, vad är det för roligt med att bli äldre då? 
För min del så har jag aldrig varit mer vältränad. Vilket i sig är viktigt att faktiskt få berätta om, för det är så många som tror att det inte går eller skulle vara svårare i vår ålder. Tvärt om, säger jag. Med rätt mat och rätt sorts träning, så går det hur lätt som helst. Med artros fast helt utan smärta och värk. Faktiskt. 
Och planerar vi för minst 20 år till, så behöver vi våra kroppar...
( och där hjälper jag ju faktiskt till om du behöver stöd, hör av dig
Livet är ju så otroligt fullt av just liv. Intensivare, starkare, närmare, mer här och nu. Men också mer fyllt av "nypa sig i armen" ögonblick. Ja, faktiskt ett helt pärlband av dem...
Det gäller bara att se dem. 
(behöver du hjälp med att hitta dem, hör av dig)  


Jag ser tillbaka på den här hösten och framför allt det här året som gått.
Igår grät jag. . Både av lycka och glädje över tingens ordning numera, men också av sorg över hur jag kunde tillåta mig att göra mig själv så illa som jag gjorde. Att sitta fast ett år i en relation som till slut inte väljer mig.. 
Alla mina kompisar och min familj sa hela tiden, " du är värd något bättre", och jag orkade inte lyssna.  
Kan det vara så att jag inte ens själv tyckte att jag var värd något bättre? 
Det, den känslan, den tanken kunde jag äntligen sörja över och vara riktigt ledsen över.
Och sedan släppa den ifrån mig.

Tinder och dejting har varit väldigt roligt. Väldigt roligt. Man lär sig så otroligt mycket. Det jag tar med mig ur den upplevelsen är bara tacksamhet. 
Jag vet idag att vi är lika många knäppskallar som helt vanliga ensamma människor därute, precis som här..
. Massor av supertrevliga killar. Alla med samma "Lonely heart" som Bruce Springsteen sjunger om, som vi kvinnor. 
Klart det finns en hel del "lågt flygande dildosar och analsex", men jag tror det mest handlar om att de killarna tittat för mycket på porrfilm och tror att vi kvinnor gillar sådant.  Och en del av oss gör ju det ju också, så?

Jamen, är hon singel fortfarande? Den frågan fick Fredrik härom dagen. Vi får väl se vad han svarar på den frågan. Som bästa kompis så vet man ju alltid först om ens kompis är kär, eller hur? 
Well time will tell, som vi brukar säga.

Maten då? I dessa julmatsdagar?
Fredrik och jag var igår på det bästa julbordet i Stockholm. Det måste utan konkurrens vara Gamla Riksarkivet. Sådan magi. Jag älskar det stället.
Vi stötte på ett par härliga damer som tog sig så rart åt magen och bekymrade sig över vikten till jul.
Min gamla devis, lånad såklart, är att det handlar inte om vad vi äter mellan jul och nyår, utan vad vi äter mellan nyår och jul.
Jag äter väldigt "försiktigt" just nu. Jag äter av allt, men inte så mycket. Vill inte ha en mage som "står i alla hörn", och därför inte gilla kroppen. 
Jag vill gilla kroppen hela tiden och försöker röra mig extra mycket just nu. Idag blir det PW, imorgon Friskis och lördag någon form av megaformer pass. 
Det är enkelt. Gillar man sin kropp så vill man ju att den ska må bäst och vara glad. 
Det har inte alltid varit så, kan jag villigt erkänna. 

Så, om jag ska försöka knyta ihop säcken inför ett juluppehåll (vi får se om jag kan hålla mig) är att sträva efter att få dessa två tankar/känslor att smälta ihop till en helare människa. 
En person som både gillar sin kropp men även gillar sina val i livet. 
Och verkligen vill leva här och nu. 
Vara en person som gör mig själv glad.
Låter det som ett bra nyårslöfte?

Massor av kramar och härliga helger från Cathrine

- lova att höra av dig om det är något du tror jag kan hjälpa dig med. 
(du vet väl att jag är samtalsterapeut och med tiden blivit en riktigt bra sådan dessutom) Känns skönt att kunna säga.

























































 

IMG_4300 IMG_4300

tisdag kl 06:10, för tidigt, kan inte sova, men iaf kaffe i sängen på lilla brickan. 

Det är ju svårt att föreställa sig exakt hur det ska bli att bli äldre.
Jag kan ärligt säga att jag ägnade nog inte mitt åldrande en tanke. Innan jag blev äldre. 
Nu tänker jag på det som fan. 


Det där med hud och rynkor var något som inte ens hade slagit mig innan jag fyllde 50. Då vet jag att jag gjorde botox och fyllde i några djupa fåror i ansiktet inför min 50-års dag. 

Nu för tiden går jag och fyller i lite extra i kindbenen när jag har råd och lust. Oftast är det tyvärr för lite råd och för mycket lust. Därför inte så ofta. 
Inget större bekymmer faktiskt. Jag har förlikat mig med tanken på att vara 60, och det är ok att faktiskt SE ut som 60. Man ser ju faktiskt inte YNGRE ut bara för att man sprutat alla rynkor i ansiktet. Hals och händer ser ju iaf ut som den ålder de har...
Men man kan vara en bra version av sin ålder.

Jag har inga universalknep men ett par bra tips som jag gärna delar med mig av och som inte kostar mycket. 
Delar också gärna med mig namn på en mycket bra clinic ifall du till äventyrs skulle vilja göra något i ansiktet. då ska man gå till en duktig person där man kan känna sig trygg och det tipsar jag gärna om längre ned. 

Hud. Jag tar en stor skopa kollagenprotein varje dag. Kollagen stärker hår, hud och naglar och hjälper kroppen bygga nya celler. Jag märker att jag bygger bättre musker, då jag tränar ganska hårt, och det funkar bättre med ett bra proteintillskott.
Jag använder ett märke som heter Bulletproof. (finns bla på www.upgrit.se)  Det är ett animaliskt protein. Jag tror mer på animaliskt än på vegetabiliskt eller marint. Vi är ju mer däggdjur än bönstjälkar eller fiskar, tänker jag. 
Slutat jag med kollagenproteinet så tjoar kroppen efter ett par dagar att det saknas protein i kroppen och jag blir genast sugen på råbiff och blodiga biffar. 
Kroppen kan numera kommunicera ganska bra med mig, det är jag väldigt glad för.
(hemligheten är att jag har börjat lyssna)

Smörj. När man går ned i vikt i min ålder hänger huden inte med på samma sätt. Kostymen blir för stor och huden är inte lika elastisk som förr. Jag har hittat en olja på apoteket som är gjord för att hjälpa gravida kvinnor slippa bristningar på magen. Den fungerar precis lika bra om man vill att huden ska förbli smidig och följa kroppens form utan att rynka sig. 
Bio oil  går in i huden på nolltid och är väldigt billig och dryg. Beställ på www.apotea.se, billigast och bäst. 

Ansikte. Jag är inte så pigg på alla de sk anti ageing produkter och krämer som finns att köpa.  De flesta går bara på att strama upp huden och det gör den bara torr. Jag tror mer på en smidig, mjuk hud än en torr och hård hud. 
Hos kirurgen som gjorde mina ögonlock förra året hittade jag en utmärkt hudkräm, både dag och natt, som jag använder sedan dess. Loviderm. Den är svensk, framtagen av en hudvårdsterapeut. Inte dyr och passar en mogen hud utmärkt. beställ på www.loviderm.se

Ja, där har du mina egna favoriter. Jag jobbar inte med någon av dessa märken och får heller inte betalt för att tipsa om dem. Det känns ganska skönt faktiskt. 
Jag får heller inte betalt för att tipsa om Angelica Bauer på Bauer clinic.se men gör det väldigt gärna, för om någon ska spruta något i mitt ansikte så är det bara Angelica som jag litar på. 
Man ser bara ut som en piggare och fräschare version av sig själv. Och det får man faktiskt lov att unna sig, och det är inte konstigare än att färga håret eller måla naglarna. 

Ja, det där med huden, kroppens omslagspapper är knepigt, men spännande. 
Det jag har lärt mig efter att ha gått ned ganska mycket i vikt är kroppen är en magisk maskin och sköter du den rätt så har du så mycket glädje och njutning av den. 

Funderar du också att likt mig modellera om den för att bättre passa det du vill göra med den? 
Det går, och jag hjälper dig gärna. Hör av dig så pratar vi mer. 

Cathrine






































 

måndag, 07:53, mellan säng och tvättstuga, med kaffet på lilla brickan. 


Välkommen till bloggen som jag kallar för "Singel vid 60" och som kom till efter en hjärtesorg och som i första hand var tänkt som ett terapiarbete.  
Men har visat sig bli så mycket mer. 
Bloggen handlar om allt som händer i livet i denna period i livet. Livet, kärleken, sex, mat, träning, lycka...

Tack för all feedback och fina meddelanden, jag är så glad att du gillar det jag skriver och väldigt glad att så många hör av sig! Tack!

Jag har varit på dejt i helgen. En magisk helg på en för mig magisk plats. Allt var verkligen perfekt. 
Men såklart spökar det förflutna och man funderar på om det går att dejta sig ur en sorg eller om man ska sitta på kammaren i sex månader och plåstra om det sargade lilla hjärtat. 
Både "dejten" och jag kommer ur årslånga relationer ganska nyligen och är båda förvånade över att det faktiskt kan kännas väldigt bra trots att det borde gå längre tid innan man träffar någon annan. 
På frågan om och hur jag skulle reagera om det förflutna skulle höra av sig och vilja ses igen så så var mitt svar snabbt och väldigt självklart, att om det går att känna väldigt starkt för en annan människa så är det redan ett svar i sig. Nej, det går aldrig att backa och gå tillbaka. Det tåget har gått från stationen och kommer inte tillbaka. Ingen vits med att stå kvar och titta...
Livet är tänkt att levas framåt, inte bakåt. 
( och efter en sväng till tvättstugan och tankepaus så tänker jag såhär, det finns ju alltid fördelar i alla situationen, och i just denna, så måste ju ändå fördelen vara att man inte har bråttom någonstans. Det får ta tid. Det ska ta tid. Typ så. ) 

Igår snubblade jag över en kul bild och text. Kloka ord av Julia Roberts ( eller någon annan) om att vi kvinnor vill ha en en partner, inte ett projekt att rehabilitera. Oj, vad det smällde till på FB igår efter denna post. 
Jag tänker att denna text är ju faktiskt inte könsbunden, det kunde lika gärna vara Richard Gere eller någon annan av hans sort (tänkade män) som skulle kunna skriva något ganska snarligt om kvinnor.
Var en partner, inte ett projekt som måste ändras, fixas, lagas. 
Var hel. Var inget projekt. 
Jag har så många väninnor som när de träffar män slänger in en liten brasklapp om vad som behöver ändras på honom för att bli perfekt. Och tror såklart att hon är "den utvalda" som kommer få honom att förändras. 
Not happening. Not any time soon. not never. 
Gilla det du ser. Eller avslå. Enkelt. 
(eller borde iaf vara så) 

Vad tycker du?

kram, Cathrine



































 

torsdag kl 07:16, med jobb och kaffe, i sängen. 

Ligger i sängen och korrar manus till en ny bok som kommer ut i januari. 
Stort tack till Expressen som låter mig göra mina Mosleyinspirerade 8/800 böcker för deras räkning. 

Det blir den fjärde boken på detta tema. 
Det är jag så sjukt tacksam för att få göra. 
Metoden är nog det bästa jag har gjort i mitt liv. ( och jag har gjort väääldigt mycket.) 
Genom att under en period dra ned/utesluta en del produkter och dra upp mängden av andra, så får man så galet bra resultat. Lägre blodtryck, lägre blodfetter, lägre blodsocker.  Det som till vardags kallas för det metabola syndromet och som håller på och gör väldigt många människor sjuka i förtid. 
En lägre vikt får man som en bonus på köpet, liksom. Men det viktigaste är alltid hälsan. Utan en bra hälsa spelar det ingen roll vad du väger. 

Tacksamhet är inte enkelt. Vi tar så otroligt mycket för givet. Med all rätt, vi vet ju inte om något annat. Det är ju egentligen inte förrän vi blir av med hälsa, kärlek, ett tak över huvudet som vi kanske först då till fullo förstår innebörden av det , och är tacksamma för det vi har. 

För min del stod det där med tacksamhet inte klart för mig förrän jag gick pilgrimsvandringen för snart två år sedan. Jag gick 80 mil på 5 veckor. De bästa veckorna i mitt liv. 
Så mycket jag tagit för givet. 

Här har jag saxat ur en annan blogg jag skrivit..

" Jag började gå. Så gick jag, och gick, och gick… och gick.
För varje dag, för varje blåsa, för varje vandrarhem, för varje sovsal, för varje gemensam toa och dusch så växte något nytt fram.
En glädje som jag inte känt på många år. En tacksamhet för de små sakerna som jag kanske aldrig haft tidigare. En lycka över alla dessa makalösa möten med andra människor. En ödmjukhet inför den egna kroppen som vid 58 års ålder kunde bära en ryggsäck och gå i 8 timmar per dag, i ur och skur. ( jo det regnar en hel del)
Framför allt så träffade jag en människa som jag inte haft kontakt med på många år. Den glada, lyckliga, sorglösa versionen av mig. Henne som jag förlorade kontakten med för många, många år sedan och faktiskt glömt att hon fanns.
Jag var hela tiden orolig att hon skulle försvinna och blekna bort när vi väl var framme i Santiago, fem veckor senare.
 Det visade sig vara en obefogad oro. Hon finns kvar. Hon är om något ännu starkare och gladare idag.
För att vidmakthålla henne så har jag valt, (eller möjligen den magiska Caminon som valt mig) så vandrar jag nu sedan dess med gäster varje år ett par veckoturer längs Caminon.
För man behöver faktiskt inte gå hela sträckan, alla de 80 milen för att förstår hur vackert det är, hur förunderligt märklig och magisk Caminon är. Hur vackert det är. Det räcker faktiskt utmärkt med de 12 milen jag går med mina grupper, för att fylla på med glädjebränsle för en lång tid framöver.
 
Och om jag någon gång skulle glömma så har jag för säkerhets skull idag en kraftfull Caminosymbol med mig, en pilgrimssnäcka som är vägvisaren längs vägen, nu tatuerad på insidan av vänster armled, för att alltid hitta rätt, hitta vägen.
Hela vägen.



Vill du också vara med om något magisk i ditt liv?
Då tycker jag att du ska hänga med mig på nästa 1-veckas vandring längs Camino de Santiago de Compostela. 
Läs mer här. 



 





 









 

IMG_2195 IMG_2195

onsdag, kl 07:15, liite trött i ögat efter bara 4 timmars sömn. Dejtinglivet för en 60-åring är hårt. Men roligt. 
Nödvändigt kaffe på lilla brickan, i sängen.


Ja, man är ju inte 50 längre, som jag brukar säga...
Men å andra sidan hade jag vetat hur kul det blev att bli 60, så  hade jag gjort det för flera år sedan...

Tack för alla vänliga rader jag får. Ni är många som på bara dessa två veckor följer de öden och äventyr man kan råka ut för om man till äventyrs skulle börja dejta vid 60. Bloggen handlar om Livet vid 60, kärlek, sex, dejting, hälsa, träning. Ja, allt det viktiga och roliga. 
Det har också varit ett sätt för mig att bearbeta en stor sorg och en relation som inte ville samma sak som jag. ( inte hans fru heller) 
Men det bleknar, och tindret i ögonen har tänts igen.  
Så varmt välkomna. Glad att du gillar det jag skriver. 

Tomtar på loftet har jag funderat på ett tag nu.
Du som läser bloggen vet att jag verkligen gillar människor med ett rörligt intellekt. Hjärnan är ett otroligt attraktivt organ. Slår faktiskt många av organenen längre ned...( nåja ett gott hjärta är inte fel heller)

Jag vet inte vad det har varit i min dejtingprofil som attraherat en speciell typ av killar. Men de tre (!) dejter jag varit på har varit med samma typ av män. Framgångsrika företagare. Gott ställt. 
(jag undrar verkligen var det var i min profil som fick just den typen att högersvajpa just mig. Tänk, tänk, tänk) 

då tänker jag såhär...har det gått så bra i livet som det gjort för dessa killar så borde rimligen hissen gå hela vägen upp, alla tomtar vara på loftet samtidigt, alla hästar hemma.... ja, du fattar. 
Men det är de inte. 

Då tänker jag vidare. 
Nu ser jag tydligt loftet framför mig, stegen upp till loftet, och däruppe står hela gänget av tomtar. 
Det är stor trängsel i ena sidan av det stora rummet, ( hjärnan) för där står alla IQ-tomtar. Strama, korrekta och snygg slips under tomtejackan. (skräddade jackor, sitter fint) Några av dem har faktiskt backslick under luvan. 
Alla små tomtar som gjort att det gått bra för just denna börsVD med halvlångt hår i nacken.
Alla IQ-tomtar är mao hemma.

Men den andra sidan av rummet då? Där borde ju rimligen de mjukare, varmare, mer empatiska EQ-tomtarna stå och hänga, eller hur? Oj, vad tomt det är där..
De där som kommit till efter pilgrimsvandringar, djupa samtal med kloka vänner, personlig utvecklig, yoga, meditation, kärlek till sina barn och till naturen. De som tror på de mjuka värdena i livet.Till det enkla och det självklara. Det finns ju numera en hel del bra exempel på framgångsrika människor, både män och kvinnor som bevisligen har en hel bunt av dessa sympatiska tomtar på sina loft. 

Det är inte många man träffar som har denna uppsättning av tomtar hemma.
Där både EQ-tomtar och IQ-tomtar får plats och som gör dessa människor så otroligt spännande. 
Men de finns. Tro mig. 

Idag strävar den tappra lilla människan, ( som borde sovit fler timmar i natt) iväg på ytterligare en spännande Food Tour. Se bild!!!

Tycker du att det jag gör verkar vettigt. se hemsida, så går det utmärkt att ge bort mig i julklapp. En timmes kostrådgivning, en vandring, en terapitimme eller walk and talk. Alltsammans bra julklappar till någon du bryr dig om. Då beställer du helt enkelt ett presentkort som skickas hem till dig. Lagom till jul. Kolla som sagt hemsidan. Där finns länk till beställning. 

Stay tuned. 
Tack för att du läser.
Cathrine














  

 

































 

IMG_0005 IMG_0005

Trött som fan, tisdag kl 07:10, tack och lov med kaffe på lilla brickan i sängen.
Sover dåligt. 


Jaa, nu vet jag iaf att det finns en namn på det som händer när Poff!, de bara försvinner.
Det kallas ghosting och är ett relativt nytt begrepp i dejtingvärlden. 
Det betyder att du försvinner "som ett spöke" i tomma intet.  Det är lika vanligt bland tjejer och killar. 
Du lovar att höra av dig, återkomma, ringa tillbaka. Så gör du plötsligt inte det. Då har du ghostat någon. Dumpat utan att höra av dig, helt enkelt. 
Så, nu vet du det. 

Men jag lovade att det skulle handla om vänskap idag och vad som händer när man träffar någon. För träffa någon är ju liksom vitsen med det vi håller på med när vi dejtar. Men hur hanterar vi sedan våra vänner/väninnor när vi "försvinner in i kärleksbubblan"?
( i vår ålder lär man väl hinna dö innan man kommer ur den) 

Både den ljuvliga Lisa ( ska jag förkorta henne till LL?) och bästa kompisen Fredrik pratar om vad som händer när man blir så där kär och uppslukad nästa gång. 
LL pratade om en "avundsglädje" , det vill säga motsatsen till avundssjuk. Att man på ett kärleksfullt sätt blir avundssjuk på en kompis som träffat den rätte, men inte jag. Och det är ju inte så att någon av oss blir så himla ensamma för vi har ju flera kompisar, men vissa är ju ändå speciella. ( för mig är just dessa två väldigt speciella) 

Man ska ju ha klart för sig att både kärlek och vänskap förändras över tid. I vår ålder (läs 55-60) så har ju självklart kravspecen på den man träffar förändrats. Man söker en partner men kanske inte en sambo och inte en äkta make längre. 
Samma sak gäller nog vänskap. Man söker en annan typ av vänskap. En viktigare sorts vänskap. Jag kan inte riktigt förklara skillnaden, men den är tydlig för mig. 
Det kanske har med tid att göra eller kanske att man söker sig till människor som kan formulera tankar och framför allt känslor. Människor som vågar prata om sina känslor på ett öppet och moget sätt. 
Sådant är väldigt attraktivt. Både i kärlek och vänskap.

När det gäller vänskap så kan jag ju inte låta bli att nämna Fredrik. Den som på senaste året har kommit att bli min absolut bäste vän, och som jag pratar med varje dag och hänger med nästan jämt. 
Jag får många reaktioner på detta. Tydligen tycker många att det är konstigt att vi "bara" är vänner, speciellt verkar det bekymra och förbrylla kvinnor. Speciellt när han ser väldigt bra ut, en väldigt attraktiv man, och har modet att vara både mjuk och manlig. 
(låter som jag skriver en kontaktannons åt honom).
Vi pratade härom kvällen på väg till en fest om vad som händer om någon av oss skulle träffa någon. 
Fredrik menar att jag är mer svartsjuk än han och skulle få det svårare än han om han försvann i "bubblan" med någon annan. 
Vi dejtar ju båda två, och pratar mycket om de vi träffar. Jag tror att så länge man gillar den som den andre träffar så kommer aldrig detta bli ett bekymmer. 
Men time will tell, som vi brukar säga. 
Jag kanske blir ett svartsjukt monster när det väl händer. Vem vet hur man reagerar i denna ålder. Här har jag ju aldrig varit förut, så det ska bli spännande.
Som Pippi brukar säga. 

Jag fick en fråga igår från en dam som undrade om det var normalt att känna sig så otroligt trött nu när hon väl var ute ur en lång relation och lämnat all skit bakom sig. 
- Klart det kan kännas om en gigantisk utandning när man väl är ute på andra sidan. Men om inte ny luft snart fyller lungorna och ny kraft kommer tillbaka så ska man nog titta lite extra på den tröttheten tänker jag. 
Jag jobbar ju till vardags både som samtalsterapeut och jobbar med tillskott. Så det finns väldigt mycket att både prata om och framför allt ta hjälp av lite extra sk naturliga "piggelinpiller" under en period och framför allt se till att den stora tröttheten inte beror på något annat. i vår ålder.
Kontakta mig då här. 

Imorgon ska det handla om tomtar på loftet. Både IQ-tomtar och EQ-tomtar. So stay tuned.

Nu ska jag skutta iväg till min älskade träning från helvetet, Megaformer, på The Place, Stockholm. 

Begreppet vänskap har jag illustrerat med en bild på mig och en annan mycket god vän Eva Berggren som jag arrangerar hälsoresor med. 
Har du lust att följa med oss till Turkiet i vår och hoppa och skutta? Häng med! 


kram, Cathrine. 




























































 

IMG_1132 IMG_1132

måndag, kl 07:02,hemma i sängen, kaffet på lilla brickan....

Fredrik, (bästa kompisen, ni vet) sitter i en panel för Kärlek i P4 där jag gästat en gång. 
Ämnet igår kväll var "Vilken var din värsta dejt?" och jag fick frågan om jag ville medverka per telefon. kl 22:45...

Jag har inget rolig kvar att säga så sent...
Så jag tackade nej.
Men tänkte berätta det för er istället. 

Man skulle ju kunna tro att en värsta dejt är någon som dyker upp sent, luktar illa, klär sig väldigt fult eller bara säger dumma saker, ( tänk er att vara på dejt med en kille som visar sig rösta på SD, jag menar, herregud) 
Min första tanke var att värsta dejten nog ändå är killen som bara mal på om sig själv och på två timmar inte ställt en enda fråga till dig. 
Det hände mig för ett par veckor sedan. Han var psykoterpeut och vi gick runt Djurgården ( väääldigt långsamt) och han pratade BARA om sig själv på in och utandning i två timmar.
Det blev ingen andra dejt. 

Men så kom jag på efter ett samtal med min partner i crime på Tinder, den ljuvliga Lisa, som berättade om sin dejt - som helt enkelt bara försvann!
Hon var hembjuden på middag men han ringde aldrig och berättade VAR han bodde. Kanske den utlovade Boeuf Bourguignonen brände fast?
Poff! Bara försvann. 
DET måste ju vara den värsta dejten? Den som inte blir av!

Jag minns en sådan dejt. Vi hade varit på en första dejt. En tretimmardejt. Väldigt trevligt och lovade gott för ett andra möte. Snygg kille. BörsVD. Långt hår. (om man gillar sånt)
Nåväl. Vi planerade för en andra träff och jag fick ett ryck och frågade om han ville följa med till Madelein på Gloria 50+ disco och dansa. Jo,då det låt ju jätteroligt, han skulle bara kolla med sin kompis som han skulle träffa för en AW innan, och ringa tillbaka om 5 minuter..
Jag har fortfarande inte hört ett ord.  Poff. 

Den ljuvliga Lisa och jag hade långt samtal om vad det är som gör att män försvinner, utan att höra av sig..
Att skicka ett sms och säga att man just nu inte vill fortsätta att ses igen är väl inte så svårt?
 Fredriks teori ur ett manligt perspektiv var att männen får för stora prestationskrav, och därför backar ut. Det tror inte jag.
Lisa och jag kallar det för "Tindersyndromet"  Den värsta dejten är den som inte blir av.

 Själv så har jag nu lagt ned Tinder och tänkte köra IRL istället. Vi får se vart det tar vägen. 
Nu är det dags att skicka iväg veckans medlemsbrev för dem som går min kurs 8/800 online. Är du nyfiken på att ta tag i vikt och hälsa efter helgerna? Kolla då här. 

Som vanligt så blir jag glad om du hör av dig med input och åsikter. Vill du att jag tar upp något du själv funderat över?
Imorgon tänkte jag att det skulle handla om vad som händer med mig när min bästa kompis faktiskt träffar någon. Vad händer med mig? slutar vi ses? Visst är man glad för sin kompis som får träffa någon, men vad händer inom mig?
Det ska vi prata om imorgon. Så stay tuned.
( och för dem av er som undrar, och det verkar vara ganska många, Fredrik är inte gay. någonstans) :-) 

kram, Cathrine






































 

fredag morgon, kl 06:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om den råa tonen i dejtingvärlden där man hamnar i samtal om kroppdelar mellan naveln och knäna innan man hinner säga Hej. 
Eller hur man lurar sig själv att tro att man är yngre än vad man är genom att dejta yngre människor. 


Men så fick jag ett sms igår kväll från en lite yngre kvinna som skrev och tackade för bloggen och som kände lite hopp inför att börja dejta nästa år.
Och då ändrade jag mig direkt. 
Jag kan ju inte förstöra hennes drömmar genom att berätta att det finns en del tokiga män på nätet som tittat för mycket på porrfilm och missat vad kvinnor egentligen vill ha. Mer romance och mindre analsex, för att vara exakt.
Och ja, många män letar primärt efter just en sexpartner. so deal with it och träffa någon annan istället. 
Jag kan ju heller inte berätta för henne att vi alla tror att just jag ser yngre ut än vad jag är och därför helt logiskt därför borde träffa en yngre partner.  
Det funkar tyvärr inte så. 
Lika barn leka bäst. Face your age, liksom.

Därför ska jag istället skriva om alla gulliga, vänliga och snälla människor, precis sådana som vi, som finns därute. 
Det gäller bara att pussa ett par grodor innan man träffar prinsen. (eller prinsessan). 
Jag får inte heller glömma att skriva att om man dejtar så får man vara beredd på att "inte gå hem i alla stugor". Men bara för att han som du träffade och tyckte var så himla gullig inte ringer tillbaka så betyder det inte att det är något fel på dig. Säkert inte på honom heller, men inte rätt person för dig. 

För när du minst anar det, är som mest oförberedd, så händer det. 
Plötsligt är du 16 igen och pirret är precis detsamma. 
Jag lovar.

För egen del så stillar sig livet på ett sätt som jag inte var förberedd på och bara storögt står bredvid och njuter av och är tacksam för.
Jag insåg att jag faktiskt sörjt klart. Sorgen var ju så stor medan relationen pågick och när det väl var över så hade jag också sörjt klart och kunde gå vidare.
Det finns en stor sorg och saknad över det liv som aldrig blev, det liv som aldrig blev mitt. 
Men det har faktiskt blåst över. 
Min mamma brukar skoja om att jag alltid landar på fötterna och alltid är snabbt uppe och springer igen, även om jag ramlat och ibland slagit mig riktigt illa. 
Hon har ju rätt. Hon har ju känt mig i 60 år. Så om någon vet så är det väl hon. 

Nu ska jag ta en kopp kaffe till, sedan är det dags för PW med bästa kompisen Fredrik, klientmöte och sedan veckans lunch med mamma. 
Eftermiddagen är vikt för fåfängans marknad för lite putsning av fjädrarna och kvällen ser jag fram fram emot med AW med ny rolig kompis.

Jag lever med andra ord i den bästa av världar.
Det får man lov att påminna sig om, det är ibland lätt att glömma. 
Och tacksamt njuta av ett lugn som lägger sig. 

Många skriver till mig, gör det gärna du också om det är något du tycker jag borde tipsa om, skriva om, eller något du funderar över.

Ha en underbar helg,
Cathrine





















 

gone fishing gone fishing

onsdag, kl 05:22, med kaffe i sängen på lilla brickan. Pigg som en mört! Tillbaka till det som är jag. 

Jag har nu hängt upp skylten på Tinder. Gone fishing. Tagit helgledigt. 
Tänkte testa lite IRL tid istället.


Jag fick en fantstisk komplimang igår. Det glittrar i dina ögon, sa en trevlig person till mig igår. 
Och mycket kan man fejka, breda leenden och stora skratt, men det finns en sak man inte kan göra om man inte är glad. Man kan inte tindra och glittra. 
Så, alltså är jag glad igen.
(sådär försiktigt smygglad. Lite bambi på hal is-glad. Lite Pippi-glad. Lite "vad är det värsta som kan hända"-glad.)

Ni som följt bloggens första stapplande steg vet ju vid det här laget vad som är vitsen med alltsammans.
Jag följde min gode vän P-G´s utmärkta råd att skriva mig ur en sorg, en relation med en man som är gift och valde att stanna kvar. 
( nu har det äntligen blivit ett avslut i detta, läs längre ned...)
MEN Singel vid 60 är egentligen ett forum för allt som händer i denna period i livet. Kärlek, sex, relationer, hälsa, sömn, träning... ja du fattar. 
Livet, typ. 

Ok. Here goes. Avslut. Closure. 
Jag tog äntligen mod till mig och ringde. Dags för ett avslut och ett uppbrott. Dags att stänga till den dörren som egentligen aldrig var öppen. Iaf inte för mig. 
Det var det bästa jag gjort. 
Samtalet blev artig, trevligt och väluppfostrat. Och precis det jag behövde. Dag att släppa taget och gå vidare. Välsigna och släppa taget.
Minns du att jag har skrivit om gläntan, den där ljusa varma platsen i mitten av den mörka skogen? Den där platsen som jag irrat bort mig från och nu längtat tillbaka till sedan en tid?
Nu börjar det ljusna.  Jag ser platsen igen. Jag är kanske inte tillbaka helt och hållet, men på väldigt god väg. 
Och kanske inte ensam.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min fina lilla mamma igår. Vi pratar varje dag. En välsignelse i sig. tänk att få vara i min ålder och fortfarande ha en mamma som är klar som en kristallkrona och som man varje dag längtar efter att få prata med.
En gåva. 
Nåväl, vi hade ett av våra dagliga samtal igår.
Vi pratade om kärlek och förmågan att känna kärlek. Om välsignelsen och gåvan som vi människor har, att få fortsätta att känna och kunna älska. 
Jag berättade om ett möte. Och om hur glad jag var att få känna det där pirret i magen. Och om glädjen att kunna känna på det viset. oavsett om det blir fler möten eller inte. 
Bara att få vara glad igen. 
Det är roligt att vara glad med en annan människa. Det är roligt att få vara glad med sig själv. 

Imorgon är det dags för veckans sista blogg. Jag tror det kommer handla om ålder och vad jag lärt mig om vikten av viss ålder, iaf på Tinder! Så stay tuned.

Om du känner att du absolut inte får nog av mig och mina upptåg så tycker jag att du ska hänga med på hälsoresa i vår, där vi tränar, hoppar, skuttar, vandrar och lagar nyttig mat, och pratar.  på galet vackert plats i Turkiet.  (tjejresa)

ELLER min pilgrimsvandring i juni. Då vi vandrar en vecka på pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Den veckan är självklart öppen för både män och kvinnor. Singel eller par. 

Läs mer här. 

Det som är så kul är ju att se hur jäkla fort bloggen har vuxit ( tack vare er) OCH  att många män läser den, vilket jag tar som en extremt stor komplimang. 
Extra kul är också ert stora engagemang, alla kommentarer jag får och allt engagemang. Allt bry och all feed back. 
Tack. 
Cathrine










 














 

IMG_3263 IMG_3263

tisdag, 07:54, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.
( ja, jag vet, konstigt liv)


Igår kväll var jag inkluderad, igen. Tack.
Denna gång var det min kloka väninna Monika som bjöd med mig på releasepartyt för den just nu mycket hyllade och hypade boken, Vi måste prata om 50.

 

På scenen satt bla Mian Lodalen, Mari Jungstedt, Annika Lanz och Anna Lindman och diskuterade 50+ tankar. 
Det var bra tankar, även om några av oss log både igenkännande och drog på ena mungipan.
Fast det är bra att det snackas om klimakteriet, PMS, mens och sex. Det behövs. Det banar säkert väg för generationen efter dem. 
Fast det roliga är ju att man aldrig tror att man ska hamna där själv...
Å andra sidan vem hade trott att man skulle bli 60? Inte jag iaf.

Funderar på mina anfall av glädje och lyckoskutt..
Det är ju inte så jämt. Inatt vaknade jag vid 4-tiden och kunde inte somna om, då är man inte så jäkla superhappy vid 7 när man ska ha tvättstuga. 
Inte mycket hoppsa-steg då inte...

Glädje på burk
Finns det något att ta till när de där hoppsa-stegen inte riktigt kommer naturligt. Något annat än rent antidepressivt?
Ja, faktiskt. Riktigt bra grejer dessutom.

Först och främst så måste vi ha klart för oss att 70% (!) av serotonin och dopamin tillverkar i tarmen, i de två kg förhoppningsvis glada mag och tarmpaketet. Med den kunskapen väl förankrad så kan man ju fundera på vad man egentligen borde satsa det tunga artilleriet någonstans.
Efter att ha lusläst den utmärkt "Kimchi och kombucha" av Soki Choy, och hennes teorier om "the brain-gut connection" så kommer man ju på andra tankar.
Eftersom så mycket av det vi behöver av måbra-substanser får vi genom att lägga om kosten och äta mer antiinflammatoriskt och mer syrade råvaror så är det ju en bra början. Förutom Sokis bok så finns ju även den utmärkta Hälsorevolutionen av Maria Borelius och Välj hälsa av Stig Bengmark. 
Alltsammans utmärkt läsning.
Vill du lära dig mer om sådant, hör av dig så förklarar jag gärna mer. 

Fortfarande sugen på något i tablettform?
Ja, då skulle jag nog satsa på 5-HTP, det är gjort på en ört, Griffonia och är naturligt humörshöjande. Inte helt enkel att få tag på i Sverige när man väl förstod hur effektiv den är. Det brukar finnas på flera olika hemsidor att beställa och möjligen även "under disk" på en del kunniga och välsorterade hälsokostbutiker.
Vidare så är jag själv väldigt förtjust i både den gamla hederliga Rosenroten som verkar direkt och såklart favoriten, den ayurvediska Ashwaganda

Som sagt, hör av dig om du vill prata med om sådant här eller som du tror jag kan hjälpa dig med!

Cathrine























 

Måndag, kl 08:27, fortfarande i sängen (!) med kaffe på lilla brickan.
(egen företagare, egna tider, lite jobb i december)


Livet levererar.
Jag var ute i helgen med min underbara kompis Caroline, fick följa med henne på releaseparty för Kirsti Tomitas nya musik, på Fotografiska. (heeelt fantastiskt bra, fö) 
Vi vandrade hemåt i vinternatten och jag försökte förklara hur jag kunde vara så galet glad och tacksam över livet. Rent ekonomiskt är det väl ingen höjdare nu i december, min sämsta månad jobbmässigt. Är väl lite blond och korkad som inte oroar mig mer, men tror att det vänder i januari. 
Men det där sockerdricksbubblet i magen har liksom inget med pengar att göra utan handlar mer om livslycka.
Vid den här tiden förra året hade det gått upp för mig med full kraft varför man absolut inte ska vara ihop med någon som är gift. Iaf inte någon som är gift med någon annan. Det är nämligen fru och barn de umgås med när det drar ihop sig till jul och nyår. Såklart. Det är ju så det fungerar.
Men sorgen och saknaden är inte mindre och ledsamheten är så stor. 
Jag ville inte julpynta och ville inte glimma och glittra det minsta lilla. Jag var bara så jäkla ensam, ledsen och övergiven. 

I lördagskväll när jag skilts från Caroline och fortsatte hemåt över Stockholms broar så var det så vackert med alla ljus och jag hade ett riktigt "nypa mig i armen" moment över hur härligt allt är. 
Fredagen var också jättehärligt. På fest/julmingel hos bästa Varg med min gulliga bästa kompis Fredrik. En sådan där kväll när alla ens stjärnor står i rad och man träffar den ena nya roliga människan efter den andra och har vett nog att vara ödmjukt tacksam över det. Så där bubbligt tacksam, du vet. 

Jag berättade om denna nästan outhärdligt sliskiga lyckokänsla för den supertrevlige man jag dejtar nu, (via Tinder, som verkligen levererar) och han log rart och undrade lite stillsamt om det möjligen hade med honom och hans väldigt fina uppvaktning att göra? Ja, det är möjligt. Det bidrar iaf helt säkert. 

Jag har en teori. Det har med inkludering och exkludering att göra, snarare än uppvaktning.
Och tacksamhet. En stor portion. 

Jag befinner mig i en värld idag av inkludering. Jag är inte bortvald, jag är tillvald. Både privat, vilket betyder att flera goda vänner hör av sig och frågar om jag vill följa med på roliga saker. Jag är en person man vill hänga med. Vilken gåva det är. 
Jag är även inkluderad i diverse spännande jobbrelationer som under det nya året kommer ge nya jobbmöjligheter och spännande samarbeten.  Vilken gåva det är, det också.
Så, sockerdricksbubblet i magen handlar om att vara tillvald, inte bortvald. 
Och förhoppningsvis ha förstånd nog att se det, och vara ödmjukt tacksam och lycklig över det. 

Ungefär så tänker jag. 

Nu kickar jag igång min måndag och min vecka med att skicka ut veckans Onlinekurs. (läs mer här) 
  
Cathrine


















 

Skrivet onsdag kväll och postat torsdag morgon.

Insida och utsida. 
Man behöver ju bägge, tänker jag. 
En stark utsida och  en skör insida.
Precis som Tigger i Nalle Puh.


Så många som hör av sig...
Tack, tack och tack. Män som inte känner igen sig i "pang på rödbetan"  och kvinnor som känner igen sig alltför väl.
Jag är oerhört tacksam för all denna respons och feedback. Det har aldrig hänt mig förut.  

Jag hade ett bra snack igår kväll efter ett Röhnish-event med fina I. Vi pratade relationer och hon påminde mig om något viktigt. En stark utsida. 
För att dejta ( i vår ålder ) krävs en hel del skinn på näsan och en hel del självkänsla och en rejäl portion självförtroende.
( stor skillnad mellan självförtroende och självkänsla) 
MED ANDRA ORD , dejta INTE om du befinner dig i ett emotionellt "ytterläge", om du förstår vad jag menar... 
För du kommer att bli ratad. Du kommer att bli dissad. Du kommer att bli bortvald. Du kommer att må piss av att någon du träffar som du  gillar( mot alla odds)  och som faktiskt  inte gillar dig. 
Deal with is. Eller avstå. 
Alla gillar inte alla i denna värld. 

Men det betyder inte att du inte är värd att älskas. Bara inte av just henne/honom. 
Är man inte redo för det ska man inte dejta. 
Så enkelt är det faktiskt


Innan vi släpper denna tråd helt och hållet så kan jag ju inte låta bli att tipsa om sånt som faktiskt funkar på utsidan. (insidan är vi väl ganska klara med, for now anyway?)
Detta funkar på både män och kvinnor. 
Det är en kombo av vad min bäste vän Fredrik ( funktionsterapeut, www.hälsomottagningen.se) säger och vad jag brukar mala om med mina klienter, nämligen att vi behöver mer kollagen för hår, hud, naglar, muskelbyggnad och nytt brosk. Mao, ett bra kollagenpulver, ( Bulletproof, finns på upgrit.se )
Fredrik och jag ( nä, vi är inte ett par) dricker gärna 1/2 liter benbuljong per dag och rör ned 1-3 msk/dag i den varma buljongen. 
Vidare så behöver man gurkmeja och nypon för lederna tillsammans med kollagenet. 
Nypon och gurkmeja läker inflammationer ( läs artros) och kollagen bygger nytt brosk. Enkelt.
Men välj för gud skull inte fiskkollagen, vi är ju inte amfibier. Inte vegetabilskt kollagen heller, för vi är ju inga bönssjälkar...
Vi är animalier. och behöver därför animaliskt protein. Så tänker jag iaf.

Till sist. glöm inte huden. Det var där vi började egentligen. Bio oil var från början tänkt för gravida kvinnor och bristningar. Det visade sig att just den oljan var bra för det mesta. Smörj dig med oljan minst en gång per dag. Oljan läker och gör huden smidig. The shit, mao. 
(beställ på Apotea.se) 
Vill du prata mer om sådant här. Hör av dig. 

kramkram!
Cathrine
















 

pang på rödbetan pang på rödbetan




onsdag, jag skäms, kl 9:29, i sängen, med kaffe på brickan. Jag försov mig..

Pang på den berömda rödbetan!
Jag har funderat mycket på det där med varför män i min ålder så himla gärna vill skippa både förrätt och varmrätt och gå direkt på desserten…
och fort ska det gå.

Jag menar, alla gillar väl sex, och fattar att den biten är viktig. Men varför denna brådska bland män i denna ålder?
Är det för de är rädda att Viagran ska sluta verka och därför vill panga på rödbetan direkt? Är de rädda att det inte ska funka och därför har så bråttom? Är det ett sätt att visa för sig själv och den kvinna de träffar att man är en riktig karl och minsann fortfarande får upp den?
(vilket tyvärr inte alltid är fallet, oss emellan.)
Ja, och då ligger man ju där som lilla terapeuten och klappar fint och säger att det absolut inte spelar någon roll…
Stefan säger på Instagram om just "rödbetssex" att flera av hans kompisar menar att "det finns inget att vänta på"...
Själv så menar den sympatiskte Stefan att det är ju hål i huvudet att det känns som man missar det bästa om man hoppar över en 5 rättersmiddag och tar in efterrätten direkt. 
Heja Stefan!
 
Nåväl, vi lämnar rödbetan för nu, och kastar oss rask in på nästa spännande område, nämligen ålder.
Det är spännande det här med ålder. Jag träffar nästan bara yngre män, av någon för mig outgrundlig anledning. Kategorin ( läs kring 50) kan grovt delas upp i två gruppen. Give or take a few.
De som säger att ”ålder är bara en siffra”. Och de som verkligen menar det. Stor skillnad. Stoooor.
Jag tror att man tycker att man är lite härlig och fördomsfri som kan dejta båda uppåt och nedåt. Men väldigt få killar klarar av de i verkliga livet. De vill träffa någon yngre. Det är nedärvt liksom. Yngre kvinna, äldre man. Punkt.
Men, och jag säger det igen, det finns faktiskt ett par stycken som faktiskt menar vad de säger. Age is not an issue. Om man nu inte ska ha barn, villa, vovve och volvo igen. Och det ska man ju inte.
Så, hopp om livet, med andra ord.
 
Jag har ett par väninnor i min ålder och äldre som dejtar.
Den ena, H, som är mitt ljus och min ledstjärna och förebild. Hon är 60+ och sopar banan med de flesta 45-åringar….
Det var H som så enkelt och självklart förklarade för mig varför man absolut inte ska ljuga om sin ålder, utan istället vara tacksam och stolt för den. ( betänk alternativet) Efter det samtalet sätter jag stolt ut min ålder. Take it or leave it.
Sedan har vi underbara M, snyggt fyllda 70 och några, fortfarande jobbar och är aktiv och helt enkelt inte hittar killar som vill dejta någon som fyllt 70, oavsett hur hon ser ut. (hon ser för övrigt ut som en ass snygg 50-åring. Hon b o r d e dejta utan ålder.
Livet är varken enkelt eller rättvist.
 
Till sist har vi härliga R, som driver hälsokostbutik som konstaterade att efter ett besök på Café Opera i helgen med sonen och hans kompisar att hon höjde medelåldern ganska så drastiskt.
Varför är vi så himla ålderssegregerade i Sverige? Varför finns det inte fler ”blandade” ställen där man känner sig välkommen och passar in, oavsett ålder?
Som sagt, livet är varken enkelt eller rättvist.
 
Men fruktansvärt roligt. Speciellt om man betänker motsatsen.
Kram från Cathrine


Vill du boka privat hos mig för frågor kring vikt, hälsa, jag är bra på både hormoner och sköldkörtel och annat trassel som händer oss i denna ålder.
Eller bara vill prata om livet och dryfta de frågor och funderingar som kommer upp i livet just nu, så hör av dig så bokar vi en tid och ses.
Jag är bra på att lyssna.
 Klicka här
 
Tack för all fin feedback från er, både här på bloggen och i de sociala flödena. Tack. 
Madeleine tipsar bla om en östrogenring som förs upp i slidan och byts var tredje månad av gyn. Tydligen inte så känd ännu.

IMG_1139-1 IMG_1139-1

tisdag, kl 06:20. I sängen med kaffe på lilla brickan.

Vaknade tidigt. Mycket i huvudet. Det är inte enkelt att vara egen företagare i dessa dagar. Ännu mindre roligt när man är i denna ålder och det finns en hel massa roliga, och yngre människor som slåss om samma uppdrag.
Ja, som du märker, högt och lågt på denna blogg. Allt med 60 är ju inte lika kul. 
Men mycket är kul. Väldigt kul.


Idag ska det handla lite om torra slemhinnor och annat kul (läs lust) . (roligt, va?)
Nä, det är ju inte så himla roligt när det kraftcentrat vi kvinnor har mellan benen plöstligt säger upp sig och helst vill dricka te på kvällen istället för att busa. 
Lusten är något viktigt och kraftfullt och har för många av oss definierat vilka vi är och hur vi ser på oss själva. Starka självständiga kvinnor som bejakat vår lust och sexualitet. Och så blir det plötsligt torrt, tråkigt och lusten är puts väck. Inte kul.

Jag tillhör den grupp av kvinnor som började med bioidentiskt östrogenplåster redan vid 45, pga av begynnande klimakterium.  ( det blir bara roliga och roligare, eller hur? ) och har därför lyckligt surfat över alla bekymmer och symptom. Inte en svettning, inte en vallning och fortfarande fina slemhinnor och bibehållen lust. 
Min gode vän gynekologen Stein förklarade mycket pedagogiskt att östrogenet inte påverkar bröst eller cancer så jag har lugnt suttit ned i båten och bytt styrka på plåstren över tid.  När jag märkt att dosen har blivit för låg, dvs min egna östrogen sjukit över tid.  Dock kollat brösten varje år. 

Så mitt första tips är ju såklart därför plåster, bioidentiskt Estradot.. Har du livmoder kvar och blöder behöver du även progesteron. Det slipper jag. 
Men det enda bekymret med bioidentiskt östrogen är att du kan inte börja när du är ute ur klimakteriet. Då är det för sent.

Jaha, men om det nu är kört med plåster, vad gör jag istället?
Lugn, det finns mycket roligt kvar att ta till. 
När det gäller själva slemhinnan så är Omega 7 att rekommendera, havtornsolja. Finns i kapslar och heter Membrasin och finns att köpa på alla hälsokostbutiker. Finns utmärkt bra att beställa på www.apotea.se
Tänk på att vi har fler slemhinnor än bara i underlivet. Hela munnen och näsan är ju faktiskt också slemhinnor som mår bättre av att bli mjukare och smidigare och mindre torr. 
Vidare skulle jag också beställa en bra kräm, Ovestrin ( från tex Apotea.)  som smörjs runt slidan.

Ovesterin innehåller det kvinnliga könshormonet östriol, en s.k. östrogen. Östriol hjälper till att hålla underlivets slemhinnor elastiska och motståndskraftiga mot både mekanisk påverkan och infektion.
Ovesterin används vid besvär i underlivet som uppkommer pga brist på östrogen. Dessa besvär kan visa sig som smärta, klåda, sveda och torra slemhinnor.


På apotek köper du också receptfritt en sk "mustablett" Vagifem  som du för in i slidan och som tillför extra hormon lokalt.
Jag brukar ta en extra dos när jag har problem med urinvägarna, för det hjälper som sagt lokalt för torra slemhinnor. mycket bra.
Vagifem används för lokal behandling av besvär såsom torrhet eller irritation som orsakas av östrogenbrist i underlivet hos kvinnor efter sista regelbundna menstruationsperioden (menopaus). 
Vagifem innehåller estradiol som är ett kvinnligt könshormon. Det tillhör gruppen hormoner som kallas östrogener. Det är identiskt med det estradiol som produceras i kvinnans äggstockar. 


Ja, då har vi fixat torrheten och skörheten därnere, nu ska vi fixa lite lust, och den tillverkas i hjärnan. 
Man får ju ha klart för sig vad lusten var till för. Det är ju kroppens lilla morot för att kvinnan ska vilja ha lust att fortplanta sig. När väl bebisfabriken är nedlagt är lusten inte lika självklar.
Då får man pyttsa på med lust från annat håll. 

Här är mina bästa förslag

Maca.  Den kallas faktiskt ibland för ”peruansk viagra” eftersom maca används för att behandla impotens och öka fertilitet. Den reglerar hormonnivåer och har en energigivande effekt samt ökar blodflödet till bäckenområdet, som motverkar sexuell impotens. Studier har visat att fertiliteten ökar för både män och kvinnor och att roten ökar spermiernas rörlighet.
Motverkar symtom vid klimakteriet: Maca används för att hjälpa kvinnor i klimakteriet eftersom den har en mineraliserande och vitaliserande effekt samt ökar den sexuella lusten naturligt. Den hjälper också till att behandla värmevallningar och motverkar benskörhet. 
(Hälsokosten eller Apotea) 

Till sist, min egen och många av mina klienters favorit Ashwaganda.
Ashwagandha är en av de viktigaste örterna inom ayurvedisk medicin, med en dokumenterad användning under mer än 4 000 år. Traditionellt har ashwagandha använts för att motverka så vitt skilda problem som trötthet, fysisk svaghet, oro, obalans i sköldkörteln, dåligt minne, bristande sexuell lust och fertilitet samt övervikt. Trots att indikationsområden är olika så är den gemensamma nämnaren att de orsakas av stress och förhöjd kortisolnivå.
(hälsokost. Apotea)

Vill du prata med lust, hormoner, tillskott eller har andra frågor, så bokar vi en tid och träffas IRL eller via Skype/Facetime och pratar vidare. 
Du når mig här.

kram, 
Cathrine








 






 

måndag, kl 07:52, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag var på fest i helgen. Väldigt trevlig sådan. 
(den enda riktigt heta killen var gift, och det vet vi ju hur det går med den saken) 
Men i ett samtal blev jag och en annan kvinna ihopbuntade i begreppet mansslukerska. 
Då är min fråga i vilken ålder blir man en sådan? 


Vad är det, och vad betyder det? Uppenbarligen en kvinna som smaskar i sig män till frukost, lunch och middag. Nedsättande är det ju hur som helst. Och hotfullt också i någon mån tänker jag. För män iaf. 
Män blir ju fina saker, såsom karlakarl, häradsbetäckare och kvinnokarl. Fina grejer. 
Utan att gå i någon som helst försvarsställning så kan man ju ändå inte låta bli att höja ett frågande ögonbryn, och fundera om det är en komplimang eller förolämpning och om man hade fått ett likande epitet när man var 20 eller 40?
Fast tänkar man i spår som "mansslukerska vid 60" så får man kanske ändå vara glad så länge man klarar att glufsa i sig något överhuvudtaget innan löständerna sätter stopp för dylika kalas och utsvävningar. 
Han som sa det på festen i lördags var nog bara full. Och ganska dum.

Jag hann med en dejt också i helgen, som grädde på moset. En liten tinderdejt innan kalaset. Det har inte blivit så många av den varan trots ett par veckor på dejtingssajt. Trots min påstådda aptit så är jag väldigt kräsen och väldigt, väldigt få kontakter leder till möte i verkliga livet. 
Nåväl, en sådan blev i alla fall. 
Jag träffar mina ( de få som blivit) dejter på ett glas vin. Har en bra bar med låg musik ( åldern) där jag bor. Centralt och tryggt. Jag är ju inte fikatypen. 
En väldigt trevlig kille, nästan tio år yngre. Märkligt det där med ålder, i min ålder. Det verkar på något konstigt sätt som åldern inte längre har någon betydelse. Och det verkar ju logiskt. Det ska ju inte bli fler barn, och heller ingen "villa, vovve, volvo". Och då spelar ju åldern inte längre någon roll. 
Jag såg Strömstedts mysputtriga serie med bla Camilla Läckberg och hennes man Simon. En nätt åldersskillnad på 13-14 år. 
Det piggade faktiskt upp och gav hopp om framtiden. Eller iaf det som är kvar av den.

Hur som helst så blev det telefon i ett par timmar igår kväll och bio på torsdag. Väldigt gulligt och väldigt "by the book". Ett steg i taget. Lustigt att dessa steg inte har förändrats ett dugg på alla dessa år man varit ute och tuggat män. 
(förlåt, jag jag inte riktigt fått det där epitetet ur skallen) 
Jag gissar att bio dejt inte riktigt är mallen i dessa dagar då många killar gärna vill gå "pang på rödbetan" så att säga...

Jaha, vad ville jag säga då med dessa rader? 
Ja, egentligen bara att inte vara arg på rädda man som inte gillar att kvinnor kopierar ett tidigare manligt beteende.. 
Och framför allt, det är du som kvinna som själv bestämmer hur fort det ska gå, från ax till baguette (!). Dejta i din takt. Gå på romatiskt dejt, gå på bio, pussas i portuppgångar. 
Vill du bli kär innan du hoppar i säng med någon, så ge dig själv den tiden. Nej, TA den tiden. 
Var rädd om din kropp, oavsett ålder. 16 eller 60. Det spelar faktiskt ingen roll. 

Nu ska jag svara på supergulligt godmorgon-sms. 
Och sätta fart med veckans utskick av Online-kursen. 
Är du nyfiken på vad jag gör, klicka här. 

Ha en bra måndag!
( jag lovade ju min kompis Fredrik att skriva om snopp, efter att förra veckan skrivit om knopp och kropp. Så det blir väl något åt det hållet i morgon. Eller inte. 

Cathrine














 










  
















 

torsdag, kl 07:14, med kaffet på lilla brickan, i sängen.

Jag lärde mig ett nytt ord härom dagen. Sapiosexuell. 
(Osäker på om det särskrivs eller inte.)
Ordet är nytt, men inte begreppet.
Det betyder att du tänder på smarta människor. 
 


Det gör nämligen jag.
Utseende är naturligtvis viktigt. För mig iaf. Jag tränar hur mycket som helst och gillar män som också tar hand om sin kropp.
Såg programmet om klimakteriet i går kväll och där tog man just upp kroppshetsen och skönhetsfixeringen som gått upp i åldarna. De tittade på bilder på smala, äldre kvinnor.
Det framgick mellan raderna att att det var svårare att hålla sig smal efter klimateriet och inte riktigt "fint" heller. Kroppshets, my ass! Det handlar ju för farao om att hålla sig i form för hälsans skull. En smal vältränad kropp löper betydligt mindre risker för högt blodtryck, höga blodfetter eller blodsocker (diabetes) just på grund av träningen. Formen får man liksom på köpet.   
Hur som helst, det skulle inte handla om kroppen och utseendet idag. Mindre kropp och mera knopp. ( vi pratar snopp i morgon) 
Jag gillar verkligen killar där hissen går hela vägen upp, och alla tomtar är hemma på loftet samtidigt. 
Jag tänder på smarta killar. 
Jaha, och vad drar man för slutledning av det? 
Är jag själv så rasande begåvad? Förmodligen inte. 

Jag dejtade en börsVD från ett väldigt känt svenskt livsmedelskedja. Snygg kille. Riktigt snygg faktiskt. ( grodpussning) Där tycker man ju att hissen borde gå hela vägen upp. Och det gjorde den nog säkert när det gäller affärer. Annars så hamnar man nog inte där han sitter idag. 
Men en stor bit fattades ändå. Den där biten som handlar om att ha levt ett långt liv och hunnit lyssna och mött den viktigaste personen i sitt liv, sig själv.
Man blir nämligen en mycket mer spännande och utmanande person när man vågat träffa sig själv. Speciellt när man har för avsikt att gå ut och träffa någon annan. 

Vad är det jag försöker säga? 
Jo, något i stil med att den sexigaste kroppsdelen hos både män och kvinnor sitter i huvudet. 
Fuck my brain and the body will soon follow. Ish. 

Tänk vad mycket man kommer på när man fyllt 60. 
Lära sig nya ord, tex. 

Nu retar jag väl någon, men nu ska jag skutta iväg till duktiga Jocke på The place Stockholm, och träna megaformer/lagree. Träningen från helvetet. Men sååå jäkla kul att spöa alla 30-åriga sparrisar. 
hehe...

Cathrine 

"Age is only a matter om mind. And if you don´t mind, it does not matter...










 

2017-06-02 12.08.18 HDR 2017-06-02 12.08.18 HDR

onsdag, kl 06:57, i sängen, med kaffet på lilla brickan.

Jag fick ett sms igår kväll. Det var ifrån min glade caminokompis U.
Ja, vi har ju (ännu) inte gått Caminon tillsammans.
Vi möttes på en FB grupp för människor som har eller ska gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i norra Spanien.


Facebook är ett bra sätt att mötas på, i FB grupper alltså.
( Ja, Caminon också för den delen, jag träffade ju den gifte mannen där…)
Jag och U började hur som helst att prata med varandra på telefon i julas, för nu snart ett år sedan. Vi var båda ensamma och ledsna på julafton. Han av pga ett havererat äktenskap, jag pga ett äktenskap som tydligen  inte hade för avsikt att haverera, any time soon.
Nåväl.
U och jag träffades i Stockholm ( han bor inte här) och det var trevligt, men klickade inte. ( av förklarliga skäl) Snygg kille för övrigt.
 
Vi har under året som gått hållit kontakten och skrivit till varandra och ”vinkat” uppmuntrande till varandra via Messenger. Mysigt med en vink-kompis.
Vi har rapporterat om våra berg och dalbanor med våra respektive ”uppbrott” och peppat varandra på något konstigt men ändå bra sätt.
 
Igår kväll vinkade U som vanligt och jag vinkade tillbaka. Härligt med någon i andra änden som bryr sig om en. Någon som tycker man är ok.
Så skrev U något som surrade till i mitt huvud, han skrev att "från och med nu vill jag vara i skrattzonen, den glada och mysiga… du kan också få vara i min skrattzon om du vill, det här kommer att bli bra."
Det kommer att bli bra
 
Jag tror U har helt rätt. Visst måste man få sörja det som varit och det som aldrig blev. Alla de drömmar man hade som inte blev. Det liv man inte fick.
Men sedan är det dags att lägga den där sura gamla koftan åt sidan och ta sig tillbaka till skrattzonen.
 
Ja, U, du har helt rätt. Det här kommer att bli bra.
 
 Jag gick själv hela den 80 mil långa Caminon själv, på 5 veckor för 2 år sedan.Det var nog då jag hittade tillbaka till den där glada sorglösa versionen av mig. Det finns så mycket tid att fundera över livet när man  går så långt.
 Jag blev så förtjust i vandringen och stämningen på Caminon att jag började hålla 1-veckors resor dit ned med gäster. Det har nu blivit tre resor och jag går en fjärde gång nu till våren med ca 20 gäster.
Vill du följa med? Det finns fortfarande några platser kvar. Klicka här för mer info. 

Vill du också komma tillbaka till din skrattzon? Hitta den glada versionen av dig själv?
Då kanske en utmaning är precis vad du behöver. 

imorgon handlar bloggen om utseende. Är det viktigt hur man ser ut om man ska dejta i vår ålder?
Kan man vara f ö r snygg? Eller se f ö r ung ut? Jag ska berätta om M som inte hittar män i sin ålder, om H som självklart möter män som är tio år yngre och om min egen åldersnoja.  

Jag hoppas vi ses i morgon.
Cathrine


 

kl 07:14, med kaffet i sängen, på lilla brickan.
Först och främst, tusen tack för alla kommentarer och privata meddelanden. jag nog aldrig varit med om maken till gensvar. 
Både män och kvinnor, vilket jag tycker är extra kul. 
Tusen tack för varje rad och varje bry!

Många har också hört av sig och undrat hur jag mår, och om jag är ledsen.
Nej, jag är glad!! ( se bild) 
Den föreställer Tigger i Nalle Puh och det är precis vad mina kompisar på Mallorca brukar kalla mig, Tigger.

Jag kommer ur två långa äktenskap, en lång relation på nästan 5 år och nu senast ett år tillsammans med en man som är gift, och där det var jag som bröt upp. 
Hela vägen har det varit mina val. Inte enkla, men mina. Kanske inte helt lyckade i någon form av retroperspektiv (fråga mina kompisar) men likafullt mina val. 

Just nu väljer jag att göra en sväng på Tinder efter att ha fikat med en väninna H, och fått höra om allt roligt som händer på hennes dejter. . Jag älskar H för hennes energi och passion när det gäller dejting ( och choklad.)  Hon går på flera dejter i veckan och dricker vänligt en kopp kaffe med var och en.
Det roliga med både Tinder och H är att vi verkar möta h e l t olika typer av män. ( hon träffar rutiga skjortor, jag träffar börskillar/farbröder) 
 Man skulle ju kanske kunna tro att det inte var så stort vatten att fiska på i vår ålder. 
Där tror man fel. Det är en jäkla ocean. Trust me.

Det finns idag en uppsjö av dejtingsajter och appar. Jag tror att många är på flera samtidigt. Tinder har ett rykte om sig att vara "sexigare" än andra. Min gissning att de flesta faktiskt är ute efter sex, är inte det liksom vitsen med att träffas? eller har jag missat något där? 
Men man får nog vara tydlig tänker jag, är man inte ute efter ett kort affär så är det nog klokt att skriva det i sin profil.  Och tvärtom. Likaså att man inte är ute efter att träffa någon som är gift. För det är det många som är. Gifta killar som dejtar på Tinder. Det kan man naturligtvis ha en åsikt om. 

 Det går fort på Tinder. Inga långbänkar och skriva i veckor. Det är inte en brevvän man är ute efter där. De flesta är väldigt rak på sak, och vill man inte ha en bild på någons underliv ( och det vill man ju inte) så får man snällt påpeka det. Likaså sexuella preferenser och diverse leksaker. Många vill gärna berätta om både det ena och det andra och är mycket frispråkiga. med betoning på mycket..
Min erfarenhet ( jag följer min fina väninna H´s råd) är att träffas ganska snabbt. Ut med grisen ur säcken liksom...

Ja, då har vi klarat av den biten. Sexbiten. Mycket snack i ganska liten verkstad. 50+.
Då kommer vi till träningen, seglingen, skidåkningen och reslusten. Om hälften av vad gubbarna skriver om så borde Tinder kunna hålla egna Olympiska spel.
Återigen en mycket god anledning att ses tidigt. 

Ett sista gott råd om jag får dela ut några, är väl att försöka hålla hårt i det lilla sköra hjärtat. 
Vi kvinnor har ju en tendens att tro att vi är kära så fort vi har pussat på någon. Det pussas en hel del, både på Tinder och alla andra dejtingsajter. Inget fel på det. Men likt dejtingprogrammen på TV, så pussas både tjej och killgrodor ganska mycket, och på flera samtidigt. Och det behöver inte betyda så mycket.
( jag har tittat för mycket på Bachelor)  

Så jag håller med Bengt, en lyssnare som ringde in till programmet Kärlek i P4 där jag satt i panelen i söndags, så kommer man ut en hel del, får träffa en himla massa människor man helt säkert inte skulle springa på i kassan på ICA eller på lokala pizzeran. 

Carpe lite mera diem liksom. 

För övrigt så säger min kompis Caroline att vi ska claima vår ålder, 60. ( 30, 40 och 50-åringarna har ju gjort det med sina åldrar).
Så då gör vi väl det då. 

Imorgon handlar det om U och hans väg tillbaka till "skrattzonen", en plats där vi alla vill vara.

Tills dess ska jag försöka göra lite jobb. Vill du veta vad jag gör när jag inte berättar om hur det är att vara singel vid 60? Läs här. 

Cathrine















 


















 

blogg blogg

kl 07:50, måndagmorgon, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Wow! Jag är helt bortblåst av all er kärlek och intresse för detta ämne.
Det märks att jag inte är ensam. 
Tack, tusen tack för alla glada tillrop och vänliga hälsningar!
Fortsätt gärna att tyck, tänk och dela.


Verkar som det är fler än jag som både drabbats av den sk ålderismen och som känner igen sig i bloggen, kanske även om man inte är singel eller är supersugen på att dejta.
Detta är ämnen som jag kommer återkomma till längre fram, kanske redan senare i veckan.
Just nu är jag fortfarande lite hög (av lycka) av det roliga radioprogram jag var med i igår kväll. Kärlek i P4, där ämnet för kvällen igår var just Singel vid 60. Lyssna du också! 
Kom gärna tillbaka med åsikter och feedback här hos mig eller på deras FB sida.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1183127?programid=4894

Just nu funderar jag mest på att inte låta alltför överentusiatisk och outhärdligt peppig över det faktum att vara 60 och just singel.
Även om jag fortfarande verkligen står för det jag brukar säga att hade jag vetat hur kul det är att bli 60 så hade jag gjort det för flera år sedan. Väldigt rolig ålder. 

Kan man dejta sig ur en sorg?
Jag tänker på något klokt som min bästis Fredrik Ölander nämnde i programmet om att ge sig ut och börja dejta efter en separation eller dödsfall och som fick mig att tänka på att det kanske inte går att dejta ur en sorg.
Flera av mina väninnor som är ute och dejtar på nätet har nyligen brutit upp från en relation. Själv så är jag ju också där, singel efter ett år i en mycket kärleksfull relation. (säg inget om gifta män, det har redan hela min  bekantskapskrets  gjort) 
Dejtar man måste man stå ut med att inte bli vald, kanske tom bli dumpad eller ratad. Står jag ut med det? Orkar jag med det? Är jag stark nog, är min självkänsla stark nog för att kunna ta ett "nej tack"? Eller bara en tystnad.
Kan du inte svara entydigt ja på den frågan tycker jag du ska vänta med att kasta dig ut i dejtingvärlden. 
Ägna istället tid åt att läka dig själv, bygga upp en självkänsla, träna, börja gilla dig själv igen.
Själv så är mina bästa redskap för det att träna mycket, jag vill kunna gilla min kropp. Äta extra nyttigt och framför allt, inte dricka för mycket.

Det är gamla klassiska tips, men de håller fortfarande. Trust me. 
Sonens far sa för mer än 30 år sedan något väldigt klokt, (medan vi fortfarande dejtade) att innan du kan förvänta dig att någon annan ska kunna gilla eller älska dig, så måste du kunna gilla dig själv först.. 
Klok pappa, som det så småningom blev en ännu klokare son tillsammans med. 
But that is all history folks...

Nu ska jag snabbt som en iller sätta fart med Onlinekursen för 8/800 och skicka ut veckans kursbrev.
Är du nyfiken på min metod 8/800, så kolla mer här.

Imorgon ska du få ett "Tinder-lexikon" av mig. Vad betyder det männen skriver? Egentligen.

 














 

groda groda

söndag, kl 07:46, i sängen, med kaffet på lilla brickan. 

Idag tror jag att det ska handla om grodpussning.
En idrottsgren icke att förakta, tror jag vi kallade det för ca 30 år sedan. 


Ni vet ju begreppet att man måste pussa många grodor innan man hittar en prins.
På den tiden det begav sig, när man var ute och seriöst raggade grodor så brukade jag alltid lite torrt tillägga att grodpussning minsann inte var en idrottsgren att förakta eller undervärdera.
Ett 30 år gammalt ordspråk håller faktiskt i sig, förvånandsvärt väl. 
Iaf om man börjar dejta igen, i min ålder.
Herregud, vem hade överhuvudtaget trott att man ens skulle dejta i den där åldern. Man borde ju vara lyckligt gift med en snäll gubbe sedan många år tillbaka. Det var ju planen. Vad hände egentligen? Ja, det är väl en del av frågorna att ställa sig och vad denna blogg kommer att handla om till en del. Förutom en massa hälsotips, så det blir lite kul för dig som läsare också..
Nåväl,, faktum. Fortfarande lika många grodor. Fortfarande väldigt få prinsar. Fortfarande lika roligt. 
(tack gode gud för det!)

Food Tour turen igår var superkul! 7 svenska gäster och 2 från Australien. Spännande att stå i 3-4 timmar och prata engelska för ett helt gäng svenskar. 
Men de var så nöjda till slut att de knappt ville gå hem. 
Jag ville å andra sidan gärna att de skulle trampa hemåt för jag skulle ju äta sen lunch med trevlig date.
Det blev också mycket riktigt en väldigt trevlig date. En pytt och två glas vin senare så var jag hemma före 20. Dejtandet i denna ålder har verkligen sina fördelar. Hemma i tid, i säng tidigt, och uppe ännu tidigare. Man har ju liksom ingen tid kvar längre att ligga kvar i sängen. Jag vill ju göra saker. Blivit rastlösare med åldern märker jag.
Och morgontidigare.
Ingen puss. så vi vet ju inte ännu om det är en groda...eller prins. 

Idag är det äntligen dags att börja träna igen. Ätit penicillin i veckor på grund av en läskig infektion i en tand. ( det där med tänder i denna ålder var det ingen som berättade om). 
Tillbaka till megaformern och träningen från helvetet. Kroppen sjunger och jag fasar. 
Är du nyfiken på vad jag gör så kolla gärna på Becore.se eller theplace.se. 
Den tuffaste, mest effektiva träning man kan tänka sig. Jag menar, vem trodde att man kunde ha ett sexpack på magen vid 60? Men det kan man faktiskt...
Rätt typ av träning och rätt typ av tillskott. 

Och som sagt, ikväll på Kärlek i P4, så pratar jag tillsammans med ett gäng sköna typer om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag säger som Pippi, det har jag verkligen aldrig varit med om förut. Det ska nog gå bra. 
Hoppas jag.

Tanken med bloggen " Singel vid 60" är att skriva typ månd-fred, och att dessa två "förhandsavsnitt" lörd/sön bara är en "sneak preview" men jag vet inte, tror att jag släpper taget om alla tidigare måsten och bara gör precis som jag vill. 
Jag är ju iaf 60. God dammit! 

Dagens tips: Missa inte The Kominski Method på Netfix. Michael Douglas i högform! 

Och när du ändå är här inne på min hemsida så se dig gärna omkring. 


 












 







 


 

lördag, kl 07:19, i sängen, med kaffekoppen på lilla brickan i sängen.

 Den här bloggen startade jag för två år sedan då jag plötsligt var tvungen att separera från fd sambon efter nästan 5 år tillsammans. 
Det tog tid, det var jobbigt - och jag skrev.
Hans nya flickvän var väl inte helt nöjd hela tiden.. (jag nämde visst henne vid ngt tillfälle).
Hur som helst så tog skrivandet mig ur en väldigt mörk period och någon gång under den tiden beskrev jag det som om jag kommit till en ljus glänta mitt i mörka skogen. 
Nu känner jag att det mörknat runt mig och jag har kommit långt bort från stigen och det är inte lika ljust och härligt längre.
Då är det dags att börja skriva igen, och hitta tillbaka till den där ljusa platsen.
Välkommen på min resa. Kanske kan det hjälpa dig också, det blir ju en hel del både hjärta och smärta men även massa tips, råd och funderingar om allt det hälsosamma som jag håller på med. 
Högt och lågt, med andra ord. 

Sexig vid 60
Det kommer nog handla en hel del om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag brukar ju säga att hade jag vetat hur kul det var att bli 60 så hade jag blivit det för flera år sedan. 
Så är det ju helt klart. 
En fas i livet där man inte har varit tidigare. 
Spännade och lite konstigt. 
Ålderismen är påtaglig och jag märker spår av det varje dag.

Hänt sedan sist...
Ja, det värsta är väl uppbrotten från en man som är gift och aldrig fick modet eller orken att lämna sitt äktenskap. 
Numera så vet hustrun om hans affär med mig och relationen är bruten. 
Det gör ont som fan.
Men det är nog den smärtan som är en del av drivet till att börja skriva igen.
Jag tog en väldigt trevlig AW med min gode vän PG igår, och ett av hans mycket kloka råd är just att skriva sig ur en situation som man mår dåligt av. Skriva brev. 
Jag skriver blogg istället. Det är mina brev. till mig själv, till univesum, till någon därute som vill läsa.

Så, välkommen ombord, nu kör vi igen. 
Mot en lyckligare plats.  Mot den där ljusa, varma, glada gläntan i skogen. 

Idag blir det jobb, mitt favoritnöje på lördagar faktiskt. Jag går/guidar sk Food tours med gäster. Vi är ute i 3,5 tim med ca 10 stopp. Så jäkla roligt.
Så kul att göra vare sig man är ny i en storstad eller bara vill vara gäst i sin egen stad.
Idag har jag 9 gäster, hälften svenska, hälften engelska. Det blir en rolig flerspråkig tur idag som jag verkligen ser fram emot!
vill du läsa mer om Foodtours, så kolla gärna här: www.foodtoursstockholm.se

Sedan ska jag på date, på Tennstopen. Sen lunch. Trevlig kille. 
Imorgon Kärlek i P4, kl 21.40. Lyssna gärna. 

Bra dag, mao. 
Vi ses !

Cathrine




























 

Inte så tidigt, på tåget från vingåker till Stockholm, med kaffe i pappmuggen.. (och väldigt lycklig.)

Måltidstajming är som sagt det senaste på hälso/viktfronten just nu och väldigt spännande med all ny fortskning som poppar upp ungefär samtidigt.

Följ gärna artikelserien i SvD, så välskriven av Henrik Ennart.

Den går ju ut på att lägga måltiderna närmare varandra, skjuta frukosten framåt middagen tidigare, så ätfönstret blir mindre. 
Vidare äta en kraftigare frukost och en mindre lunch och en liten middag. En liten, tidig middag.
Middagen är det knepigaste. 
Jag har själv försökt äta på detta vis ett par dagar nu och kommer här på bloggen redovisa mina försök under en period framöver.
Frukosten går utmärkt. Jag äter en stadigare frukost vid 11-tiden. Ägg, glutenfritt bröd, skinka, paprika, surkål, grönsaksjuice, havreyoghurt med bär. och kaffe.
Så för min del att dra ihop frukost och lunch till ett mål har gått utmärkt. 
Självklart blir man då hungrig tidigare, och igår kväll så kom middagen på bordet staxt före 18, vilket är en framgång för mig. 

Men enkelt är det inte. Det erkänner jag villigt. 
Återkommer om hur det går de närmaste dagarna. 

Så ett ursäkt!
Vidare så vill jag verkligen be om ursäkt ifall någon tog illa upp eller kände sig påhoppad av mitt lilla pys på sociala medier igår om kurser, och då speciellt de onlinekurser både jag och många av mina kollegor har till försäljning på sina hemsidor. 
De är för billiga! Vi ska ta mig sjutton inte behöva sälja vår dyrt förvärvade kunskap billigt, ge bort den gratis, sänka priset eller rea bort den! 
Gratis är INTE gott. 
Då det så. 

kram och trevlig torsdag på er. Nu ska jag iväg och träffa M-magasin för att prata ny omgång vikt och hälsocoaching. Denna gång för par! Är du och din man/partner intresserade så hör av dig direkt!!! 

Cathrine

 

kl 07:46, i sängen med lilla brickan. En kopp kaffe. 

Min kompis Fredrik ringde mig härom dagen och berättade om en ny studie som uppmärksammats i media.
Det nya begreppet Måltidstajming. Eller frontmatning, som det också kallas. 


Det handlar egentligen mindre om VAD vi äter, så länge det är hälsosamt vill säga, och mer om NÄR vi äter det.
Flera studier menar att genom att minska vårt sk ätfönster ( den tid på dygnet då vi äter) och lägga annorlunda fokus på tiden för måltiderna, så kan man i stort sett fortsätta att äta som man gör, men ändå gå ned i vikt för man ökar istället förbränningen. 

Spännande fortskning, om du frågar mig...

Nåväl, så här är det alltså tänkt. 
Genom att skjuta fram den första målet på dagen 1,5 tim, dvs äta frukost 90 minuter senare än vanligt, och backa tillbaka middagen med lika lång tid. 
Så, istället för frukost kl 07.00 så skulle den då egentligen ätas 8.30. Om du äter middag normalt vid 18- tiden så skulle den så flyttas bakåt till 16.30.
Vidare så ska det viktigaste  och största målet på dagen ätas till frukost, ett mindre mål till lunch och minst på tidig kväll. Köket stänger senast kl 20.00
Sedan är det slut för dagen. 

Tanken är att ge kroppen näring när det behöver det, under dagen, när det sker en ökad förbränning, och inte elda för kråkorna på kvällen.
Samt att ge kroppen tillfälle att smälta maten och vila tarmsystemet under fler antal timmar. Studien menar också att småältande i form av mellanmål var helt förkastligt och att det gör att kroppen aldrig är riktigt mätt och aldrig riktigt hungrig. 
Detta med mellanmål är något jag verkligen kan skriva under på, jag tror nämligen att vi klarar oss utmärkt på tre mål om dagen, och om de ligger tätare så minskar ju behovet av småätande.  

" Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en urfattig"
Michael Pollan, amerikansk författare och matdebattör. 



Själv så äter jag väldigt sparsamt till frukost, om något alls överhuvudtaget, och äter ofta sent på kvällen då jag kommer hem från mina kvällskurser.
Detta ska jag nu försöka ändra på. mitt mål är nu att försöka äta en frukost/lunch tidigare på dagen, dvs mellan 11-12 och sedan äta en tidig middag mellan 17-18.
Senare på kvällen får det lov att bli en kopp buljong med örter om jag skulle bli hungrig/sugen.

Jag kommer att fortsätta att skriva om dett, så stay tuned!
Cathrine
 
 

 

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

torsdag em, kl 15.25, med en burk kimchi vid köksbordet..

På bilden, min favvosallad med syrade bönor, ägg, surkål, kimchi, avokado, böor och champinjoner.

Man måste våga bryta sina mönster, som att bara blogga på morgonen, i sängen tex...
Så, Wild and Crazy tänkte jag nu skriva ett par rader om min älskade surkål och vad jag använder den i och med, och till vad.

Varför skriver jag om surkål nu?
Jo, jag fick frågan på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om varför surkål och den syrade koreanska kålen kimchi är så himla nyttig. Och god.

Traditionen att syra grönsaker är väldigt gammal och gjordes från början först och främst för att bevara och konservera grönsakerna. Men när man syrar något så bildas även olika bakteriekulturer som i sin tur har visat sig vara rena underverket för vårt immunförsvar.
Syrade grönsaker är särklit bra om du har en inflammation i kroppen. Det är då som immunförsvaret behöver all hjälp det kan få. Genom att äta några matskedar surkål till varje måltid förser du tarmarna med nyttiga bakterier som t ex laktobaciullus planetarium. Denna bakterie främjar T-cellerna i kroppen som behövs vid alla läkningsprocesser. Dessutom behövs denna typ av bakterier för att utmana immunförsvaret så att det blir mer tåligt vid inflammationer och andra attacker. Man kan se det som en sparringpartner i boxning. Om immunförsvaret aldrig utmanas så blir det inte heller allert när det väl gäller.
Att göra sin egen surkål är både lätt och komplicerat. Lätt på så vis att det endast är två ingredienser som du sätter ihop. Komplicerat för att det kräver lite pyssel och du måste också vänta in laktobaciullus planetarium i tre veckor. Det vill säga du måste ha lite framförhållning om du vill börja äta surkål.
Detta kan du naturligtvis kringgå genom att köpa färdig surkål på burk. Det finns en hel del att välja bland, men se upp så att surkålen är opastöriserad bara. Om man har pastöriserat den så har man dödat av de viktiga bakterierna. Då blir det bara en ”sur kål ”som många gillar till t ex korv i Österrike och Tyskland. Men inte den magiska surkålen som vi är ute efter.

Jag avänder surkål och kimchi i allt, soppor, grytor, i sallader och som tillbehör. 
Är du känslig för syran så börja med att blanda ned en liten mängd i sallad. Jag gör gärna en sallad med färsk bladspenat, strimlade rädisor, skivade färska jordgubbar och vänder ned lite surkål, olivolja, salt och peppar. Superenkelt och väldigt gott. 

Så här gör du egen surkål
(
jag köper min färdig, för mig passar det bättre. min favoritsort är Syrat och Tistelvind, men ställen som Paradiset i Stockholm har många olika sorter).

Ingredienser
1 kg Vitkål
10 -15 gram Salt
1Hink eller bunke
5 stKonservburkar, ta gamla gurkburkar eller sillburkar t ex.


GÖR SÅ HÄR:
1)
Strimla vitkålen på valfritt sätt. Kör i matberedare, skär fint med kniv eller riv med rivjärn.
2)
Lägg i en hink eller en bunke och tillsätt saltet. Knåda sedan ur vätskan ur kålen med knytnävarna eller med en mortel/träpåk. Det ska bli en hel del vätska.
3)
Lägg upp kålen i glasburkar och tryck till igen så att alla bubblor försvinner. Vätskan ska täcka kålen när du är klar. Sätt på lock och skruva åt. 
4)
Nu ska surkålen bilda bakteriekultur och det gör den bäst i rumstemperatur. Ställ burkarna på tidningspapper för det kommer att pysa över lite.
5)
Efter tre veckor är surkålen färdig. Du kan äta den tidigare, men den bästa bakterien, laktobaciullus planetarium, bildas sent i syrningsprocessen.
6)
Ät en eller två matskedar surkål till varje måltid för att boosta immunförsvaret.

tisdag, kl 07:10, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Många skryter om sina bloggar, alla sina följare, sina överfyllda Instagram-konton eller smarta twitterkommentarer.
Jag är stolt över min FB grupp. Jag är sprickfärdig av stolthet över dess medlemmar. Jag dör av stolthet över deras omsorg, vänlighet, goda ton och stora kärlek. 
Gruppen heter 8/800 med Schück och Mosley.


ca 800 (!) personer som har en sak gemensamt, de vill ha fokus på sin hälsa och är intresserade av min metod 8/800 och den engelske läkaren Michael Mosley som inspirerat mig till denna metod.
Många i gruppen kör dessutom sina sk 8 veckor med 800 kcal och använder gruppen för att berätta om sina upp och nedgångar.
Igår var det en dam som menade att nu hade hon tappat sugen och att det kändes tungt. 
Genast så kom ett par andra i gruppen till hennes stöd och peppade. 
Utom en. Hon skrev istället "bryt ihop, och kom igen".
Den kommentaren berörde mig så starkt. 

Det är ju så livet fungerar. Vi bryter ihop, och vi kommer igen. Släpp taget, gör det där avsteget som din hjärna surrat runt kring. Det brukar hända efter ett par veckor in i metoden. Hjärnan vill prötsligt inte alls samma sak som vi hade bestämt. Plötsligt så hänger livet på om jag äter den där grejen som jag gått och funderat på så länge nu..
Ja, men gör det då! Stoppa i dig det där! Det är faktiskt ofta väldigt bra med något avsteg lite då och då för då känner man väldigt tydligt vad som händer i kroppen när man äter något man faktiskt inte mår så bra av.

Ett avsteg (jag kallar det för avsteg, inte misslyckande) mår man faktiskt riktigt bra av, så länge man kan skaka av sig den där sekunden av ångest över det man stoppade i munnen och istället lära sig något av situationen.
Vad hände? Var jag hungrig? Då borde jag ätit tidigare. Var jag inte mätt? Ät då ännu mera grönsaker, och se till att aldrig vara hungrig under dessa 8 veckor. Viktigt!
Sätt dig ned och skriv, beskriv det som hände, hur du kände och framför allt, vad skulle du råda dig själv till att göra nästa gång det händer? För det gör det. Jag lovar. 

Bryt ihop. Och gå vidare. 
Är det inte precis det vi gör i hela livet. I alla situationer. Det handlar kanske bara om att inte sitta kvar där nere i det där svarta brythålet för länge, utan precis som vi säger till våra barn, ställ dig upp igen, borsta av dig, klättar upp för stegen, ur hålet, och kom igen. Gå vidare. 
Och förlåt dig själv, för det är ju mänsligt att släppa taget för en sekund, tappa sugen, bryta ihop. Vi människor fungerar så.

Själv så håller jag precis på att klättra upp ur hålet igen. Det arbete och samarbete med Mia Lundin och HerCare jag hade räknat med och hoppats på gick ju om intet som jag skrev tidigare. Jag tappade verkligen styrfarten där ett tag och tyckte rejält synd om mig själv. 
Men ibland är det verkligen så tydligt vad som egentligen är menat, och så fort man stänger en dörr så öppnas en ny. Fortare än man tror faktiskt. 
Det handlar egentligen bara om modet att våga. Våga tappa taget, våga bryta ihop, våga stänga den där dörren.
För att något annat, nytt och bättre ska öppna sig. 

Vill du läsa om några som tappade sugen, ett par gånger till och med, men faktiskt körde ända in i kaklet och idag mår så himla bra med ny hälsa och ny vikt, läs om dem här. 

Vill du hänga med på FB gruppen, så är det bara att söka upp 8/800 med Schück och Mosley och be att få gå med, välkommen!!!


Själv så har jag sovmorgon idag. 
(imorgon är det 7.30 igen...)
Jag ska inte vara på Djursgårdsbron förrän kl 10.00 idag och möta dagens första klient i sommarens roligare hälsoprojekt, Sommarkollo!
Jag möter mina klienter utomhus just nu, vi går, pratar och tränar. Kommer iform, förblir i god form och njuter av sommaren och allt härligt som man möter - utomhus.
Vill du också hänga på? Kontakta mig här.



 

tisdag, kl 12:50, med en lunchsallad bredvid datorn. ( inte i sängen)

Det är mycket anti nu. Anti-ageing och anti-inflammatoriskt...
Egentligen så hänger de ju faktiskt ihop när man tänker efter.
Äter du anti-inflammatoriskt så bromsar du ju faktiskt upp föråldringsprocessen. 
Så, allt hänger ihop. Iaf i den bästa av världar.

Äter du mat som kroppen mår bra av, håller ned vikt, blodtryck, blodsocker och kolesterol så är möjligheten större till ett längre och friskare liv.
Så är det någonstans jag skulle börja leta efter ungdomens källa så är det i den anti inflammatoriska maten.
Det är mycket snack om anti-inflam mat just nu ( btw, måste hitta på ett bättre ord)  de duktiga Food Pharmacyflickorna snackar om det, kloke Stig Bengmark skriver om det och Maria Borelius har skrivit en otroligt bra bok om hela den anti inflammatoriska livet, inte bara om maten. Ett måste i bokväg!!!!

Tanken till dagens blogg, om än något sent på dagen, är den klient jag träffade i morse på min Hälsokollo/Sommarkollo. Vi pratade om orsaker till utebliven viktminskning och vi kom efter någon timme tillsammans fram till att det var dags att börja först och främst ha fokus på det som gjorde ont, ett knä där leden är inflammerad och därför är ju lusten att röra sig mycket mindre. Därför först och främst fokus på en anti inflammatorisk kost.  Sedan tar vi kalorier senare. 

Det jag märker hos mina klienter, är ju att efter bara ett par veckor på denna kost så mår ju alla så mycket bättre. Allt funkar bättre. Hela kroppen. Träffade en ny klient igår som bara gått hos mig i 2-3 veckor och det var redan nu en ny kvinna jag träffade. Bindväven var mjukare och gjorde inte ont längre, lederna var mycket mindre stela, magen plattare och fungerade perfekt, sömnen var bättre än på många år och hela hon var liksom 10 år yngre, redan...
Jag fattar fortfarande inte riktigt allt, men ser dessa resultat och blir lika överlycklig varenda gång!

Ok, here goes... 
 

Antiinflammatoriska livsmedel – och vilka du bör undvika

Bra antiinflammatoriska livsmedel

·Grönsaker, bladgrönsaker är toppen, liksom avokado och oliver, tänk ovanjordgrönsaker.
Sötpotatis, är undantaget
Sjögrönsaker, alger, tång, all sjömat är nyttig
Alla bär, samt någon frukt under säsong
Fisk, helst fet som lax, helst vildfångad, makrill, sill (inte inläggningar med socker).
 Skaldjur
Fågelkött
 Fermenterad mat, som surkål, ät färsk (inte burk) surkål eller kimchi varje dag!  
· Vitlök, lök, ingefära, gurkmeja, nypon
 Kallpressad olivolja, rapsolja, kokosolja, kokosmjölk.
·Te: grönt, rött och vitt.
 

Ät måttligt av dessa råvaror
De kallas för nattskatteväxter och anses ha inflammationsdrivande egenskaper. 

· Potatis, aubergine, paprika, tomater och chili.
· Ägg.
· Baljväxter, nötter och frön.

      

Undvik helt eller dra ner på följande livsmedel
· Allt som innehåller gluten: vete, havre, råg och korn.
· Annat korn, som ris.
· Mjölkprodukter.
· Rött kött.
· Socker och alternativ till socker.
· Torkad frukt.
· Transfetter, solrosolja, majsolja, vindruvskärnolja (omega-6-oljor).
· Färgämnen och smakförstärkare.
· Vinäger (jäst) ta citron i stället 
· Kaffe och svart te, där det går...
· Alkohol, uhum.. där det går...

Det var nog allt för idag!
kram!
Cathrine




 

måndag, (äntligen riktig vecka igen) kl 06:38, i sängen, men kaffe på lilla brickan. 

I går morse gick jag längs Strandvägen i Stockholm på väg till "jobbet", min 2-timmars runda på Djurgården med ett gäng Camino-damer (vi ska gå pilgrimsvandring tillsammans i höst) och passerade en skylt på en fin salong, där man erbjöd någon form av anti-ageing behandlingar. 

Konstigt, egentligen. Anti-ageing går ju till utomhus, inte inne på en salong. 
Stanna tiden och stoppa klockan gör du ju varje gång du rör din kropp. Och det gör man ju helst utomhus så här års.
Jag funderade då på min morgonpromenad på två saker. Dels min underbara kollega Eva Berggren, den lilla figuren på bilden, hon är ett par år äldre än jag men den mest vältränade och allerta kvinna jag känner.Man blir alltid glad tillsammans med henne.  Alltid superpigg, superglad och supersnäll. Tre av de mest "anti-ageing" egenskaper jag känner till...
Och hon rör på sig h e l a tiden. 
Alltså ett strålande bevis för att hälsa och ungdom finns att hämta i att vi håller oss i gång och i form. 
De som känner mig länge vet att jag inte alltid har varit en sådan tråkig hurtbulle som idag, men få vet att det faktiskt var Eva som startade alltsammans för min del, för 3-4 år sedan då jag började träna på allvar. 
Det är jag ruskigt glad för idag. 

Det andra jag tänkte på där igår när jag traskade bort mot Djursgårdsbron, ( jag ska dit idag också, (ny klient kl 9.00) var hur otroligt mycket yngre mina klienter som går på 8/800 blir efter ett par veckor. 
Jag har funderat mycket på vad som gör det där nya skimret i hyn och släthet i ansiktet. Det kan ju inte bara vara viktminskning, det måste vara något mer. 
Ju mer jag läser om mejeri, bland annat just nu väldigt aktuella Stig Bengmark och det han skriver om mejeriprodukter så lutar jag allt mer åt det hållet. 

Vi vet ju idag att det går att göra väldigt mycket åt både acne och rosascea genom att utesluta gluten och mejeriprodukter och det jag ser hos mina klienter är resultat som inte går att försvara på något annat sätt än en väldigt tydlig koppling mellan vad du äter och hur din hy ser ut. 
Jag brukar säga såhär, vad har du att förlora att testa själv under ett par veckor, vad är det värsta som kan hända? 
Är du missnöjd med din hy så testa att äta glutenfritt, mejerifritt och helst sockerfritt i en månad och titta dig själv i spegeln. 
Du kommer garanterat att gilla det du ser!

Vad och hur äter jag själv då? Den frågan får jag ofta. 
Jo, det berättar jag gärna. För att slippa ont i leder och artos så undviker jag alla former av gluten, laktos (mejerier) och socker i alla former. Vädligt försiktig med snabba kolhydrater som ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeri för blodtryck, blodsocker och kolesterol. 
Det blir en aniinflammatorisk kost som bygger på massor av grönsaker, fisk, ägg och ljust kött. Gärna en skvätt havremjölk i kaffet. Självklart dricker jag vin. 
Vill du få hjälp med kosten och hur du enkelt kan förändra den, så kontakt mig, så hjälper jag dig. 

Hursomhelst, jag har massor av goda nyheter!
Så fort en dålig dörr stängdes för min del så öppnades en hel hel glasverandra med fönster på vid gavel! Så mycket nytt och spännande i pipelinen. 
Nya möten i veckan som kommer att leda till mycket roligt, nyttigt och hälsosamt till hösten. 
Nästan så man får nypa sig i armen, faktiskt. Eftersom jag varit väldigt ledsen över allt som hänt senaste tiden. 

Dessutom hoppas jag att kunna ha mer fokus på antiinflammatorisk mat i framtiden, kanske i bokform, och helt säkert i väldigt bra sällskap. Väldigt gott sällskap. 

So, stay tuned.
Vill du hänga med mig på Hälsokollo i sommar så är det bara att hojta och hänga på, för nu kör vi!

Cathrine





 








 

onsdag, kl 07:51, i sängen med kaffe på lilla brickan. Business as usual, med andra ord. 

Midsommar närmar sig. Panik utbryter för dem som följer någon form av kolhydrat och fettreducerad kost. (läs, de flesta)
Då ska jag be att få komma med mycket goda nyheter!
Det är nämligen bara Midsommarafton en gång om året!
Då äter man en bit sill och någon potatis. Punkt.


Så här är det. Det är hur vi äter och hur vi lever de 364 andra dagarna som räknas och det vi då stoppar i oss då som påverkar vår vikt, vårt blodsocker, vårt kolesterol och vårt blodtryck. 
INTE det vi äter en gång per år. 

MEN, kommer jag att bli påverkad av sockret i sillen, ja absolut. Din hjärna kommer att slå volter och be om mera sötsaker i form av paj, tårta, jordgubbar osv...
Kommer mitt blodsocker att reagera på potatisen och sillen. Såklart! 
Kommer min brödknarkande hjärna att triggas av knäckemackan med ost? Självklart!
Visst kommer systemet att påverkas och alla dina happyfaktorer i hjärnan kommer att fira så det står härliga till! Var så säker på det. 

Det är där du är tvungen att göra ett medvetet val. Klarar jag att gå tillbaka till en kost som jag faktiskt mår väldigt bra på, går ned i vikt av och känner mig bättre av i kroppen, trots detta avsteg?
Jag väljer avsteg ibland och har jättesvårt att få min lilla socker och kolhydratknarkande hjärna att acceptera fröknäcke när den åter fått smak på surdegsknäcke. 
Skit, men så är det.
Kommer jag äta en bit matjesill, gräddfil, gräslök och färskpotatis på midsommar? Ja, var så säker.
Nu ska iof jag och lilla mamma fira midsommar på en Waxholmsbåtskryss till lunch och jag tror faktiskt inte att vi får sill. Men det finns ju fler dagar under helgen.
Men på frågan, ska jag göra ett medvetet avsteg? Ja, absolut. 
på det jag verkligen inte vill avstå ifrån. Däremot blir det inga tårtor, kakor eller annat sött för min del. Där kan jag säga nej tack. Men det är å andra sidan inte min grej, sötsakerna. 
Så mitt förslag är att unna dig det du verkligen vill ha på ditt midsomarbord. 
Men gå genast tillbaka nästa dag till den kosthållning du håller för närvarande.
Blir det flera avsteg så blir du bara ledsen på dig själv och förlorar (återigen) förtroendet för dig själv och dina egna krafter och förmågor. 
Och det är inte en kul situation. Där har vi alla varit. Flera gånger.

Jag skickar för säkerhets skull med ett recept på en alldeles ljuvlig ugnsbakad sommarkål med svampstuvning (gjord på havregrädde). Supergott!
Kanske ett allternativ till den feta såsen till det grillade köttet på kvällen?

Annar så önskar jag dig en glad midsommar och många goda matval. ( och massor av rörelse!).
Själv ska jag vara hemma hela sommaren och kör mitt sommarkollo för dem som bor i Stockholm och vill hänga på!
kram! Cathrine

Ugnsbakad spetskål och rödkål med stuvade champinjoner
Har du testat att ugnsbaka kål ännu? Om inte så har du något väldigt gott framför dig. Tänk på att hålla nere värmen och titta till kålen i ugnen. Både vitkål, spetskål och rödkål kan precis som grönkålen lätt bränna.
Servera med en krämig svampstuvning gjord på Imat, havregrädde.
 
1 portion
 
en handfull champinjoner
½ dl Imat
ett par klyftor spetskål och rödkål
1 tsk olivolja, soja, salt och peppar
färsk krydda, gärna basilika
 
Sätt ugnen på 150 grader. Lägg kålen i en ugnsfast form och gnugga in olivolja, salt och peppar runt om. Baka i ca 20 minuter eller tills kålen känns mjuk och har fått fin färg. Höj gärna temperaturen mot slutet om du vill att kålen ska ha en finare färg. Täck med folie om den ser bränd ut.
Skiva svampen och bryn i teflon i pyttelitet smör eller olja. Häll på grädden och låt det hela koka ihop i några minuter. Smaka av med soja, salt och peppar.
Servera de bakade klyftorna med såsen, toppa med färska örter, flingsalt och nymald svartpeppar.
 
 

Måndag, kl 07:35, i sängen, med kaffe (utan havremjölk, snyft) på brickan.

home sweet home. (ja, eller vems hem det nu är...) efter en spännade och hektisk helg. 
Först superroligt kalas i Kalmar och sedan buss till Västervik och häng med bästa väninnan och hennes familj. 
Alltsammans väldigt, väldigt trevligt.

Jag har fått en hel del frågor på mina glädjedroppar och vilka tillskott jag tar. 
De som följer mig på sociala medier och är med i FB gruppen 8/800 vet att jag gärna pratar tillskott och varför jag tror att det är så viktigt att "toppa upp" med extra näring, för att må optimalt. 
Jag tar även en del tillskott för att toppa upp humör och välbefinnande. 
Men det finns ju ingen "one size" som passar alla. Not one size fits all, som vi vet. Man behöver hjälp med att skräddarsy de tillskott just jag behöver för det behovet som är mitt.
Det beror ju på en mängd faktorer som ålder, kön, mat (det handlar jättemycket om vilken typ av mat jag äter) och vilken träning jag håller på med.
Det handlar faktiskt nästan mest om vilken mat och vilken träning jag håller på med, tänker jag, medan jag skriver. 
Kroppen fattar ju vad jag vill säga och vad jag vill ge den, genom den maten/näringen jag förser den med. 
Ger jag den skitmat, skräp fullt av meningslöst fluff så är det ju det budskap jag skickar till kroppen...
Genom att förse min kropp med näringstät mat som det är någon mening med, som är fylld av sådant som min kropp behöver så skickar jag ett väldigt starkt och tydligt budskap till min kropp, JAG BRYR MIG OM DIG. 
Vi och våra kroppar får oftast för lite bry. 

Med bryet och glädjen finns ju lika mycket i vad vi gör med kroppen. Hur vi sköter den, och vilken träning vi ger den.
Det ligger ju så otroligt mycket glädje i att få och kunna röra på kroppen. Så jäkla mycket glädje. ( och lite ont i knäna ibland).

Ja, när det gäller själva dropparna då, hur ska vi göra med dem?
Mitt förslag är att du hör av dig till mig, så tar vi ett möte på tel eller i verkliga livet och listar ut vad just du behöver för att bli sprudelglad igen. 
För det förjänar du!
Skriv till mig, cathrine@schuck.se eller via kontakt här så förklar jag vad jag tror att du behöver.

För övrig så berättar jag gärna att jag avslutat mitt samarbete md Mia Lundin och hennes klinik HerCare då vår samsyn på hur ett samarbete ser ut i Sverige är olika.
Jag gillar både henne och hennes ambition att hjälpa svenska kvinnor att må bätte.
Cathrine





 

torsdag,kl 07:31,  lite på språng, mot tandhyggis och sedan iväg på kalas till Kalmar! hurra! Men nu först kaffe! 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men själv har jag världens bästa jobb!
Jag får nämligen männskor att må bra och börja gilla sg själva igen.
Enkelt va? Not.
Men väldigt, väldigt roligt. 


Jag brukar få tre frågor. Det är nästan alltid samma tre frågor. 

1. Vad gör du, e g e n t l i g e n?
Svar är enkelt. jag är kock i grunden. skrivit 35 kokböcker. Ubildad kock, jobbat som matskribent. Utbildad kostrådgivare, samtalsterapeut och KBT-coach. 
Mycket bra verktygslåda för att hjälpa människor att må bättre med sig själva. Inifrån och ut. Kropp - och själ. Jag har börjat med att hjälpa mig själv. Det gick bra. 

2. Är jag hungrig hela tiden om jag följer dina rekommendationer?
Frågan ställs utifrån den metod jag jobbar med, nämligen 8/800. En metod jag lärt mig av Dr Michael Mosley och tagit ett steg längre, arbetat om, och gjort till min. (varumärkesskyddad)
Anledningen till frågan är de 800 kcal under 8 veckor. 
Svaret är NEJ, du är inte hungrig en enda dag på dessa åtta veckor. Det lovar jag. Men jag kan också lova att du kommer må så otroligt mycket bättre om bara 2-3 veckor...
Det du. 

3. Jaha, vad gör jag sedan då?
Det är alltid den tredje frågan jag får. Vi människor har nämligen en elak liten gubbe i huvudet som sitter och hittar på dumma saker om oss själva. Det absolut dummaste han där uppe brukar säga är att du inte kommer att lyckas med något du förutsatt dig, så du kan lika bra ge upp. Helt säker är han ju på att du inte kommer att kunna fortsätta att leva på ett sätt som gör att du förblir vikt och hälsostabil efter dessa åtta veckor. Du har ju aldrig lyckats med något sådant projekt tidigare och alltid "fallit dit" igen. Så?

Svaret på den frågan är enkelt, du fortsätter ditt liv, ca 10 kg lättare, med bättre blodsocker, bättre blodtryck, bättre kolesterol, helt antiinflamatorisk i kroppen. 
Kroppen fattar du bra du mår. Alla mina kunder är viktstabila. Kroppen fattar.
Jag hjälper dig att sätta ihop en livsstilsmeny, för resten av livet. 
För du vill ju fortsätta att må så här bra, eller hur?

Så på frågan om vad jag gör till vardags, så vet du nu vad jag pysslar med!
Nu ska jag susa iväg och få fina (re) tänder! 
Och sedan blir det kalas, Albert och Calle, vi är på väg!!!
kram, Cathrine

foto: Zara Daly
 

onsdag morgon,  klockan har hunnit bli 8:02, min bästa tid med kaffe och dator i sängen. 

Jo, jag vet att det kan låta lite pretto att erbjuda ett recept på glädje...
Men, vänta och lyssna en sekund.


Jag var ute på litet födelsekalas i går kväll efter kvällskursen. 
Träffade två sköna kvinnor som jag slog följe med en bit hem.
Vi stannade utanför min port och den ena såg litet blek om nosen ut när jag berättade att jag faktiskt inte har något "eget" hem utan hyr i andra hand, visserligen på flera år, men iaf. Nästa fråga om jag hade "egna" möbler, ( och det har jag ju inte) och man kunde se en pytteliten rysning av obehag hos damerna i fråga.
Mitt i det samtalet kunde jag inte annat än brista ut i ett stort glädjeleende och verkligen försöka få dessa damer att förstå att det inte var ett dugg synd om mig och inte så hemskt att inte äga sitt eget boende eller sina egna möbler. 
Att jag verkligen och genuint är jättelycklig, att jag väljer glädjen och i detta fall en jättestor portion tacksamhet över mitt fina (om än tillfälliga) boende. 
Jag väljer glädje. ( och det är ta mig sjutton ett val man är tvungen att göra!) 
Ja menar,, vem har en springbrunn mitt på gården som porlar så ljuvligt hela dagarna, bara en sådan sak...

Bor man själv och är både ensamstående och enastående så ligger det i sakens natur att behöva betala alla räkningar själv. ingen annan att lita på där inte.
Så när jag i våras fick ett erbjudande av Mia Lundin att få jobbar fast hos henne så tackade jag ja, med stor glädje! 
Tänk att för första ggr på många år ha ett fast jobb! På ett sådant härligt ställe dessutom och med så fina arbetskamrater! 
Nu blev det inte så, Mia och hennes styrelse ändrade sig och mina anställningsförhållanden förändrades. Inte till min fördel får jag väl lov att lägga till. Inget fast jobb. 
Här finns det två sätt att förhålla sig till det faktum att man fortfarande måste betala hyran och sina räkningar. Gå ned i källaren och deppa. Eller välja glädjen.
Jag valde glädjen.
Just nu så bubblar jag av lycka över att få möjligheten att kunna erbjuda det jag kallar Sommarkollo för alla som är kvar i stan och vill träna och äta rätt och behöver bli coachade i det. Så tre dagar per vecka så håller jag utbildning och träning utomhus i just det jag kan bäst! Vilken glädje är inte det?

Är det enkelt eller lätt? Nä, inte en enda dag i veckan. Att välja glädje är ett aktivt val och inget som kommer på en kafferast. 
Jag tränar på det varje dag. Jag tränar på bubbelglädjen varje dag.
Men som bla Dr Phil sa en gång, "fake it until you make it". 
Och nu bubblar jag av mig själv. 

Jag tror jag hittade min inre "sprudeltjej" på Caminon förra sommaren. Och hon sitter kvar där inne i bröstet. 

Jag är dock väldigt noga med både mat, motion, träning och jag äter och hur jag lever. Jag sköter mig väldigt bra. Det är en förutsättning för mig att må bra. Äta bra, dricka lite vin. 
Jag är också noga med mina tillskott. 
just nu lite extra "glädjedroppar" (inte vin :-) som piggar upp och bidrar till lycka och välbefinnande. 

Behöver du också en hälso eller glädjeboost just nu?
Hör av dig, så slår vi följe ett slag och jag berättar för dig hur du hittar tillbaka till den den där sprundlande personen igen. 

 



















 

hemma i sängen, 06:39, med mitt älskade kaffe på en liten bricka i sängen..


Skriver "hemma" i sängen, för det har blivit mycket farande sista tiden. Förra veckan kom vi ju hem efter en galet bra, lyckat och väldigt rolig resa till Turkiet och det vi kallar för Hälsoresa med fokus på träning och god mat som vi varje kväll lagar tillsammans.

Missa inte höstens hälsoresa, vi åker sista veckan i september. Läs mer här, och missa det inte om du har tid att unna dig en vecka av träning, skratt, bergsvandring, mer skratt, cykelurer, båtutflykter, besök på marknaden och så självklart Evas otroligt bra träningstimme på eftermiddagarna. Jag har fortfarande träningsvärk! 
(anmäl dig på stubben, för de 12 platserna går fort!)

Sedan var jag ett par dagar i Fiskebäckskil på Västkusten och bara laddade batterierna och pussades. Vi behöver sådant också ibland. 

Men idag ska det handla om kärleksbrev. Jag får inte så många av dem och är verkligen inte bortskämd med dem, men när de kommer så sjunger ju hjärtat och man blir sååå lycklig. Sååå lycklig. 

Jag ska saxa ur dem så förstår du varför man blir så otroligt happy!

"Då gick jag i mål då!
Något lättare men framförallt piggare och starkare än vad jag har varit på länge. Resan har varit rolig och det har förvånat mig att jag inte har känt mig hungrig en enda gång Jag kommer fortsätta att leva så här. Det är ett förhållningssätt till livet, framförallt har kokboken inspirerat mig och jag har förbättrat mina luncher som har ett helt annat innehåll idag. Jag vill också önska er alla lycka till på er resa"


"Jag ville endast gå ner ett par-tre kilo - och det har jag gjort. Dvs jag ligger nu stadigt på min idealvikt!
Känner mig skitsnygg och supersund!!
Känner mig som när jag var 20 - och nu är jag snart 60!!!
Yuippiiieee!!!‍♀️❤️‍♀️‍♂️
(När jag var 20 var jag fotomodell o bodde i Paris, och var ”lite väl tunn” - Nu är min kropp Perfekt!)"


När man efter 8 veckor får dessa brev så blir hjärtat alldeles varmt och mjukt. Så jäkla tacksam att "mina" tjejer idag mår så bra och trivs med sina nya kroppar och framför allt är viktstabila. 
Att få känna sig "skitsnygg" vid 60 är väl inte en dag för tidigt tänker jag...

För snyggare blir man på något märkligt sätt.
Igår träffade jag ett par som tillsammans gått ned 18 kg (!) på 6 veckor. De åt tillsammans, peppade varandra och framför allt hade de båda två blivit så snygga när kroppen blivit lättare, värdena blivit så mycket bättre (han hade diabetes, det var därför de kom till mig) och det strålande om detta fina par. 

Kollo - jag är så himla taggad! 
Och till sist då, ja, jag är ju hemma i Stockholm i sommar och tänkte därför köra ett "kollo" för dem av oss som är kvar i stan och vill komma iform under tiden.
Jag kallar det för sommarkollo, eller hälsokollo. 
Min tanke är att erbjuda powerwalks, träning med gummiband, 7-minutes-träning utomhus samt såklart miniföreläsningar om hälsa, träning, vikt och hur du kommer i ditt livs form - på sommaren.
Mitt mål är att jobbbyxan (kjolen) ska sitta riktigt löst i augusti!
Vid regn och dåligt väder är vi på min mottagning vid Strandvägen i Stockholm, annars blir vårt gym, träningslokal och klassrum ute på det vackra Djurgården.
Jag planerar att köra månd/onsd/ fredag, med start kl 9.00 vid Djursgårdsbron, kanske börjar  vi med en kaffe på KMK först. Det är ju semester iaf...

Fast jag känner mig precis som Tigger i Nalle Puh, happy, happy, happy! 
 
Klicka här för lämna intresseanmälan!

kram, Cathrine







 

Min kollega, hopp och skuttfröken, Eva Berggren brukar säga att den enda träningen som gör någon nytta är den som blir av.
Klokt sagt..
Ungefär på samma sätt tänker jag när det gäller maten. Den enda nyttiga mat som blir uppäten är den som är god!
Allt annat kan faktiskt kvitta.
Hur nyttigt det än är.
 

Jag får ofta frågan om jag ”syndar” eller om det slinker ned någon glass någon gång.
Uppriktigt förvånad (och kanske en smula dum) ser jag nog ut, när jag svarar sanningsenligt, att det gör jag faktiskt inte. Av den enkla anledningen att jag inte är sugen på sötsaker, godis, bröd, mejeri eller annat som jag vet kroppen inte mår så bra av.
OM jag håller mig mätt, äter regelbundet, inte hoppar över några mål, och äter stora portioner så jag alltid är mätt och trygg.
DÅ funkar det. Annars inte.

Däremot så unnar jag mig ett glas vin till maten men är supernoga med att inte fortsätta efter måltiden och absolut inte ha mer vin hemma.
Samma sak med sötsaker. Mycket noga med att inte ha saker hemma som jag kan triggas att överäta av.
Men framför allt, det måste vara gott, och det måste vara kul.
Annars tröttnar min hjärna och går då automatiskt i baklås.
 
Kul är för mig flera olika saker. Det är kul när det smakar gott. Jag gillar chili, vitlök, ingefära och starka kryddor. Det är kul när det många färger och smaker, då blir min hjärna intresserad. Jag har alltså flera olika små högar/rätter på tallriken, även när jag äter ensam.
Det är kul när jag märker att kroppen svarar på maten genom att fungera bättre, prestera bättre och magen fungerar som den ska.
Jag får ont i magen, den blir svullen och gasig av gluten (mjölmat) och mejeri (mjölk, grädde, ost) alltså låter jag bli det när jag kan.
Det är enkelt att avstå det som jag märker att kroppen inte gillar. Jag vill ju ha en glad mage och en glad kropp som har glada och smärtfria leder utan ont från artros och annat tråkigt.
 
Allt det får jag ju genom att äta en kost som är antiinflammatorisk.
Det vill säga, jag undviker ris, pasta, bröd, potatis, socker (fruktos, laktos) och mejeriprodukter.
Men, jag äter också tillskott i form av gurkmeja och nyponpulver för att motverka artros. Jag äter extra vitaminer via ett kosttillskott i pulverform, jag äter även i pulverform kollagenprotein för hår, hud, naglar och nytt brosk i lederna. Jag tar extra probiotika i form av symbiotics från Food pharmacy.
Alltsammans rör jag ut i ett glas med funktionsjuice i form av 1 dl rå rödbetsjuice (sänker blodtryck) och 1 dl  lingonjuice (sänker blodsocker).
Detta tillsammans med D-vitamin, omega 3 och en skvätt MCT-olja sk bränsle för hjärnan.
 
Det ska vara roligt att äta nyttigt!  Annars kan det kvitta!
Cathrine
 
 

måndagmorgon, kl 08:13, (sovmorgon) på terrassen på Lavanta.

Hjärtat sjunger. Det låter som en hel svärm av kvittrande småfåglar i bröstet. 
Mysko, eller hur?
Hälsoveckan är slut och jag kan ärligt säga att det här är nog det bästa vi har gjort, Eva Berggren och jag.


Sitter på terrassen, i skuggan och funderar över livet. Lyckan över en son som hjälper, stöder, supporterar och numera arbetar med mig,  är en gåva och en välsignelse. en önskan som gått i uppfyllelse och en så stor välsignelse för ett litet mammahjärta.


Nu när hälsoveckan lider mot sitt slut och en efter en så droppar deltagarna av, en och en, och åker hem till Sverige (och Norge). 
Alla har fått göra en utvärdering av veckan, så jag tänkte att det var väl inte mer än rätt att jag också fick skriva en sådan...
So, here goes.  

Boendet på www.lavantahouse.com hos Margareta har varit helt magiskt. Letar du efter en stor villa att hyra till familj eller vänner är detta det mest perfekta du kan önska dig. Komplett med ett otroligt gulligt par, Hassan och Gulsa som städar, tvättar, lagar mat om du vill och pysslar om oss hela tiden. 
Margareta förgyllde dessutom vår morgon med ljuvlig yoga, vilket var ett perfekt sätt att starta dagen på. 

Träningen som Eva har satt ihop åt oss varje dag har varit så lyckad och så perfekt och passade alla.
Jag har kunnat följa våra deltagare under veckan och bokstavligt se hur de har smält bort under dessa otroligt roliga och ibland rktigt tuffa pass. 
Eva har också den unika förmågan att gå utanför sin comfortzone, och när något mer om ett vattengympa pass så sätter hos snabbt ihop ett åt oss, utan att ha gjort detta någongång tidigare i livet. jag kan dessutom lova att hennes mycket uttrycksfulla egna rörelser och miner var HELT obetalbara och vi vek oss dubbla i vattnet över hennes gester och inlevelseförmåga!!!

Våra utflykter har varit roliga - och utmanande. Fast inte alltid som man tänker sig. 
Tanken var bergsvandring och cykeltur. Så blev det också. när Eva och jag fick styra upp det. 
Vår turkiske guide hade kanske en dålig dag, men slutet blev i alla fall mycket lyckat. 
Den utflykt vi ordnade helt själva - båtutflykt med massor av sol, bad och god mat, blev helt perfekt. En skön vilodag i mitten på veckan, välbehövlig för både gäster och reseledare. .-)

Maten då, undrar du säkert? Hur gick det med maten? Jo, helt perfekt. Varje kväll lagade två av deltagarna mat med mig. Vi gjorde massor av spännade rätter, och lyckades på en timme blankt ro iland med en hel buffé av olika sallader, lagade gröna rätter, fisk eller kött och roliga såser och dressingar. 
Utmaningen denna vecka har varit att laga med utan mejeri, socker och gluten och det har vi lyckats med, med råge!! 
Jag har lärt mig massor av alla mina kockar och middagarna har varit fester varje kväll med färger, smaker och ibland oväntade kombinationer. Alltsammans med en turkiskt twist iform av kryddor och lite yoghurt. 

Ja, hjärtat sjunger verkligen. 
Nu väntar ett lugnt dygn för Eva och mig innan vi åker hemåt. Lyckliga i tanken på att snart få vara tillbaka i detta paradis i lilla lugna fina Yalikavak. 

Är du sugen på att hänga med oss till hösten, läs då gärna mer här.  
Vill du börja träna med Eva och komma i ditt livs form, så hittar du massor av bra info på hennes hemsida, www.takeyourtime.se 
Vill du börja smyga igång din vikt och hälsoresa, så titta gärna på onlinekursen, som du hittar här. 

Stor kram från Cathrine .

IMG_4239 IMG_4239

yalikavak, fredag, kl 06:57, med kaffe och utsikt. 

Sista dagen för hälsoresan närmar sig och man kan inte annat än nypa sig i armen och säga, jäklar så himla bra det blev! 
vi har cyklat, vi har vandrat, vi har tränat, vi har yogat - och vi har ätit massor av god (och nyttig) mat.
 

En klok god vän sa till mig att vill du berätta hur bra ni har det så låtsas att du berättar det för din syrra. 
(om du nu vill att din syrra ska hänga med, vill säga) och det vill man ju.
 
Det är fjärde resan Eva Berggren och jag gör denna typ av resor. Små, exklusiva men inte dyra, personliga och med en brinnande lust för det vi gör! Vi älskar nämligen rörelse lika mycket. Skriver man ordet träning, så blir det så flåshurtigt, men det rätta ordet är rörelse. Vi älskar nämligen att vara i rörelse. Gå, vandra, träna, simma, cykla, ja göra roliga saker med kroppen. Och det är vad vi försöker förmedla med dessa resor. Det kanske syns på bilden, föresten?  :-)
Som för övrigt togs på stranden i Bodrum där vi åt lunch i vattenbrynet efter 3 timmar underbar cykeltur runt staden, bergen och stränderna.   

Maten då, undrar du nu säkert, eller hur?
Vi äter gemensam frukost efter yogan, och där finns det något för alla. Massor av ägg, grönsaker och yoghurt. Inget bröd, men självklart både skinka och turkist fetaost. Massor av roliga nötter, frön, torkade bär och lite färsk frukt för den som önskar.
Lunch äter vi alltid ute på våra utflykter och det blir nästan alltid meze och sallad. gott, rikligt och bästa, godaste turkiska maten! Jag älskar alla de turkiska smakerna, massor av färska örter, citron, yoghurt, grönsaker och superfräscht!
På kvällarna sätter jag på mig förklädet och har matlagningskurs med två gäster i taget. Vi lagar då 8/800 inspirerat med härligt smakrik mat, massor av grönsaker i olika former, fisk, kött, kyckling och härliga såser utan mejeri och alltför mycket fett. 
Vi lyckas varje kväll göra bufféer som gör mig stolt och tårögd av lyckal. Så jäkla gott!

Känner du dig sugen på att hänga med på höstens resa, så kontakta gärna mig för mer info, eller läs mer här.
Vill du passa på att komma i form redan nu med hjälp av den goda 8/800-maten och mina bästa råd och dåd, så titta gärna på min lilla introfilm här och kör ett sommarryck med mig.
Allt är ju möjligt, det är du som bestämmer.

Nu är det dags för veckans sista goding. Vi packar snart ihop oss i våra hyrbilar och var iväg till fina Gumusluk och restaurang Limon, ett ascoolt hippechick ställe där vi sitter ute på en stor äng på tuffa gamla möbler. (låter superkonstigt, men det är såå fint och läckert. Men först blir det en tvåtimmarsvandring runt bergen, lite bad för den som önskar och sedan stor meze-lunch! 
Hurra!!!!
Cathrine 



















 

yalikavak, kl 06:58, i sängen, med en kopp kaffe..

Idag skolkar jag från yogan.
Jo jag vet att yogafröken tillika vår fina värdinna här på Lavanta house i Yalikavak, kommer bli ledsen.
Men hela min kropp skriker AJ!!!
Skönt, men ont. 
Träning har blivit min nya drog.
 

(men jag vill ju hinna hänga med er en stund)
 
Igår stod det "hopp och lek" på schemat för vår hälsoresa som jag och min kollega Eva just nu håller i undersköna lilla Yali. Vi hade hyrt en båt för hela vårt sköna gäng och dagen tillbringades i plurret! 

Men väl av båten kl 16.00, så hade vi en timme på oss innan Eva skulle dra igång sitt (ganska tuffa) träningspass på gräsmattan. 
De flesta av våra gäster valde att ta sig hem med biltransport men jag och Eva valde att gå den väldigt branta vägen upp till huset. 
Egentligen bara av en enda anledning. Vi visste båda två att våra kroppar behöver den pulshöjningen och konditionsboosten efter en hel dags stillasittande på båten. Bara och ta vattenflaskan och börja gå med andra ord! 

Låt mig då får berätta när Eva och jag var här för 2,5 år sedan för att reka inför vår första hälsoresa.
Det var i  november 2015 och inte alls så varmt som nu. Vi gick natiurligtvis både upp och ned från huset ned till byn. På vägen upp, i den sjukt branta backen så skuttar Eva förbi och upp för backen som en liten (och väldigt söt) bergsget. knappt utan flås heller.
Behöver jag berätta för er vem som flåsade, pustade, stannande, flåsade och trodde hon skulle dö? Moi...
Kondis visste min kropp inte ens hur det stavades till. 
jag förstod att det var dags för en radikal förändring i mitt liv. Inget mer puffande och pustande! 
Nu, 2,5 år senare så går Eva och jag upp för backen tillsammans, i samma takt och jag är självklart påverkad av den raska promenaden rakt uppåt, men det är inte obehagligt. 
Det som fortfarande spökar är de gamla tankarna. "det blir för jobbigt, det här klarar jag inte av". för så har ju min hjärna tänkt i hela mitt vuxna liv.

Så min tanke med detta inlägg är egentligen att ställa frågan, vad är det som hindrar din träning eller rättare sagt den träningen som inte blir av?
För som Eva brukar säga, den enda träningen som det är någon nytta med är den som blir av. 

I avsnitt nr 5 i min nya onlinekurs 8/800 pratar jag om träning och varför träningen har blivit så viktigt för mig. Du får också några väldigt bra råd om hur du skräddarsyr din kostym för att bästa passa din nya kropp efter en viktminskning. 
Glöm inte att det faktiskt går alldeles utmärkt att träna under tiden du går på 8/800 så länge du äter rätt saker och ger kroppen det den behöver.

Själv har jag, vid fyllda 60 (!) hittat till mitt livs bästa form. En sätt att leva och med en kropp som känns bra att bli äldre i. 
Kan jag, så kan du!  

Blir du sjukt nyfiken på vår roliga hälsoresa så hittar du mera info här.

Nu ska jag ta en andra kopp kaffe, äta lite äggröra sedan är det dags att ge sig av för dagens spännande träning, vi ska cykla mountainbikes i Bodrum. 
Rapport följer! 

Kram från en något ledbruten med otroligt taggad Cathrine








 

onsdag, kl 06:23, i lilla Yalikavak, Turkiet. Med kaffe och en utsikt som heter duga...

För dig som följer mig på sociala medier så vet du redan att jag är på det jag kallar för "hopp och skuttresa" med min superduktiga kollega Eva Berggren.
På papper kallar vi detta för en hälsoresa och det är just begreppet hälsa som jag tycker är så spännande, för det ordet betyder så otroligt mycket olika för oss alla.
Vad betyder ordet hälsa för dig?


För mig reviderades det begreppet helt och hållet för ungefär 1,5 år sedan. Det var när jag trött, svullen och rödvinsplufsig bestämde mig för att testa en ny metod som jag precis läst en bok om. Det var Michael Mosleys bok Blodsockerkoll som slog ned som en (välbehövlig) bomb i mitt liv. 
Jag la om kosten, inte för att den varit så förfärligt dålig eller onyttig innan, men det blev ändå en stor förändring när jag började räkna kalorier och till 100% skippade all ris, pasta, bröd, potatis, socker - och mejeriprodukter. 
Jag dalade sakta men säkert 10 kg på 8 veckor, och tog sedan de sista 2 kg under min 5 veckor långa pilgrimsvandring. 
Låt oss säga att jag började i januari förra året och var i mål med mitt (nya) liv till sommaren förra året. 
Ett år sedan nu. konstigt att tänka sig. 
Jag som trott att jag levt hyggligt hälsosamt ändå...  tidigare alltså. 

Förutom maten, den nya väldigt näringstäta maten, kosten med de stora mängder grönsakerna,( mindre vin)  så blev den stora förändringen egentligen kroppen och träningen.
För jag insåg ju snabbt att vid 59 års ålder så kommer inte kroppen att se ut som jag vill om jag inte hjälper den på traven.
Och det gjorde jag rejält. 
Många timmar av powerwalks blev det. Bästa träningen för hjärnan som behöver få tid att tänka och reflektera. Det lärde sig på kroppen och hjärnan på min pilgrimsvandring. 

Många timmar av hård fysisk träning blev det. Jag hittade till något som kallas för megaformers, eller Legree fitness, en hård form av pilates på bänkar som rör sig med fjärdrar som motstånd. Kolla gärna på www.theplacestockholm.se 
Otroligt spännande, utmanande och otroligt kroppsformande, för att säga det minsta...
(jag brukade kalla det för träningen från helvetet, som sedan kom att bli träningen från himlen för mig)

Varför har jag då gjort detta och framför allt varför skriver jag om det?
Ja, dels för att det i grunden förändrade mitt liv och för att jag äntligen hittat en kropp som jag trivs med och en kropp som jag är beredd att åldras tillsammans med. En kropp som ska bli riktigt roligt att åldras i. En kropp som är rolig att vara i och göra massa kul ihop med, och en livsstil som håller mig pigg, frisk, smärtfri och stark.
Egentligen i vilken ålder man än befinner sig i. 

Nu ska jag skutta iväg och göra morgonyoga på taket tillsammans med vår värdinna och yogaguru, och se solen gå upp över taket.
För smidighet står nu som nästa punkt på mitt program. 
Namaste!
Cathrine

För dig som undrar vad vi gör på våra hälsoresor, kan jag berätta att det står både bergsvandring, morgonyoga, cyckeltur längs havet och utflykter på programmet, läs mer här, vi har en resa till  oktober. 
För dig som likt mig vill hitta ditt livs form så kontakta mig, så hjälper jag dig gärna på vägen dit. Bor du utanför Stockholm så skypar jag gärna eller kanske vill du börja i lugn och ro med maten, då passar onlinekursen dig bättre. 













 

.fredag morgon, kl 07:02, med kaffe i sängen, på lilla brickan...

Om ett par timmar bär det av mot Turkiet och den första av årets två hälso och träningsresor. 
(det finns plats kvar på den andra i höst).
Men först tänkte jag ge er en rar liten historia om sonen och hur det går när man lyssnar på sin lilla mamma.


Sonen är 30 år och en stor kille. Tränar massor, går 1 mil om dagen och går på gym flera gånger i veckan. Lagt ned massor av pengar på dyra PT-råd om kost. Jag hjäpte honom att göra matlådor med mycket noggrant vägd mat enligt konstens alla regler. 
Ingenting bet på denna stora 100-kilos kille. 
Så för en månad sedan, utan att säga något till mig, så bestämde han sig för att testa 8/800 på egen hand. Han läste på själv, frågade inte mig om något, och körde 800 kcal i en månad. Träningen var densamma. 6 km på morgonen och 6 km på kvällen. Hård gymträning 3 ggr/vecka. 
En månad senare ser han ut som hälsan själv. Mår bättre, sover bättre, trivs med sin nya 7 kg mindre kropp och är tillbaka i sina gamla jeans. 

Så, det funkar att träna trots att man äter mindre mängd energi. Kroppen använder det bränsle den går och bär på. 
Man tappar olika mycket beroende på ålder och kön. 
Bra mår man oavsett.

En glad och stolt mamma får man på köpet!
 

 

Tidigt på morgonen, 06:01, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Det är tidigt på morgonen men jag kan inte sova. 
Ligger och tänker på hur roligt det är att det går så bra för så många som testat metoden, 8/800. Inklusive jag själv.
Tänker på hur många jag hjälpt att bli friska och pigga igen efter att ha gett upp om sin hälsa. 
Glad över den fina present jag fick av nöjda klienter igår. 
Tänker på hur gärna jag skulle velat träffa Michael Mosley som kommer till Stockholm på söndag för en  diabeteskonferens.
Tänker också på hur otroligt populär hans och min metod blivit på senaste tiden och hur många som känner sig kallade att kopiera den.
Och på kuppen ett par stycken som valt att ondgöra sig över den på sociala medier. 
Det betyder ju bara att det funkar!  Hurra, tänker jag! 


Jag brukar säga, 800 är Mosley och 8/800 är min vidareutveckling av metoden. Den metod som jag valt att varumärkesskydda, och som går ut på att likt Mosley äta en näringstät kost på 800 kcal under åtta veckor. Min tvist på det hela är att även utesluta mejeriprodukter för att verkligen låta tarmen läka och bli frisk från all komjölk, grädde och ost. 
Det blir som att skicka sin lilla mage och tarmar på spa. De blir så friska och glada!

Jäklar så bra det funkar! Alla mina klienter, och det har blivit ett par hundra på detta senaste år, har i lagom takt dalat med ca 1 kg i veckan i 8 veckor. En del går ned mer, andra något mindre.
Jag har online, haft kontakt under 9-10 veckor  med ett underbart par som tillsammans gått ned 26 kg. Så glada, pigga, fina och friska de blev! ( de såg dessutom väldigt nykära ut på bilderna) 

Det som är lika för alla, är alla hälsoeffekter man får genom att äta så nyttigt och näringstätt. Det är egentligen hemligheten bakom hela metoden. Du får i dig massor av grönsaker, fisk, kött och ägg. Din kost blir fiberrik, näringstät och innehåller massor av mat som gör gott för din kropp. Den är ju dessutom naturligt antiinflamatorisk och jag ser ju resultat på just det varje dag på min mottagning. Klienter som blir av med värk i leder, inflamerad bindväv, får en mage som fungerar, sover bättre och får ett humör som är på topp!
Alla blir glada och och så himla snygga ( tack vare att man undviker mejeri som slammar och slaggar igen kroppen). 
Sedan är ju de uppenbara hälsovinsterna såklart ett lägre blodtryck, ett bättre kolesterol och stabilt lågt blodsocker. Allt det som tillsammans kallas för det metabola syndromet. Vårt tids folksjukdom.
Utmärkt mao för de flesta av oss!  
jo, glömde jag nämna det vicerala fettet, det fett som ligger inne i buken, runt organen, det fettet blir du ju också av med på köpet. Bara goda hälsoeffekter med andra ord!

Så, det är ju egentligen är det ju inte ett dugg konstigt att metoden blir kopierad och att man plötsligt ser många sk bantningsgurus som börjar marknadsföra Michael och min metod. Inte konstigt alls!
Och jag tänker såhär, ändamålet helgar medlet. Det viktigaste är att så många blir friska och pigga igen. 
Så, tillsammans kan vi göra nytta. Både dem som kopierar min metod - och vi som får jobba med den, på riktigt. 
Till hösten tänkte jag börja utbilda riktiga licensierade hälsocoacher, som blir specialiserade i just 8/800.

Vill du testa metoden, tryggt och säkert hemma i din egen soffa, så har jag nu spelat in och skrivit ned hela metoden åt dig, under åtta program. Du får massor av hjälp, stöd, recept och pepp. Det finns även en sluten FB grupp ( 8/800 med Schück och Mosley) med över 800 medlemmar dit du kan ansluta dig för tips, råd och frågor. 

kramkram! 

Nu ska jag sätta mig en timme och göra min egen hemläxa, sonen har nämligen skickat mig ett antal länkar om hur sociala mediet fungerar, (himlar lite med ögonen) och som jag lovat att jag ska läsa igenom. 
Sedan blir det packning inför Turkiet och årets första Hälsoresa imorgon! 
Som jag längtar till lilla fina Yalikavak. 

7 minutes är nu installerad. men ännu inte skuttad till! Men nu ska det bli ordning även på det. 





 

Med ett vandringssuget hjärta...

Caminon kallar..
Vi är många, nästan 5.000 svenskar som är med i FB gruppen "Camino de Santiago - swedish pilgrims."
Vi som längar dit, längtar tillbaka och drömmer om vår nästa Camino.


Jag får ofta frågan, vad som är så magiskt med pilgrimsvandringen till Santiago.
Det närmar sig årsdagen för tiden förra året då jag gav mig iväg på min 80 mil långa vandring under 5 veckor tvärs över Spanien.

Vid jultid förra året var jag ledsen, låg och dumpad efter ett långt förhållande. Min kloke son kastade en snabb blick på sin ledsna lilla mamma och konstaterade torrt, det är dags för ett litet äventyr för denna mamma, det är faktiskt hög tid för ditt livs äventyr, lilla mor.
Sagt och gjort. Vi köpte kängor och började att gå.
Han kom och hämtade mig varje morgon i tre månaders tid och såg till att jag kom i form igen. Morgon efter morgon.
När det närmade sig tid för avresa så tjatade han tills jag verkligen köpt min enkelbiljett till Paris för vidarebefodran med tåg till Biarritz och lilla bergsbyn St Jean Pied de la Port. 
Jag kan verkligen inte med handen på hjärtat säga att jag just då, där i det ögonblicket var så supertriggad på vandringen. Jag var rädd för vad som skulle komma av härbärgen, sovsalar, snark, prutt och delad dusch och toa. 
Ganska rejält skakig faktiskt. 

Första veckan är milt sagt en pärs. En rolig upplevelse med alla ingredienser i form av nya vänner, nya natthärbärgen varje kväll, blaskiga bönsoppor, såriga hälar, värkade rygg, blåsor och extremt tidiga mornar. 
Och alldeles, alldeles underbart. 
Friheten, vidderna, scenerierna, ödmjukheten, glädjen,vänskapen, stoltheten...
Alltsammans och allt på en gång. 
De fem veckorna swishade iväg, den ena efter den andra som pärlor på ett band. 
Varje vecka helt olik den andra. Alla helt galet underbara och helt galna. Och oförglömliga. 
Det går fortfarande inte en dag utan att jag längtar tillbaka till den livet. Det enkla, glada endorfinhöga vandringarna och kroppens egen inneboende kraft. 

I höstas hade jag förmånen att få vandra med ett gäng damer (och en herre) för tidningen Taras räkning och upptäckte där att en veckovandring från Sarria till Santiago blir helt perfekt som smakprov för den som vill testa på Caminon. 
Vi bor dessutom i fina enkla hotell och får får packning skickad mellan vår nattlogi.
På stående fot bestämde jag mig där och då att börja göra dessa vandringar på egen hand, och nu är det ett faktum.
Så i höst gör jag två vandringar, och nu finns det bara 2 platser kvar på den sista turen, 24-3/8. 
Är en av platserna din? Vill du vandra med mig? läs mer här.
kram, Cathrine







 

måndag, kl 06:18, i sängen, med kaffe ( en och skvätt MCT-olja, sk Brain fuel i kaffet)


Jag erkänner det gärna. Man är inte 50 längre!
Liite mör är man allt efter en intensiv helg med utbilding/kurs för ett helt stort gäng blivande näringsterapeuter hela helgen - och nu måndag morgon är det jakt mot klockan för att vara på jobbet kl 08.00!
Jag har bara en fråga just nu, när farao tränar man???


Sköter iaf maten på jobbet, även om det ofta blir sk plocklåda från butiken, men även det kan bli väldigt bra, med rätt val..

Som ni kanske minns så har jag pratat mycket om Michael Mosley och hans metod som jag numera både följer och gjort till min egen, det jag kallar 8/800. (varumärkesskyddad är det nu också gudbevars, men jag vet faktiskt inte hur man skriver ett pyttelitet TM bakom siffrorna, så det får vara just nu). 
Hur som helst så pratar ju både Mosley och jag om de tre M:en, de tre benen man måste stå på för att få balans och struktur på alltsammans. Nämligen Maten, Motionen och Mindfulness. Tre M som alla är lika viktiga och som inte blir lika bra utan varandra.

Lättare sagt än gjort, säger jag då. 
Nuförtiden så jobbar jag halvtid, månd till onsdag hos Mia Lundin på hennes hormoncenter för kvinnor, HerCare i Danderyd. 
Otroligt spännande, otroligt viktigt för kvinnor. Väldigt spännande. Min roll är att träffa våra patienter i egenskap av samtalsterapeut.
Jag börjar kl 08, och slutar 17, och därefter har jag oftast mina egna kurser, grupper eller enskilda klienter på kvällarna. 
Hur farao ska man får till det, med framför allt motionen????

Maten går ju fortfarande väldigt efter min omläggning för trygt ett år sedan väldigt bra. Jag är viktstabil och är väldigt noga med vad jag äter.
Fortfarande inget ris, bröd, pasta, potatis och socker - eller mejeriprodukter. Det går faktiskt helt utmärkt och det är aldrig något jag saknar. (även om jag gärna hade tagit en pasta Vongole på favoritstället Fiore härom kvällen. Men avstod.)
Suget efter brödet och osten är borta, men man får alltid vara på sin vakt så man inte triggar igång det igen, det är lätt gjort...
Nä, maten går utmärkt och jag är nöjd med kroppen och den är numera både snäll och artrossmärtfri så länge jag äter på detta vis. För mig har hälsoeffekterna av min kostomläggning varit så stora så det är värt allt det man numera helst inte äter. 


Men träningen... och när sjutton ska jag hinna ta hand om min stress och vara så där mindfull som jag borde?
Jag och framför allt min kropp är ju van vid att gå och träna många gånger per vecka, och nu med allt jobb så blir det mindre av den varan...
Hur gör man egentligen??

Förstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb och det är en välsignelse att i min ålder både få driva en egen liten verksamhet och få vara del av en så viktig kvinnorörelse som vi jobbar med ute hos Mia Lundin.
Men hur farao hinner man...

Jag tror att jag ska börja lyssna på min kloka väninna Eva Berggren som jag åker på träningsresa med till helgen, när hon tipsar om en app som heter 7 minutes, som jag visserligen har nedladdad på mobilen men nu ska börja köra!
So here goes, veckan hälsolöfte till mig själv, 2x 7 minuter med träningsappen, 7 minutes. 
Eller börja cykla till jobbet....

jag hör av mig och berättar hur det går! Nu mot gruvan!!!!

kram från Cathrine





















 

söndagmorgon,07.38  i sängen, med kaffe på lilla brickan, som vanligt...

13 maj, strålande sol och om en stund ska jag iväg och gå en 2-timmars Caminovandring med några ur den grupp jag ska vandra med i höst, på den riktiga pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. 
Det finns plats kvar om du är sugen på att hänga på!

Men det som fyller mitt hjärta mest just nu, i dessa dagar är det faktum att en dröm faktiskt går i uppfyllelse. 
På många olika sätt faktiskt. 
De av er som följt mig här på bloggen det senaste året vet vilken resa jag gjort med boken Blodsockerkoll av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Hur jag började följa den själv, gick det 12 kg och så småningom adapterade hans metod till en egen variant som jag kallar 8/800, och numera även fått det begreppet varumärkesskyddat.
Metoden går ut på att du under 8 veckor äter väldigt näringstätt och hälsosamt och håller dig till 800 kcal per dag, och alltid är mätt och trygg!!! . Läs gärna mer här.
Vitsen och hemligenheten bakom metodens framgång är dels att den först och främst riktar sig till din hälsa, med sänkta blodsockervärden, sänkt blodtryck och sänkt kolesterol. Vikten kommer liksom som en bonus. 
Hemligheten är att aldrig vara hungrig, och äta väldigt mycket grönsaker får att inte kroppen ska tro att den svälter.

Nu är det dags för att ta 8/800 vidare, och min dröm har varit en digital platform och kurs för dig som vill följa metoden med inte kan ta dig till mina kurskvällar.
Till min hjälp har jag haft två personer, dels  Alexandra Nemeth, en fantastisk tjej som gått min kurs, förstått mitt budskap och dessutom är flytande i språket "schückska" och som jobbar med reklam, marknadsföring och sjukt duktig på digitala lösningar. Det är hon som byggt min digitala platsform som ligger till grund för onlinekursen. 
Behöver du också hjälp med något likande, så jag kan bara så otroligt varmt rekommendera henne och hennes team. www.grundform.se


Så för dig som är intresserad av att i lugn och ro, hemma i din egen soffhörna få låta mig coacha dig till ett hälsosammare liv och ett vikt som passar dig bättre, så tveka inte att höra av dig! 
Jag hoppas vi ses online! Klicka här!
Cathrine





 

.. så kan du lika gärna göra det med mig...
 

Så här skriver Expressen...

"Låt vårvindarna fläkta bort ett kilo i veckan - till sommaren kan du vara åtta kilo lättare.

- Låt fokuset ligger på hälsa, inte på vikt. Vikten är mer som en bonus, en add-on, säger Cathrine Schück, samtalsterapeut, näringsterapeut som har utvecklat 8/800-metoden.


Att äta är både en vana och en livsnödvändighet. Men om dina matvanor gett dig en övervikt kan det vara dags att förändra dem. 
Det senaste året har Cathrine Schück hjälpt både sig själv och sina klienter att gå ner tvåsiffrigt.
Hennes hemlighet heter 8/800 - en anpassad variant av den brittiske läkaren och journalisten Michael Mosleys metod Blodsockerdieten. Genom att äta 800 kalorier om dagen i åtta veckor blir man inte bara lättare utan man får dessutom bättre blodsocker. 

- Jag är ensam om att ha fått Mosleys godkännande att använda blodsockermetoden, och från det har jag utvecklat 8/800-metoden där man dessutom tar bort mjölkprodukter, säger Cathrine Schück.
Hon är den enda i Sverige som har Michel Mosleys godkännande att ge kurser och utbildningar, och gör det kontinuerligt, både i grupp och med privata klienter. Som näringsterapeut och samtalsterapeut hjälper hon dessutom personer med typ 2-diabetes att lägga om sin kost.
- Det är en mottagning som specialiserat sig på patienter med typ 2-diabetes som remitterar patienter vidare till mig. Vi adresserar den hälsosituation som finns i form av blodsocker, blodtryck och blodfetter - det metabola syndromet.


Hur ska man då gripa sig an en så omfattande livsstilsförändring som 8/800?
För det första ska man komma ihåg att den är högst tillfällig. Åtta veckor är inte lång tid.
Men det viktigaste är att fokusera på vilka mål man har med sin hälsa, inte på vikten:
- Alla vill gå ner i vikt. Hjärnan har hört det här budskapet så många gånger förut - medan du läser den här meningen så formar hjärnan redan svaret - "Det har du ju försökt med förut och misslyckats med. Hur stor är sannolikheten att du kommer att lyckas den här gången?" I tankekedjan ingår att du kommer misslyckas eftersom hjärnan drar i gång en sannolikhetsprocess. Det här går blixtrande snabbt, det är en undermedveten kalkyl.
- Hjärnan svarar "Testa du, men det kommer inte lyckas". Men om du kan svara din hjärna att "det här gör jag inte för vikten utan att för att bli friskare" kanske den låter sig övertygas. Du får bättre hy, alla får bättre hy, tjockare hår, bättre sömn. Alla värden förbättras. Magen funkar bättre. Låt det bli dina hälsomål!
- Om du äter så här så kommer vikten av sig själv, men framför allt uppnår du allt det andra, säger Cathrine Schück.

Men hjärnans invändningar kommer inte att tystna här. 
Nästa tanke lyder oftast: "800 kalorier, är du dum i huvudet - det kommer du aldrig klara, det är för lite!"
- Den frågan måste du adressera redan innan den ställs. Svaret är att: "Jag vet att om jag äter 1/2 kilo morötter eller vitkål så kommer jag att bli proppmätt, säger Cathrine Schück.

Hur gör man för att äta 8/800?
• Man ska alltid äta dagens tre huvudmål. 
• Man ska se till att de är näringstäta - rika på vitaminer, näring, protein. 
• Man ska inte försöka underträffa de 800 kalorierna. 
• Och man ska inte plussa på det dagliga intaget för att man powerwalkat i två timmar (eller gjort någon annan aktivitet).
Måltiderna består av grönsaker och protein med små mängder fett och tillräckligt med kryddor.
- Tänk: här är min proteinkälla: Den hjälper mig att bygga muskulatur. Här är mina grönsaker. De håller mig mätt.
- Man kan äta oändliga mängder grönsaker som inte kostar överhuvudtaget i energi, säger Cathrine Schück.
Du är snål med fettet?
- Jag är väldigt snål med fettet - en tesked olivolja och en tesked kokosfett om dagen - det är vad hjärnan behöver. Dessutom hjälper fettet till med magfunktionen, annars blir kosten för torr.
För att ge tillräckligt med mättnad inom ramen för den dagliga kaloritilldelningen gör man klokt i att välja bort kaloribomberna: Godis, chips och alkohol har inte mycket plats under de här veckorna.
- Och var försiktig med nötter också. En näve motsvarar en hel måltid. En paranöt för selenbehovet är lagom.
För att skapa variation på måltiderna varvar Cathrine Schück ugnsbakat med buljonbaserad matlagning. Det är också klokt att variera texturer, färger och tänka på uppläggningen för att bli mer nöjd med måltiden och ätupplevelsen.
Eftersom kaloritilldelningen är kraftigt neddragen från vad de flesta äter behöver man ta hjälp av en app för att hålla koll på hur mycket man har stoppat i sig.
- Var noga med att hitta en bra app så att det är lätt att räkna. Och fyll på i appen allteftersom dagen går.
Lifesum eller Nutrix är appar som passar många, men det finns en uppsjö att välja på. 

Att se till att dricka ordentligt är också viktigt.
- Kroppen är dålig på att signalera om den är hungrig eller törstig. Väldigt mycket av det vi uppfattar som hungersignaler betyder egentligen "ro hit med ett glas vatten", säger Cathrine Schück.
- Jag brukar rekommendera funktionsdryck - till exempel en deciliter rödbetsjuice som är blodtrycksänkande och en deciliter lingondricka som är blodsockersänkande på morgon. I övrigt vatten, smaksatt med hallon, lingon, ingefära, kolsyra - eller alldeles vanligt kranvatten.
- Det kan också vara tomatjuicer, smoothies - röda eller gröna.
I 8/800 ersätter man alla mjölkprodukter – också de från get och får. Mjölkdrycker ersätts med växtdryck.
- Jag använder själv havre, de innehåller betaglukaner som är naturligt kolesterolsänkande.
- Det man märker är bättre mage och klarare hy.
Det är allt man behöver tänka på. Cathrine Schück själv lägger till ett vitaminpreparat i pulverform på mmorgonen och magnesium på kvällen för att hjälp kroppen till ro. 
- Dessutom använder jag kollagenprotein för hår, hur, naglar, för att du ska få bra utväxling på muskelbyggnaden när du tränar. Men det ingår inte i själva 8/800-metoden.


För personer som inte lever själva kan det kännas krångligt att lägga om kosten. Men det behöver inte vara så svårt:
- Det ska inte vara så komplicerat så att resten av familjen inte kan äta. Det finns ingen i familjen som mår dåligt av att äta kött, fisk, ägg och grönsaker. - de som inte följer dieten får ta lite mer eller komplettera med ris eller potatis.
Att röra sig varje dag är en del av att leva ett hälsosamt liv, men träning är inte en uttalad del av själva dieten.
- Jag tycker att det är bättre att man väljer lågintensiv träning - yoga, stretchning, åtminstone under de första veckorna tills kroppen hunnit vänja sig vid det nya intaget. Du ska inte ut och långdistanscykla eller belasta kroppen hårt de här veckorna.

Vad händer efter åtta veckor?
- Jag tycker att man försiktigt ska hitta en jämvikt, att man långsamt lägger till lite mer men känner efter var man behöver ligga för att bibehålla sin nya vikt.
- Går du tillbaka till din gamla livsstil så får du tillbaka din gamla kropp.
En del av Cathrine Schücks klienter har fortsatt med en omvänd variant av 5:2 – de äter 800 kalorier om dagen under veckorna och mer fritt under helgen.
Härom veckan passerade hon sin 60-årsdag, både lättare, gladare och starkare än hon känt sig på många år.
- Jag önskar att jag hade vetat att livet skulle bli så här redan för flera år sedan!

***

8 ENKLA KOM IHÅG FÖR ATT LYCKAS MED 8/800-METODEN

• Hitta dina goda hälsoargument - snarare än viktmål. Vill du bli rörligare, sova bättre, få finare hy, orka mer?
• Planera din matdag. Ät minst tre mål mat alla dagar. 
• Ät generöst med grönsaker. ”Det ger mättnaden”.
• Drick mycket vatten. ”Kroppen har svårt att skilja på hunger och törst”.
• Logga det du äter i en app allteftersom. Om man skriver in på kvällen vad du har ätit, kommer siffrorna inte att stämma. 
• Fotografera dig före och efter - det blir en otroligt stor skillnad i kroppen.
• Använd bioolja. ”Jag rekommenderar mina klienter att smörja in sig med olja. Du får en smidig, elastisk hud som följer med tillbaka in igen - du kommer att gå ner ordentligt.
• Få pepphjälp! Det finns en stödgrupp på Facebook som heter "8/800 med Schück och Mosley”.

torsdagmorgon, 6:45, med kaffe i sängen. Sovit gott med magnesium och 5 HTP.

Ett galet aprilbarn är vad jag är…
Jo, faktiskt.
Ett galet, gladlynt, aprilbarn som nyss fyllt 60.
Kan det bli mycket bättre än så?
Jo, såklart.


En liten gnutta sunt förnuft eller kanske lite vett och sans vore på sin plats. (fråga min mamma eller några av de mer sansade väninnorna så kommer de att nicka energiskt)

Fast själv så trivs jag faktiskt ganska bra. Lite sådär husbehovsgalen är nog inte så dumt i alla fall.
Det är ju inte så det direkt stör eller går ut över någon annan, den där milda galenskapen.
Jag håller tider, jag skriver böcker, håller kurser och föreläsningar på löpande band och det har hittills gått alldeles utmärkt och jag har inte missat en sekund av det eller missat några deadlines.
Inte en enda gång.
Nä, det är nog inte på det professionella planet som galenskapen gör sig påmind.
Inte annat än att jag möjligen framstår som en bättre terapeut och lärare för att jag brinner och bryr mig. Då blir ju plötsligt den sk galenskapen något bra och väldigt användbart. Ett bra instrument.
Jag tror f ö att jag måste byta ord, döpa det till något rumsrenare, något mindre ”galet”. Jag s e r ju inte så tokig ut. Nä, ganska prydlig faktiskt i mina ljusa kläder, ofta ton i ton, tror ibland att jag skulle kunna smälta in i en ljusbeige tapet. Nä, jag ser nog väldigt tantigt östermalmig ut.  Och det skadar ju inte tänker jag.
Nä, tokerierna i den mån det nu verkligen är så tokigt, det sitter nog mest mellan öronen.
Jag brukar beskriva mig själv som en korsning mellan ett par olika Astrid-flickor. En nypa Pippi, en skvätt Madicken, en portion Lotta (hon på Bråkmakargatan). Mitt favorituttryck på gamla dagar har blivit något lånat från Pippi, typ ” det här har jag aldrig gjort förut, det ska nog gå bra”.
För det mesta ”vill ju bli bra” som min väninna Annica brukar säga.

Sedan jag släppte taget om i stort sett allting för snart 1,5 år sedan, och plötsligt befann mig i fritt fall så har det mesta blivit förvånansvärt bra. Det är verkligen inget jag rekommenderar för dig med ett svagt hjärta eller fallenhet för svaga nerver.
Ingen bostad, inget fast jobb, ingen nödfallskärm, ingen relation.
 Nope, ingenting faktiskt.
Verkligen inget att ens önska sin egen värsta fiende. Tro mig. 

Men jag trodde faktiskt att jag var en riktig trygghetsjunkie tidigare och att det där med hus och hem var viktigt, äga ett boende var viktigt, vara gift eller i alla fall bo med någon.
Allt detta kom ju så småningom att tas ifrån mig, och det är ingen rolig sits att ha när man närmar sig 60 med stormsteg. 
Men det blev ju som sagt så himla mycket bättre istället.
Det är lustigt det där med till exempel skilsmässor och när folk skiljer sig i livet. Kvinnor skiljer sig gärna fram till 50, sedan är det svärstopp. Efter det och närmare 60 sitter de flesta kvinnor snällt ned i båten. För män kan det se annorlunda ut. Jag har mött en hel del singelkillar i min ålder som brutit upp i vår ålder. Jag undrar om det är inbyggt i oss att lugna ned oss när vi inte längre kan få barn?

 Vart vill jag komma med denna spretiga blogg? 
Ja, egentligen bara den att det nog är ok och ibland även nödvändigt att besitta en mild form av galenskap. Att fritt fall ibland är det bästa som kan hända dig även om det just i fallet inte känns så skönt i magen.
Och att det alltid ordnar sig till slut. Annars är det nämligen inte slut. 
Och att vi måste tro på det också. För framtiden har en viss förmåga att vilja forma sig efter våra tankar, så tror man att kommer att gå åt helvete, så finns det risk för det.
Klychigt, jag vet. Men du blir så mycket av vad du tänker. 
Så det kan lika gärna gå bra!

Vill du fortsätta att prata om livet, tankar, ålder, och allt annat som snurrar i huvudet, så är jag ett bra bollplank. Just nu finns det mest kvälls och helgtider för dig som vill boka en pratstund. 
Du når mig via kontaktsidan eller cathrine@schuck.se
 

Andraitx (Mallorca) , i sängen, kl 07:12, med en kopp kaffe på ett litet bord bredvid.

Jahaja, så blev man då 60 till slut. I alla fall.
Det blev inte som jag trott eller tänkt mig.
Inte födelsedagen och inte livet heller för den delen. 
Det blev så himla mycket bättre!


Vi kan ju börja med själva dagen. För ett par månader sedan medan jag fortfarande hade någon form av idé om att hålla ett kalas själv så blev jag tillfrågad av en person om jag ville åka iväg med honom till en magisk plats och vandra i bergen. 
Ni känner ju mig, vem tackar nej till att fira sin sextioårsdag på en magisk plats i bergen, jag som gillar att gå?
Så det bokades, beställdes och gjordes en himla massa liv om denna resa. Så klart jag såg fram emot den, konstigt vore ju annars.... 
Det var bara den pragmatiske sonen som muttrade något om att om något låter för bra för att vara sant, så är det ofta det också.
Och så var det. För bra för att vara sant. Resan ställdes in för två veckor sedan. 
Och där satt jag. Två veckor kvar till 60 och ingen plan. olikt mig, då jag nästan alltid har en plan B. ( och C, och D).
Men jag gillar ju att ta ut saker i förskott, så lite roligt hade jag ju haft i alla fall! 

Nåväl, det var bara att samla ihop kjolarna och gå vidare, vända blad som kungen säger. 
Men iväg någonstans ville jag ju, och för min del så är ju Mallorca och mina vänner härnere en utmärkt och väl använd plan. 
Ingen dålig plan B på något sätt. 
Men man får vänja sig vid att det blir ingen tårta ( jodå jag äter faktiskt tårta) blommor eller annat ståhej, men det fick jag faktiskt hemma i Stockholm av familjen, så jag klagar absolut inte.    
Middagen har jag själv planerat och det ska bli en skaldjursrestaurang i Puerto Andraitx och jag längtar efter mollusken percebes. Det ska jag unna mig ikväll. (dyrt som fan).
Så det om själva dagen. forutom att det ska bli fint väder väder och jag ska gå en långtur ned till Puerton och tillbaka på ca 1 mil. 

Nu till insidan! Jag har sagt det ett par veckor nu, och det stämmer. Hade jag vetat hur kul det skulle bli att fylla sextio hade jag gjort det för länge sedan!
Jag har aldrig varit i den formen som jag är i nu, inte ens som 25-åring. Det går att träna sig till toppform i denna ålder och det går att forma om sin kropp. ( om det nu är det man vill). Det går att gå ned de där onödiga trivselkilona och det går utmärkt att behålla den nya vikten, i mitt fall - 12 kg. 
Det går utmärkt att äta ungefär som man vill, och ändå förbli viktstabil. Fördelen är väl den att jag för gott lagt om mitt ätmönster och gör så oändligt mycket bättre val idag, för min ålder, än vad jag gjort tidigare även om det inte var illa då heller.

Jag lever mitt liv som jag vill leva det. inte som jag trodde jag ville leva det. Jag har trott att jag så förtvivlat gärna velat leva i en relation att jag gått med på i stort sett vad som helst för att få vara det. 
Den senaste, som varade i 5 långa år, höll på att ta knäcken på både ork och självkänsla. Jag visste till slut inte längre vem jag var eller vad jag själv ville. Hade dock hjärnkoll på vad han ville...
Sedan tog det slut och sonen puttade iväg mig på min livs vandring som varade i 5 veckor. Det förändade mitt liv i grunden inser jag nu med facit i handen. 
Jag klarar vad som helst, jag duger för vem som helst, och framför allt så duger jag alldeles utmärkt för mig själv. Den viktigaste personen av alla. 

Jag bor idag väldigt bra. Otroligt bra faktiskt. och det vet jag att jag får göra i åtminstone två år till. Vilken lycka bara det. 
Jag har jobb, jag kan försörja mig. en lycka i sig, bara det. Fast anställd hos Mia Lundin och hennes nyöppnade klinik för kvinnor, HerCare. 
Dessutom har jag egen mottagning, kvällskurser och numera även egna resor, både vandringsresor till Caminon och träningsresor till Turkiet. 
Alltsammans så härligt att man får lov att nypa sig i armen. Tänk att man skulle behöva fylla sextio för att fatta och förstå hur otroligt välsignad man är, och hur tacksam man är för alltsammans. 
Tacksamheten och ödmjukheten kom helt klart på Caminon, eller själva känslan eller vetskapen, ja ni fattar....

Kärleken då? Ja, den finns. inte i den form jag hade trott eller förväntat mig, men den kommer ju inte alltid i de perfekta förpackningarna och är därför inte alltid så lätt att känna igen. Men den finns och den är stark och väldigt vacker. 

Så, nu känns det som resten av livet kan få börja. Och jag skuttar med, glad, ödmjuk, förväntantansfull, tacksam och - så jäkla happy. 
Så, våga bli 60 du också. 















  


 

2018

IMG_2795 IMG_2795

fredag (konstig vecka) kl 06:23, med kaffe på lilla brickan i sängen

Lena Adelsohn tog igår på FB emot tips på bra löften inför det nya året.
Jag har bestämt mig för hur mitt löfte ska bli till mig själv inför nästa år.
Ska du ändå vara något, var då en bra förebild.
Och ha så roligt som möjligt på vägen dit.


(bilden är tagen av Micael Engström, 2005, för 1.6 miljoners klubbens flickkalender. Underkläder Camilla Thulin) 

Bloggen. Det började som ett projekt att komma ut en sorglig kärleksrelation växte till något mycket mer och mycket bättre. 
Tack vare du, och du och du och du...så har bloggen vuxit, fått ett eget liv och börjar göra en himla massa nytta. 
Den sätter vår ålder på kartan. Vi finns. 

Jag hade ett möte igår med en klient. En mycket kär klient. 
Hon är ca 10 år yngre än jag och vi har över åren kommit varandra nära. 
Hon lyckades ge mig en fantastisk komplimang om min ålder. " när jag är lika gammal som du vill jag vara precis som du".

Kan man inte vara något annat så var åtminstone vara en bra förebild. Det är ok att vara i den ålder man är i. Man kan välja att vara den bästa version av en person i sin egen ålder. 
Man kan fortsätta att vara tokig, modig, galen, göra upptåg, dansa, ha sex, göra lite som man vill, bestämma själv, bo själv, leva sitt liv, inte gifta sig ( eller varför inte gifta sig i denna ålder?) Träna, sköta om kroppen. 
Det ska bli mitt nyårslöfte. 


Jag fick ett fint brev på Messenger igår, jag väljer att publicera det i sin helhet för det är så huvudet på spiken...
Just detta bland mycket annat är vad vi ska prata om under nästa år.

 "Din nya blogg väcker tankar om att ett nytt annorlunda sätt att se på förhållanden kanske stundar.
För oss som upplevt allt från traditionella patriarkala äktenskap till 60-70-talens fria sexliv, som oftast var på männens villkor, och jämställdhetens yrkesmässiga inträde på arbetsmarknaden (1982) kan det kännas lätt förvirrande att hitta sin alldeles egen värdegrund.
Ska passion 2018 nödvändigtvis paras med samboskap? Kan man leva I partnerskap med en vän och ha sina fria sexuella förhållanden vid sidan av?
Det senare är en situation jag snuddat vid ett flertal gånger i livet.
Som självständig och självförsörjande kvinna har jag ju aldrig behövt luta mig mot en man. Och underordning har heller aldrig varit min starka sida
Frågorna som vimlar runt i mitt huvud är många.
Svaren kanske kommer 2019 " 


Bästa du, svaren kommer säkert under 2019.
Det kommer bli ett magiskt och skimrade år på alla sätt. 

Jag önskar er alla ett gott slut ( älskar den ordalydelsen) och ett fint nytt år.
Sjäv firar jag med den person jag helst spenderar tid med just nu, som får mig att skratta som varje dag var den sista. 

" All she ever wanted was kisses and laughter...! 

Nu finns det en sluten FB grupp för dig som vill fortsätta att prata...
Den heter Singel vid 60. Välkommen dit. 
Cathrine











 

Läs hela inlägget »
IMG_0402 IMG_0402

torsdag, kl 8:30, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Vi är alla lite kantstötta. Men det är ok.
Lyssna på John Legends All of me, där en rad lyder
" love your curves and all your edges. All your perfect imperfections...


Det finns en glädje och skönhet i krackeleringen. En skönhet i sprickorna...
Det är ok att vara lite kantstött. Det gäller bara att gilla sig själv i all sin brist på perfektion.
Inte enkelt. 
Ingen av oss är perfekt, Tack gode gud för det.

( lånat bilden av Erik Videgård på hans Insta, tack!) 


Kärlek är inte enkel. Inte när man är 16 och aboslut inte enklare eller lättare när man är 60. 
En del av oss dejtar fortfarande medan lika många har lagt ned jakten och är fullt nöjda med det liv de har. Vilket inte är dåligt.
Vi som fortfarande dejtar då, vad vill vi ha? Ja, såklart att det där vanliga, ömhet, närhet, kärlek, någon att hänga med. Men vet vi egentligen vad vi ska med allt det där när vi väl får det?
Jag är inte så säker. 

Väldigt många som skiljer sig vid 50 ( barn utflugna, man står inte ut längre) verkar ha kortare eller längre relationer. Man håller inte ihop mer än ett par år, sedan tar det slut.
Jag funderar mycket på det just nu. Vad är det som händer? I mitt eget fall, för två år sedan,  så var det ju en 5 år lång relation där han ville gå vidare, träffa andra, hänga med kompisar. Jag tror han är nöjd idag. Det är iaf jag.
Nu senast var det ju den gifte mannen, och han räknas ju liksom inte. Han vllle bara fortsätta vara gift. Så är det också i vår ålder. Man vill, men man vågar inte. Orkar inte. Inte många som skiljer sig vid 60. Man riskerar att förlora så mycket, familj, vänner, ekonomi. 
Det valet måste också få vara ok. 

Och vad händer då om du träffar någon? 
Det är inte enkelt heller. 
Det väcker så många motstridiga känslor hos omgivningen. 
Min kompis Fredrik hade andats till en annan tjejkompis att jag kanske träffade någon och genast blev jag fyren i mörkret och hoppet tändes, kan hon träffa någon så kan jag det också...
Man vill ju gärna vara ljuset i mörkret, om man kan. 

Men så finns det den andra sorten också. De som inte riktigt vill att man ska träffa någon. De som egentligen helt skulle vilja att allt förblir som det är. 
Då vet man genast vad man måste göra. 
Hålla i, hålla om, förklara att inget försvinner. Bara tar andra former, men att det också är ok. 

Vi är alla lite kantstötta. Men det är ok. 
Försök att skratta lite. Även om det gör ont. 
Det hjälper. 


Jag önskar dig glada mellandagar.
Tänk på dessa roliga dagar då allt ska hända. Allt det man inte hinner med annars. Träffa vänner  (herregud så många som hör av sig och säger att vi MÅSTE ses i mellandagarna), umgås, äta goda middagar, byta julklappar. 

Cathrine


























 

Läs hela inlägget »
IMG_0268 IMG_0268

torsdag, kl 07:23, med kaffe på lilla brickan i sängen...

Bloggen skjuter i taket, tack vare er! Så jäkla glad att ni är så många som bryr sig om allt roligt som händer i just den här ålder.
Välkommen till Singel vid 60 som handlar om våra kroppar, vår mat, våra liv, dejting. sex, träning, relationer...
Ja, allt som hör ett helt liv till.
 

Kul vid 60. Någon skrev häromdagen, " du ger mig hopp om att bli 60, det verkar ju så kul". 
Ja, det stämmer ju! Alldrig haft roligare. Hade jag vetat hur kul det skulle bli hade jag blivit 60 för flera år sedan...
-jaha, vad är det för roligt med att bli äldre då? 
För min del så har jag aldrig varit mer vältränad. Vilket i sig är viktigt att faktiskt få berätta om, för det är så många som tror att det inte går eller skulle vara svårare i vår ålder. Tvärt om, säger jag. Med rätt mat och rätt sorts träning, så går det hur lätt som helst. Med artros fast helt utan smärta och värk. Faktiskt. 
Och planerar vi för minst 20 år till, så behöver vi våra kroppar...
( och där hjälper jag ju faktiskt till om du behöver stöd, hör av dig
Livet är ju så otroligt fullt av just liv. Intensivare, starkare, närmare, mer här och nu. Men också mer fyllt av "nypa sig i armen" ögonblick. Ja, faktiskt ett helt pärlband av dem...
Det gäller bara att se dem. 
(behöver du hjälp med att hitta dem, hör av dig)  


Jag ser tillbaka på den här hösten och framför allt det här året som gått.
Igår grät jag. . Både av lycka och glädje över tingens ordning numera, men också av sorg över hur jag kunde tillåta mig att göra mig själv så illa som jag gjorde. Att sitta fast ett år i en relation som till slut inte väljer mig.. 
Alla mina kompisar och min familj sa hela tiden, " du är värd något bättre", och jag orkade inte lyssna.  
Kan det vara så att jag inte ens själv tyckte att jag var värd något bättre? 
Det, den känslan, den tanken kunde jag äntligen sörja över och vara riktigt ledsen över.
Och sedan släppa den ifrån mig.

Tinder och dejting har varit väldigt roligt. Väldigt roligt. Man lär sig så otroligt mycket. Det jag tar med mig ur den upplevelsen är bara tacksamhet. 
Jag vet idag att vi är lika många knäppskallar som helt vanliga ensamma människor därute, precis som här..
. Massor av supertrevliga killar. Alla med samma "Lonely heart" som Bruce Springsteen sjunger om, som vi kvinnor. 
Klart det finns en hel del "lågt flygande dildosar och analsex", men jag tror det mest handlar om att de killarna tittat för mycket på porrfilm och tror att vi kvinnor gillar sådant.  Och en del av oss gör ju det ju också, så?

Jamen, är hon singel fortfarande? Den frågan fick Fredrik härom dagen. Vi får väl se vad han svarar på den frågan. Som bästa kompis så vet man ju alltid först om ens kompis är kär, eller hur? 
Well time will tell, som vi brukar säga.

Maten då? I dessa julmatsdagar?
Fredrik och jag var igår på det bästa julbordet i Stockholm. Det måste utan konkurrens vara Gamla Riksarkivet. Sådan magi. Jag älskar det stället.
Vi stötte på ett par härliga damer som tog sig så rart åt magen och bekymrade sig över vikten till jul.
Min gamla devis, lånad såklart, är att det handlar inte om vad vi äter mellan jul och nyår, utan vad vi äter mellan nyår och jul.
Jag äter väldigt "försiktigt" just nu. Jag äter av allt, men inte så mycket. Vill inte ha en mage som "står i alla hörn", och därför inte gilla kroppen. 
Jag vill gilla kroppen hela tiden och försöker röra mig extra mycket just nu. Idag blir det PW, imorgon Friskis och lördag någon form av megaformer pass. 
Det är enkelt. Gillar man sin kropp så vill man ju att den ska må bäst och vara glad. 
Det har inte alltid varit så, kan jag villigt erkänna. 

Så, om jag ska försöka knyta ihop säcken inför ett juluppehåll (vi får se om jag kan hålla mig) är att sträva efter att få dessa två tankar/känslor att smälta ihop till en helare människa. 
En person som både gillar sin kropp men även gillar sina val i livet. 
Och verkligen vill leva här och nu. 
Vara en person som gör mig själv glad.
Låter det som ett bra nyårslöfte?

Massor av kramar och härliga helger från Cathrine

- lova att höra av dig om det är något du tror jag kan hjälpa dig med. 
(du vet väl att jag är samtalsterapeut och med tiden blivit en riktigt bra sådan dessutom) Känns skönt att kunna säga.

























































 

Läs hela inlägget »
IMG_4300 IMG_4300

tisdag kl 06:10, för tidigt, kan inte sova, men iaf kaffe i sängen på lilla brickan. 

Det är ju svårt att föreställa sig exakt hur det ska bli att bli äldre.
Jag kan ärligt säga att jag ägnade nog inte mitt åldrande en tanke. Innan jag blev äldre. 
Nu tänker jag på det som fan. 


Det där med hud och rynkor var något som inte ens hade slagit mig innan jag fyllde 50. Då vet jag att jag gjorde botox och fyllde i några djupa fåror i ansiktet inför min 50-års dag. 

Nu för tiden går jag och fyller i lite extra i kindbenen när jag har råd och lust. Oftast är det tyvärr för lite råd och för mycket lust. Därför inte så ofta. 
Inget större bekymmer faktiskt. Jag har förlikat mig med tanken på att vara 60, och det är ok att faktiskt SE ut som 60. Man ser ju faktiskt inte YNGRE ut bara för att man sprutat alla rynkor i ansiktet. Hals och händer ser ju iaf ut som den ålder de har...
Men man kan vara en bra version av sin ålder.

Jag har inga universalknep men ett par bra tips som jag gärna delar med mig av och som inte kostar mycket. 
Delar också gärna med mig namn på en mycket bra clinic ifall du till äventyrs skulle vilja göra något i ansiktet. då ska man gå till en duktig person där man kan känna sig trygg och det tipsar jag gärna om längre ned. 

Hud. Jag tar en stor skopa kollagenprotein varje dag. Kollagen stärker hår, hud och naglar och hjälper kroppen bygga nya celler. Jag märker att jag bygger bättre musker, då jag tränar ganska hårt, och det funkar bättre med ett bra proteintillskott.
Jag använder ett märke som heter Bulletproof. (finns bla på www.upgrit.se)  Det är ett animaliskt protein. Jag tror mer på animaliskt än på vegetabiliskt eller marint. Vi är ju mer däggdjur än bönstjälkar eller fiskar, tänker jag. 
Slutat jag med kollagenproteinet så tjoar kroppen efter ett par dagar att det saknas protein i kroppen och jag blir genast sugen på råbiff och blodiga biffar. 
Kroppen kan numera kommunicera ganska bra med mig, det är jag väldigt glad för.
(hemligheten är att jag har börjat lyssna)

Smörj. När man går ned i vikt i min ålder hänger huden inte med på samma sätt. Kostymen blir för stor och huden är inte lika elastisk som förr. Jag har hittat en olja på apoteket som är gjord för att hjälpa gravida kvinnor slippa bristningar på magen. Den fungerar precis lika bra om man vill att huden ska förbli smidig och följa kroppens form utan att rynka sig. 
Bio oil  går in i huden på nolltid och är väldigt billig och dryg. Beställ på www.apotea.se, billigast och bäst. 

Ansikte. Jag är inte så pigg på alla de sk anti ageing produkter och krämer som finns att köpa.  De flesta går bara på att strama upp huden och det gör den bara torr. Jag tror mer på en smidig, mjuk hud än en torr och hård hud. 
Hos kirurgen som gjorde mina ögonlock förra året hittade jag en utmärkt hudkräm, både dag och natt, som jag använder sedan dess. Loviderm. Den är svensk, framtagen av en hudvårdsterapeut. Inte dyr och passar en mogen hud utmärkt. beställ på www.loviderm.se

Ja, där har du mina egna favoriter. Jag jobbar inte med någon av dessa märken och får heller inte betalt för att tipsa om dem. Det känns ganska skönt faktiskt. 
Jag får heller inte betalt för att tipsa om Angelica Bauer på Bauer clinic.se men gör det väldigt gärna, för om någon ska spruta något i mitt ansikte så är det bara Angelica som jag litar på. 
Man ser bara ut som en piggare och fräschare version av sig själv. Och det får man faktiskt lov att unna sig, och det är inte konstigare än att färga håret eller måla naglarna. 

Ja, det där med huden, kroppens omslagspapper är knepigt, men spännande. 
Det jag har lärt mig efter att ha gått ned ganska mycket i vikt är kroppen är en magisk maskin och sköter du den rätt så har du så mycket glädje och njutning av den. 

Funderar du också att likt mig modellera om den för att bättre passa det du vill göra med den? 
Det går, och jag hjälper dig gärna. Hör av dig så pratar vi mer. 

Cathrine






































 

Läs hela inlägget »

måndag, 07:53, mellan säng och tvättstuga, med kaffet på lilla brickan. 


Välkommen till bloggen som jag kallar för "Singel vid 60" och som kom till efter en hjärtesorg och som i första hand var tänkt som ett terapiarbete.  
Men har visat sig bli så mycket mer. 
Bloggen handlar om allt som händer i livet i denna period i livet. Livet, kärleken, sex, mat, träning, lycka...

Tack för all feedback och fina meddelanden, jag är så glad att du gillar det jag skriver och väldigt glad att så många hör av sig! Tack!

Jag har varit på dejt i helgen. En magisk helg på en för mig magisk plats. Allt var verkligen perfekt. 
Men såklart spökar det förflutna och man funderar på om det går att dejta sig ur en sorg eller om man ska sitta på kammaren i sex månader och plåstra om det sargade lilla hjärtat. 
Både "dejten" och jag kommer ur årslånga relationer ganska nyligen och är båda förvånade över att det faktiskt kan kännas väldigt bra trots att det borde gå längre tid innan man träffar någon annan. 
På frågan om och hur jag skulle reagera om det förflutna skulle höra av sig och vilja ses igen så så var mitt svar snabbt och väldigt självklart, att om det går att känna väldigt starkt för en annan människa så är det redan ett svar i sig. Nej, det går aldrig att backa och gå tillbaka. Det tåget har gått från stationen och kommer inte tillbaka. Ingen vits med att stå kvar och titta...
Livet är tänkt att levas framåt, inte bakåt. 
( och efter en sväng till tvättstugan och tankepaus så tänker jag såhär, det finns ju alltid fördelar i alla situationen, och i just denna, så måste ju ändå fördelen vara att man inte har bråttom någonstans. Det får ta tid. Det ska ta tid. Typ så. ) 

Igår snubblade jag över en kul bild och text. Kloka ord av Julia Roberts ( eller någon annan) om att vi kvinnor vill ha en en partner, inte ett projekt att rehabilitera. Oj, vad det smällde till på FB igår efter denna post. 
Jag tänker att denna text är ju faktiskt inte könsbunden, det kunde lika gärna vara Richard Gere eller någon annan av hans sort (tänkade män) som skulle kunna skriva något ganska snarligt om kvinnor.
Var en partner, inte ett projekt som måste ändras, fixas, lagas. 
Var hel. Var inget projekt. 
Jag har så många väninnor som när de träffar män slänger in en liten brasklapp om vad som behöver ändras på honom för att bli perfekt. Och tror såklart att hon är "den utvalda" som kommer få honom att förändras. 
Not happening. Not any time soon. not never. 
Gilla det du ser. Eller avslå. Enkelt. 
(eller borde iaf vara så) 

Vad tycker du?

kram, Cathrine



































 

Läs hela inlägget »

torsdag kl 07:16, med jobb och kaffe, i sängen. 

Ligger i sängen och korrar manus till en ny bok som kommer ut i januari. 
Stort tack till Expressen som låter mig göra mina Mosleyinspirerade 8/800 böcker för deras räkning. 

Det blir den fjärde boken på detta tema. 
Det är jag så sjukt tacksam för att få göra. 
Metoden är nog det bästa jag har gjort i mitt liv. ( och jag har gjort väääldigt mycket.) 
Genom att under en period dra ned/utesluta en del produkter och dra upp mängden av andra, så får man så galet bra resultat. Lägre blodtryck, lägre blodfetter, lägre blodsocker.  Det som till vardags kallas för det metabola syndromet och som håller på och gör väldigt många människor sjuka i förtid. 
En lägre vikt får man som en bonus på köpet, liksom. Men det viktigaste är alltid hälsan. Utan en bra hälsa spelar det ingen roll vad du väger. 

Tacksamhet är inte enkelt. Vi tar så otroligt mycket för givet. Med all rätt, vi vet ju inte om något annat. Det är ju egentligen inte förrän vi blir av med hälsa, kärlek, ett tak över huvudet som vi kanske först då till fullo förstår innebörden av det , och är tacksamma för det vi har. 

För min del stod det där med tacksamhet inte klart för mig förrän jag gick pilgrimsvandringen för snart två år sedan. Jag gick 80 mil på 5 veckor. De bästa veckorna i mitt liv. 
Så mycket jag tagit för givet. 

Här har jag saxat ur en annan blogg jag skrivit..

" Jag började gå. Så gick jag, och gick, och gick… och gick.
För varje dag, för varje blåsa, för varje vandrarhem, för varje sovsal, för varje gemensam toa och dusch så växte något nytt fram.
En glädje som jag inte känt på många år. En tacksamhet för de små sakerna som jag kanske aldrig haft tidigare. En lycka över alla dessa makalösa möten med andra människor. En ödmjukhet inför den egna kroppen som vid 58 års ålder kunde bära en ryggsäck och gå i 8 timmar per dag, i ur och skur. ( jo det regnar en hel del)
Framför allt så träffade jag en människa som jag inte haft kontakt med på många år. Den glada, lyckliga, sorglösa versionen av mig. Henne som jag förlorade kontakten med för många, många år sedan och faktiskt glömt att hon fanns.
Jag var hela tiden orolig att hon skulle försvinna och blekna bort när vi väl var framme i Santiago, fem veckor senare.
 Det visade sig vara en obefogad oro. Hon finns kvar. Hon är om något ännu starkare och gladare idag.
För att vidmakthålla henne så har jag valt, (eller möjligen den magiska Caminon som valt mig) så vandrar jag nu sedan dess med gäster varje år ett par veckoturer längs Caminon.
För man behöver faktiskt inte gå hela sträckan, alla de 80 milen för att förstår hur vackert det är, hur förunderligt märklig och magisk Caminon är. Hur vackert det är. Det räcker faktiskt utmärkt med de 12 milen jag går med mina grupper, för att fylla på med glädjebränsle för en lång tid framöver.
 
Och om jag någon gång skulle glömma så har jag för säkerhets skull idag en kraftfull Caminosymbol med mig, en pilgrimssnäcka som är vägvisaren längs vägen, nu tatuerad på insidan av vänster armled, för att alltid hitta rätt, hitta vägen.
Hela vägen.



Vill du också vara med om något magisk i ditt liv?
Då tycker jag att du ska hänga med mig på nästa 1-veckas vandring längs Camino de Santiago de Compostela. 
Läs mer här. 



 





 









 

Läs hela inlägget »
IMG_2195 IMG_2195

onsdag, kl 07:15, liite trött i ögat efter bara 4 timmars sömn. Dejtinglivet för en 60-åring är hårt. Men roligt. 
Nödvändigt kaffe på lilla brickan, i sängen.


Ja, man är ju inte 50 längre, som jag brukar säga...
Men å andra sidan hade jag vetat hur kul det blev att bli 60, så  hade jag gjort det för flera år sedan...

Tack för alla vänliga rader jag får. Ni är många som på bara dessa två veckor följer de öden och äventyr man kan råka ut för om man till äventyrs skulle börja dejta vid 60. Bloggen handlar om Livet vid 60, kärlek, sex, dejting, hälsa, träning. Ja, allt det viktiga och roliga. 
Det har också varit ett sätt för mig att bearbeta en stor sorg och en relation som inte ville samma sak som jag. ( inte hans fru heller) 
Men det bleknar, och tindret i ögonen har tänts igen.  
Så varmt välkomna. Glad att du gillar det jag skriver. 

Tomtar på loftet har jag funderat på ett tag nu.
Du som läser bloggen vet att jag verkligen gillar människor med ett rörligt intellekt. Hjärnan är ett otroligt attraktivt organ. Slår faktiskt många av organenen längre ned...( nåja ett gott hjärta är inte fel heller)

Jag vet inte vad det har varit i min dejtingprofil som attraherat en speciell typ av killar. Men de tre (!) dejter jag varit på har varit med samma typ av män. Framgångsrika företagare. Gott ställt. 
(jag undrar verkligen var det var i min profil som fick just den typen att högersvajpa just mig. Tänk, tänk, tänk) 

då tänker jag såhär...har det gått så bra i livet som det gjort för dessa killar så borde rimligen hissen gå hela vägen upp, alla tomtar vara på loftet samtidigt, alla hästar hemma.... ja, du fattar. 
Men det är de inte. 

Då tänker jag vidare. 
Nu ser jag tydligt loftet framför mig, stegen upp till loftet, och däruppe står hela gänget av tomtar. 
Det är stor trängsel i ena sidan av det stora rummet, ( hjärnan) för där står alla IQ-tomtar. Strama, korrekta och snygg slips under tomtejackan. (skräddade jackor, sitter fint) Några av dem har faktiskt backslick under luvan. 
Alla små tomtar som gjort att det gått bra för just denna börsVD med halvlångt hår i nacken.
Alla IQ-tomtar är mao hemma.

Men den andra sidan av rummet då? Där borde ju rimligen de mjukare, varmare, mer empatiska EQ-tomtarna stå och hänga, eller hur? Oj, vad tomt det är där..
De där som kommit till efter pilgrimsvandringar, djupa samtal med kloka vänner, personlig utvecklig, yoga, meditation, kärlek till sina barn och till naturen. De som tror på de mjuka värdena i livet.Till det enkla och det självklara. Det finns ju numera en hel del bra exempel på framgångsrika människor, både män och kvinnor som bevisligen har en hel bunt av dessa sympatiska tomtar på sina loft. 

Det är inte många man träffar som har denna uppsättning av tomtar hemma.
Där både EQ-tomtar och IQ-tomtar får plats och som gör dessa människor så otroligt spännande. 
Men de finns. Tro mig. 

Idag strävar den tappra lilla människan, ( som borde sovit fler timmar i natt) iväg på ytterligare en spännande Food Tour. Se bild!!!

Tycker du att det jag gör verkar vettigt. se hemsida, så går det utmärkt att ge bort mig i julklapp. En timmes kostrådgivning, en vandring, en terapitimme eller walk and talk. Alltsammans bra julklappar till någon du bryr dig om. Då beställer du helt enkelt ett presentkort som skickas hem till dig. Lagom till jul. Kolla som sagt hemsidan. Där finns länk till beställning. 

Stay tuned. 
Tack för att du läser.
Cathrine














  

 

































 

Läs hela inlägget »
IMG_0005 IMG_0005

Trött som fan, tisdag kl 07:10, tack och lov med kaffe på lilla brickan i sängen.
Sover dåligt. 


Jaa, nu vet jag iaf att det finns en namn på det som händer när Poff!, de bara försvinner.
Det kallas ghosting och är ett relativt nytt begrepp i dejtingvärlden. 
Det betyder att du försvinner "som ett spöke" i tomma intet.  Det är lika vanligt bland tjejer och killar. 
Du lovar att höra av dig, återkomma, ringa tillbaka. Så gör du plötsligt inte det. Då har du ghostat någon. Dumpat utan att höra av dig, helt enkelt. 
Så, nu vet du det. 

Men jag lovade att det skulle handla om vänskap idag och vad som händer när man träffar någon. För träffa någon är ju liksom vitsen med det vi håller på med när vi dejtar. Men hur hanterar vi sedan våra vänner/väninnor när vi "försvinner in i kärleksbubblan"?
( i vår ålder lär man väl hinna dö innan man kommer ur den) 

Både den ljuvliga Lisa ( ska jag förkorta henne till LL?) och bästa kompisen Fredrik pratar om vad som händer när man blir så där kär och uppslukad nästa gång. 
LL pratade om en "avundsglädje" , det vill säga motsatsen till avundssjuk. Att man på ett kärleksfullt sätt blir avundssjuk på en kompis som träffat den rätte, men inte jag. Och det är ju inte så att någon av oss blir så himla ensamma för vi har ju flera kompisar, men vissa är ju ändå speciella. ( för mig är just dessa två väldigt speciella) 

Man ska ju ha klart för sig att både kärlek och vänskap förändras över tid. I vår ålder (läs 55-60) så har ju självklart kravspecen på den man träffar förändrats. Man söker en partner men kanske inte en sambo och inte en äkta make längre. 
Samma sak gäller nog vänskap. Man söker en annan typ av vänskap. En viktigare sorts vänskap. Jag kan inte riktigt förklara skillnaden, men den är tydlig för mig. 
Det kanske har med tid att göra eller kanske att man söker sig till människor som kan formulera tankar och framför allt känslor. Människor som vågar prata om sina känslor på ett öppet och moget sätt. 
Sådant är väldigt attraktivt. Både i kärlek och vänskap.

När det gäller vänskap så kan jag ju inte låta bli att nämna Fredrik. Den som på senaste året har kommit att bli min absolut bäste vän, och som jag pratar med varje dag och hänger med nästan jämt. 
Jag får många reaktioner på detta. Tydligen tycker många att det är konstigt att vi "bara" är vänner, speciellt verkar det bekymra och förbrylla kvinnor. Speciellt när han ser väldigt bra ut, en väldigt attraktiv man, och har modet att vara både mjuk och manlig. 
(låter som jag skriver en kontaktannons åt honom).
Vi pratade härom kvällen på väg till en fest om vad som händer om någon av oss skulle träffa någon. 
Fredrik menar att jag är mer svartsjuk än han och skulle få det svårare än han om han försvann i "bubblan" med någon annan. 
Vi dejtar ju båda två, och pratar mycket om de vi träffar. Jag tror att så länge man gillar den som den andre träffar så kommer aldrig detta bli ett bekymmer. 
Men time will tell, som vi brukar säga. 
Jag kanske blir ett svartsjukt monster när det väl händer. Vem vet hur man reagerar i denna ålder. Här har jag ju aldrig varit förut, så det ska bli spännande.
Som Pippi brukar säga. 

Jag fick en fråga igår från en dam som undrade om det var normalt att känna sig så otroligt trött nu när hon väl var ute ur en lång relation och lämnat all skit bakom sig. 
- Klart det kan kännas om en gigantisk utandning när man väl är ute på andra sidan. Men om inte ny luft snart fyller lungorna och ny kraft kommer tillbaka så ska man nog titta lite extra på den tröttheten tänker jag. 
Jag jobbar ju till vardags både som samtalsterapeut och jobbar med tillskott. Så det finns väldigt mycket att både prata om och framför allt ta hjälp av lite extra sk naturliga "piggelinpiller" under en period och framför allt se till att den stora tröttheten inte beror på något annat. i vår ålder.
Kontakta mig då här. 

Imorgon ska det handla om tomtar på loftet. Både IQ-tomtar och EQ-tomtar. So stay tuned.

Nu ska jag skutta iväg till min älskade träning från helvetet, Megaformer, på The Place, Stockholm. 

Begreppet vänskap har jag illustrerat med en bild på mig och en annan mycket god vän Eva Berggren som jag arrangerar hälsoresor med. 
Har du lust att följa med oss till Turkiet i vår och hoppa och skutta? Häng med! 


kram, Cathrine. 




























































 

Läs hela inlägget »
IMG_1132 IMG_1132

måndag, kl 07:02,hemma i sängen, kaffet på lilla brickan....

Fredrik, (bästa kompisen, ni vet) sitter i en panel för Kärlek i P4 där jag gästat en gång. 
Ämnet igår kväll var "Vilken var din värsta dejt?" och jag fick frågan om jag ville medverka per telefon. kl 22:45...

Jag har inget rolig kvar att säga så sent...
Så jag tackade nej.
Men tänkte berätta det för er istället. 

Man skulle ju kunna tro att en värsta dejt är någon som dyker upp sent, luktar illa, klär sig väldigt fult eller bara säger dumma saker, ( tänk er att vara på dejt med en kille som visar sig rösta på SD, jag menar, herregud) 
Min första tanke var att värsta dejten nog ändå är killen som bara mal på om sig själv och på två timmar inte ställt en enda fråga till dig. 
Det hände mig för ett par veckor sedan. Han var psykoterpeut och vi gick runt Djurgården ( väääldigt långsamt) och han pratade BARA om sig själv på in och utandning i två timmar.
Det blev ingen andra dejt. 

Men så kom jag på efter ett samtal med min partner i crime på Tinder, den ljuvliga Lisa, som berättade om sin dejt - som helt enkelt bara försvann!
Hon var hembjuden på middag men han ringde aldrig och berättade VAR han bodde. Kanske den utlovade Boeuf Bourguignonen brände fast?
Poff! Bara försvann. 
DET måste ju vara den värsta dejten? Den som inte blir av!

Jag minns en sådan dejt. Vi hade varit på en första dejt. En tretimmardejt. Väldigt trevligt och lovade gott för ett andra möte. Snygg kille. BörsVD. Långt hår. (om man gillar sånt)
Nåväl. Vi planerade för en andra träff och jag fick ett ryck och frågade om han ville följa med till Madelein på Gloria 50+ disco och dansa. Jo,då det låt ju jätteroligt, han skulle bara kolla med sin kompis som han skulle träffa för en AW innan, och ringa tillbaka om 5 minuter..
Jag har fortfarande inte hört ett ord.  Poff. 

Den ljuvliga Lisa och jag hade långt samtal om vad det är som gör att män försvinner, utan att höra av sig..
Att skicka ett sms och säga att man just nu inte vill fortsätta att ses igen är väl inte så svårt?
 Fredriks teori ur ett manligt perspektiv var att männen får för stora prestationskrav, och därför backar ut. Det tror inte jag.
Lisa och jag kallar det för "Tindersyndromet"  Den värsta dejten är den som inte blir av.

 Själv så har jag nu lagt ned Tinder och tänkte köra IRL istället. Vi får se vart det tar vägen. 
Nu är det dags att skicka iväg veckans medlemsbrev för dem som går min kurs 8/800 online. Är du nyfiken på att ta tag i vikt och hälsa efter helgerna? Kolla då här. 

Som vanligt så blir jag glad om du hör av dig med input och åsikter. Vill du att jag tar upp något du själv funderat över?
Imorgon tänkte jag att det skulle handla om vad som händer med mig när min bästa kompis faktiskt träffar någon. Vad händer med mig? slutar vi ses? Visst är man glad för sin kompis som får träffa någon, men vad händer inom mig?
Det ska vi prata om imorgon. Så stay tuned.
( och för dem av er som undrar, och det verkar vara ganska många, Fredrik är inte gay. någonstans) :-) 

kram, Cathrine






































 

Läs hela inlägget »

fredag morgon, kl 06:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om den råa tonen i dejtingvärlden där man hamnar i samtal om kroppdelar mellan naveln och knäna innan man hinner säga Hej. 
Eller hur man lurar sig själv att tro att man är yngre än vad man är genom att dejta yngre människor. 


Men så fick jag ett sms igår kväll från en lite yngre kvinna som skrev och tackade för bloggen och som kände lite hopp inför att börja dejta nästa år.
Och då ändrade jag mig direkt. 
Jag kan ju inte förstöra hennes drömmar genom att berätta att det finns en del tokiga män på nätet som tittat för mycket på porrfilm och missat vad kvinnor egentligen vill ha. Mer romance och mindre analsex, för att vara exakt.
Och ja, många män letar primärt efter just en sexpartner. so deal with it och träffa någon annan istället. 
Jag kan ju heller inte berätta för henne att vi alla tror att just jag ser yngre ut än vad jag är och därför helt logiskt därför borde träffa en yngre partner.  
Det funkar tyvärr inte så. 
Lika barn leka bäst. Face your age, liksom.

Därför ska jag istället skriva om alla gulliga, vänliga och snälla människor, precis sådana som vi, som finns därute. 
Det gäller bara att pussa ett par grodor innan man träffar prinsen. (eller prinsessan). 
Jag får inte heller glömma att skriva att om man dejtar så får man vara beredd på att "inte gå hem i alla stugor". Men bara för att han som du träffade och tyckte var så himla gullig inte ringer tillbaka så betyder det inte att det är något fel på dig. Säkert inte på honom heller, men inte rätt person för dig. 

För när du minst anar det, är som mest oförberedd, så händer det. 
Plötsligt är du 16 igen och pirret är precis detsamma. 
Jag lovar.

För egen del så stillar sig livet på ett sätt som jag inte var förberedd på och bara storögt står bredvid och njuter av och är tacksam för.
Jag insåg att jag faktiskt sörjt klart. Sorgen var ju så stor medan relationen pågick och när det väl var över så hade jag också sörjt klart och kunde gå vidare.
Det finns en stor sorg och saknad över det liv som aldrig blev, det liv som aldrig blev mitt. 
Men det har faktiskt blåst över. 
Min mamma brukar skoja om att jag alltid landar på fötterna och alltid är snabbt uppe och springer igen, även om jag ramlat och ibland slagit mig riktigt illa. 
Hon har ju rätt. Hon har ju känt mig i 60 år. Så om någon vet så är det väl hon. 

Nu ska jag ta en kopp kaffe till, sedan är det dags för PW med bästa kompisen Fredrik, klientmöte och sedan veckans lunch med mamma. 
Eftermiddagen är vikt för fåfängans marknad för lite putsning av fjädrarna och kvällen ser jag fram fram emot med AW med ny rolig kompis.

Jag lever med andra ord i den bästa av världar.
Det får man lov att påminna sig om, det är ibland lätt att glömma. 
Och tacksamt njuta av ett lugn som lägger sig. 

Många skriver till mig, gör det gärna du också om det är något du tycker jag borde tipsa om, skriva om, eller något du funderar över.

Ha en underbar helg,
Cathrine





















 

Läs hela inlägget »
gone fishing gone fishing

onsdag, kl 05:22, med kaffe i sängen på lilla brickan. Pigg som en mört! Tillbaka till det som är jag. 

Jag har nu hängt upp skylten på Tinder. Gone fishing. Tagit helgledigt. 
Tänkte testa lite IRL tid istället.


Jag fick en fantstisk komplimang igår. Det glittrar i dina ögon, sa en trevlig person till mig igår. 
Och mycket kan man fejka, breda leenden och stora skratt, men det finns en sak man inte kan göra om man inte är glad. Man kan inte tindra och glittra. 
Så, alltså är jag glad igen.
(sådär försiktigt smygglad. Lite bambi på hal is-glad. Lite Pippi-glad. Lite "vad är det värsta som kan hända"-glad.)

Ni som följt bloggens första stapplande steg vet ju vid det här laget vad som är vitsen med alltsammans.
Jag följde min gode vän P-G´s utmärkta råd att skriva mig ur en sorg, en relation med en man som är gift och valde att stanna kvar. 
( nu har det äntligen blivit ett avslut i detta, läs längre ned...)
MEN Singel vid 60 är egentligen ett forum för allt som händer i denna period i livet. Kärlek, sex, relationer, hälsa, sömn, träning... ja du fattar. 
Livet, typ. 

Ok. Here goes. Avslut. Closure. 
Jag tog äntligen mod till mig och ringde. Dags för ett avslut och ett uppbrott. Dags att stänga till den dörren som egentligen aldrig var öppen. Iaf inte för mig. 
Det var det bästa jag gjort. 
Samtalet blev artig, trevligt och väluppfostrat. Och precis det jag behövde. Dag att släppa taget och gå vidare. Välsigna och släppa taget.
Minns du att jag har skrivit om gläntan, den där ljusa varma platsen i mitten av den mörka skogen? Den där platsen som jag irrat bort mig från och nu längtat tillbaka till sedan en tid?
Nu börjar det ljusna.  Jag ser platsen igen. Jag är kanske inte tillbaka helt och hållet, men på väldigt god väg. 
Och kanske inte ensam.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min fina lilla mamma igår. Vi pratar varje dag. En välsignelse i sig. tänk att få vara i min ålder och fortfarande ha en mamma som är klar som en kristallkrona och som man varje dag längtar efter att få prata med.
En gåva. 
Nåväl, vi hade ett av våra dagliga samtal igår.
Vi pratade om kärlek och förmågan att känna kärlek. Om välsignelsen och gåvan som vi människor har, att få fortsätta att känna och kunna älska. 
Jag berättade om ett möte. Och om hur glad jag var att få känna det där pirret i magen. Och om glädjen att kunna känna på det viset. oavsett om det blir fler möten eller inte. 
Bara att få vara glad igen. 
Det är roligt att vara glad med en annan människa. Det är roligt att få vara glad med sig själv. 

Imorgon är det dags för veckans sista blogg. Jag tror det kommer handla om ålder och vad jag lärt mig om vikten av viss ålder, iaf på Tinder! Så stay tuned.

Om du känner att du absolut inte får nog av mig och mina upptåg så tycker jag att du ska hänga med på hälsoresa i vår, där vi tränar, hoppar, skuttar, vandrar och lagar nyttig mat, och pratar.  på galet vackert plats i Turkiet.  (tjejresa)

ELLER min pilgrimsvandring i juni. Då vi vandrar en vecka på pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Den veckan är självklart öppen för både män och kvinnor. Singel eller par. 

Läs mer här. 

Det som är så kul är ju att se hur jäkla fort bloggen har vuxit ( tack vare er) OCH  att många män läser den, vilket jag tar som en extremt stor komplimang. 
Extra kul är också ert stora engagemang, alla kommentarer jag får och allt engagemang. Allt bry och all feed back. 
Tack. 
Cathrine










 














 

Läs hela inlägget »
IMG_3263 IMG_3263

tisdag, 07:54, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.
( ja, jag vet, konstigt liv)


Igår kväll var jag inkluderad, igen. Tack.
Denna gång var det min kloka väninna Monika som bjöd med mig på releasepartyt för den just nu mycket hyllade och hypade boken, Vi måste prata om 50.

 

På scenen satt bla Mian Lodalen, Mari Jungstedt, Annika Lanz och Anna Lindman och diskuterade 50+ tankar. 
Det var bra tankar, även om några av oss log både igenkännande och drog på ena mungipan.
Fast det är bra att det snackas om klimakteriet, PMS, mens och sex. Det behövs. Det banar säkert väg för generationen efter dem. 
Fast det roliga är ju att man aldrig tror att man ska hamna där själv...
Å andra sidan vem hade trott att man skulle bli 60? Inte jag iaf.

Funderar på mina anfall av glädje och lyckoskutt..
Det är ju inte så jämt. Inatt vaknade jag vid 4-tiden och kunde inte somna om, då är man inte så jäkla superhappy vid 7 när man ska ha tvättstuga. 
Inte mycket hoppsa-steg då inte...

Glädje på burk
Finns det något att ta till när de där hoppsa-stegen inte riktigt kommer naturligt. Något annat än rent antidepressivt?
Ja, faktiskt. Riktigt bra grejer dessutom.

Först och främst så måste vi ha klart för oss att 70% (!) av serotonin och dopamin tillverkar i tarmen, i de två kg förhoppningsvis glada mag och tarmpaketet. Med den kunskapen väl förankrad så kan man ju fundera på vad man egentligen borde satsa det tunga artilleriet någonstans.
Efter att ha lusläst den utmärkt "Kimchi och kombucha" av Soki Choy, och hennes teorier om "the brain-gut connection" så kommer man ju på andra tankar.
Eftersom så mycket av det vi behöver av måbra-substanser får vi genom att lägga om kosten och äta mer antiinflammatoriskt och mer syrade råvaror så är det ju en bra början. Förutom Sokis bok så finns ju även den utmärkta Hälsorevolutionen av Maria Borelius och Välj hälsa av Stig Bengmark. 
Alltsammans utmärkt läsning.
Vill du lära dig mer om sådant, hör av dig så förklarar jag gärna mer. 

Fortfarande sugen på något i tablettform?
Ja, då skulle jag nog satsa på 5-HTP, det är gjort på en ört, Griffonia och är naturligt humörshöjande. Inte helt enkel att få tag på i Sverige när man väl förstod hur effektiv den är. Det brukar finnas på flera olika hemsidor att beställa och möjligen även "under disk" på en del kunniga och välsorterade hälsokostbutiker.
Vidare så är jag själv väldigt förtjust i både den gamla hederliga Rosenroten som verkar direkt och såklart favoriten, den ayurvediska Ashwaganda

Som sagt, hör av dig om du vill prata med om sådant här eller som du tror jag kan hjälpa dig med!

Cathrine























 

Läs hela inlägget »

Måndag, kl 08:27, fortfarande i sängen (!) med kaffe på lilla brickan.
(egen företagare, egna tider, lite jobb i december)


Livet levererar.
Jag var ute i helgen med min underbara kompis Caroline, fick följa med henne på releaseparty för Kirsti Tomitas nya musik, på Fotografiska. (heeelt fantastiskt bra, fö) 
Vi vandrade hemåt i vinternatten och jag försökte förklara hur jag kunde vara så galet glad och tacksam över livet. Rent ekonomiskt är det väl ingen höjdare nu i december, min sämsta månad jobbmässigt. Är väl lite blond och korkad som inte oroar mig mer, men tror att det vänder i januari. 
Men det där sockerdricksbubblet i magen har liksom inget med pengar att göra utan handlar mer om livslycka.
Vid den här tiden förra året hade det gått upp för mig med full kraft varför man absolut inte ska vara ihop med någon som är gift. Iaf inte någon som är gift med någon annan. Det är nämligen fru och barn de umgås med när det drar ihop sig till jul och nyår. Såklart. Det är ju så det fungerar.
Men sorgen och saknaden är inte mindre och ledsamheten är så stor. 
Jag ville inte julpynta och ville inte glimma och glittra det minsta lilla. Jag var bara så jäkla ensam, ledsen och övergiven. 

I lördagskväll när jag skilts från Caroline och fortsatte hemåt över Stockholms broar så var det så vackert med alla ljus och jag hade ett riktigt "nypa mig i armen" moment över hur härligt allt är. 
Fredagen var också jättehärligt. På fest/julmingel hos bästa Varg med min gulliga bästa kompis Fredrik. En sådan där kväll när alla ens stjärnor står i rad och man träffar den ena nya roliga människan efter den andra och har vett nog att vara ödmjukt tacksam över det. Så där bubbligt tacksam, du vet. 

Jag berättade om denna nästan outhärdligt sliskiga lyckokänsla för den supertrevlige man jag dejtar nu, (via Tinder, som verkligen levererar) och han log rart och undrade lite stillsamt om det möjligen hade med honom och hans väldigt fina uppvaktning att göra? Ja, det är möjligt. Det bidrar iaf helt säkert. 

Jag har en teori. Det har med inkludering och exkludering att göra, snarare än uppvaktning.
Och tacksamhet. En stor portion. 

Jag befinner mig i en värld idag av inkludering. Jag är inte bortvald, jag är tillvald. Både privat, vilket betyder att flera goda vänner hör av sig och frågar om jag vill följa med på roliga saker. Jag är en person man vill hänga med. Vilken gåva det är. 
Jag är även inkluderad i diverse spännande jobbrelationer som under det nya året kommer ge nya jobbmöjligheter och spännande samarbeten.  Vilken gåva det är, det också.
Så, sockerdricksbubblet i magen handlar om att vara tillvald, inte bortvald. 
Och förhoppningsvis ha förstånd nog att se det, och vara ödmjukt tacksam och lycklig över det. 

Ungefär så tänker jag. 

Nu kickar jag igång min måndag och min vecka med att skicka ut veckans Onlinekurs. (läs mer här) 
  
Cathrine


















 

Läs hela inlägget »

Skrivet onsdag kväll och postat torsdag morgon.

Insida och utsida. 
Man behöver ju bägge, tänker jag. 
En stark utsida och  en skör insida.
Precis som Tigger i Nalle Puh.


Så många som hör av sig...
Tack, tack och tack. Män som inte känner igen sig i "pang på rödbetan"  och kvinnor som känner igen sig alltför väl.
Jag är oerhört tacksam för all denna respons och feedback. Det har aldrig hänt mig förut.  

Jag hade ett bra snack igår kväll efter ett Röhnish-event med fina I. Vi pratade relationer och hon påminde mig om något viktigt. En stark utsida. 
För att dejta ( i vår ålder ) krävs en hel del skinn på näsan och en hel del självkänsla och en rejäl portion självförtroende.
( stor skillnad mellan självförtroende och självkänsla) 
MED ANDRA ORD , dejta INTE om du befinner dig i ett emotionellt "ytterläge", om du förstår vad jag menar... 
För du kommer att bli ratad. Du kommer att bli dissad. Du kommer att bli bortvald. Du kommer att må piss av att någon du träffar som du  gillar( mot alla odds)  och som faktiskt  inte gillar dig. 
Deal with is. Eller avstå. 
Alla gillar inte alla i denna värld. 

Men det betyder inte att du inte är värd att älskas. Bara inte av just henne/honom. 
Är man inte redo för det ska man inte dejta. 
Så enkelt är det faktiskt


Innan vi släpper denna tråd helt och hållet så kan jag ju inte låta bli att tipsa om sånt som faktiskt funkar på utsidan. (insidan är vi väl ganska klara med, for now anyway?)
Detta funkar på både män och kvinnor. 
Det är en kombo av vad min bäste vän Fredrik ( funktionsterapeut, www.hälsomottagningen.se) säger och vad jag brukar mala om med mina klienter, nämligen att vi behöver mer kollagen för hår, hud, naglar, muskelbyggnad och nytt brosk. Mao, ett bra kollagenpulver, ( Bulletproof, finns på upgrit.se )
Fredrik och jag ( nä, vi är inte ett par) dricker gärna 1/2 liter benbuljong per dag och rör ned 1-3 msk/dag i den varma buljongen. 
Vidare så behöver man gurkmeja och nypon för lederna tillsammans med kollagenet. 
Nypon och gurkmeja läker inflammationer ( läs artros) och kollagen bygger nytt brosk. Enkelt.
Men välj för gud skull inte fiskkollagen, vi är ju inte amfibier. Inte vegetabilskt kollagen heller, för vi är ju inga bönssjälkar...
Vi är animalier. och behöver därför animaliskt protein. Så tänker jag iaf.

Till sist. glöm inte huden. Det var där vi började egentligen. Bio oil var från början tänkt för gravida kvinnor och bristningar. Det visade sig att just den oljan var bra för det mesta. Smörj dig med oljan minst en gång per dag. Oljan läker och gör huden smidig. The shit, mao. 
(beställ på Apotea.se) 
Vill du prata mer om sådant här. Hör av dig. 

kramkram!
Cathrine
















 

Läs hela inlägget »
pang på rödbetan pang på rödbetan




onsdag, jag skäms, kl 9:29, i sängen, med kaffe på brickan. Jag försov mig..

Pang på den berömda rödbetan!
Jag har funderat mycket på det där med varför män i min ålder så himla gärna vill skippa både förrätt och varmrätt och gå direkt på desserten…
och fort ska det gå.

Jag menar, alla gillar väl sex, och fattar att den biten är viktig. Men varför denna brådska bland män i denna ålder?
Är det för de är rädda att Viagran ska sluta verka och därför vill panga på rödbetan direkt? Är de rädda att det inte ska funka och därför har så bråttom? Är det ett sätt att visa för sig själv och den kvinna de träffar att man är en riktig karl och minsann fortfarande får upp den?
(vilket tyvärr inte alltid är fallet, oss emellan.)
Ja, och då ligger man ju där som lilla terapeuten och klappar fint och säger att det absolut inte spelar någon roll…
Stefan säger på Instagram om just "rödbetssex" att flera av hans kompisar menar att "det finns inget att vänta på"...
Själv så menar den sympatiskte Stefan att det är ju hål i huvudet att det känns som man missar det bästa om man hoppar över en 5 rättersmiddag och tar in efterrätten direkt. 
Heja Stefan!
 
Nåväl, vi lämnar rödbetan för nu, och kastar oss rask in på nästa spännande område, nämligen ålder.
Det är spännande det här med ålder. Jag träffar nästan bara yngre män, av någon för mig outgrundlig anledning. Kategorin ( läs kring 50) kan grovt delas upp i två gruppen. Give or take a few.
De som säger att ”ålder är bara en siffra”. Och de som verkligen menar det. Stor skillnad. Stoooor.
Jag tror att man tycker att man är lite härlig och fördomsfri som kan dejta båda uppåt och nedåt. Men väldigt få killar klarar av de i verkliga livet. De vill träffa någon yngre. Det är nedärvt liksom. Yngre kvinna, äldre man. Punkt.
Men, och jag säger det igen, det finns faktiskt ett par stycken som faktiskt menar vad de säger. Age is not an issue. Om man nu inte ska ha barn, villa, vovve och volvo igen. Och det ska man ju inte.
Så, hopp om livet, med andra ord.
 
Jag har ett par väninnor i min ålder och äldre som dejtar.
Den ena, H, som är mitt ljus och min ledstjärna och förebild. Hon är 60+ och sopar banan med de flesta 45-åringar….
Det var H som så enkelt och självklart förklarade för mig varför man absolut inte ska ljuga om sin ålder, utan istället vara tacksam och stolt för den. ( betänk alternativet) Efter det samtalet sätter jag stolt ut min ålder. Take it or leave it.
Sedan har vi underbara M, snyggt fyllda 70 och några, fortfarande jobbar och är aktiv och helt enkelt inte hittar killar som vill dejta någon som fyllt 70, oavsett hur hon ser ut. (hon ser för övrigt ut som en ass snygg 50-åring. Hon b o r d e dejta utan ålder.
Livet är varken enkelt eller rättvist.
 
Till sist har vi härliga R, som driver hälsokostbutik som konstaterade att efter ett besök på Café Opera i helgen med sonen och hans kompisar att hon höjde medelåldern ganska så drastiskt.
Varför är vi så himla ålderssegregerade i Sverige? Varför finns det inte fler ”blandade” ställen där man känner sig välkommen och passar in, oavsett ålder?
Som sagt, livet är varken enkelt eller rättvist.
 
Men fruktansvärt roligt. Speciellt om man betänker motsatsen.
Kram från Cathrine


Vill du boka privat hos mig för frågor kring vikt, hälsa, jag är bra på både hormoner och sköldkörtel och annat trassel som händer oss i denna ålder.
Eller bara vill prata om livet och dryfta de frågor och funderingar som kommer upp i livet just nu, så hör av dig så bokar vi en tid och ses.
Jag är bra på att lyssna.
 Klicka här
 
Tack för all fin feedback från er, både här på bloggen och i de sociala flödena. Tack. 
Madeleine tipsar bla om en östrogenring som förs upp i slidan och byts var tredje månad av gyn. Tydligen inte så känd ännu.

Läs hela inlägget »
IMG_1139-1 IMG_1139-1

tisdag, kl 06:20. I sängen med kaffe på lilla brickan.

Vaknade tidigt. Mycket i huvudet. Det är inte enkelt att vara egen företagare i dessa dagar. Ännu mindre roligt när man är i denna ålder och det finns en hel massa roliga, och yngre människor som slåss om samma uppdrag.
Ja, som du märker, högt och lågt på denna blogg. Allt med 60 är ju inte lika kul. 
Men mycket är kul. Väldigt kul.


Idag ska det handla lite om torra slemhinnor och annat kul (läs lust) . (roligt, va?)
Nä, det är ju inte så himla roligt när det kraftcentrat vi kvinnor har mellan benen plöstligt säger upp sig och helst vill dricka te på kvällen istället för att busa. 
Lusten är något viktigt och kraftfullt och har för många av oss definierat vilka vi är och hur vi ser på oss själva. Starka självständiga kvinnor som bejakat vår lust och sexualitet. Och så blir det plötsligt torrt, tråkigt och lusten är puts väck. Inte kul.

Jag tillhör den grupp av kvinnor som började med bioidentiskt östrogenplåster redan vid 45, pga av begynnande klimakterium.  ( det blir bara roliga och roligare, eller hur? ) och har därför lyckligt surfat över alla bekymmer och symptom. Inte en svettning, inte en vallning och fortfarande fina slemhinnor och bibehållen lust. 
Min gode vän gynekologen Stein förklarade mycket pedagogiskt att östrogenet inte påverkar bröst eller cancer så jag har lugnt suttit ned i båten och bytt styrka på plåstren över tid.  När jag märkt att dosen har blivit för låg, dvs min egna östrogen sjukit över tid.  Dock kollat brösten varje år. 

Så mitt första tips är ju såklart därför plåster, bioidentiskt Estradot.. Har du livmoder kvar och blöder behöver du även progesteron. Det slipper jag. 
Men det enda bekymret med bioidentiskt östrogen är att du kan inte börja när du är ute ur klimakteriet. Då är det för sent.

Jaha, men om det nu är kört med plåster, vad gör jag istället?
Lugn, det finns mycket roligt kvar att ta till. 
När det gäller själva slemhinnan så är Omega 7 att rekommendera, havtornsolja. Finns i kapslar och heter Membrasin och finns att köpa på alla hälsokostbutiker. Finns utmärkt bra att beställa på www.apotea.se
Tänk på att vi har fler slemhinnor än bara i underlivet. Hela munnen och näsan är ju faktiskt också slemhinnor som mår bättre av att bli mjukare och smidigare och mindre torr. 
Vidare skulle jag också beställa en bra kräm, Ovestrin ( från tex Apotea.)  som smörjs runt slidan.

Ovesterin innehåller det kvinnliga könshormonet östriol, en s.k. östrogen. Östriol hjälper till att hålla underlivets slemhinnor elastiska och motståndskraftiga mot både mekanisk påverkan och infektion.
Ovesterin används vid besvär i underlivet som uppkommer pga brist på östrogen. Dessa besvär kan visa sig som smärta, klåda, sveda och torra slemhinnor.


På apotek köper du också receptfritt en sk "mustablett" Vagifem  som du för in i slidan och som tillför extra hormon lokalt.
Jag brukar ta en extra dos när jag har problem med urinvägarna, för det hjälper som sagt lokalt för torra slemhinnor. mycket bra.
Vagifem används för lokal behandling av besvär såsom torrhet eller irritation som orsakas av östrogenbrist i underlivet hos kvinnor efter sista regelbundna menstruationsperioden (menopaus). 
Vagifem innehåller estradiol som är ett kvinnligt könshormon. Det tillhör gruppen hormoner som kallas östrogener. Det är identiskt med det estradiol som produceras i kvinnans äggstockar. 


Ja, då har vi fixat torrheten och skörheten därnere, nu ska vi fixa lite lust, och den tillverkas i hjärnan. 
Man får ju ha klart för sig vad lusten var till för. Det är ju kroppens lilla morot för att kvinnan ska vilja ha lust att fortplanta sig. När väl bebisfabriken är nedlagt är lusten inte lika självklar.
Då får man pyttsa på med lust från annat håll. 

Här är mina bästa förslag

Maca.  Den kallas faktiskt ibland för ”peruansk viagra” eftersom maca används för att behandla impotens och öka fertilitet. Den reglerar hormonnivåer och har en energigivande effekt samt ökar blodflödet till bäckenområdet, som motverkar sexuell impotens. Studier har visat att fertiliteten ökar för både män och kvinnor och att roten ökar spermiernas rörlighet.
Motverkar symtom vid klimakteriet: Maca används för att hjälpa kvinnor i klimakteriet eftersom den har en mineraliserande och vitaliserande effekt samt ökar den sexuella lusten naturligt. Den hjälper också till att behandla värmevallningar och motverkar benskörhet. 
(Hälsokosten eller Apotea) 

Till sist, min egen och många av mina klienters favorit Ashwaganda.
Ashwagandha är en av de viktigaste örterna inom ayurvedisk medicin, med en dokumenterad användning under mer än 4 000 år. Traditionellt har ashwagandha använts för att motverka så vitt skilda problem som trötthet, fysisk svaghet, oro, obalans i sköldkörteln, dåligt minne, bristande sexuell lust och fertilitet samt övervikt. Trots att indikationsområden är olika så är den gemensamma nämnaren att de orsakas av stress och förhöjd kortisolnivå.
(hälsokost. Apotea)

Vill du prata med lust, hormoner, tillskott eller har andra frågor, så bokar vi en tid och träffas IRL eller via Skype/Facetime och pratar vidare. 
Du når mig här.

kram, 
Cathrine








 






 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 07:52, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag var på fest i helgen. Väldigt trevlig sådan. 
(den enda riktigt heta killen var gift, och det vet vi ju hur det går med den saken) 
Men i ett samtal blev jag och en annan kvinna ihopbuntade i begreppet mansslukerska. 
Då är min fråga i vilken ålder blir man en sådan? 


Vad är det, och vad betyder det? Uppenbarligen en kvinna som smaskar i sig män till frukost, lunch och middag. Nedsättande är det ju hur som helst. Och hotfullt också i någon mån tänker jag. För män iaf. 
Män blir ju fina saker, såsom karlakarl, häradsbetäckare och kvinnokarl. Fina grejer. 
Utan att gå i någon som helst försvarsställning så kan man ju ändå inte låta bli att höja ett frågande ögonbryn, och fundera om det är en komplimang eller förolämpning och om man hade fått ett likande epitet när man var 20 eller 40?
Fast tänkar man i spår som "mansslukerska vid 60" så får man kanske ändå vara glad så länge man klarar att glufsa i sig något överhuvudtaget innan löständerna sätter stopp för dylika kalas och utsvävningar. 
Han som sa det på festen i lördags var nog bara full. Och ganska dum.

Jag hann med en dejt också i helgen, som grädde på moset. En liten tinderdejt innan kalaset. Det har inte blivit så många av den varan trots ett par veckor på dejtingssajt. Trots min påstådda aptit så är jag väldigt kräsen och väldigt, väldigt få kontakter leder till möte i verkliga livet. 
Nåväl, en sådan blev i alla fall. 
Jag träffar mina ( de få som blivit) dejter på ett glas vin. Har en bra bar med låg musik ( åldern) där jag bor. Centralt och tryggt. Jag är ju inte fikatypen. 
En väldigt trevlig kille, nästan tio år yngre. Märkligt det där med ålder, i min ålder. Det verkar på något konstigt sätt som åldern inte längre har någon betydelse. Och det verkar ju logiskt. Det ska ju inte bli fler barn, och heller ingen "villa, vovve, volvo". Och då spelar ju åldern inte längre någon roll. 
Jag såg Strömstedts mysputtriga serie med bla Camilla Läckberg och hennes man Simon. En nätt åldersskillnad på 13-14 år. 
Det piggade faktiskt upp och gav hopp om framtiden. Eller iaf det som är kvar av den.

Hur som helst så blev det telefon i ett par timmar igår kväll och bio på torsdag. Väldigt gulligt och väldigt "by the book". Ett steg i taget. Lustigt att dessa steg inte har förändrats ett dugg på alla dessa år man varit ute och tuggat män. 
(förlåt, jag jag inte riktigt fått det där epitetet ur skallen) 
Jag gissar att bio dejt inte riktigt är mallen i dessa dagar då många killar gärna vill gå "pang på rödbetan" så att säga...

Jaha, vad ville jag säga då med dessa rader? 
Ja, egentligen bara att inte vara arg på rädda man som inte gillar att kvinnor kopierar ett tidigare manligt beteende.. 
Och framför allt, det är du som kvinna som själv bestämmer hur fort det ska gå, från ax till baguette (!). Dejta i din takt. Gå på romatiskt dejt, gå på bio, pussas i portuppgångar. 
Vill du bli kär innan du hoppar i säng med någon, så ge dig själv den tiden. Nej, TA den tiden. 
Var rädd om din kropp, oavsett ålder. 16 eller 60. Det spelar faktiskt ingen roll. 

Nu ska jag svara på supergulligt godmorgon-sms. 
Och sätta fart med veckans utskick av Online-kursen. 
Är du nyfiken på vad jag gör, klicka här. 

Ha en bra måndag!
( jag lovade ju min kompis Fredrik att skriva om snopp, efter att förra veckan skrivit om knopp och kropp. Så det blir väl något åt det hållet i morgon. Eller inte. 

Cathrine














 










  
















 

Läs hela inlägget »

torsdag, kl 07:14, med kaffet på lilla brickan, i sängen.

Jag lärde mig ett nytt ord härom dagen. Sapiosexuell. 
(Osäker på om det särskrivs eller inte.)
Ordet är nytt, men inte begreppet.
Det betyder att du tänder på smarta människor. 
 


Det gör nämligen jag.
Utseende är naturligtvis viktigt. För mig iaf. Jag tränar hur mycket som helst och gillar män som också tar hand om sin kropp.
Såg programmet om klimakteriet i går kväll och där tog man just upp kroppshetsen och skönhetsfixeringen som gått upp i åldarna. De tittade på bilder på smala, äldre kvinnor.
Det framgick mellan raderna att att det var svårare att hålla sig smal efter klimateriet och inte riktigt "fint" heller. Kroppshets, my ass! Det handlar ju för farao om att hålla sig i form för hälsans skull. En smal vältränad kropp löper betydligt mindre risker för högt blodtryck, höga blodfetter eller blodsocker (diabetes) just på grund av träningen. Formen får man liksom på köpet.   
Hur som helst, det skulle inte handla om kroppen och utseendet idag. Mindre kropp och mera knopp. ( vi pratar snopp i morgon) 
Jag gillar verkligen killar där hissen går hela vägen upp, och alla tomtar är hemma på loftet samtidigt. 
Jag tänder på smarta killar. 
Jaha, och vad drar man för slutledning av det? 
Är jag själv så rasande begåvad? Förmodligen inte. 

Jag dejtade en börsVD från ett väldigt känt svenskt livsmedelskedja. Snygg kille. Riktigt snygg faktiskt. ( grodpussning) Där tycker man ju att hissen borde gå hela vägen upp. Och det gjorde den nog säkert när det gäller affärer. Annars så hamnar man nog inte där han sitter idag. 
Men en stor bit fattades ändå. Den där biten som handlar om att ha levt ett långt liv och hunnit lyssna och mött den viktigaste personen i sitt liv, sig själv.
Man blir nämligen en mycket mer spännande och utmanande person när man vågat träffa sig själv. Speciellt när man har för avsikt att gå ut och träffa någon annan. 

Vad är det jag försöker säga? 
Jo, något i stil med att den sexigaste kroppsdelen hos både män och kvinnor sitter i huvudet. 
Fuck my brain and the body will soon follow. Ish. 

Tänk vad mycket man kommer på när man fyllt 60. 
Lära sig nya ord, tex. 

Nu retar jag väl någon, men nu ska jag skutta iväg till duktiga Jocke på The place Stockholm, och träna megaformer/lagree. Träningen från helvetet. Men sååå jäkla kul att spöa alla 30-åriga sparrisar. 
hehe...

Cathrine 

"Age is only a matter om mind. And if you don´t mind, it does not matter...










 

Läs hela inlägget »
2017-06-02 12.08.18 HDR 2017-06-02 12.08.18 HDR

onsdag, kl 06:57, i sängen, med kaffet på lilla brickan.

Jag fick ett sms igår kväll. Det var ifrån min glade caminokompis U.
Ja, vi har ju (ännu) inte gått Caminon tillsammans.
Vi möttes på en FB grupp för människor som har eller ska gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i norra Spanien.


Facebook är ett bra sätt att mötas på, i FB grupper alltså.
( Ja, Caminon också för den delen, jag träffade ju den gifte mannen där…)
Jag och U började hur som helst att prata med varandra på telefon i julas, för nu snart ett år sedan. Vi var båda ensamma och ledsna på julafton. Han av pga ett havererat äktenskap, jag pga ett äktenskap som tydligen  inte hade för avsikt att haverera, any time soon.
Nåväl.
U och jag träffades i Stockholm ( han bor inte här) och det var trevligt, men klickade inte. ( av förklarliga skäl) Snygg kille för övrigt.
 
Vi har under året som gått hållit kontakten och skrivit till varandra och ”vinkat” uppmuntrande till varandra via Messenger. Mysigt med en vink-kompis.
Vi har rapporterat om våra berg och dalbanor med våra respektive ”uppbrott” och peppat varandra på något konstigt men ändå bra sätt.
 
Igår kväll vinkade U som vanligt och jag vinkade tillbaka. Härligt med någon i andra änden som bryr sig om en. Någon som tycker man är ok.
Så skrev U något som surrade till i mitt huvud, han skrev att "från och med nu vill jag vara i skrattzonen, den glada och mysiga… du kan också få vara i min skrattzon om du vill, det här kommer att bli bra."
Det kommer att bli bra
 
Jag tror U har helt rätt. Visst måste man få sörja det som varit och det som aldrig blev. Alla de drömmar man hade som inte blev. Det liv man inte fick.
Men sedan är det dags att lägga den där sura gamla koftan åt sidan och ta sig tillbaka till skrattzonen.
 
Ja, U, du har helt rätt. Det här kommer att bli bra.
 
 Jag gick själv hela den 80 mil långa Caminon själv, på 5 veckor för 2 år sedan.Det var nog då jag hittade tillbaka till den där glada sorglösa versionen av mig. Det finns så mycket tid att fundera över livet när man  går så långt.
 Jag blev så förtjust i vandringen och stämningen på Caminon att jag började hålla 1-veckors resor dit ned med gäster. Det har nu blivit tre resor och jag går en fjärde gång nu till våren med ca 20 gäster.
Vill du följa med? Det finns fortfarande några platser kvar. Klicka här för mer info. 

Vill du också komma tillbaka till din skrattzon? Hitta den glada versionen av dig själv?
Då kanske en utmaning är precis vad du behöver. 

imorgon handlar bloggen om utseende. Är det viktigt hur man ser ut om man ska dejta i vår ålder?
Kan man vara f ö r snygg? Eller se f ö r ung ut? Jag ska berätta om M som inte hittar män i sin ålder, om H som självklart möter män som är tio år yngre och om min egen åldersnoja.  

Jag hoppas vi ses i morgon.
Cathrine


 

Läs hela inlägget »

kl 07:14, med kaffet i sängen, på lilla brickan.
Först och främst, tusen tack för alla kommentarer och privata meddelanden. jag nog aldrig varit med om maken till gensvar. 
Både män och kvinnor, vilket jag tycker är extra kul. 
Tusen tack för varje rad och varje bry!

Många har också hört av sig och undrat hur jag mår, och om jag är ledsen.
Nej, jag är glad!! ( se bild) 
Den föreställer Tigger i Nalle Puh och det är precis vad mina kompisar på Mallorca brukar kalla mig, Tigger.

Jag kommer ur två långa äktenskap, en lång relation på nästan 5 år och nu senast ett år tillsammans med en man som är gift, och där det var jag som bröt upp. 
Hela vägen har det varit mina val. Inte enkla, men mina. Kanske inte helt lyckade i någon form av retroperspektiv (fråga mina kompisar) men likafullt mina val. 

Just nu väljer jag att göra en sväng på Tinder efter att ha fikat med en väninna H, och fått höra om allt roligt som händer på hennes dejter. . Jag älskar H för hennes energi och passion när det gäller dejting ( och choklad.)  Hon går på flera dejter i veckan och dricker vänligt en kopp kaffe med var och en.
Det roliga med både Tinder och H är att vi verkar möta h e l t olika typer av män. ( hon träffar rutiga skjortor, jag träffar börskillar/farbröder) 
 Man skulle ju kanske kunna tro att det inte var så stort vatten att fiska på i vår ålder. 
Där tror man fel. Det är en jäkla ocean. Trust me.

Det finns idag en uppsjö av dejtingsajter och appar. Jag tror att många är på flera samtidigt. Tinder har ett rykte om sig att vara "sexigare" än andra. Min gissning att de flesta faktiskt är ute efter sex, är inte det liksom vitsen med att träffas? eller har jag missat något där? 
Men man får nog vara tydlig tänker jag, är man inte ute efter ett kort affär så är det nog klokt att skriva det i sin profil.  Och tvärtom. Likaså att man inte är ute efter att träffa någon som är gift. För det är det många som är. Gifta killar som dejtar på Tinder. Det kan man naturligtvis ha en åsikt om. 

 Det går fort på Tinder. Inga långbänkar och skriva i veckor. Det är inte en brevvän man är ute efter där. De flesta är väldigt rak på sak, och vill man inte ha en bild på någons underliv ( och det vill man ju inte) så får man snällt påpeka det. Likaså sexuella preferenser och diverse leksaker. Många vill gärna berätta om både det ena och det andra och är mycket frispråkiga. med betoning på mycket..
Min erfarenhet ( jag följer min fina väninna H´s råd) är att träffas ganska snabbt. Ut med grisen ur säcken liksom...

Ja, då har vi klarat av den biten. Sexbiten. Mycket snack i ganska liten verkstad. 50+.
Då kommer vi till träningen, seglingen, skidåkningen och reslusten. Om hälften av vad gubbarna skriver om så borde Tinder kunna hålla egna Olympiska spel.
Återigen en mycket god anledning att ses tidigt. 

Ett sista gott råd om jag får dela ut några, är väl att försöka hålla hårt i det lilla sköra hjärtat. 
Vi kvinnor har ju en tendens att tro att vi är kära så fort vi har pussat på någon. Det pussas en hel del, både på Tinder och alla andra dejtingsajter. Inget fel på det. Men likt dejtingprogrammen på TV, så pussas både tjej och killgrodor ganska mycket, och på flera samtidigt. Och det behöver inte betyda så mycket.
( jag har tittat för mycket på Bachelor)  

Så jag håller med Bengt, en lyssnare som ringde in till programmet Kärlek i P4 där jag satt i panelen i söndags, så kommer man ut en hel del, får träffa en himla massa människor man helt säkert inte skulle springa på i kassan på ICA eller på lokala pizzeran. 

Carpe lite mera diem liksom. 

För övrigt så säger min kompis Caroline att vi ska claima vår ålder, 60. ( 30, 40 och 50-åringarna har ju gjort det med sina åldrar).
Så då gör vi väl det då. 

Imorgon handlar det om U och hans väg tillbaka till "skrattzonen", en plats där vi alla vill vara.

Tills dess ska jag försöka göra lite jobb. Vill du veta vad jag gör när jag inte berättar om hur det är att vara singel vid 60? Läs här. 

Cathrine















 


















 

Läs hela inlägget »
blogg blogg

kl 07:50, måndagmorgon, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Wow! Jag är helt bortblåst av all er kärlek och intresse för detta ämne.
Det märks att jag inte är ensam. 
Tack, tusen tack för alla glada tillrop och vänliga hälsningar!
Fortsätt gärna att tyck, tänk och dela.


Verkar som det är fler än jag som både drabbats av den sk ålderismen och som känner igen sig i bloggen, kanske även om man inte är singel eller är supersugen på att dejta.
Detta är ämnen som jag kommer återkomma till längre fram, kanske redan senare i veckan.
Just nu är jag fortfarande lite hög (av lycka) av det roliga radioprogram jag var med i igår kväll. Kärlek i P4, där ämnet för kvällen igår var just Singel vid 60. Lyssna du också! 
Kom gärna tillbaka med åsikter och feedback här hos mig eller på deras FB sida.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1183127?programid=4894

Just nu funderar jag mest på att inte låta alltför överentusiatisk och outhärdligt peppig över det faktum att vara 60 och just singel.
Även om jag fortfarande verkligen står för det jag brukar säga att hade jag vetat hur kul det är att bli 60 så hade jag gjort det för flera år sedan. Väldigt rolig ålder. 

Kan man dejta sig ur en sorg?
Jag tänker på något klokt som min bästis Fredrik Ölander nämnde i programmet om att ge sig ut och börja dejta efter en separation eller dödsfall och som fick mig att tänka på att det kanske inte går att dejta ur en sorg.
Flera av mina väninnor som är ute och dejtar på nätet har nyligen brutit upp från en relation. Själv så är jag ju också där, singel efter ett år i en mycket kärleksfull relation. (säg inget om gifta män, det har redan hela min  bekantskapskrets  gjort) 
Dejtar man måste man stå ut med att inte bli vald, kanske tom bli dumpad eller ratad. Står jag ut med det? Orkar jag med det? Är jag stark nog, är min självkänsla stark nog för att kunna ta ett "nej tack"? Eller bara en tystnad.
Kan du inte svara entydigt ja på den frågan tycker jag du ska vänta med att kasta dig ut i dejtingvärlden. 
Ägna istället tid åt att läka dig själv, bygga upp en självkänsla, träna, börja gilla dig själv igen.
Själv så är mina bästa redskap för det att träna mycket, jag vill kunna gilla min kropp. Äta extra nyttigt och framför allt, inte dricka för mycket.

Det är gamla klassiska tips, men de håller fortfarande. Trust me. 
Sonens far sa för mer än 30 år sedan något väldigt klokt, (medan vi fortfarande dejtade) att innan du kan förvänta dig att någon annan ska kunna gilla eller älska dig, så måste du kunna gilla dig själv först.. 
Klok pappa, som det så småningom blev en ännu klokare son tillsammans med. 
But that is all history folks...

Nu ska jag snabbt som en iller sätta fart med Onlinekursen för 8/800 och skicka ut veckans kursbrev.
Är du nyfiken på min metod 8/800, så kolla mer här.

Imorgon ska du få ett "Tinder-lexikon" av mig. Vad betyder det männen skriver? Egentligen.

 














 

Läs hela inlägget »
groda groda

söndag, kl 07:46, i sängen, med kaffet på lilla brickan. 

Idag tror jag att det ska handla om grodpussning.
En idrottsgren icke att förakta, tror jag vi kallade det för ca 30 år sedan. 


Ni vet ju begreppet att man måste pussa många grodor innan man hittar en prins.
På den tiden det begav sig, när man var ute och seriöst raggade grodor så brukade jag alltid lite torrt tillägga att grodpussning minsann inte var en idrottsgren att förakta eller undervärdera.
Ett 30 år gammalt ordspråk håller faktiskt i sig, förvånandsvärt väl. 
Iaf om man börjar dejta igen, i min ålder.
Herregud, vem hade överhuvudtaget trott att man ens skulle dejta i den där åldern. Man borde ju vara lyckligt gift med en snäll gubbe sedan många år tillbaka. Det var ju planen. Vad hände egentligen? Ja, det är väl en del av frågorna att ställa sig och vad denna blogg kommer att handla om till en del. Förutom en massa hälsotips, så det blir lite kul för dig som läsare också..
Nåväl,, faktum. Fortfarande lika många grodor. Fortfarande väldigt få prinsar. Fortfarande lika roligt. 
(tack gode gud för det!)

Food Tour turen igår var superkul! 7 svenska gäster och 2 från Australien. Spännande att stå i 3-4 timmar och prata engelska för ett helt gäng svenskar. 
Men de var så nöjda till slut att de knappt ville gå hem. 
Jag ville å andra sidan gärna att de skulle trampa hemåt för jag skulle ju äta sen lunch med trevlig date.
Det blev också mycket riktigt en väldigt trevlig date. En pytt och två glas vin senare så var jag hemma före 20. Dejtandet i denna ålder har verkligen sina fördelar. Hemma i tid, i säng tidigt, och uppe ännu tidigare. Man har ju liksom ingen tid kvar längre att ligga kvar i sängen. Jag vill ju göra saker. Blivit rastlösare med åldern märker jag.
Och morgontidigare.
Ingen puss. så vi vet ju inte ännu om det är en groda...eller prins. 

Idag är det äntligen dags att börja träna igen. Ätit penicillin i veckor på grund av en läskig infektion i en tand. ( det där med tänder i denna ålder var det ingen som berättade om). 
Tillbaka till megaformern och träningen från helvetet. Kroppen sjunger och jag fasar. 
Är du nyfiken på vad jag gör så kolla gärna på Becore.se eller theplace.se. 
Den tuffaste, mest effektiva träning man kan tänka sig. Jag menar, vem trodde att man kunde ha ett sexpack på magen vid 60? Men det kan man faktiskt...
Rätt typ av träning och rätt typ av tillskott. 

Och som sagt, ikväll på Kärlek i P4, så pratar jag tillsammans med ett gäng sköna typer om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag säger som Pippi, det har jag verkligen aldrig varit med om förut. Det ska nog gå bra. 
Hoppas jag.

Tanken med bloggen " Singel vid 60" är att skriva typ månd-fred, och att dessa två "förhandsavsnitt" lörd/sön bara är en "sneak preview" men jag vet inte, tror att jag släpper taget om alla tidigare måsten och bara gör precis som jag vill. 
Jag är ju iaf 60. God dammit! 

Dagens tips: Missa inte The Kominski Method på Netfix. Michael Douglas i högform! 

Och när du ändå är här inne på min hemsida så se dig gärna omkring. 


 












 







 


 

Läs hela inlägget »

lördag, kl 07:19, i sängen, med kaffekoppen på lilla brickan i sängen.

 Den här bloggen startade jag för två år sedan då jag plötsligt var tvungen att separera från fd sambon efter nästan 5 år tillsammans. 
Det tog tid, det var jobbigt - och jag skrev.
Hans nya flickvän var väl inte helt nöjd hela tiden.. (jag nämde visst henne vid ngt tillfälle).
Hur som helst så tog skrivandet mig ur en väldigt mörk period och någon gång under den tiden beskrev jag det som om jag kommit till en ljus glänta mitt i mörka skogen. 
Nu känner jag att det mörknat runt mig och jag har kommit långt bort från stigen och det är inte lika ljust och härligt längre.
Då är det dags att börja skriva igen, och hitta tillbaka till den där ljusa platsen.
Välkommen på min resa. Kanske kan det hjälpa dig också, det blir ju en hel del både hjärta och smärta men även massa tips, råd och funderingar om allt det hälsosamma som jag håller på med. 
Högt och lågt, med andra ord. 

Sexig vid 60
Det kommer nog handla en hel del om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag brukar ju säga att hade jag vetat hur kul det var att bli 60 så hade jag blivit det för flera år sedan. 
Så är det ju helt klart. 
En fas i livet där man inte har varit tidigare. 
Spännade och lite konstigt. 
Ålderismen är påtaglig och jag märker spår av det varje dag.

Hänt sedan sist...
Ja, det värsta är väl uppbrotten från en man som är gift och aldrig fick modet eller orken att lämna sitt äktenskap. 
Numera så vet hustrun om hans affär med mig och relationen är bruten. 
Det gör ont som fan.
Men det är nog den smärtan som är en del av drivet till att börja skriva igen.
Jag tog en väldigt trevlig AW med min gode vän PG igår, och ett av hans mycket kloka råd är just att skriva sig ur en situation som man mår dåligt av. Skriva brev. 
Jag skriver blogg istället. Det är mina brev. till mig själv, till univesum, till någon därute som vill läsa.

Så, välkommen ombord, nu kör vi igen. 
Mot en lyckligare plats.  Mot den där ljusa, varma, glada gläntan i skogen. 

Idag blir det jobb, mitt favoritnöje på lördagar faktiskt. Jag går/guidar sk Food tours med gäster. Vi är ute i 3,5 tim med ca 10 stopp. Så jäkla roligt.
Så kul att göra vare sig man är ny i en storstad eller bara vill vara gäst i sin egen stad.
Idag har jag 9 gäster, hälften svenska, hälften engelska. Det blir en rolig flerspråkig tur idag som jag verkligen ser fram emot!
vill du läsa mer om Foodtours, så kolla gärna här: www.foodtoursstockholm.se

Sedan ska jag på date, på Tennstopen. Sen lunch. Trevlig kille. 
Imorgon Kärlek i P4, kl 21.40. Lyssna gärna. 

Bra dag, mao. 
Vi ses !

Cathrine




























 

Läs hela inlägget »

Inte så tidigt, på tåget från vingåker till Stockholm, med kaffe i pappmuggen.. (och väldigt lycklig.)

Måltidstajming är som sagt det senaste på hälso/viktfronten just nu och väldigt spännande med all ny fortskning som poppar upp ungefär samtidigt.

Följ gärna artikelserien i SvD, så välskriven av Henrik Ennart.

Den går ju ut på att lägga måltiderna närmare varandra, skjuta frukosten framåt middagen tidigare, så ätfönstret blir mindre. 
Vidare äta en kraftigare frukost och en mindre lunch och en liten middag. En liten, tidig middag.
Middagen är det knepigaste. 
Jag har själv försökt äta på detta vis ett par dagar nu och kommer här på bloggen redovisa mina försök under en period framöver.
Frukosten går utmärkt. Jag äter en stadigare frukost vid 11-tiden. Ägg, glutenfritt bröd, skinka, paprika, surkål, grönsaksjuice, havreyoghurt med bär. och kaffe.
Så för min del att dra ihop frukost och lunch till ett mål har gått utmärkt. 
Självklart blir man då hungrig tidigare, och igår kväll så kom middagen på bordet staxt före 18, vilket är en framgång för mig. 

Men enkelt är det inte. Det erkänner jag villigt. 
Återkommer om hur det går de närmaste dagarna. 

Så ett ursäkt!
Vidare så vill jag verkligen be om ursäkt ifall någon tog illa upp eller kände sig påhoppad av mitt lilla pys på sociala medier igår om kurser, och då speciellt de onlinekurser både jag och många av mina kollegor har till försäljning på sina hemsidor. 
De är för billiga! Vi ska ta mig sjutton inte behöva sälja vår dyrt förvärvade kunskap billigt, ge bort den gratis, sänka priset eller rea bort den! 
Gratis är INTE gott. 
Då det så. 

kram och trevlig torsdag på er. Nu ska jag iväg och träffa M-magasin för att prata ny omgång vikt och hälsocoaching. Denna gång för par! Är du och din man/partner intresserade så hör av dig direkt!!! 

Cathrine

 

Läs hela inlägget »

kl 07:46, i sängen med lilla brickan. En kopp kaffe. 

Min kompis Fredrik ringde mig härom dagen och berättade om en ny studie som uppmärksammats i media.
Det nya begreppet Måltidstajming. Eller frontmatning, som det också kallas. 


Det handlar egentligen mindre om VAD vi äter, så länge det är hälsosamt vill säga, och mer om NÄR vi äter det.
Flera studier menar att genom att minska vårt sk ätfönster ( den tid på dygnet då vi äter) och lägga annorlunda fokus på tiden för måltiderna, så kan man i stort sett fortsätta att äta som man gör, men ändå gå ned i vikt för man ökar istället förbränningen. 

Spännande fortskning, om du frågar mig...

Nåväl, så här är det alltså tänkt. 
Genom att skjuta fram den första målet på dagen 1,5 tim, dvs äta frukost 90 minuter senare än vanligt, och backa tillbaka middagen med lika lång tid. 
Så, istället för frukost kl 07.00 så skulle den då egentligen ätas 8.30. Om du äter middag normalt vid 18- tiden så skulle den så flyttas bakåt till 16.30.
Vidare så ska det viktigaste  och största målet på dagen ätas till frukost, ett mindre mål till lunch och minst på tidig kväll. Köket stänger senast kl 20.00
Sedan är det slut för dagen. 

Tanken är att ge kroppen näring när det behöver det, under dagen, när det sker en ökad förbränning, och inte elda för kråkorna på kvällen.
Samt att ge kroppen tillfälle att smälta maten och vila tarmsystemet under fler antal timmar. Studien menar också att småältande i form av mellanmål var helt förkastligt och att det gör att kroppen aldrig är riktigt mätt och aldrig riktigt hungrig. 
Detta med mellanmål är något jag verkligen kan skriva under på, jag tror nämligen att vi klarar oss utmärkt på tre mål om dagen, och om de ligger tätare så minskar ju behovet av småätande.  

" Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en urfattig"
Michael Pollan, amerikansk författare och matdebattör. 



Själv så äter jag väldigt sparsamt till frukost, om något alls överhuvudtaget, och äter ofta sent på kvällen då jag kommer hem från mina kvällskurser.
Detta ska jag nu försöka ändra på. mitt mål är nu att försöka äta en frukost/lunch tidigare på dagen, dvs mellan 11-12 och sedan äta en tidig middag mellan 17-18.
Senare på kvällen får det lov att bli en kopp buljong med örter om jag skulle bli hungrig/sugen.

Jag kommer att fortsätta att skriva om dett, så stay tuned!
Cathrine
 
 

 

Läs hela inlägget »

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Läs hela inlägget »

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

Läs hela inlägget »

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

Läs hela inlägget »

torsdag em, kl 15.25, med en burk kimchi vid köksbordet..

På bilden, min favvosallad med syrade bönor, ägg, surkål, kimchi, avokado, böor och champinjoner.

Man måste våga bryta sina mönster, som att bara blogga på morgonen, i sängen tex...
Så, Wild and Crazy tänkte jag nu skriva ett par rader om min älskade surkål och vad jag använder den i och med, och till vad.

Varför skriver jag om surkål nu?
Jo, jag fick frågan på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om varför surkål och den syrade koreanska kålen kimchi är så himla nyttig. Och god.

Traditionen att syra grönsaker är väldigt gammal och gjordes från början först och främst för att bevara och konservera grönsakerna. Men när man syrar något så bildas även olika bakteriekulturer som i sin tur har visat sig vara rena underverket för vårt immunförsvar.
Syrade grönsaker är särklit bra om du har en inflammation i kroppen. Det är då som immunförsvaret behöver all hjälp det kan få. Genom att äta några matskedar surkål till varje måltid förser du tarmarna med nyttiga bakterier som t ex laktobaciullus planetarium. Denna bakterie främjar T-cellerna i kroppen som behövs vid alla läkningsprocesser. Dessutom behövs denna typ av bakterier för att utmana immunförsvaret så att det blir mer tåligt vid inflammationer och andra attacker. Man kan se det som en sparringpartner i boxning. Om immunförsvaret aldrig utmanas så blir det inte heller allert när det väl gäller.
Att göra sin egen surkål är både lätt och komplicerat. Lätt på så vis att det endast är två ingredienser som du sätter ihop. Komplicerat för att det kräver lite pyssel och du måste också vänta in laktobaciullus planetarium i tre veckor. Det vill säga du måste ha lite framförhållning om du vill börja äta surkål.
Detta kan du naturligtvis kringgå genom att köpa färdig surkål på burk. Det finns en hel del att välja bland, men se upp så att surkålen är opastöriserad bara. Om man har pastöriserat den så har man dödat av de viktiga bakterierna. Då blir det bara en ”sur kål ”som många gillar till t ex korv i Österrike och Tyskland. Men inte den magiska surkålen som vi är ute efter.

Jag avänder surkål och kimchi i allt, soppor, grytor, i sallader och som tillbehör. 
Är du känslig för syran så börja med att blanda ned en liten mängd i sallad. Jag gör gärna en sallad med färsk bladspenat, strimlade rädisor, skivade färska jordgubbar och vänder ned lite surkål, olivolja, salt och peppar. Superenkelt och väldigt gott. 

Så här gör du egen surkål
(
jag köper min färdig, för mig passar det bättre. min favoritsort är Syrat och Tistelvind, men ställen som Paradiset i Stockholm har många olika sorter).

Ingredienser
1 kg Vitkål
10 -15 gram Salt
1Hink eller bunke
5 stKonservburkar, ta gamla gurkburkar eller sillburkar t ex.


GÖR SÅ HÄR:
1)
Strimla vitkålen på valfritt sätt. Kör i matberedare, skär fint med kniv eller riv med rivjärn.
2)
Lägg i en hink eller en bunke och tillsätt saltet. Knåda sedan ur vätskan ur kålen med knytnävarna eller med en mortel/träpåk. Det ska bli en hel del vätska.
3)
Lägg upp kålen i glasburkar och tryck till igen så att alla bubblor försvinner. Vätskan ska täcka kålen när du är klar. Sätt på lock och skruva åt. 
4)
Nu ska surkålen bilda bakteriekultur och det gör den bäst i rumstemperatur. Ställ burkarna på tidningspapper för det kommer att pysa över lite.
5)
Efter tre veckor är surkålen färdig. Du kan äta den tidigare, men den bästa bakterien, laktobaciullus planetarium, bildas sent i syrningsprocessen.
6)
Ät en eller två matskedar surkål till varje måltid för att boosta immunförsvaret.

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 07:10, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Många skryter om sina bloggar, alla sina följare, sina överfyllda Instagram-konton eller smarta twitterkommentarer.
Jag är stolt över min FB grupp. Jag är sprickfärdig av stolthet över dess medlemmar. Jag dör av stolthet över deras omsorg, vänlighet, goda ton och stora kärlek. 
Gruppen heter 8/800 med Schück och Mosley.


ca 800 (!) personer som har en sak gemensamt, de vill ha fokus på sin hälsa och är intresserade av min metod 8/800 och den engelske läkaren Michael Mosley som inspirerat mig till denna metod.
Många i gruppen kör dessutom sina sk 8 veckor med 800 kcal och använder gruppen för att berätta om sina upp och nedgångar.
Igår var det en dam som menade att nu hade hon tappat sugen och att det kändes tungt. 
Genast så kom ett par andra i gruppen till hennes stöd och peppade. 
Utom en. Hon skrev istället "bryt ihop, och kom igen".
Den kommentaren berörde mig så starkt. 

Det är ju så livet fungerar. Vi bryter ihop, och vi kommer igen. Släpp taget, gör det där avsteget som din hjärna surrat runt kring. Det brukar hända efter ett par veckor in i metoden. Hjärnan vill prötsligt inte alls samma sak som vi hade bestämt. Plötsligt så hänger livet på om jag äter den där grejen som jag gått och funderat på så länge nu..
Ja, men gör det då! Stoppa i dig det där! Det är faktiskt ofta väldigt bra med något avsteg lite då och då för då känner man väldigt tydligt vad som händer i kroppen när man äter något man faktiskt inte mår så bra av.

Ett avsteg (jag kallar det för avsteg, inte misslyckande) mår man faktiskt riktigt bra av, så länge man kan skaka av sig den där sekunden av ångest över det man stoppade i munnen och istället lära sig något av situationen.
Vad hände? Var jag hungrig? Då borde jag ätit tidigare. Var jag inte mätt? Ät då ännu mera grönsaker, och se till att aldrig vara hungrig under dessa 8 veckor. Viktigt!
Sätt dig ned och skriv, beskriv det som hände, hur du kände och framför allt, vad skulle du råda dig själv till att göra nästa gång det händer? För det gör det. Jag lovar. 

Bryt ihop. Och gå vidare. 
Är det inte precis det vi gör i hela livet. I alla situationer. Det handlar kanske bara om att inte sitta kvar där nere i det där svarta brythålet för länge, utan precis som vi säger till våra barn, ställ dig upp igen, borsta av dig, klättar upp för stegen, ur hålet, och kom igen. Gå vidare. 
Och förlåt dig själv, för det är ju mänsligt att släppa taget för en sekund, tappa sugen, bryta ihop. Vi människor fungerar så.

Själv så håller jag precis på att klättra upp ur hålet igen. Det arbete och samarbete med Mia Lundin och HerCare jag hade räknat med och hoppats på gick ju om intet som jag skrev tidigare. Jag tappade verkligen styrfarten där ett tag och tyckte rejält synd om mig själv. 
Men ibland är det verkligen så tydligt vad som egentligen är menat, och så fort man stänger en dörr så öppnas en ny. Fortare än man tror faktiskt. 
Det handlar egentligen bara om modet att våga. Våga tappa taget, våga bryta ihop, våga stänga den där dörren.
För att något annat, nytt och bättre ska öppna sig. 

Vill du läsa om några som tappade sugen, ett par gånger till och med, men faktiskt körde ända in i kaklet och idag mår så himla bra med ny hälsa och ny vikt, läs om dem här. 

Vill du hänga med på FB gruppen, så är det bara att söka upp 8/800 med Schück och Mosley och be att få gå med, välkommen!!!


Själv så har jag sovmorgon idag. 
(imorgon är det 7.30 igen...)
Jag ska inte vara på Djursgårdsbron förrän kl 10.00 idag och möta dagens första klient i sommarens roligare hälsoprojekt, Sommarkollo!
Jag möter mina klienter utomhus just nu, vi går, pratar och tränar. Kommer iform, förblir i god form och njuter av sommaren och allt härligt som man möter - utomhus.
Vill du också hänga på? Kontakta mig här.



 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 12:50, med en lunchsallad bredvid datorn. ( inte i sängen)

Det är mycket anti nu. Anti-ageing och anti-inflammatoriskt...
Egentligen så hänger de ju faktiskt ihop när man tänker efter.
Äter du anti-inflammatoriskt så bromsar du ju faktiskt upp föråldringsprocessen. 
Så, allt hänger ihop. Iaf i den bästa av världar.

Äter du mat som kroppen mår bra av, håller ned vikt, blodtryck, blodsocker och kolesterol så är möjligheten större till ett längre och friskare liv.
Så är det någonstans jag skulle börja leta efter ungdomens källa så är det i den anti inflammatoriska maten.
Det är mycket snack om anti-inflam mat just nu ( btw, måste hitta på ett bättre ord)  de duktiga Food Pharmacyflickorna snackar om det, kloke Stig Bengmark skriver om det och Maria Borelius har skrivit en otroligt bra bok om hela den anti inflammatoriska livet, inte bara om maten. Ett måste i bokväg!!!!

Tanken till dagens blogg, om än något sent på dagen, är den klient jag träffade i morse på min Hälsokollo/Sommarkollo. Vi pratade om orsaker till utebliven viktminskning och vi kom efter någon timme tillsammans fram till att det var dags att börja först och främst ha fokus på det som gjorde ont, ett knä där leden är inflammerad och därför är ju lusten att röra sig mycket mindre. Därför först och främst fokus på en anti inflammatorisk kost.  Sedan tar vi kalorier senare. 

Det jag märker hos mina klienter, är ju att efter bara ett par veckor på denna kost så mår ju alla så mycket bättre. Allt funkar bättre. Hela kroppen. Träffade en ny klient igår som bara gått hos mig i 2-3 veckor och det var redan nu en ny kvinna jag träffade. Bindväven var mjukare och gjorde inte ont längre, lederna var mycket mindre stela, magen plattare och fungerade perfekt, sömnen var bättre än på många år och hela hon var liksom 10 år yngre, redan...
Jag fattar fortfarande inte riktigt allt, men ser dessa resultat och blir lika överlycklig varenda gång!

Ok, here goes... 
 

Antiinflammatoriska livsmedel – och vilka du bör undvika

Bra antiinflammatoriska livsmedel

·Grönsaker, bladgrönsaker är toppen, liksom avokado och oliver, tänk ovanjordgrönsaker.
Sötpotatis, är undantaget
Sjögrönsaker, alger, tång, all sjömat är nyttig
Alla bär, samt någon frukt under säsong
Fisk, helst fet som lax, helst vildfångad, makrill, sill (inte inläggningar med socker).
 Skaldjur
Fågelkött
 Fermenterad mat, som surkål, ät färsk (inte burk) surkål eller kimchi varje dag!  
· Vitlök, lök, ingefära, gurkmeja, nypon
 Kallpressad olivolja, rapsolja, kokosolja, kokosmjölk.
·Te: grönt, rött och vitt.
 

Ät måttligt av dessa råvaror
De kallas för nattskatteväxter och anses ha inflammationsdrivande egenskaper. 

· Potatis, aubergine, paprika, tomater och chili.
· Ägg.
· Baljväxter, nötter och frön.

      

Undvik helt eller dra ner på följande livsmedel
· Allt som innehåller gluten: vete, havre, råg och korn.
· Annat korn, som ris.
· Mjölkprodukter.
· Rött kött.
· Socker och alternativ till socker.
· Torkad frukt.
· Transfetter, solrosolja, majsolja, vindruvskärnolja (omega-6-oljor).
· Färgämnen och smakförstärkare.
· Vinäger (jäst) ta citron i stället 
· Kaffe och svart te, där det går...
· Alkohol, uhum.. där det går...

Det var nog allt för idag!
kram!
Cathrine




 

Läs hela inlägget »

måndag, (äntligen riktig vecka igen) kl 06:38, i sängen, men kaffe på lilla brickan. 

I går morse gick jag längs Strandvägen i Stockholm på väg till "jobbet", min 2-timmars runda på Djurgården med ett gäng Camino-damer (vi ska gå pilgrimsvandring tillsammans i höst) och passerade en skylt på en fin salong, där man erbjöd någon form av anti-ageing behandlingar. 

Konstigt, egentligen. Anti-ageing går ju till utomhus, inte inne på en salong. 
Stanna tiden och stoppa klockan gör du ju varje gång du rör din kropp. Och det gör man ju helst utomhus så här års.
Jag funderade då på min morgonpromenad på två saker. Dels min underbara kollega Eva Berggren, den lilla figuren på bilden, hon är ett par år äldre än jag men den mest vältränade och allerta kvinna jag känner.Man blir alltid glad tillsammans med henne.  Alltid superpigg, superglad och supersnäll. Tre av de mest "anti-ageing" egenskaper jag känner till...
Och hon rör på sig h e l a tiden. 
Alltså ett strålande bevis för att hälsa och ungdom finns att hämta i att vi håller oss i gång och i form. 
De som känner mig länge vet att jag inte alltid har varit en sådan tråkig hurtbulle som idag, men få vet att det faktiskt var Eva som startade alltsammans för min del, för 3-4 år sedan då jag började träna på allvar. 
Det är jag ruskigt glad för idag. 

Det andra jag tänkte på där igår när jag traskade bort mot Djursgårdsbron, ( jag ska dit idag också, (ny klient kl 9.00) var hur otroligt mycket yngre mina klienter som går på 8/800 blir efter ett par veckor. 
Jag har funderat mycket på vad som gör det där nya skimret i hyn och släthet i ansiktet. Det kan ju inte bara vara viktminskning, det måste vara något mer. 
Ju mer jag läser om mejeri, bland annat just nu väldigt aktuella Stig Bengmark och det han skriver om mejeriprodukter så lutar jag allt mer åt det hållet. 

Vi vet ju idag att det går att göra väldigt mycket åt både acne och rosascea genom att utesluta gluten och mejeriprodukter och det jag ser hos mina klienter är resultat som inte går att försvara på något annat sätt än en väldigt tydlig koppling mellan vad du äter och hur din hy ser ut. 
Jag brukar säga såhär, vad har du att förlora att testa själv under ett par veckor, vad är det värsta som kan hända? 
Är du missnöjd med din hy så testa att äta glutenfritt, mejerifritt och helst sockerfritt i en månad och titta dig själv i spegeln. 
Du kommer garanterat att gilla det du ser!

Vad och hur äter jag själv då? Den frågan får jag ofta. 
Jo, det berättar jag gärna. För att slippa ont i leder och artos så undviker jag alla former av gluten, laktos (mejerier) och socker i alla former. Vädligt försiktig med snabba kolhydrater som ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeri för blodtryck, blodsocker och kolesterol. 
Det blir en aniinflammatorisk kost som bygger på massor av grönsaker, fisk, ägg och ljust kött. Gärna en skvätt havremjölk i kaffet. Självklart dricker jag vin. 
Vill du få hjälp med kosten och hur du enkelt kan förändra den, så kontakt mig, så hjälper jag dig. 

Hursomhelst, jag har massor av goda nyheter!
Så fort en dålig dörr stängdes för min del så öppnades en hel hel glasverandra med fönster på vid gavel! Så mycket nytt och spännande i pipelinen. 
Nya möten i veckan som kommer att leda till mycket roligt, nyttigt och hälsosamt till hösten. 
Nästan så man får nypa sig i armen, faktiskt. Eftersom jag varit väldigt ledsen över allt som hänt senaste tiden. 

Dessutom hoppas jag att kunna ha mer fokus på antiinflammatorisk mat i framtiden, kanske i bokform, och helt säkert i väldigt bra sällskap. Väldigt gott sällskap. 

So, stay tuned.
Vill du hänga med mig på Hälsokollo i sommar så är det bara att hojta och hänga på, för nu kör vi!

Cathrine





 








 

Läs hela inlägget »

onsdag, kl 07:51, i sängen med kaffe på lilla brickan. Business as usual, med andra ord. 

Midsommar närmar sig. Panik utbryter för dem som följer någon form av kolhydrat och fettreducerad kost. (läs, de flesta)
Då ska jag be att få komma med mycket goda nyheter!
Det är nämligen bara Midsommarafton en gång om året!
Då äter man en bit sill och någon potatis. Punkt.


Så här är det. Det är hur vi äter och hur vi lever de 364 andra dagarna som räknas och det vi då stoppar i oss då som påverkar vår vikt, vårt blodsocker, vårt kolesterol och vårt blodtryck. 
INTE det vi äter en gång per år. 

MEN, kommer jag att bli påverkad av sockret i sillen, ja absolut. Din hjärna kommer att slå volter och be om mera sötsaker i form av paj, tårta, jordgubbar osv...
Kommer mitt blodsocker att reagera på potatisen och sillen. Såklart! 
Kommer min brödknarkande hjärna att triggas av knäckemackan med ost? Självklart!
Visst kommer systemet att påverkas och alla dina happyfaktorer i hjärnan kommer att fira så det står härliga till! Var så säker på det. 

Det är där du är tvungen att göra ett medvetet val. Klarar jag att gå tillbaka till en kost som jag faktiskt mår väldigt bra på, går ned i vikt av och känner mig bättre av i kroppen, trots detta avsteg?
Jag väljer avsteg ibland och har jättesvårt att få min lilla socker och kolhydratknarkande hjärna att acceptera fröknäcke när den åter fått smak på surdegsknäcke. 
Skit, men så är det.
Kommer jag äta en bit matjesill, gräddfil, gräslök och färskpotatis på midsommar? Ja, var så säker.
Nu ska iof jag och lilla mamma fira midsommar på en Waxholmsbåtskryss till lunch och jag tror faktiskt inte att vi får sill. Men det finns ju fler dagar under helgen.
Men på frågan, ska jag göra ett medvetet avsteg? Ja, absolut. 
på det jag verkligen inte vill avstå ifrån. Däremot blir det inga tårtor, kakor eller annat sött för min del. Där kan jag säga nej tack. Men det är å andra sidan inte min grej, sötsakerna. 
Så mitt förslag är att unna dig det du verkligen vill ha på ditt midsomarbord. 
Men gå genast tillbaka nästa dag till den kosthållning du håller för närvarande.
Blir det flera avsteg så blir du bara ledsen på dig själv och förlorar (återigen) förtroendet för dig själv och dina egna krafter och förmågor. 
Och det är inte en kul situation. Där har vi alla varit. Flera gånger.

Jag skickar för säkerhets skull med ett recept på en alldeles ljuvlig ugnsbakad sommarkål med svampstuvning (gjord på havregrädde). Supergott!
Kanske ett allternativ till den feta såsen till det grillade köttet på kvällen?

Annar så önskar jag dig en glad midsommar och många goda matval. ( och massor av rörelse!).
Själv ska jag vara hemma hela sommaren och kör mitt sommarkollo för dem som bor i Stockholm och vill hänga på!
kram! Cathrine

Ugnsbakad spetskål och rödkål med stuvade champinjoner
Har du testat att ugnsbaka kål ännu? Om inte så har du något väldigt gott framför dig. Tänk på att hålla nere värmen och titta till kålen i ugnen. Både vitkål, spetskål och rödkål kan precis som grönkålen lätt bränna.
Servera med en krämig svampstuvning gjord på Imat, havregrädde.
 
1 portion
 
en handfull champinjoner
½ dl Imat
ett par klyftor spetskål och rödkål
1 tsk olivolja, soja, salt och peppar
färsk krydda, gärna basilika
 
Sätt ugnen på 150 grader. Lägg kålen i en ugnsfast form och gnugga in olivolja, salt och peppar runt om. Baka i ca 20 minuter eller tills kålen känns mjuk och har fått fin färg. Höj gärna temperaturen mot slutet om du vill att kålen ska ha en finare färg. Täck med folie om den ser bränd ut.
Skiva svampen och bryn i teflon i pyttelitet smör eller olja. Häll på grädden och låt det hela koka ihop i några minuter. Smaka av med soja, salt och peppar.
Servera de bakade klyftorna med såsen, toppa med färska örter, flingsalt och nymald svartpeppar.
 
 

Läs hela inlägget »

Måndag, kl 07:35, i sängen, med kaffe (utan havremjölk, snyft) på brickan.

home sweet home. (ja, eller vems hem det nu är...) efter en spännade och hektisk helg. 
Först superroligt kalas i Kalmar och sedan buss till Västervik och häng med bästa väninnan och hennes familj. 
Alltsammans väldigt, väldigt trevligt.

Jag har fått en hel del frågor på mina glädjedroppar och vilka tillskott jag tar. 
De som följer mig på sociala medier och är med i FB gruppen 8/800 vet att jag gärna pratar tillskott och varför jag tror att det är så viktigt att "toppa upp" med extra näring, för att må optimalt. 
Jag tar även en del tillskott för att toppa upp humör och välbefinnande. 
Men det finns ju ingen "one size" som passar alla. Not one size fits all, som vi vet. Man behöver hjälp med att skräddarsy de tillskott just jag behöver för det behovet som är mitt.
Det beror ju på en mängd faktorer som ålder, kön, mat (det handlar jättemycket om vilken typ av mat jag äter) och vilken träning jag håller på med.
Det handlar faktiskt nästan mest om vilken mat och vilken träning jag håller på med, tänker jag, medan jag skriver. 
Kroppen fattar ju vad jag vill säga och vad jag vill ge den, genom den maten/näringen jag förser den med. 
Ger jag den skitmat, skräp fullt av meningslöst fluff så är det ju det budskap jag skickar till kroppen...
Genom att förse min kropp med näringstät mat som det är någon mening med, som är fylld av sådant som min kropp behöver så skickar jag ett väldigt starkt och tydligt budskap till min kropp, JAG BRYR MIG OM DIG. 
Vi och våra kroppar får oftast för lite bry. 

Med bryet och glädjen finns ju lika mycket i vad vi gör med kroppen. Hur vi sköter den, och vilken träning vi ger den.
Det ligger ju så otroligt mycket glädje i att få och kunna röra på kroppen. Så jäkla mycket glädje. ( och lite ont i knäna ibland).

Ja, när det gäller själva dropparna då, hur ska vi göra med dem?
Mitt förslag är att du hör av dig till mig, så tar vi ett möte på tel eller i verkliga livet och listar ut vad just du behöver för att bli sprudelglad igen. 
För det förjänar du!
Skriv till mig, cathrine@schuck.se eller via kontakt här så förklar jag vad jag tror att du behöver.

För övrig så berättar jag gärna att jag avslutat mitt samarbete md Mia Lundin och hennes klinik HerCare då vår samsyn på hur ett samarbete ser ut i Sverige är olika.
Jag gillar både henne och hennes ambition att hjälpa svenska kvinnor att må bätte.
Cathrine





 

Läs hela inlägget »

torsdag,kl 07:31,  lite på språng, mot tandhyggis och sedan iväg på kalas till Kalmar! hurra! Men nu först kaffe! 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men själv har jag världens bästa jobb!
Jag får nämligen männskor att må bra och börja gilla sg själva igen.
Enkelt va? Not.
Men väldigt, väldigt roligt. 


Jag brukar få tre frågor. Det är nästan alltid samma tre frågor. 

1. Vad gör du, e g e n t l i g e n?
Svar är enkelt. jag är kock i grunden. skrivit 35 kokböcker. Ubildad kock, jobbat som matskribent. Utbildad kostrådgivare, samtalsterapeut och KBT-coach. 
Mycket bra verktygslåda för att hjälpa människor att må bättre med sig själva. Inifrån och ut. Kropp - och själ. Jag har börjat med att hjälpa mig själv. Det gick bra. 

2. Är jag hungrig hela tiden om jag följer dina rekommendationer?
Frågan ställs utifrån den metod jag jobbar med, nämligen 8/800. En metod jag lärt mig av Dr Michael Mosley och tagit ett steg längre, arbetat om, och gjort till min. (varumärkesskyddad)
Anledningen till frågan är de 800 kcal under 8 veckor. 
Svaret är NEJ, du är inte hungrig en enda dag på dessa åtta veckor. Det lovar jag. Men jag kan också lova att du kommer må så otroligt mycket bättre om bara 2-3 veckor...
Det du. 

3. Jaha, vad gör jag sedan då?
Det är alltid den tredje frågan jag får. Vi människor har nämligen en elak liten gubbe i huvudet som sitter och hittar på dumma saker om oss själva. Det absolut dummaste han där uppe brukar säga är att du inte kommer att lyckas med något du förutsatt dig, så du kan lika bra ge upp. Helt säker är han ju på att du inte kommer att kunna fortsätta att leva på ett sätt som gör att du förblir vikt och hälsostabil efter dessa åtta veckor. Du har ju aldrig lyckats med något sådant projekt tidigare och alltid "fallit dit" igen. Så?

Svaret på den frågan är enkelt, du fortsätter ditt liv, ca 10 kg lättare, med bättre blodsocker, bättre blodtryck, bättre kolesterol, helt antiinflamatorisk i kroppen. 
Kroppen fattar du bra du mår. Alla mina kunder är viktstabila. Kroppen fattar.
Jag hjälper dig att sätta ihop en livsstilsmeny, för resten av livet. 
För du vill ju fortsätta att må så här bra, eller hur?

Så på frågan om vad jag gör till vardags, så vet du nu vad jag pysslar med!
Nu ska jag susa iväg och få fina (re) tänder! 
Och sedan blir det kalas, Albert och Calle, vi är på väg!!!
kram, Cathrine

foto: Zara Daly
 

Läs hela inlägget »

onsdag morgon,  klockan har hunnit bli 8:02, min bästa tid med kaffe och dator i sängen. 

Jo, jag vet att det kan låta lite pretto att erbjuda ett recept på glädje...
Men, vänta och lyssna en sekund.


Jag var ute på litet födelsekalas i går kväll efter kvällskursen. 
Träffade två sköna kvinnor som jag slog följe med en bit hem.
Vi stannade utanför min port och den ena såg litet blek om nosen ut när jag berättade att jag faktiskt inte har något "eget" hem utan hyr i andra hand, visserligen på flera år, men iaf. Nästa fråga om jag hade "egna" möbler, ( och det har jag ju inte) och man kunde se en pytteliten rysning av obehag hos damerna i fråga.
Mitt i det samtalet kunde jag inte annat än brista ut i ett stort glädjeleende och verkligen försöka få dessa damer att förstå att det inte var ett dugg synd om mig och inte så hemskt att inte äga sitt eget boende eller sina egna möbler. 
Att jag verkligen och genuint är jättelycklig, att jag väljer glädjen och i detta fall en jättestor portion tacksamhet över mitt fina (om än tillfälliga) boende. 
Jag väljer glädje. ( och det är ta mig sjutton ett val man är tvungen att göra!) 
Ja menar,, vem har en springbrunn mitt på gården som porlar så ljuvligt hela dagarna, bara en sådan sak...

Bor man själv och är både ensamstående och enastående så ligger det i sakens natur att behöva betala alla räkningar själv. ingen annan att lita på där inte.
Så när jag i våras fick ett erbjudande av Mia Lundin att få jobbar fast hos henne så tackade jag ja, med stor glädje! 
Tänk att för första ggr på många år ha ett fast jobb! På ett sådant härligt ställe dessutom och med så fina arbetskamrater! 
Nu blev det inte så, Mia och hennes styrelse ändrade sig och mina anställningsförhållanden förändrades. Inte till min fördel får jag väl lov att lägga till. Inget fast jobb. 
Här finns det två sätt att förhålla sig till det faktum att man fortfarande måste betala hyran och sina räkningar. Gå ned i källaren och deppa. Eller välja glädjen.
Jag valde glädjen.
Just nu så bubblar jag av lycka över att få möjligheten att kunna erbjuda det jag kallar Sommarkollo för alla som är kvar i stan och vill träna och äta rätt och behöver bli coachade i det. Så tre dagar per vecka så håller jag utbildning och träning utomhus i just det jag kan bäst! Vilken glädje är inte det?

Är det enkelt eller lätt? Nä, inte en enda dag i veckan. Att välja glädje är ett aktivt val och inget som kommer på en kafferast. 
Jag tränar på det varje dag. Jag tränar på bubbelglädjen varje dag.
Men som bla Dr Phil sa en gång, "fake it until you make it". 
Och nu bubblar jag av mig själv. 

Jag tror jag hittade min inre "sprudeltjej" på Caminon förra sommaren. Och hon sitter kvar där inne i bröstet. 

Jag är dock väldigt noga med både mat, motion, träning och jag äter och hur jag lever. Jag sköter mig väldigt bra. Det är en förutsättning för mig att må bra. Äta bra, dricka lite vin. 
Jag är också noga med mina tillskott. 
just nu lite extra "glädjedroppar" (inte vin :-) som piggar upp och bidrar till lycka och välbefinnande. 

Behöver du också en hälso eller glädjeboost just nu?
Hör av dig, så slår vi följe ett slag och jag berättar för dig hur du hittar tillbaka till den den där sprundlande personen igen. 

 



















 

Läs hela inlägget »

hemma i sängen, 06:39, med mitt älskade kaffe på en liten bricka i sängen..


Skriver "hemma" i sängen, för det har blivit mycket farande sista tiden. Förra veckan kom vi ju hem efter en galet bra, lyckat och väldigt rolig resa till Turkiet och det vi kallar för Hälsoresa med fokus på träning och god mat som vi varje kväll lagar tillsammans.

Missa inte höstens hälsoresa, vi åker sista veckan i september. Läs mer här, och missa det inte om du har tid att unna dig en vecka av träning, skratt, bergsvandring, mer skratt, cykelurer, båtutflykter, besök på marknaden och så självklart Evas otroligt bra träningstimme på eftermiddagarna. Jag har fortfarande träningsvärk! 
(anmäl dig på stubben, för de 12 platserna går fort!)

Sedan var jag ett par dagar i Fiskebäckskil på Västkusten och bara laddade batterierna och pussades. Vi behöver sådant också ibland. 

Men idag ska det handla om kärleksbrev. Jag får inte så många av dem och är verkligen inte bortskämd med dem, men när de kommer så sjunger ju hjärtat och man blir sååå lycklig. Sååå lycklig. 

Jag ska saxa ur dem så förstår du varför man blir så otroligt happy!

"Då gick jag i mål då!
Något lättare men framförallt piggare och starkare än vad jag har varit på länge. Resan har varit rolig och det har förvånat mig att jag inte har känt mig hungrig en enda gång Jag kommer fortsätta att leva så här. Det är ett förhållningssätt till livet, framförallt har kokboken inspirerat mig och jag har förbättrat mina luncher som har ett helt annat innehåll idag. Jag vill också önska er alla lycka till på er resa"


"Jag ville endast gå ner ett par-tre kilo - och det har jag gjort. Dvs jag ligger nu stadigt på min idealvikt!
Känner mig skitsnygg och supersund!!
Känner mig som när jag var 20 - och nu är jag snart 60!!!
Yuippiiieee!!!‍♀️❤️‍♀️‍♂️
(När jag var 20 var jag fotomodell o bodde i Paris, och var ”lite väl tunn” - Nu är min kropp Perfekt!)"


När man efter 8 veckor får dessa brev så blir hjärtat alldeles varmt och mjukt. Så jäkla tacksam att "mina" tjejer idag mår så bra och trivs med sina nya kroppar och framför allt är viktstabila. 
Att få känna sig "skitsnygg" vid 60 är väl inte en dag för tidigt tänker jag...

För snyggare blir man på något märkligt sätt.
Igår träffade jag ett par som tillsammans gått ned 18 kg (!) på 6 veckor. De åt tillsammans, peppade varandra och framför allt hade de båda två blivit så snygga när kroppen blivit lättare, värdena blivit så mycket bättre (han hade diabetes, det var därför de kom till mig) och det strålande om detta fina par. 

Kollo - jag är så himla taggad! 
Och till sist då, ja, jag är ju hemma i Stockholm i sommar och tänkte därför köra ett "kollo" för dem av oss som är kvar i stan och vill komma iform under tiden.
Jag kallar det för sommarkollo, eller hälsokollo. 
Min tanke är att erbjuda powerwalks, träning med gummiband, 7-minutes-träning utomhus samt såklart miniföreläsningar om hälsa, träning, vikt och hur du kommer i ditt livs form - på sommaren.
Mitt mål är att jobbbyxan (kjolen) ska sitta riktigt löst i augusti!
Vid regn och dåligt väder är vi på min mottagning vid Strandvägen i Stockholm, annars blir vårt gym, träningslokal och klassrum ute på det vackra Djurgården.
Jag planerar att köra månd/onsd/ fredag, med start kl 9.00 vid Djursgårdsbron, kanske börjar  vi med en kaffe på KMK först. Det är ju semester iaf...

Fast jag känner mig precis som Tigger i Nalle Puh, happy, happy, happy! 
 
Klicka här för lämna intresseanmälan!

kram, Cathrine







 

Läs hela inlägget »

Min kollega, hopp och skuttfröken, Eva Berggren brukar säga att den enda träningen som gör någon nytta är den som blir av.
Klokt sagt..
Ungefär på samma sätt tänker jag när det gäller maten. Den enda nyttiga mat som blir uppäten är den som är god!
Allt annat kan faktiskt kvitta.
Hur nyttigt det än är.
 

Jag får ofta frågan om jag ”syndar” eller om det slinker ned någon glass någon gång.
Uppriktigt förvånad (och kanske en smula dum) ser jag nog ut, när jag svarar sanningsenligt, att det gör jag faktiskt inte. Av den enkla anledningen att jag inte är sugen på sötsaker, godis, bröd, mejeri eller annat som jag vet kroppen inte mår så bra av.
OM jag håller mig mätt, äter regelbundet, inte hoppar över några mål, och äter stora portioner så jag alltid är mätt och trygg.
DÅ funkar det. Annars inte.

Däremot så unnar jag mig ett glas vin till maten men är supernoga med att inte fortsätta efter måltiden och absolut inte ha mer vin hemma.
Samma sak med sötsaker. Mycket noga med att inte ha saker hemma som jag kan triggas att överäta av.
Men framför allt, det måste vara gott, och det måste vara kul.
Annars tröttnar min hjärna och går då automatiskt i baklås.
 
Kul är för mig flera olika saker. Det är kul när det smakar gott. Jag gillar chili, vitlök, ingefära och starka kryddor. Det är kul när det många färger och smaker, då blir min hjärna intresserad. Jag har alltså flera olika små högar/rätter på tallriken, även när jag äter ensam.
Det är kul när jag märker att kroppen svarar på maten genom att fungera bättre, prestera bättre och magen fungerar som den ska.
Jag får ont i magen, den blir svullen och gasig av gluten (mjölmat) och mejeri (mjölk, grädde, ost) alltså låter jag bli det när jag kan.
Det är enkelt att avstå det som jag märker att kroppen inte gillar. Jag vill ju ha en glad mage och en glad kropp som har glada och smärtfria leder utan ont från artros och annat tråkigt.
 
Allt det får jag ju genom att äta en kost som är antiinflammatorisk.
Det vill säga, jag undviker ris, pasta, bröd, potatis, socker (fruktos, laktos) och mejeriprodukter.
Men, jag äter också tillskott i form av gurkmeja och nyponpulver för att motverka artros. Jag äter extra vitaminer via ett kosttillskott i pulverform, jag äter även i pulverform kollagenprotein för hår, hud, naglar och nytt brosk i lederna. Jag tar extra probiotika i form av symbiotics från Food pharmacy.
Alltsammans rör jag ut i ett glas med funktionsjuice i form av 1 dl rå rödbetsjuice (sänker blodtryck) och 1 dl  lingonjuice (sänker blodsocker).
Detta tillsammans med D-vitamin, omega 3 och en skvätt MCT-olja sk bränsle för hjärnan.
 
Det ska vara roligt att äta nyttigt!  Annars kan det kvitta!
Cathrine
 
 

Läs hela inlägget »

måndagmorgon, kl 08:13, (sovmorgon) på terrassen på Lavanta.

Hjärtat sjunger. Det låter som en hel svärm av kvittrande småfåglar i bröstet. 
Mysko, eller hur?
Hälsoveckan är slut och jag kan ärligt säga att det här är nog det bästa vi har gjort, Eva Berggren och jag.


Sitter på terrassen, i skuggan och funderar över livet. Lyckan över en son som hjälper, stöder, supporterar och numera arbetar med mig,  är en gåva och en välsignelse. en önskan som gått i uppfyllelse och en så stor välsignelse för ett litet mammahjärta.


Nu när hälsoveckan lider mot sitt slut och en efter en så droppar deltagarna av, en och en, och åker hem till Sverige (och Norge). 
Alla har fått göra en utvärdering av veckan, så jag tänkte att det var väl inte mer än rätt att jag också fick skriva en sådan...
So, here goes.  

Boendet på www.lavantahouse.com hos Margareta har varit helt magiskt. Letar du efter en stor villa att hyra till familj eller vänner är detta det mest perfekta du kan önska dig. Komplett med ett otroligt gulligt par, Hassan och Gulsa som städar, tvättar, lagar mat om du vill och pysslar om oss hela tiden. 
Margareta förgyllde dessutom vår morgon med ljuvlig yoga, vilket var ett perfekt sätt att starta dagen på. 

Träningen som Eva har satt ihop åt oss varje dag har varit så lyckad och så perfekt och passade alla.
Jag har kunnat följa våra deltagare under veckan och bokstavligt se hur de har smält bort under dessa otroligt roliga och ibland rktigt tuffa pass. 
Eva har också den unika förmågan att gå utanför sin comfortzone, och när något mer om ett vattengympa pass så sätter hos snabbt ihop ett åt oss, utan att ha gjort detta någongång tidigare i livet. jag kan dessutom lova att hennes mycket uttrycksfulla egna rörelser och miner var HELT obetalbara och vi vek oss dubbla i vattnet över hennes gester och inlevelseförmåga!!!

Våra utflykter har varit roliga - och utmanande. Fast inte alltid som man tänker sig. 
Tanken var bergsvandring och cykeltur. Så blev det också. när Eva och jag fick styra upp det. 
Vår turkiske guide hade kanske en dålig dag, men slutet blev i alla fall mycket lyckat. 
Den utflykt vi ordnade helt själva - båtutflykt med massor av sol, bad och god mat, blev helt perfekt. En skön vilodag i mitten på veckan, välbehövlig för både gäster och reseledare. .-)

Maten då, undrar du säkert? Hur gick det med maten? Jo, helt perfekt. Varje kväll lagade två av deltagarna mat med mig. Vi gjorde massor av spännade rätter, och lyckades på en timme blankt ro iland med en hel buffé av olika sallader, lagade gröna rätter, fisk eller kött och roliga såser och dressingar. 
Utmaningen denna vecka har varit att laga med utan mejeri, socker och gluten och det har vi lyckats med, med råge!! 
Jag har lärt mig massor av alla mina kockar och middagarna har varit fester varje kväll med färger, smaker och ibland oväntade kombinationer. Alltsammans med en turkiskt twist iform av kryddor och lite yoghurt. 

Ja, hjärtat sjunger verkligen. 
Nu väntar ett lugnt dygn för Eva och mig innan vi åker hemåt. Lyckliga i tanken på att snart få vara tillbaka i detta paradis i lilla lugna fina Yalikavak. 

Är du sugen på att hänga med oss till hösten, läs då gärna mer här.  
Vill du börja träna med Eva och komma i ditt livs form, så hittar du massor av bra info på hennes hemsida, www.takeyourtime.se 
Vill du börja smyga igång din vikt och hälsoresa, så titta gärna på onlinekursen, som du hittar här. 

Stor kram från Cathrine .

Läs hela inlägget »
IMG_4239 IMG_4239

yalikavak, fredag, kl 06:57, med kaffe och utsikt. 

Sista dagen för hälsoresan närmar sig och man kan inte annat än nypa sig i armen och säga, jäklar så himla bra det blev! 
vi har cyklat, vi har vandrat, vi har tränat, vi har yogat - och vi har ätit massor av god (och nyttig) mat.
 

En klok god vän sa till mig att vill du berätta hur bra ni har det så låtsas att du berättar det för din syrra. 
(om du nu vill att din syrra ska hänga med, vill säga) och det vill man ju.
 
Det är fjärde resan Eva Berggren och jag gör denna typ av resor. Små, exklusiva men inte dyra, personliga och med en brinnande lust för det vi gör! Vi älskar nämligen rörelse lika mycket. Skriver man ordet träning, så blir det så flåshurtigt, men det rätta ordet är rörelse. Vi älskar nämligen att vara i rörelse. Gå, vandra, träna, simma, cykla, ja göra roliga saker med kroppen. Och det är vad vi försöker förmedla med dessa resor. Det kanske syns på bilden, föresten?  :-)
Som för övrigt togs på stranden i Bodrum där vi åt lunch i vattenbrynet efter 3 timmar underbar cykeltur runt staden, bergen och stränderna.   

Maten då, undrar du nu säkert, eller hur?
Vi äter gemensam frukost efter yogan, och där finns det något för alla. Massor av ägg, grönsaker och yoghurt. Inget bröd, men självklart både skinka och turkist fetaost. Massor av roliga nötter, frön, torkade bär och lite färsk frukt för den som önskar.
Lunch äter vi alltid ute på våra utflykter och det blir nästan alltid meze och sallad. gott, rikligt och bästa, godaste turkiska maten! Jag älskar alla de turkiska smakerna, massor av färska örter, citron, yoghurt, grönsaker och superfräscht!
På kvällarna sätter jag på mig förklädet och har matlagningskurs med två gäster i taget. Vi lagar då 8/800 inspirerat med härligt smakrik mat, massor av grönsaker i olika former, fisk, kött, kyckling och härliga såser utan mejeri och alltför mycket fett. 
Vi lyckas varje kväll göra bufféer som gör mig stolt och tårögd av lyckal. Så jäkla gott!

Känner du dig sugen på att hänga med på höstens resa, så kontakta gärna mig för mer info, eller läs mer här.
Vill du passa på att komma i form redan nu med hjälp av den goda 8/800-maten och mina bästa råd och dåd, så titta gärna på min lilla introfilm här och kör ett sommarryck med mig.
Allt är ju möjligt, det är du som bestämmer.

Nu är det dags för veckans sista goding. Vi packar snart ihop oss i våra hyrbilar och var iväg till fina Gumusluk och restaurang Limon, ett ascoolt hippechick ställe där vi sitter ute på en stor äng på tuffa gamla möbler. (låter superkonstigt, men det är såå fint och läckert. Men först blir det en tvåtimmarsvandring runt bergen, lite bad för den som önskar och sedan stor meze-lunch! 
Hurra!!!!
Cathrine 



















 

Läs hela inlägget »

yalikavak, kl 06:58, i sängen, med en kopp kaffe..

Idag skolkar jag från yogan.
Jo jag vet att yogafröken tillika vår fina värdinna här på Lavanta house i Yalikavak, kommer bli ledsen.
Men hela min kropp skriker AJ!!!
Skönt, men ont. 
Träning har blivit min nya drog.
 

(men jag vill ju hinna hänga med er en stund)
 
Igår stod det "hopp och lek" på schemat för vår hälsoresa som jag och min kollega Eva just nu håller i undersköna lilla Yali. Vi hade hyrt en båt för hela vårt sköna gäng och dagen tillbringades i plurret! 

Men väl av båten kl 16.00, så hade vi en timme på oss innan Eva skulle dra igång sitt (ganska tuffa) träningspass på gräsmattan. 
De flesta av våra gäster valde att ta sig hem med biltransport men jag och Eva valde att gå den väldigt branta vägen upp till huset. 
Egentligen bara av en enda anledning. Vi visste båda två att våra kroppar behöver den pulshöjningen och konditionsboosten efter en hel dags stillasittande på båten. Bara och ta vattenflaskan och börja gå med andra ord! 

Låt mig då får berätta när Eva och jag var här för 2,5 år sedan för att reka inför vår första hälsoresa.
Det var i  november 2015 och inte alls så varmt som nu. Vi gick natiurligtvis både upp och ned från huset ned till byn. På vägen upp, i den sjukt branta backen så skuttar Eva förbi och upp för backen som en liten (och väldigt söt) bergsget. knappt utan flås heller.
Behöver jag berätta för er vem som flåsade, pustade, stannande, flåsade och trodde hon skulle dö? Moi...
Kondis visste min kropp inte ens hur det stavades till. 
jag förstod att det var dags för en radikal förändring i mitt liv. Inget mer puffande och pustande! 
Nu, 2,5 år senare så går Eva och jag upp för backen tillsammans, i samma takt och jag är självklart påverkad av den raska promenaden rakt uppåt, men det är inte obehagligt. 
Det som fortfarande spökar är de gamla tankarna. "det blir för jobbigt, det här klarar jag inte av". för så har ju min hjärna tänkt i hela mitt vuxna liv.

Så min tanke med detta inlägg är egentligen att ställa frågan, vad är det som hindrar din träning eller rättare sagt den träningen som inte blir av?
För som Eva brukar säga, den enda träningen som det är någon nytta med är den som blir av. 

I avsnitt nr 5 i min nya onlinekurs 8/800 pratar jag om träning och varför träningen har blivit så viktigt för mig. Du får också några väldigt bra råd om hur du skräddarsyr din kostym för att bästa passa din nya kropp efter en viktminskning. 
Glöm inte att det faktiskt går alldeles utmärkt att träna under tiden du går på 8/800 så länge du äter rätt saker och ger kroppen det den behöver.

Själv har jag, vid fyllda 60 (!) hittat till mitt livs bästa form. En sätt att leva och med en kropp som känns bra att bli äldre i. 
Kan jag, så kan du!  

Blir du sjukt nyfiken på vår roliga hälsoresa så hittar du mera info här.

Nu ska jag ta en andra kopp kaffe, äta lite äggröra sedan är det dags att ge sig av för dagens spännande träning, vi ska cykla mountainbikes i Bodrum. 
Rapport följer! 

Kram från en något ledbruten med otroligt taggad Cathrine








 

Läs hela inlägget »
onsdag, kl 06:23, i lilla Yalikavak, Turkiet. Med kaffe och en utsikt som heter duga...

För dig som följer mig på sociala medier så vet du redan att jag är på det jag kallar för "hopp och skuttresa" med min superduktiga kollega Eva Berggren.
På papper kallar vi detta för en hälsoresa och det är just begreppet hälsa som jag tycker är så spännande, för det ordet betyder så otroligt mycket olika för oss alla.
Vad betyder ordet hälsa för dig?


För mig reviderades det begreppet helt och hållet för ungefär 1,5 år sedan. Det var när jag trött, svullen och rödvinsplufsig bestämde mig för att testa en ny metod som jag precis läst en bok om. Det var Michael Mosleys bok Blodsockerkoll som slog ned som en (välbehövlig) bomb i mitt liv. 
Jag la om kosten, inte för att den varit så förfärligt dålig eller onyttig innan, men det blev ändå en stor förändring när jag började räkna kalorier och till 100% skippade all ris, pasta, bröd, potatis, socker - och mejeriprodukter. 
Jag dalade sakta men säkert 10 kg på 8 veckor, och tog sedan de sista 2 kg under min 5 veckor långa pilgrimsvandring. 
Låt oss säga att jag började i januari förra året och var i mål med mitt (nya) liv till sommaren förra året. 
Ett år sedan nu. konstigt att tänka sig. 
Jag som trott att jag levt hyggligt hälsosamt ändå...  tidigare alltså. 

Förutom maten, den nya väldigt näringstäta maten, kosten med de stora mängder grönsakerna,( mindre vin)  så blev den stora förändringen egentligen kroppen och träningen.
För jag insåg ju snabbt att vid 59 års ålder så kommer inte kroppen att se ut som jag vill om jag inte hjälper den på traven.
Och det gjorde jag rejält. 
Många timmar av powerwalks blev det. Bästa träningen för hjärnan som behöver få tid att tänka och reflektera. Det lärde sig på kroppen och hjärnan på min pilgrimsvandring. 

Många timmar av hård fysisk träning blev det. Jag hittade till något som kallas för megaformers, eller Legree fitness, en hård form av pilates på bänkar som rör sig med fjärdrar som motstånd. Kolla gärna på www.theplacestockholm.se 
Otroligt spännande, utmanande och otroligt kroppsformande, för att säga det minsta...
(jag brukade kalla det för träningen från helvetet, som sedan kom att bli träningen från himlen för mig)

Varför har jag då gjort detta och framför allt varför skriver jag om det?
Ja, dels för att det i grunden förändrade mitt liv och för att jag äntligen hittat en kropp som jag trivs med och en kropp som jag är beredd att åldras tillsammans med. En kropp som ska bli riktigt roligt att åldras i. En kropp som är rolig att vara i och göra massa kul ihop med, och en livsstil som håller mig pigg, frisk, smärtfri och stark.
Egentligen i vilken ålder man än befinner sig i. 

Nu ska jag skutta iväg och göra morgonyoga på taket tillsammans med vår värdinna och yogaguru, och se solen gå upp över taket.
För smidighet står nu som nästa punkt på mitt program. 
Namaste!
Cathrine

För dig som undrar vad vi gör på våra hälsoresor, kan jag berätta att det står både bergsvandring, morgonyoga, cyckeltur längs havet och utflykter på programmet, läs mer här, vi har en resa till  oktober. 
För dig som likt mig vill hitta ditt livs form så kontakta mig, så hjälper jag dig gärna på vägen dit. Bor du utanför Stockholm så skypar jag gärna eller kanske vill du börja i lugn och ro med maten, då passar onlinekursen dig bättre. 













 
Läs hela inlägget »

.fredag morgon, kl 07:02, med kaffe i sängen, på lilla brickan...

Om ett par timmar bär det av mot Turkiet och den första av årets två hälso och träningsresor. 
(det finns plats kvar på den andra i höst).
Men först tänkte jag ge er en rar liten historia om sonen och hur det går när man lyssnar på sin lilla mamma.


Sonen är 30 år och en stor kille. Tränar massor, går 1 mil om dagen och går på gym flera gånger i veckan. Lagt ned massor av pengar på dyra PT-råd om kost. Jag hjäpte honom att göra matlådor med mycket noggrant vägd mat enligt konstens alla regler. 
Ingenting bet på denna stora 100-kilos kille. 
Så för en månad sedan, utan att säga något till mig, så bestämde han sig för att testa 8/800 på egen hand. Han läste på själv, frågade inte mig om något, och körde 800 kcal i en månad. Träningen var densamma. 6 km på morgonen och 6 km på kvällen. Hård gymträning 3 ggr/vecka. 
En månad senare ser han ut som hälsan själv. Mår bättre, sover bättre, trivs med sin nya 7 kg mindre kropp och är tillbaka i sina gamla jeans. 

Så, det funkar att träna trots att man äter mindre mängd energi. Kroppen använder det bränsle den går och bär på. 
Man tappar olika mycket beroende på ålder och kön. 
Bra mår man oavsett.

En glad och stolt mamma får man på köpet!
 

 

Läs hela inlägget »

Tidigt på morgonen, 06:01, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Det är tidigt på morgonen men jag kan inte sova. 
Ligger och tänker på hur roligt det är att det går så bra för så många som testat metoden, 8/800. Inklusive jag själv.
Tänker på hur många jag hjälpt att bli friska och pigga igen efter att ha gett upp om sin hälsa. 
Glad över den fina present jag fick av nöjda klienter igår. 
Tänker på hur gärna jag skulle velat träffa Michael Mosley som kommer till Stockholm på söndag för en  diabeteskonferens.
Tänker också på hur otroligt populär hans och min metod blivit på senaste tiden och hur många som känner sig kallade att kopiera den.
Och på kuppen ett par stycken som valt att ondgöra sig över den på sociala medier. 
Det betyder ju bara att det funkar!  Hurra, tänker jag! 


Jag brukar säga, 800 är Mosley och 8/800 är min vidareutveckling av metoden. Den metod som jag valt att varumärkesskydda, och som går ut på att likt Mosley äta en näringstät kost på 800 kcal under åtta veckor. Min tvist på det hela är att även utesluta mejeriprodukter för att verkligen låta tarmen läka och bli frisk från all komjölk, grädde och ost. 
Det blir som att skicka sin lilla mage och tarmar på spa. De blir så friska och glada!

Jäklar så bra det funkar! Alla mina klienter, och det har blivit ett par hundra på detta senaste år, har i lagom takt dalat med ca 1 kg i veckan i 8 veckor. En del går ned mer, andra något mindre.
Jag har online, haft kontakt under 9-10 veckor  med ett underbart par som tillsammans gått ned 26 kg. Så glada, pigga, fina och friska de blev! ( de såg dessutom väldigt nykära ut på bilderna) 

Det som är lika för alla, är alla hälsoeffekter man får genom att äta så nyttigt och näringstätt. Det är egentligen hemligheten bakom hela metoden. Du får i dig massor av grönsaker, fisk, kött och ägg. Din kost blir fiberrik, näringstät och innehåller massor av mat som gör gott för din kropp. Den är ju dessutom naturligt antiinflamatorisk och jag ser ju resultat på just det varje dag på min mottagning. Klienter som blir av med värk i leder, inflamerad bindväv, får en mage som fungerar, sover bättre och får ett humör som är på topp!
Alla blir glada och och så himla snygga ( tack vare att man undviker mejeri som slammar och slaggar igen kroppen). 
Sedan är ju de uppenbara hälsovinsterna såklart ett lägre blodtryck, ett bättre kolesterol och stabilt lågt blodsocker. Allt det som tillsammans kallas för det metabola syndromet. Vårt tids folksjukdom.
Utmärkt mao för de flesta av oss!  
jo, glömde jag nämna det vicerala fettet, det fett som ligger inne i buken, runt organen, det fettet blir du ju också av med på köpet. Bara goda hälsoeffekter med andra ord!

Så, det är ju egentligen är det ju inte ett dugg konstigt att metoden blir kopierad och att man plötsligt ser många sk bantningsgurus som börjar marknadsföra Michael och min metod. Inte konstigt alls!
Och jag tänker såhär, ändamålet helgar medlet. Det viktigaste är att så många blir friska och pigga igen. 
Så, tillsammans kan vi göra nytta. Både dem som kopierar min metod - och vi som får jobba med den, på riktigt. 
Till hösten tänkte jag börja utbilda riktiga licensierade hälsocoacher, som blir specialiserade i just 8/800.

Vill du testa metoden, tryggt och säkert hemma i din egen soffa, så har jag nu spelat in och skrivit ned hela metoden åt dig, under åtta program. Du får massor av hjälp, stöd, recept och pepp. Det finns även en sluten FB grupp ( 8/800 med Schück och Mosley) med över 800 medlemmar dit du kan ansluta dig för tips, råd och frågor. 

kramkram! 

Nu ska jag sätta mig en timme och göra min egen hemläxa, sonen har nämligen skickat mig ett antal länkar om hur sociala mediet fungerar, (himlar lite med ögonen) och som jag lovat att jag ska läsa igenom. 
Sedan blir det packning inför Turkiet och årets första Hälsoresa imorgon! 
Som jag längtar till lilla fina Yalikavak. 

7 minutes är nu installerad. men ännu inte skuttad till! Men nu ska det bli ordning även på det. 





 

Läs hela inlägget »

Med ett vandringssuget hjärta...

Caminon kallar..
Vi är många, nästan 5.000 svenskar som är med i FB gruppen "Camino de Santiago - swedish pilgrims."
Vi som längar dit, längtar tillbaka och drömmer om vår nästa Camino.


Jag får ofta frågan, vad som är så magiskt med pilgrimsvandringen till Santiago.
Det närmar sig årsdagen för tiden förra året då jag gav mig iväg på min 80 mil långa vandring under 5 veckor tvärs över Spanien.

Vid jultid förra året var jag ledsen, låg och dumpad efter ett långt förhållande. Min kloke son kastade en snabb blick på sin ledsna lilla mamma och konstaterade torrt, det är dags för ett litet äventyr för denna mamma, det är faktiskt hög tid för ditt livs äventyr, lilla mor.
Sagt och gjort. Vi köpte kängor och började att gå.
Han kom och hämtade mig varje morgon i tre månaders tid och såg till att jag kom i form igen. Morgon efter morgon.
När det närmade sig tid för avresa så tjatade han tills jag verkligen köpt min enkelbiljett till Paris för vidarebefodran med tåg till Biarritz och lilla bergsbyn St Jean Pied de la Port. 
Jag kan verkligen inte med handen på hjärtat säga att jag just då, där i det ögonblicket var så supertriggad på vandringen. Jag var rädd för vad som skulle komma av härbärgen, sovsalar, snark, prutt och delad dusch och toa. 
Ganska rejält skakig faktiskt. 

Första veckan är milt sagt en pärs. En rolig upplevelse med alla ingredienser i form av nya vänner, nya natthärbärgen varje kväll, blaskiga bönsoppor, såriga hälar, värkade rygg, blåsor och extremt tidiga mornar. 
Och alldeles, alldeles underbart. 
Friheten, vidderna, scenerierna, ödmjukheten, glädjen,vänskapen, stoltheten...
Alltsammans och allt på en gång. 
De fem veckorna swishade iväg, den ena efter den andra som pärlor på ett band. 
Varje vecka helt olik den andra. Alla helt galet underbara och helt galna. Och oförglömliga. 
Det går fortfarande inte en dag utan att jag längtar tillbaka till den livet. Det enkla, glada endorfinhöga vandringarna och kroppens egen inneboende kraft. 

I höstas hade jag förmånen att få vandra med ett gäng damer (och en herre) för tidningen Taras räkning och upptäckte där att en veckovandring från Sarria till Santiago blir helt perfekt som smakprov för den som vill testa på Caminon. 
Vi bor dessutom i fina enkla hotell och får får packning skickad mellan vår nattlogi.
På stående fot bestämde jag mig där och då att börja göra dessa vandringar på egen hand, och nu är det ett faktum.
Så i höst gör jag två vandringar, och nu finns det bara 2 platser kvar på den sista turen, 24-3/8. 
Är en av platserna din? Vill du vandra med mig? läs mer här.
kram, Cathrine







 

Läs hela inlägget »

måndag, kl 06:18, i sängen, med kaffe ( en och skvätt MCT-olja, sk Brain fuel i kaffet)


Jag erkänner det gärna. Man är inte 50 längre!
Liite mör är man allt efter en intensiv helg med utbilding/kurs för ett helt stort gäng blivande näringsterapeuter hela helgen - och nu måndag morgon är det jakt mot klockan för att vara på jobbet kl 08.00!
Jag har bara en fråga just nu, när farao tränar man???


Sköter iaf maten på jobbet, även om det ofta blir sk plocklåda från butiken, men även det kan bli väldigt bra, med rätt val..

Som ni kanske minns så har jag pratat mycket om Michael Mosley och hans metod som jag numera både följer och gjort till min egen, det jag kallar 8/800. (varumärkesskyddad är det nu också gudbevars, men jag vet faktiskt inte hur man skriver ett pyttelitet TM bakom siffrorna, så det får vara just nu). 
Hur som helst så pratar ju både Mosley och jag om de tre M:en, de tre benen man måste stå på för att få balans och struktur på alltsammans. Nämligen Maten, Motionen och Mindfulness. Tre M som alla är lika viktiga och som inte blir lika bra utan varandra.

Lättare sagt än gjort, säger jag då. 
Nuförtiden så jobbar jag halvtid, månd till onsdag hos Mia Lundin på hennes hormoncenter för kvinnor, HerCare i Danderyd. 
Otroligt spännande, otroligt viktigt för kvinnor. Väldigt spännande. Min roll är att träffa våra patienter i egenskap av samtalsterapeut.
Jag börjar kl 08, och slutar 17, och därefter har jag oftast mina egna kurser, grupper eller enskilda klienter på kvällarna. 
Hur farao ska man får till det, med framför allt motionen????

Maten går ju fortfarande väldigt efter min omläggning för trygt ett år sedan väldigt bra. Jag är viktstabil och är väldigt noga med vad jag äter.
Fortfarande inget ris, bröd, pasta, potatis och socker - eller mejeriprodukter. Det går faktiskt helt utmärkt och det är aldrig något jag saknar. (även om jag gärna hade tagit en pasta Vongole på favoritstället Fiore härom kvällen. Men avstod.)
Suget efter brödet och osten är borta, men man får alltid vara på sin vakt så man inte triggar igång det igen, det är lätt gjort...
Nä, maten går utmärkt och jag är nöjd med kroppen och den är numera både snäll och artrossmärtfri så länge jag äter på detta vis. För mig har hälsoeffekterna av min kostomläggning varit så stora så det är värt allt det man numera helst inte äter. 


Men träningen... och när sjutton ska jag hinna ta hand om min stress och vara så där mindfull som jag borde?
Jag och framför allt min kropp är ju van vid att gå och träna många gånger per vecka, och nu med allt jobb så blir det mindre av den varan...
Hur gör man egentligen??

Förstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb och det är en välsignelse att i min ålder både få driva en egen liten verksamhet och få vara del av en så viktig kvinnorörelse som vi jobbar med ute hos Mia Lundin.
Men hur farao hinner man...

Jag tror att jag ska börja lyssna på min kloka väninna Eva Berggren som jag åker på träningsresa med till helgen, när hon tipsar om en app som heter 7 minutes, som jag visserligen har nedladdad på mobilen men nu ska börja köra!
So here goes, veckan hälsolöfte till mig själv, 2x 7 minuter med träningsappen, 7 minutes. 
Eller börja cykla till jobbet....

jag hör av mig och berättar hur det går! Nu mot gruvan!!!!

kram från Cathrine





















 

Läs hela inlägget »

söndagmorgon,07.38  i sängen, med kaffe på lilla brickan, som vanligt...

13 maj, strålande sol och om en stund ska jag iväg och gå en 2-timmars Caminovandring med några ur den grupp jag ska vandra med i höst, på den riktiga pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. 
Det finns plats kvar om du är sugen på att hänga på!

Men det som fyller mitt hjärta mest just nu, i dessa dagar är det faktum att en dröm faktiskt går i uppfyllelse. 
På många olika sätt faktiskt. 
De av er som följt mig här på bloggen det senaste året vet vilken resa jag gjort med boken Blodsockerkoll av den engelske läkaren Michael Mosley. 
Hur jag började följa den själv, gick det 12 kg och så småningom adapterade hans metod till en egen variant som jag kallar 8/800, och numera även fått det begreppet varumärkesskyddat.
Metoden går ut på att du under 8 veckor äter väldigt näringstätt och hälsosamt och håller dig till 800 kcal per dag, och alltid är mätt och trygg!!! . Läs gärna mer här.
Vitsen och hemligenheten bakom metodens framgång är dels att den först och främst riktar sig till din hälsa, med sänkta blodsockervärden, sänkt blodtryck och sänkt kolesterol. Vikten kommer liksom som en bonus. 
Hemligheten är att aldrig vara hungrig, och äta väldigt mycket grönsaker får att inte kroppen ska tro att den svälter.

Nu är det dags för att ta 8/800 vidare, och min dröm har varit en digital platform och kurs för dig som vill följa metoden med inte kan ta dig till mina kurskvällar.
Till min hjälp har jag haft två personer, dels  Alexandra Nemeth, en fantastisk tjej som gått min kurs, förstått mitt budskap och dessutom är flytande i språket "schückska" och som jobbar med reklam, marknadsföring och sjukt duktig på digitala lösningar. Det är hon som byggt min digitala platsform som ligger till grund för onlinekursen. 
Behöver du också hjälp med något likande, så jag kan bara så otroligt varmt rekommendera henne och hennes team. www.grundform.se


Så för dig som är intresserad av att i lugn och ro, hemma i din egen soffhörna få låta mig coacha dig till ett hälsosammare liv och ett vikt som passar dig bättre, så tveka inte att höra av dig! 
Jag hoppas vi ses online! Klicka här!
Cathrine





 

Läs hela inlägget »

.. så kan du lika gärna göra det med mig...
 

Så här skriver Expressen...

"Låt vårvindarna fläkta bort ett kilo i veckan - till sommaren kan du vara åtta kilo lättare.

- Låt fokuset ligger på hälsa, inte på vikt. Vikten är mer som en bonus, en add-on, säger Cathrine Schück, samtalsterapeut, näringsterapeut som har utvecklat 8/800-metoden.


Att äta är både en vana och en livsnödvändighet. Men om dina matvanor gett dig en övervikt kan det vara dags att förändra dem. 
Det senaste året har Cathrine Schück hjälpt både sig själv och sina klienter att gå ner tvåsiffrigt.
Hennes hemlighet heter 8/800 - en anpassad variant av den brittiske läkaren och journalisten Michael Mosleys metod Blodsockerdieten. Genom att äta 800 kalorier om dagen i åtta veckor blir man inte bara lättare utan man får dessutom bättre blodsocker. 

- Jag är ensam om att ha fått Mosleys godkännande att använda blodsockermetoden, och från det har jag utvecklat 8/800-metoden där man dessutom tar bort mjölkprodukter, säger Cathrine Schück.
Hon är den enda i Sverige som har Michel Mosleys godkännande att ge kurser och utbildningar, och gör det kontinuerligt, både i grupp och med privata klienter. Som näringsterapeut och samtalsterapeut hjälper hon dessutom personer med typ 2-diabetes att lägga om sin kost.
- Det är en mottagning som specialiserat sig på patienter med typ 2-diabetes som remitterar patienter vidare till mig. Vi adresserar den hälsosituation som finns i form av blodsocker, blodtryck och blodfetter - det metabola syndromet.


Hur ska man då gripa sig an en så omfattande livsstilsförändring som 8/800?
För det första ska man komma ihåg att den är högst tillfällig. Åtta veckor är inte lång tid.
Men det viktigaste är att fokusera på vilka mål man har med sin hälsa, inte på vikten:
- Alla vill gå ner i vikt. Hjärnan har hört det här budskapet så många gånger förut - medan du läser den här meningen så formar hjärnan redan svaret - "Det har du ju försökt med förut och misslyckats med. Hur stor är sannolikheten att du kommer att lyckas den här gången?" I tankekedjan ingår att du kommer misslyckas eftersom hjärnan drar i gång en sannolikhetsprocess. Det här går blixtrande snabbt, det är en undermedveten kalkyl.
- Hjärnan svarar "Testa du, men det kommer inte lyckas". Men om du kan svara din hjärna att "det här gör jag inte för vikten utan att för att bli friskare" kanske den låter sig övertygas. Du får bättre hy, alla får bättre hy, tjockare hår, bättre sömn. Alla värden förbättras. Magen funkar bättre. Låt det bli dina hälsomål!
- Om du äter så här så kommer vikten av sig själv, men framför allt uppnår du allt det andra, säger Cathrine Schück.

Men hjärnans invändningar kommer inte att tystna här. 
Nästa tanke lyder oftast: "800 kalorier, är du dum i huvudet - det kommer du aldrig klara, det är för lite!"
- Den frågan måste du adressera redan innan den ställs. Svaret är att: "Jag vet att om jag äter 1/2 kilo morötter eller vitkål så kommer jag att bli proppmätt, säger Cathrine Schück.

Hur gör man för att äta 8/800?
• Man ska alltid äta dagens tre huvudmål. 
• Man ska se till att de är näringstäta - rika på vitaminer, näring, protein. 
• Man ska inte försöka underträffa de 800 kalorierna. 
• Och man ska inte plussa på det dagliga intaget för att man powerwalkat i två timmar (eller gjort någon annan aktivitet).
Måltiderna består av grönsaker och protein med små mängder fett och tillräckligt med kryddor.
- Tänk: här är min proteinkälla: Den hjälper mig att bygga muskulatur. Här är mina grönsaker. De håller mig mätt.
- Man kan äta oändliga mängder grönsaker som inte kostar överhuvudtaget i energi, säger Cathrine Schück.
Du är snål med fettet?
- Jag är väldigt snål med fettet - en tesked olivolja och en tesked kokosfett om dagen - det är vad hjärnan behöver. Dessutom hjälper fettet till med magfunktionen, annars blir kosten för torr.
För att ge tillräckligt med mättnad inom ramen för den dagliga kaloritilldelningen gör man klokt i att välja bort kaloribomberna: Godis, chips och alkohol har inte mycket plats under de här veckorna.
- Och var försiktig med nötter också. En näve motsvarar en hel måltid. En paranöt för selenbehovet är lagom.
För att skapa variation på måltiderna varvar Cathrine Schück ugnsbakat med buljonbaserad matlagning. Det är också klokt att variera texturer, färger och tänka på uppläggningen för att bli mer nöjd med måltiden och ätupplevelsen.
Eftersom kaloritilldelningen är kraftigt neddragen från vad de flesta äter behöver man ta hjälp av en app för att hålla koll på hur mycket man har stoppat i sig.
- Var noga med att hitta en bra app så att det är lätt att räkna. Och fyll på i appen allteftersom dagen går.
Lifesum eller Nutrix är appar som passar många, men det finns en uppsjö att välja på. 

Att se till att dricka ordentligt är också viktigt.
- Kroppen är dålig på att signalera om den är hungrig eller törstig. Väldigt mycket av det vi uppfattar som hungersignaler betyder egentligen "ro hit med ett glas vatten", säger Cathrine Schück.
- Jag brukar rekommendera funktionsdryck - till exempel en deciliter rödbetsjuice som är blodtrycksänkande och en deciliter lingondricka som är blodsockersänkande på morgon. I övrigt vatten, smaksatt med hallon, lingon, ingefära, kolsyra - eller alldeles vanligt kranvatten.
- Det kan också vara tomatjuicer, smoothies - röda eller gröna.
I 8/800 ersätter man alla mjölkprodukter – också de från get och får. Mjölkdrycker ersätts med växtdryck.
- Jag använder själv havre, de innehåller betaglukaner som är naturligt kolesterolsänkande.
- Det man märker är bättre mage och klarare hy.
Det är allt man behöver tänka på. Cathrine Schück själv lägger till ett vitaminpreparat i pulverform på mmorgonen och magnesium på kvällen för att hjälp kroppen till ro. 
- Dessutom använder jag kollagenprotein för hår, hur, naglar, för att du ska få bra utväxling på muskelbyggnaden när du tränar. Men det ingår inte i själva 8/800-metoden.


För personer som inte lever själva kan det kännas krångligt att lägga om kosten. Men det behöver inte vara så svårt:
- Det ska inte vara så komplicerat så att resten av familjen inte kan äta. Det finns ingen i familjen som mår dåligt av att äta kött, fisk, ägg och grönsaker. - de som inte följer dieten får ta lite mer eller komplettera med ris eller potatis.
Att röra sig varje dag är en del av att leva ett hälsosamt liv, men träning är inte en uttalad del av själva dieten.
- Jag tycker att det är bättre att man väljer lågintensiv träning - yoga, stretchning, åtminstone under de första veckorna tills kroppen hunnit vänja sig vid det nya intaget. Du ska inte ut och långdistanscykla eller belasta kroppen hårt de här veckorna.

Vad händer efter åtta veckor?
- Jag tycker att man försiktigt ska hitta en jämvikt, att man långsamt lägger till lite mer men känner efter var man behöver ligga för att bibehålla sin nya vikt.
- Går du tillbaka till din gamla livsstil så får du tillbaka din gamla kropp.
En del av Cathrine Schücks klienter har fortsatt med en omvänd variant av 5:2 – de äter 800 kalorier om dagen under veckorna och mer fritt under helgen.
Härom veckan passerade hon sin 60-årsdag, både lättare, gladare och starkare än hon känt sig på många år.
- Jag önskar att jag hade vetat att livet skulle bli så här redan för flera år sedan!

***

8 ENKLA KOM IHÅG FÖR ATT LYCKAS MED 8/800-METODEN

• Hitta dina goda hälsoargument - snarare än viktmål. Vill du bli rörligare, sova bättre, få finare hy, orka mer?
• Planera din matdag. Ät minst tre mål mat alla dagar. 
• Ät generöst med grönsaker. ”Det ger mättnaden”.
• Drick mycket vatten. ”Kroppen har svårt att skilja på hunger och törst”.
• Logga det du äter i en app allteftersom. Om man skriver in på kvällen vad du har ätit, kommer siffrorna inte att stämma. 
• Fotografera dig före och efter - det blir en otroligt stor skillnad i kroppen.
• Använd bioolja. ”Jag rekommenderar mina klienter att smörja in sig med olja. Du får en smidig, elastisk hud som följer med tillbaka in igen - du kommer att gå ner ordentligt.
• Få pepphjälp! Det finns en stödgrupp på Facebook som heter "8/800 med Schück och Mosley”.

Läs hela inlägget »

torsdagmorgon, 6:45, med kaffe i sängen. Sovit gott med magnesium och 5 HTP.

Ett galet aprilbarn är vad jag är…
Jo, faktiskt.
Ett galet, gladlynt, aprilbarn som nyss fyllt 60.
Kan det bli mycket bättre än så?
Jo, såklart.


En liten gnutta sunt förnuft eller kanske lite vett och sans vore på sin plats. (fråga min mamma eller några av de mer sansade väninnorna så kommer de att nicka energiskt)

Fast själv så trivs jag faktiskt ganska bra. Lite sådär husbehovsgalen är nog inte så dumt i alla fall.
Det är ju inte så det direkt stör eller går ut över någon annan, den där milda galenskapen.
Jag håller tider, jag skriver böcker, håller kurser och föreläsningar på löpande band och det har hittills gått alldeles utmärkt och jag har inte missat en sekund av det eller missat några deadlines.
Inte en enda gång.
Nä, det är nog inte på det professionella planet som galenskapen gör sig påmind.
Inte annat än att jag möjligen framstår som en bättre terapeut och lärare för att jag brinner och bryr mig. Då blir ju plötsligt den sk galenskapen något bra och väldigt användbart. Ett bra instrument.
Jag tror f ö att jag måste byta ord, döpa det till något rumsrenare, något mindre ”galet”. Jag s e r ju inte så tokig ut. Nä, ganska prydlig faktiskt i mina ljusa kläder, ofta ton i ton, tror ibland att jag skulle kunna smälta in i en ljusbeige tapet. Nä, jag ser nog väldigt tantigt östermalmig ut.  Och det skadar ju inte tänker jag.
Nä, tokerierna i den mån det nu verkligen är så tokigt, det sitter nog mest mellan öronen.
Jag brukar beskriva mig själv som en korsning mellan ett par olika Astrid-flickor. En nypa Pippi, en skvätt Madicken, en portion Lotta (hon på Bråkmakargatan). Mitt favorituttryck på gamla dagar har blivit något lånat från Pippi, typ ” det här har jag aldrig gjort förut, det ska nog gå bra”.
För det mesta ”vill ju bli bra” som min väninna Annica brukar säga.

Sedan jag släppte taget om i stort sett allting för snart 1,5 år sedan, och plötsligt befann mig i fritt fall så har det mesta blivit förvånansvärt bra. Det är verkligen inget jag rekommenderar för dig med ett svagt hjärta eller fallenhet för svaga nerver.
Ingen bostad, inget fast jobb, ingen nödfallskärm, ingen relation.
 Nope, ingenting faktiskt.
Verkligen inget att ens önska sin egen värsta fiende. Tro mig. 

Men jag trodde faktiskt att jag var en riktig trygghetsjunkie tidigare och att det där med hus och hem var viktigt, äga ett boende var viktigt, vara gift eller i alla fall bo med någon.
Allt detta kom ju så småningom att tas ifrån mig, och det är ingen rolig sits att ha när man närmar sig 60 med stormsteg. 
Men det blev ju som sagt så himla mycket bättre istället.
Det är lustigt det där med till exempel skilsmässor och när folk skiljer sig i livet. Kvinnor skiljer sig gärna fram till 50, sedan är det svärstopp. Efter det och närmare 60 sitter de flesta kvinnor snällt ned i båten. För män kan det se annorlunda ut. Jag har mött en hel del singelkillar i min ålder som brutit upp i vår ålder. Jag undrar om det är inbyggt i oss att lugna ned oss när vi inte längre kan få barn?

 Vart vill jag komma med denna spretiga blogg? 
Ja, egentligen bara den att det nog är ok och ibland även nödvändigt att besitta en mild form av galenskap. Att fritt fall ibland är det bästa som kan hända dig även om det just i fallet inte känns så skönt i magen.
Och att det alltid ordnar sig till slut. Annars är det nämligen inte slut. 
Och att vi måste tro på det också. För framtiden har en viss förmåga att vilja forma sig efter våra tankar, så tror man att kommer att gå åt helvete, så finns det risk för det.
Klychigt, jag vet. Men du blir så mycket av vad du tänker. 
Så det kan lika gärna gå bra!

Vill du fortsätta att prata om livet, tankar, ålder, och allt annat som snurrar i huvudet, så är jag ett bra bollplank. Just nu finns det mest kvälls och helgtider för dig som vill boka en pratstund. 
Du når mig via kontaktsidan eller cathrine@schuck.se
 

Läs hela inlägget »

Andraitx (Mallorca) , i sängen, kl 07:12, med en kopp kaffe på ett litet bord bredvid.

Jahaja, så blev man då 60 till slut. I alla fall.
Det blev inte som jag trott eller tänkt mig.
Inte födelsedagen och inte livet heller för den delen. 
Det blev så himla mycket bättre!


Vi kan ju börja med själva dagen. För ett par månader sedan medan jag fortfarande hade någon form av idé om att hålla ett kalas själv så blev jag tillfrågad av en person om jag ville åka iväg med honom till en magisk plats och vandra i bergen. 
Ni känner ju mig, vem tackar nej till att fira sin sextioårsdag på en magisk plats i bergen, jag som gillar att gå?
Så det bokades, beställdes och gjordes en himla massa liv om denna resa. Så klart jag såg fram emot den, konstigt vore ju annars.... 
Det var bara den pragmatiske sonen som muttrade något om att om något låter för bra för att vara sant, så är det ofta det också.
Och så var det. För bra för att vara sant. Resan ställdes in för två veckor sedan. 
Och där satt jag. Två veckor kvar till 60 och ingen plan. olikt mig, då jag nästan alltid har en plan B. ( och C, och D).
Men jag gillar ju att ta ut saker i förskott, så lite roligt hade jag ju haft i alla fall! 

Nåväl, det var bara att samla ihop kjolarna och gå vidare, vända blad som kungen säger. 
Men iväg någonstans ville jag ju, och för min del så är ju Mallorca och mina vänner härnere en utmärkt och väl använd plan. 
Ingen dålig plan B på något sätt. 
Men man får vänja sig vid att det blir ingen tårta ( jodå jag äter faktiskt tårta) blommor eller annat ståhej, men det fick jag faktiskt hemma i Stockholm av familjen, så jag klagar absolut inte.    
Middagen har jag själv planerat och det ska bli en skaldjursrestaurang i Puerto Andraitx och jag längtar efter mollusken percebes. Det ska jag unna mig ikväll. (dyrt som fan).
Så det om själva dagen. forutom att det ska bli fint väder väder och jag ska gå en långtur ned till Puerton och tillbaka på ca 1 mil. 

Nu till insidan! Jag har sagt det ett par veckor nu, och det stämmer. Hade jag vetat hur kul det skulle bli att fylla sextio hade jag gjort det för länge sedan!
Jag har aldrig varit i den formen som jag är i nu, inte ens som 25-åring. Det går att träna sig till toppform i denna ålder och det går att forma om sin kropp. ( om det nu är det man vill). Det går att gå ned de där onödiga trivselkilona och det går utmärkt att behålla den nya vikten, i mitt fall - 12 kg. 
Det går utmärkt att äta ungefär som man vill, och ändå förbli viktstabil. Fördelen är väl den att jag för gott lagt om mitt ätmönster och gör så oändligt mycket bättre val idag, för min ålder, än vad jag gjort tidigare även om det inte var illa då heller.

Jag lever mitt liv som jag vill leva det. inte som jag trodde jag ville leva det. Jag har trott att jag så förtvivlat gärna velat leva i en relation att jag gått med på i stort sett vad som helst för att få vara det. 
Den senaste, som varade i 5 långa år, höll på att ta knäcken på både ork och självkänsla. Jag visste till slut inte längre vem jag var eller vad jag själv ville. Hade dock hjärnkoll på vad han ville...
Sedan tog det slut och sonen puttade iväg mig på min livs vandring som varade i 5 veckor. Det förändade mitt liv i grunden inser jag nu med facit i handen. 
Jag klarar vad som helst, jag duger för vem som helst, och framför allt så duger jag alldeles utmärkt för mig själv. Den viktigaste personen av alla. 

Jag bor idag väldigt bra. Otroligt bra faktiskt. och det vet jag att jag får göra i åtminstone två år till. Vilken lycka bara det. 
Jag har jobb, jag kan försörja mig. en lycka i sig, bara det. Fast anställd hos Mia Lundin och hennes nyöppnade klinik för kvinnor, HerCare. 
Dessutom har jag egen mottagning, kvällskurser och numera även egna resor, både vandringsresor till Caminon och träningsresor till Turkiet. 
Alltsammans så härligt att man får lov att nypa sig i armen. Tänk att man skulle behöva fylla sextio för att fatta och förstå hur otroligt välsignad man är, och hur tacksam man är för alltsammans. 
Tacksamheten och ödmjukheten kom helt klart på Caminon, eller själva känslan eller vetskapen, ja ni fattar....

Kärleken då? Ja, den finns. inte i den form jag hade trott eller förväntat mig, men den kommer ju inte alltid i de perfekta förpackningarna och är därför inte alltid så lätt att känna igen. Men den finns och den är stark och väldigt vacker. 

Så, nu känns det som resten av livet kan få börja. Och jag skuttar med, glad, ödmjuk, förväntantansfull, tacksam och - så jäkla happy. 
Så, våga bli 60 du också. 















  


 

Läs hela inlägget »

2018

IMG_2795 IMG_2795

fredag (konstig vecka) kl 06:23, med kaffe på lilla brickan i sängen

Lena Adelsohn tog igår på FB emot tips på bra löften inför det nya året.
Jag har bestämt mig för hur mitt löfte ska bli till mig själv inför nästa år.
Ska du ändå vara något, var då en bra förebild.
Och ha så roligt som möjligt på vägen dit.


(bilden är tagen av Micael Engström, 2005, för 1.6 miljoners klubbens flickkalender. Underkläder Camilla Thulin) 

Bloggen. Det började som ett projekt att komma ut en sorglig kärleksrelation växte till något mycket mer och mycket bättre. 
Tack vare du, och du och du och du...så har bloggen vuxit, fått ett eget liv och börjar göra en himla massa nytta. 
Den sätter vår ålder på kartan. Vi finns. 

Jag hade ett möte igår med en klient. En mycket kär klient. 
Hon är ca 10 år yngre än jag och vi har över åren kommit varandra nära. 
Hon lyckades ge mig en fantastisk komplimang om min ålder. " när jag är lika gammal som du vill jag vara precis som du".

Kan man inte vara något annat så var åtminstone vara en bra förebild. Det är ok att vara i den ålder man är i. Man kan välja att vara den bästa version av en person i sin egen ålder. 
Man kan fortsätta att vara tokig, modig, galen, göra upptåg, dansa, ha sex, göra lite som man vill, bestämma själv, bo själv, leva sitt liv, inte gifta sig ( eller varför inte gifta sig i denna ålder?) Träna, sköta om kroppen. 
Det ska bli mitt nyårslöfte. 


Jag fick ett fint brev på Messenger igår, jag väljer att publicera det i sin helhet för det är så huvudet på spiken...
Just detta bland mycket annat är vad vi ska prata om under nästa år.

 "Din nya blogg väcker tankar om att ett nytt annorlunda sätt att se på förhållanden kanske stundar.
För oss som upplevt allt från traditionella patriarkala äktenskap till 60-70-talens fria sexliv, som oftast var på männens villkor, och jämställdhetens yrkesmässiga inträde på arbetsmarknaden (1982) kan det kännas lätt förvirrande att hitta sin alldeles egen värdegrund.
Ska passion 2018 nödvändigtvis paras med samboskap? Kan man leva I partnerskap med en vän och ha sina fria sexuella förhållanden vid sidan av?
Det senare är en situation jag snuddat vid ett flertal gånger i livet.
Som självständig och självförsörjande kvinna har jag ju aldrig behövt luta mig mot en man. Och underordning har heller aldrig varit min starka sida
Frågorna som vimlar runt i mitt huvud är många.
Svaren kanske kommer 2019 " 


Bästa du, svaren kommer säkert under 2019.
Det kommer bli ett magiskt och skimrade år på alla sätt. 

Jag önskar er alla ett gott slut ( älskar den ordalydelsen) och ett fint nytt år.
Sjäv firar jag med den person jag helst spenderar tid med just nu, som får mig att skratta som varje dag var den sista. 

" All she ever wanted was kisses and laughter...! 

Nu finns det en sluten FB grupp för dig som vill fortsätta att prata...
Den heter Singel vid 60. Välkommen dit. 
Cathrine











 

IMG_0402 IMG_0402

torsdag, kl 8:30, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Vi är alla lite kantstötta. Men det är ok.
Lyssna på John Legends All of me, där en rad lyder
" love your curves and all your edges. All your perfect imperfections...


Det finns en glädje och skönhet i krackeleringen. En skönhet i sprickorna...
Det är ok att vara lite kantstött. Det gäller bara att gilla sig själv i all sin brist på perfektion.
Inte enkelt. 
Ingen av oss är perfekt, Tack gode gud för det.

( lånat bilden av Erik Videgård på hans Insta, tack!) 


Kärlek är inte enkel. Inte när man är 16 och aboslut inte enklare eller lättare när man är 60. 
En del av oss dejtar fortfarande medan lika många har lagt ned jakten och är fullt nöjda med det liv de har. Vilket inte är dåligt.
Vi som fortfarande dejtar då, vad vill vi ha? Ja, såklart att det där vanliga, ömhet, närhet, kärlek, någon att hänga med. Men vet vi egentligen vad vi ska med allt det där när vi väl får det?
Jag är inte så säker. 

Väldigt många som skiljer sig vid 50 ( barn utflugna, man står inte ut längre) verkar ha kortare eller längre relationer. Man håller inte ihop mer än ett par år, sedan tar det slut.
Jag funderar mycket på det just nu. Vad är det som händer? I mitt eget fall, för två år sedan,  så var det ju en 5 år lång relation där han ville gå vidare, träffa andra, hänga med kompisar. Jag tror han är nöjd idag. Det är iaf jag.
Nu senast var det ju den gifte mannen, och han räknas ju liksom inte. Han vllle bara fortsätta vara gift. Så är det också i vår ålder. Man vill, men man vågar inte. Orkar inte. Inte många som skiljer sig vid 60. Man riskerar att förlora så mycket, familj, vänner, ekonomi. 
Det valet måste också få vara ok. 

Och vad händer då om du träffar någon? 
Det är inte enkelt heller. 
Det väcker så många motstridiga känslor hos omgivningen. 
Min kompis Fredrik hade andats till en annan tjejkompis att jag kanske träffade någon och genast blev jag fyren i mörkret och hoppet tändes, kan hon träffa någon så kan jag det också...
Man vill ju gärna vara ljuset i mörkret, om man kan. 

Men så finns det den andra sorten också. De som inte riktigt vill att man ska träffa någon. De som egentligen helt skulle vilja att allt förblir som det är. 
Då vet man genast vad man måste göra. 
Hålla i, hålla om, förklara att inget försvinner. Bara tar andra former, men att det också är ok. 

Vi är alla lite kantstötta. Men det är ok. 
Försök att skratta lite. Även om det gör ont. 
Det hjälper. 


Jag önskar dig glada mellandagar.
Tänk på dessa roliga dagar då allt ska hända. Allt det man inte hinner med annars. Träffa vänner  (herregud så många som hör av sig och säger att vi MÅSTE ses i mellandagarna), umgås, äta goda middagar, byta julklappar. 

Cathrine


























 

IMG_0268 IMG_0268

torsdag, kl 07:23, med kaffe på lilla brickan i sängen...

Bloggen skjuter i taket, tack vare er! Så jäkla glad att ni är så många som bryr sig om allt roligt som händer i just den här ålder.
Välkommen till Singel vid 60 som handlar om våra kroppar, vår mat, våra liv, dejting. sex, träning, relationer...
Ja, allt som hör ett helt liv till.
 

Kul vid 60. Någon skrev häromdagen, " du ger mig hopp om att bli 60, det verkar ju så kul". 
Ja, det stämmer ju! Alldrig haft roligare. Hade jag vetat hur kul det skulle bli hade jag blivit 60 för flera år sedan...
-jaha, vad är det för roligt med att bli äldre då? 
För min del så har jag aldrig varit mer vältränad. Vilket i sig är viktigt att faktiskt få berätta om, för det är så många som tror att det inte går eller skulle vara svårare i vår ålder. Tvärt om, säger jag. Med rätt mat och rätt sorts träning, så går det hur lätt som helst. Med artros fast helt utan smärta och värk. Faktiskt. 
Och planerar vi för minst 20 år till, så behöver vi våra kroppar...
( och där hjälper jag ju faktiskt till om du behöver stöd, hör av dig
Livet är ju så otroligt fullt av just liv. Intensivare, starkare, närmare, mer här och nu. Men också mer fyllt av "nypa sig i armen" ögonblick. Ja, faktiskt ett helt pärlband av dem...
Det gäller bara att se dem. 
(behöver du hjälp med att hitta dem, hör av dig)  


Jag ser tillbaka på den här hösten och framför allt det här året som gått.
Igår grät jag. . Både av lycka och glädje över tingens ordning numera, men också av sorg över hur jag kunde tillåta mig att göra mig själv så illa som jag gjorde. Att sitta fast ett år i en relation som till slut inte väljer mig.. 
Alla mina kompisar och min familj sa hela tiden, " du är värd något bättre", och jag orkade inte lyssna.  
Kan det vara så att jag inte ens själv tyckte att jag var värd något bättre? 
Det, den känslan, den tanken kunde jag äntligen sörja över och vara riktigt ledsen över.
Och sedan släppa den ifrån mig.

Tinder och dejting har varit väldigt roligt. Väldigt roligt. Man lär sig så otroligt mycket. Det jag tar med mig ur den upplevelsen är bara tacksamhet. 
Jag vet idag att vi är lika många knäppskallar som helt vanliga ensamma människor därute, precis som här..
. Massor av supertrevliga killar. Alla med samma "Lonely heart" som Bruce Springsteen sjunger om, som vi kvinnor. 
Klart det finns en hel del "lågt flygande dildosar och analsex", men jag tror det mest handlar om att de killarna tittat för mycket på porrfilm och tror att vi kvinnor gillar sådant.  Och en del av oss gör ju det ju också, så?

Jamen, är hon singel fortfarande? Den frågan fick Fredrik härom dagen. Vi får väl se vad han svarar på den frågan. Som bästa kompis så vet man ju alltid först om ens kompis är kär, eller hur? 
Well time will tell, som vi brukar säga.

Maten då? I dessa julmatsdagar?
Fredrik och jag var igår på det bästa julbordet i Stockholm. Det måste utan konkurrens vara Gamla Riksarkivet. Sådan magi. Jag älskar det stället.
Vi stötte på ett par härliga damer som tog sig så rart åt magen och bekymrade sig över vikten till jul.
Min gamla devis, lånad såklart, är att det handlar inte om vad vi äter mellan jul och nyår, utan vad vi äter mellan nyår och jul.
Jag äter väldigt "försiktigt" just nu. Jag äter av allt, men inte så mycket. Vill inte ha en mage som "står i alla hörn", och därför inte gilla kroppen. 
Jag vill gilla kroppen hela tiden och försöker röra mig extra mycket just nu. Idag blir det PW, imorgon Friskis och lördag någon form av megaformer pass. 
Det är enkelt. Gillar man sin kropp så vill man ju att den ska må bäst och vara glad. 
Det har inte alltid varit så, kan jag villigt erkänna. 

Så, om jag ska försöka knyta ihop säcken inför ett juluppehåll (vi får se om jag kan hålla mig) är att sträva efter att få dessa två tankar/känslor att smälta ihop till en helare människa. 
En person som både gillar sin kropp men även gillar sina val i livet. 
Och verkligen vill leva här och nu. 
Vara en person som gör mig själv glad.
Låter det som ett bra nyårslöfte?

Massor av kramar och härliga helger från Cathrine

- lova att höra av dig om det är något du tror jag kan hjälpa dig med. 
(du vet väl att jag är samtalsterapeut och med tiden blivit en riktigt bra sådan dessutom) Känns skönt att kunna säga.

























































 

IMG_4300 IMG_4300

tisdag kl 06:10, för tidigt, kan inte sova, men iaf kaffe i sängen på lilla brickan. 

Det är ju svårt att föreställa sig exakt hur det ska bli att bli äldre.
Jag kan ärligt säga att jag ägnade nog inte mitt åldrande en tanke. Innan jag blev äldre. 
Nu tänker jag på det som fan. 


Det där med hud och rynkor var något som inte ens hade slagit mig innan jag fyllde 50. Då vet jag att jag gjorde botox och fyllde i några djupa fåror i ansiktet inför min 50-års dag. 

Nu för tiden går jag och fyller i lite extra i kindbenen när jag har råd och lust. Oftast är det tyvärr för lite råd och för mycket lust. Därför inte så ofta. 
Inget större bekymmer faktiskt. Jag har förlikat mig med tanken på att vara 60, och det är ok att faktiskt SE ut som 60. Man ser ju faktiskt inte YNGRE ut bara för att man sprutat alla rynkor i ansiktet. Hals och händer ser ju iaf ut som den ålder de har...
Men man kan vara en bra version av sin ålder.

Jag har inga universalknep men ett par bra tips som jag gärna delar med mig av och som inte kostar mycket. 
Delar också gärna med mig namn på en mycket bra clinic ifall du till äventyrs skulle vilja göra något i ansiktet. då ska man gå till en duktig person där man kan känna sig trygg och det tipsar jag gärna om längre ned. 

Hud. Jag tar en stor skopa kollagenprotein varje dag. Kollagen stärker hår, hud och naglar och hjälper kroppen bygga nya celler. Jag märker att jag bygger bättre musker, då jag tränar ganska hårt, och det funkar bättre med ett bra proteintillskott.
Jag använder ett märke som heter Bulletproof. (finns bla på www.upgrit.se)  Det är ett animaliskt protein. Jag tror mer på animaliskt än på vegetabiliskt eller marint. Vi är ju mer däggdjur än bönstjälkar eller fiskar, tänker jag. 
Slutat jag med kollagenproteinet så tjoar kroppen efter ett par dagar att det saknas protein i kroppen och jag blir genast sugen på råbiff och blodiga biffar. 
Kroppen kan numera kommunicera ganska bra med mig, det är jag väldigt glad för.
(hemligheten är att jag har börjat lyssna)

Smörj. När man går ned i vikt i min ålder hänger huden inte med på samma sätt. Kostymen blir för stor och huden är inte lika elastisk som förr. Jag har hittat en olja på apoteket som är gjord för att hjälpa gravida kvinnor slippa bristningar på magen. Den fungerar precis lika bra om man vill att huden ska förbli smidig och följa kroppens form utan att rynka sig. 
Bio oil  går in i huden på nolltid och är väldigt billig och dryg. Beställ på www.apotea.se, billigast och bäst. 

Ansikte. Jag är inte så pigg på alla de sk anti ageing produkter och krämer som finns att köpa.  De flesta går bara på att strama upp huden och det gör den bara torr. Jag tror mer på en smidig, mjuk hud än en torr och hård hud. 
Hos kirurgen som gjorde mina ögonlock förra året hittade jag en utmärkt hudkräm, både dag och natt, som jag använder sedan dess. Loviderm. Den är svensk, framtagen av en hudvårdsterapeut. Inte dyr och passar en mogen hud utmärkt. beställ på www.loviderm.se

Ja, där har du mina egna favoriter. Jag jobbar inte med någon av dessa märken och får heller inte betalt för att tipsa om dem. Det känns ganska skönt faktiskt. 
Jag får heller inte betalt för att tipsa om Angelica Bauer på Bauer clinic.se men gör det väldigt gärna, för om någon ska spruta något i mitt ansikte så är det bara Angelica som jag litar på. 
Man ser bara ut som en piggare och fräschare version av sig själv. Och det får man faktiskt lov att unna sig, och det är inte konstigare än att färga håret eller måla naglarna. 

Ja, det där med huden, kroppens omslagspapper är knepigt, men spännande. 
Det jag har lärt mig efter att ha gått ned ganska mycket i vikt är kroppen är en magisk maskin och sköter du den rätt så har du så mycket glädje och njutning av den. 

Funderar du också att likt mig modellera om den för att bättre passa det du vill göra med den? 
Det går, och jag hjälper dig gärna. Hör av dig så pratar vi mer. 

Cathrine






































 

måndag, 07:53, mellan säng och tvättstuga, med kaffet på lilla brickan. 


Välkommen till bloggen som jag kallar för "Singel vid 60" och som kom till efter en hjärtesorg och som i första hand var tänkt som ett terapiarbete.  
Men har visat sig bli så mycket mer. 
Bloggen handlar om allt som händer i livet i denna period i livet. Livet, kärleken, sex, mat, träning, lycka...

Tack för all feedback och fina meddelanden, jag är så glad att du gillar det jag skriver och väldigt glad att så många hör av sig! Tack!

Jag har varit på dejt i helgen. En magisk helg på en för mig magisk plats. Allt var verkligen perfekt. 
Men såklart spökar det förflutna och man funderar på om det går att dejta sig ur en sorg eller om man ska sitta på kammaren i sex månader och plåstra om det sargade lilla hjärtat. 
Både "dejten" och jag kommer ur årslånga relationer ganska nyligen och är båda förvånade över att det faktiskt kan kännas väldigt bra trots att det borde gå längre tid innan man träffar någon annan. 
På frågan om och hur jag skulle reagera om det förflutna skulle höra av sig och vilja ses igen så så var mitt svar snabbt och väldigt självklart, att om det går att känna väldigt starkt för en annan människa så är det redan ett svar i sig. Nej, det går aldrig att backa och gå tillbaka. Det tåget har gått från stationen och kommer inte tillbaka. Ingen vits med att stå kvar och titta...
Livet är tänkt att levas framåt, inte bakåt. 
( och efter en sväng till tvättstugan och tankepaus så tänker jag såhär, det finns ju alltid fördelar i alla situationen, och i just denna, så måste ju ändå fördelen vara att man inte har bråttom någonstans. Det får ta tid. Det ska ta tid. Typ så. ) 

Igår snubblade jag över en kul bild och text. Kloka ord av Julia Roberts ( eller någon annan) om att vi kvinnor vill ha en en partner, inte ett projekt att rehabilitera. Oj, vad det smällde till på FB igår efter denna post. 
Jag tänker att denna text är ju faktiskt inte könsbunden, det kunde lika gärna vara Richard Gere eller någon annan av hans sort (tänkade män) som skulle kunna skriva något ganska snarligt om kvinnor.
Var en partner, inte ett projekt som måste ändras, fixas, lagas. 
Var hel. Var inget projekt. 
Jag har så många väninnor som när de träffar män slänger in en liten brasklapp om vad som behöver ändras på honom för att bli perfekt. Och tror såklart att hon är "den utvalda" som kommer få honom att förändras. 
Not happening. Not any time soon. not never. 
Gilla det du ser. Eller avslå. Enkelt. 
(eller borde iaf vara så) 

Vad tycker du?

kram, Cathrine



































 

torsdag kl 07:16, med jobb och kaffe, i sängen. 

Ligger i sängen och korrar manus till en ny bok som kommer ut i januari. 
Stort tack till Expressen som låter mig göra mina Mosleyinspirerade 8/800 böcker för deras räkning. 

Det blir den fjärde boken på detta tema. 
Det är jag så sjukt tacksam för att få göra. 
Metoden är nog det bästa jag har gjort i mitt liv. ( och jag har gjort väääldigt mycket.) 
Genom att under en period dra ned/utesluta en del produkter och dra upp mängden av andra, så får man så galet bra resultat. Lägre blodtryck, lägre blodfetter, lägre blodsocker.  Det som till vardags kallas för det metabola syndromet och som håller på och gör väldigt många människor sjuka i förtid. 
En lägre vikt får man som en bonus på köpet, liksom. Men det viktigaste är alltid hälsan. Utan en bra hälsa spelar det ingen roll vad du väger. 

Tacksamhet är inte enkelt. Vi tar så otroligt mycket för givet. Med all rätt, vi vet ju inte om något annat. Det är ju egentligen inte förrän vi blir av med hälsa, kärlek, ett tak över huvudet som vi kanske först då till fullo förstår innebörden av det , och är tacksamma för det vi har. 

För min del stod det där med tacksamhet inte klart för mig förrän jag gick pilgrimsvandringen för snart två år sedan. Jag gick 80 mil på 5 veckor. De bästa veckorna i mitt liv. 
Så mycket jag tagit för givet. 

Här har jag saxat ur en annan blogg jag skrivit..

" Jag började gå. Så gick jag, och gick, och gick… och gick.
För varje dag, för varje blåsa, för varje vandrarhem, för varje sovsal, för varje gemensam toa och dusch så växte något nytt fram.
En glädje som jag inte känt på många år. En tacksamhet för de små sakerna som jag kanske aldrig haft tidigare. En lycka över alla dessa makalösa möten med andra människor. En ödmjukhet inför den egna kroppen som vid 58 års ålder kunde bära en ryggsäck och gå i 8 timmar per dag, i ur och skur. ( jo det regnar en hel del)
Framför allt så träffade jag en människa som jag inte haft kontakt med på många år. Den glada, lyckliga, sorglösa versionen av mig. Henne som jag förlorade kontakten med för många, många år sedan och faktiskt glömt att hon fanns.
Jag var hela tiden orolig att hon skulle försvinna och blekna bort när vi väl var framme i Santiago, fem veckor senare.
 Det visade sig vara en obefogad oro. Hon finns kvar. Hon är om något ännu starkare och gladare idag.
För att vidmakthålla henne så har jag valt, (eller möjligen den magiska Caminon som valt mig) så vandrar jag nu sedan dess med gäster varje år ett par veckoturer längs Caminon.
För man behöver faktiskt inte gå hela sträckan, alla de 80 milen för att förstår hur vackert det är, hur förunderligt märklig och magisk Caminon är. Hur vackert det är. Det räcker faktiskt utmärkt med de 12 milen jag går med mina grupper, för att fylla på med glädjebränsle för en lång tid framöver.
 
Och om jag någon gång skulle glömma så har jag för säkerhets skull idag en kraftfull Caminosymbol med mig, en pilgrimssnäcka som är vägvisaren längs vägen, nu tatuerad på insidan av vänster armled, för att alltid hitta rätt, hitta vägen.
Hela vägen.



Vill du också vara med om något magisk i ditt liv?
Då tycker jag att du ska hänga med mig på nästa 1-veckas vandring längs Camino de Santiago de Compostela. 
Läs mer här. 



 





 









 

IMG_2195 IMG_2195

onsdag, kl 07:15, liite trött i ögat efter bara 4 timmars sömn. Dejtinglivet för en 60-åring är hårt. Men roligt. 
Nödvändigt kaffe på lilla brickan, i sängen.


Ja, man är ju inte 50 längre, som jag brukar säga...
Men å andra sidan hade jag vetat hur kul det blev att bli 60, så  hade jag gjort det för flera år sedan...

Tack för alla vänliga rader jag får. Ni är många som på bara dessa två veckor följer de öden och äventyr man kan råka ut för om man till äventyrs skulle börja dejta vid 60. Bloggen handlar om Livet vid 60, kärlek, sex, dejting, hälsa, träning. Ja, allt det viktiga och roliga. 
Det har också varit ett sätt för mig att bearbeta en stor sorg och en relation som inte ville samma sak som jag. ( inte hans fru heller) 
Men det bleknar, och tindret i ögonen har tänts igen.  
Så varmt välkomna. Glad att du gillar det jag skriver. 

Tomtar på loftet har jag funderat på ett tag nu.
Du som läser bloggen vet att jag verkligen gillar människor med ett rörligt intellekt. Hjärnan är ett otroligt attraktivt organ. Slår faktiskt många av organenen längre ned...( nåja ett gott hjärta är inte fel heller)

Jag vet inte vad det har varit i min dejtingprofil som attraherat en speciell typ av killar. Men de tre (!) dejter jag varit på har varit med samma typ av män. Framgångsrika företagare. Gott ställt. 
(jag undrar verkligen var det var i min profil som fick just den typen att högersvajpa just mig. Tänk, tänk, tänk) 

då tänker jag såhär...har det gått så bra i livet som det gjort för dessa killar så borde rimligen hissen gå hela vägen upp, alla tomtar vara på loftet samtidigt, alla hästar hemma.... ja, du fattar. 
Men det är de inte. 

Då tänker jag vidare. 
Nu ser jag tydligt loftet framför mig, stegen upp till loftet, och däruppe står hela gänget av tomtar. 
Det är stor trängsel i ena sidan av det stora rummet, ( hjärnan) för där står alla IQ-tomtar. Strama, korrekta och snygg slips under tomtejackan. (skräddade jackor, sitter fint) Några av dem har faktiskt backslick under luvan. 
Alla små tomtar som gjort att det gått bra för just denna börsVD med halvlångt hår i nacken.
Alla IQ-tomtar är mao hemma.

Men den andra sidan av rummet då? Där borde ju rimligen de mjukare, varmare, mer empatiska EQ-tomtarna stå och hänga, eller hur? Oj, vad tomt det är där..
De där som kommit till efter pilgrimsvandringar, djupa samtal med kloka vänner, personlig utvecklig, yoga, meditation, kärlek till sina barn och till naturen. De som tror på de mjuka värdena i livet.Till det enkla och det självklara. Det finns ju numera en hel del bra exempel på framgångsrika människor, både män och kvinnor som bevisligen har en hel bunt av dessa sympatiska tomtar på sina loft. 

Det är inte många man träffar som har denna uppsättning av tomtar hemma.
Där både EQ-tomtar och IQ-tomtar får plats och som gör dessa människor så otroligt spännande. 
Men de finns. Tro mig. 

Idag strävar den tappra lilla människan, ( som borde sovit fler timmar i natt) iväg på ytterligare en spännande Food Tour. Se bild!!!

Tycker du att det jag gör verkar vettigt. se hemsida, så går det utmärkt att ge bort mig i julklapp. En timmes kostrådgivning, en vandring, en terapitimme eller walk and talk. Alltsammans bra julklappar till någon du bryr dig om. Då beställer du helt enkelt ett presentkort som skickas hem till dig. Lagom till jul. Kolla som sagt hemsidan. Där finns länk till beställning. 

Stay tuned. 
Tack för att du läser.
Cathrine














  

 

































 

IMG_0005 IMG_0005

Trött som fan, tisdag kl 07:10, tack och lov med kaffe på lilla brickan i sängen.
Sover dåligt. 


Jaa, nu vet jag iaf att det finns en namn på det som händer när Poff!, de bara försvinner.
Det kallas ghosting och är ett relativt nytt begrepp i dejtingvärlden. 
Det betyder att du försvinner "som ett spöke" i tomma intet.  Det är lika vanligt bland tjejer och killar. 
Du lovar att höra av dig, återkomma, ringa tillbaka. Så gör du plötsligt inte det. Då har du ghostat någon. Dumpat utan att höra av dig, helt enkelt. 
Så, nu vet du det. 

Men jag lovade att det skulle handla om vänskap idag och vad som händer när man träffar någon. För träffa någon är ju liksom vitsen med det vi håller på med när vi dejtar. Men hur hanterar vi sedan våra vänner/väninnor när vi "försvinner in i kärleksbubblan"?
( i vår ålder lär man väl hinna dö innan man kommer ur den) 

Både den ljuvliga Lisa ( ska jag förkorta henne till LL?) och bästa kompisen Fredrik pratar om vad som händer när man blir så där kär och uppslukad nästa gång. 
LL pratade om en "avundsglädje" , det vill säga motsatsen till avundssjuk. Att man på ett kärleksfullt sätt blir avundssjuk på en kompis som träffat den rätte, men inte jag. Och det är ju inte så att någon av oss blir så himla ensamma för vi har ju flera kompisar, men vissa är ju ändå speciella. ( för mig är just dessa två väldigt speciella) 

Man ska ju ha klart för sig att både kärlek och vänskap förändras över tid. I vår ålder (läs 55-60) så har ju självklart kravspecen på den man träffar förändrats. Man söker en partner men kanske inte en sambo och inte en äkta make längre. 
Samma sak gäller nog vänskap. Man söker en annan typ av vänskap. En viktigare sorts vänskap. Jag kan inte riktigt förklara skillnaden, men den är tydlig för mig. 
Det kanske har med tid att göra eller kanske att man söker sig till människor som kan formulera tankar och framför allt känslor. Människor som vågar prata om sina känslor på ett öppet och moget sätt. 
Sådant är väldigt attraktivt. Både i kärlek och vänskap.

När det gäller vänskap så kan jag ju inte låta bli att nämna Fredrik. Den som på senaste året har kommit att bli min absolut bäste vän, och som jag pratar med varje dag och hänger med nästan jämt. 
Jag får många reaktioner på detta. Tydligen tycker många att det är konstigt att vi "bara" är vänner, speciellt verkar det bekymra och förbrylla kvinnor. Speciellt när han ser väldigt bra ut, en väldigt attraktiv man, och har modet att vara både mjuk och manlig. 
(låter som jag skriver en kontaktannons åt honom).
Vi pratade härom kvällen på väg till en fest om vad som händer om någon av oss skulle träffa någon. 
Fredrik menar att jag är mer svartsjuk än han och skulle få det svårare än han om han försvann i "bubblan" med någon annan. 
Vi dejtar ju båda två, och pratar mycket om de vi träffar. Jag tror att så länge man gillar den som den andre träffar så kommer aldrig detta bli ett bekymmer. 
Men time will tell, som vi brukar säga. 
Jag kanske blir ett svartsjukt monster när det väl händer. Vem vet hur man reagerar i denna ålder. Här har jag ju aldrig varit förut, så det ska bli spännande.
Som Pippi brukar säga. 

Jag fick en fråga igår från en dam som undrade om det var normalt att känna sig så otroligt trött nu när hon väl var ute ur en lång relation och lämnat all skit bakom sig. 
- Klart det kan kännas om en gigantisk utandning när man väl är ute på andra sidan. Men om inte ny luft snart fyller lungorna och ny kraft kommer tillbaka så ska man nog titta lite extra på den tröttheten tänker jag. 
Jag jobbar ju till vardags både som samtalsterapeut och jobbar med tillskott. Så det finns väldigt mycket att både prata om och framför allt ta hjälp av lite extra sk naturliga "piggelinpiller" under en period och framför allt se till att den stora tröttheten inte beror på något annat. i vår ålder.
Kontakta mig då här. 

Imorgon ska det handla om tomtar på loftet. Både IQ-tomtar och EQ-tomtar. So stay tuned.

Nu ska jag skutta iväg till min älskade träning från helvetet, Megaformer, på The Place, Stockholm. 

Begreppet vänskap har jag illustrerat med en bild på mig och en annan mycket god vän Eva Berggren som jag arrangerar hälsoresor med. 
Har du lust att följa med oss till Turkiet i vår och hoppa och skutta? Häng med! 


kram, Cathrine. 




























































 

IMG_1132 IMG_1132

måndag, kl 07:02,hemma i sängen, kaffet på lilla brickan....

Fredrik, (bästa kompisen, ni vet) sitter i en panel för Kärlek i P4 där jag gästat en gång. 
Ämnet igår kväll var "Vilken var din värsta dejt?" och jag fick frågan om jag ville medverka per telefon. kl 22:45...

Jag har inget rolig kvar att säga så sent...
Så jag tackade nej.
Men tänkte berätta det för er istället. 

Man skulle ju kunna tro att en värsta dejt är någon som dyker upp sent, luktar illa, klär sig väldigt fult eller bara säger dumma saker, ( tänk er att vara på dejt med en kille som visar sig rösta på SD, jag menar, herregud) 
Min första tanke var att värsta dejten nog ändå är killen som bara mal på om sig själv och på två timmar inte ställt en enda fråga till dig. 
Det hände mig för ett par veckor sedan. Han var psykoterpeut och vi gick runt Djurgården ( väääldigt långsamt) och han pratade BARA om sig själv på in och utandning i två timmar.
Det blev ingen andra dejt. 

Men så kom jag på efter ett samtal med min partner i crime på Tinder, den ljuvliga Lisa, som berättade om sin dejt - som helt enkelt bara försvann!
Hon var hembjuden på middag men han ringde aldrig och berättade VAR han bodde. Kanske den utlovade Boeuf Bourguignonen brände fast?
Poff! Bara försvann. 
DET måste ju vara den värsta dejten? Den som inte blir av!

Jag minns en sådan dejt. Vi hade varit på en första dejt. En tretimmardejt. Väldigt trevligt och lovade gott för ett andra möte. Snygg kille. BörsVD. Långt hår. (om man gillar sånt)
Nåväl. Vi planerade för en andra träff och jag fick ett ryck och frågade om han ville följa med till Madelein på Gloria 50+ disco och dansa. Jo,då det låt ju jätteroligt, han skulle bara kolla med sin kompis som han skulle träffa för en AW innan, och ringa tillbaka om 5 minuter..
Jag har fortfarande inte hört ett ord.  Poff. 

Den ljuvliga Lisa och jag hade långt samtal om vad det är som gör att män försvinner, utan att höra av sig..
Att skicka ett sms och säga att man just nu inte vill fortsätta att ses igen är väl inte så svårt?
 Fredriks teori ur ett manligt perspektiv var att männen får för stora prestationskrav, och därför backar ut. Det tror inte jag.
Lisa och jag kallar det för "Tindersyndromet"  Den värsta dejten är den som inte blir av.

 Själv så har jag nu lagt ned Tinder och tänkte köra IRL istället. Vi får se vart det tar vägen. 
Nu är det dags att skicka iväg veckans medlemsbrev för dem som går min kurs 8/800 online. Är du nyfiken på att ta tag i vikt och hälsa efter helgerna? Kolla då här. 

Som vanligt så blir jag glad om du hör av dig med input och åsikter. Vill du att jag tar upp något du själv funderat över?
Imorgon tänkte jag att det skulle handla om vad som händer med mig när min bästa kompis faktiskt träffar någon. Vad händer med mig? slutar vi ses? Visst är man glad för sin kompis som får träffa någon, men vad händer inom mig?
Det ska vi prata om imorgon. Så stay tuned.
( och för dem av er som undrar, och det verkar vara ganska många, Fredrik är inte gay. någonstans) :-) 

kram, Cathrine






































 

fredag morgon, kl 06:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om den råa tonen i dejtingvärlden där man hamnar i samtal om kroppdelar mellan naveln och knäna innan man hinner säga Hej. 
Eller hur man lurar sig själv att tro att man är yngre än vad man är genom att dejta yngre människor. 


Men så fick jag ett sms igår kväll från en lite yngre kvinna som skrev och tackade för bloggen och som kände lite hopp inför att börja dejta nästa år.
Och då ändrade jag mig direkt. 
Jag kan ju inte förstöra hennes drömmar genom att berätta att det finns en del tokiga män på nätet som tittat för mycket på porrfilm och missat vad kvinnor egentligen vill ha. Mer romance och mindre analsex, för att vara exakt.
Och ja, många män letar primärt efter just en sexpartner. so deal with it och träffa någon annan istället. 
Jag kan ju heller inte berätta för henne att vi alla tror att just jag ser yngre ut än vad jag är och därför helt logiskt därför borde träffa en yngre partner.  
Det funkar tyvärr inte så. 
Lika barn leka bäst. Face your age, liksom.

Därför ska jag istället skriva om alla gulliga, vänliga och snälla människor, precis sådana som vi, som finns därute. 
Det gäller bara att pussa ett par grodor innan man träffar prinsen. (eller prinsessan). 
Jag får inte heller glömma att skriva att om man dejtar så får man vara beredd på att "inte gå hem i alla stugor". Men bara för att han som du träffade och tyckte var så himla gullig inte ringer tillbaka så betyder det inte att det är något fel på dig. Säkert inte på honom heller, men inte rätt person för dig. 

För när du minst anar det, är som mest oförberedd, så händer det. 
Plötsligt är du 16 igen och pirret är precis detsamma. 
Jag lovar.

För egen del så stillar sig livet på ett sätt som jag inte var förberedd på och bara storögt står bredvid och njuter av och är tacksam för.
Jag insåg att jag faktiskt sörjt klart. Sorgen var ju så stor medan relationen pågick och när det väl var över så hade jag också sörjt klart och kunde gå vidare.
Det finns en stor sorg och saknad över det liv som aldrig blev, det liv som aldrig blev mitt. 
Men det har faktiskt blåst över. 
Min mamma brukar skoja om att jag alltid landar på fötterna och alltid är snabbt uppe och springer igen, även om jag ramlat och ibland slagit mig riktigt illa. 
Hon har ju rätt. Hon har ju känt mig i 60 år. Så om någon vet så är det väl hon. 

Nu ska jag ta en kopp kaffe till, sedan är det dags för PW med bästa kompisen Fredrik, klientmöte och sedan veckans lunch med mamma. 
Eftermiddagen är vikt för fåfängans marknad för lite putsning av fjädrarna och kvällen ser jag fram fram emot med AW med ny rolig kompis.

Jag lever med andra ord i den bästa av världar.
Det får man lov att påminna sig om, det är ibland lätt att glömma. 
Och tacksamt njuta av ett lugn som lägger sig. 

Många skriver till mig, gör det gärna du också om det är något du tycker jag borde tipsa om, skriva om, eller något du funderar över.

Ha en underbar helg,
Cathrine





















 

gone fishing gone fishing

onsdag, kl 05:22, med kaffe i sängen på lilla brickan. Pigg som en mört! Tillbaka till det som är jag. 

Jag har nu hängt upp skylten på Tinder. Gone fishing. Tagit helgledigt. 
Tänkte testa lite IRL tid istället.


Jag fick en fantstisk komplimang igår. Det glittrar i dina ögon, sa en trevlig person till mig igår. 
Och mycket kan man fejka, breda leenden och stora skratt, men det finns en sak man inte kan göra om man inte är glad. Man kan inte tindra och glittra. 
Så, alltså är jag glad igen.
(sådär försiktigt smygglad. Lite bambi på hal is-glad. Lite Pippi-glad. Lite "vad är det värsta som kan hända"-glad.)

Ni som följt bloggens första stapplande steg vet ju vid det här laget vad som är vitsen med alltsammans.
Jag följde min gode vän P-G´s utmärkta råd att skriva mig ur en sorg, en relation med en man som är gift och valde att stanna kvar. 
( nu har det äntligen blivit ett avslut i detta, läs längre ned...)
MEN Singel vid 60 är egentligen ett forum för allt som händer i denna period i livet. Kärlek, sex, relationer, hälsa, sömn, träning... ja du fattar. 
Livet, typ. 

Ok. Here goes. Avslut. Closure. 
Jag tog äntligen mod till mig och ringde. Dags för ett avslut och ett uppbrott. Dags att stänga till den dörren som egentligen aldrig var öppen. Iaf inte för mig. 
Det var det bästa jag gjort. 
Samtalet blev artig, trevligt och väluppfostrat. Och precis det jag behövde. Dag att släppa taget och gå vidare. Välsigna och släppa taget.
Minns du att jag har skrivit om gläntan, den där ljusa varma platsen i mitten av den mörka skogen? Den där platsen som jag irrat bort mig från och nu längtat tillbaka till sedan en tid?
Nu börjar det ljusna.  Jag ser platsen igen. Jag är kanske inte tillbaka helt och hållet, men på väldigt god väg. 
Och kanske inte ensam.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min fina lilla mamma igår. Vi pratar varje dag. En välsignelse i sig. tänk att få vara i min ålder och fortfarande ha en mamma som är klar som en kristallkrona och som man varje dag längtar efter att få prata med.
En gåva. 
Nåväl, vi hade ett av våra dagliga samtal igår.
Vi pratade om kärlek och förmågan att känna kärlek. Om välsignelsen och gåvan som vi människor har, att få fortsätta att känna och kunna älska. 
Jag berättade om ett möte. Och om hur glad jag var att få känna det där pirret i magen. Och om glädjen att kunna känna på det viset. oavsett om det blir fler möten eller inte. 
Bara att få vara glad igen. 
Det är roligt att vara glad med en annan människa. Det är roligt att få vara glad med sig själv. 

Imorgon är det dags för veckans sista blogg. Jag tror det kommer handla om ålder och vad jag lärt mig om vikten av viss ålder, iaf på Tinder! Så stay tuned.

Om du känner att du absolut inte får nog av mig och mina upptåg så tycker jag att du ska hänga med på hälsoresa i vår, där vi tränar, hoppar, skuttar, vandrar och lagar nyttig mat, och pratar.  på galet vackert plats i Turkiet.  (tjejresa)

ELLER min pilgrimsvandring i juni. Då vi vandrar en vecka på pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Den veckan är självklart öppen för både män och kvinnor. Singel eller par. 

Läs mer här. 

Det som är så kul är ju att se hur jäkla fort bloggen har vuxit ( tack vare er) OCH  att många män läser den, vilket jag tar som en extremt stor komplimang. 
Extra kul är också ert stora engagemang, alla kommentarer jag får och allt engagemang. Allt bry och all feed back. 
Tack. 
Cathrine










 














 

IMG_3263 IMG_3263

tisdag, 07:54, fortfarande i sängen, med kaffe på lilla brickan.
( ja, jag vet, konstigt liv)


Igår kväll var jag inkluderad, igen. Tack.
Denna gång var det min kloka väninna Monika som bjöd med mig på releasepartyt för den just nu mycket hyllade och hypade boken, Vi måste prata om 50.

 

På scenen satt bla Mian Lodalen, Mari Jungstedt, Annika Lanz och Anna Lindman och diskuterade 50+ tankar. 
Det var bra tankar, även om några av oss log både igenkännande och drog på ena mungipan.
Fast det är bra att det snackas om klimakteriet, PMS, mens och sex. Det behövs. Det banar säkert väg för generationen efter dem. 
Fast det roliga är ju att man aldrig tror att man ska hamna där själv...
Å andra sidan vem hade trott att man skulle bli 60? Inte jag iaf.

Funderar på mina anfall av glädje och lyckoskutt..
Det är ju inte så jämt. Inatt vaknade jag vid 4-tiden och kunde inte somna om, då är man inte så jäkla superhappy vid 7 när man ska ha tvättstuga. 
Inte mycket hoppsa-steg då inte...

Glädje på burk
Finns det något att ta till när de där hoppsa-stegen inte riktigt kommer naturligt. Något annat än rent antidepressivt?
Ja, faktiskt. Riktigt bra grejer dessutom.

Först och främst så måste vi ha klart för oss att 70% (!) av serotonin och dopamin tillverkar i tarmen, i de två kg förhoppningsvis glada mag och tarmpaketet. Med den kunskapen väl förankrad så kan man ju fundera på vad man egentligen borde satsa det tunga artilleriet någonstans.
Efter att ha lusläst den utmärkt "Kimchi och kombucha" av Soki Choy, och hennes teorier om "the brain-gut connection" så kommer man ju på andra tankar.
Eftersom så mycket av det vi behöver av måbra-substanser får vi genom att lägga om kosten och äta mer antiinflammatoriskt och mer syrade råvaror så är det ju en bra början. Förutom Sokis bok så finns ju även den utmärkta Hälsorevolutionen av Maria Borelius och Välj hälsa av Stig Bengmark. 
Alltsammans utmärkt läsning.
Vill du lära dig mer om sådant, hör av dig så förklarar jag gärna mer. 

Fortfarande sugen på något i tablettform?
Ja, då skulle jag nog satsa på 5-HTP, det är gjort på en ört, Griffonia och är naturligt humörshöjande. Inte helt enkel att få tag på i Sverige när man väl förstod hur effektiv den är. Det brukar finnas på flera olika hemsidor att beställa och möjligen även "under disk" på en del kunniga och välsorterade hälsokostbutiker.
Vidare så är jag själv väldigt förtjust i både den gamla hederliga Rosenroten som verkar direkt och såklart favoriten, den ayurvediska Ashwaganda

Som sagt, hör av dig om du vill prata med om sådant här eller som du tror jag kan hjälpa dig med!

Cathrine























 

Måndag, kl 08:27, fortfarande i sängen (!) med kaffe på lilla brickan.
(egen företagare, egna tider, lite jobb i december)


Livet levererar.
Jag var ute i helgen med min underbara kompis Caroline, fick följa med henne på releaseparty för Kirsti Tomitas nya musik, på Fotografiska. (heeelt fantastiskt bra, fö) 
Vi vandrade hemåt i vinternatten och jag försökte förklara hur jag kunde vara så galet glad och tacksam över livet. Rent ekonomiskt är det väl ingen höjdare nu i december, min sämsta månad jobbmässigt. Är väl lite blond och korkad som inte oroar mig mer, men tror att det vänder i januari. 
Men det där sockerdricksbubblet i magen har liksom inget med pengar att göra utan handlar mer om livslycka.
Vid den här tiden förra året hade det gått upp för mig med full kraft varför man absolut inte ska vara ihop med någon som är gift. Iaf inte någon som är gift med någon annan. Det är nämligen fru och barn de umgås med när det drar ihop sig till jul och nyår. Såklart. Det är ju så det fungerar.
Men sorgen och saknaden är inte mindre och ledsamheten är så stor. 
Jag ville inte julpynta och ville inte glimma och glittra det minsta lilla. Jag var bara så jäkla ensam, ledsen och övergiven. 

I lördagskväll när jag skilts från Caroline och fortsatte hemåt över Stockholms broar så var det så vackert med alla ljus och jag hade ett riktigt "nypa mig i armen" moment över hur härligt allt är. 
Fredagen var också jättehärligt. På fest/julmingel hos bästa Varg med min gulliga bästa kompis Fredrik. En sådan där kväll när alla ens stjärnor står i rad och man träffar den ena nya roliga människan efter den andra och har vett nog att vara ödmjukt tacksam över det. Så där bubbligt tacksam, du vet. 

Jag berättade om denna nästan outhärdligt sliskiga lyckokänsla för den supertrevlige man jag dejtar nu, (via Tinder, som verkligen levererar) och han log rart och undrade lite stillsamt om det möjligen hade med honom och hans väldigt fina uppvaktning att göra? Ja, det är möjligt. Det bidrar iaf helt säkert. 

Jag har en teori. Det har med inkludering och exkludering att göra, snarare än uppvaktning.
Och tacksamhet. En stor portion. 

Jag befinner mig i en värld idag av inkludering. Jag är inte bortvald, jag är tillvald. Både privat, vilket betyder att flera goda vänner hör av sig och frågar om jag vill följa med på roliga saker. Jag är en person man vill hänga med. Vilken gåva det är. 
Jag är även inkluderad i diverse spännande jobbrelationer som under det nya året kommer ge nya jobbmöjligheter och spännande samarbeten.  Vilken gåva det är, det också.
Så, sockerdricksbubblet i magen handlar om att vara tillvald, inte bortvald. 
Och förhoppningsvis ha förstånd nog att se det, och vara ödmjukt tacksam och lycklig över det. 

Ungefär så tänker jag. 

Nu kickar jag igång min måndag och min vecka med att skicka ut veckans Onlinekurs. (läs mer här) 
  
Cathrine


















 

Skrivet onsdag kväll och postat torsdag morgon.

Insida och utsida. 
Man behöver ju bägge, tänker jag. 
En stark utsida och  en skör insida.
Precis som Tigger i Nalle Puh.


Så många som hör av sig...
Tack, tack och tack. Män som inte känner igen sig i "pang på rödbetan"  och kvinnor som känner igen sig alltför väl.
Jag är oerhört tacksam för all denna respons och feedback. Det har aldrig hänt mig förut.  

Jag hade ett bra snack igår kväll efter ett Röhnish-event med fina I. Vi pratade relationer och hon påminde mig om något viktigt. En stark utsida. 
För att dejta ( i vår ålder ) krävs en hel del skinn på näsan och en hel del självkänsla och en rejäl portion självförtroende.
( stor skillnad mellan självförtroende och självkänsla) 
MED ANDRA ORD , dejta INTE om du befinner dig i ett emotionellt "ytterläge", om du förstår vad jag menar... 
För du kommer att bli ratad. Du kommer att bli dissad. Du kommer att bli bortvald. Du kommer att må piss av att någon du träffar som du  gillar( mot alla odds)  och som faktiskt  inte gillar dig. 
Deal with is. Eller avstå. 
Alla gillar inte alla i denna värld. 

Men det betyder inte att du inte är värd att älskas. Bara inte av just henne/honom. 
Är man inte redo för det ska man inte dejta. 
Så enkelt är det faktiskt


Innan vi släpper denna tråd helt och hållet så kan jag ju inte låta bli att tipsa om sånt som faktiskt funkar på utsidan. (insidan är vi väl ganska klara med, for now anyway?)
Detta funkar på både män och kvinnor. 
Det är en kombo av vad min bäste vän Fredrik ( funktionsterapeut, www.hälsomottagningen.se) säger och vad jag brukar mala om med mina klienter, nämligen att vi behöver mer kollagen för hår, hud, naglar, muskelbyggnad och nytt brosk. Mao, ett bra kollagenpulver, ( Bulletproof, finns på upgrit.se )
Fredrik och jag ( nä, vi är inte ett par) dricker gärna 1/2 liter benbuljong per dag och rör ned 1-3 msk/dag i den varma buljongen. 
Vidare så behöver man gurkmeja och nypon för lederna tillsammans med kollagenet. 
Nypon och gurkmeja läker inflammationer ( läs artros) och kollagen bygger nytt brosk. Enkelt.
Men välj för gud skull inte fiskkollagen, vi är ju inte amfibier. Inte vegetabilskt kollagen heller, för vi är ju inga bönssjälkar...
Vi är animalier. och behöver därför animaliskt protein. Så tänker jag iaf.

Till sist. glöm inte huden. Det var där vi började egentligen. Bio oil var från början tänkt för gravida kvinnor och bristningar. Det visade sig att just den oljan var bra för det mesta. Smörj dig med oljan minst en gång per dag. Oljan läker och gör huden smidig. The shit, mao. 
(beställ på Apotea.se) 
Vill du prata mer om sådant här. Hör av dig. 

kramkram!
Cathrine
















 

pang på rödbetan pang på rödbetan




onsdag, jag skäms, kl 9:29, i sängen, med kaffe på brickan. Jag försov mig..

Pang på den berömda rödbetan!
Jag har funderat mycket på det där med varför män i min ålder så himla gärna vill skippa både förrätt och varmrätt och gå direkt på desserten…
och fort ska det gå.

Jag menar, alla gillar väl sex, och fattar att den biten är viktig. Men varför denna brådska bland män i denna ålder?
Är det för de är rädda att Viagran ska sluta verka och därför vill panga på rödbetan direkt? Är de rädda att det inte ska funka och därför har så bråttom? Är det ett sätt att visa för sig själv och den kvinna de träffar att man är en riktig karl och minsann fortfarande får upp den?
(vilket tyvärr inte alltid är fallet, oss emellan.)
Ja, och då ligger man ju där som lilla terapeuten och klappar fint och säger att det absolut inte spelar någon roll…
Stefan säger på Instagram om just "rödbetssex" att flera av hans kompisar menar att "det finns inget att vänta på"...
Själv så menar den sympatiskte Stefan att det är ju hål i huvudet att det känns som man missar det bästa om man hoppar över en 5 rättersmiddag och tar in efterrätten direkt. 
Heja Stefan!
 
Nåväl, vi lämnar rödbetan för nu, och kastar oss rask in på nästa spännande område, nämligen ålder.
Det är spännande det här med ålder. Jag träffar nästan bara yngre män, av någon för mig outgrundlig anledning. Kategorin ( läs kring 50) kan grovt delas upp i två gruppen. Give or take a few.
De som säger att ”ålder är bara en siffra”. Och de som verkligen menar det. Stor skillnad. Stoooor.
Jag tror att man tycker att man är lite härlig och fördomsfri som kan dejta båda uppåt och nedåt. Men väldigt få killar klarar av de i verkliga livet. De vill träffa någon yngre. Det är nedärvt liksom. Yngre kvinna, äldre man. Punkt.
Men, och jag säger det igen, det finns faktiskt ett par stycken som faktiskt menar vad de säger. Age is not an issue. Om man nu inte ska ha barn, villa, vovve och volvo igen. Och det ska man ju inte.
Så, hopp om livet, med andra ord.
 
Jag har ett par väninnor i min ålder och äldre som dejtar.
Den ena, H, som är mitt ljus och min ledstjärna och förebild. Hon är 60+ och sopar banan med de flesta 45-åringar….
Det var H som så enkelt och självklart förklarade för mig varför man absolut inte ska ljuga om sin ålder, utan istället vara tacksam och stolt för den. ( betänk alternativet) Efter det samtalet sätter jag stolt ut min ålder. Take it or leave it.
Sedan har vi underbara M, snyggt fyllda 70 och några, fortfarande jobbar och är aktiv och helt enkelt inte hittar killar som vill dejta någon som fyllt 70, oavsett hur hon ser ut. (hon ser för övrigt ut som en ass snygg 50-åring. Hon b o r d e dejta utan ålder.
Livet är varken enkelt eller rättvist.
 
Till sist har vi härliga R, som driver hälsokostbutik som konstaterade att efter ett besök på Café Opera i helgen med sonen och hans kompisar att hon höjde medelåldern ganska så drastiskt.
Varför är vi så himla ålderssegregerade i Sverige? Varför finns det inte fler ”blandade” ställen där man känner sig välkommen och passar in, oavsett ålder?
Som sagt, livet är varken enkelt eller rättvist.
 
Men fruktansvärt roligt. Speciellt om man betänker motsatsen.
Kram från Cathrine


Vill du boka privat hos mig för frågor kring vikt, hälsa, jag är bra på både hormoner och sköldkörtel och annat trassel som händer oss i denna ålder.
Eller bara vill prata om livet och dryfta de frågor och funderingar som kommer upp i livet just nu, så hör av dig så bokar vi en tid och ses.
Jag är bra på att lyssna.
 Klicka här
 
Tack för all fin feedback från er, både här på bloggen och i de sociala flödena. Tack. 
Madeleine tipsar bla om en östrogenring som förs upp i slidan och byts var tredje månad av gyn. Tydligen inte så känd ännu.

IMG_1139-1 IMG_1139-1

tisdag, kl 06:20. I sängen med kaffe på lilla brickan.

Vaknade tidigt. Mycket i huvudet. Det är inte enkelt att vara egen företagare i dessa dagar. Ännu mindre roligt när man är i denna ålder och det finns en hel massa roliga, och yngre människor som slåss om samma uppdrag.
Ja, som du märker, högt och lågt på denna blogg. Allt med 60 är ju inte lika kul. 
Men mycket är kul. Väldigt kul.


Idag ska det handla lite om torra slemhinnor och annat kul (läs lust) . (roligt, va?)
Nä, det är ju inte så himla roligt när det kraftcentrat vi kvinnor har mellan benen plöstligt säger upp sig och helst vill dricka te på kvällen istället för att busa. 
Lusten är något viktigt och kraftfullt och har för många av oss definierat vilka vi är och hur vi ser på oss själva. Starka självständiga kvinnor som bejakat vår lust och sexualitet. Och så blir det plötsligt torrt, tråkigt och lusten är puts väck. Inte kul.

Jag tillhör den grupp av kvinnor som började med bioidentiskt östrogenplåster redan vid 45, pga av begynnande klimakterium.  ( det blir bara roliga och roligare, eller hur? ) och har därför lyckligt surfat över alla bekymmer och symptom. Inte en svettning, inte en vallning och fortfarande fina slemhinnor och bibehållen lust. 
Min gode vän gynekologen Stein förklarade mycket pedagogiskt att östrogenet inte påverkar bröst eller cancer så jag har lugnt suttit ned i båten och bytt styrka på plåstren över tid.  När jag märkt att dosen har blivit för låg, dvs min egna östrogen sjukit över tid.  Dock kollat brösten varje år. 

Så mitt första tips är ju såklart därför plåster, bioidentiskt Estradot.. Har du livmoder kvar och blöder behöver du även progesteron. Det slipper jag. 
Men det enda bekymret med bioidentiskt östrogen är att du kan inte börja när du är ute ur klimakteriet. Då är det för sent.

Jaha, men om det nu är kört med plåster, vad gör jag istället?
Lugn, det finns mycket roligt kvar att ta till. 
När det gäller själva slemhinnan så är Omega 7 att rekommendera, havtornsolja. Finns i kapslar och heter Membrasin och finns att köpa på alla hälsokostbutiker. Finns utmärkt bra att beställa på www.apotea.se
Tänk på att vi har fler slemhinnor än bara i underlivet. Hela munnen och näsan är ju faktiskt också slemhinnor som mår bättre av att bli mjukare och smidigare och mindre torr. 
Vidare skulle jag också beställa en bra kräm, Ovestrin ( från tex Apotea.)  som smörjs runt slidan.

Ovesterin innehåller det kvinnliga könshormonet östriol, en s.k. östrogen. Östriol hjälper till att hålla underlivets slemhinnor elastiska och motståndskraftiga mot både mekanisk påverkan och infektion.
Ovesterin används vid besvär i underlivet som uppkommer pga brist på östrogen. Dessa besvär kan visa sig som smärta, klåda, sveda och torra slemhinnor.


På apotek köper du också receptfritt en sk "mustablett" Vagifem  som du för in i slidan och som tillför extra hormon lokalt.
Jag brukar ta en extra dos när jag har problem med urinvägarna, för det hjälper som sagt lokalt för torra slemhinnor. mycket bra.
Vagifem används för lokal behandling av besvär såsom torrhet eller irritation som orsakas av östrogenbrist i underlivet hos kvinnor efter sista regelbundna menstruationsperioden (menopaus). 
Vagifem innehåller estradiol som är ett kvinnligt könshormon. Det tillhör gruppen hormoner som kallas östrogener. Det är identiskt med det estradiol som produceras i kvinnans äggstockar. 


Ja, då har vi fixat torrheten och skörheten därnere, nu ska vi fixa lite lust, och den tillverkas i hjärnan. 
Man får ju ha klart för sig vad lusten var till för. Det är ju kroppens lilla morot för att kvinnan ska vilja ha lust att fortplanta sig. När väl bebisfabriken är nedlagt är lusten inte lika självklar.
Då får man pyttsa på med lust från annat håll. 

Här är mina bästa förslag

Maca.  Den kallas faktiskt ibland för ”peruansk viagra” eftersom maca används för att behandla impotens och öka fertilitet. Den reglerar hormonnivåer och har en energigivande effekt samt ökar blodflödet till bäckenområdet, som motverkar sexuell impotens. Studier har visat att fertiliteten ökar för både män och kvinnor och att roten ökar spermiernas rörlighet.
Motverkar symtom vid klimakteriet: Maca används för att hjälpa kvinnor i klimakteriet eftersom den har en mineraliserande och vitaliserande effekt samt ökar den sexuella lusten naturligt. Den hjälper också till att behandla värmevallningar och motverkar benskörhet. 
(Hälsokosten eller Apotea) 

Till sist, min egen och många av mina klienters favorit Ashwaganda.
Ashwagandha är en av de viktigaste örterna inom ayurvedisk medicin, med en dokumenterad användning under mer än 4 000 år. Traditionellt har ashwagandha använts för att motverka så vitt skilda problem som trötthet, fysisk svaghet, oro, obalans i sköldkörteln, dåligt minne, bristande sexuell lust och fertilitet samt övervikt. Trots att indikationsområden är olika så är den gemensamma nämnaren att de orsakas av stress och förhöjd kortisolnivå.
(hälsokost. Apotea)

Vill du prata med lust, hormoner, tillskott eller har andra frågor, så bokar vi en tid och träffas IRL eller via Skype/Facetime och pratar vidare. 
Du når mig här.

kram, 
Cathrine








 






 

måndag, kl 07:52, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag var på fest i helgen. Väldigt trevlig sådan. 
(den enda riktigt heta killen var gift, och det vet vi ju hur det går med den saken) 
Men i ett samtal blev jag och en annan kvinna ihopbuntade i begreppet mansslukerska. 
Då är min fråga i vilken ålder blir man en sådan? 


Vad är det, och vad betyder det? Uppenbarligen en kvinna som smaskar i sig män till frukost, lunch och middag. Nedsättande är det ju hur som helst. Och hotfullt också i någon mån tänker jag. För män iaf. 
Män blir ju fina saker, såsom karlakarl, häradsbetäckare och kvinnokarl. Fina grejer. 
Utan att gå i någon som helst försvarsställning så kan man ju ändå inte låta bli att höja ett frågande ögonbryn, och fundera om det är en komplimang eller förolämpning och om man hade fått ett likande epitet när man var 20 eller 40?
Fast tänkar man i spår som "mansslukerska vid 60" så får man kanske ändå vara glad så länge man klarar att glufsa i sig något överhuvudtaget innan löständerna sätter stopp för dylika kalas och utsvävningar. 
Han som sa det på festen i lördags var nog bara full. Och ganska dum.

Jag hann med en dejt också i helgen, som grädde på moset. En liten tinderdejt innan kalaset. Det har inte blivit så många av den varan trots ett par veckor på dejtingssajt. Trots min påstådda aptit så är jag väldigt kräsen och väldigt, väldigt få kontakter leder till möte i verkliga livet. 
Nåväl, en sådan blev i alla fall. 
Jag träffar mina ( de få som blivit) dejter på ett glas vin. Har en bra bar med låg musik ( åldern) där jag bor. Centralt och tryggt. Jag är ju inte fikatypen. 
En väldigt trevlig kille, nästan tio år yngre. Märkligt det där med ålder, i min ålder. Det verkar på något konstigt sätt som åldern inte längre har någon betydelse. Och det verkar ju logiskt. Det ska ju inte bli fler barn, och heller ingen "villa, vovve, volvo". Och då spelar ju åldern inte längre någon roll. 
Jag såg Strömstedts mysputtriga serie med bla Camilla Läckberg och hennes man Simon. En nätt åldersskillnad på 13-14 år. 
Det piggade faktiskt upp och gav hopp om framtiden. Eller iaf det som är kvar av den.

Hur som helst så blev det telefon i ett par timmar igår kväll och bio på torsdag. Väldigt gulligt och väldigt "by the book". Ett steg i taget. Lustigt att dessa steg inte har förändrats ett dugg på alla dessa år man varit ute och tuggat män. 
(förlåt, jag jag inte riktigt fått det där epitetet ur skallen) 
Jag gissar att bio dejt inte riktigt är mallen i dessa dagar då många killar gärna vill gå "pang på rödbetan" så att säga...

Jaha, vad ville jag säga då med dessa rader? 
Ja, egentligen bara att inte vara arg på rädda man som inte gillar att kvinnor kopierar ett tidigare manligt beteende.. 
Och framför allt, det är du som kvinna som själv bestämmer hur fort det ska gå, från ax till baguette (!). Dejta i din takt. Gå på romatiskt dejt, gå på bio, pussas i portuppgångar. 
Vill du bli kär innan du hoppar i säng med någon, så ge dig själv den tiden. Nej, TA den tiden. 
Var rädd om din kropp, oavsett ålder. 16 eller 60. Det spelar faktiskt ingen roll. 

Nu ska jag svara på supergulligt godmorgon-sms. 
Och sätta fart med veckans utskick av Online-kursen. 
Är du nyfiken på vad jag gör, klicka här. 

Ha en bra måndag!
( jag lovade ju min kompis Fredrik att skriva om snopp, efter att förra veckan skrivit om knopp och kropp. Så det blir väl något åt det hållet i morgon. Eller inte. 

Cathrine














 










  
















 

torsdag, kl 07:14, med kaffet på lilla brickan, i sängen.

Jag lärde mig ett nytt ord härom dagen. Sapiosexuell. 
(Osäker på om det särskrivs eller inte.)
Ordet är nytt, men inte begreppet.
Det betyder att du tänder på smarta människor. 
 


Det gör nämligen jag.
Utseende är naturligtvis viktigt. För mig iaf. Jag tränar hur mycket som helst och gillar män som också tar hand om sin kropp.
Såg programmet om klimakteriet i går kväll och där tog man just upp kroppshetsen och skönhetsfixeringen som gått upp i åldarna. De tittade på bilder på smala, äldre kvinnor.
Det framgick mellan raderna att att det var svårare att hålla sig smal efter klimateriet och inte riktigt "fint" heller. Kroppshets, my ass! Det handlar ju för farao om att hålla sig i form för hälsans skull. En smal vältränad kropp löper betydligt mindre risker för högt blodtryck, höga blodfetter eller blodsocker (diabetes) just på grund av träningen. Formen får man liksom på köpet.   
Hur som helst, det skulle inte handla om kroppen och utseendet idag. Mindre kropp och mera knopp. ( vi pratar snopp i morgon) 
Jag gillar verkligen killar där hissen går hela vägen upp, och alla tomtar är hemma på loftet samtidigt. 
Jag tänder på smarta killar. 
Jaha, och vad drar man för slutledning av det? 
Är jag själv så rasande begåvad? Förmodligen inte. 

Jag dejtade en börsVD från ett väldigt känt svenskt livsmedelskedja. Snygg kille. Riktigt snygg faktiskt. ( grodpussning) Där tycker man ju att hissen borde gå hela vägen upp. Och det gjorde den nog säkert när det gäller affärer. Annars så hamnar man nog inte där han sitter idag. 
Men en stor bit fattades ändå. Den där biten som handlar om att ha levt ett långt liv och hunnit lyssna och mött den viktigaste personen i sitt liv, sig själv.
Man blir nämligen en mycket mer spännande och utmanande person när man vågat träffa sig själv. Speciellt när man har för avsikt att gå ut och träffa någon annan. 

Vad är det jag försöker säga? 
Jo, något i stil med att den sexigaste kroppsdelen hos både män och kvinnor sitter i huvudet. 
Fuck my brain and the body will soon follow. Ish. 

Tänk vad mycket man kommer på när man fyllt 60. 
Lära sig nya ord, tex. 

Nu retar jag väl någon, men nu ska jag skutta iväg till duktiga Jocke på The place Stockholm, och träna megaformer/lagree. Träningen från helvetet. Men sååå jäkla kul att spöa alla 30-åriga sparrisar. 
hehe...

Cathrine 

"Age is only a matter om mind. And if you don´t mind, it does not matter...










 

2017-06-02 12.08.18 HDR 2017-06-02 12.08.18 HDR

onsdag, kl 06:57, i sängen, med kaffet på lilla brickan.

Jag fick ett sms igår kväll. Det var ifrån min glade caminokompis U.
Ja, vi har ju (ännu) inte gått Caminon tillsammans.
Vi möttes på en FB grupp för människor som har eller ska gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i norra Spanien.


Facebook är ett bra sätt att mötas på, i FB grupper alltså.
( Ja, Caminon också för den delen, jag träffade ju den gifte mannen där…)
Jag och U började hur som helst att prata med varandra på telefon i julas, för nu snart ett år sedan. Vi var båda ensamma och ledsna på julafton. Han av pga ett havererat äktenskap, jag pga ett äktenskap som tydligen  inte hade för avsikt att haverera, any time soon.
Nåväl.
U och jag träffades i Stockholm ( han bor inte här) och det var trevligt, men klickade inte. ( av förklarliga skäl) Snygg kille för övrigt.
 
Vi har under året som gått hållit kontakten och skrivit till varandra och ”vinkat” uppmuntrande till varandra via Messenger. Mysigt med en vink-kompis.
Vi har rapporterat om våra berg och dalbanor med våra respektive ”uppbrott” och peppat varandra på något konstigt men ändå bra sätt.
 
Igår kväll vinkade U som vanligt och jag vinkade tillbaka. Härligt med någon i andra änden som bryr sig om en. Någon som tycker man är ok.
Så skrev U något som surrade till i mitt huvud, han skrev att "från och med nu vill jag vara i skrattzonen, den glada och mysiga… du kan också få vara i min skrattzon om du vill, det här kommer att bli bra."
Det kommer att bli bra
 
Jag tror U har helt rätt. Visst måste man få sörja det som varit och det som aldrig blev. Alla de drömmar man hade som inte blev. Det liv man inte fick.
Men sedan är det dags att lägga den där sura gamla koftan åt sidan och ta sig tillbaka till skrattzonen.
 
Ja, U, du har helt rätt. Det här kommer att bli bra.
 
 Jag gick själv hela den 80 mil långa Caminon själv, på 5 veckor för 2 år sedan.Det var nog då jag hittade tillbaka till den där glada sorglösa versionen av mig. Det finns så mycket tid att fundera över livet när man  går så långt.
 Jag blev så förtjust i vandringen och stämningen på Caminon att jag började hålla 1-veckors resor dit ned med gäster. Det har nu blivit tre resor och jag går en fjärde gång nu till våren med ca 20 gäster.
Vill du följa med? Det finns fortfarande några platser kvar. Klicka här för mer info. 

Vill du också komma tillbaka till din skrattzon? Hitta den glada versionen av dig själv?
Då kanske en utmaning är precis vad du behöver. 

imorgon handlar bloggen om utseende. Är det viktigt hur man ser ut om man ska dejta i vår ålder?
Kan man vara f ö r snygg? Eller se f ö r ung ut? Jag ska berätta om M som inte hittar män i sin ålder, om H som självklart möter män som är tio år yngre och om min egen åldersnoja.  

Jag hoppas vi ses i morgon.
Cathrine


 

kl 07:14, med kaffet i sängen, på lilla brickan.
Först och främst, tusen tack för alla kommentarer och privata meddelanden. jag nog aldrig varit med om maken till gensvar. 
Både män och kvinnor, vilket jag tycker är extra kul. 
Tusen tack för varje rad och varje bry!

Många har också hört av sig och undrat hur jag mår, och om jag är ledsen.
Nej, jag är glad!! ( se bild) 
Den föreställer Tigger i Nalle Puh och det är precis vad mina kompisar på Mallorca brukar kalla mig, Tigger.

Jag kommer ur två långa äktenskap, en lång relation på nästan 5 år och nu senast ett år tillsammans med en man som är gift, och där det var jag som bröt upp. 
Hela vägen har det varit mina val. Inte enkla, men mina. Kanske inte helt lyckade i någon form av retroperspektiv (fråga mina kompisar) men likafullt mina val. 

Just nu väljer jag att göra en sväng på Tinder efter att ha fikat med en väninna H, och fått höra om allt roligt som händer på hennes dejter. . Jag älskar H för hennes energi och passion när det gäller dejting ( och choklad.)  Hon går på flera dejter i veckan och dricker vänligt en kopp kaffe med var och en.
Det roliga med både Tinder och H är att vi verkar möta h e l t olika typer av män. ( hon träffar rutiga skjortor, jag träffar börskillar/farbröder) 
 Man skulle ju kanske kunna tro att det inte var så stort vatten att fiska på i vår ålder. 
Där tror man fel. Det är en jäkla ocean. Trust me.

Det finns idag en uppsjö av dejtingsajter och appar. Jag tror att många är på flera samtidigt. Tinder har ett rykte om sig att vara "sexigare" än andra. Min gissning att de flesta faktiskt är ute efter sex, är inte det liksom vitsen med att träffas? eller har jag missat något där? 
Men man får nog vara tydlig tänker jag, är man inte ute efter ett kort affär så är det nog klokt att skriva det i sin profil.  Och tvärtom. Likaså att man inte är ute efter att träffa någon som är gift. För det är det många som är. Gifta killar som dejtar på Tinder. Det kan man naturligtvis ha en åsikt om. 

 Det går fort på Tinder. Inga långbänkar och skriva i veckor. Det är inte en brevvän man är ute efter där. De flesta är väldigt rak på sak, och vill man inte ha en bild på någons underliv ( och det vill man ju inte) så får man snällt påpeka det. Likaså sexuella preferenser och diverse leksaker. Många vill gärna berätta om både det ena och det andra och är mycket frispråkiga. med betoning på mycket..
Min erfarenhet ( jag följer min fina väninna H´s råd) är att träffas ganska snabbt. Ut med grisen ur säcken liksom...

Ja, då har vi klarat av den biten. Sexbiten. Mycket snack i ganska liten verkstad. 50+.
Då kommer vi till träningen, seglingen, skidåkningen och reslusten. Om hälften av vad gubbarna skriver om så borde Tinder kunna hålla egna Olympiska spel.
Återigen en mycket god anledning att ses tidigt. 

Ett sista gott råd om jag får dela ut några, är väl att försöka hålla hårt i det lilla sköra hjärtat. 
Vi kvinnor har ju en tendens att tro att vi är kära så fort vi har pussat på någon. Det pussas en hel del, både på Tinder och alla andra dejtingsajter. Inget fel på det. Men likt dejtingprogrammen på TV, så pussas både tjej och killgrodor ganska mycket, och på flera samtidigt. Och det behöver inte betyda så mycket.
( jag har tittat för mycket på Bachelor)  

Så jag håller med Bengt, en lyssnare som ringde in till programmet Kärlek i P4 där jag satt i panelen i söndags, så kommer man ut en hel del, får träffa en himla massa människor man helt säkert inte skulle springa på i kassan på ICA eller på lokala pizzeran. 

Carpe lite mera diem liksom. 

För övrigt så säger min kompis Caroline att vi ska claima vår ålder, 60. ( 30, 40 och 50-åringarna har ju gjort det med sina åldrar).
Så då gör vi väl det då. 

Imorgon handlar det om U och hans väg tillbaka till "skrattzonen", en plats där vi alla vill vara.

Tills dess ska jag försöka göra lite jobb. Vill du veta vad jag gör när jag inte berättar om hur det är att vara singel vid 60? Läs här. 

Cathrine















 


















 

blogg blogg

kl 07:50, måndagmorgon, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Wow! Jag är helt bortblåst av all er kärlek och intresse för detta ämne.
Det märks att jag inte är ensam. 
Tack, tusen tack för alla glada tillrop och vänliga hälsningar!
Fortsätt gärna att tyck, tänk och dela.


Verkar som det är fler än jag som både drabbats av den sk ålderismen och som känner igen sig i bloggen, kanske även om man inte är singel eller är supersugen på att dejta.
Detta är ämnen som jag kommer återkomma till längre fram, kanske redan senare i veckan.
Just nu är jag fortfarande lite hög (av lycka) av det roliga radioprogram jag var med i igår kväll. Kärlek i P4, där ämnet för kvällen igår var just Singel vid 60. Lyssna du också! 
Kom gärna tillbaka med åsikter och feedback här hos mig eller på deras FB sida.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1183127?programid=4894

Just nu funderar jag mest på att inte låta alltför överentusiatisk och outhärdligt peppig över det faktum att vara 60 och just singel.
Även om jag fortfarande verkligen står för det jag brukar säga att hade jag vetat hur kul det är att bli 60 så hade jag gjort det för flera år sedan. Väldigt rolig ålder. 

Kan man dejta sig ur en sorg?
Jag tänker på något klokt som min bästis Fredrik Ölander nämnde i programmet om att ge sig ut och börja dejta efter en separation eller dödsfall och som fick mig att tänka på att det kanske inte går att dejta ur en sorg.
Flera av mina väninnor som är ute och dejtar på nätet har nyligen brutit upp från en relation. Själv så är jag ju också där, singel efter ett år i en mycket kärleksfull relation. (säg inget om gifta män, det har redan hela min  bekantskapskrets  gjort) 
Dejtar man måste man stå ut med att inte bli vald, kanske tom bli dumpad eller ratad. Står jag ut med det? Orkar jag med det? Är jag stark nog, är min självkänsla stark nog för att kunna ta ett "nej tack"? Eller bara en tystnad.
Kan du inte svara entydigt ja på den frågan tycker jag du ska vänta med att kasta dig ut i dejtingvärlden. 
Ägna istället tid åt att läka dig själv, bygga upp en självkänsla, träna, börja gilla dig själv igen.
Själv så är mina bästa redskap för det att träna mycket, jag vill kunna gilla min kropp. Äta extra nyttigt och framför allt, inte dricka för mycket.

Det är gamla klassiska tips, men de håller fortfarande. Trust me. 
Sonens far sa för mer än 30 år sedan något väldigt klokt, (medan vi fortfarande dejtade) att innan du kan förvänta dig att någon annan ska kunna gilla eller älska dig, så måste du kunna gilla dig själv först.. 
Klok pappa, som det så småningom blev en ännu klokare son tillsammans med. 
But that is all history folks...

Nu ska jag snabbt som en iller sätta fart med Onlinekursen för 8/800 och skicka ut veckans kursbrev.
Är du nyfiken på min metod 8/800, så kolla mer här.

Imorgon ska du få ett "Tinder-lexikon" av mig. Vad betyder det männen skriver? Egentligen.

 














 

groda groda

söndag, kl 07:46, i sängen, med kaffet på lilla brickan. 

Idag tror jag att det ska handla om grodpussning.
En idrottsgren icke att förakta, tror jag vi kallade det för ca 30 år sedan. 


Ni vet ju begreppet att man måste pussa många grodor innan man hittar en prins.
På den tiden det begav sig, när man var ute och seriöst raggade grodor så brukade jag alltid lite torrt tillägga att grodpussning minsann inte var en idrottsgren att förakta eller undervärdera.
Ett 30 år gammalt ordspråk håller faktiskt i sig, förvånandsvärt väl. 
Iaf om man börjar dejta igen, i min ålder.
Herregud, vem hade överhuvudtaget trott att man ens skulle dejta i den där åldern. Man borde ju vara lyckligt gift med en snäll gubbe sedan många år tillbaka. Det var ju planen. Vad hände egentligen? Ja, det är väl en del av frågorna att ställa sig och vad denna blogg kommer att handla om till en del. Förutom en massa hälsotips, så det blir lite kul för dig som läsare också..
Nåväl,, faktum. Fortfarande lika många grodor. Fortfarande väldigt få prinsar. Fortfarande lika roligt. 
(tack gode gud för det!)

Food Tour turen igår var superkul! 7 svenska gäster och 2 från Australien. Spännande att stå i 3-4 timmar och prata engelska för ett helt gäng svenskar. 
Men de var så nöjda till slut att de knappt ville gå hem. 
Jag ville å andra sidan gärna att de skulle trampa hemåt för jag skulle ju äta sen lunch med trevlig date.
Det blev också mycket riktigt en väldigt trevlig date. En pytt och två glas vin senare så var jag hemma före 20. Dejtandet i denna ålder har verkligen sina fördelar. Hemma i tid, i säng tidigt, och uppe ännu tidigare. Man har ju liksom ingen tid kvar längre att ligga kvar i sängen. Jag vill ju göra saker. Blivit rastlösare med åldern märker jag.
Och morgontidigare.
Ingen puss. så vi vet ju inte ännu om det är en groda...eller prins. 

Idag är det äntligen dags att börja träna igen. Ätit penicillin i veckor på grund av en läskig infektion i en tand. ( det där med tänder i denna ålder var det ingen som berättade om). 
Tillbaka till megaformern och träningen från helvetet. Kroppen sjunger och jag fasar. 
Är du nyfiken på vad jag gör så kolla gärna på Becore.se eller theplace.se. 
Den tuffaste, mest effektiva träning man kan tänka sig. Jag menar, vem trodde att man kunde ha ett sexpack på magen vid 60? Men det kan man faktiskt...
Rätt typ av träning och rätt typ av tillskott. 

Och som sagt, ikväll på Kärlek i P4, så pratar jag tillsammans med ett gäng sköna typer om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag säger som Pippi, det har jag verkligen aldrig varit med om förut. Det ska nog gå bra. 
Hoppas jag.

Tanken med bloggen " Singel vid 60" är att skriva typ månd-fred, och att dessa två "förhandsavsnitt" lörd/sön bara är en "sneak preview" men jag vet inte, tror att jag släpper taget om alla tidigare måsten och bara gör precis som jag vill. 
Jag är ju iaf 60. God dammit! 

Dagens tips: Missa inte The Kominski Method på Netfix. Michael Douglas i högform! 

Och när du ändå är här inne på min hemsida så se dig gärna omkring. 


 












 







 


 

lördag, kl 07:19, i sängen, med kaffekoppen på lilla brickan i sängen.

 Den här bloggen startade jag för två år sedan då jag plötsligt var tvungen att separera från fd sambon efter nästan 5 år tillsammans. 
Det tog tid, det var jobbigt - och jag skrev.
Hans nya flickvän var väl inte helt nöjd hela tiden.. (jag nämde visst henne vid ngt tillfälle).
Hur som helst så tog skrivandet mig ur en väldigt mörk period och någon gång under den tiden beskrev jag det som om jag kommit till en ljus glänta mitt i mörka skogen. 
Nu känner jag att det mörknat runt mig och jag har kommit långt bort från stigen och det är inte lika ljust och härligt längre.
Då är det dags att börja skriva igen, och hitta tillbaka till den där ljusa platsen.
Välkommen på min resa. Kanske kan det hjälpa dig också, det blir ju en hel del både hjärta och smärta men även massa tips, råd och funderingar om allt det hälsosamma som jag håller på med. 
Högt och lågt, med andra ord. 

Sexig vid 60
Det kommer nog handla en hel del om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag brukar ju säga att hade jag vetat hur kul det var att bli 60 så hade jag blivit det för flera år sedan. 
Så är det ju helt klart. 
En fas i livet där man inte har varit tidigare. 
Spännade och lite konstigt. 
Ålderismen är påtaglig och jag märker spår av det varje dag.

Hänt sedan sist...
Ja, det värsta är väl uppbrotten från en man som är gift och aldrig fick modet eller orken att lämna sitt äktenskap. 
Numera så vet hustrun om hans affär med mig och relationen är bruten. 
Det gör ont som fan.
Men det är nog den smärtan som är en del av drivet till att börja skriva igen.
Jag tog en väldigt trevlig AW med min gode vän PG igår, och ett av hans mycket kloka råd är just att skriva sig ur en situation som man mår dåligt av. Skriva brev. 
Jag skriver blogg istället. Det är mina brev. till mig själv, till univesum, till någon därute som vill läsa.

Så, välkommen ombord, nu kör vi igen. 
Mot en lyckligare plats.  Mot den där ljusa, varma, glada gläntan i skogen. 

Idag blir det jobb, mitt favoritnöje på lördagar faktiskt. Jag går/guidar sk Food tours med gäster. Vi är ute i 3,5 tim med ca 10 stopp. Så jäkla roligt.
Så kul att göra vare sig man är ny i en storstad eller bara vill vara gäst i sin egen stad.
Idag har jag 9 gäster, hälften svenska, hälften engelska. Det blir en rolig flerspråkig tur idag som jag verkligen ser fram emot!
vill du läsa mer om Foodtours, så kolla gärna här: www.foodtoursstockholm.se

Sedan ska jag på date, på Tennstopen. Sen lunch. Trevlig kille. 
Imorgon Kärlek i P4, kl 21.40. Lyssna gärna. 

Bra dag, mao. 
Vi ses !

Cathrine




























 

Inte så tidigt, på tåget från vingåker till Stockholm, med kaffe i pappmuggen.. (och väldigt lycklig.)

Måltidstajming är som sagt det senaste på hälso/viktfronten just nu och väldigt spännande med all ny fortskning som poppar upp ungefär samtidigt.

Följ gärna artikelserien i SvD, så välskriven av Henrik Ennart.

Den går ju ut på att lägga måltiderna närmare varandra, skjuta frukosten framåt middagen tidigare, så ätfönstret blir mindre. 
Vidare äta en kraftigare frukost och en mindre lunch och en liten middag. En liten, tidig middag.
Middagen är det knepigaste. 
Jag har själv försökt äta på detta vis ett par dagar nu och kommer här på bloggen redovisa mina försök under en period framöver.
Frukosten går utmärkt. Jag äter en stadigare frukost vid 11-tiden. Ägg, glutenfritt bröd, skinka, paprika, surkål, grönsaksjuice, havreyoghurt med bär. och kaffe.
Så för min del att dra ihop frukost och lunch till ett mål har gått utmärkt. 
Självklart blir man då hungrig tidigare, och igår kväll så kom middagen på bordet staxt före 18, vilket är en framgång för mig. 

Men enkelt är det inte. Det erkänner jag villigt. 
Återkommer om hur det går de närmaste dagarna. 

Så ett ursäkt!
Vidare så vill jag verkligen be om ursäkt ifall någon tog illa upp eller kände sig påhoppad av mitt lilla pys på sociala medier igår om kurser, och då speciellt de onlinekurser både jag och många av mina kollegor har till försäljning på sina hemsidor. 
De är för billiga! Vi ska ta mig sjutton inte behöva sälja vår dyrt förvärvade kunskap billigt, ge bort den gratis, sänka priset eller rea bort den! 
Gratis är INTE gott. 
Då det så. 

kram och trevlig torsdag på er. Nu ska jag iväg och träffa M-magasin för att prata ny omgång vikt och hälsocoaching. Denna gång för par! Är du och din man/partner intresserade så hör av dig direkt!!! 

Cathrine

 

kl 07:46, i sängen med lilla brickan. En kopp kaffe. 

Min kompis Fredrik ringde mig härom dagen och berättade om en ny studie som uppmärksammats i media.
Det nya begreppet Måltidstajming. Eller frontmatning, som det också kallas. 


Det handlar egentligen mindre om VAD vi äter, så länge det är hälsosamt vill säga, och mer om NÄR vi äter det.
Flera studier menar att genom att minska vårt sk ätfönster ( den tid på dygnet då vi äter) och lägga annorlunda fokus på tiden för måltiderna, så kan man i stort sett fortsätta att äta som man gör, men ändå gå ned i vikt för man ökar istället förbränningen. 

Spännande fortskning, om du frågar mig...

Nåväl, så här är det alltså tänkt. 
Genom att skjuta fram den första målet på dagen 1,5 tim, dvs äta frukost 90 minuter senare än vanligt, och backa tillbaka middagen med lika lång tid. 
Så, istället för frukost kl 07.00 så skulle den då egentligen ätas 8.30. Om du äter middag normalt vid 18- tiden så skulle den så flyttas bakåt till 16.30.
Vidare så ska det viktigaste  och största målet på dagen ätas till frukost, ett mindre mål till lunch och minst på tidig kväll. Köket stänger senast kl 20.00
Sedan är det slut för dagen. 

Tanken är att ge kroppen näring när det behöver det, under dagen, när det sker en ökad förbränning, och inte elda för kråkorna på kvällen.
Samt att ge kroppen tillfälle att smälta maten och vila tarmsystemet under fler antal timmar. Studien menar också att småältande i form av mellanmål var helt förkastligt och att det gör att kroppen aldrig är riktigt mätt och aldrig riktigt hungrig. 
Detta med mellanmål är något jag verkligen kan skriva under på, jag tror nämligen att vi klarar oss utmärkt på tre mål om dagen, och om de ligger tätare så minskar ju behovet av småätande.  

" Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en urfattig"
Michael Pollan, amerikansk författare och matdebattör. 



Själv så äter jag väldigt sparsamt till frukost, om något alls överhuvudtaget, och äter ofta sent på kvällen då jag kommer hem från mina kvällskurser.
Detta ska jag nu försöka ändra på. mitt mål är nu att försöka äta en frukost/lunch tidigare på dagen, dvs mellan 11-12 och sedan äta en tidig middag mellan 17-18.
Senare på kvällen får det lov att bli en kopp buljong med örter om jag skulle bli hungrig/sugen.

Jag kommer att fortsätta att skriva om dett, så stay tuned!
Cathrine
 
 

 

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

torsdag em, kl 15.25, med en burk kimchi vid köksbordet..

På bilden, min favvosallad med syrade bönor, ägg, surkål, kimchi, avokado, böor och champinjoner.

Man måste våga bryta sina mönster, som att bara blogga på morgonen, i sängen tex...
Så, Wild and Crazy tänkte jag nu skriva ett par rader om min älskade surkål och vad jag använder den i och med, och till vad.

Varför skriver jag om surkål nu?
Jo, jag fick frågan på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om varför surkål och den syrade koreanska kålen kimchi är så himla nyttig. Och god.

Traditionen att syra grönsaker är väldigt gammal och gjordes från början först och främst för att bevara och konservera grönsakerna. Men när man syrar något så bildas även olika bakteriekulturer som i sin tur har visat sig vara rena underverket för vårt immunförsvar.
Syrade grönsaker är särklit bra om du har en inflammation i kroppen. Det är då som immunförsvaret behöver all hjälp det kan få. Genom att äta några matskedar surkål till varje måltid förser du tarmarna med nyttiga bakterier som t ex laktobaciullus planetarium. Denna bakterie främjar T-cellerna i kroppen som behövs vid alla läkningsprocesser. Dessutom behövs denna typ av bakterier för att utmana immunförsvaret så att det blir mer tåligt vid inflammationer och andra attacker. Man kan se det som en sparringpartner i boxning. Om immunförsvaret aldrig utmanas så blir det inte heller allert när det väl gäller.
Att göra sin egen surkål är både lätt och komplicerat. Lätt på så vis att det endast är två ingredienser som du sätter ihop. Komplicerat för att det kräver lite pyssel och du måste också vänta in laktobaciullus planetarium i tre veckor. Det vill säga du måste ha lite framförhållning om du vill börja äta surkål.
Detta kan du naturligtvis kringgå genom att köpa färdig surkål på burk. Det finns en hel del att välja bland, men se upp så att surkålen är opastöriserad bara. Om man har pastöriserat den så har man dödat av de viktiga bakterierna. Då blir det bara en ”sur kål ”som många gillar till t ex korv i Österrike och Tyskland. Men inte den magiska surkålen som vi är ute efter.

Jag avänder surkål och kimchi i allt, soppor, grytor, i sallader och som tillbehör. 
Är du känslig för syran så börja med att blanda ned en liten mängd i sallad. Jag gör gärna en sallad med färsk bladspenat, strimlade rädisor, skivade färska jordgubbar och vänder ned lite surkål, olivolja, salt och peppar. Superenkelt och väldigt gott. 

Så här gör du egen surkål
(
jag köper min färdig, för mig passar det bättre. min favoritsort är Syrat och Tistelvind, men ställen som Paradiset i Stockholm har många olika sorter).

Ingredienser
1 kg Vitkål
10 -15 gram Salt
1Hink eller bunke
5 stKonservburkar, ta gamla gurkburkar eller sillburkar t ex.


GÖR SÅ HÄR:
1)
Strimla vitkålen på valfritt sätt. Kör i matberedare, skär fint med kniv eller riv med rivjärn.
2)
Lägg i en hink eller en bunke och tillsätt saltet. Knåda sedan ur vätskan ur kålen med knytnävarna eller med en mortel/träpåk. Det ska bli en hel del vätska.
3)
Lägg upp kålen i glasburkar och tryck till igen så att alla bubblor försvinner. Vätskan ska täcka kålen när du är klar. Sätt på lock och skruva åt. 
4)
Nu ska surkålen bilda bakteriekultur och det gör den bäst i rumstemperatur. Ställ burkarna på tidningspapper för det kommer att pysa över lite.
5)
Efter tre veckor är surkålen färdig. Du kan äta den tidigare, men den bästa bakterien, laktobaciullus planetarium, bildas sent i syrningsprocessen.
6)
Ät en eller två matskedar surkål till varje måltid för att boosta immunförsvaret.

tisdag, kl 07:10, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Många skryter om sina bloggar, alla sina följare, sina överfyllda Instagram-konton eller smarta twitterkommentarer.
Jag är stolt över min FB grupp. Jag är sprickfärdig av stolthet över dess medlemmar. Jag dör av stolthet över deras omsorg, vänlighet, goda ton och stora kärlek. 
Gruppen heter 8/800 med Schück och Mosley.


ca 800 (!) personer som har en sak gemensamt, de vill ha fokus på sin hälsa och är intresserade av min metod 8/800 och den engelske läkaren Michael Mosley som inspirerat mig till denna metod.
Många i gruppen kör dessutom sina sk 8 veckor med 800 kcal och använder gruppen för att berätta om sina upp och nedgångar.
Igår var det en dam som menade att nu hade hon tappat sugen och att det kändes tungt. 
Genast så kom ett par andra i gruppen till hennes stöd och peppade. 
Utom en. Hon skrev istället "bryt ihop, och kom igen".
Den kommentaren berörde mig så starkt. 

Det är ju så livet fungerar. Vi bryter ihop, och vi kommer igen. Släpp taget, gör det där avsteget som din hjärna surrat runt kring. Det brukar hända efter ett par veckor in i metoden. Hjärnan vill prötsligt inte alls samma sak som vi hade bestämt. Plötsligt så hänger livet på om jag äter den där grejen som jag gått och funderat på så länge nu..
Ja, men gör det då! Stoppa i dig det där! Det är faktiskt ofta väldigt bra med något avsteg lite då och då för då känner man väldigt tydligt vad som händer i kroppen när man äter något man faktiskt inte mår så bra av.

Ett avsteg (jag kallar det för avsteg, inte misslyckande) mår man faktiskt riktigt bra av, så länge man kan skaka av sig den där sekunden av ångest över det man stoppade i munnen och istället lära sig något av situationen.
Vad hände? Var jag hungrig? Då borde jag ätit tidigare. Var jag inte mätt? Ät då ännu mera grönsaker, och se till att aldrig vara hungrig under dessa 8 veckor. Viktigt!
Sätt dig ned och skriv, beskriv det som hände, hur du kände och framför allt, vad skulle du råda dig själv till att göra nästa gång det händer? För det gör det. Jag lovar. 

Bryt ihop. Och gå vidare. 
Är det inte precis det vi gör i hela livet. I alla situationer. Det handlar kanske bara om att inte sitta kvar där nere i det där svarta brythålet för länge, utan precis som vi säger till våra barn, ställ dig upp igen, borsta av dig, klättar upp för stegen, ur hålet, och kom igen. Gå vidare. 
Och förlåt dig själv, för det är ju mänsligt att släppa taget för en sekund, tappa sugen, bryta ihop. Vi människor fungerar så.

Själv så håller jag precis på att klättra upp ur hålet igen. Det arbete och samarbete med Mia Lundin och HerCare jag hade räknat med och hoppats på gick ju om intet som jag skrev tidigare. Jag tappade verkligen styrfarten där ett tag och tyckte rejält synd om mig själv. 
Men ibland är det verkligen så tydligt vad som egentligen är menat, och så fort man stänger en dörr så öppnas en ny. Fortare än man tror faktiskt. 
Det handlar egentligen bara om modet att våga. Våga tappa taget, våga bryta ihop, våga stänga den där dörren.
För att något annat, nytt och bättre ska öppna sig. 

Vill du läsa om några som tappade sugen, ett par gånger till och med, men faktiskt körde ända in i kaklet och idag mår så himla bra med ny hälsa och ny vikt, läs om dem här. 

Vill du hänga med på FB gruppen, så är det bara att söka upp 8/800 med Schück och Mosley och be att få gå med, välkommen!!!


Själv så har jag sovmorgon idag. 
(imorgon är det 7.30 igen...)
Jag ska inte vara på Djursgårdsbron förrän kl 10.00 idag och möta dagens första klient i sommarens roligare hälsoprojekt, Sommarkollo!
Jag möter mina klienter utomhus just nu, vi går, pratar och tränar. Kommer iform, förblir i god form och njuter av sommaren och allt härligt som man möter - utomhus.
Vill du också hänga på? Kontakta mig här.



 

tisdag, kl 12:50, med en lunchsallad bredvid datorn. ( inte i sängen)

Det är mycket anti nu. Anti-ageing och anti-inflammatoriskt...
Egentligen så hänger de ju faktiskt ihop när man tänker efter.
Äter du anti-inflammatoriskt så bromsar du ju faktiskt upp föråldringsprocessen. 
Så, allt hänger ihop. Iaf i den bästa av världar.

Äter du mat som kroppen mår bra av, håller ned vikt, blodtryck, blodsocker och kolesterol så är möjligheten större till ett längre och friskare liv.
Så är det någonstans jag skulle börja leta efter ungdomens källa så är det i den anti inflammatoriska maten.
Det är mycket snack om anti-inflam mat just nu ( btw, måste hitta på ett bättre ord)  de duktiga Food Pharmacyflickorna snackar om det, kloke Stig Bengmark skriver om det och Maria Borelius har skrivit en otroligt bra bok om hela den anti inflammatoriska livet, inte bara om maten. Ett måste i bokväg!!!!

Tanken till dagens blogg, om än något sent på dagen, är den klient jag träffade i morse på min Hälsokollo/Sommarkollo. Vi pratade om orsaker till utebliven viktminskning och vi kom efter någon timme tillsammans fram till att det var dags att börja först och främst ha fokus på det som gjorde ont, ett knä där leden är inflammerad och därför är ju lusten att röra sig mycket mindre. Därför först och främst fokus på en anti inflammatorisk kost.  Sedan tar vi kalorier senare. 

Det jag märker hos mina klienter, är ju att efter bara ett par veckor på denna kost så mår ju alla så mycket bättre. Allt funkar bättre. Hela kroppen. Träffade en ny klient igår som bara gått hos mig i 2-3 veckor och det var redan nu en ny kvinna jag träffade. Bindväven var mjukare och gjorde inte ont längre, lederna var mycket mindre stela, magen plattare och fungerade perfekt, sömnen var bättre än på många år och hela hon var liksom 10 år yngre, redan...
Jag fattar fortfarande inte riktigt allt, men ser dessa resultat och blir lika överlycklig varenda gång!

Ok, here goes... 
 

Antiinflammatoriska livsmedel – och vilka du bör undvika

Bra antiinflammatoriska livsmedel

·Grönsaker, bladgrönsaker är toppen, liksom avokado och oliver, tänk ovanjordgrönsaker.
Sötpotatis, är undantaget
Sjögrönsaker, alger, tång, all sjömat är nyttig
Alla bär, samt någon frukt under säsong
Fisk, helst fet som lax, helst vildfångad, makrill, sill (inte inläggningar med socker).
 Skaldjur
Fågelkött
 Fermenterad mat, som surkål, ät färsk (inte burk) surkål eller kimchi varje dag!  
· Vitlök, lök, ingefära, gurkmeja, nypon
 Kallpressad olivolja, rapsolja, kokosolja, kokosmjölk.
·Te: grönt, rött och vitt.
 

Ät måttligt av dessa råvaror
De kallas för nattskatteväxter och anses ha inflammationsdrivande egenskaper. 

· Potatis, aubergine, paprika, tomater och chili.
· Ägg.
· Baljväxter, nötter och frön.

      

Undvik helt eller dra ner på följande livsmedel
· Allt som innehåller gluten: vete, havre, råg och korn.
· Annat korn, som ris.
· Mjölkprodukter.
· Rött kött.
· Socker och alternativ till socker.
· Torkad frukt.
· Transfetter, solrosolja, majsolja, vindruvskärnolja (omega-6-oljor).
· Färgämnen och smakförstärkare.
· Vinäger (jäst) ta citron i stället 
· Kaffe och svart te, där det går...
· Alkohol, uhum.. där det går...

Det var nog allt för idag!
kram!
Cathrine




 

måndag, (äntligen riktig vecka igen) kl 06:38, i sängen, men kaffe på lilla brickan. 

I går morse gick jag längs Strandvägen i Stockholm på väg till "jobbet", min 2-timmars runda på Djurgården med ett gäng Camino-damer (vi ska gå pilgrimsvandring tillsammans i höst) och passerade en skylt på en fin salong, där man erbjöd någon form av anti-ageing behandlingar. 

Konstigt, egentligen. Anti-ageing går ju till utomhus, inte inne på en salong. 
Stanna tiden och stoppa klockan gör du ju varje gång du rör din kropp. Och det gör man ju helst utomhus så här års.
Jag funderade då på min morgonpromenad på två saker. Dels min underbara kollega Eva Berggren, den lilla figuren på bilden, hon är ett par år äldre än jag men den mest vältränade och allerta kvinna jag känner.Man blir alltid glad tillsammans med henne.  Alltid superpigg, superglad och supersnäll. Tre av de mest "anti-ageing" egenskaper jag känner till...
Och hon rör på sig h e l a tiden. 
Alltså ett strålande bevis för att hälsa och ungdom finns att hämta i att vi håller oss i gång och i form. 
De som känner mig länge vet att jag inte alltid har varit en sådan tråkig hurtbulle som idag, men få vet att det faktiskt var Eva som startade alltsammans för min del, för 3-4 år sedan då jag började träna på allvar. 
Det är jag ruskigt glad för idag. 

Det andra jag tänkte på där igår när jag traskade bort mot Djursgårdsbron, ( jag ska dit idag också, (ny klient kl 9.00) var hur otroligt mycket yngre mina klienter som går på 8/800 blir efter ett par veckor. 
Jag har funderat mycket på vad som gör det där nya skimret i hyn och släthet i ansiktet. Det kan ju inte bara vara viktminskning, det måste vara något mer. 
Ju mer jag läser om mejeri, bland annat just nu väldigt aktuella Stig Bengmark och det han skriver om mejeriprodukter så lutar jag allt mer åt det hållet. 

Vi vet ju idag att det går att göra väldigt mycket åt både acne och rosascea genom att utesluta gluten och mejeriprodukter och det jag ser hos mina klienter är resultat som inte går att försvara på något annat sätt än en väldigt tydlig koppling mellan vad du äter och hur din hy ser ut. 
Jag brukar säga såhär, vad har du att förlora att testa själv under ett par veckor, vad är det värsta som kan hända? 
Är du missnöjd med din hy så testa att äta glutenfritt, mejerifritt och helst sockerfritt i en månad och titta dig själv i spegeln. 
Du kommer garanterat att gilla det du ser!

Vad och hur äter jag själv då? Den frågan får jag ofta. 
Jo, det berättar jag gärna. För att slippa ont i leder och artos så undviker jag alla former av gluten, laktos (mejerier) och socker i alla former. Vädligt försiktig med snabba kolhydrater som ris, pasta, bröd, potatis, socker och mejeri för blodtryck, blodsocker och kolesterol. 
Det blir en aniinflammatorisk kost som bygger på massor av grönsaker, fisk, ägg och ljust kött. Gärna en skvätt havremjölk i kaffet. Självklart dricker jag vin. 
Vill du få hjälp med kosten och hur du enkelt kan förändra den, så kontakt mig, så hjälper jag dig. 

Hursomhelst, jag har massor av goda nyheter!
Så fort en dålig dörr stängdes för min del så öppnades en hel hel glasverandra med fönster på vid gavel! Så mycket nytt och spännande i pipelinen. 
Nya möten i veckan som kommer att leda till mycket roligt, nyttigt och hälsosamt till hösten. 
Nästan så man får nypa sig i armen, faktiskt. Eftersom jag varit väldigt ledsen över allt som hänt senaste tiden. 

Dessutom hoppas jag att kunna ha mer fokus på antiinflammatorisk mat i framtiden, kanske i bokform, och helt säkert i väldigt bra sällskap. Väldigt gott sällskap. 

So, stay tuned.
Vill du hänga med mig på Hälsokollo i sommar så är det bara att hojta och hänga på, för nu kör vi!

Cathrine





 








 

onsdag, kl 07:51, i sängen med kaffe på lilla brickan. Business as usual, med andra ord. 

Midsommar närmar sig. Panik utbryter för dem som följer någon form av kolhydrat och fettreducerad kost. (läs, de flesta)
Då ska jag be att få komma med mycket goda nyheter!
Det är nämligen bara Midsommarafton en gång om året!
Då äter man en bit sill och någon potatis. Punkt.


Så här är det. Det är hur vi äter och hur vi lever de 364 andra dagarna som räknas och det vi då stoppar i oss då som påverkar vår vikt, vårt blodsocker, vårt kolesterol och vårt blodtryck. 
INTE det vi äter en gång per år. 

MEN, kommer jag att bli påverkad av sockret i sillen, ja absolut. Din hjärna kommer att slå volter och be om mera sötsaker i form av paj, tårta, jordgubbar osv...
Kommer mitt blodsocker att reagera på potatisen och sillen. Såklart! 
Kommer min brödknarkande hjärna att triggas av knäckemackan med ost? Självklart!
Visst kommer systemet att påverkas och alla dina happyfaktorer i hjärnan kommer att fira så det står härliga till! Var så säker på det. 

Det är där du är tvungen att göra ett medvetet val. Klarar jag att gå tillbaka till en kost som jag faktiskt mår väldigt bra på, går ned i vikt av och känner mig bättre av i kroppen, trots detta avsteg?
Jag väljer avsteg ibland och har jättesvårt att få min lilla socker och kolhydratknarkande hjärna att acceptera fröknäcke när den åter fått smak på surdegsknäcke. 
Skit, men så är det.
Kommer jag äta en bit matjesill, gräddfil, gräslök och färskpotatis på midsommar? Ja, var så säker.
Nu ska iof jag och lilla mamma fira midsommar på en Waxholmsbåtskryss till lunch och jag tror faktiskt inte att vi får sill. Men det finns ju fler dagar under helgen.
Men på frågan, ska jag göra ett medvetet avsteg? Ja, absolut. 
på det jag verkligen inte vill avstå ifrån. Däremot blir det inga tårtor, kakor eller annat sött för min del. Där kan jag säga nej tack. Men det är å andra sidan inte min grej, sötsakerna. 
Så mitt förslag är att unna dig det du verkligen vill ha på ditt midsomarbord. 
Men gå genast tillbaka nästa dag till den kosthållning du håller för närvarande.
Blir det flera avsteg så blir du bara ledsen på dig själv och förlorar (återigen) förtroendet för dig själv och dina egna krafter och förmågor. 
Och det är inte en kul situation. Där har vi alla varit. Flera gånger.

Jag skickar för säkerhets skull med ett recept på en alldeles ljuvlig ugnsbakad sommarkål med svampstuvning (gjord på havregrädde). Supergott!
Kanske ett allternativ till den feta såsen till det grillade köttet på kvällen?

Annar så önskar jag dig en glad midsommar och många goda matval. ( och massor av rörelse!).
Själv ska jag vara hemma hela sommaren och kör mitt sommarkollo för dem som bor i Stockholm och vill hänga på!
kram! Cathrine

Ugnsbakad spetskål och rödkål med stuvade champinjoner
Har du testat att ugnsbaka kål ännu? Om inte så har du något väldigt gott framför dig. Tänk på att hålla nere värmen och titta till kålen i ugnen. Både vitkål, spetskål och rödkål kan precis som grönkålen lätt bränna.
Servera med en krämig svampstuvning gjord på Imat, havregrädde.
 
1 portion
 
en handfull champinjoner
½ dl Imat
ett par klyftor spetskål och rödkål
1 tsk olivolja, soja, salt och peppar
färsk krydda, gärna basilika
 
Sätt ugnen på 150 grader. Lägg kålen i en ugnsfast form och gnugga in olivolja, salt och peppar runt om. Baka i ca 20 minuter eller tills kålen känns mjuk och har fått fin färg. Höj gärna temperaturen mot slutet om du vill att kålen ska ha en finare färg. Täck med folie om den ser bränd ut.
Skiva svampen och bryn i teflon i pyttelitet smör eller olja. Häll på grädden och låt det hela koka ihop i några minuter. Smaka av med soja, salt och peppar.
Servera de bakade klyftorna med såsen, toppa med färska örter, flingsalt och nymald svartpeppar.
 
 

Måndag, kl 07:35, i sängen, med kaffe (utan havremjölk, snyft) på brickan.

home sweet home. (ja, eller vems hem det nu är...) efter en spännade och hektisk helg. 
Först superroligt kalas i Kalmar och sedan buss till Västervik och häng med bästa väninnan och hennes familj. 
Alltsammans väldigt, väldigt trevligt.

Jag har fått en hel del frågor på mina glädjedroppar och vilka tillskott jag tar. 
De som följer mig på sociala medier och är med i FB gruppen 8/800 vet att jag gärna pratar tillskott och varför jag tror att det är så viktigt att "toppa upp" med extra näring, för att må optimalt. 
Jag tar även en del tillskott för att toppa upp humör och välbefinnande. 
Men det finns ju ingen "one size" som passar alla. Not one size fits all, som vi vet. Man behöver hjälp med att skräddarsy de tillskott just jag behöver för det behovet som är mitt.
Det beror ju på en mängd faktorer som ålder, kön, mat (det handlar jättemycket om vilken typ av mat jag äter) och vilken träning jag håller på med.
Det handlar faktiskt nästan mest om vilken mat och vilken träning jag håller på med, tänker jag, medan jag skriver. 
Kroppen fattar ju vad jag vill säga och vad jag vill ge den, genom den maten/näringen jag förser den med. 
Ger jag den skitmat, skräp fullt av meningslöst fluff så är det ju det budskap jag skickar till kroppen...
Genom att förse min kropp med näringstät mat som det är någon mening med, som är fylld av sådant som min kropp behöver så skickar jag ett väldigt starkt och tydligt budskap till min kropp, JAG BRYR MIG OM DIG. 
Vi och våra kroppar får oftast för lite bry. 

Med bryet och glädjen finns ju lika mycket i vad vi gör med kroppen. Hur vi sköter den, och vilken träning vi ger den.
Det ligger ju så otroligt mycket glädje i att få och kunna röra på kroppen. Så jäkla mycket glädje. ( och lite ont i knäna ibland).

Ja, när det gäller själva dropparna då, hur ska vi göra med dem?
Mitt förslag är att du hör av dig till mig, så tar vi ett möte på tel eller i verkliga livet och listar ut vad just du behöver för att bli sprudelglad igen. 
För det förjänar du!
Skriv till mig, cathrine@schuck.se eller via kontakt här så förklar jag vad jag tror att du behöver.

För övrig så berättar jag gärna att jag avslutat mitt samarbete md Mia Lundin och hennes klinik HerCare då vår samsyn på hur ett samarbete ser ut i Sverige är olika.
Jag gillar både henne och hennes ambition att hjälpa svenska kvinnor att må bätte.
Cathrine





 

torsdag,kl 07:31,  lite på språng, mot tandhyggis och sedan iväg på kalas till Kalmar! hurra! Men nu först kaffe! 

Jag vet inte vad du gör till vardags, men själv har jag världens bästa jobb!
Jag får nämligen männskor att må bra och börja gilla sg själva igen.
Enkelt va? Not.
Men väldigt, väldigt roligt. 


Jag brukar få tre frågor. Det är nästan alltid samma tre frågor. 

1. Vad gör du, e g e n t l i g e n?
Svar är enkelt. jag är kock i grunden. skrivit 35 kokböcker. Ubildad kock, jobbat som matskribent. Utbildad kostrådgivare, samtalsterapeut och KBT-coach. 
Mycket bra verktygslåda för att hjälpa människor att må bättre med sig själva. Inifrån och ut. Kropp - och själ. Jag har börjat med att hjälpa mig själv. Det gick bra. 

2. Är jag hungrig hela tiden om jag följer dina rekommendationer?
Frågan ställs utifrån den metod jag jobbar med, nämligen 8/800. En metod jag lärt mig av Dr Michael Mosley och tagit ett steg längre, arbetat om, och gjort till min. (varumärkesskyddad)
Anledningen till frågan är de 800 kcal under 8 veckor. 
Svaret är NEJ, du är inte hungrig en enda dag på dessa åtta veckor. Det lovar jag. Men jag kan också lova att du kommer må så otroligt mycket bättre om bara 2-3 veckor...
Det du. 

3. Jaha, vad gör jag sedan då?
Det är alltid den tredje frågan jag får. Vi människor har nämligen en elak liten gubbe i huvudet som sitter och hittar på dumma saker om oss själva. Det absolut dummaste han där uppe brukar säga är att du inte kommer att lyckas med något du förutsatt dig, så du kan lika bra ge upp. Helt säker är han ju på att du inte kommer att kunna fortsätta att leva på ett sätt som gör att du förblir vikt och hälsostabil efter dessa åtta veckor. Du har ju aldrig lyckats med något sådant projekt tidigare och alltid "fallit dit" igen. Så?

Svaret på den frågan är enkelt, du fortsätter ditt liv, ca 10 kg lättare, med bättre blodsocker, bättre blodtryck, bättre kolesterol, helt antiinflamatorisk i kroppen. 
Kroppen fattar du bra du mår. Alla mina kunder är viktstabila. Kroppen fattar.
Jag hjälper dig att sätta ihop en livsstilsmeny, för resten av livet. 
För du vill ju fortsätta att må så här bra, eller hur?

Så på frågan om vad jag gör till vardags, så vet du nu vad jag pysslar med!
Nu ska jag susa iväg och få fina (re) tänder! 
Och sedan blir det kalas, Albert och Calle, vi är på väg!!!
kram, Cathrine

foto: Zara Daly
 

onsdag morgon,  klockan har hunnit bli 8:02, min bästa tid med kaffe och dator i sängen. 

Jo, jag vet att det kan låta lite pretto att erbjuda ett recept på glädje...
Men, vänta och lyssna en sekund.


Jag var ute på litet födelsekalas i går kväll efter kvällskursen. 
Träffade två sköna kvinnor som jag slog följe med en bit hem.
Vi stannade utanför min port och den ena såg litet blek om nosen ut när jag berättade att jag faktiskt inte har något "eget" hem utan hyr i andra hand, visserligen på flera år, men iaf. Nästa fråga om jag hade "egna" möbler, ( och det har jag ju inte) och man kunde se en pytteliten rysning av obehag hos damerna i fråga.
Mitt i det samtalet kunde jag inte annat än brista ut i ett stort glädjeleende och verkligen försöka få dessa damer att förstå att det inte var ett dugg synd om mig och inte så hemskt att inte äga sitt eget boende eller sina egna möbler. 
Att jag verkligen och genuint är jättelycklig, att jag väljer glädjen och i detta fall en jättestor portion tacksamhet över mitt fina (om än tillfälliga) boende. 
Jag väljer glädje. ( och det är ta mig sjutton ett val man är tvungen att göra!) 
Ja menar,, vem har en springbrunn mitt på gården som porlar så ljuvligt hela dagarna, bara en sådan sak...

Bor man själv och är både ensamstående och enastående så ligger det i sakens natur att behöva betala alla räkningar själv. ingen annan att lita på där inte.
Så när jag i våras fick ett erbjudande av Mia Lundin att få jobbar fast hos henne så tackade jag ja, med stor glädje! 
Tänk att för första ggr på många år ha ett fast jobb! På ett sådant härligt ställe dessutom och med så fina arbetskamrater! 
Nu blev det inte så, Mia och hennes styrelse ändrade sig och mina anställningsförhållanden förändrades. Inte till min fördel får jag väl lov att lägga till. Inget fast jobb. 
Här finns det två sätt att förhålla sig till det faktum att man fortfarande måste betala hyran och sina räkningar. Gå ned i källaren och deppa. Eller välja glädjen.
Jag valde glädjen.
Just nu så bubblar jag av lycka över att få möjligheten att kunna erbjuda det jag kallar Sommarkollo för alla som är kvar i stan och vill träna och äta rätt och behöver bli coachade i det. Så tre dagar per vecka så håller jag utbildning och träning utomhus i just det jag kan bäst! Vilken glädje är inte det?

Är det enkelt eller lätt? Nä, inte en enda dag i veckan. Att välja glädje är ett aktivt val och inget som kommer på en kafferast. 
Jag tränar på det varje dag. Jag tränar på bubbelglädjen varje dag.
Men som bla Dr Phil sa en gång, "fake it until you make it". 
Och nu bubblar jag av mig själv. 

Jag tror jag hittade min inre "sprudeltjej" på Caminon förra sommaren. Och hon sitter kvar där inne i bröstet. 

Jag är dock väldigt noga med både mat, motion, träning och jag äter och hur jag lever. Jag sköter mig väldigt bra. Det är en förutsättning för mig att må bra. Äta bra, dricka lite vin. 
Jag är också noga med mina tillskott. 
just nu lite extra "glädjedroppar" (inte vin :-) som piggar upp och bidrar till lycka och välbefinnande. 

Behöver du också en hälso eller glädjeboost just nu?
Hör av dig, så slår vi följe ett slag och jag berättar för dig hur du hittar tillbaka till den den där sprundlande personen igen. 

 



















 

hemma i sängen, 06:39, med mitt älskade kaffe på en liten bricka i sängen..


Skriver "hemma" i sängen, för det har blivit mycket farande sista tiden. Förra veckan kom vi ju hem efter en galet bra, lyckat och väldigt rolig resa till Turkiet och det vi kallar för Hälsoresa med fokus på träning och god mat som vi varje kväll lagar tillsammans.

Missa inte höstens hälsoresa, vi åker sista veckan i september. Läs mer här, och missa det inte om du har tid att unna dig en vecka av träning, skratt, bergsvandring, mer skratt, cykelurer, båtutflykter, besök på marknaden och så självklart Evas otroligt bra träningstimme på eftermiddagarna. Jag har fortfarande träningsvärk! 
(anmäl dig på stubben, för de 12 platserna går fort!)

Sedan var jag ett par dagar i Fiskebäckskil på Västkusten och bara laddade batterierna och pussades. Vi behöver sådant också ibland. 

Men idag ska det handla om kärleksbrev. Jag får inte så många av dem och är verkligen inte bortskämd med dem, men när de kommer så sjunger ju hjärtat och man blir sååå lycklig. Sååå lycklig. 

Jag ska saxa ur dem så förstår du varför man blir så otroligt happy!

"Då gick jag i mål då!
Något lättare men framförallt piggare och starkare än vad jag har varit på länge. Resan har varit rolig och det har förvånat mig att jag inte har känt mig hungrig en enda gång Jag kommer fortsätta att leva så här. Det är ett förhållningssätt till livet, framförallt har kokboken inspirerat mig och jag har förbättrat mina luncher som har ett helt annat innehåll idag. Jag vill också önska er alla lycka till på er resa"


"Jag ville endast gå ner ett par-tre kilo - och det har jag gjort. Dvs jag ligger nu stadigt på min idealvikt!
Känner mig skitsnygg och supersund!!
Känner mig som när jag var 20 - och nu är jag snart 60!!!
Yuippiiieee!!!‍♀️❤️‍♀️‍♂️
(När jag var 20 var jag fotomodell o bodde i Paris, och var ”lite väl tunn” - Nu är min kropp Perfekt!)"


När man efter 8 veckor får dessa brev så blir hjärtat alldeles varmt och mjukt. Så jäkla tacksam att "mina" tjejer idag mår så bra och trivs med sina nya kroppar och framför allt är viktstabila. 
Att få känna sig "skitsnygg" vid 60 är väl inte en dag för tidigt tänker jag...

För snyggare blir man på något märkligt sätt.
Igår träffade jag ett par som tillsammans gått ned 18 kg (!) på 6 veckor. De åt tillsammans, peppade varandra och framför allt hade de båda två blivit så snygga när kroppen blivit lättare, värdena blivit så mycket bättre (han hade diabetes, det var därför de kom till mig) och det strålande om detta fina par. 

Kollo - jag är så himla taggad! 
Och till sist då, ja, jag är ju hemma i Stockholm i sommar och tänkte därför köra ett "kollo" för dem av oss som är kvar i stan och vill komma iform under tiden.
Jag kallar det för sommarkollo, eller hälsokollo. 
Min tanke är att erbjuda powerwalks, träning med gummiband, 7-minutes-träning utomhus samt såklart miniföreläsningar om hälsa, träning, vikt och hur du kommer i ditt livs form - på sommaren.
Mitt mål är att jobbbyxan (kjolen) ska sitta riktigt löst i augusti!
Vid regn och dåligt väder är vi på min mottagning vid Strandvägen i Stockholm, annars blir vårt gym, träningslokal och klassrum ute på det vackra Djurgården.
Jag planerar att köra månd/onsd/ fredag, med start kl 9.00 vid Djursgårdsbron, kanske börjar  vi med en kaffe på KMK först. Det är ju semester iaf...

Fast jag känner mig precis som Tigger i Nalle Puh, happy, happy, happy! 
 
Klicka här för lämna intresseanmälan!

kram, Cathrine







 

Min kollega, hopp och skuttfröken, Eva Berggren brukar säga att den enda träningen som gör någon nytta är den som blir av.
Klokt sagt..
Ungefär på samma sätt tänker jag när det gäller maten. Den enda nyttiga mat som blir uppäten är den som är god!
Allt annat kan faktiskt kvitta.
Hur nyttigt det än är.
 

Jag får ofta frågan om jag ”syndar” eller om det slinker ned någon glass någon gång.
Uppriktigt förvånad (och kanske en smula dum) ser jag nog ut, när jag svarar sanningsenligt, att det gör jag faktiskt inte. Av den enkla anledningen att jag inte är sugen på sötsaker, godis, bröd, mejeri eller annat som jag vet kroppen inte mår så bra av.
OM jag håller mig mätt, äter regelbundet, inte hoppar över några mål, och äter stora portioner så jag alltid är mätt och trygg.
DÅ funkar det. Annars inte.

Däremot så unnar jag mig ett glas vin till maten men är supernoga med att inte fortsätta efter måltiden och absolut inte ha mer vin hemma.
Samma sak med sötsaker. Mycket noga med att inte ha saker hemma som jag kan triggas att överäta av.
Men framför allt, det måste vara gott, och det måste vara kul.
Annars tröttnar min hjärna och går då automatiskt i baklås.
 
Kul är för mig flera olika saker. Det är kul när det smakar gott. Jag gillar chili, vitlök, ingefära och starka kryddor. Det är kul när det många färger och smaker, då blir min hjärna intresserad. Jag har alltså flera olika små högar/rätter på tallriken, även när jag äter ensam.
Det är kul när jag märker att kroppen svarar på maten genom att fungera bättre, prestera bättre och magen fungerar som den ska.
Jag får ont i magen, den blir svullen och gasig av gluten (mjölmat) och mejeri (mjölk, grädde, ost) alltså låter jag bli det när jag kan.
Det är enkelt att avstå det som jag märker att kroppen inte gillar. Jag vill ju ha en glad mage och en glad kropp som har glada och smärtfria leder utan ont från artros och annat tråkigt.
 
Allt det får jag ju genom att äta en kost som är antiinflammatorisk.
Det vill säga, jag undviker ris, pasta, bröd, potatis, socker (fruktos, laktos) och mejeriprodukter.
Men, jag äter också tillskott i form av gurkmeja och nyponpulver för att motverka artros. Jag äter extra vitaminer via ett kosttillskott i pulverform, jag äter även i pulverform kollagenprotein för hår, hud, naglar och nytt brosk i lederna. Jag tar extra probiotika i form av symbiotics från Food pharmacy.
Alltsammans rör jag ut i ett glas med funktionsjuice i form av 1 dl rå rödbetsjuice (sänker blodtryck) och 1 dl  lingonjuice (sänker blodsocker).
Detta tillsammans med D-vitamin, omega 3 och en skvätt MCT-olja sk bränsle för hjärnan.
 
Det ska vara roligt att äta nyttigt!  Annars kan det kvitta!
Cathrine
 
 

måndagmorgon, kl 08:13, (sovmorgon) på terrassen på Lavanta.

Hjärtat sjunger. Det låter som en hel svärm av kvittrande småfåglar i bröstet. 
Mysko, eller hur?
Hälsoveckan är slut och jag kan ärligt säga att det här är nog det bästa vi har gjort, Eva Berggren och jag.


Sitter på terrassen, i skuggan och funderar över livet. Lyckan över en son som hjälper, stöder, supporterar och numera arbetar med mig,  är en gåva och en välsignelse. en önskan som gått i uppfyllelse och en så stor välsignelse för ett litet mammahjärta.


Nu när hälsoveckan lider mot sitt slut och en efter en så droppar deltagarna av, en och en, och åker hem till Sverige (och Norge). 
Alla har fått göra en utvärdering av veckan, så jag tänkte att det var väl inte mer än rätt att jag också fick skriva en sådan...
So, here goes.  

Boendet på www.lavantahouse.com hos Margareta har varit helt magiskt. Letar du efter en stor villa att hyra till familj eller vänner är detta det mest perfekta du kan önska dig. Komplett med ett otroligt gulligt par, Hassan och Gulsa som städar, tvättar, lagar mat om du vill och pysslar om oss hela tiden. 
Margareta förgyllde dessutom vår morgon med ljuvlig yoga, vilket var ett perfekt sätt att starta dagen på. 

Träningen som Eva har satt ihop åt oss varje dag har varit så lyckad och så perfekt och passade alla.
Jag har kunnat följa våra deltagare under veckan och bokstavligt se hur de har smält bort under dessa otroligt roliga och ibland rktigt tuffa pass. 
Eva har också den unika förmågan att gå utanför sin comfortzone, och när något mer om ett vattengympa pass så sätter hos snabbt ihop ett åt oss, utan att ha gjort detta någongång tidigare i livet. jag kan dessutom lova att hennes mycket uttrycksfulla egna rörelser och miner var HELT obetalbara och vi vek oss dubbla i vattnet över hennes gester och inlevelseförmåga!!!

Våra utflykter har varit roliga - och utmanande. Fast inte alltid som man tänker sig. 
Tanken var bergsvandring och cykeltur. Så blev det också. när Eva och jag fick styra upp det. 
Vår turkiske guide hade kanske en dålig dag, men slutet blev i alla fall mycket lyckat. 
Den utflykt vi ordnade helt själva - båtutflykt med massor av sol, bad och god mat, blev helt perfekt. En skön vilodag i mitten på veckan, välbehövlig för både gäster och reseledare. .-)

Maten då, undrar du säkert? Hur gick det med maten? Jo, helt perfekt. Varje kväll lagade två av deltagarna mat med mig. Vi gjorde massor av spännade rätter, och lyckades på en timme blankt ro iland med en hel buffé av olika sallader, lagade gröna rätter, fisk eller kött och roliga såser och dressingar. 
Utmaningen denna vecka har varit att laga med utan mejeri, socker och gluten och det har vi lyckats med, med råge!! 
Jag har lärt mig massor av alla mina kockar och middagarna har varit fester varje kväll med färger, smaker och ibland oväntade kombinationer. Alltsammans med en turkiskt twist iform av kryddor och lite yoghurt. 

Ja, hjärtat sjunger verkligen. 
Nu väntar ett lugnt dygn för Eva och mig innan vi åker hemåt. Lyckliga i tanken på att snart få vara tillbaka i detta paradis i lilla lugna fina Yalikavak. 

Är du sugen på att hänga med oss till hösten, läs då gärna mer här.  
Vill du börja träna med Eva och komma i ditt livs form, så hittar du massor av bra info på hennes hemsida, www.takeyourtime.se 
Vill du börja smyga igång din vikt och hälsoresa, så titta gärna på onlinekursen, som du hittar här. 

Stor kram från Cathrine .

IMG_4239 IMG_4239

yalikavak, fredag, kl 06:57, med kaffe och utsikt. 

Sista dagen för hälsoresan närmar sig och man kan inte annat än nypa sig i armen och säga, jäklar så himla bra det blev! 
vi har cyklat, vi har vandrat, vi har tränat, vi har yogat - och vi har ätit massor av god (och nyttig) mat.
 

En klok god vän sa till mig att vill du berätta hur bra ni har det så låtsas att du berättar det för din syrra. 
(om du nu vill att din syrra ska hänga med, vill säga) och det vill man ju.
 
Det är fjärde resan Eva Berggren och jag gör denna typ av resor. Små, exklusiva men inte dyra, personliga och med en brinnande lust för det vi gör! Vi älskar nämligen rörelse lika mycket. Skriver man ordet träning, så blir det så flåshurtigt, men det rätta ordet är rörelse. Vi älskar nämligen att vara i rörelse. Gå, vandra, träna, simma, cykla, ja göra roliga saker med kroppen. Och det är vad vi försöker förmedla med dessa resor. Det kanske syns på bilden, föresten?  :-)
Som för övrigt togs på stranden i Bodrum där vi åt lunch i vattenbrynet efter 3 timmar underbar cykeltur runt staden, bergen och stränderna.   

Maten då, undrar du nu säkert, eller hur?
Vi äter gemensam frukost efter yogan, och där finns det något för alla. Massor av ägg, grönsaker och yoghurt. Inget bröd, men självklart både skinka och turkist fetaost. Massor av roliga nötter, frön, torkade bär och lite färsk frukt för den som önskar.
Lunch äter vi alltid ute på våra utflykter och det blir nästan alltid meze och sallad. gott, rikligt och bästa, godaste turkiska maten! Jag älskar alla de turkiska smakerna, massor av färska örter, citron, yoghurt, grönsaker och superfräscht!
På kvällarna sätter jag på mig förklädet och har matlagningskurs med två gäster i taget. Vi lagar då 8/800 inspirerat med härligt smakrik mat, massor av grönsaker i olika former, fisk, kött, kyckling och härliga såser utan mejeri och alltför mycket fett. 
Vi lyckas varje kväll göra bufféer som gör mig stolt och tårögd av lyckal. Så jäkla gott!

Känner du dig sugen på att hänga med på höstens resa, så kontakta gärna mig för mer info, eller läs mer här.
Vill du passa på att komma i form redan nu med hjälp av den goda 8/800-maten och mina bästa råd och dåd, så titta gärna på min lilla introfilm här och kör ett sommarryck med mig.
Allt är ju möjligt, det är du som bestämmer.

Nu är det dags för veckans sista goding. Vi packar snart ihop oss i våra hyrbilar och var iväg till fina Gumusluk och restaurang Limon, ett ascoolt hippechick ställe där vi sitter ute på en stor äng på tuffa gamla möbler. (låter superkonstigt, men det är såå fint och läckert. Men först blir det en tvåtimmarsvandring runt bergen, lite bad för den som önskar och sedan stor meze-lunch! 
Hurra!!!!
Cathrine 



















 

yalikavak, kl 06:58, i sängen, med en kopp kaffe..

Idag skolkar jag från yogan.
Jo jag vet att yogafröken tillika vår fina värdinna här på Lavanta house i Yalikavak, kommer bli ledsen.
Men hela min kropp skriker AJ!!!
Skönt, men ont. 
Träning har blivit min nya drog.
 

(men jag vill ju hinna hänga med er en stund)
 
Igår stod det "hopp och lek" på schemat för vår hälsoresa som jag och min kollega Eva just nu håller i undersköna lilla Yali. Vi hade hyrt en båt för hela vårt sköna gäng och dagen tillbringades i plurret! 

Men väl av båten kl 16.00, så hade vi en timme på oss innan Eva skulle dra igång sitt (ganska tuffa) träningspass på gräsmattan. 
De flesta av våra gäster valde att ta sig hem med biltransport men jag och Eva valde att gå den väldigt branta vägen upp till huset. 
Egentligen bara av en enda anledning. Vi visste båda två att våra kroppar behöver den pulshöjningen och konditionsboosten efter en hel dags stillasittande på båten. Bara och ta vattenflaskan och börja gå med andra ord! 

Låt mig då får berätta när Eva och jag var här för 2,5 år sedan för att reka inför vår första hälsoresa.
Det var i  november 2015 och inte alls så varmt som nu. Vi gick natiurligtvis både upp och ned från huset ned till byn. På vägen upp, i den sjukt branta backen så skuttar Eva förbi och upp för backen som en liten (och väldigt söt) bergsget. knappt utan flås heller.
Behöver jag berätta för er vem som flåsade, pustade, stannande, flåsade och trodde hon skulle dö? Moi...
Kondis visste min kropp inte ens hur det stavades till. 
jag förstod att det var dags för en radikal förändring i mitt liv. Inget mer puffande och pustande! 
Nu, 2,5 år senare så går Eva och jag upp för backen tillsammans, i samma takt och jag är självklart påverkad av den raska promenaden rakt uppåt, men det är inte obehagligt. 
Det som fortfarande spökar är de gamla tankarna. "det blir för jobbigt, det här klarar jag inte av". för så har ju min hjärna tänkt i hela mitt vuxna liv.

Så min tanke med detta inlägg är egentligen att ställa frågan, vad är det som hindrar din träning eller rättare sagt den träningen som inte blir av?
För som Eva brukar säga, den enda träningen som det är någon nytta med är den som blir av. 

I avsnitt nr 5 i min nya onlinekurs 8/800 pratar jag om träning och varför träningen har blivit så viktigt för mig. Du får också några väldigt bra råd om hur du skräddarsyr din kostym för att bästa passa din nya kropp efter en viktminskning. 
Glöm inte att det faktiskt går alldeles utmärkt att träna under tiden du går på 8/800 så länge du äter rätt saker och ger kroppen det den behöver.

Själv har jag, vid fyllda 60 (!) hittat till mitt livs bästa form. En sätt att leva och med en kropp som känns bra att bli äldre i. 
Kan jag, så kan du!  

Blir du sjukt nyfiken på vår roliga hälsoresa så hittar du mera info här.

Nu ska jag ta en andra kopp kaffe, äta lite äggröra sedan är det dags att ge sig av för dagens spännande träning, vi ska cykla mountainbikes i Bodrum. 
Rapport följer! 

Kram från en något ledbruten med otroligt taggad Cathrine








 

onsdag, kl 06:23, i lilla Yalikavak, Turkiet. Med kaffe och en utsikt som heter duga...

För dig som följer mig på sociala medier så vet du redan att jag är på det jag kallar för "hopp och skuttresa" med min superduktiga kollega Eva Berggren.
På papper kallar vi detta för en hälsoresa och det är just begreppet hälsa som jag tycker är så spännande, för det ordet betyder så otroligt mycket olika för oss alla.
Vad betyder ordet hälsa för dig?


För mig reviderades det begreppet helt och hållet för ungefär 1,5 år sedan. Det var när jag trött, svullen och rödvinsplufsig bestämde mig för att testa en ny metod som jag precis läst en bok om. Det var Michael Mosleys bok Blodsockerkoll som slog ned som en (välbehövlig) bomb i mitt liv. 
Jag la om kosten, inte för att den varit så förfärligt dålig eller onyttig innan, men det blev ändå en stor förändring när jag började räkna kalorier och till 100% skippade all ris, pasta, bröd, potatis, socker - och mejeriprodukter. 
Jag dalade sakta men säkert 10 kg på 8 veckor, och tog sedan de sista 2 kg under min 5 veckor långa pilgrimsvandring. 
Låt oss säga att jag började i januari förra året och var i mål med mitt (nya) liv till sommaren förra året. 
Ett år sedan nu. konstigt att tänka sig. 
Jag som trott att jag levt hyggligt hälsosamt ändå...  tidigare alltså. 

Förutom maten, den nya väldigt näringstäta maten, kosten med de stora mängder grönsakerna,( mindre vin)  så blev den stora förändringen egentligen kroppen och träningen.
För jag insåg ju snabbt att vid 59 års ålder så kommer inte kroppen att se ut som jag vill om jag inte hjälper den på traven.
Och det gjorde jag rejält. 
Många timmar av powerwalks blev det. Bästa träningen för hjärnan som behöver få tid att tänka och reflektera. Det lärde sig på kroppen och hjärnan på min pilgrimsvandring. 

Många timmar av hård fysisk träning blev det. Jag hittade till något som kallas för megaformers, eller Legree fitness, en hård form av pilates på bänkar som rör sig med fjärdrar som motstånd. Kolla gärna på www.theplacestockholm.se 
Otroligt spännande, utmanande och otroligt kroppsformande, för att säga det minsta...
(jag brukade kalla det för träningen från helvetet, som sedan kom att bli träningen från himlen för mig)

Varför har jag då gjort detta och framför allt varför skriver jag om det?
Ja, dels för att det i grunden förändrade mitt liv och för att jag äntligen hittat en kropp som jag trivs med och en kropp som jag är beredd att åldras tillsammans med. En kropp som ska bli riktigt roligt att åldras i. En kropp som är rolig att vara i och göra massa kul ihop med, och en livsstil som håller mig pigg, frisk, smärtfri och stark.
Egentligen i vilken ålder man än befinner sig i. 

Nu ska jag skutta iväg och göra morgonyoga på taket tillsammans med vår värdinna och yogaguru, och se solen gå upp över taket.
För smidighet står nu som nästa punkt på mitt program. 
Namaste!
Cathrine

För dig som undrar vad vi gör på våra hälsoresor, kan jag berätta att det står både bergsvandring, morgonyoga, cyckeltur längs havet och utflykter på programmet, läs mer här, vi har en resa till  oktober. 
För dig som likt mig vill hitta ditt livs form så kontakta mig, så hjälper jag dig gärna på vägen dit. Bor du utanför Stockholm så skypar jag gärna eller kanske vill du börja i lugn och ro med maten, då passar onlinekursen dig bättre. 













 

.fredag morgon, kl 07:02, med kaffe i sängen, på lilla brickan...

Om ett par timmar bär det av mot Turkiet och den första av årets två hälso och träningsresor. 
(det finns plats kvar på den andra i höst).
Men först tänkte jag ge er en rar liten historia om sonen och hur det går när man lyssnar på sin lilla mamma.


Sonen är 30 år och en stor kille. Tränar massor, går 1 mil om dagen och går på gym flera gånger i veckan. Lagt ned massor av pengar på dyra PT-råd om kost. Jag hjäpte honom att göra matlådor med mycket noggrant vägd mat enligt konstens alla regler. 
Ingenting bet på denna stora 100-kilos kille. 
Så för en månad sedan, utan att säga något till mig, så bestämde han sig för att testa 8/800 på egen hand. Han läste på själv, frågade inte mig om något, och körde 800 kcal i en månad. Träningen var densamma. 6 km på morgonen och 6 km på kvällen. Hård gymträning 3 ggr/vecka. 
En månad senare ser han ut som hälsan själv. Mår bättre, sover bättre, trivs med sin nya 7 kg mindre kropp och är tillbaka i sina gamla jeans. 

Så, det funkar att träna trots att man äter mindre mängd energi. Kroppen använder det bränsle den går och bär på. 
Man tappar olika mycket beroende på ålder och kön. 
Bra mår man oavsett.

En glad och stolt mamma får man på köpet!
 

 

Tidigt på morgonen, 06:01, med kaffe på lilla brickan, i sängen.

Det är tidigt på morgonen men jag kan inte sova. 
Ligger och tänker på hur roligt det är att det går så bra för så många som testat metoden, 8/800. Inklusive jag själv.
Tänker på hur många jag hjälpt att bli friska och pigga igen efter att ha gett upp om sin hälsa. 
Glad över den fina present jag fick av nöjda klienter igår. 
Tänker på hur gärna jag skulle velat träffa Michael Mosley som kommer till Stockholm på söndag för en  diabeteskonferens.
Tänker också på hur otroligt populär hans och min metod blivit på senaste tiden och hur många som känner sig kallade att kopiera den.
Och på kuppen ett par stycken som valt att ondgöra sig över den på sociala medier. 
Det betyder ju bara att det funkar!  Hurra, tänker jag! 


Jag brukar säga, 800 är Mosley och 8/800 är min vidareutveckling av metoden. Den metod som jag valt att varumärkesskydda, och som går ut på att likt Mosley äta en näringstät kost på 800 kcal under åtta veckor. Min tvist på det hela är att även utesluta mejeriprodukter för att verkligen låta tarmen läka och bli frisk från all komjölk, grädde och ost. 
Det blir som att skicka sin lilla mage och tarmar på spa. De blir så friska och glada!

Jäklar så bra det funkar! Alla mina klienter, och det har blivit ett par hundra på detta senaste år, har i lagom takt dalat med ca 1 kg i veckan i 8 veckor. En del går ned mer, andra något mindre.
Jag har online, haft kontakt under 9-10 veckor  med ett underbart par som tillsammans gått ned 26 kg. Så glada, pigga, fina och friska de blev! ( de såg dessutom väldigt nykära ut på bilderna) 

Det som är lika för alla, är alla hälsoeffekter man får genom att äta så nyttigt och näringstätt. Det är egentligen hemligheten bakom hela metoden. Du får i dig massor av grönsaker, fisk, kött och ägg. Din kost blir fiberrik, näringstät och innehåller massor av mat som gör gott för din kropp. Den är ju dessutom naturligt antiinflamatorisk och jag ser ju resultat på just det varje dag på min mottagning. Klienter som blir av med värk i leder, inflamerad bindväv, får en mage som fungerar, sover bättre och får ett humör som är på topp!
Alla blir glada och och så himla snygga ( tack vare att man undviker mejeri som slammar och slaggar igen kroppen). 
Sedan är ju de uppenbara hälsovinsterna såklart ett lägre blodtryck, ett bättre kolesterol och stabilt lågt blodsocker. Allt det som tillsammans kallas för det metabola syndromet. Vårt tids folksjukdom.
Utmärkt mao för de flesta av oss!  
jo, glömde jag nämna det vicerala fettet, det fett som ligger inne i buken, runt organen, det fettet blir du ju också av med på köpet. Bara goda hälsoeffekter med andra ord!

Så, det är ju egentligen är det ju inte ett dugg konstigt att metoden blir kopierad och att man plötsligt ser många sk bantningsgurus som börjar marknadsföra Michael och min metod. Inte konstigt alls!
Och jag tänker såhär, ändamålet helgar medlet. Det viktigaste är att så många blir friska och pigga igen. 
Så, tillsammans kan vi göra nytta. Både dem som kopierar min metod - och vi som får jobba med den, på riktigt. 
Till hösten tänkte jag börja utbilda riktiga licensierade hälsocoacher, som blir specialiserade i just 8/800.

Vill du testa metoden, tryggt och säkert hemma i din egen soffa, så har jag nu spelat in och skrivit ned hela metoden åt dig, under åtta program. Du får massor av hjälp, stöd, recept och pepp. Det finns även en sluten FB grupp ( 8/800 med Schück och Mosley) med över 800 medlemmar dit du kan ansluta dig för tips, råd och frågor. 

kramkram! 

Nu ska jag sätta mig en timme och göra min egen hemläxa, sonen har nämligen skickat mig ett antal länkar om hur sociala mediet fungerar, (himlar lite med ögonen) och som jag lovat att jag ska läsa igenom. 
Sedan blir det packning inför Turkiet och årets första Hälsoresa imorgon! 
Som jag längtar till lilla fina Yalikavak. 

7 minutes är nu installerad. men ännu inte skuttad till! Men nu ska det bli ordning även på det. 





 

Med ett vandringssuget hjärta...

Caminon kallar..
Vi är många, nästan 5.000 svenskar som är med i FB gruppen "Camino de Santiago - swedish pilgrims."
Vi som längar dit, längtar tillbaka och drömmer om vår nästa Camino.


Jag får ofta frågan, vad som är så magiskt med pilgrimsvandringen till Santiago.
Det närmar sig årsdagen för tiden förra året då jag gav mig iväg på min 80 mil långa vandring under 5 veckor tvärs över Spanien.

Vid jultid förra året var jag ledsen, låg och dumpad efter ett långt förhållande. Min kloke son kastade en snabb blick på sin ledsna lilla mamma och konstaterade torrt, det är dags för ett litet äventyr för denna mamma, det är faktiskt hög tid för ditt livs äventyr, lilla mor.
Sagt och gjort. Vi köpte kängor och började att gå.
Han kom och hämtade mig varje morgon i tre månaders tid och såg till att jag kom i form igen. Morgon efter morgon.
När det närmade sig tid för avresa så tjatade han tills jag verkligen köpt min enkelbiljett till Paris för vidarebefodran med tåg till Biarritz och lilla bergsbyn St Jean Pied de la Port. 
Jag kan verkligen inte med handen på hjärtat säga att jag just då, där i det ögonblicket var så supertriggad på vandringen. Jag var rädd för vad som skulle komma av härbärgen, sovsalar, snark, prutt och delad dusch och toa. 
Ganska rejält skakig faktiskt. 

Första veckan är milt sagt en pärs. En rolig upplevelse med alla ingredienser i form av nya vänner, nya natthärbärgen varje kväll, blaskiga bönsoppor, såriga hälar, värkade rygg, blåsor och extremt tidiga mornar. 
Och alldeles, alldeles underbart. 
Friheten, vidderna, scenerierna, ödmjukheten, glädjen,vänskapen, stoltheten...
Alltsammans och allt på en gång. 
De fem veckorna swishade iväg, den ena efter den andra som pärlor på ett band. 
Varje vecka helt olik den andra. Alla helt galet underbara och helt galna. Och oförglömliga. 
Det går fortfarande inte en dag utan att jag längtar tillbaka till den livet. Det enkla, glada endorfinhöga vandringarna och kroppens egen inneboende kraft. 

I höstas hade jag förmånen att få vandra med ett gäng damer (och en herre) för tidningen Taras räkning och upptäckte där att en veckovandring från Sarria till Santiago blir helt perfekt som smakprov för den som vill testa på Caminon. 
Vi bor dessutom i fina enkla hotell och får får packning skickad mellan vår nattlogi.
På stående fot bestämde jag mig där och då att börja göra dessa vandringar på egen hand, och nu är det ett faktum.
Så i höst gör jag två vandringar, och nu finns det bara 2 platser kvar på den sista turen, 24-3/8. 
Är en av platserna din? Vill du vandra med mig? läs mer här.
kram, Cathrine







 

måndag, kl 06:18, i sängen, med kaffe ( en och skvätt MCT-olja, sk Brain fuel i kaffet)


Jag erkänner det gärna. Man är inte 50 längre!
Liite mör är man allt efter en intensiv helg med utbilding/kurs för ett helt stort gäng blivande näringsterapeuter hela helgen - och nu måndag morgon är det jakt mot klockan för att vara på jobbet kl 08.00!
Jag har bara en fråga just nu, när farao tränar man???


Sköter iaf maten på jobbet, även om det ofta blir sk plocklåda från butiken, men även det kan bli väldigt bra, med rätt val..

Som ni kanske minns så har jag pratat mycket om Michael Mosley och hans metod som jag numera både följer och gjort till min egen, det jag kallar 8/800. (varumärkesskyddad är det nu också gudbevars, men jag vet faktiskt inte hur man skriver ett pyttelitet TM bakom siffrorna, så det får vara just nu). 
Hur som