Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2017 > 08

2017-03-06 11.14.50 2017-03-06 11.14.50

torsdag, 31 augusti, kl 06:06. 
Kaffekoppen på trygg plats på lilla brickan jag köpte på Gotland.


Idag tänkte jag skriva om hud och varför det är så viktigt med beröring.
(hade tänkt skriva om bajs och magen, men väntar med det till nästa vecka. Ok?)
 Illustrationen är ett par år gammal och kommer från en kalander jag var med i för ett par år sedan, för 1.6 miljonersklubben. Hur jag kom på tanken att sätta på mig Camilla Thulinunderkläder och kockrock är idag för mig ett stort mysterium, men då verkade det fullständigt logiskt. Miljön är salig Cuckoo på Artillerigatan, mitt dåvarande vardagsrum vid den tiden. 
Nåväl.
Tanken är nu att det ska handla om det härliga hormonet oxytocin som skapas vid beröring och som får oss att må bra. Den minskar rädsla, aggresivitet, stress, ångest, depression och smärta och hjälper oss att stärka relationer.
Detta glädjehormon utsöndras vid beröring, vid förlossning, när vi får massage, när vi kramas och när vi känner hud. När vi blir berörda, kort sagt.
Nyckelordet för att kroppen ska dra igång sin oxytocinproduktion är tillit, så snart vi får kontakt med någon vi känner värme, känsla och förtroende för och vill oss väl, så startar kroppen mekanismer.
Hormonet påverkar hjärnan som i sin tur triggar igång våra belöningssystem, serotonin och dopamin, våra lyckohormoner. 

Ganska härligt, eller hur?

Vi vet av sorgliga studier att små barn, de små barnhemsflickorna i Kina kunde dö i brist på beröring och den lilla flicka som låg i sin spjälsäng närmast dörren och lysknappen och därför fick en klapp på huvudet hade större chans att överleva - tack vare den lilla beröringen. 

Små barn blir lugna och somnar när de blir upplyfta och burna, vi vuxna gillar att kramas och när man har träffat en ny människa som man tycker om vill man gärna bli kramad och gosad med. 
Beröringen förstärker vårt lyckotillstånd. Och bekräftar det vi känner. 

Jahaja, säger du... vad hjälper det mig då? Här hemma är det bara en sur gubbe som verkligen inte vill pussas, eller kanske lever man själv och då blir det verkligen inte mycket av den varan...
Nä. Helt sant. Då får man lov att skapa den själv. Både genom egen beröring, att smeka och smörja sig själv med bra kräm/olja. Jag går över hela kroppen varje dag med kokosolja eller bioolja från Apoteket. ( du vet väl den där superoljan som hjälper huden att  hålla sig ung och spänstig?)
Det hjälper också att ta regelbunden massage eller helt enkelt att kramas. 

Jag var på en date i förra veckan med en härlig man som tillbringat en hel del tid i Indien och även studerat på Baravara här i Sverige. 
Vid vårt första möte så fick jag en härlig lång kram, av en fullständig  främling. Inget sexuellt eller opassande, bara mycket varmt och vänligt. Det satte tonen för vårt samtal och promenad och jag kände värme och tillit. 

På mottagningen försöker jag också passa på att krama mina klienter så fort jag kommer åt (!). Jag håller gärna i arm eller axel när klienten går och försöker om det är lämpligt att få någon form av kroppskontakt på ett bra och passande sätt. 

Jaha, vad vill jag då komma med detta?
Well, egentligen bara hur bra man kan få sig själv att må, bara genom att låta sig beöras och hållas i. Det behöver verkligen inte vara av någon som helst sexuell karaktär även om det också är väldigt roligt naturligtvis, men en vänlig kram eller beröring räcker så gott. 
En lååång kram hälsar Anette, minst 20 sekunder ska kramen vara!!!
Och man mår så bra. 

Vidare så ska jag nu trotsa regn och rusk och bege mig till duktiga näringsterapeuten Marlene Gustawsons mottagning på GI boxen och prata om min egen hälsa.  Det ska bli spännande, eftersom jag gjort detta regelbundet under många år och både jag och Marlene är mycket nyfikna på hur det står till och har något förändrats över tid och med den livsstilsförändring jag har gjort senaste året. 
Är du nyfiken på mer om det så kontakta mig gärna!

Mer då?
Ja, nya kvällskursen sparkade igång igår kväll, tio nya härliga kvinnor som kliver på detta roliga 10 veckors tåg mot bättre hälsa och må bra.
ikväll är det dags för en grupp tjejer som börjar en Steg 2, Fortsättningsgrupp i 8/800 där vi fördjupar oss i enskilda frågor i detta ämne. 

Ha en bra torsdag! 

















 

onsdag kl 06:44. sent, för att vara mig, men jag märker att jag blir seg i huvudet av magnesium. måste ta det tidigare på kvällen...
Löst mitt kaffepyssel, tar med en liten bricka och ställer koppen på istället. Jag är ingen McGiver precis...suck. 

Funderar just nu väldigt mycket på det där med att våga släppa sargen och en gång för alla få fokus på hälsan istället för vikten. JAG VET att det inte är enkelt men det måste f-ing gå! Jag ger mig liksom inte förrän alla fattat!

Vi måste helt enkelt få ett nytt fokus. Jag äter rätt, jag tränar rätt, jag lever rätt. Jag är min egen väg.
Vikten är en bonus på det. En bekräftelse på att det jag gör är rätt. 
 
Jag träffar hundratals människor som söker sig till mig för att gå ned i vikt. För det gör man ju onekligen om man följer Mosleys och min metod och äter 800 kcal under en period. 
Inga konstigheter med det. 
Men det jag ständigt predikar och kommer fortsätta att prata om tills jag är blå i ansiktet är det faktum att den viljan och önskan måste komma ifrån perspektivet hälsa. Inte vikt. 
För Dr Michael Mosleys metod går ut på att primärt få ordning (läs sänka) sitt blodtryck, blodsocker och kolesterol (blodfetter). Vikten blir sedan en ad on effekt på det.

Med denna livsstil följer naturligtvis även en nedskärning av alkohol (ett glas rött vin är 120 kcal) och även det påverkar ju vår hälsa och välbefinnande.
Det är så roligt att se mina klienter, de som går på kurserna, efter 2-3 veckor är de så rosiga och friska om kinderna och det hänger till viss del ihop med mindre alkohol, men självklart även maten.
ALLA ser piggare ut, alla ser friskare ut, alla mår bättre. 
Klart att de är glada om de dessutom kan röra sig mer och orkar mer då kroppen slipper släpa runt på de där extra kilona som tynger ned.  

Fast sedan kommer vi till en bit till som jag inte hade med från början, nämligen glädjen. 
Jag har inte riktigt processat klart detta faktum och tar självklart tacksamt emot input från er. Vad är det med denna livsstil som gör människor så glada?
Ökat näringsintag? Det faktum att vi gör något positivt för våra kroppar och skickar signaler till hjärnan om detta? Att jag gör mig själv gott? 
Är denna kost en ren "brain fuel" mat för hjärnan? 
Jag vet faktiskt inte. Men jag ser ju hur jag mår och hur de som gått kursen mår.
Happy, liksom. 
Jag vet att min Caminoupplevelse adderar till lyckan, men det är lika mycket kosten, som den upplevelsen. 

Nåväl. Mitt inte så himla enkla budskap är därför, våga vägra banta. Inte en bantingskur till, inte ett pulver till, inte en kur till, inte en metod till! Våga vägra banta en gång till. Försök istället att satsa på en livsstil för livet. En hållbar livsstil, som faktiskt funkar. Själv är jag nu viktstabil sedan januari och mår så bra och orkar träna massor. 
Tricket är att satsa på en näringstät kost, packad med massor av grönsaker, grönsaker, grönsaker, samt lite fett och protein. Undvik ris, pasta, bröd, potatis, socker och helst även mejeri. 

Försök istället att bygga för det goda livet. Bygga din kropp för en bra framtid. En kropp som håller sig frisk, pigg, stark, glad. En kropp som inte gör ont, för vi slipper sådan mat som gör kroppen illa och gör att den värker och gör ont. 
En kropp som gillar att träna, en kropp att hålla sig ung i, länge och bli gammal i på ett bra sätt. 
 
Innan du börjar ruska på huvudet och himla med ögonen så säger jag direkt, det är inte enkelt. Inga varaktiga förändringar är enkla i början. Vi klarar av det under tidsbegränsade perioder för då tror våra hjärnor att de snart ska få äta som vi gjort tidigare. 
Hu så hemskt om jag inte får äta sushi och pasta och söta efterätter mer i mitt liv...
Det får man visst det. Fast inte hela tiden. 

Så, nu ska jag sluta predika. 
(jag blir faktiskt väldigt trött på mig själv mellan varven.)
Jag har jagat ut en väninna på Djurgården och hoppas att hon orkar långa rundan. 

Just nu planerar jag för uppstarten av ytterligare en kvällskurs. 
Det är just nu väntelista, och jag tror att jag drar igång en kurs på tisdagskvällar.
Sedan är resan till Yalikavak utanför Bodrum spikat och vi reser 25/5-3/6 nästa år.
För mer info och annat som du vill fråga om, klicka här!
Stor kram och trevlig onsdag!
Cathrine 

















 

Tisdag, kl 06:16. kaffe på hyllan, det kommer att behövas eftersom jag bokade träningen från helvetet kl 07.30 vid något mycket sinnessvagt tillfälle...
Här bredvid ser du bild från träningen som kallas för Becore, kolla gärna deras hemsida, www.becore.se. 
jajamänsan! 
Det är precis så svårt som det ser ut att vara!


Jag ska fatta mig kort idag eftersom den nya layouten på sidan är så himla snygg, men jag ser inte vad jag skriver för alla linser och bönor...
(så om det är mer felstavat än vanligt så beror det bara på att jag faktiskt inte riktigt ser vad jag skriver..
Fast det är tydligen bara jag som ser grönsakerna när jag skriver, den färdiga bloggen är fortfarande vit..
Detta måste vi nog fixa idag.

Happy 1.
Ville egentligen bara berätta att det går framåt med nya kliniken och glädjen att få jobba tillsammans med Mia Lundin och hennes otroliga crew av läkare, barnmorskor, terapeuter och gynekologer är stor. Jag är så ödmjukt glad och tacksam för denna unika möjlighet och härliga korsbefruktning av skolmedicin och komplementärmedicin. 
Vi planerar att öppna nya kliniken Her Care i början på nästa år i Sofiahemmets lokaler. 

Happy 2.
Vidare så rullar nu två kvällskurser i 8/800 och onlinegruppen är i full gång med ett gäng härliga tjejer som under en månad betalaren mindre summa summa för en sluten onlinekurs på FB. Väldigt roligt. 
Trycket på den nya metoden 8/800 är stor och det är så himla roligt att få följa män och kvinnor som bestämt sig för att ta tag i sin hälsa och vill förbättra sina blodvärden, blodtryck och blodsocker. 
Att man på köper dalar med ca 1 kg i veckan är en sk add on effekt. 
På kvällskursen har jag just nu en tjej som gått ned 5 kg på två veckor och äter så mycket mat på 800 kcal genom att vara smart och utnyttja de råvaror som innehåller små mängder kalorier och tänka rätt!
Ett lysande exempel på det är det hon berättade i gruppen igår. Hon var på kräftskiva i helgen och där bjuds riktigt på hemlagade Västerbottenspajer, nybakat doftande bröd, och naturligtvis härliga desserter till efterrrätt. 
Min klient hade i förväg bestämt sig för att bara äta kräftor och "loggade" i förväg in den mängd kräftstjärnar hon skulle äta och höll sig till det.
Nästa dag, trygg och säker efter sin "enligttplan" lyckade kväll, så testade hon att "logga in" räkna ihop den mängd kalorier hon skulle fått i sig om hon ätit som hon skulle gjort tidigare på en kräftskskiva och kom upp i ganska uppseendeväckande siffror, nämligen nästan 4.000 kcal, på en vanlig kräftskivekväll...
Både jag och gruppen blev ganska bleka om nosen kan jag säga...

Nu ska jag hoppa upp och leta reda på lite rena träningsgrejor och skutta iväg till träningen från helvetet. Jag vet detta helt säkert då det är Tony som är ledare för detta pass, och hans upplägg är inte att leka med...
Men gissa om jag kommer bli glad och stolt efteråt när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt!
stora tisdagskramar från grönsakslandet!!!










 

2016-06-23 12.58.27 2016-06-23 12.58.27

fredag 25 augusti, kl 06:18.
Kaffet står på hyllan. Håll tummarna. Lakanet är ju trots allt rent och nytvättat...

 

Det går fort nu. Det är väl det enda man kan säga just nu...
Hela 8/800 rörelsen som jag skapade där i vintras på Mallorca, under den där filten när jag var så ledsen. Den flyger nu..

Ja, ni minns ju. Ni som varit med från början...
Nu finns det redan två böcker, stort tack till Expressen för det. Hoppas bara att de fattar att den redan tagit slut på Adlibris. Just nu skickar jag ut av de få ex jag själv har till dem av er som hör av er.
Igår gjorde jag en sk livesänding med Expressens stora hälsosajt Hälsoliv. Det gick jättebra och jag tror att jag fick en möjlighet att berätta om 8/800 och alla dess hälsofördelar, vid sidan om vikten. Och det är hela tiden min ständiga käpphäst. Det är ingen idé att försöka gå ned i vikt om inte hälsan är i fokus. 
Punkt.
Det finns också en numera ganska stor grupp på FB som är gratis, och där hjälps alla åt med tips, idéer och pepp till varandra. Det är den snällaste, vänligaste och varmaste grupp jag någonsin sett på FB. Är du ännu inte medlem så är du varmt välkommen till "8/800 med Schuck och Mosley". Ansök så släpper jag eller Karoline in dig! 
Sedan har jag sedan en dryg vecka (två veckor på måndag) sjösatt en betalplattform på FB, en sluten hemlig grupp för en mindre grupp som aktivt jobbar med vikt och hälsa i fokus. Där får man en personlig coaching varje dag, svar, tips, pepp, bild, filmsnuttar. Där kan du vara med per månad. Du betalar en mindre summa för en månads medlemskap. Nytt och spännande. iaf för mig. 
Sedan är det ju kvällskurserna här på mottagningen och där finns det en plats på den grupp som börjar på onsdag i nästa vecka. 
Nästa vecka sjösätter jag dessutom en Fortsättningsgrupp för dem som gått hos mig tidigare. Där finns det också platser kvar.

OCH NU! Äntligen blir det en resa igen!!!
Jag och min underbara vän och PT Eva Berggren( det är vi två på bilden)  planerar nu en 8/800 resa till ljuvliga Yalikavak i Bodrum nästa år, i slutet av maj!
Det blir en vecka av härlig mat, underbar miljö, fantstisk träning och roliga upptåg. Den resa vi gjorde dit förra året är nog det bästa jag gjort när det gäller hälsoresor. 
Jag är såååå lycklig att få åka tillbaka till denna magiskt vackra och inspirerande plats!
Vi ska laga nyttig och rolig 8/800 mat tillsammans. Träna i lagom takt tillsammans, yoga på mornarna med vår härliga värdinna Margareta och göra utflykter, en dag med cykel, en dag på båt. osv. 
Så jäkla kul helt enkelt!
Så, är du nyfiken på något av mina alla 8/800 projekt eller vill påbörja din egen vikt och hälsoresa, så kontakta mig så sätter vi igång! Genast!
Stor kram och trevlig helg!

Själv ska jag på nästa kurs i regi av Mia Lundin nu i helgen och känner mig visserligen otroligt stolt, glad och tacksam över möjligheten att få vara med i hennes grupp inför uppstarten av kliniken HerCare för kvinnlig hormonhälsa. 
Men också en gnutta sliten, för det är mycket jobb och lite för lite "hopp och lek just nu" Eller bara sova...

Dessutom för dem som undrar, så har jag gjort en sk pudel (!) och bett om ursäkt till dem som kände sig påhoppade här på bloggen härom dagen. 
Truly sorry. 
(but there is always a reason, and we all know that...)

Men jag känner mig så rik och bortskämd på goda vänner och underbara möten. Jag äter nästan varje lunch eller middag med en god vän, och är nästan varje dag ute och går långa promenader med goda vänner. 
Det är en ynnest, en gåva och en glädje att få vara i bra vänners närhet. 
Bra energi. 




 

2017-05-23 13.23.38 2017-05-23 13.23.38

onsdag, 23 augusti, kl 06.18, med kaffe på hyllan och ännu inget i sängen. (kaffe alltså)


Vilket iof är synd, men inget som behöver forceras eller är speciellt akut..
jaja, ni vet vad jag menar...

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om att laga mat med höfter och nypor. (varför vill jag skriva höfter, nypor och rumpa hela tiden..)
Kan möjligen bero på viss distraktion, även om den inte kommer från sängen. :-)


Ok, here goes...
Jag läste ett inlägg på sociala medier igår, någon hade kokat en soppa på kräftskal och någon annan frågade om det var ett recept som jag skrivit för många år sedan, och jag var taggad i inlägget. 
Jag minns inte soppan eller artikeln, men vet ju såklart hur man gör en god kräftsoppa. 
Det sitter i ryggenmärgen liksom. Eller i nyporna, dvs händerna. Eller i minnet, såklart.
Det är aldrig några recept som behövs när jag ska laga mat. Allt sitter  där...fastklibbat i hjärnan liksom. 
Du kan väcka mig kl 03 på natten och jag kan ställa mig upp från sovande och laga en perfekt rätt, från scratch. 
Vad det nu ska vara bra för, egentligen.
När sonen var liten så kunde han låtsas att han var på restaurang och hitta på allt möjligt konstig som han tyckte vi skulle ha till middag. Det hade vi också.

Vilket är väl på gott och ont då får man väl genast lov att tillägga, för  jag är tyvärr en vanemänniska och äter i stort sett samma sak jämt, vare sig jag är på krogen eller äter hemma själv. Eller har gäster, för den delen...
Gud, så tråkig jag låter nu. Men jag vet ju vad jag gillar. suck. 
Och tycker dessutom alltid att min egen mat är godast. Handen på hjärtat. 
Herregud, blev man inte hembjuden till folk speciellt ofta tidigare, så lär man väl ALDRIG bli det nu.  
(gud så dum jag är)
Jag gillar att utmana min själv och försöka få kylen att räcka så länge som möjligt. Dessutom äter jag nästan aldrig annat än vego när jag är ensam hemma. 
Så det blir ju nästan alltid samma variant av lantbuljong, grönsaker, glasnudlar och kimchi. Jag älskar ju det, men ser helt klart att det finns utrymme för variation.
en bit kyckling eller lax i soppan. 
Äsch, jag skojar bara.

Men väljer därför att avsluta bloggen idag med ett recept på något jag gillar, kanske gör du det också! 

Here goes: 
ur nya boken 8/800, som finns att beställa på Adlibris.

Lax och nudelsoppa

Här kan man leka hur mycket som helst med asiatiska smaker. Lite röd currypaste, lite chili, lite kimchi, lite sesamolja, färsk koriander… här kan man leka med dessa goda smaker. 
Nudlarna kallas konjaksnudlar och är helt ”kostnadsfria”. 

1 portion

50 g färsk lax
100 g nudlar
2 dl färska grönsaker i stavar, tex morötter, blekselleri, sugarsnaps, kimchi
”asiatiska smaker” t.ex. 1 tsk färsk riven ingefära, lite finhackad chili, ½ tsk sesamolja, 1 krm röd currypaste
färsk koriander
4 dl lantbuljong

Skär laxen i kuber. Skär grönsakerna i fina stavar eller bitar. Koka upp buljong och de ”asiatiska” smaker du gillar. Låt sjuda i 5 minuter. Lägg sedan i väl avrunnen och avspolade nudlar samt lax. Låt sjuda i 5 minuter till och servera med färsk koriander.

150 kcal 

 

2017-08-06 09.41.33 2017-08-06 09.41.33

Tisdag 22 augusti, kl 06:08, i sängen, med kaffet. Håll tummarna så jag inte spiller idag..

Idag får det gå undan lite för jag ska ut och trampa runt Djurgården nu kl 7. 

Sedan är det tillbaka till skolbänken och ytterligare en dag av utbildning i funktionsmedicin av otroligt duktige Jonas Bergqvist. 

Det jag är med om nu är en väldigt kompetent uppstart av Mia Lundin och hennes klinik som snart startar i Stockholm, och där jag kommer finnas med i det sammanhanget. 
Det hon gör nu är ju att kallibrerar allas kunskap så vi alla har samma kunskaps och värdegrund. Så klokt. 
Behöver jag tillägga att jag lär mig massor som självklart spiller över på mina klienter?
Igår hade jag lång föreläsning för min Mosley grupp IRL (i verkliga livet)  om kosttillskott och ALLT jag lär mig nytt hos Jonas. 
Är du också nyfiken på hur du kan må ännu bättre med hjälp av tillskott så hjälper jag dig gärna! Klicka här för kontakt. 

Nåväl det jag hade tänkt skriva om idag handlar om något jag var med om i går morse när jag var på väg hem från Becore träningen. Jag såg en vacker kvinna i en väldigt snygg lång kjol och en machande grön jacka. Jag kunde inte hålla mig, eller vill egentligen inte hålla mig, så jag sa spontant och högt till henne där i Karlavägens allé," - Så snygg du är! Vilka läckra kläder du har och shit vad de klär dig bra!" 
Bara sådär.
Klart hon blev glad och vinkade, glatt smickrad. 
Det jag funderade på efteråt är vad som har hänt med mig. Sådant gjorde inte jag förr. Sådant tänkte jag förr. 
Inte nu längre. Nu säger jag allt. I princip. På gott och ont får man väl då tillägga. 
Den här nya, det jag kallar för en mild  "touretten" blir väl inte alltid lika lyckad...speciellt inte härom kvällen när jag glatt frågade exsambons nya flickvän om sommaren varit bra, eftersom hon såg så glad och "välmående ut". Nu gjorde hon ju visserligen det, och exsambon hade glatt berättat hur han gött henne under sommaren. Hmmm.. undrar vad det står för när män omedvetet göder sina flickvänner...
Nevermind. 

Jag tänker så här, vad har jag att förlora på att säga till dig att jag tycker om dig, att du är vacker eller hur fin du är i håret, eller hur snygg den där klänningen är på dig.
Jag säger samma sak till män också, för den delen. (skippar det om klänning,oftast)
Jag går fram till turister och frågar om de behöver hjälp med vägen om de tittar  på kartor, jag ger komplimanger till söta unga servitriser med fina tatueringar  eller extra långa lösögonfransar, osv..
Denna sommar har jag fokat på folk som jag tror vill ha ett porträtt tillsammans, inte bara separata bilder på varandra. då går jag fram och frågar och tar en bild på dem tillsammans..
De blir jätteglad. 

Oftast gör vi ju andra glada genom att säga något snällt vi tänker. vi blir ju oftast glada bara att bli tilltalade. 
Jag blev själv väldigt glad i juni när jag gick Caminon och blev tilltalad. 
Själv så började jag samtal med vem som helst, och det ledde nästan alltid till underbara möten, glada blickar, härliga korta eller långa samtal. 
Möten. Underbara möten. 
Korta eller långa. En blick, ett möte. Någon som blir glad. 
Att göra någon glad. Inte bara tänka det. Göra det.

nu rusar jag mot mitt möte på Djurgårdsbron!!!




 

måndag morgon, kl 06:19, med kaffe på hyllan, i sängen.
Tyvärr gick inte balansakten lika bra som vanligt. Tvättstugan ikväll.
Bra helg. Jobbigt att sitta i skolbänken. Svårt att koncentrera sig i 8 tim i sträck...
Jag fick en så bra fråga igår kväll, om ödmjukhet och tacksamhet. Är det en färskvara?
Jag ska, som det ser ut just nu iaf, börja jobba med hormongurun nummer ett, Mia lundin. Min roll på hennes nya mottagning blir i egenskap av samtalsterapeut med min vanliga "inriktning", kost, hälsa, vikt. ( eller snarare när just dessa bitar saknas i mitt liv).
Det är roligt och utmanande och jag längtar efter ett sammanhang. Just nu går vi en fyra dagars näringsterapiutbildning hos Jonas Bergqvist. Underbart bra och roligt. Stooor tacksamhet på det!
Det verkar som min dator gick att rädda, ska få komma och hämta den från mac sjukhuset idag. Hoppas den minns mig...
( en jäkla massa ödmjukhet och tacksamhet på det, folks)
Jag träffar en jäkla massa människor, nya människor. Dels tack vare Tinder och dejtande. Men också tack vare Caminon och det faktum att om du reser själv så tvingas du kommunicera med andra människor. Det blir ju liksom så mycket roligare då... så numera pratar jag med alla, jämt.
Allt som sägs är ju som bekant inte så kul, men lyssnar man så hör man ju det man ska höra.
Så igår, iaf, så träffade jag en ny människa och hade en bra middag tillsammans. Bra samtal.
Jag märker själv hur gärna jag fortfarande pratar om Caminon. Jag vill mkt motvilligt kliva ur min Caminobubbla. Min safe zone.
Funderar på om det är så enkelt som bara det? Jag fick ju som sagt frågan under middagen igår om ödmjukheten och tacksamheten är en färskvara och om inte, hur får man den att stanna kvar. Och ändå kliva ur bubblan. Hänger du med?
Inte helt solklart, det erkänner jag.
Jag ska försöka förklara ( iaf för mig själv). Tänk om det skulle vara så att orsaken till min motvilja att kliva ur bubblan är en rädsla att förlora det nya ( och mkt bättre) perspektiv jag fått) tänk om Caminoglasögonen går sönder när jag kliver ur?
Hur ser detta nya perspektiv ut då? Ja, det handlar ju för mig om en nyfunnen ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Den där sockerdricksglädjen. Bubblet.
Det vill man ju för allt smör i Småland INTE förlora. Jag menar, herregud, det tog ju 50 år att lista ut...
Fast det är kanske just därför jag tatuerade mig? För att ständigt, varje morgon jag vaknar, påminnas om just detta...
Då kan det ju aldrig bli en färskvara. Hoppas man lite stillsamt.
Så vad blir då svaret? Ja det ligger nog i frågan, en färskvara så länge du inte addreserar dendvs det jag aktivt gör nu, och gör den till en medveten handling. För att stanna.
Inte lätt eller enkelt. Men så jäkla roligt.
Har du också frågor, tankar, funderingar som du behöver någon att stöta och blöta dem med, hör av dig, så pratar vi vidare...
Här når du mig, om länken funkar...
För övrigt så går det ju sååå bra för alla tjejer och killar med vikt och hälsomål på de olika 8/800 grupperna på FB och IRL. Ny grupp startar på onsdag 30/8, det finns en plats kvar.
Nu mot träningen från helvetet, som inte längre är ett helvete!
Kram!!!!

Fredagmorgon, 05:13, på tok för tidigt att egentligen vara vaken..
Nevermind. Nu är jag det. Datorn har packat ihop ( varför gör datorer alltid det när man behöver dem som bäst?)
Så denna blogg är skriven i telefonen.
Vi får väl se hur det går. Nu dags för kaffe...balansakten har börjat.
Jag fick vara med om underbara sakert igår. Underbart på dagen pga av en lång promenad på Djurgården med en person som gav lika mycket goda energier som han ( förhoppningsvis) fick. Då händer spännande och förunderliga saker i ett sådant möte
Dagen var ju också, iaf är i Stockholm, helt augustimagisk och speciell. När man vet att dessa dagar är så få och snart slut så njuter man så intensivt. Bara att få finnas i det nuet och ta in ljuset och skönheten. Det kan jag inte få nog av just nu...
Men kvällen slog det mesta.
Tillsammans med mycket nära och goda vänner kunde exaambon och jag äta middag tillsammans för första gången sedan separationen i vintras. . Hemma i det som varit vårt gemensamma hem, och till och med nya flickvännen på plats. ( rar liten människa )
För precis så ska det kunna vara i den perfekta av världar.
Att man välsignar och går vidare. Att man kan kanalisera all den sorgliga ilskan, frustrationen och förtvivlan över det som inte blev, till något ljust och varmt. Och nytt. Och bättre.
Mycket bättre.
Att kunna släppa taget om det som varit och istället glädja sig över det som är. Att njuta nu.
Kvällen blev precis så bra som jag tycker att vi förtjänar. Det vill säga bara det bästa. Att få hitta tillbaka till en varm vänskap där det är möjligt att sitta ned och äta en god middag tillsammans känns vuxet ( liite ovant) och värdigt.
Inte enkelt eller lätt, men värdigt.
Precis så som livet ska vara, i den bästa av världar. Och jag är lycklig, för första gången på länge. Så där grundlycklig. Att allt har landat, alla är vänner och att det inte blev som jag trodde.Eller hoppades på.
Det blev bättre.
Vill du också ge dig själv en chans att må bättre, hitta tillbaka till din grundglädje igen, så hör av dig
Ha en underbar helg., själv ska jag gå på kurs hos Jonas Bergqvist och Mia Lundin, och är så ödmjukt glad och tacksam för det.

kaffe, sängen, 07:19

Har klientvandring från Djursgårdsbron om 45 minuter, så detta kommer att gå undan!
Men det är så kul, så jag kan inte låta bli!

Så lycklig ( som vanligt) över kvällen igår, Jag och en kompis åt ljuvlig middag nere vid Djursgårdsbron, på Fiori och sedan var vi och tittade på Allsång på Skansen! Vilken glädje!!
Tänk att man kan göra sådant en vanlig tisdagkväll, och det var så vackert på kvällen när vi gick hemåt. Önskar man kunde skriva ordet magiskt, men det är så uttjatat. Men det var det faktiskt. Magiskt. 

Och så jäkla trevligt och gott! Fiori,  alltså.
Jo, vi träffade två roliga killar på vägen hem. Kul det med! 

Men det skulle ju handla om pannben idag.
Jag hittade mitt pannben på Caminon, och "honest to God" jag hade verkligen inte en aning att jag hade ett!
Igår fick jag frågan om när träningen från helvetet slutade att vara helvete och blev himmel istället, det jag skrev på bloggen om igår.
Det slutade det nog vara typ igår, efter att ha varit ett helvete i 6 månader.
Men jag fortsatte iaf, och det måste väl då tyda på någon form av jävlar annamma, tänker jag...

Tänk att man tydligen har haft ett pannben i hela sitt liv och inte hittat det förrän nu. Lite trist tänker jag. 
Jag menar, herregud, tänk vad man hade kunnat göra om man trodde lite mer på sig själv och sin egen förmåga. 
För det är väl ungefär vad ett pannben är, tänker jag.

Är du också nyfiken på ditt pannben, hör av dig så pratar vi vidare. 


bifogar bildbevis på hur ett pannben tydligen ser ut, (hur vet man när man aldrig haft något) där jag gick på Caminon i 40 graders hetta över Mesetan, den spanska högplatån.
Då var jag inte lika happy som nu.  
Det kan jag lova. 

 

i köket, med kaffe, kl 09:46

Jag försov mig i morse, och vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på träningen. 
Så, snabbt, snabbt och iväg! 

väl där, (tack och lov är det runt hörnet från mig,) så började jag fundera...
Denna träning som jag håller på med heter Becore, kolla gärna på deras hemsida, www.becore.se, är en väldigt tuff träningsform och de flesta som går där är dansare.
Det är, by far, den tuffaste träningen jag någonsin gjort. (och jag har gjort en hel del..) 
Från början, för 6 månader sedan var varje pass verkligen "träningen från helvetet" och jag hade sååå ont av träningsvärk efter varje pass. 
Numera tränar jag 3-4 ggr/vecka och har långsamt men säkert format om kroppen och är väldigt mycket till min egen förvåning, faktiskt väldigt  vältränad. (får man säga/skriva sådant om sig sig själv?). 
Jag njuter av denna nya kropp och har väldigt roligt med den. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då?
Jo, att allt är möjligt! 
Det GÅR att starta om, som jag gjorde i vintras efter skilsmässa och stor sorg, det går att dala ned till en ny trivselvikt (-12 kg) det går att hålla den nya vikten, det går att på 6 månader komma i sitt livs form. 
Nästa år  fyller jag 60. 
Det går.

Så, kan jag, så kan du. 
Jag ser också på mina härliga tjejer som gick  kursen 8/800 i våras hur bra de mår nu och hur roligt de har med sina nya kroppar, och hur väl det fungerar. 

Vill du veta mera så hör av dig!
klicka här, ställ frågor eller få mer info
kram, cathrine


 

2017-07-11 18.47.03 2017-07-11 18.47.03

måndag morgon,kl 07:02 balansakt med kaffet, i sängen. 
 

wow, det är mycket som händer nu! Ny kvällskurs IRL (in real life) som startar kväll här på mottagningen, alltid lika roligt! 
(det finns plats kvar på den kurs som drar igång 30/8. 
Plus att den helt nya Onlinekursen sparkar igång idag och när detta är klart (bloggen, alltså) så skriver jag snart mitt första inlägg där!
Ett gäng tjejer som som vill ta tag i sina liv och det ska vi hjälpas åt med, tillsammans, på nätet! 
En vegan, dessutom, det blir en utmaning! 

Så, armarna i luften! Jag säger som Pippi, det här ska bli kul, det har jag aldrig gjort förut! 


Just armarna i luften har blivit min "powerpose". Numera far de iväg i luften av sig själv, även om det kanske kändes lite fånigt från början.
Fake it until you make it, liksom.

För ett par år sedan hade jag en underbar kvinna på en kurs, hon är dessutom själv terapeut och berättade om en workshop hon och hennes kollegor haft på jobbet, om just powerposes, kraftposer. 
Och om den seriösa studie som hon läst om hur effektivt det är för just kvinnor att ställa sig i en "superwomanpose" i en minut innan man går in på ett möte eller ska utföra något som går utanför ens comfort zone. 
( och det kan ju vara en hel del, det vet vi ju...)

Så upp med armarna i luften, eller ställ dig med händerna i sidorna, höfte fäst, upp med blicken och hitta din egen powerpose. 
Det ska jag göra idag!!!

När jag la upp en blänkare på Insta om detta blogginlägg så taggade jag det med #beproud, #behappy OCH våga, #beyourself
Våga vara du, våga vara stolt över dig själv, våga vara lycklig. 
Våga vara glad. 
Inte enkelt, men det går. Jag lovar.
Ha en bra måndag!

notera mobiltelefonen i handen. Tack för bilden, lovely Jackie Oliver! 







 

2017-07-06 13.32.41 2017-07-06 13.32.41

fredag, veckans sista blogg, kl 08:38, sovmorgon!  (så glad att jag sover!) 
Jag fick en sådan fin fråga härom dagen. "Är du verkligen lycklig? På riktigt alltså?
Jag förstår frågan. Jag har bubblat sedan jag kom hem från Caminon. Lagt upp massor med bilder på sociala medier med armarna i vädret. Väninnan som jag var ute med igår undrade om jag var kär eftersom det lyste om mig. 
Och njae, jag är inte kär. Inte annat än i livet då, och det låter ju lite klyshigt. (jag dejtar visserligen, men det räknas ju liksom inte, fast det blir man ju också glad av.. :-)
Nu mitt på dagen pratade jag med min chef på Food Tours, Fredrik och han undrade skämtsamt om jag möjligen knarkade, och då skulle jag ju bli en "tatuerad knarkare" !
Väldigt roligt tycker jag! 
 

Men jag är grundglad! Självglad. Egenglad. Glad på egen hand. 
Min syrra sa igår att jag skulle vara försiktig med att använda uttryck som "jag väljer glädje", hon trodde det var paxat av författaren Kay Pollak som skrivit en bok med den titeln. 
Men så är det faktiskt. Jag hittade på Caminon den person jag lämnade bakom mig för ett par år sedan, hon som jag glömt kvar, knappt minns hur hon kändes.
Det är inte någon annans fel. inte mitt heller för den delen. Det har helt enkelt inte varit så roligt de sista åren. Har jag varit deprimerad? jajo, tanken har slagit mig, men det tror jag faktiskt inte. Bara inte glad.
Det jag gör nu är ett aktivt val. Jag väljer att vara glad (förlåt Kay) . Gör saker som gör mig glad. Sätter datum när jag jag får börja oroa mig för något, inte tidigare än just det datumet. 
Hittat endorfinkickarna i att dansa hemma med mig själv, kickarna jag får av träningen (den från helvetet som gör att jag har träningsvärk. Jämt!) Kickarna av att gå runt Djurgården 2.5 tim/par. 
Låter det lite knäppt? Ja, kanske, men för mig funkar det. 

Det som också gör mig väldigt glad är att det ser ut att fungera att dela med sig av glädjen, för bloggen växer så det knakar varje dag och ni blir fler och fler som läser. Tusen, tusen tack för det. 
Man tjänar ju inga pengar på att blogga ( inte jag iaf) så detta är bara för att det är så roligt. Och vill någon annan läsa det, så blir det ju liksom ännu roligare!
Så, tack för att du läser! 
Då gör ju  glädjen någon nytta, och det är väl ändå något som också måste få  räknas som viktigt i livet. 

Så, ja. Jag väljer aktivt glädje. 

Vill du bli smittat av min glädje, gå någon kurs, vandra runt Djurgården med mig, komma till mottagningen för ett möte, hör av dig! Här kontaktar du mig.

Undrar du över illustrationen, Tiger i Nalle Puh, så var det en väldigt snygg engelsk pilot som för många år sedan kallade mig för Tigger eftersom hand tyckte jag var så glad, och "bouncy, flouncy and fun, fun, fun...

https://www.youtube.com/watch?v=dJFyz73MRcg


Trevligt och ROLIG helg, det ska jag ha! 
 

IMG_2162 IMG_2162

torsdagmorgon, kl 07:24, (det blev sent igår, på HBO har nya avsnitt av Ray Donovan släppts..)
Kaffe ska med precison försiktigt lyftas ned från hög hylla ovanför sängen..

                                                                                                                 Illustrationen för idag är min tatuering som jag skaffade mig efter Caminon. Den föreställer en stiliserad snäcka, en pilgrimssnäcka, som är symbolen för Camino de Santiago de Compostela. Det var också via de snäckor vi navigerade och hittade vägen. Det fanns inga andra skyltar, förutom gula pilar. ( och det vill man ju inte tatuera in på armen). 
Men hjälp av min egen lilla snäcka på armen kommer jag att kunna navigera och hitta vägen.
Bättre än tidigare förhoppningsvis. 


Jag blir så lycklig när jag öppnar min mejlkorg/FB på morgonen, det finns alltid ett par vänliga rader som gör mig glad. Denna morgon, inget undantag. På den FB grupp som man kan ansluta sig om man är nyfiken/gillar/använder metoden 8/800 så pratar vi ofta om vikten av att vara glad och trevlig i gruppen, eller snarare vilken trevlig ton vi faktiskt redan har. Nu i morse så hade en av de damer som är mest aktiv (och gått ned massor genom att följa metoden) döpt om den till SNÄLLMETODEN.
Sådant smälter mitt hjärta.

Av flera anledningar egentligen. Dels att det tydligen går att äta sig både friskare, piggare, sänka kolesterol, blodtryck och blodsocker, gå ned i vikt på kuppen - OCH bli snäll! 
Vad ger ni mig för det? Det är ju värsta Kinderägget, tre önskningar i ett. 

Nåväl, det jag hade tänkt berätta om idag handlar om Caminon. Jag är som psykoterapeut väldigt nyfiken på människan och vårt beteende. Jag lurar och funderar på allt möjligt, hela tiden. Titta och funderar. Försöker lista ut. Tänker. 
Vi människor har en inbygd förmåga och önskan till "rankinglista oss". Finaste väskan, finaste skorna, dyraste båten, värsta sommarstället, dyraste vinvalet, snällaste, osv...
Så man tänker att på en Camino är alla lika och det spelar liksom ingen roll vem du är eller varifrån du kommer. Det stämmer ju. Dessutom har vi alla i stort sett samma ryggsäck och sover/går i samma kläder i en hel månad. Inga klassmarkörer här inte. Alla pratar engelska oavsett varifrån man kommer. inte en chans att plocka upp en skitig dialekt där inte.
Så vad gör människan då? Jo, hittar på ett nytt rankingsystem...
Är det inte helt lysande?

Alltså, så här fungerade det. När man mötte en ny människa, vilket man gjorde i stort sett hela tiden. Första frågan var ALLTID varifrån du startade, det vill säga har du gått/ska du gå HELA Caminon? (det är det finaste)
Svarade man rätt på den frågan, det vill säga att man började på den franska sidan, utanför Biarritz ungefär så hade man fått poäng. 
Nästa fråga var NÄR man startat. Då kunde hastighet avgöras. Snabbhet är ju samma sak som styrka. Bra, mao. 
Nästa fråga HUR många gången man gått Caminon.... "aha, så detta är din tredje Camino?"  Respekt på det. 
Vidare så var det ju självklart att man bar sin egen ryggsäck och inte hade den skickad mellan städerna med transport. 
Så, med tre enkla frågor som alla ställde till varandra så kunde du göra en egen liten "rankinglista". 
Väldigt spännande, eller hur? 
För övrigt så uppfattade jag egentligen bara värme och godhet längs Caminon, så jag upplever inte att detta var gjort med elakt uppsåt. Bara precis så vi människor fungerar.    

Sådana här frågor och funderingar och berättelse får du flera av både om du går hos mig privat, i terapi/rådgivning. Men självklart även på kurserna. Just nu börjar måndagsgruppen bli full, men det finns fortfarande plats kvar på onsdagsgruppen ifall du vill hänga på. Vill du det så klickar du här!
Dags att bli lite snällare, smalare och friskare, du med ?
;-)





 

IMG_2151 IMG_2151

onsdag 9 augusti, kl 06:09, i sängen, med den ständiga balansakten, dvs kaffet på en hylla ovanför huvudet...

Jag läste just det vänligaste och raraste mejl jag fått på väldigt länge.
Det handlade om att ta behöva ta rygg på någon annan när man själv inte orkar riktigt..            

Jag känner igen det så väl själv. 
Efter Tsunamin 2004 där jag och min dåvarande familj drabbades av kris hade jag en väninna där jag bodde då som tog hand om mig och slängde upp mig på ryggen och bar mig tills jag var människa igen. Vi har ingen kontakt idag men det hon gjorde då kommer jag aldrig att glömma. 
Lika svårt blir det någonsin att glömma vad min son gjorde för mig nu, ganska nyligen när jag mådde så dåligt i vintras och han var ute och gick med mig nästan varje dag, hängde med och köpte mina vandringskängor och såg (handgripligen) till att jag kom iväg och gick min Camino. 
DET är ok att tillåta sig att ta rygg på någon annan och förlita sig på någon annan att det kommer att bli bra till slut. 
Det är nog så jag även funkar själv, i min roll som terapeut. Ta rygg på mig ett tag, låt mig få stödja och bära ett tag, tills du orkar själv. Låt mig hjälpa dig att komma på fötter igen och återfå din egen kompassriktning.
Det är nog precis så det funkar. 

Jag lever i en härlig tid just nu. Uppskattar allt som händer och sker runt mig så oändligt mycket för det har inte varit så här härligt och bra på väldigt länge. Med livet, i relationer, med boende, kärlek, med familj, med jobbet. Ja, på alla fronter faktiskt. 
Men, jag h a r en vass tunga.  och jag h a r ett humör.
Det pratade jag med en dam som hänger mycket på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om. Vi pratade om hur härlig den gruppen är och hur otroligt snälla och hjälpsamma alla är mot varandra. Inte ett ont ord, bara godhet och vänlighet. (ansök och gå med du också om du vill gå ned i vikt och testa metoden 8/800) 
Jo, det är ju sant sa jag, men jag har ju ett humör och jag kan reagera kraftigt på något jag inte gillar. Det är väl kanske inte så bra, eller?
Vet du, sa denna kloka kvinna, det faktum att du INTE är perfekt eller kan bita ifrån gör att du blir mänsklig och därmed tillåter oss andra i gruppen att vara detsamma. Det är ju just det som är så bra. Sa hon. 
Så har jag aldrig tänkt. Det var trevligt. Jag som alltid känt att humöret ibland har legat mig i fatet. 
Men man kanske ska ta rygg på sig själv ibland. En tanke.

Jag är som sagt ute mycket och går just nu. Samlar liksom in ljus och värme för vintern. Igår var jag ute och gick med en väldigt trevlig man. Vi var ute och gick i 5 timmar. Herregud, tiden går när man har trevligt...
Bilden här bredvid är från gårdagens promenad.

Behöver du också någon att prata med, ta rygg på, så hör av dig. Använd kontaktformuläret och klicka här, så bokar vi snabbbt en tid och ses för en 1 eller 2 timmars vandring, gärna runt Djurgården.
Jag kallar det för  "Therapy on the go". Precis som man tar en kaffe "on the go" så kan man också ta tag i sina bekymmer "on the go". 
Och det enda jag själv vet, av egen erfarenhet är att det blir bättre. Jag lovar.
Cathrine  

Imorgon kommer det att handla om Caminon och hur vi männskor älskar att "göra rankinglistor" vare sig vi  vill eller inte...
Vi är spännande, vi människor. 

 

powerwalks: powerwalks:

tisdag morgon, inte så tidigt, tack och lov, kl 07:20, i sängen med kaffe.
 

Åh, det är så roligt att vakna! Jag som tidigare tyckte att bloggar var som att se färg torka på väggen. Sååå tråkigt. 
Numera är detta något jag vaknar till och har svårt att vara utan. Bloggen har ett eget liv, tänker egna tankar, och jag liksom bara hänger med...
Om du förstår?

Å andra sidan så är jag ju glad för så gott som allt numera. Eller nej, det är faktikt inte rätt. Dels låter jag ju som en lallande idiot. Nej, jag väljer glädje. 
Det är något annat.
Jag väljer också numera att röra på mig på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Numera har jag sk "walk and talk" möten med mina vänner och människor som jag gillar att möta. 

Tanken och idén till själva begreppet "Walk and talk" kommer från min kloke kollega och vän Patric Johansson som vart först ut med denna utmärkta terapi och samtalsform.

Igår var inget undantag. Jag var ute med en fd klient, numera väninna (de kvinnorna kan räknas på ena handens fingar), och vi hade ett 2-timmars samtal om allt från bra sex till min favoritämne Caminon. Jag är så djupt tacksam när folk vill prata med mig om Caminon och min vandring för jag kommer på nya dimensioner medan man pratar om ämnet. 
Det är ju så "Det goda samtalet" fungerar. 
Du vet att hu haft ett sådant samtal när du har fått ge glädje, inspiration och nya tankar ifrån dig, men lämnar mötet/samtalet/vandringen med ny egen energi och kraft. 
(inte uttömd på energi)
Det goda samtalet med andra ord. 

Om man skulle återvända till Mosley och hans bok Blodsockerkoll och min variant 8/800 för en sekund så får man man inte glömma att vikten och hälsan bara är ett av de tre benen man måste stå på, de andra två är motion och psykisk hälsa och välbefinnande. 
Jag står idag tryggt på alla de tre benen, och så har det verkligen inte alltid varit i mitt liv.  


Nåväl, jag "predikar" ju hela tiden hur Caminon "provides", det vill säga ger oss vad vi behöver. 
I mitt fall var det ödmjukhet i går kväll.
Jag var på Becore igår, det jag brukade kalla träningen från helvetet, som numera har blivit ett måste och ett behov. Jag tränar där tre dagar i veckan och en dag har jag privatpilates i sk PT form.
På passet var en tjej som inte hängde med riktigt och som verkade vara både nybörjare och helt otränad. Efter passet så pratade vi lite och det visade sig att anledningen till att hon var trött och plufsig var att hon genomgått en canceroperation (bröst) och fått dem både borttagna och samma dag påbörjat rekontruktionen och bara hatade den kropp hon fått av flera månaders sjukhustid. 
Jag kände mig välsignad som fick mig en läxa om att inte vara så snabb på att döma och dessutom få en chans att ställa allt till rätta och få henne att må bättre. 
 Livet är inte alltid som det ser ut på utsidan. 
Har vi tur får "göra om och göra rätt" och få till "det goda samtalet". 

Har man gjort en pilgrimsvandring och är  aktiv på sociala medier så ansluter man ju gärna till den superdupertrevliga gruppen Caminosvenskar "Swedish pilgrims". Igår läste jag ett inlägg om en man som frågade om hur man börjar sin första vandring. Han fick massor av jättebra praktiska svar men också ett om the mindframe. Hur första veckan bara handlar om kroppen, hur andra veckan sedan handlar tankar och tredje veckan handlar om själen. 
Så klokt. 

Vill du också ut och powergå med mig och fylla på med energi och goda samtal så går det lika bra som att sitta på min mottagning. 
Jag jobbar numera även med sk "walk and talks" 
Tack vare Caminon. The camino provides.
We are the road. 

Vi ses i spåret eller här på mottagningen. Det finns privata klienttider lediga nu.
  Hör av dig här.



 

IMG_2112[1] IMG_2112[1]

måndagmorgon, kl 06:02, med en kaffekopp, i sängen.

Nu har nya boken Succédieten 8/800 kommit ut! Den är utgiven av Expressen och finns därför överallt där kvällstidningen säljs. Den kostar 159 kronor (143 sidor) inbunden och ligger ute till 11 september.
Jag får mycket frågor och ska försöka svara och förklara så mycket jag kan om metoden och hur du gör om du vill köra den själv. 
Annars finns det både kurser hos mig på mottagningen i Stockholm, privat coaching samt en sk onlinekurs på FB i fyra veckor. Kontakta mig direkt via kontaktsidan. 
Du läser mer om kurserna här 

Det finns dessutom en FB grupp för dig som vill hålla kontakt med andra som går/har gått kursen eller bara är nyfikna. Det är bara att adda mig på FB och sedan gå in på "8/800 med Schück och Mosley."

Här kommer en väldigt bra artikel skriven om mig och metoden:

"Ät dig till bättre hälsa och låt vikten bli en bonus.
 Läkaren och bantningsikonen Michael Mosley är mannen bakom den enorma succén 5:2 dieten..
Michael Mosley fick typ 2 diabetes för fem år sedan. Och med hjälp av 5:2 metoden gick han ner tio kilo och fick normala blodsockervärden. Nu har ny forskning visat att en lågkaloridiet på 800 kalorier om dagen under åtta veckor har fantastiskt god effekt på typ två diabetiker.
– Människor i studien var väldigt motiverade och de klarade dieten bra, omkring 80-90 procent lyckades både i form av att de gick ner i vikt och att de fick normala blodsockervärden. Jag tyckte det var väldigt intressant, det var därför jag skrev den här boken.
 
 Att tappa fyra kilo på en månad klarar de flesta.
- Det är enkelt, säger Cathrine Schück, författare och licensierad kostrådgivare.
Hemligheten är att aldrig hoppa över måltider och ösa på med grönt.
För ett halvår sedan kom Cathrine Schück i kontakt med den brittiska läkaren Michael Mosleys nya modell för viktnedgång och blodsockerkontroll. Genom att äta 800 kalorier om dagen i åtta veckor har han visat att man kan sänka sitt blodtryck, sitt blodsocker, sina blodfetter och sin vikt.
- Jag bröt upp från relation i slutet av november och mådde väldigt dåligt. Jag tröstade mig med än det ena än det andra, berättar Cathrine, som även arbetar som samtalsterapeut med fokus på kostfrågor.
- Jag läste boken och tänkte att det jag ville ge kurser på metoden - och insåg att skulle jag be mina klienter att äta 800 kalorier om dagen var jag tvungen att göra det själv först.
Resultatet blev en överraskning. Inte bara har hon tappat tio kilo:
- Jag var inte förberedd på att jag skulle må så mycket bättre! Det här är det absolut smartast och vettigaste jag har träffat på. Det här handlar om mycket mer än om att gå ner i vikt.
Under våren har hon guidat ett hundratal personer genom viktminskningar de inte kunnat drömma om:
- Jag har aldrig varit med om något som varit så enkelt och som funkar på alla. Till och med 70+-damerna dalar i vikt.
Inte minst personer med medicinska åkommor har sett stora hälsovinster.
- Från början skrev han boken för diabetiker, den är skräddarsydd för dem, för att få koll på blodsockret. Alla typ två-diabetiker har kunnat sänka sina metformin-nivåer, och de med blodtrycksmediciner har kunnat halvera sina doser. 
Själv har hon också minskat sitt blodtryck och sina nivåer av blodfetter och blodsocker. Hon tycker att det känns skönt att det finns vetenskapliga studier som visar att modellen fungerar och är säker.
- Det är framtaget av en läkare, det är ingenting som någon hittat på. Det är evidensbaserat och det är påläst och styrkt med hur mycket studier som helst.
Och trots det låga kaloriintaget plågar inte hungern henne alls.
- Jag är aldrig hungrig. Jag har haft så mycket klienter hela våren och inte en enda är hungrig.
Hemligheten stavas grönsaker. Kokta grönsaker, råa grönsaker, syrade grönsaker, mixade grönsaker, hackade grönsaker, grönsaker i soppa, grönsaker i sås, grönsaker som tillbehör. Grönt serveras till varje mål, och ger kroppen volym, fibrer, mineraler, vitaminer.
- I och med att du äter så mycket grönsaker äter du dig proppmätt, säger Cathrine Schück.
- Ät morötter, bönor, paprika, zucchini, vad sjutton du vill, själv äter jag jättemycket surkål, vitkål, jag äter sugarsnaps.
En annan framgångsfaktor är att vara noga med att få i sig tillräckligt med protein, som ger mycket mättnad i förhållande till energiinnehållet. Gärna fisk, ägg och kyckling.
- Man ska ha till varje måltid mellan 50 och 100 gram proteinrika livsmedel och så fyller du på med så mycket grönsaker du vill.
Man väljer bort de snabba kolhydraterna, sockret och är försiktig med fettet.
- Det är som en korsning mellan LCHF och vikväktarna, där du äter LCHF minus fett och mejeriprodukter.
Eftersom smör och olja bär smakämnen tillför Cathrine Schück generösa mängder smakrika kryddor. Dill, persilja, koriander, oregano, rosmarin, allt som passar i det man lagar.
- Tar du bort fettet, som är en smakbärare måste du addera mer smak. Jag använder mycket chili, vitlök, koriander, färskriven ingefära.
Den energisnåla kosten gör att kroppen får ett energiunderskott. Effekten blir viktminskning.
- Du dalar tryggt och säkert med ett kilo i veckan, lovar hon.
Dessvärre kan man inte välja varifrån de ryker först. Cathrine Schück har gått ner tio kilo under våren.
- Brösten och rumpan, var platserna där jag hade mest att ta av. Jag har blivit lite mindre i behån, det är smällar man får ta. Jag som alltid varit kurvig har tappat flera kupor, haha. 
- Men jag har förlorat "volangerna" också, och dem saknar jag inte.
För att göra kosthållningen så enkel som möjligt rekommenderar Cathrine Schück att man använder någon av de många kosträknings-appar som finns i mobilen. Då kan man hålla koll dag för dag. Det viktiga är att komma ihåg att lägga in det man ätit precis när man äter det, när dagen har gått är det lätt hänt att man glömt bort några tuggor här och några tuggor där.
En annan viktig sak är att inte lockas att hoppa över måltider.
- Hoppa inte under några omständigheter över måltider. Ät så att blodsockret är jämnt och se till att aldrig vara hungrig.
Dessutom kan det vara klokt att se till att få i sig ordentligt med vätska.
- Drick väldigt mycket - man får i sig mycket fibrer av alla grönsaker och de behöver sällskap i magen. Jag dricker säkert tre liter om dagen. 
Buljong, tomatjuice, kokosvatten, råpressad lingonjuice och rödbetsjuice ger smak, antioxidanter och mättnad.
- Är jag ute på stan så köper jag gärna någon helgrön juice.
Hon ser vikttappet som en önskvärd bieffekt.
- Fokuset ska ligga på att man mår så himla mycket bättre. Du sover bättre, magen mår bättre, du orkar träna och hålla i gång. Jag har ett hundratal klienter som gått hos mig i vår. Alla säger samma sak.
Metoden är designad för att pågå i åtta veckor, men redan efter fyra veckor kommer kroppen ha börjat ställa om sig. Den som då vill övergå till en mjukare kosthållning gör klokt i att ta med några av de nya goda vanorna om man inte vill återvända till utgångsläget. 
- Det här är en ändlig period, sedan går du över till kanske en Medelhavskost med ett par dagars lättfasta av 5:2-modell i veckan. Det är det som Michael Mosley rekommenderar.
 
Matråd
 Morgon 
Kombinera någon slags protein med tillräckligt mycket grönt för att ge mättnad.
- Jag äter ett ägg och mycket grönsaker till frukost.
Lunch
En soppa, en stor sallad, en grönsaksgratäng?
- Ofta blir det en stor sallad med ägg och tonfisk eller lax och så kyckling.
 
Middag
Se till att middagen är riklig, enkel och variera gärna smakerna från dag till dag utan att göra det för svårt.
- Jag äter väldigt mycket soppor, buljonger, där jag lägger i kyckling eller nåt.- Jag gör mest av typen Renée Voltaires lantbuljong eller kycklingbuljonger.
- Du kan koka vilka grönsaker du vill - och lägga i risnudlar eller konjakrotsnudlar- de är nästan energifria.
 
Mellanmål
- Jag tycker inte att man ska äta så mycket mellanmål, vuxna människor klarar sig utmärkt på tre mål om dagen. Om du är sugen kan du ta något, men det är bra att låta tarmarna vila. Ta ett glas tomatjuice, det mättar och är hur gott och härligt som helst.
Nödmat
För att undvika hungerpanik, stoppa ner något du valt på förhand om du vet med dig att du annars lätt faller för onyttiga snabblösningar.
- Ta med ett hårdkokt ägg eller lite färska grönsaker, minitomater eller vad du föredrar.
 
Kvällsmål
- Är jag småsugen på kvällen tar jag två morötter om jag ätit en tidig middag. En stor kopp te med växtmjölk kan lindra om jag är hungrig.

Mejerier
I Michael Mosleys metod finns plats för mjölk. Jag har valt en mejerifri variant som jag kallar 8/800.
- Jag har tagit bort mejerierna eftersom många inte klarar av att bryta ner kaseinproteinet i mjölkprodukterna, och då lagrar kroppen in det. 

 
Frukt
Jag rekommenderar att man ersätter frukt med grönsaker under den här perioden.
- Frukt kostar väldigt mycket kalorier i förhållande till mättnad och triggar sötsuget hos många. Jag tycker definitivt att man ska vara helt sockerfri under en sådan här period, frukten ger blodsockerkurvor och ger aptiten en skjuts
 
Fest
Det är härligt med fest och restaurangbesök, men man kan äta som man vill även i sådana sammanhang. 
- Jag tänker så här:  Jag har hittills aldrig någonsin varit på fest utan att det serverats grönsaker. På de allra flesta middagar och fester finns det en stor skål sallad, ta av den.
 
Vin & Alkohol
Vin är ganska energirikt. Ska man hålla sig mätt på 800 kalorier har man inte råd att avvara 110-120 av dem på ett glas vin.
- Det här är en kort period i livet, avstå gärna alkohol. Använd dina kalorier för att bli mätt och låt det här bli en detox också vad gäller alkoholen.

 
 Så här börjar boken...
Få metoder har berört mig personligen så mycket som denna gör.
Jag mådde själv väldigt dåligt i början på 2017 och satt hos goda vänner på Mallorca och sträckläste boken, Blodsockerkoll av Michael Mosley, författaren till bla 5/2 metoden.
Beslöt mig snabbt för att kontakta förlaget för att få rättigheterna till att få jobba med metoden med klienter och för artiklar.
Jag fick hans tillåtelse och började med egna kurser i början på januari i år.
Men hur skulle jag kunna berätta för andra hur man följer denna metod utan att testa den på mig själv?
Sagt och gjort, den 19 januari la jag och en grupp tappra damer med mig om vår mat och började att under åtta veckor leva på 800 kcal per dag.
Det var kanske ett av mitt livs bästa beslut.

På åtta veckor dalade jag och damerna tryggt och säkert med cirka 1 kg i veckan, sänkte vårt blodtryck, blodsocker och våra blodfetter. Det skadliga vicerala fettet, det som omsluter våra inre organ blev mindre, och på kuppen blev vi samtliga både piggare och gladare.
Nu med både facit i hand och ett hundratal glada och nöjda klienter under året så kan jag bara säga en sak, det fungerar.
Inte en av alla de som testat metoden har upplevt vare sig hunger eller att de svälter.
Man äter sig istället pigg, glad och mätt på massor av grönsaker, kött, fisk, ägg och kyckling.
Jag har utvecklat metoden en aning och rekommenderar att man under denna period även kan dra ned eller utesluta mejeriprodukter, och kallar då min metod för 8/800.
 Cathrine Schück
 kostrådgivare och samtalsterapeut/KBT-coach med inriktning på kost och hälsa.
 Tänk på…
Metoden fungerar lika bra för både män och kvinnor och olika åldrar i livet. Vid graviditet eller med ett tidigare ätstört beteende bör du först prata med din läkare.

 





 

IMG_0812 IMG_0812

Fredag, i sängen, 07:50, med kaffe.

Aj! Jäklar vad ont det gjorde! 
Min pyttelilla tatuering tog inte mer är 20 minuter att göra, men det räckte bra att börja med. 
Ja, det gjorde ont.
(vill du se bild se Insta eller FB)

Men jag tänkte vända och vrida på det braiga ordet härvaro, som jag läste på Maria Helanders Instaflöde igår.
Hon jobbar ju som bekant med mindfulness och predikar vikten av att vara i ögonblicket. 
För mig har det tidigare aldrig varit så aktuellt. Jag är inte så yogig av mig, mediterar inte så värst och är väl inte direkt speciellt mindful av mig. 
Men som allt annat, eller mycket iaf, så föll bitarna på plats under min vandring. Det fanns liksom ingen annan väg. Var du inte HÄR i ögonblicket så slog du ihjäl dig. Jag skojar inte. 
När det gällde att sätta ena foten framför den andra i km-långa utförslöpor nedför ett berg så fanns det inget annat sätt än att ha totalt fokus på just det fotsteget. Inget annat. Absolut inget annat. 
Jag älskar därför ordet, härvaro.
Inte NÄRvaro eller DÄRvaro utan, HÄRvaro. 
Här och nu. 

För min del så blir det långpromenad runt Djurgården idag. Jag brukar ta en slinga på 1.5 mil som tar ungefär 2 timmar. 
Då är jag nöjd och glad. Eller blir iaf glad. Självglad. 
Självglad är också ett så himla bra ord. Att bli glad av sig själv,med sig själv och kanske framför allt, tack vare sig själv. och ingen annan.

  ja, det blev en del ordsnideri så här på morgonen. 
Nästa vecka kommer nya boken 8/800 och då kommer det handla mycket mer om mat.
Ha en trevlig helg!
Själv så ska jag bara gosa med min nya tatuering. Happy!


 

IMG_2074 IMG_2074

torsdag morgon, 07:16, med en kopp kaffe i sängen

Jag var på date igår kväll. Supergod mat och väldigt trevligt sällskap. Jag hade så roligt!

Den jag träffade var så glad och på så gott humör. Uppenbarligen glad med sig själv och sitt liv. Hon lagade en väldigt god middag och såg ut att trivas som fisken i vattnet i sitt lånade kök.
Vi åt vegetariskt och det passar verkligen mig utmärkt. Jag gillar det faktum att hon, min date tar sin hälsa på allvar äter väldigt hälsosamt och nyttigt. ( fast vin dricker hon faktiskt!).

Ja, ni kan ju gissa vem jag åt middag med, eller hur? Mig själv. Eller rättare sagt en roligare, trevligare version av mig själv. Den som planerar en hemmakväll med middag, som trivs i sitt eget sällskap och planerar för en mysig hemmakväll med god mat. 
Så har det inte alltid varit. Verkligen inte. 
Jag har inte alltid varit min egen bästa kompis. Verkligen inte trivs speciellt bra i mitt eget sällskap och absolut inte sett fram emot en "ensamkväll". 
Överhuvudtaget har "ensam" inte legat för mig. Jag har alltid predikat tvåsamhet, längtat efter det och alltid strävat efter att vara en del av ett par. Till varje pris. Kosta vad det kosta vill. 
Och kostat har det ju gjort, om man säger...
(för att inte tala om hur ont det gjort)

Det här betyder inte att jag kommer sitta hemma och ha mysmiddagar med mig själv resten av livet. Jag lever ett roligt liv, är ute mycket, träffar roliga kompisar och dejtar en härlig man. 
Men det betyder att jag är tryggare med mig själv, att jag trivs i mitt eget sällskap och jag tror verkligen att det inte är möjligt att möta en annan människa om man inte först mött sig själv och gillar den personen.

Jag tror redan ni gissat var jag träffade den här självförstjusta, roligare, trevligare och lugnare versionen av mig själv, eller hur?
Så klart! På Caminon. 
Den människa jag mötte på min vandring. Den trevligare versionen av mig. 
Hon man gärna går på date med och tillbringar tid tillsammans med. 
Liiite knäppt, jag vet. Men som kompisen PG säger så klokt, "knäppt is the way". 

Är du nyfiken på vad "vi" åt? :-)
Jag hade ju fått massor av grönsaker av kompisen PG, och hade det som bas och utgångspunkt. 
Först blev det ett litet fröknäcke, köpt sådant, jag orkar inte baka. Det toppade jag med hummus, kikärtsröra (även den köpt) och en bit kimchi. 
Börjar jag bli lat? Gott snack blev det iaf. 

Sedan kokade jag upp 4-5 dl lantbuljong, Strimlade ganska mycket svartkål och kokade den i buljongen med ett par krossade vitlöksklyftor. Efter en stund la jag i grivstrimlad zucchini och en handfull av glasnudlar och riven färsk ingefära. Alltsammans fick sjuda ett par minuter.
När jag la upp det i en djup tallrik så toppade jag med massor av färsk koriander, en rejäl klick kimchi och en stor msk syrade bönor. 
Jo, jag drog ett varv över mer shirascha sås, för ytterligare hetta. 
Så jag fick en härlig soppa/gryta med glasnudlar, strimlad svartkål, stora bitar av zucchini, bönor med syra och tuggmostånd (bra proteinkälla), bra hetta av kimchin och såsen, asiatiska smaker av ingefära och koriander. 
Så jäkla gott, faktiskt. 
Så jag gör som min kompis PG lärt mig, att klappa mig på axeln och verkligen högt säga, det där det gjorde du bra!

Vill du också ta ett nappatag med din självkänsla och må bättre, så är du varmt välkommen att boka en tid på mottagningen. 
Mejla mig på cathrine@schuck.se eller kontakta mig här på kontaktsidan. 

Kram!!!
PS. Håll tummarna, idag är det the T day. Hjälp, vad gör jag egentligen! 
 

IMG_2053 IMG_2053

Sängen, kl 08:03, med kaffe. 


Sovmorgon! Hjälp vad har hänt? Börjar jag sova nu, är dessa sleepless i Seattle mornar slut?
Time will tell. 


Jag träffade min kompis PG igår. Mannen som önskar sig att i ett nästa liv få bli rockstjärna, golfproffs eller möjligen kock. Jag skulle säga att han ligger ganska bra redan i detta liv. Iaf när det gäller både matlagningen och golfandet. 
Igår när vi träffades hade han med sig en plastkasse med jordiga, nyskördade grönsaker från egna kollonilotten. Hela mitt köksbord är nu täckt at jord och de grönsaker som fått åka in i kylen har lämnar ett distingt spår av jord efter sig. 

Och det är här underkläderna kommer in i bilden..
Under många år som kock så lär man sig dels en jargong (ju råare desto bättre) dels så uppskattar man ibland andra saker än andra flickor. 
Så ett av mina (egna) favoritutryck var länge att "vad är väl sexiga svarta spetsunderkläder mot en rejäl kockkniv". Vet inte om ni fattar, men jag har ganska roligt åt det själv, och det brukar ju räcka.
Så nu när PG kom med sin påse med jordiga grönsaker, så slår det alla dyra fina spetsunderkläder som present! Igår kväll låg jag och mumsade på en kålrabbi, och i kväll blir det hemmakväll med en gigantisk zucchini ( ja, jag vet vad ni tänker) sallad och rostad svartkål. 
Tack PG.

Min kompis är inte bara tidigare powergubbe på stort företag med ton av bra erfarenhet av det mesta, han har dessutom trattat ned all den livskunskapen och klokskapen i  en samtalsterapiutbildning och ställer de bästa frågorna i världen! 
En av frågorna jag fick igår var om vad jag lärde mig på Caminon.  Mitt första svar var ju såklart ödmjukhet och tacksamhet. För det är vad som kommer upp först. ni vet, tacksam för att jag klarade vandringen och glad över det lilla som fanns. (istället för att vara arg över det mesta som inte fanns!)
Men så kom jag på mitt svar... hur det egentligen förhåller sig. 

Jag har lärt mig att rent fysiskt bli glad. Hur man lyckas "rent mekaniskt" framkalla glädje/eufori. 
Jag har ju alltid läst att löpning kan ge en kraftig lyckokänsla, när endorfinerna kickar in och hjärnan börjar producera våra lyckokickar av signalsubstanserna serotonin och dopamin. Detta har aldrig drabbat mig.  Jag är ingen löpare. Ännu.
Men genom att träna hårt, vara utomhus mycket, röra på kroppen, lyssna på bra musik så har jag lärt mig att själv kunna framkalla glädjen. 
DET är vad jag har lärt mig av min Camino. 

Idag blir det dubbla pass (dubbel glädje, eller bara dubbelt så mycket träningsvärk) med ett Becorepass, träningen från helvetet ni vet, samt ett privat pilatespass med gudomliga Leana som jag har lyckan att få gå hos och där hon snidar vidare på mig, min kropp och mina muskler. 
Gud vet hur jag ser ut när hon har skulpterat klart...

Kanske bra nog för att klara den 60-års kris som jag märker tornar upp sig i fjärran....
#intesådumtattvarasinegenterapeut. 
Eller hur, PG?

Kropp och knopp
Vill du också börja börja tälja på din kropp och få med knoppen på resan mot en kropp som du längtar efter? 
Hör av dig, så hjälper jag dig. 
Enklaste sättet att komma i kontakt med mig är att skicka in ett kontaktformulär. 

Vi hörs! Tack för att ni följer!
Det gör mig så himla glad och tacksam. 
För det också!
 



 

 

2017-07-17 22.40.19 2017-07-17 22.40.19

kl 05:34, med kaffe i sängen

Varför vaknar jag så tidigt? Inte för att det egentligen gör mig något. Det är ju ljust ute och dagen har ju redan börjat, så det kan jag ju faktiskt också göra...

På torsdag är det dags för min första tatuering. Jag skriver medvetet så, för jag vet redan nu hur jag vill att nästa ska se ut...
Märkligt det där med tatueringar egentligen. Jag är ju verkligen en motståndare till sådant, men efter min vandring, min 32 dagars vandring över Spanien,  Caminon till Santiago de Compostela så har allt, med kraftig betoning på allt, förändrats. 
Hur är det egentligen möjligt på 32 dagar? 


Hela historien började i vintras. Jag separerade och flyttade från min sambo på mindre än en vecka, och satt plötsligt "nyskild" och otroligt ledsen över livet och allt som jag hade drömt och hoppats på, som inte blev. Jag sörjde det liv som inte blev. Som jag så förtvivlat gärna trodde att jag ville ha...
Ex-sambon och jag hade sagt något i stil med "vi tar en 3 månaders timeout och ser vad det leder till..." 
Min otroligt kloke son sa direkt, mamma det kommer aldrig bli bra mellan er igen och du måste ha en "plan B" för när de tre månaderna har gått. Annars kommer du att gå under. Du måste ha något att se fram emot, planera för och på köpet få ett äventyr. Alla mammor behöver ett rejält äventyr, förstår du. Sa sonen. Klok son. 
Så sagt och gjort, mycket motvilligt får jag väl lov att erkänna, så började jag planera för min pilgrimsvandring, Caminon, den 78 mil långa vandringen över Spanien. 
Kängor skulle gås in, ryggsäck skulle inhandlas. Resehanduk, sovsäck, plastpåsar (fattade aldrig vad jag skulle med dem till, men det visade sig ju senare). alltsammans med en ganska tam entusiasm.
Jag ville ju egentligen inte gå någonstans. Jag var fet, ledsen, rödvinssvullen, deprimerad och ganska trött. Sa jag ledsen?
Hur som helst så var det bara att sätta ena foten framför den andra och sätta fart med det hela. 
Vikten tog jag tag i under våren, började jobba med Mosley och 8/800 och dalade själv tillsammans med mina klienter ca 10 kg under tre månader. 
Själva ryggsäcken som kom att väga nästan 10 kg blev under vandringen min dagliga symbol för den vikt jag förlorat, och aldrig mer vill lägga på mig. 
Jäklar vad mycket 10 kg väger... 
Vandringen i sig är en historia. Men det absolut största äventyr jag varit med om. Hårt, jobbigt, galet vackert, nya vänner, ödmjukhet, glädje. Alltsammans, varje dag.
Det enda jag inte var förberedd på var den person jag skulle komma att möta på resan. Mig själv. Den glada och lyckliga versionen av mig. 
Hon som tidigare hatade att dela rum, badrum, toa med andra som nu sov  i sovsal i våningssäng med främlingar och gick på toa och duschade med främlingar, varje dag. Hon som älskade det lyxiga livet och aldrig burit ryggsäck i sitt liv.
Just hon älskade varendra minut av äventyret. Just hon var så ödmjukt tacksam för ett eluttag, en bit nattygsbord att ställa mina grejer på, tacksam för så oändligt litet.
Ur detta föddes någon form av urglädje. Viljan att medvetet välja glädje. 
Jag är, det har nu gått en månad sedan jag klev av Caminon, fortfarande så tokglad att det värker i bröstet. 
Det går att välja glädje. Jag är vägen. 
Fast med det beslutet kom också tatueringen. Det fanns liksom inget alternativ. Jag måste bära den symbol som gjorde mig glad igen, den som visade vägen. 
För det var ju just dessa snäckskal som var våra vägvisare under resan. Det fanns aldrig skyltar, men alltid gula pilar och snäckskal. 
Någon gul pil vill jag inte ha på armen, men väl ett snäckskal. och det får jag på torsdag.
För egentligen, vem vill gå vilse igen?

Extra lycka. 
Jag går delar av Caminon redan nu i september, tillsammans med läsare från tidningen Tara. Jag trodde jag skulle gå med en liten grupp på 14-15 tjejer, och det visar sig vara 36 (!) och massor av folk på väntelista! Jävlar! 

Mer lycka
För dig som också vill bli lättare (och sedan gladare) så är du varmt välkommen att hänga med på någon av de 8/800 kurser jag startar nu i augusti. Hör av dig för mer info! 

 

 














 





 

2017 > 08

2017-03-06 11.14.50 2017-03-06 11.14.50

torsdag, 31 augusti, kl 06:06. 
Kaffekoppen på trygg plats på lilla brickan jag köpte på Gotland.


Idag tänkte jag skriva om hud och varför det är så viktigt med beröring.
(hade tänkt skriva om bajs och magen, men väntar med det till nästa vecka. Ok?)
 Illustrationen är ett par år gammal och kommer från en kalander jag var med i för ett par år sedan, för 1.6 miljonersklubben. Hur jag kom på tanken att sätta på mig Camilla Thulinunderkläder och kockrock är idag för mig ett stort mysterium, men då verkade det fullständigt logiskt. Miljön är salig Cuckoo på Artillerigatan, mitt dåvarande vardagsrum vid den tiden. 
Nåväl.
Tanken är nu att det ska handla om det härliga hormonet oxytocin som skapas vid beröring och som får oss att må bra. Den minskar rädsla, aggresivitet, stress, ångest, depression och smärta och hjälper oss att stärka relationer.
Detta glädjehormon utsöndras vid beröring, vid förlossning, när vi får massage, när vi kramas och när vi känner hud. När vi blir berörda, kort sagt.
Nyckelordet för att kroppen ska dra igång sin oxytocinproduktion är tillit, så snart vi får kontakt med någon vi känner värme, känsla och förtroende för och vill oss väl, så startar kroppen mekanismer.
Hormonet påverkar hjärnan som i sin tur triggar igång våra belöningssystem, serotonin och dopamin, våra lyckohormoner. 

Ganska härligt, eller hur?

Vi vet av sorgliga studier att små barn, de små barnhemsflickorna i Kina kunde dö i brist på beröring och den lilla flicka som låg i sin spjälsäng närmast dörren och lysknappen och därför fick en klapp på huvudet hade större chans att överleva - tack vare den lilla beröringen. 

Små barn blir lugna och somnar när de blir upplyfta och burna, vi vuxna gillar att kramas och när man har träffat en ny människa som man tycker om vill man gärna bli kramad och gosad med. 
Beröringen förstärker vårt lyckotillstånd. Och bekräftar det vi känner. 

Jahaja, säger du... vad hjälper det mig då? Här hemma är det bara en sur gubbe som verkligen inte vill pussas, eller kanske lever man själv och då blir det verkligen inte mycket av den varan...
Nä. Helt sant. Då får man lov att skapa den själv. Både genom egen beröring, att smeka och smörja sig själv med bra kräm/olja. Jag går över hela kroppen varje dag med kokosolja eller bioolja från Apoteket. ( du vet väl den där superoljan som hjälper huden att  hålla sig ung och spänstig?)
Det hjälper också att ta regelbunden massage eller helt enkelt att kramas. 

Jag var på en date i förra veckan med en härlig man som tillbringat en hel del tid i Indien och även studerat på Baravara här i Sverige. 
Vid vårt första möte så fick jag en härlig lång kram, av en fullständig  främling. Inget sexuellt eller opassande, bara mycket varmt och vänligt. Det satte tonen för vårt samtal och promenad och jag kände värme och tillit. 

På mottagningen försöker jag också passa på att krama mina klienter så fort jag kommer åt (!). Jag håller gärna i arm eller axel när klienten går och försöker om det är lämpligt att få någon form av kroppskontakt på ett bra och passande sätt. 

Jaha, vad vill jag då komma med detta?
Well, egentligen bara hur bra man kan få sig själv att må, bara genom att låta sig beöras och hållas i. Det behöver verkligen inte vara av någon som helst sexuell karaktär även om det också är väldigt roligt naturligtvis, men en vänlig kram eller beröring räcker så gott. 
En lååång kram hälsar Anette, minst 20 sekunder ska kramen vara!!!
Och man mår så bra. 

Vidare så ska jag nu trotsa regn och rusk och bege mig till duktiga näringsterapeuten Marlene Gustawsons mottagning på GI boxen och prata om min egen hälsa.  Det ska bli spännande, eftersom jag gjort detta regelbundet under många år och både jag och Marlene är mycket nyfikna på hur det står till och har något förändrats över tid och med den livsstilsförändring jag har gjort senaste året. 
Är du nyfiken på mer om det så kontakta mig gärna!

Mer då?
Ja, nya kvällskursen sparkade igång igår kväll, tio nya härliga kvinnor som kliver på detta roliga 10 veckors tåg mot bättre hälsa och må bra.
ikväll är det dags för en grupp tjejer som börjar en Steg 2, Fortsättningsgrupp i 8/800 där vi fördjupar oss i enskilda frågor i detta ämne. 

Ha en bra torsdag! 

















 

Läs hela inlägget »

onsdag kl 06:44. sent, för att vara mig, men jag märker att jag blir seg i huvudet av magnesium. måste ta det tidigare på kvällen...
Löst mitt kaffepyssel, tar med en liten bricka och ställer koppen på istället. Jag är ingen McGiver precis...suck. 

Funderar just nu väldigt mycket på det där med att våga släppa sargen och en gång för alla få fokus på hälsan istället för vikten. JAG VET att det inte är enkelt men det måste f-ing gå! Jag ger mig liksom inte förrän alla fattat!

Vi måste helt enkelt få ett nytt fokus. Jag äter rätt, jag tränar rätt, jag lever rätt. Jag är min egen väg.
Vikten är en bonus på det. En bekräftelse på att det jag gör är rätt. 
 
Jag träffar hundratals människor som söker sig till mig för att gå ned i vikt. För det gör man ju onekligen om man följer Mosleys och min metod och äter 800 kcal under en period. 
Inga konstigheter med det. 
Men det jag ständigt predikar och kommer fortsätta att prata om tills jag är blå i ansiktet är det faktum att den viljan och önskan måste komma ifrån perspektivet hälsa. Inte vikt. 
För Dr Michael Mosleys metod går ut på att primärt få ordning (läs sänka) sitt blodtryck, blodsocker och kolesterol (blodfetter). Vikten blir sedan en ad on effekt på det.

Med denna livsstil följer naturligtvis även en nedskärning av alkohol (ett glas rött vin är 120 kcal) och även det påverkar ju vår hälsa och välbefinnande.
Det är så roligt att se mina klienter, de som går på kurserna, efter 2-3 veckor är de så rosiga och friska om kinderna och det hänger till viss del ihop med mindre alkohol, men självklart även maten.
ALLA ser piggare ut, alla ser friskare ut, alla mår bättre. 
Klart att de är glada om de dessutom kan röra sig mer och orkar mer då kroppen slipper släpa runt på de där extra kilona som tynger ned.  

Fast sedan kommer vi till en bit till som jag inte hade med från början, nämligen glädjen. 
Jag har inte riktigt processat klart detta faktum och tar självklart tacksamt emot input från er. Vad är det med denna livsstil som gör människor så glada?
Ökat näringsintag? Det faktum att vi gör något positivt för våra kroppar och skickar signaler till hjärnan om detta? Att jag gör mig själv gott? 
Är denna kost en ren "brain fuel" mat för hjärnan? 
Jag vet faktiskt inte. Men jag ser ju hur jag mår och hur de som gått kursen mår.
Happy, liksom. 
Jag vet att min Caminoupplevelse adderar till lyckan, men det är lika mycket kosten, som den upplevelsen. 

Nåväl. Mitt inte så himla enkla budskap är därför, våga vägra banta. Inte en bantingskur till, inte ett pulver till, inte en kur till, inte en metod till! Våga vägra banta en gång till. Försök istället att satsa på en livsstil för livet. En hållbar livsstil, som faktiskt funkar. Själv är jag nu viktstabil sedan januari och mår så bra och orkar träna massor. 
Tricket är att satsa på en näringstät kost, packad med massor av grönsaker, grönsaker, grönsaker, samt lite fett och protein. Undvik ris, pasta, bröd, potatis, socker och helst även mejeri. 

Försök istället att bygga för det goda livet. Bygga din kropp för en bra framtid. En kropp som håller sig frisk, pigg, stark, glad. En kropp som inte gör ont, för vi slipper sådan mat som gör kroppen illa och gör att den värker och gör ont. 
En kropp som gillar att träna, en kropp att hålla sig ung i, länge och bli gammal i på ett bra sätt. 
 
Innan du börjar ruska på huvudet och himla med ögonen så säger jag direkt, det är inte enkelt. Inga varaktiga förändringar är enkla i början. Vi klarar av det under tidsbegränsade perioder för då tror våra hjärnor att de snart ska få äta som vi gjort tidigare. 
Hu så hemskt om jag inte får äta sushi och pasta och söta efterätter mer i mitt liv...
Det får man visst det. Fast inte hela tiden. 

Så, nu ska jag sluta predika. 
(jag blir faktiskt väldigt trött på mig själv mellan varven.)
Jag har jagat ut en väninna på Djurgården och hoppas att hon orkar långa rundan. 

Just nu planerar jag för uppstarten av ytterligare en kvällskurs. 
Det är just nu väntelista, och jag tror att jag drar igång en kurs på tisdagskvällar.
Sedan är resan till Yalikavak utanför Bodrum spikat och vi reser 25/5-3/6 nästa år.
För mer info och annat som du vill fråga om, klicka här!
Stor kram och trevlig onsdag!
Cathrine 

















 

Läs hela inlägget »

Tisdag, kl 06:16. kaffe på hyllan, det kommer att behövas eftersom jag bokade träningen från helvetet kl 07.30 vid något mycket sinnessvagt tillfälle...
Här bredvid ser du bild från träningen som kallas för Becore, kolla gärna deras hemsida, www.becore.se. 
jajamänsan! 
Det är precis så svårt som det ser ut att vara!


Jag ska fatta mig kort idag eftersom den nya layouten på sidan är så himla snygg, men jag ser inte vad jag skriver för alla linser och bönor...
(så om det är mer felstavat än vanligt så beror det bara på att jag faktiskt inte riktigt ser vad jag skriver..
Fast det är tydligen bara jag som ser grönsakerna när jag skriver, den färdiga bloggen är fortfarande vit..
Detta måste vi nog fixa idag.

Happy 1.
Ville egentligen bara berätta att det går framåt med nya kliniken och glädjen att få jobba tillsammans med Mia Lundin och hennes otroliga crew av läkare, barnmorskor, terapeuter och gynekologer är stor. Jag är så ödmjukt glad och tacksam för denna unika möjlighet och härliga korsbefruktning av skolmedicin och komplementärmedicin. 
Vi planerar att öppna nya kliniken Her Care i början på nästa år i Sofiahemmets lokaler. 

Happy 2.
Vidare så rullar nu två kvällskurser i 8/800 och onlinegruppen är i full gång med ett gäng härliga tjejer som under en månad betalaren mindre summa summa för en sluten onlinekurs på FB. Väldigt roligt. 
Trycket på den nya metoden 8/800 är stor och det är så himla roligt att få följa män och kvinnor som bestämt sig för att ta tag i sin hälsa och vill förbättra sina blodvärden, blodtryck och blodsocker. 
Att man på köper dalar med ca 1 kg i veckan är en sk add on effekt. 
På kvällskursen har jag just nu en tjej som gått ned 5 kg på två veckor och äter så mycket mat på 800 kcal genom att vara smart och utnyttja de råvaror som innehåller små mängder kalorier och tänka rätt!
Ett lysande exempel på det är det hon berättade i gruppen igår. Hon var på kräftskiva i helgen och där bjuds riktigt på hemlagade Västerbottenspajer, nybakat doftande bröd, och naturligtvis härliga desserter till efterrrätt. 
Min klient hade i förväg bestämt sig för att bara äta kräftor och "loggade" i förväg in den mängd kräftstjärnar hon skulle äta och höll sig till det.
Nästa dag, trygg och säker efter sin "enligttplan" lyckade kväll, så testade hon att "logga in" räkna ihop den mängd kalorier hon skulle fått i sig om hon ätit som hon skulle gjort tidigare på en kräftskskiva och kom upp i ganska uppseendeväckande siffror, nämligen nästan 4.000 kcal, på en vanlig kräftskivekväll...
Både jag och gruppen blev ganska bleka om nosen kan jag säga...

Nu ska jag hoppa upp och leta reda på lite rena träningsgrejor och skutta iväg till träningen från helvetet. Jag vet detta helt säkert då det är Tony som är ledare för detta pass, och hans upplägg är inte att leka med...
Men gissa om jag kommer bli glad och stolt efteråt när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt!
stora tisdagskramar från grönsakslandet!!!










 

Läs hela inlägget »
2016-06-23 12.58.27 2016-06-23 12.58.27

fredag 25 augusti, kl 06:18.
Kaffet står på hyllan. Håll tummarna. Lakanet är ju trots allt rent och nytvättat...

 

Det går fort nu. Det är väl det enda man kan säga just nu...
Hela 8/800 rörelsen som jag skapade där i vintras på Mallorca, under den där filten när jag var så ledsen. Den flyger nu..

Ja, ni minns ju. Ni som varit med från början...
Nu finns det redan två böcker, stort tack till Expressen för det. Hoppas bara att de fattar att den redan tagit slut på Adlibris. Just nu skickar jag ut av de få ex jag själv har till dem av er som hör av er.
Igår gjorde jag en sk livesänding med Expressens stora hälsosajt Hälsoliv. Det gick jättebra och jag tror att jag fick en möjlighet att berätta om 8/800 och alla dess hälsofördelar, vid sidan om vikten. Och det är hela tiden min ständiga käpphäst. Det är ingen idé att försöka gå ned i vikt om inte hälsan är i fokus. 
Punkt.
Det finns också en numera ganska stor grupp på FB som är gratis, och där hjälps alla åt med tips, idéer och pepp till varandra. Det är den snällaste, vänligaste och varmaste grupp jag någonsin sett på FB. Är du ännu inte medlem så är du varmt välkommen till "8/800 med Schuck och Mosley". Ansök så släpper jag eller Karoline in dig! 
Sedan har jag sedan en dryg vecka (två veckor på måndag) sjösatt en betalplattform på FB, en sluten hemlig grupp för en mindre grupp som aktivt jobbar med vikt och hälsa i fokus. Där får man en personlig coaching varje dag, svar, tips, pepp, bild, filmsnuttar. Där kan du vara med per månad. Du betalar en mindre summa för en månads medlemskap. Nytt och spännande. iaf för mig. 
Sedan är det ju kvällskurserna här på mottagningen och där finns det en plats på den grupp som börjar på onsdag i nästa vecka. 
Nästa vecka sjösätter jag dessutom en Fortsättningsgrupp för dem som gått hos mig tidigare. Där finns det också platser kvar.

OCH NU! Äntligen blir det en resa igen!!!
Jag och min underbara vän och PT Eva Berggren( det är vi två på bilden)  planerar nu en 8/800 resa till ljuvliga Yalikavak i Bodrum nästa år, i slutet av maj!
Det blir en vecka av härlig mat, underbar miljö, fantstisk träning och roliga upptåg. Den resa vi gjorde dit förra året är nog det bästa jag gjort när det gäller hälsoresor. 
Jag är såååå lycklig att få åka tillbaka till denna magiskt vackra och inspirerande plats!
Vi ska laga nyttig och rolig 8/800 mat tillsammans. Träna i lagom takt tillsammans, yoga på mornarna med vår härliga värdinna Margareta och göra utflykter, en dag med cykel, en dag på båt. osv. 
Så jäkla kul helt enkelt!
Så, är du nyfiken på något av mina alla 8/800 projekt eller vill påbörja din egen vikt och hälsoresa, så kontakta mig så sätter vi igång! Genast!
Stor kram och trevlig helg!

Själv ska jag på nästa kurs i regi av Mia Lundin nu i helgen och känner mig visserligen otroligt stolt, glad och tacksam över möjligheten att få vara med i hennes grupp inför uppstarten av kliniken HerCare för kvinnlig hormonhälsa. 
Men också en gnutta sliten, för det är mycket jobb och lite för lite "hopp och lek just nu" Eller bara sova...

Dessutom för dem som undrar, så har jag gjort en sk pudel (!) och bett om ursäkt till dem som kände sig påhoppade här på bloggen härom dagen. 
Truly sorry. 
(but there is always a reason, and we all know that...)

Men jag känner mig så rik och bortskämd på goda vänner och underbara möten. Jag äter nästan varje lunch eller middag med en god vän, och är nästan varje dag ute och går långa promenader med goda vänner. 
Det är en ynnest, en gåva och en glädje att få vara i bra vänners närhet. 
Bra energi. 




 

Läs hela inlägget »
2017-05-23 13.23.38 2017-05-23 13.23.38

onsdag, 23 augusti, kl 06.18, med kaffe på hyllan och ännu inget i sängen. (kaffe alltså)


Vilket iof är synd, men inget som behöver forceras eller är speciellt akut..
jaja, ni vet vad jag menar...

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om att laga mat med höfter och nypor. (varför vill jag skriva höfter, nypor och rumpa hela tiden..)
Kan möjligen bero på viss distraktion, även om den inte kommer från sängen. :-)


Ok, here goes...
Jag läste ett inlägg på sociala medier igår, någon hade kokat en soppa på kräftskal och någon annan frågade om det var ett recept som jag skrivit för många år sedan, och jag var taggad i inlägget. 
Jag minns inte soppan eller artikeln, men vet ju såklart hur man gör en god kräftsoppa. 
Det sitter i ryggenmärgen liksom. Eller i nyporna, dvs händerna. Eller i minnet, såklart.
Det är aldrig några recept som behövs när jag ska laga mat. Allt sitter  där...fastklibbat i hjärnan liksom. 
Du kan väcka mig kl 03 på natten och jag kan ställa mig upp från sovande och laga en perfekt rätt, från scratch. 
Vad det nu ska vara bra för, egentligen.
När sonen var liten så kunde han låtsas att han var på restaurang och hitta på allt möjligt konstig som han tyckte vi skulle ha till middag. Det hade vi också.

Vilket är väl på gott och ont då får man väl genast lov att tillägga, för  jag är tyvärr en vanemänniska och äter i stort sett samma sak jämt, vare sig jag är på krogen eller äter hemma själv. Eller har gäster, för den delen...
Gud, så tråkig jag låter nu. Men jag vet ju vad jag gillar. suck. 
Och tycker dessutom alltid att min egen mat är godast. Handen på hjärtat. 
Herregud, blev man inte hembjuden till folk speciellt ofta tidigare, så lär man väl ALDRIG bli det nu.  
(gud så dum jag är)
Jag gillar att utmana min själv och försöka få kylen att räcka så länge som möjligt. Dessutom äter jag nästan aldrig annat än vego när jag är ensam hemma. 
Så det blir ju nästan alltid samma variant av lantbuljong, grönsaker, glasnudlar och kimchi. Jag älskar ju det, men ser helt klart att det finns utrymme för variation.
en bit kyckling eller lax i soppan. 
Äsch, jag skojar bara.

Men väljer därför att avsluta bloggen idag med ett recept på något jag gillar, kanske gör du det också! 

Here goes: 
ur nya boken 8/800, som finns att beställa på Adlibris.

Lax och nudelsoppa

Här kan man leka hur mycket som helst med asiatiska smaker. Lite röd currypaste, lite chili, lite kimchi, lite sesamolja, färsk koriander… här kan man leka med dessa goda smaker. 
Nudlarna kallas konjaksnudlar och är helt ”kostnadsfria”. 

1 portion

50 g färsk lax
100 g nudlar
2 dl färska grönsaker i stavar, tex morötter, blekselleri, sugarsnaps, kimchi
”asiatiska smaker” t.ex. 1 tsk färsk riven ingefära, lite finhackad chili, ½ tsk sesamolja, 1 krm röd currypaste
färsk koriander
4 dl lantbuljong

Skär laxen i kuber. Skär grönsakerna i fina stavar eller bitar. Koka upp buljong och de ”asiatiska” smaker du gillar. Låt sjuda i 5 minuter. Lägg sedan i väl avrunnen och avspolade nudlar samt lax. Låt sjuda i 5 minuter till och servera med färsk koriander.

150 kcal 

 

Läs hela inlägget »
2017-08-06 09.41.33 2017-08-06 09.41.33

Tisdag 22 augusti, kl 06:08, i sängen, med kaffet. Håll tummarna så jag inte spiller idag..

Idag får det gå undan lite för jag ska ut och trampa runt Djurgården nu kl 7. 

Sedan är det tillbaka till skolbänken och ytterligare en dag av utbildning i funktionsmedicin av otroligt duktige Jonas Bergqvist. 

Det jag är med om nu är en väldigt kompetent uppstart av Mia Lundin och hennes klinik som snart startar i Stockholm, och där jag kommer finnas med i det sammanhanget. 
Det hon gör nu är ju att kallibrerar allas kunskap så vi alla har samma kunskaps och värdegrund. Så klokt. 
Behöver jag tillägga att jag lär mig massor som självklart spiller över på mina klienter?
Igår hade jag lång föreläsning för min Mosley grupp IRL (i verkliga livet)  om kosttillskott och ALLT jag lär mig nytt hos Jonas. 
Är du också nyfiken på hur du kan må ännu bättre med hjälp av tillskott så hjälper jag dig gärna! Klicka här för kontakt. 

Nåväl det jag hade tänkt skriva om idag handlar om något jag var med om i går morse när jag var på väg hem från Becore träningen. Jag såg en vacker kvinna i en väldigt snygg lång kjol och en machande grön jacka. Jag kunde inte hålla mig, eller vill egentligen inte hålla mig, så jag sa spontant och högt till henne där i Karlavägens allé," - Så snygg du är! Vilka läckra kläder du har och shit vad de klär dig bra!" 
Bara sådär.
Klart hon blev glad och vinkade, glatt smickrad. 
Det jag funderade på efteråt är vad som har hänt med mig. Sådant gjorde inte jag förr. Sådant tänkte jag förr. 
Inte nu längre. Nu säger jag allt. I princip. På gott och ont får man väl då tillägga. 
Den här nya, det jag kallar för en mild  "touretten" blir väl inte alltid lika lyckad...speciellt inte härom kvällen när jag glatt frågade exsambons nya flickvän om sommaren varit bra, eftersom hon såg så glad och "välmående ut". Nu gjorde hon ju visserligen det, och exsambon hade glatt berättat hur han gött henne under sommaren. Hmmm.. undrar vad det står för när män omedvetet göder sina flickvänner...
Nevermind. 

Jag tänker så här, vad har jag att förlora på att säga till dig att jag tycker om dig, att du är vacker eller hur fin du är i håret, eller hur snygg den där klänningen är på dig.
Jag säger samma sak till män också, för den delen. (skippar det om klänning,oftast)
Jag går fram till turister och frågar om de behöver hjälp med vägen om de tittar  på kartor, jag ger komplimanger till söta unga servitriser med fina tatueringar  eller extra långa lösögonfransar, osv..
Denna sommar har jag fokat på folk som jag tror vill ha ett porträtt tillsammans, inte bara separata bilder på varandra. då går jag fram och frågar och tar en bild på dem tillsammans..
De blir jätteglad. 

Oftast gör vi ju andra glada genom att säga något snällt vi tänker. vi blir ju oftast glada bara att bli tilltalade. 
Jag blev själv väldigt glad i juni när jag gick Caminon och blev tilltalad. 
Själv så började jag samtal med vem som helst, och det ledde nästan alltid till underbara möten, glada blickar, härliga korta eller långa samtal. 
Möten. Underbara möten. 
Korta eller långa. En blick, ett möte. Någon som blir glad. 
Att göra någon glad. Inte bara tänka det. Göra det.

nu rusar jag mot mitt möte på Djurgårdsbron!!!




 

Läs hela inlägget »

måndag morgon, kl 06:19, med kaffe på hyllan, i sängen.
Tyvärr gick inte balansakten lika bra som vanligt. Tvättstugan ikväll.
Bra helg. Jobbigt att sitta i skolbänken. Svårt att koncentrera sig i 8 tim i sträck...
Jag fick en så bra fråga igår kväll, om ödmjukhet och tacksamhet. Är det en färskvara?
Jag ska, som det ser ut just nu iaf, börja jobba med hormongurun nummer ett, Mia lundin. Min roll på hennes nya mottagning blir i egenskap av samtalsterapeut med min vanliga "inriktning", kost, hälsa, vikt. ( eller snarare när just dessa bitar saknas i mitt liv).
Det är roligt och utmanande och jag längtar efter ett sammanhang. Just nu går vi en fyra dagars näringsterapiutbildning hos Jonas Bergqvist. Underbart bra och roligt. Stooor tacksamhet på det!
Det verkar som min dator gick att rädda, ska få komma och hämta den från mac sjukhuset idag. Hoppas den minns mig...
( en jäkla massa ödmjukhet och tacksamhet på det, folks)
Jag träffar en jäkla massa människor, nya människor. Dels tack vare Tinder och dejtande. Men också tack vare Caminon och det faktum att om du reser själv så tvingas du kommunicera med andra människor. Det blir ju liksom så mycket roligare då... så numera pratar jag med alla, jämt.
Allt som sägs är ju som bekant inte så kul, men lyssnar man så hör man ju det man ska höra.
Så igår, iaf, så träffade jag en ny människa och hade en bra middag tillsammans. Bra samtal.
Jag märker själv hur gärna jag fortfarande pratar om Caminon. Jag vill mkt motvilligt kliva ur min Caminobubbla. Min safe zone.
Funderar på om det är så enkelt som bara det? Jag fick ju som sagt frågan under middagen igår om ödmjukheten och tacksamheten är en färskvara och om inte, hur får man den att stanna kvar. Och ändå kliva ur bubblan. Hänger du med?
Inte helt solklart, det erkänner jag.
Jag ska försöka förklara ( iaf för mig själv). Tänk om det skulle vara så att orsaken till min motvilja att kliva ur bubblan är en rädsla att förlora det nya ( och mkt bättre) perspektiv jag fått) tänk om Caminoglasögonen går sönder när jag kliver ur?
Hur ser detta nya perspektiv ut då? Ja, det handlar ju för mig om en nyfunnen ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Den där sockerdricksglädjen. Bubblet.
Det vill man ju för allt smör i Småland INTE förlora. Jag menar, herregud, det tog ju 50 år att lista ut...
Fast det är kanske just därför jag tatuerade mig? För att ständigt, varje morgon jag vaknar, påminnas om just detta...
Då kan det ju aldrig bli en färskvara. Hoppas man lite stillsamt.
Så vad blir då svaret? Ja det ligger nog i frågan, en färskvara så länge du inte addreserar dendvs det jag aktivt gör nu, och gör den till en medveten handling. För att stanna.
Inte lätt eller enkelt. Men så jäkla roligt.
Har du också frågor, tankar, funderingar som du behöver någon att stöta och blöta dem med, hör av dig, så pratar vi vidare...
Här når du mig, om länken funkar...
För övrigt så går det ju sååå bra för alla tjejer och killar med vikt och hälsomål på de olika 8/800 grupperna på FB och IRL. Ny grupp startar på onsdag 30/8, det finns en plats kvar.
Nu mot träningen från helvetet, som inte längre är ett helvete!
Kram!!!!

Läs hela inlägget »

Fredagmorgon, 05:13, på tok för tidigt att egentligen vara vaken..
Nevermind. Nu är jag det. Datorn har packat ihop ( varför gör datorer alltid det när man behöver dem som bäst?)
Så denna blogg är skriven i telefonen.
Vi får väl se hur det går. Nu dags för kaffe...balansakten har börjat.
Jag fick vara med om underbara sakert igår. Underbart på dagen pga av en lång promenad på Djurgården med en person som gav lika mycket goda energier som han ( förhoppningsvis) fick. Då händer spännande och förunderliga saker i ett sådant möte
Dagen var ju också, iaf är i Stockholm, helt augustimagisk och speciell. När man vet att dessa dagar är så få och snart slut så njuter man så intensivt. Bara att få finnas i det nuet och ta in ljuset och skönheten. Det kan jag inte få nog av just nu...
Men kvällen slog det mesta.
Tillsammans med mycket nära och goda vänner kunde exaambon och jag äta middag tillsammans för första gången sedan separationen i vintras. . Hemma i det som varit vårt gemensamma hem, och till och med nya flickvännen på plats. ( rar liten människa )
För precis så ska det kunna vara i den perfekta av världar.
Att man välsignar och går vidare. Att man kan kanalisera all den sorgliga ilskan, frustrationen och förtvivlan över det som inte blev, till något ljust och varmt. Och nytt. Och bättre.
Mycket bättre.
Att kunna släppa taget om det som varit och istället glädja sig över det som är. Att njuta nu.
Kvällen blev precis så bra som jag tycker att vi förtjänar. Det vill säga bara det bästa. Att få hitta tillbaka till en varm vänskap där det är möjligt att sitta ned och äta en god middag tillsammans känns vuxet ( liite ovant) och värdigt.
Inte enkelt eller lätt, men värdigt.
Precis så som livet ska vara, i den bästa av världar. Och jag är lycklig, för första gången på länge. Så där grundlycklig. Att allt har landat, alla är vänner och att det inte blev som jag trodde.Eller hoppades på.
Det blev bättre.
Vill du också ge dig själv en chans att må bättre, hitta tillbaka till din grundglädje igen, så hör av dig
Ha en underbar helg., själv ska jag gå på kurs hos Jonas Bergqvist och Mia Lundin, och är så ödmjukt glad och tacksam för det.

Läs hela inlägget »

kaffe, sängen, 07:19

Har klientvandring från Djursgårdsbron om 45 minuter, så detta kommer att gå undan!
Men det är så kul, så jag kan inte låta bli!

Så lycklig ( som vanligt) över kvällen igår, Jag och en kompis åt ljuvlig middag nere vid Djursgårdsbron, på Fiori och sedan var vi och tittade på Allsång på Skansen! Vilken glädje!!
Tänk att man kan göra sådant en vanlig tisdagkväll, och det var så vackert på kvällen när vi gick hemåt. Önskar man kunde skriva ordet magiskt, men det är så uttjatat. Men det var det faktiskt. Magiskt. 

Och så jäkla trevligt och gott! Fiori,  alltså.
Jo, vi träffade två roliga killar på vägen hem. Kul det med! 

Men det skulle ju handla om pannben idag.
Jag hittade mitt pannben på Caminon, och "honest to God" jag hade verkligen inte en aning att jag hade ett!
Igår fick jag frågan om när träningen från helvetet slutade att vara helvete och blev himmel istället, det jag skrev på bloggen om igår.
Det slutade det nog vara typ igår, efter att ha varit ett helvete i 6 månader.
Men jag fortsatte iaf, och det måste väl då tyda på någon form av jävlar annamma, tänker jag...

Tänk att man tydligen har haft ett pannben i hela sitt liv och inte hittat det förrän nu. Lite trist tänker jag. 
Jag menar, herregud, tänk vad man hade kunnat göra om man trodde lite mer på sig själv och sin egen förmåga. 
För det är väl ungefär vad ett pannben är, tänker jag.

Är du också nyfiken på ditt pannben, hör av dig så pratar vi vidare. 


bifogar bildbevis på hur ett pannben tydligen ser ut, (hur vet man när man aldrig haft något) där jag gick på Caminon i 40 graders hetta över Mesetan, den spanska högplatån.
Då var jag inte lika happy som nu.  
Det kan jag lova. 

 

Läs hela inlägget »

i köket, med kaffe, kl 09:46

Jag försov mig i morse, och vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på träningen. 
Så, snabbt, snabbt och iväg! 

väl där, (tack och lov är det runt hörnet från mig,) så började jag fundera...
Denna träning som jag håller på med heter Becore, kolla gärna på deras hemsida, www.becore.se, är en väldigt tuff träningsform och de flesta som går där är dansare.
Det är, by far, den tuffaste träningen jag någonsin gjort. (och jag har gjort en hel del..) 
Från början, för 6 månader sedan var varje pass verkligen "träningen från helvetet" och jag hade sååå ont av träningsvärk efter varje pass. 
Numera tränar jag 3-4 ggr/vecka och har långsamt men säkert format om kroppen och är väldigt mycket till min egen förvåning, faktiskt väldigt  vältränad. (får man säga/skriva sådant om sig sig själv?). 
Jag njuter av denna nya kropp och har väldigt roligt med den. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då?
Jo, att allt är möjligt! 
Det GÅR att starta om, som jag gjorde i vintras efter skilsmässa och stor sorg, det går att dala ned till en ny trivselvikt (-12 kg) det går att hålla den nya vikten, det går att på 6 månader komma i sitt livs form. 
Nästa år  fyller jag 60. 
Det går.

Så, kan jag, så kan du. 
Jag ser också på mina härliga tjejer som gick  kursen 8/800 i våras hur bra de mår nu och hur roligt de har med sina nya kroppar, och hur väl det fungerar. 

Vill du veta mera så hör av dig!
klicka här, ställ frågor eller få mer info
kram, cathrine


 

Läs hela inlägget »
2017-07-11 18.47.03 2017-07-11 18.47.03

måndag morgon,kl 07:02 balansakt med kaffet, i sängen. 
 

wow, det är mycket som händer nu! Ny kvällskurs IRL (in real life) som startar kväll här på mottagningen, alltid lika roligt! 
(det finns plats kvar på den kurs som drar igång 30/8. 
Plus att den helt nya Onlinekursen sparkar igång idag och när detta är klart (bloggen, alltså) så skriver jag snart mitt första inlägg där!
Ett gäng tjejer som som vill ta tag i sina liv och det ska vi hjälpas åt med, tillsammans, på nätet! 
En vegan, dessutom, det blir en utmaning! 

Så, armarna i luften! Jag säger som Pippi, det här ska bli kul, det har jag aldrig gjort förut! 


Just armarna i luften har blivit min "powerpose". Numera far de iväg i luften av sig själv, även om det kanske kändes lite fånigt från början.
Fake it until you make it, liksom.

För ett par år sedan hade jag en underbar kvinna på en kurs, hon är dessutom själv terapeut och berättade om en workshop hon och hennes kollegor haft på jobbet, om just powerposes, kraftposer. 
Och om den seriösa studie som hon läst om hur effektivt det är för just kvinnor att ställa sig i en "superwomanpose" i en minut innan man går in på ett möte eller ska utföra något som går utanför ens comfort zone. 
( och det kan ju vara en hel del, det vet vi ju...)

Så upp med armarna i luften, eller ställ dig med händerna i sidorna, höfte fäst, upp med blicken och hitta din egen powerpose. 
Det ska jag göra idag!!!

När jag la upp en blänkare på Insta om detta blogginlägg så taggade jag det med #beproud, #behappy OCH våga, #beyourself
Våga vara du, våga vara stolt över dig själv, våga vara lycklig. 
Våga vara glad. 
Inte enkelt, men det går. Jag lovar.
Ha en bra måndag!

notera mobiltelefonen i handen. Tack för bilden, lovely Jackie Oliver! 







 

Läs hela inlägget »
2017-07-06 13.32.41 2017-07-06 13.32.41

fredag, veckans sista blogg, kl 08:38, sovmorgon!  (så glad att jag sover!) 
Jag fick en sådan fin fråga härom dagen. "Är du verkligen lycklig? På riktigt alltså?
Jag förstår frågan. Jag har bubblat sedan jag kom hem från Caminon. Lagt upp massor med bilder på sociala medier med armarna i vädret. Väninnan som jag var ute med igår undrade om jag var kär eftersom det lyste om mig. 
Och njae, jag är inte kär. Inte annat än i livet då, och det låter ju lite klyshigt. (jag dejtar visserligen, men det räknas ju liksom inte, fast det blir man ju också glad av.. :-)
Nu mitt på dagen pratade jag med min chef på Food Tours, Fredrik och han undrade skämtsamt om jag möjligen knarkade, och då skulle jag ju bli en "tatuerad knarkare" !
Väldigt roligt tycker jag! 
 

Men jag är grundglad! Självglad. Egenglad. Glad på egen hand. 
Min syrra sa igår att jag skulle vara försiktig med att använda uttryck som "jag väljer glädje", hon trodde det var paxat av författaren Kay Pollak som skrivit en bok med den titeln. 
Men så är det faktiskt. Jag hittade på Caminon den person jag lämnade bakom mig för ett par år sedan, hon som jag glömt kvar, knappt minns hur hon kändes.
Det är inte någon annans fel. inte mitt heller för den delen. Det har helt enkelt inte varit så roligt de sista åren. Har jag varit deprimerad? jajo, tanken har slagit mig, men det tror jag faktiskt inte. Bara inte glad.
Det jag gör nu är ett aktivt val. Jag väljer att vara glad (förlåt Kay) . Gör saker som gör mig glad. Sätter datum när jag jag får börja oroa mig för något, inte tidigare än just det datumet. 
Hittat endorfinkickarna i att dansa hemma med mig själv, kickarna jag får av träningen (den från helvetet som gör att jag har träningsvärk. Jämt!) Kickarna av att gå runt Djurgården 2.5 tim/par. 
Låter det lite knäppt? Ja, kanske, men för mig funkar det. 

Det som också gör mig väldigt glad är att det ser ut att fungera att dela med sig av glädjen, för bloggen växer så det knakar varje dag och ni blir fler och fler som läser. Tusen, tusen tack för det. 
Man tjänar ju inga pengar på att blogga ( inte jag iaf) så detta är bara för att det är så roligt. Och vill någon annan läsa det, så blir det ju liksom ännu roligare!
Så, tack för att du läser! 
Då gör ju  glädjen någon nytta, och det är väl ändå något som också måste få  räknas som viktigt i livet. 

Så, ja. Jag väljer aktivt glädje. 

Vill du bli smittat av min glädje, gå någon kurs, vandra runt Djurgården med mig, komma till mottagningen för ett möte, hör av dig! Här kontaktar du mig.

Undrar du över illustrationen, Tiger i Nalle Puh, så var det en väldigt snygg engelsk pilot som för många år sedan kallade mig för Tigger eftersom hand tyckte jag var så glad, och "bouncy, flouncy and fun, fun, fun...

https://www.youtube.com/watch?v=dJFyz73MRcg


Trevligt och ROLIG helg, det ska jag ha! 
 

Läs hela inlägget »
IMG_2162 IMG_2162

torsdagmorgon, kl 07:24, (det blev sent igår, på HBO har nya avsnitt av Ray Donovan släppts..)
Kaffe ska med precison försiktigt lyftas ned från hög hylla ovanför sängen..

                                                                                                                 Illustrationen för idag är min tatuering som jag skaffade mig efter Caminon. Den föreställer en stiliserad snäcka, en pilgrimssnäcka, som är symbolen för Camino de Santiago de Compostela. Det var också via de snäckor vi navigerade och hittade vägen. Det fanns inga andra skyltar, förutom gula pilar. ( och det vill man ju inte tatuera in på armen). 
Men hjälp av min egen lilla snäcka på armen kommer jag att kunna navigera och hitta vägen.
Bättre än tidigare förhoppningsvis. 


Jag blir så lycklig när jag öppnar min mejlkorg/FB på morgonen, det finns alltid ett par vänliga rader som gör mig glad. Denna morgon, inget undantag. På den FB grupp som man kan ansluta sig om man är nyfiken/gillar/använder metoden 8/800 så pratar vi ofta om vikten av att vara glad och trevlig i gruppen, eller snarare vilken trevlig ton vi faktiskt redan har. Nu i morse så hade en av de damer som är mest aktiv (och gått ned massor genom att följa metoden) döpt om den till SNÄLLMETODEN.
Sådant smälter mitt hjärta.

Av flera anledningar egentligen. Dels att det tydligen går att äta sig både friskare, piggare, sänka kolesterol, blodtryck och blodsocker, gå ned i vikt på kuppen - OCH bli snäll! 
Vad ger ni mig för det? Det är ju värsta Kinderägget, tre önskningar i ett. 

Nåväl, det jag hade tänkt berätta om idag handlar om Caminon. Jag är som psykoterapeut väldigt nyfiken på människan och vårt beteende. Jag lurar och funderar på allt möjligt, hela tiden. Titta och funderar. Försöker lista ut. Tänker. 
Vi människor har en inbygd förmåga och önskan till "rankinglista oss". Finaste väskan, finaste skorna, dyraste båten, värsta sommarstället, dyraste vinvalet, snällaste, osv...
Så man tänker att på en Camino är alla lika och det spelar liksom ingen roll vem du är eller varifrån du kommer. Det stämmer ju. Dessutom har vi alla i stort sett samma ryggsäck och sover/går i samma kläder i en hel månad. Inga klassmarkörer här inte. Alla pratar engelska oavsett varifrån man kommer. inte en chans att plocka upp en skitig dialekt där inte.
Så vad gör människan då? Jo, hittar på ett nytt rankingsystem...
Är det inte helt lysande?

Alltså, så här fungerade det. När man mötte en ny människa, vilket man gjorde i stort sett hela tiden. Första frågan var ALLTID varifrån du startade, det vill säga har du gått/ska du gå HELA Caminon? (det är det finaste)
Svarade man rätt på den frågan, det vill säga att man började på den franska sidan, utanför Biarritz ungefär så hade man fått poäng. 
Nästa fråga var NÄR man startat. Då kunde hastighet avgöras. Snabbhet är ju samma sak som styrka. Bra, mao. 
Nästa fråga HUR många gången man gått Caminon.... "aha, så detta är din tredje Camino?"  Respekt på det. 
Vidare så var det ju självklart att man bar sin egen ryggsäck och inte hade den skickad mellan städerna med transport. 
Så, med tre enkla frågor som alla ställde till varandra så kunde du göra en egen liten "rankinglista". 
Väldigt spännande, eller hur? 
För övrigt så uppfattade jag egentligen bara värme och godhet längs Caminon, så jag upplever inte att detta var gjort med elakt uppsåt. Bara precis så vi människor fungerar.    

Sådana här frågor och funderingar och berättelse får du flera av både om du går hos mig privat, i terapi/rådgivning. Men självklart även på kurserna. Just nu börjar måndagsgruppen bli full, men det finns fortfarande plats kvar på onsdagsgruppen ifall du vill hänga på. Vill du det så klickar du här!
Dags att bli lite snällare, smalare och friskare, du med ?
;-)





 

Läs hela inlägget »
IMG_2151 IMG_2151

onsdag 9 augusti, kl 06:09, i sängen, med den ständiga balansakten, dvs kaffet på en hylla ovanför huvudet...

Jag läste just det vänligaste och raraste mejl jag fått på väldigt länge.
Det handlade om att ta behöva ta rygg på någon annan när man själv inte orkar riktigt..            

Jag känner igen det så väl själv. 
Efter Tsunamin 2004 där jag och min dåvarande familj drabbades av kris hade jag en väninna där jag bodde då som tog hand om mig och slängde upp mig på ryggen och bar mig tills jag var människa igen. Vi har ingen kontakt idag men det hon gjorde då kommer jag aldrig att glömma. 
Lika svårt blir det någonsin att glömma vad min son gjorde för mig nu, ganska nyligen när jag mådde så dåligt i vintras och han var ute och gick med mig nästan varje dag, hängde med och köpte mina vandringskängor och såg (handgripligen) till att jag kom iväg och gick min Camino. 
DET är ok att tillåta sig att ta rygg på någon annan och förlita sig på någon annan att det kommer att bli bra till slut. 
Det är nog så jag även funkar själv, i min roll som terapeut. Ta rygg på mig ett tag, låt mig få stödja och bära ett tag, tills du orkar själv. Låt mig hjälpa dig att komma på fötter igen och återfå din egen kompassriktning.
Det är nog precis så det funkar. 

Jag lever i en härlig tid just nu. Uppskattar allt som händer och sker runt mig så oändligt mycket för det har inte varit så här härligt och bra på väldigt länge. Med livet, i relationer, med boende, kärlek, med familj, med jobbet. Ja, på alla fronter faktiskt. 
Men, jag h a r en vass tunga.  och jag h a r ett humör.
Det pratade jag med en dam som hänger mycket på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om. Vi pratade om hur härlig den gruppen är och hur otroligt snälla och hjälpsamma alla är mot varandra. Inte ett ont ord, bara godhet och vänlighet. (ansök och gå med du också om du vill gå ned i vikt och testa metoden 8/800) 
Jo, det är ju sant sa jag, men jag har ju ett humör och jag kan reagera kraftigt på något jag inte gillar. Det är väl kanske inte så bra, eller?
Vet du, sa denna kloka kvinna, det faktum att du INTE är perfekt eller kan bita ifrån gör att du blir mänsklig och därmed tillåter oss andra i gruppen att vara detsamma. Det är ju just det som är så bra. Sa hon. 
Så har jag aldrig tänkt. Det var trevligt. Jag som alltid känt att humöret ibland har legat mig i fatet. 
Men man kanske ska ta rygg på sig själv ibland. En tanke.

Jag är som sagt ute mycket och går just nu. Samlar liksom in ljus och värme för vintern. Igår var jag ute och gick med en väldigt trevlig man. Vi var ute och gick i 5 timmar. Herregud, tiden går när man har trevligt...
Bilden här bredvid är från gårdagens promenad.

Behöver du också någon att prata med, ta rygg på, så hör av dig. Använd kontaktformuläret och klicka här, så bokar vi snabbbt en tid och ses för en 1 eller 2 timmars vandring, gärna runt Djurgården.
Jag kallar det för  "Therapy on the go". Precis som man tar en kaffe "on the go" så kan man också ta tag i sina bekymmer "on the go". 
Och det enda jag själv vet, av egen erfarenhet är att det blir bättre. Jag lovar.
Cathrine  

Imorgon kommer det att handla om Caminon och hur vi männskor älskar att "göra rankinglistor" vare sig vi  vill eller inte...
Vi är spännande, vi människor. 

 

Läs hela inlägget »
powerwalks: powerwalks:

tisdag morgon, inte så tidigt, tack och lov, kl 07:20, i sängen med kaffe.
 

Åh, det är så roligt att vakna! Jag som tidigare tyckte att bloggar var som att se färg torka på väggen. Sååå tråkigt. 
Numera är detta något jag vaknar till och har svårt att vara utan. Bloggen har ett eget liv, tänker egna tankar, och jag liksom bara hänger med...
Om du förstår?

Å andra sidan så är jag ju glad för så gott som allt numera. Eller nej, det är faktikt inte rätt. Dels låter jag ju som en lallande idiot. Nej, jag väljer glädje. 
Det är något annat.
Jag väljer också numera att röra på mig på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Numera har jag sk "walk and talk" möten med mina vänner och människor som jag gillar att möta. 

Tanken och idén till själva begreppet "Walk and talk" kommer från min kloke kollega och vän Patric Johansson som vart först ut med denna utmärkta terapi och samtalsform.

Igår var inget undantag. Jag var ute med en fd klient, numera väninna (de kvinnorna kan räknas på ena handens fingar), och vi hade ett 2-timmars samtal om allt från bra sex till min favoritämne Caminon. Jag är så djupt tacksam när folk vill prata med mig om Caminon och min vandring för jag kommer på nya dimensioner medan man pratar om ämnet. 
Det är ju så "Det goda samtalet" fungerar. 
Du vet att hu haft ett sådant samtal när du har fått ge glädje, inspiration och nya tankar ifrån dig, men lämnar mötet/samtalet/vandringen med ny egen energi och kraft. 
(inte uttömd på energi)
Det goda samtalet med andra ord. 

Om man skulle återvända till Mosley och hans bok Blodsockerkoll och min variant 8/800 för en sekund så får man man inte glömma att vikten och hälsan bara är ett av de tre benen man måste stå på, de andra två är motion och psykisk hälsa och välbefinnande. 
Jag står idag tryggt på alla de tre benen, och så har det verkligen inte alltid varit i mitt liv.  


Nåväl, jag "predikar" ju hela tiden hur Caminon "provides", det vill säga ger oss vad vi behöver. 
I mitt fall var det ödmjukhet i går kväll.
Jag var på Becore igår, det jag brukade kalla träningen från helvetet, som numera har blivit ett måste och ett behov. Jag tränar där tre dagar i veckan och en dag har jag privatpilates i sk PT form.
På passet var en tjej som inte hängde med riktigt och som verkade vara både nybörjare och helt otränad. Efter passet så pratade vi lite och det visade sig att anledningen till att hon var trött och plufsig var att hon genomgått en canceroperation (bröst) och fått dem både borttagna och samma dag påbörjat rekontruktionen och bara hatade den kropp hon fått av flera månaders sjukhustid. 
Jag kände mig välsignad som fick mig en läxa om att inte vara så snabb på att döma och dessutom få en chans att ställa allt till rätta och få henne att må bättre. 
 Livet är inte alltid som det ser ut på utsidan. 
Har vi tur får "göra om och göra rätt" och få till "det goda samtalet". 

Har man gjort en pilgrimsvandring och är  aktiv på sociala medier så ansluter man ju gärna till den superdupertrevliga gruppen Caminosvenskar "Swedish pilgrims". Igår läste jag ett inlägg om en man som frågade om hur man börjar sin första vandring. Han fick massor av jättebra praktiska svar men också ett om the mindframe. Hur första veckan bara handlar om kroppen, hur andra veckan sedan handlar tankar och tredje veckan handlar om själen. 
Så klokt. 

Vill du också ut och powergå med mig och fylla på med energi och goda samtal så går det lika bra som att sitta på min mottagning. 
Jag jobbar numera även med sk "walk and talks" 
Tack vare Caminon. The camino provides.
We are the road. 

Vi ses i spåret eller här på mottagningen. Det finns privata klienttider lediga nu.
  Hör av dig här.



 

Läs hela inlägget »
IMG_2112[1] IMG_2112[1]

måndagmorgon, kl 06:02, med en kaffekopp, i sängen.

Nu har nya boken Succédieten 8/800 kommit ut! Den är utgiven av Expressen och finns därför överallt där kvällstidningen säljs. Den kostar 159 kronor (143 sidor) inbunden och ligger ute till 11 september.
Jag får mycket frågor och ska försöka svara och förklara så mycket jag kan om metoden och hur du gör om du vill köra den själv. 
Annars finns det både kurser hos mig på mottagningen i Stockholm, privat coaching samt en sk onlinekurs på FB i fyra veckor. Kontakta mig direkt via kontaktsidan. 
Du läser mer om kurserna här 

Det finns dessutom en FB grupp för dig som vill hålla kontakt med andra som går/har gått kursen eller bara är nyfikna. Det är bara att adda mig på FB och sedan gå in på "8/800 med Schück och Mosley."

Här kommer en väldigt bra artikel skriven om mig och metoden:

"Ät dig till bättre hälsa och låt vikten bli en bonus.
 Läkaren och bantningsikonen Michael Mosley är mannen bakom den enorma succén 5:2 dieten..
Michael Mosley fick typ 2 diabetes för fem år sedan. Och med hjälp av 5:2 metoden gick han ner tio kilo och fick normala blodsockervärden. Nu har ny forskning visat att en lågkaloridiet på 800 kalorier om dagen under åtta veckor har fantastiskt god effekt på typ två diabetiker.
– Människor i studien var väldigt motiverade och de klarade dieten bra, omkring 80-90 procent lyckades både i form av att de gick ner i vikt och att de fick normala blodsockervärden. Jag tyckte det var väldigt intressant, det var därför jag skrev den här boken.
 
 Att tappa fyra kilo på en månad klarar de flesta.
- Det är enkelt, säger Cathrine Schück, författare och licensierad kostrådgivare.
Hemligheten är att aldrig hoppa över måltider och ösa på med grönt.
För ett halvår sedan kom Cathrine Schück i kontakt med den brittiska läkaren Michael Mosleys nya modell för viktnedgång och blodsockerkontroll. Genom att äta 800 kalorier om dagen i åtta veckor har han visat att man kan sänka sitt blodtryck, sitt blodsocker, sina blodfetter och sin vikt.
- Jag bröt upp från relation i slutet av november och mådde väldigt dåligt. Jag tröstade mig med än det ena än det andra, berättar Cathrine, som även arbetar som samtalsterapeut med fokus på kostfrågor.
- Jag läste boken och tänkte att det jag ville ge kurser på metoden - och insåg att skulle jag be mina klienter att äta 800 kalorier om dagen var jag tvungen att göra det själv först.
Resultatet blev en överraskning. Inte bara har hon tappat tio kilo:
- Jag var inte förberedd på att jag skulle må så mycket bättre! Det här är det absolut smartast och vettigaste jag har träffat på. Det här handlar om mycket mer än om att gå ner i vikt.
Under våren har hon guidat ett hundratal personer genom viktminskningar de inte kunnat drömma om:
- Jag har aldrig varit med om något som varit så enkelt och som funkar på alla. Till och med 70+-damerna dalar i vikt.
Inte minst personer med medicinska åkommor har sett stora hälsovinster.
- Från början skrev han boken för diabetiker, den är skräddarsydd för dem, för att få koll på blodsockret. Alla typ två-diabetiker har kunnat sänka sina metformin-nivåer, och de med blodtrycksmediciner har kunnat halvera sina doser. 
Själv har hon också minskat sitt blodtryck och sina nivåer av blodfetter och blodsocker. Hon tycker att det känns skönt att det finns vetenskapliga studier som visar att modellen fungerar och är säker.
- Det är framtaget av en läkare, det är ingenting som någon hittat på. Det är evidensbaserat och det är påläst och styrkt med hur mycket studier som helst.
Och trots det låga kaloriintaget plågar inte hungern henne alls.
- Jag är aldrig hungrig. Jag har haft så mycket klienter hela våren och inte en enda är hungrig.
Hemligheten stavas grönsaker. Kokta grönsaker, råa grönsaker, syrade grönsaker, mixade grönsaker, hackade grönsaker, grönsaker i soppa, grönsaker i sås, grönsaker som tillbehör. Grönt serveras till varje mål, och ger kroppen volym, fibrer, mineraler, vitaminer.
- I och med att du äter så mycket grönsaker äter du dig proppmätt, säger Cathrine Schück.
- Ät morötter, bönor, paprika, zucchini, vad sjutton du vill, själv äter jag jättemycket surkål, vitkål, jag äter sugarsnaps.
En annan framgångsfaktor är att vara noga med att få i sig tillräckligt med protein, som ger mycket mättnad i förhållande till energiinnehållet. Gärna fisk, ägg och kyckling.
- Man ska ha till varje måltid mellan 50 och 100 gram proteinrika livsmedel och så fyller du på med så mycket grönsaker du vill.
Man väljer bort de snabba kolhydraterna, sockret och är försiktig med fettet.
- Det är som en korsning mellan LCHF och vikväktarna, där du äter LCHF minus fett och mejeriprodukter.
Eftersom smör och olja bär smakämnen tillför Cathrine Schück generösa mängder smakrika kryddor. Dill, persilja, koriander, oregano, rosmarin, allt som passar i det man lagar.
- Tar du bort fettet, som är en smakbärare måste du addera mer smak. Jag använder mycket chili, vitlök, koriander, färskriven ingefära.
Den energisnåla kosten gör att kroppen får ett energiunderskott. Effekten blir viktminskning.
- Du dalar tryggt och säkert med ett kilo i veckan, lovar hon.
Dessvärre kan man inte välja varifrån de ryker först. Cathrine Schück har gått ner tio kilo under våren.
- Brösten och rumpan, var platserna där jag hade mest att ta av. Jag har blivit lite mindre i behån, det är smällar man får ta. Jag som alltid varit kurvig har tappat flera kupor, haha. 
- Men jag har förlorat "volangerna" också, och dem saknar jag inte.
För att göra kosthållningen så enkel som möjligt rekommenderar Cathrine Schück att man använder någon av de många kosträknings-appar som finns i mobilen. Då kan man hålla koll dag för dag. Det viktiga är att komma ihåg att lägga in det man ätit precis när man äter det, när dagen har gått är det lätt hänt att man glömt bort några tuggor här och några tuggor där.
En annan viktig sak är att inte lockas att hoppa över måltider.
- Hoppa inte under några omständigheter över måltider. Ät så att blodsockret är jämnt och se till att aldrig vara hungrig.
Dessutom kan det vara klokt att se till att få i sig ordentligt med vätska.
- Drick väldigt mycket - man får i sig mycket fibrer av alla grönsaker och de behöver sällskap i magen. Jag dricker säkert tre liter om dagen. 
Buljong, tomatjuice, kokosvatten, råpressad lingonjuice och rödbetsjuice ger smak, antioxidanter och mättnad.
- Är jag ute på stan så köper jag gärna någon helgrön juice.
Hon ser vikttappet som en önskvärd bieffekt.
- Fokuset ska ligga på att man mår så himla mycket bättre. Du sover bättre, magen mår bättre, du orkar träna och hålla i gång. Jag har ett hundratal klienter som gått hos mig i vår. Alla säger samma sak.
Metoden är designad för att pågå i åtta veckor, men redan efter fyra veckor kommer kroppen ha börjat ställa om sig. Den som då vill övergå till en mjukare kosthållning gör klokt i att ta med några av de nya goda vanorna om man inte vill återvända till utgångsläget. 
- Det här är en ändlig period, sedan går du över till kanske en Medelhavskost med ett par dagars lättfasta av 5:2-modell i veckan. Det är det som Michael Mosley rekommenderar.
 
Matråd
 Morgon 
Kombinera någon slags protein med tillräckligt mycket grönt för att ge mättnad.
- Jag äter ett ägg och mycket grönsaker till frukost.
Lunch
En soppa, en stor sallad, en grönsaksgratäng?
- Ofta blir det en stor sallad med ägg och tonfisk eller lax och så kyckling.
 
Middag
Se till att middagen är riklig, enkel och variera gärna smakerna från dag till dag utan att göra det för svårt.
- Jag äter väldigt mycket soppor, buljonger, där jag lägger i kyckling eller nåt.- Jag gör mest av typen Renée Voltaires lantbuljong eller kycklingbuljonger.
- Du kan koka vilka grönsaker du vill - och lägga i risnudlar eller konjakrotsnudlar- de är nästan energifria.
 
Mellanmål
- Jag tycker inte att man ska äta så mycket mellanmål, vuxna människor klarar sig utmärkt på tre mål om dagen. Om du är sugen kan du ta något, men det är bra att låta tarmarna vila. Ta ett glas tomatjuice, det mättar och är hur gott och härligt som helst.
Nödmat
För att undvika hungerpanik, stoppa ner något du valt på förhand om du vet med dig att du annars lätt faller för onyttiga snabblösningar.
- Ta med ett hårdkokt ägg eller lite färska grönsaker, minitomater eller vad du föredrar.
 
Kvällsmål
- Är jag småsugen på kvällen tar jag två morötter om jag ätit en tidig middag. En stor kopp te med växtmjölk kan lindra om jag är hungrig.

Mejerier
I Michael Mosleys metod finns plats för mjölk. Jag har valt en mejerifri variant som jag kallar 8/800.
- Jag har tagit bort mejerierna eftersom många inte klarar av att bryta ner kaseinproteinet i mjölkprodukterna, och då lagrar kroppen in det. 

 
Frukt
Jag rekommenderar att man ersätter frukt med grönsaker under den här perioden.
- Frukt kostar väldigt mycket kalorier i förhållande till mättnad och triggar sötsuget hos många. Jag tycker definitivt att man ska vara helt sockerfri under en sådan här period, frukten ger blodsockerkurvor och ger aptiten en skjuts
 
Fest
Det är härligt med fest och restaurangbesök, men man kan äta som man vill även i sådana sammanhang. 
- Jag tänker så här:  Jag har hittills aldrig någonsin varit på fest utan att det serverats grönsaker. På de allra flesta middagar och fester finns det en stor skål sallad, ta av den.
 
Vin & Alkohol
Vin är ganska energirikt. Ska man hålla sig mätt på 800 kalorier har man inte råd att avvara 110-120 av dem på ett glas vin.
- Det här är en kort period i livet, avstå gärna alkohol. Använd dina kalorier för att bli mätt och låt det här bli en detox också vad gäller alkoholen.

 
 Så här börjar boken...
Få metoder har berört mig personligen så mycket som denna gör.
Jag mådde själv väldigt dåligt i början på 2017 och satt hos goda vänner på Mallorca och sträckläste boken, Blodsockerkoll av Michael Mosley, författaren till bla 5/2 metoden.
Beslöt mig snabbt för att kontakta förlaget för att få rättigheterna till att få jobba med metoden med klienter och för artiklar.
Jag fick hans tillåtelse och började med egna kurser i början på januari i år.
Men hur skulle jag kunna berätta för andra hur man följer denna metod utan att testa den på mig själv?
Sagt och gjort, den 19 januari la jag och en grupp tappra damer med mig om vår mat och började att under åtta veckor leva på 800 kcal per dag.
Det var kanske ett av mitt livs bästa beslut.

På åtta veckor dalade jag och damerna tryggt och säkert med cirka 1 kg i veckan, sänkte vårt blodtryck, blodsocker och våra blodfetter. Det skadliga vicerala fettet, det som omsluter våra inre organ blev mindre, och på kuppen blev vi samtliga både piggare och gladare.
Nu med både facit i hand och ett hundratal glada och nöjda klienter under året så kan jag bara säga en sak, det fungerar.
Inte en av alla de som testat metoden har upplevt vare sig hunger eller att de svälter.
Man äter sig istället pigg, glad och mätt på massor av grönsaker, kött, fisk, ägg och kyckling.
Jag har utvecklat metoden en aning och rekommenderar att man under denna period även kan dra ned eller utesluta mejeriprodukter, och kallar då min metod för 8/800.
 Cathrine Schück
 kostrådgivare och samtalsterapeut/KBT-coach med inriktning på kost och hälsa.
 Tänk på…
Metoden fungerar lika bra för både män och kvinnor och olika åldrar i livet. Vid graviditet eller med ett tidigare ätstört beteende bör du först prata med din läkare.

 





 

Läs hela inlägget »
IMG_0812 IMG_0812

Fredag, i sängen, 07:50, med kaffe.

Aj! Jäklar vad ont det gjorde! 
Min pyttelilla tatuering tog inte mer är 20 minuter att göra, men det räckte bra att börja med. 
Ja, det gjorde ont.
(vill du se bild se Insta eller FB)

Men jag tänkte vända och vrida på det braiga ordet härvaro, som jag läste på Maria Helanders Instaflöde igår.
Hon jobbar ju som bekant med mindfulness och predikar vikten av att vara i ögonblicket. 
För mig har det tidigare aldrig varit så aktuellt. Jag är inte så yogig av mig, mediterar inte så värst och är väl inte direkt speciellt mindful av mig. 
Men som allt annat, eller mycket iaf, så föll bitarna på plats under min vandring. Det fanns liksom ingen annan väg. Var du inte HÄR i ögonblicket så slog du ihjäl dig. Jag skojar inte. 
När det gällde att sätta ena foten framför den andra i km-långa utförslöpor nedför ett berg så fanns det inget annat sätt än att ha totalt fokus på just det fotsteget. Inget annat. Absolut inget annat. 
Jag älskar därför ordet, härvaro.
Inte NÄRvaro eller DÄRvaro utan, HÄRvaro. 
Här och nu. 

För min del så blir det långpromenad runt Djurgården idag. Jag brukar ta en slinga på 1.5 mil som tar ungefär 2 timmar. 
Då är jag nöjd och glad. Eller blir iaf glad. Självglad. 
Självglad är också ett så himla bra ord. Att bli glad av sig själv,med sig själv och kanske framför allt, tack vare sig själv. och ingen annan.

  ja, det blev en del ordsnideri så här på morgonen. 
Nästa vecka kommer nya boken 8/800 och då kommer det handla mycket mer om mat.
Ha en trevlig helg!
Själv så ska jag bara gosa med min nya tatuering. Happy!


 

Läs hela inlägget »
IMG_2074 IMG_2074

torsdag morgon, 07:16, med en kopp kaffe i sängen

Jag var på date igår kväll. Supergod mat och väldigt trevligt sällskap. Jag hade så roligt!

Den jag träffade var så glad och på så gott humör. Uppenbarligen glad med sig själv och sitt liv. Hon lagade en väldigt god middag och såg ut att trivas som fisken i vattnet i sitt lånade kök.
Vi åt vegetariskt och det passar verkligen mig utmärkt. Jag gillar det faktum att hon, min date tar sin hälsa på allvar äter väldigt hälsosamt och nyttigt. ( fast vin dricker hon faktiskt!).

Ja, ni kan ju gissa vem jag åt middag med, eller hur? Mig själv. Eller rättare sagt en roligare, trevligare version av mig själv. Den som planerar en hemmakväll med middag, som trivs i sitt eget sällskap och planerar för en mysig hemmakväll med god mat. 
Så har det inte alltid varit. Verkligen inte. 
Jag har inte alltid varit min egen bästa kompis. Verkligen inte trivs speciellt bra i mitt eget sällskap och absolut inte sett fram emot en "ensamkväll". 
Överhuvudtaget har "ensam" inte legat för mig. Jag har alltid predikat tvåsamhet, längtat efter det och alltid strävat efter att vara en del av ett par. Till varje pris. Kosta vad det kosta vill. 
Och kostat har det ju gjort, om man säger...
(för att inte tala om hur ont det gjort)

Det här betyder inte att jag kommer sitta hemma och ha mysmiddagar med mig själv resten av livet. Jag lever ett roligt liv, är ute mycket, träffar roliga kompisar och dejtar en härlig man. 
Men det betyder att jag är tryggare med mig själv, att jag trivs i mitt eget sällskap och jag tror verkligen att det inte är möjligt att möta en annan människa om man inte först mött sig själv och gillar den personen.

Jag tror redan ni gissat var jag träffade den här självförstjusta, roligare, trevligare och lugnare versionen av mig själv, eller hur?
Så klart! På Caminon. 
Den människa jag mötte på min vandring. Den trevligare versionen av mig. 
Hon man gärna går på date med och tillbringar tid tillsammans med. 
Liiite knäppt, jag vet. Men som kompisen PG säger så klokt, "knäppt is the way". 

Är du nyfiken på vad "vi" åt? :-)
Jag hade ju fått massor av grönsaker av kompisen PG, och hade det som bas och utgångspunkt. 
Först blev det ett litet fröknäcke, köpt sådant, jag orkar inte baka. Det toppade jag med hummus, kikärtsröra (även den köpt) och en bit kimchi. 
Börjar jag bli lat? Gott snack blev det iaf. 

Sedan kokade jag upp 4-5 dl lantbuljong, Strimlade ganska mycket svartkål och kokade den i buljongen med ett par krossade vitlöksklyftor. Efter en stund la jag i grivstrimlad zucchini och en handfull av glasnudlar och riven färsk ingefära. Alltsammans fick sjuda ett par minuter.
När jag la upp det i en djup tallrik så toppade jag med massor av färsk koriander, en rejäl klick kimchi och en stor msk syrade bönor. 
Jo, jag drog ett varv över mer shirascha sås, för ytterligare hetta. 
Så jag fick en härlig soppa/gryta med glasnudlar, strimlad svartkål, stora bitar av zucchini, bönor med syra och tuggmostånd (bra proteinkälla), bra hetta av kimchin och såsen, asiatiska smaker av ingefära och koriander. 
Så jäkla gott, faktiskt. 
Så jag gör som min kompis PG lärt mig, att klappa mig på axeln och verkligen högt säga, det där det gjorde du bra!

Vill du också ta ett nappatag med din självkänsla och må bättre, så är du varmt välkommen att boka en tid på mottagningen. 
Mejla mig på cathrine@schuck.se eller kontakta mig här på kontaktsidan. 

Kram!!!
PS. Håll tummarna, idag är det the T day. Hjälp, vad gör jag egentligen! 
 

Läs hela inlägget »
IMG_2053 IMG_2053

Sängen, kl 08:03, med kaffe. 


Sovmorgon! Hjälp vad har hänt? Börjar jag sova nu, är dessa sleepless i Seattle mornar slut?
Time will tell. 


Jag träffade min kompis PG igår. Mannen som önskar sig att i ett nästa liv få bli rockstjärna, golfproffs eller möjligen kock. Jag skulle säga att han ligger ganska bra redan i detta liv. Iaf när det gäller både matlagningen och golfandet. 
Igår när vi träffades hade han med sig en plastkasse med jordiga, nyskördade grönsaker från egna kollonilotten. Hela mitt köksbord är nu täckt at jord och de grönsaker som fått åka in i kylen har lämnar ett distingt spår av jord efter sig. 

Och det är här underkläderna kommer in i bilden..
Under många år som kock så lär man sig dels en jargong (ju råare desto bättre) dels så uppskattar man ibland andra saker än andra flickor. 
Så ett av mina (egna) favoritutryck var länge att "vad är väl sexiga svarta spetsunderkläder mot en rejäl kockkniv". Vet inte om ni fattar, men jag har ganska roligt åt det själv, och det brukar ju räcka.
Så nu när PG kom med sin påse med jordiga grönsaker, så slår det alla dyra fina spetsunderkläder som present! Igår kväll låg jag och mumsade på en kålrabbi, och i kväll blir det hemmakväll med en gigantisk zucchini ( ja, jag vet vad ni tänker) sallad och rostad svartkål. 
Tack PG.

Min kompis är inte bara tidigare powergubbe på stort företag med ton av bra erfarenhet av det mesta, han har dessutom trattat ned all den livskunskapen och klokskapen i  en samtalsterapiutbildning och ställer de bästa frågorna i världen! 
En av frågorna jag fick igår var om vad jag lärde mig på Caminon.  Mitt första svar var ju såklart ödmjukhet och tacksamhet. För det är vad som kommer upp först. ni vet, tacksam för att jag klarade vandringen och glad över det lilla som fanns. (istället för att vara arg över det mesta som inte fanns!)
Men så kom jag på mitt svar... hur det egentligen förhåller sig. 

Jag har lärt mig att rent fysiskt bli glad. Hur man lyckas "rent mekaniskt" framkalla glädje/eufori. 
Jag har ju alltid läst att löpning kan ge en kraftig lyckokänsla, när endorfinerna kickar in och hjärnan börjar producera våra lyckokickar av signalsubstanserna serotonin och dopamin. Detta har aldrig drabbat mig.  Jag är ingen löpare. Ännu.
Men genom att träna hårt, vara utomhus mycket, röra på kroppen, lyssna på bra musik så har jag lärt mig att själv kunna framkalla glädjen. 
DET är vad jag har lärt mig av min Camino. 

Idag blir det dubbla pass (dubbel glädje, eller bara dubbelt så mycket träningsvärk) med ett Becorepass, träningen från helvetet ni vet, samt ett privat pilatespass med gudomliga Leana som jag har lyckan att få gå hos och där hon snidar vidare på mig, min kropp och mina muskler. 
Gud vet hur jag ser ut när hon har skulpterat klart...

Kanske bra nog för att klara den 60-års kris som jag märker tornar upp sig i fjärran....
#intesådumtattvarasinegenterapeut. 
Eller hur, PG?

Kropp och knopp
Vill du också börja börja tälja på din kropp och få med knoppen på resan mot en kropp som du längtar efter? 
Hör av dig, så hjälper jag dig. 
Enklaste sättet att komma i kontakt med mig är att skicka in ett kontaktformulär. 

Vi hörs! Tack för att ni följer!
Det gör mig så himla glad och tacksam. 
För det också!
 



 

 

Läs hela inlägget »
2017-07-17 22.40.19 2017-07-17 22.40.19

kl 05:34, med kaffe i sängen

Varför vaknar jag så tidigt? Inte för att det egentligen gör mig något. Det är ju ljust ute och dagen har ju redan börjat, så det kan jag ju faktiskt också göra...

På torsdag är det dags för min första tatuering. Jag skriver medvetet så, för jag vet redan nu hur jag vill att nästa ska se ut...
Märkligt det där med tatueringar egentligen. Jag är ju verkligen en motståndare till sådant, men efter min vandring, min 32 dagars vandring över Spanien,  Caminon till Santiago de Compostela så har allt, med kraftig betoning på allt, förändrats. 
Hur är det egentligen möjligt på 32 dagar? 


Hela historien började i vintras. Jag separerade och flyttade från min sambo på mindre än en vecka, och satt plötsligt "nyskild" och otroligt ledsen över livet och allt som jag hade drömt och hoppats på, som inte blev. Jag sörjde det liv som inte blev. Som jag så förtvivlat gärna trodde att jag ville ha...
Ex-sambon och jag hade sagt något i stil med "vi tar en 3 månaders timeout och ser vad det leder till..." 
Min otroligt kloke son sa direkt, mamma det kommer aldrig bli bra mellan er igen och du måste ha en "plan B" för när de tre månaderna har gått. Annars kommer du att gå under. Du måste ha något att se fram emot, planera för och på köpet få ett äventyr. Alla mammor behöver ett rejält äventyr, förstår du. Sa sonen. Klok son. 
Så sagt och gjort, mycket motvilligt får jag väl lov att erkänna, så började jag planera för min pilgrimsvandring, Caminon, den 78 mil långa vandringen över Spanien. 
Kängor skulle gås in, ryggsäck skulle inhandlas. Resehanduk, sovsäck, plastpåsar (fattade aldrig vad jag skulle med dem till, men det visade sig ju senare). alltsammans med en ganska tam entusiasm.
Jag ville ju egentligen inte gå någonstans. Jag var fet, ledsen, rödvinssvullen, deprimerad och ganska trött. Sa jag ledsen?
Hur som helst så var det bara att sätta ena foten framför den andra och sätta fart med det hela. 
Vikten tog jag tag i under våren, började jobba med Mosley och 8/800 och dalade själv tillsammans med mina klienter ca 10 kg under tre månader. 
Själva ryggsäcken som kom att väga nästan 10 kg blev under vandringen min dagliga symbol för den vikt jag förlorat, och aldrig mer vill lägga på mig. 
Jäklar vad mycket 10 kg väger... 
Vandringen i sig är en historia. Men det absolut största äventyr jag varit med om. Hårt, jobbigt, galet vackert, nya vänner, ödmjukhet, glädje. Alltsammans, varje dag.
Det enda jag inte var förberedd på var den person jag skulle komma att möta på resan. Mig själv. Den glada och lyckliga versionen av mig. 
Hon som tidigare hatade att dela rum, badrum, toa med andra som nu sov  i sovsal i våningssäng med främlingar och gick på toa och duschade med främlingar, varje dag. Hon som älskade det lyxiga livet och aldrig burit ryggsäck i sitt liv.
Just hon älskade varendra minut av äventyret. Just hon var så ödmjukt tacksam för ett eluttag, en bit nattygsbord att ställa mina grejer på, tacksam för så oändligt litet.
Ur detta föddes någon form av urglädje. Viljan att medvetet välja glädje. 
Jag är, det har nu gått en månad sedan jag klev av Caminon, fortfarande så tokglad att det värker i bröstet. 
Det går att välja glädje. Jag är vägen. 
Fast med det beslutet kom också tatueringen. Det fanns liksom inget alternativ. Jag måste bära den symbol som gjorde mig glad igen, den som visade vägen. 
För det var ju just dessa snäckskal som var våra vägvisare under resan. Det fanns aldrig skyltar, men alltid gula pilar och snäckskal. 
Någon gul pil vill jag inte ha på armen, men väl ett snäckskal. och det får jag på torsdag.
För egentligen, vem vill gå vilse igen?

Extra lycka. 
Jag går delar av Caminon redan nu i september, tillsammans med läsare från tidningen Tara. Jag trodde jag skulle gå med en liten grupp på 14-15 tjejer, och det visar sig vara 36 (!) och massor av folk på väntelista! Jävlar! 

Mer lycka
För dig som också vill bli lättare (och sedan gladare) så är du varmt välkommen att hänga med på någon av de 8/800 kurser jag startar nu i augusti. Hör av dig för mer info! 

 

 














 





 

Läs hela inlägget »

2017 > 08

2017-03-06 11.14.50 2017-03-06 11.14.50

torsdag, 31 augusti, kl 06:06. 
Kaffekoppen på trygg plats på lilla brickan jag köpte på Gotland.


Idag tänkte jag skriva om hud och varför det är så viktigt med beröring.
(hade tänkt skriva om bajs och magen, men väntar med det till nästa vecka. Ok?)
 Illustrationen är ett par år gammal och kommer från en kalander jag var med i för ett par år sedan, för 1.6 miljonersklubben. Hur jag kom på tanken att sätta på mig Camilla Thulinunderkläder och kockrock är idag för mig ett stort mysterium, men då verkade det fullständigt logiskt. Miljön är salig Cuckoo på Artillerigatan, mitt dåvarande vardagsrum vid den tiden. 
Nåväl.
Tanken är nu att det ska handla om det härliga hormonet oxytocin som skapas vid beröring och som får oss att må bra. Den minskar rädsla, aggresivitet, stress, ångest, depression och smärta och hjälper oss att stärka relationer.
Detta glädjehormon utsöndras vid beröring, vid förlossning, när vi får massage, när vi kramas och när vi känner hud. När vi blir berörda, kort sagt.
Nyckelordet för att kroppen ska dra igång sin oxytocinproduktion är tillit, så snart vi får kontakt med någon vi känner värme, känsla och förtroende för och vill oss väl, så startar kroppen mekanismer.
Hormonet påverkar hjärnan som i sin tur triggar igång våra belöningssystem, serotonin och dopamin, våra lyckohormoner. 

Ganska härligt, eller hur?

Vi vet av sorgliga studier att små barn, de små barnhemsflickorna i Kina kunde dö i brist på beröring och den lilla flicka som låg i sin spjälsäng närmast dörren och lysknappen och därför fick en klapp på huvudet hade större chans att överleva - tack vare den lilla beröringen. 

Små barn blir lugna och somnar när de blir upplyfta och burna, vi vuxna gillar att kramas och när man har träffat en ny människa som man tycker om vill man gärna bli kramad och gosad med. 
Beröringen förstärker vårt lyckotillstånd. Och bekräftar det vi känner. 

Jahaja, säger du... vad hjälper det mig då? Här hemma är det bara en sur gubbe som verkligen inte vill pussas, eller kanske lever man själv och då blir det verkligen inte mycket av den varan...
Nä. Helt sant. Då får man lov att skapa den själv. Både genom egen beröring, att smeka och smörja sig själv med bra kräm/olja. Jag går över hela kroppen varje dag med kokosolja eller bioolja från Apoteket. ( du vet väl den där superoljan som hjälper huden att  hålla sig ung och spänstig?)
Det hjälper också att ta regelbunden massage eller helt enkelt att kramas. 

Jag var på en date i förra veckan med en härlig man som tillbringat en hel del tid i Indien och även studerat på Baravara här i Sverige. 
Vid vårt första möte så fick jag en härlig lång kram, av en fullständig  främling. Inget sexuellt eller opassande, bara mycket varmt och vänligt. Det satte tonen för vårt samtal och promenad och jag kände värme och tillit. 

På mottagningen försöker jag också passa på att krama mina klienter så fort jag kommer åt (!). Jag håller gärna i arm eller axel när klienten går och försöker om det är lämpligt att få någon form av kroppskontakt på ett bra och passande sätt. 

Jaha, vad vill jag då komma med detta?
Well, egentligen bara hur bra man kan få sig själv att må, bara genom att låta sig beöras och hållas i. Det behöver verkligen inte vara av någon som helst sexuell karaktär även om det också är väldigt roligt naturligtvis, men en vänlig kram eller beröring räcker så gott. 
En lååång kram hälsar Anette, minst 20 sekunder ska kramen vara!!!
Och man mår så bra. 

Vidare så ska jag nu trotsa regn och rusk och bege mig till duktiga näringsterapeuten Marlene Gustawsons mottagning på GI boxen och prata om min egen hälsa.  Det ska bli spännande, eftersom jag gjort detta regelbundet under många år och både jag och Marlene är mycket nyfikna på hur det står till och har något förändrats över tid och med den livsstilsförändring jag har gjort senaste året. 
Är du nyfiken på mer om det så kontakta mig gärna!

Mer då?
Ja, nya kvällskursen sparkade igång igår kväll, tio nya härliga kvinnor som kliver på detta roliga 10 veckors tåg mot bättre hälsa och må bra.
ikväll är det dags för en grupp tjejer som börjar en Steg 2, Fortsättningsgrupp i 8/800 där vi fördjupar oss i enskilda frågor i detta ämne. 

Ha en bra torsdag! 

















 

onsdag kl 06:44. sent, för att vara mig, men jag märker att jag blir seg i huvudet av magnesium. måste ta det tidigare på kvällen...
Löst mitt kaffepyssel, tar med en liten bricka och ställer koppen på istället. Jag är ingen McGiver precis...suck. 

Funderar just nu väldigt mycket på det där med att våga släppa sargen och en gång för alla få fokus på hälsan istället för vikten. JAG VET att det inte är enkelt men det måste f-ing gå! Jag ger mig liksom inte förrän alla fattat!

Vi måste helt enkelt få ett nytt fokus. Jag äter rätt, jag tränar rätt, jag lever rätt. Jag är min egen väg.
Vikten är en bonus på det. En bekräftelse på att det jag gör är rätt. 
 
Jag träffar hundratals människor som söker sig till mig för att gå ned i vikt. För det gör man ju onekligen om man följer Mosleys och min metod och äter 800 kcal under en period. 
Inga konstigheter med det. 
Men det jag ständigt predikar och kommer fortsätta att prata om tills jag är blå i ansiktet är det faktum att den viljan och önskan måste komma ifrån perspektivet hälsa. Inte vikt. 
För Dr Michael Mosleys metod går ut på att primärt få ordning (läs sänka) sitt blodtryck, blodsocker och kolesterol (blodfetter). Vikten blir sedan en ad on effekt på det.

Med denna livsstil följer naturligtvis även en nedskärning av alkohol (ett glas rött vin är 120 kcal) och även det påverkar ju vår hälsa och välbefinnande.
Det är så roligt att se mina klienter, de som går på kurserna, efter 2-3 veckor är de så rosiga och friska om kinderna och det hänger till viss del ihop med mindre alkohol, men självklart även maten.
ALLA ser piggare ut, alla ser friskare ut, alla mår bättre. 
Klart att de är glada om de dessutom kan röra sig mer och orkar mer då kroppen slipper släpa runt på de där extra kilona som tynger ned.  

Fast sedan kommer vi till en bit till som jag inte hade med från början, nämligen glädjen. 
Jag har inte riktigt processat klart detta faktum och tar självklart tacksamt emot input från er. Vad är det med denna livsstil som gör människor så glada?
Ökat näringsintag? Det faktum att vi gör något positivt för våra kroppar och skickar signaler till hjärnan om detta? Att jag gör mig själv gott? 
Är denna kost en ren "brain fuel" mat för hjärnan? 
Jag vet faktiskt inte. Men jag ser ju hur jag mår och hur de som gått kursen mår.
Happy, liksom. 
Jag vet att min Caminoupplevelse adderar till lyckan, men det är lika mycket kosten, som den upplevelsen. 

Nåväl. Mitt inte så himla enkla budskap är därför, våga vägra banta. Inte en bantingskur till, inte ett pulver till, inte en kur till, inte en metod till! Våga vägra banta en gång till. Försök istället att satsa på en livsstil för livet. En hållbar livsstil, som faktiskt funkar. Själv är jag nu viktstabil sedan januari och mår så bra och orkar träna massor. 
Tricket är att satsa på en näringstät kost, packad med massor av grönsaker, grönsaker, grönsaker, samt lite fett och protein. Undvik ris, pasta, bröd, potatis, socker och helst även mejeri. 

Försök istället att bygga för det goda livet. Bygga din kropp för en bra framtid. En kropp som håller sig frisk, pigg, stark, glad. En kropp som inte gör ont, för vi slipper sådan mat som gör kroppen illa och gör att den värker och gör ont. 
En kropp som gillar att träna, en kropp att hålla sig ung i, länge och bli gammal i på ett bra sätt. 
 
Innan du börjar ruska på huvudet och himla med ögonen så säger jag direkt, det är inte enkelt. Inga varaktiga förändringar är enkla i början. Vi klarar av det under tidsbegränsade perioder för då tror våra hjärnor att de snart ska få äta som vi gjort tidigare. 
Hu så hemskt om jag inte får äta sushi och pasta och söta efterätter mer i mitt liv...
Det får man visst det. Fast inte hela tiden. 

Så, nu ska jag sluta predika. 
(jag blir faktiskt väldigt trött på mig själv mellan varven.)
Jag har jagat ut en väninna på Djurgården och hoppas att hon orkar långa rundan. 

Just nu planerar jag för uppstarten av ytterligare en kvällskurs. 
Det är just nu väntelista, och jag tror att jag drar igång en kurs på tisdagskvällar.
Sedan är resan till Yalikavak utanför Bodrum spikat och vi reser 25/5-3/6 nästa år.
För mer info och annat som du vill fråga om, klicka här!
Stor kram och trevlig onsdag!
Cathrine 

















 

Tisdag, kl 06:16. kaffe på hyllan, det kommer att behövas eftersom jag bokade träningen från helvetet kl 07.30 vid något mycket sinnessvagt tillfälle...
Här bredvid ser du bild från träningen som kallas för Becore, kolla gärna deras hemsida, www.becore.se. 
jajamänsan! 
Det är precis så svårt som det ser ut att vara!


Jag ska fatta mig kort idag eftersom den nya layouten på sidan är så himla snygg, men jag ser inte vad jag skriver för alla linser och bönor...
(så om det är mer felstavat än vanligt så beror det bara på att jag faktiskt inte riktigt ser vad jag skriver..
Fast det är tydligen bara jag som ser grönsakerna när jag skriver, den färdiga bloggen är fortfarande vit..
Detta måste vi nog fixa idag.

Happy 1.
Ville egentligen bara berätta att det går framåt med nya kliniken och glädjen att få jobba tillsammans med Mia Lundin och hennes otroliga crew av läkare, barnmorskor, terapeuter och gynekologer är stor. Jag är så ödmjukt glad och tacksam för denna unika möjlighet och härliga korsbefruktning av skolmedicin och komplementärmedicin. 
Vi planerar att öppna nya kliniken Her Care i början på nästa år i Sofiahemmets lokaler. 

Happy 2.
Vidare så rullar nu två kvällskurser i 8/800 och onlinegruppen är i full gång med ett gäng härliga tjejer som under en månad betalaren mindre summa summa för en sluten onlinekurs på FB. Väldigt roligt. 
Trycket på den nya metoden 8/800 är stor och det är så himla roligt att få följa män och kvinnor som bestämt sig för att ta tag i sin hälsa och vill förbättra sina blodvärden, blodtryck och blodsocker. 
Att man på köper dalar med ca 1 kg i veckan är en sk add on effekt. 
På kvällskursen har jag just nu en tjej som gått ned 5 kg på två veckor och äter så mycket mat på 800 kcal genom att vara smart och utnyttja de råvaror som innehåller små mängder kalorier och tänka rätt!
Ett lysande exempel på det är det hon berättade i gruppen igår. Hon var på kräftskiva i helgen och där bjuds riktigt på hemlagade Västerbottenspajer, nybakat doftande bröd, och naturligtvis härliga desserter till efterrrätt. 
Min klient hade i förväg bestämt sig för att bara äta kräftor och "loggade" i förväg in den mängd kräftstjärnar hon skulle äta och höll sig till det.
Nästa dag, trygg och säker efter sin "enligttplan" lyckade kväll, så testade hon att "logga in" räkna ihop den mängd kalorier hon skulle fått i sig om hon ätit som hon skulle gjort tidigare på en kräftskskiva och kom upp i ganska uppseendeväckande siffror, nämligen nästan 4.000 kcal, på en vanlig kräftskivekväll...
Både jag och gruppen blev ganska bleka om nosen kan jag säga...

Nu ska jag hoppa upp och leta reda på lite rena träningsgrejor och skutta iväg till träningen från helvetet. Jag vet detta helt säkert då det är Tony som är ledare för detta pass, och hans upplägg är inte att leka med...
Men gissa om jag kommer bli glad och stolt efteråt när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt!
stora tisdagskramar från grönsakslandet!!!










 

2016-06-23 12.58.27 2016-06-23 12.58.27

fredag 25 augusti, kl 06:18.
Kaffet står på hyllan. Håll tummarna. Lakanet är ju trots allt rent och nytvättat...

 

Det går fort nu. Det är väl det enda man kan säga just nu...
Hela 8/800 rörelsen som jag skapade där i vintras på Mallorca, under den där filten när jag var så ledsen. Den flyger nu..

Ja, ni minns ju. Ni som varit med från början...
Nu finns det redan två böcker, stort tack till Expressen för det. Hoppas bara att de fattar att den redan tagit slut på Adlibris. Just nu skickar jag ut av de få ex jag själv har till dem av er som hör av er.
Igår gjorde jag en sk livesänding med Expressens stora hälsosajt Hälsoliv. Det gick jättebra och jag tror att jag fick en möjlighet att berätta om 8/800 och alla dess hälsofördelar, vid sidan om vikten. Och det är hela tiden min ständiga käpphäst. Det är ingen idé att försöka gå ned i vikt om inte hälsan är i fokus. 
Punkt.
Det finns också en numera ganska stor grupp på FB som är gratis, och där hjälps alla åt med tips, idéer och pepp till varandra. Det är den snällaste, vänligaste och varmaste grupp jag någonsin sett på FB. Är du ännu inte medlem så är du varmt välkommen till "8/800 med Schuck och Mosley". Ansök så släpper jag eller Karoline in dig! 
Sedan har jag sedan en dryg vecka (två veckor på måndag) sjösatt en betalplattform på FB, en sluten hemlig grupp för en mindre grupp som aktivt jobbar med vikt och hälsa i fokus. Där får man en personlig coaching varje dag, svar, tips, pepp, bild, filmsnuttar. Där kan du vara med per månad. Du betalar en mindre summa för en månads medlemskap. Nytt och spännande. iaf för mig. 
Sedan är det ju kvällskurserna här på mottagningen och där finns det en plats på den grupp som börjar på onsdag i nästa vecka. 
Nästa vecka sjösätter jag dessutom en Fortsättningsgrupp för dem som gått hos mig tidigare. Där finns det också platser kvar.

OCH NU! Äntligen blir det en resa igen!!!
Jag och min underbara vän och PT Eva Berggren( det är vi två på bilden)  planerar nu en 8/800 resa till ljuvliga Yalikavak i Bodrum nästa år, i slutet av maj!
Det blir en vecka av härlig mat, underbar miljö, fantstisk träning och roliga upptåg. Den resa vi gjorde dit förra året är nog det bästa jag gjort när det gäller hälsoresor. 
Jag är såååå lycklig att få åka tillbaka till denna magiskt vackra och inspirerande plats!
Vi ska laga nyttig och rolig 8/800 mat tillsammans. Träna i lagom takt tillsammans, yoga på mornarna med vår härliga värdinna Margareta och göra utflykter, en dag med cykel, en dag på båt. osv. 
Så jäkla kul helt enkelt!
Så, är du nyfiken på något av mina alla 8/800 projekt eller vill påbörja din egen vikt och hälsoresa, så kontakta mig så sätter vi igång! Genast!
Stor kram och trevlig helg!

Själv ska jag på nästa kurs i regi av Mia Lundin nu i helgen och känner mig visserligen otroligt stolt, glad och tacksam över möjligheten att få vara med i hennes grupp inför uppstarten av kliniken HerCare för kvinnlig hormonhälsa. 
Men också en gnutta sliten, för det är mycket jobb och lite för lite "hopp och lek just nu" Eller bara sova...

Dessutom för dem som undrar, så har jag gjort en sk pudel (!) och bett om ursäkt till dem som kände sig påhoppade här på bloggen härom dagen. 
Truly sorry. 
(but there is always a reason, and we all know that...)

Men jag känner mig så rik och bortskämd på goda vänner och underbara möten. Jag äter nästan varje lunch eller middag med en god vän, och är nästan varje dag ute och går långa promenader med goda vänner. 
Det är en ynnest, en gåva och en glädje att få vara i bra vänners närhet. 
Bra energi. 




 

2017-05-23 13.23.38 2017-05-23 13.23.38

onsdag, 23 augusti, kl 06.18, med kaffe på hyllan och ännu inget i sängen. (kaffe alltså)


Vilket iof är synd, men inget som behöver forceras eller är speciellt akut..
jaja, ni vet vad jag menar...

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om att laga mat med höfter och nypor. (varför vill jag skriva höfter, nypor och rumpa hela tiden..)
Kan möjligen bero på viss distraktion, även om den inte kommer från sängen. :-)


Ok, here goes...
Jag läste ett inlägg på sociala medier igår, någon hade kokat en soppa på kräftskal och någon annan frågade om det var ett recept som jag skrivit för många år sedan, och jag var taggad i inlägget. 
Jag minns inte soppan eller artikeln, men vet ju såklart hur man gör en god kräftsoppa. 
Det sitter i ryggenmärgen liksom. Eller i nyporna, dvs händerna. Eller i minnet, såklart.
Det är aldrig några recept som behövs när jag ska laga mat. Allt sitter  där...fastklibbat i hjärnan liksom. 
Du kan väcka mig kl 03 på natten och jag kan ställa mig upp från sovande och laga en perfekt rätt, från scratch. 
Vad det nu ska vara bra för, egentligen.
När sonen var liten så kunde han låtsas att han var på restaurang och hitta på allt möjligt konstig som han tyckte vi skulle ha till middag. Det hade vi också.

Vilket är väl på gott och ont då får man väl genast lov att tillägga, för  jag är tyvärr en vanemänniska och äter i stort sett samma sak jämt, vare sig jag är på krogen eller äter hemma själv. Eller har gäster, för den delen...
Gud, så tråkig jag låter nu. Men jag vet ju vad jag gillar. suck. 
Och tycker dessutom alltid att min egen mat är godast. Handen på hjärtat. 
Herregud, blev man inte hembjuden till folk speciellt ofta tidigare, så lär man väl ALDRIG bli det nu.  
(gud så dum jag är)
Jag gillar att utmana min själv och försöka få kylen att räcka så länge som möjligt. Dessutom äter jag nästan aldrig annat än vego när jag är ensam hemma. 
Så det blir ju nästan alltid samma variant av lantbuljong, grönsaker, glasnudlar och kimchi. Jag älskar ju det, men ser helt klart att det finns utrymme för variation.
en bit kyckling eller lax i soppan. 
Äsch, jag skojar bara.

Men väljer därför att avsluta bloggen idag med ett recept på något jag gillar, kanske gör du det också! 

Here goes: 
ur nya boken 8/800, som finns att beställa på Adlibris.

Lax och nudelsoppa

Här kan man leka hur mycket som helst med asiatiska smaker. Lite röd currypaste, lite chili, lite kimchi, lite sesamolja, färsk koriander… här kan man leka med dessa goda smaker. 
Nudlarna kallas konjaksnudlar och är helt ”kostnadsfria”. 

1 portion

50 g färsk lax
100 g nudlar
2 dl färska grönsaker i stavar, tex morötter, blekselleri, sugarsnaps, kimchi
”asiatiska smaker” t.ex. 1 tsk färsk riven ingefära, lite finhackad chili, ½ tsk sesamolja, 1 krm röd currypaste
färsk koriander
4 dl lantbuljong

Skär laxen i kuber. Skär grönsakerna i fina stavar eller bitar. Koka upp buljong och de ”asiatiska” smaker du gillar. Låt sjuda i 5 minuter. Lägg sedan i väl avrunnen och avspolade nudlar samt lax. Låt sjuda i 5 minuter till och servera med färsk koriander.

150 kcal 

 

2017-08-06 09.41.33 2017-08-06 09.41.33

Tisdag 22 augusti, kl 06:08, i sängen, med kaffet. Håll tummarna så jag inte spiller idag..

Idag får det gå undan lite för jag ska ut och trampa runt Djurgården nu kl 7. 

Sedan är det tillbaka till skolbänken och ytterligare en dag av utbildning i funktionsmedicin av otroligt duktige Jonas Bergqvist. 

Det jag är med om nu är en väldigt kompetent uppstart av Mia Lundin och hennes klinik som snart startar i Stockholm, och där jag kommer finnas med i det sammanhanget. 
Det hon gör nu är ju att kallibrerar allas kunskap så vi alla har samma kunskaps och värdegrund. Så klokt. 
Behöver jag tillägga att jag lär mig massor som självklart spiller över på mina klienter?
Igår hade jag lång föreläsning för min Mosley grupp IRL (i verkliga livet)  om kosttillskott och ALLT jag lär mig nytt hos Jonas. 
Är du också nyfiken på hur du kan må ännu bättre med hjälp av tillskott så hjälper jag dig gärna! Klicka här för kontakt. 

Nåväl det jag hade tänkt skriva om idag handlar om något jag var med om i går morse när jag var på väg hem från Becore träningen. Jag såg en vacker kvinna i en väldigt snygg lång kjol och en machande grön jacka. Jag kunde inte hålla mig, eller vill egentligen inte hålla mig, så jag sa spontant och högt till henne där i Karlavägens allé," - Så snygg du är! Vilka läckra kläder du har och shit vad de klär dig bra!" 
Bara sådär.
Klart hon blev glad och vinkade, glatt smickrad. 
Det jag funderade på efteråt är vad som har hänt med mig. Sådant gjorde inte jag förr. Sådant tänkte jag förr. 
Inte nu längre. Nu säger jag allt. I princip. På gott och ont får man väl då tillägga. 
Den här nya, det jag kallar för en mild  "touretten" blir väl inte alltid lika lyckad...speciellt inte härom kvällen när jag glatt frågade exsambons nya flickvän om sommaren varit bra, eftersom hon såg så glad och "välmående ut". Nu gjorde hon ju visserligen det, och exsambon hade glatt berättat hur han gött henne under sommaren. Hmmm.. undrar vad det står för när män omedvetet göder sina flickvänner...
Nevermind. 

Jag tänker så här, vad har jag att förlora på att säga till dig att jag tycker om dig, att du är vacker eller hur fin du är i håret, eller hur snygg den där klänningen är på dig.
Jag säger samma sak till män också, för den delen. (skippar det om klänning,oftast)
Jag går fram till turister och frågar om de behöver hjälp med vägen om de tittar  på kartor, jag ger komplimanger till söta unga servitriser med fina tatueringar  eller extra långa lösögonfransar, osv..
Denna sommar har jag fokat på folk som jag tror vill ha ett porträtt tillsammans, inte bara separata bilder på varandra. då går jag fram och frågar och tar en bild på dem tillsammans..
De blir jätteglad. 

Oftast gör vi ju andra glada genom att säga något snällt vi tänker. vi blir ju oftast glada bara att bli tilltalade. 
Jag blev själv väldigt glad i juni när jag gick Caminon och blev tilltalad. 
Själv så började jag samtal med vem som helst, och det ledde nästan alltid till underbara möten, glada blickar, härliga korta eller långa samtal. 
Möten. Underbara möten. 
Korta eller långa. En blick, ett möte. Någon som blir glad. 
Att göra någon glad. Inte bara tänka det. Göra det.

nu rusar jag mot mitt möte på Djurgårdsbron!!!




 

måndag morgon, kl 06:19, med kaffe på hyllan, i sängen.
Tyvärr gick inte balansakten lika bra som vanligt. Tvättstugan ikväll.
Bra helg. Jobbigt att sitta i skolbänken. Svårt att koncentrera sig i 8 tim i sträck...
Jag fick en så bra fråga igår kväll, om ödmjukhet och tacksamhet. Är det en färskvara?
Jag ska, som det ser ut just nu iaf, börja jobba med hormongurun nummer ett, Mia lundin. Min roll på hennes nya mottagning blir i egenskap av samtalsterapeut med min vanliga "inriktning", kost, hälsa, vikt. ( eller snarare när just dessa bitar saknas i mitt liv).
Det är roligt och utmanande och jag längtar efter ett sammanhang. Just nu går vi en fyra dagars näringsterapiutbildning hos Jonas Bergqvist. Underbart bra och roligt. Stooor tacksamhet på det!
Det verkar som min dator gick att rädda, ska få komma och hämta den från mac sjukhuset idag. Hoppas den minns mig...
( en jäkla massa ödmjukhet och tacksamhet på det, folks)
Jag träffar en jäkla massa människor, nya människor. Dels tack vare Tinder och dejtande. Men också tack vare Caminon och det faktum att om du reser själv så tvingas du kommunicera med andra människor. Det blir ju liksom så mycket roligare då... så numera pratar jag med alla, jämt.
Allt som sägs är ju som bekant inte så kul, men lyssnar man så hör man ju det man ska höra.
Så igår, iaf, så träffade jag en ny människa och hade en bra middag tillsammans. Bra samtal.
Jag märker själv hur gärna jag fortfarande pratar om Caminon. Jag vill mkt motvilligt kliva ur min Caminobubbla. Min safe zone.
Funderar på om det är så enkelt som bara det? Jag fick ju som sagt frågan under middagen igår om ödmjukheten och tacksamheten är en färskvara och om inte, hur får man den att stanna kvar. Och ändå kliva ur bubblan. Hänger du med?
Inte helt solklart, det erkänner jag.
Jag ska försöka förklara ( iaf för mig själv). Tänk om det skulle vara så att orsaken till min motvilja att kliva ur bubblan är en rädsla att förlora det nya ( och mkt bättre) perspektiv jag fått) tänk om Caminoglasögonen går sönder när jag kliver ur?
Hur ser detta nya perspektiv ut då? Ja, det handlar ju för mig om en nyfunnen ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Den där sockerdricksglädjen. Bubblet.
Det vill man ju för allt smör i Småland INTE förlora. Jag menar, herregud, det tog ju 50 år att lista ut...
Fast det är kanske just därför jag tatuerade mig? För att ständigt, varje morgon jag vaknar, påminnas om just detta...
Då kan det ju aldrig bli en färskvara. Hoppas man lite stillsamt.
Så vad blir då svaret? Ja det ligger nog i frågan, en färskvara så länge du inte addreserar dendvs det jag aktivt gör nu, och gör den till en medveten handling. För att stanna.
Inte lätt eller enkelt. Men så jäkla roligt.
Har du också frågor, tankar, funderingar som du behöver någon att stöta och blöta dem med, hör av dig, så pratar vi vidare...
Här når du mig, om länken funkar...
För övrigt så går det ju sååå bra för alla tjejer och killar med vikt och hälsomål på de olika 8/800 grupperna på FB och IRL. Ny grupp startar på onsdag 30/8, det finns en plats kvar.
Nu mot träningen från helvetet, som inte längre är ett helvete!
Kram!!!!

Fredagmorgon, 05:13, på tok för tidigt att egentligen vara vaken..
Nevermind. Nu är jag det. Datorn har packat ihop ( varför gör datorer alltid det när man behöver dem som bäst?)
Så denna blogg är skriven i telefonen.
Vi får väl se hur det går. Nu dags för kaffe...balansakten har börjat.
Jag fick vara med om underbara sakert igår. Underbart på dagen pga av en lång promenad på Djurgården med en person som gav lika mycket goda energier som han ( förhoppningsvis) fick. Då händer spännande och förunderliga saker i ett sådant möte
Dagen var ju också, iaf är i Stockholm, helt augustimagisk och speciell. När man vet att dessa dagar är så få och snart slut så njuter man så intensivt. Bara att få finnas i det nuet och ta in ljuset och skönheten. Det kan jag inte få nog av just nu...
Men kvällen slog det mesta.
Tillsammans med mycket nära och goda vänner kunde exaambon och jag äta middag tillsammans för första gången sedan separationen i vintras. . Hemma i det som varit vårt gemensamma hem, och till och med nya flickvännen på plats. ( rar liten människa )
För precis så ska det kunna vara i den perfekta av världar.
Att man välsignar och går vidare. Att man kan kanalisera all den sorgliga ilskan, frustrationen och förtvivlan över det som inte blev, till något ljust och varmt. Och nytt. Och bättre.
Mycket bättre.
Att kunna släppa taget om det som varit och istället glädja sig över det som är. Att njuta nu.
Kvällen blev precis så bra som jag tycker att vi förtjänar. Det vill säga bara det bästa. Att få hitta tillbaka till en varm vänskap där det är möjligt att sitta ned och äta en god middag tillsammans känns vuxet ( liite ovant) och värdigt.
Inte enkelt eller lätt, men värdigt.
Precis så som livet ska vara, i den bästa av världar. Och jag är lycklig, för första gången på länge. Så där grundlycklig. Att allt har landat, alla är vänner och att det inte blev som jag trodde.Eller hoppades på.
Det blev bättre.
Vill du också ge dig själv en chans att må bättre, hitta tillbaka till din grundglädje igen, så hör av dig
Ha en underbar helg., själv ska jag gå på kurs hos Jonas Bergqvist och Mia Lundin, och är så ödmjukt glad och tacksam för det.

kaffe, sängen, 07:19

Har klientvandring från Djursgårdsbron om 45 minuter, så detta kommer att gå undan!
Men det är så kul, så jag kan inte låta bli!

Så lycklig ( som vanligt) över kvällen igår, Jag och en kompis åt ljuvlig middag nere vid Djursgårdsbron, på Fiori och sedan var vi och tittade på Allsång på Skansen! Vilken glädje!!
Tänk att man kan göra sådant en vanlig tisdagkväll, och det var så vackert på kvällen när vi gick hemåt. Önskar man kunde skriva ordet magiskt, men det är så uttjatat. Men det var det faktiskt. Magiskt. 

Och så jäkla trevligt och gott! Fiori,  alltså.
Jo, vi träffade två roliga killar på vägen hem. Kul det med! 

Men det skulle ju handla om pannben idag.
Jag hittade mitt pannben på Caminon, och "honest to God" jag hade verkligen inte en aning att jag hade ett!
Igår fick jag frågan om när träningen från helvetet slutade att vara helvete och blev himmel istället, det jag skrev på bloggen om igår.
Det slutade det nog vara typ igår, efter att ha varit ett helvete i 6 månader.
Men jag fortsatte iaf, och det måste väl då tyda på någon form av jävlar annamma, tänker jag...

Tänk att man tydligen har haft ett pannben i hela sitt liv och inte hittat det förrän nu. Lite trist tänker jag. 
Jag menar, herregud, tänk vad man hade kunnat göra om man trodde lite mer på sig själv och sin egen förmåga. 
För det är väl ungefär vad ett pannben är, tänker jag.

Är du också nyfiken på ditt pannben, hör av dig så pratar vi vidare. 


bifogar bildbevis på hur ett pannben tydligen ser ut, (hur vet man när man aldrig haft något) där jag gick på Caminon i 40 graders hetta över Mesetan, den spanska högplatån.
Då var jag inte lika happy som nu.  
Det kan jag lova. 

 

i köket, med kaffe, kl 09:46

Jag försov mig i morse, och vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på träningen. 
Så, snabbt, snabbt och iväg! 

väl där, (tack och lov är det runt hörnet från mig,) så började jag fundera...
Denna träning som jag håller på med heter Becore, kolla gärna på deras hemsida, www.becore.se, är en väldigt tuff träningsform och de flesta som går där är dansare.
Det är, by far, den tuffaste träningen jag någonsin gjort. (och jag har gjort en hel del..) 
Från början, för 6 månader sedan var varje pass verkligen "träningen från helvetet" och jag hade sååå ont av träningsvärk efter varje pass. 
Numera tränar jag 3-4 ggr/vecka och har långsamt men säkert format om kroppen och är väldigt mycket till min egen förvåning, faktiskt väldigt  vältränad. (får man säga/skriva sådant om sig sig själv?). 
Jag njuter av denna nya kropp och har väldigt roligt med den. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då?
Jo, att allt är möjligt! 
Det GÅR att starta om, som jag gjorde i vintras efter skilsmässa och stor sorg, det går att dala ned till en ny trivselvikt (-12 kg) det går att hålla den nya vikten, det går att på 6 månader komma i sitt livs form. 
Nästa år  fyller jag 60. 
Det går.

Så, kan jag, så kan du. 
Jag ser också på mina härliga tjejer som gick  kursen 8/800 i våras hur bra de mår nu och hur roligt de har med sina nya kroppar, och hur väl det fungerar. 

Vill du veta mera så hör av dig!
klicka här, ställ frågor eller få mer info
kram, cathrine


 

2017-07-11 18.47.03 2017-07-11 18.47.03

måndag morgon,kl 07:02 balansakt med kaffet, i sängen. 
 

wow, det är mycket som händer nu! Ny kvällskurs IRL (in real life) som startar kväll här på mottagningen, alltid lika roligt! 
(det finns plats kvar på den kurs som drar igång 30/8. 
Plus att den helt nya Onlinekursen sparkar igång idag och när detta är klart (bloggen, alltså) så skriver jag snart mitt första inlägg där!
Ett gäng tjejer som som vill ta tag i sina liv och det ska vi hjälpas åt med, tillsammans, på nätet! 
En vegan, dessutom, det blir en utmaning! 

Så, armarna i luften! Jag säger som Pippi, det här ska bli kul, det har jag aldrig gjort förut! 


Just armarna i luften har blivit min "powerpose". Numera far de iväg i luften av sig själv, även om det kanske kändes lite fånigt från början.
Fake it until you make it, liksom.

För ett par år sedan hade jag en underbar kvinna på en kurs, hon är dessutom själv terapeut och berättade om en workshop hon och hennes kollegor haft på jobbet, om just powerposes, kraftposer. 
Och om den seriösa studie som hon läst om hur effektivt det är för just kvinnor att ställa sig i en "superwomanpose" i en minut innan man går in på ett möte eller ska utföra något som går utanför ens comfort zone. 
( och det kan ju vara en hel del, det vet vi ju...)

Så upp med armarna i luften, eller ställ dig med händerna i sidorna, höfte fäst, upp med blicken och hitta din egen powerpose. 
Det ska jag göra idag!!!

När jag la upp en blänkare på Insta om detta blogginlägg så taggade jag det med #beproud, #behappy OCH våga, #beyourself
Våga vara du, våga vara stolt över dig själv, våga vara lycklig. 
Våga vara glad. 
Inte enkelt, men det går. Jag lovar.
Ha en bra måndag!

notera mobiltelefonen i handen. Tack för bilden, lovely Jackie Oliver! 







 

2017-07-06 13.32.41 2017-07-06 13.32.41

fredag, veckans sista blogg, kl 08:38, sovmorgon!  (så glad att jag sover!) 
Jag fick en sådan fin fråga härom dagen. "Är du verkligen lycklig? På riktigt alltså?
Jag förstår frågan. Jag har bubblat sedan jag kom hem från Caminon. Lagt upp massor med bilder på sociala medier med armarna i vädret. Väninnan som jag var ute med igår undrade om jag var kär eftersom det lyste om mig. 
Och njae, jag är inte kär. Inte annat än i livet då, och det låter ju lite klyshigt. (jag dejtar visserligen, men det räknas ju liksom inte, fast det blir man ju också glad av.. :-)
Nu mitt på dagen pratade jag med min chef på Food Tours, Fredrik och han undrade skämtsamt om jag möjligen knarkade, och då skulle jag ju bli en "tatuerad knarkare" !
Väldigt roligt tycker jag! 
 

Men jag är grundglad! Självglad. Egenglad. Glad på egen hand. 
Min syrra sa igår att jag skulle vara försiktig med att använda uttryck som "jag väljer glädje", hon trodde det var paxat av författaren Kay Pollak som skrivit en bok med den titeln. 
Men så är det faktiskt. Jag hittade på Caminon den person jag lämnade bakom mig för ett par år sedan, hon som jag glömt kvar, knappt minns hur hon kändes.
Det är inte någon annans fel. inte mitt heller för den delen. Det har helt enkelt inte varit så roligt de sista åren. Har jag varit deprimerad? jajo, tanken har slagit mig, men det tror jag faktiskt inte. Bara inte glad.
Det jag gör nu är ett aktivt val. Jag väljer att vara glad (förlåt Kay) . Gör saker som gör mig glad. Sätter datum när jag jag får börja oroa mig för något, inte tidigare än just det datumet. 
Hittat endorfinkickarna i att dansa hemma med mig själv, kickarna jag får av träningen (den från helvetet som gör att jag har träningsvärk. Jämt!) Kickarna av att gå runt Djurgården 2.5 tim/par. 
Låter det lite knäppt? Ja, kanske, men för mig funkar det. 

Det som också gör mig väldigt glad är att det ser ut att fungera att dela med sig av glädjen, för bloggen växer så det knakar varje dag och ni blir fler och fler som läser. Tusen, tusen tack för det. 
Man tjänar ju inga pengar på att blogga ( inte jag iaf) så detta är bara för att det är så roligt. Och vill någon annan läsa det, så blir det ju liksom ännu roligare!
Så, tack för att du läser! 
Då gör ju  glädjen någon nytta, och det är väl ändå något som också måste få  räknas som viktigt i livet. 

Så, ja. Jag väljer aktivt glädje. 

Vill du bli smittat av min glädje, gå någon kurs, vandra runt Djurgården med mig, komma till mottagningen för ett möte, hör av dig! Här kontaktar du mig.

Undrar du över illustrationen, Tiger i Nalle Puh, så var det en väldigt snygg engelsk pilot som för många år sedan kallade mig för Tigger eftersom hand tyckte jag var så glad, och "bouncy, flouncy and fun, fun, fun...

https://www.youtube.com/watch?v=dJFyz73MRcg


Trevligt och ROLIG helg, det ska jag ha! 
 

IMG_2162 IMG_2162

torsdagmorgon, kl 07:24, (det blev sent igår, på HBO har nya avsnitt av Ray Donovan släppts..)
Kaffe ska med precison försiktigt lyftas ned från hög hylla ovanför sängen..

                                                                                                                 Illustrationen för idag är min tatuering som jag skaffade mig efter Caminon. Den föreställer en stiliserad snäcka, en pilgrimssnäcka, som är symbolen för Camino de Santiago de Compostela. Det var också via de snäckor vi navigerade och hittade vägen. Det fanns inga andra skyltar, förutom gula pilar. ( och det vill man ju inte tatuera in på armen). 
Men hjälp av min egen lilla snäcka på armen kommer jag att kunna navigera och hitta vägen.
Bättre än tidigare förhoppningsvis. 


Jag blir så lycklig när jag öppnar min mejlkorg/FB på morgonen, det finns alltid ett par vänliga rader som gör mig glad. Denna morgon, inget undantag. På den FB grupp som man kan ansluta sig om man är nyfiken/gillar/använder metoden 8/800 så pratar vi ofta om vikten av att vara glad och trevlig i gruppen, eller snarare vilken trevlig ton vi faktiskt redan har. Nu i morse så hade en av de damer som är mest aktiv (och gått ned massor genom att följa metoden) döpt om den till SNÄLLMETODEN.
Sådant smälter mitt hjärta.

Av flera anledningar egentligen. Dels att det tydligen går att äta sig både friskare, piggare, sänka kolesterol, blodtryck och blodsocker, gå ned i vikt på kuppen - OCH bli snäll! 
Vad ger ni mig för det? Det är ju värsta Kinderägget, tre önskningar i ett. 

Nåväl, det jag hade tänkt berätta om idag handlar om Caminon. Jag är som psykoterapeut väldigt nyfiken på människan och vårt beteende. Jag lurar och funderar på allt möjligt, hela tiden. Titta och funderar. Försöker lista ut. Tänker. 
Vi människor har en inbygd förmåga och önskan till "rankinglista oss". Finaste väskan, finaste skorna, dyraste båten, värsta sommarstället, dyraste vinvalet, snällaste, osv...
Så man tänker att på en Camino är alla lika och det spelar liksom ingen roll vem du är eller varifrån du kommer. Det stämmer ju. Dessutom har vi alla i stort sett samma ryggsäck och sover/går i samma kläder i en hel månad. Inga klassmarkörer här inte. Alla pratar engelska oavsett varifrån man kommer. inte en chans att plocka upp en skitig dialekt där inte.
Så vad gör människan då? Jo, hittar på ett nytt rankingsystem...
Är det inte helt lysande?

Alltså, så här fungerade det. När man mötte en ny människa, vilket man gjorde i stort sett hela tiden. Första frågan var ALLTID varifrån du startade, det vill säga har du gått/ska du gå HELA Caminon? (det är det finaste)
Svarade man rätt på den frågan, det vill säga att man började på den franska sidan, utanför Biarritz ungefär så hade man fått poäng. 
Nästa fråga var NÄR man startat. Då kunde hastighet avgöras. Snabbhet är ju samma sak som styrka. Bra, mao. 
Nästa fråga HUR många gången man gått Caminon.... "aha, så detta är din tredje Camino?"  Respekt på det. 
Vidare så var det ju självklart att man bar sin egen ryggsäck och inte hade den skickad mellan städerna med transport. 
Så, med tre enkla frågor som alla ställde till varandra så kunde du göra en egen liten "rankinglista". 
Väldigt spännande, eller hur? 
För övrigt så uppfattade jag egentligen bara värme och godhet längs Caminon, så jag upplever inte att detta var gjort med elakt uppsåt. Bara precis så vi människor fungerar.    

Sådana här frågor och funderingar och berättelse får du flera av både om du går hos mig privat, i terapi/rådgivning. Men självklart även på kurserna. Just nu börjar måndagsgruppen bli full, men det finns fortfarande plats kvar på onsdagsgruppen ifall du vill hänga på. Vill du det så klickar du här!
Dags att bli lite snällare, smalare och friskare, du med ?
;-)





 

IMG_2151 IMG_2151

onsdag 9 augusti, kl 06:09, i sängen, med den ständiga balansakten, dvs kaffet på en hylla ovanför huvudet...

Jag läste just det vänligaste och raraste mejl jag fått på väldigt länge.
Det handlade om att ta behöva ta rygg på någon annan när man själv inte orkar riktigt..            

Jag känner igen det så väl själv. 
Efter Tsunamin 2004 där jag och min dåvarande familj drabbades av kris hade jag en väninna där jag bodde då som tog hand om mig och slängde upp mig på ryggen och bar mig tills jag var människa igen. Vi har ingen kontakt idag men det hon gjorde då kommer jag aldrig att glömma. 
Lika svårt blir det någonsin att glömma vad min son gjorde för mig nu, ganska nyligen när jag mådde så dåligt i vintras och han var ute och gick med mig nästan varje dag, hängde med och köpte mina vandringskängor och såg (handgripligen) till att jag kom iväg och gick min Camino. 
DET är ok att tillåta sig att ta rygg på någon annan och förlita sig på någon annan att det kommer att bli bra till slut. 
Det är nog så jag även funkar själv, i min roll som terapeut. Ta rygg på mig ett tag, låt mig få stödja och bära ett tag, tills du orkar själv. Låt mig hjälpa dig att komma på fötter igen och återfå din egen kompassriktning.
Det är nog precis så det funkar. 

Jag lever i en härlig tid just nu. Uppskattar allt som händer och sker runt mig så oändligt mycket för det har inte varit så här härligt och bra på väldigt länge. Med livet, i relationer, med boende, kärlek, med familj, med jobbet. Ja, på alla fronter faktiskt. 
Men, jag h a r en vass tunga.  och jag h a r ett humör.
Det pratade jag med en dam som hänger mycket på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om. Vi pratade om hur härlig den gruppen är och hur otroligt snälla och hjälpsamma alla är mot varandra. Inte ett ont ord, bara godhet och vänlighet. (ansök och gå med du också om du vill gå ned i vikt och testa metoden 8/800) 
Jo, det är ju sant sa jag, men jag har ju ett humör och jag kan reagera kraftigt på något jag inte gillar. Det är väl kanske inte så bra, eller?
Vet du, sa denna kloka kvinna, det faktum att du INTE är perfekt eller kan bita ifrån gör att du blir mänsklig och därmed tillåter oss andra i gruppen att vara detsamma. Det är ju just det som är så bra. Sa hon. 
Så har jag aldrig tänkt. Det var trevligt. Jag som alltid känt att humöret ibland har legat mig i fatet. 
Men man kanske ska ta rygg på sig själv ibland. En tanke.

Jag är som sagt ute mycket och går just nu. Samlar liksom in ljus och värme för vintern. Igår var jag ute och gick med en väldigt trevlig man. Vi var ute och gick i 5 timmar. Herregud, tiden går när man har trevligt...
Bilden här bredvid är från gårdagens promenad.

Behöver du också någon att prata med, ta rygg på, så hör av dig. Använd kontaktformuläret och klicka här, så bokar vi snabbbt en tid och ses för en 1 eller 2 timmars vandring, gärna runt Djurgården.
Jag kallar det för  "Therapy on the go". Precis som man tar en kaffe "on the go" så kan man också ta tag i sina bekymmer "on the go". 
Och det enda jag själv vet, av egen erfarenhet är att det blir bättre. Jag lovar.
Cathrine  

Imorgon kommer det att handla om Caminon och hur vi männskor älskar att "göra rankinglistor" vare sig vi  vill eller inte...
Vi är spännande, vi människor. 

 

powerwalks: powerwalks:

tisdag morgon, inte så tidigt, tack och lov, kl 07:20, i sängen med kaffe.
 

Åh, det är så roligt att vakna! Jag som tidigare tyckte att bloggar var som att se färg torka på väggen. Sååå tråkigt. 
Numera är detta något jag vaknar till och har svårt att vara utan. Bloggen har ett eget liv, tänker egna tankar, och jag liksom bara hänger med...
Om du förstår?

Å andra sidan så är jag ju glad för så gott som allt numera. Eller nej, det är faktikt inte rätt. Dels låter jag ju som en lallande idiot. Nej, jag väljer glädje. 
Det är något annat.
Jag väljer också numera att röra på mig på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Numera har jag sk "walk and talk" möten med mina vänner och människor som jag gillar att möta. 

Tanken och idén till själva begreppet "Walk and talk" kommer från min kloke kollega och vän Patric Johansson som vart först ut med denna utmärkta terapi och samtalsform.

Igår var inget undantag. Jag var ute med en fd klient, numera väninna (de kvinnorna kan räknas på ena handens fingar), och vi hade ett 2-timmars samtal om allt från bra sex till min favoritämne Caminon. Jag är så djupt tacksam när folk vill prata med mig om Caminon och min vandring för jag kommer på nya dimensioner medan man pratar om ämnet. 
Det är ju så "Det goda samtalet" fungerar. 
Du vet att hu haft ett sådant samtal när du har fått ge glädje, inspiration och nya tankar ifrån dig, men lämnar mötet/samtalet/vandringen med ny egen energi och kraft. 
(inte uttömd på energi)
Det goda samtalet med andra ord. 

Om man skulle återvända till Mosley och hans bok Blodsockerkoll och min variant 8/800 för en sekund så får man man inte glömma att vikten och hälsan bara är ett av de tre benen man måste stå på, de andra två är motion och psykisk hälsa och välbefinnande. 
Jag står idag tryggt på alla de tre benen, och så har det verkligen inte alltid varit i mitt liv.  


Nåväl, jag "predikar" ju hela tiden hur Caminon "provides", det vill säga ger oss vad vi behöver. 
I mitt fall var det ödmjukhet i går kväll.
Jag var på Becore igår, det jag brukade kalla träningen från helvetet, som numera har blivit ett måste och ett behov. Jag tränar där tre dagar i veckan och en dag har jag privatpilates i sk PT form.
På passet var en tjej som inte hängde med riktigt och som verkade vara både nybörjare och helt otränad. Efter passet så pratade vi lite och det visade sig att anledningen till att hon var trött och plufsig var att hon genomgått en canceroperation (bröst) och fått dem både borttagna och samma dag påbörjat rekontruktionen och bara hatade den kropp hon fått av flera månaders sjukhustid. 
Jag kände mig välsignad som fick mig en läxa om att inte vara så snabb på att döma och dessutom få en chans att ställa allt till rätta och få henne att må bättre. 
 Livet är inte alltid som det ser ut på utsidan. 
Har vi tur får "göra om och göra rätt" och få till "det goda samtalet". 

Har man gjort en pilgrimsvandring och är  aktiv på sociala medier så ansluter man ju gärna till den superdupertrevliga gruppen Caminosvenskar "Swedish pilgrims". Igår läste jag ett inlägg om en man som frågade om hur man börjar sin första vandring. Han fick massor av jättebra praktiska svar men också ett om the mindframe. Hur första veckan bara handlar om kroppen, hur andra veckan sedan handlar tankar och tredje veckan handlar om själen. 
Så klokt. 

Vill du också ut och powergå med mig och fylla på med energi och goda samtal så går det lika bra som att sitta på min mottagning. 
Jag jobbar numera även med sk "walk and talks" 
Tack vare Caminon. The camino provides.
We are the road. 

Vi ses i spåret eller här på mottagningen. Det finns privata klienttider lediga nu.
  Hör av dig här.



 

IMG_2112[1] IMG_2112[1]

måndagmorgon, kl 06:02, med en kaffekopp, i sängen.

Nu har nya boken Succédieten 8/800 kommit ut! Den är utgiven av Expressen och finns därför överallt där kvällstidningen säljs. Den kostar 159 kronor (143 sidor) inbunden och ligger ute till 11 september.
Jag får mycket frågor och ska försöka svara och förklara så mycket jag kan om metoden och hur du gör om du vill köra den själv. 
Annars finns det både kurser hos mig på mottagningen i Stockholm, privat coaching samt en sk onlinekurs på FB i fyra veckor. Kontakta mig direkt via kontaktsidan. 
Du läser mer om kurserna här 

Det finns dessutom en FB grupp för dig som vill hålla kontakt med andra som går/har gått kursen eller bara är nyfikna. Det är bara att adda mig på FB och sedan gå in på "8/800 med Schück och Mosley."

Här kommer en väldigt bra artikel skriven om mig och metoden:

"Ät dig till bättre hälsa och låt vikten bli en bonus.
 Läkaren och bantningsikonen Michael Mosley är mannen bakom den enorma succén 5:2 dieten..
Michael Mosley fick typ 2 diabetes för fem år sedan. Och med hjälp av 5:2 metoden gick han ner tio kilo och fick normala blodsockervärden. Nu har ny forskning visat att en lågkaloridiet på 800 kalorier om dagen under åtta veckor har fantastiskt god effekt på typ två diabetiker.
– Människor i studien var väldigt motiverade och de klarade dieten bra, omkring 80-90 procent lyckades både i form av att de gick ner i vikt och att de fick normala blodsockervärden. Jag tyckte det var väldigt intressant, det var därför jag skrev den här boken.
 
 Att tappa fyra kilo på en månad klarar de flesta.
- Det är enkelt, säger Cathrine Schück, författare och licensierad kostrådgivare.
Hemligheten är att aldrig hoppa över måltider och ösa på med grönt.
För ett halvår sedan kom Cathrine Schück i kontakt med den brittiska läkaren Michael Mosleys nya modell för viktnedgång och blodsockerkontroll. Genom att äta 800 kalorier om dagen i åtta veckor har han visat att man kan sänka sitt blodtryck, sitt blodsocker, sina blodfetter och sin vikt.
- Jag bröt upp från relation i slutet av november och mådde väldigt dåligt. Jag tröstade mig med än det ena än det andra, berättar Cathrine, som även arbetar som samtalsterapeut med fokus på kostfrågor.
- Jag läste boken och tänkte att det jag ville ge kurser på metoden - och insåg att skulle jag be mina klienter att äta 800 kalorier om dagen var jag tvungen att göra det själv först.
Resultatet blev en överraskning. Inte bara har hon tappat tio kilo:
- Jag var inte förberedd på att jag skulle må så mycket bättre! Det här är det absolut smartast och vettigaste jag har träffat på. Det här handlar om mycket mer än om att gå ner i vikt.
Under våren har hon guidat ett hundratal personer genom viktminskningar de inte kunnat drömma om:
- Jag har aldrig varit med om något som varit så enkelt och som funkar på alla. Till och med 70+-damerna dalar i vikt.
Inte minst personer med medicinska åkommor har sett stora hälsovinster.
- Från början skrev han boken för diabetiker, den är skräddarsydd för dem, för att få koll på blodsockret. Alla typ två-diabetiker har kunnat sänka sina metformin-nivåer, och de med blodtrycksmediciner har kunnat halvera sina doser. 
Själv har hon också minskat sitt blodtryck och sina nivåer av blodfetter och blodsocker. Hon tycker att det känns skönt att det finns vetenskapliga studier som visar att modellen fungerar och är säker.
- Det är framtaget av en läkare, det är ingenting som någon hittat på. Det är evidensbaserat och det är påläst och styrkt med hur mycket studier som helst.
Och trots det låga kaloriintaget plågar inte hungern henne alls.
- Jag är aldrig hungrig. Jag har haft så mycket klienter hela våren och inte en enda är hungrig.
Hemligheten stavas grönsaker. Kokta grönsaker, råa grönsaker, syrade grönsaker, mixade grönsaker, hackade grönsaker, grönsaker i soppa, grönsaker i sås, grönsaker som tillbehör. Grönt serveras till varje mål, och ger kroppen volym, fibrer, mineraler, vitaminer.
- I och med att du äter så mycket grönsaker äter du dig proppmätt, säger Cathrine Schück.
- Ät morötter, bönor, paprika, zucchini, vad sjutton du vill, själv äter jag jättemycket surkål, vitkål, jag äter sugarsnaps.
En annan framgångsfaktor är att vara noga med att få i sig tillräckligt med protein, som ger mycket mättnad i förhållande till energiinnehållet. Gärna fisk, ägg och kyckling.
- Man ska ha till varje måltid mellan 50 och 100 gram proteinrika livsmedel och så fyller du på med så mycket grönsaker du vill.
Man väljer bort de snabba kolhydraterna, sockret och är försiktig med fettet.
- Det är som en korsning mellan LCHF och vikväktarna, där du äter LCHF minus fett och mejeriprodukter.
Eftersom smör och olja bär smakämnen tillför Cathrine Schück generösa mängder smakrika kryddor. Dill, persilja, koriander, oregano, rosmarin, allt som passar i det man lagar.
- Tar du bort fettet, som är en smakbärare måste du addera mer smak. Jag använder mycket chili, vitlök, koriander, färskriven ingefära.
Den energisnåla kosten gör att kroppen får ett energiunderskott. Effekten blir viktminskning.
- Du dalar tryggt och säkert med ett kilo i veckan, lovar hon.
Dessvärre kan man inte välja varifrån de ryker först. Cathrine Schück har gått ner tio kilo under våren.
- Brösten och rumpan, var platserna där jag hade mest att ta av. Jag har blivit lite mindre i behån, det är smällar man får ta. Jag som alltid varit kurvig har tappat flera kupor, haha. 
- Men jag har förlorat "volangerna" också, och dem saknar jag inte.
För att göra kosthållningen så enkel som möjligt rekommenderar Cathrine Schück att man använder någon av de många kosträknings-appar som finns i mobilen. Då kan man hålla koll dag för dag. Det viktiga är att komma ihåg att lägga in det man ätit precis när man äter det, när dagen har gått är det lätt hänt att man glömt bort några tuggor här och några tuggor där.
En annan viktig sak är att inte lockas att hoppa över måltider.
- Hoppa inte under några omständigheter över måltider. Ät så att blodsockret är jämnt och se till att aldrig vara hungrig.
Dessutom kan det vara klokt att se till att få i sig ordentligt med vätska.
- Drick väldigt mycket - man får i sig mycket fibrer av alla grönsaker och de behöver sällskap i magen. Jag dricker säkert tre liter om dagen. 
Buljong, tomatjuice, kokosvatten, råpressad lingonjuice och rödbetsjuice ger smak, antioxidanter och mättnad.
- Är jag ute på stan så köper jag gärna någon helgrön juice.
Hon ser vikttappet som en önskvärd bieffekt.
- Fokuset ska ligga på att man mår så himla mycket bättre. Du sover bättre, magen mår bättre, du orkar träna och hålla i gång. Jag har ett hundratal klienter som gått hos mig i vår. Alla säger samma sak.
Metoden är designad för att pågå i åtta veckor, men redan efter fyra veckor kommer kroppen ha börjat ställa om sig. Den som då vill övergå till en mjukare kosthållning gör klokt i att ta med några av de nya goda vanorna om man inte vill återvända till utgångsläget. 
- Det här är en ändlig period, sedan går du över till kanske en Medelhavskost med ett par dagars lättfasta av 5:2-modell i veckan. Det är det som Michael Mosley rekommenderar.
 
Matråd
 Morgon 
Kombinera någon slags protein med tillräckligt mycket grönt för att ge mättnad.
- Jag äter ett ägg och mycket grönsaker till frukost.
Lunch
En soppa, en stor sallad, en grönsaksgratäng?
- Ofta blir det en stor sallad med ägg och tonfisk eller lax och så kyckling.
 
Middag
Se till att middagen är riklig, enkel och variera gärna smakerna från dag till dag utan att göra det för svårt.
- Jag äter väldigt mycket soppor, buljonger, där jag lägger i kyckling eller nåt.- Jag gör mest av typen Renée Voltaires lantbuljong eller kycklingbuljonger.
- Du kan koka vilka grönsaker du vill - och lägga i risnudlar eller konjakrotsnudlar- de är nästan energifria.
 
Mellanmål
- Jag tycker inte att man ska äta så mycket mellanmål, vuxna människor klarar sig utmärkt på tre mål om dagen. Om du är sugen kan du ta något, men det är bra att låta tarmarna vila. Ta ett glas tomatjuice, det mättar och är hur gott och härligt som helst.
Nödmat
För att undvika hungerpanik, stoppa ner något du valt på förhand om du vet med dig att du annars lätt faller för onyttiga snabblösningar.
- Ta med ett hårdkokt ägg eller lite färska grönsaker, minitomater eller vad du föredrar.
 
Kvällsmål
- Är jag småsugen på kvällen tar jag två morötter om jag ätit en tidig middag. En stor kopp te med växtmjölk kan lindra om jag är hungrig.

Mejerier
I Michael Mosleys metod finns plats för mjölk. Jag har valt en mejerifri variant som jag kallar 8/800.
- Jag har tagit bort mejerierna eftersom många inte klarar av att bryta ner kaseinproteinet i mjölkprodukterna, och då lagrar kroppen in det. 

 
Frukt
Jag rekommenderar att man ersätter frukt med grönsaker under den här perioden.
- Frukt kostar väldigt mycket kalorier i förhållande till mättnad och triggar sötsuget hos många. Jag tycker definitivt att man ska vara helt sockerfri under en sådan här period, frukten ger blodsockerkurvor och ger aptiten en skjuts
 
Fest
Det är härligt med fest och restaurangbesök, men man kan äta som man vill även i sådana sammanhang. 
- Jag tänker så här:  Jag har hittills aldrig någonsin varit på fest utan att det serverats grönsaker. På de allra flesta middagar och fester finns det en stor skål sallad, ta av den.
 
Vin & Alkohol
Vin är ganska energirikt. Ska man hålla sig mätt på 800 kalorier har man inte råd att avvara 110-120 av dem på ett glas vin.
- Det här är en kort period i livet, avstå gärna alkohol. Använd dina kalorier för att bli mätt och låt det här bli en detox också vad gäller alkoholen.

 
 Så här börjar boken...
Få metoder har berört mig personligen så mycket som denna gör.
Jag mådde själv väldigt dåligt i början på 2017 och satt hos goda vänner på Mallorca och sträckläste boken, Blodsockerkoll av Michael Mosley, författaren till bla 5/2 metoden.
Beslöt mig snabbt för att kontakta förlaget för att få rättigheterna till att få jobba med metoden med klienter och för artiklar.
Jag fick hans tillåtelse och började med egna kurser i början på januari i år.
Men hur skulle jag kunna berätta för andra hur man följer denna metod utan att testa den på mig själv?
Sagt och gjort, den 19 januari la jag och en grupp tappra damer med mig om vår mat och började att under åtta veckor leva på 800 kcal per dag.
Det var kanske ett av mitt livs bästa beslut.

På åtta veckor dalade jag och damerna tryggt och säkert med cirka 1 kg i veckan, sänkte vårt blodtryck, blodsocker och våra blodfetter. Det skadliga vicerala fettet, det som omsluter våra inre organ blev mindre, och på kuppen blev vi samtliga både piggare och gladare.
Nu med både facit i hand och ett hundratal glada och nöjda klienter under året så kan jag bara säga en sak, det fungerar.
Inte en av alla de som testat metoden har upplevt vare sig hunger eller att de svälter.
Man äter sig istället pigg, glad och mätt på massor av grönsaker, kött, fisk, ägg och kyckling.
Jag har utvecklat metoden en aning och rekommenderar att man under denna period även kan dra ned eller utesluta mejeriprodukter, och kallar då min metod för 8/800.
 Cathrine Schück
 kostrådgivare och samtalsterapeut/KBT-coach med inriktning på kost och hälsa.
 Tänk på…
Metoden fungerar lika bra för både män och kvinnor och olika åldrar i livet. Vid graviditet eller med ett tidigare ätstört beteende bör du först prata med din läkare.

 





 

IMG_0812 IMG_0812

Fredag, i sängen, 07:50, med kaffe.

Aj! Jäklar vad ont det gjorde! 
Min pyttelilla tatuering tog inte mer är 20 minuter att göra, men det räckte bra att börja med. 
Ja, det gjorde ont.
(vill du se bild se Insta eller FB)

Men jag tänkte vända och vrida på det braiga ordet härvaro, som jag läste på Maria Helanders Instaflöde igår.
Hon jobbar ju som bekant med mindfulness och predikar vikten av att vara i ögonblicket. 
För mig har det tidigare aldrig varit så aktuellt. Jag är inte så yogig av mig, mediterar inte så värst och är väl inte direkt speciellt mindful av mig. 
Men som allt annat, eller mycket iaf, så föll bitarna på plats under min vandring. Det fanns liksom ingen annan väg. Var du inte HÄR i ögonblicket så slog du ihjäl dig. Jag skojar inte. 
När det gällde att sätta ena foten framför den andra i km-långa utförslöpor nedför ett berg så fanns det inget annat sätt än att ha totalt fokus på just det fotsteget. Inget annat. Absolut inget annat. 
Jag älskar därför ordet, härvaro.
Inte NÄRvaro eller DÄRvaro utan, HÄRvaro. 
Här och nu. 

För min del så blir det långpromenad runt Djurgården idag. Jag brukar ta en slinga på 1.5 mil som tar ungefär 2 timmar. 
Då är jag nöjd och glad. Eller blir iaf glad. Självglad. 
Självglad är också ett så himla bra ord. Att bli glad av sig själv,med sig själv och kanske framför allt, tack vare sig själv. och ingen annan.

  ja, det blev en del ordsnideri så här på morgonen. 
Nästa vecka kommer nya boken 8/800 och då kommer det handla mycket mer om mat.
Ha en trevlig helg!
Själv så ska jag bara gosa med min nya tatuering. Happy!


 

IMG_2074 IMG_2074

torsdag morgon, 07:16, med en kopp kaffe i sängen

Jag var på date igår kväll. Supergod mat och väldigt trevligt sällskap. Jag hade så roligt!

Den jag träffade var så glad och på så gott humör. Uppenbarligen glad med sig själv och sitt liv. Hon lagade en väldigt god middag och såg ut att trivas som fisken i vattnet i sitt lånade kök.
Vi åt vegetariskt och det passar verkligen mig utmärkt. Jag gillar det faktum att hon, min date tar sin hälsa på allvar äter väldigt hälsosamt och nyttigt. ( fast vin dricker hon faktiskt!).

Ja, ni kan ju gissa vem jag åt middag med, eller hur? Mig själv. Eller rättare sagt en roligare, trevligare version av mig själv. Den som planerar en hemmakväll med middag, som trivs i sitt eget sällskap och planerar för en mysig hemmakväll med god mat. 
Så har det inte alltid varit. Verkligen inte. 
Jag har inte alltid varit min egen bästa kompis. Verkligen inte trivs speciellt bra i mitt eget sällskap och absolut inte sett fram emot en "ensamkväll". 
Överhuvudtaget har "ensam" inte legat för mig. Jag har alltid predikat tvåsamhet, längtat efter det och alltid strävat efter att vara en del av ett par. Till varje pris. Kosta vad det kosta vill. 
Och kostat har det ju gjort, om man säger...
(för att inte tala om hur ont det gjort)

Det här betyder inte att jag kommer sitta hemma och ha mysmiddagar med mig själv resten av livet. Jag lever ett roligt liv, är ute mycket, träffar roliga kompisar och dejtar en härlig man. 
Men det betyder att jag är tryggare med mig själv, att jag trivs i mitt eget sällskap och jag tror verkligen att det inte är möjligt att möta en annan människa om man inte först mött sig själv och gillar den personen.

Jag tror redan ni gissat var jag träffade den här självförstjusta, roligare, trevligare och lugnare versionen av mig själv, eller hur?
Så klart! På Caminon. 
Den människa jag mötte på min vandring. Den trevligare versionen av mig. 
Hon man gärna går på date med och tillbringar tid tillsammans med. 
Liiite knäppt, jag vet. Men som kompisen PG säger så klokt, "knäppt is the way". 

Är du nyfiken på vad "vi" åt? :-)
Jag hade ju fått massor av grönsaker av kompisen PG, och hade det som bas och utgångspunkt. 
Först blev det ett litet fröknäcke, köpt sådant, jag orkar inte baka. Det toppade jag med hummus, kikärtsröra (även den köpt) och en bit kimchi. 
Börjar jag bli lat? Gott snack blev det iaf. 

Sedan kokade jag upp 4-5 dl lantbuljong, Strimlade ganska mycket svartkål och kokade den i buljongen med ett par krossade vitlöksklyftor. Efter en stund la jag i grivstrimlad zucchini och en handfull av glasnudlar och riven färsk ingefära. Alltsammans fick sjuda ett par minuter.
När jag la upp det i en djup tallrik så toppade jag med massor av färsk koriander, en rejäl klick kimchi och en stor msk syrade bönor. 
Jo, jag drog ett varv över mer shirascha sås, för ytterligare hetta. 
Så jag fick en härlig soppa/gryta med glasnudlar, strimlad svartkål, stora bitar av zucchini, bönor med syra och tuggmostånd (bra proteinkälla), bra hetta av kimchin och såsen, asiatiska smaker av ingefära och koriander. 
Så jäkla gott, faktiskt. 
Så jag gör som min kompis PG lärt mig, att klappa mig på axeln och verkligen högt säga, det där det gjorde du bra!

Vill du också ta ett nappatag med din självkänsla och må bättre, så är du varmt välkommen att boka en tid på mottagningen. 
Mejla mig på cathrine@schuck.se eller kontakta mig här på kontaktsidan. 

Kram!!!
PS. Håll tummarna, idag är det the T day. Hjälp, vad gör jag egentligen! 
 

IMG_2053 IMG_2053

Sängen, kl 08:03, med kaffe. 


Sovmorgon! Hjälp vad har hänt? Börjar jag sova nu, är dessa sleepless i Seattle mornar slut?
Time will tell. 


Jag träffade min kompis PG igår. Mannen som önskar sig att i ett nästa liv få bli rockstjärna, golfproffs eller möjligen kock. Jag skulle säga att han ligger ganska bra redan i detta liv. Iaf när det gäller både matlagningen och golfandet. 
Igår när vi träffades hade han med sig en plastkasse med jordiga, nyskördade grönsaker från egna kollonilotten. Hela mitt köksbord är nu täckt at jord och de grönsaker som fått åka in i kylen har lämnar ett distingt spår av jord efter sig. 

Och det är här underkläderna kommer in i bilden..
Under många år som kock så lär man sig dels en jargong (ju råare desto bättre) dels så uppskattar man ibland andra saker än andra flickor. 
Så ett av mina (egna) favoritutryck var länge att "vad är väl sexiga svarta spetsunderkläder mot en rejäl kockkniv". Vet inte om ni fattar, men jag har ganska roligt åt det själv, och det brukar ju räcka.
Så nu när PG kom med sin påse med jordiga grönsaker, så slår det alla dyra fina spetsunderkläder som present! Igår kväll låg jag och mumsade på en kålrabbi, och i kväll blir det hemmakväll med en gigantisk zucchini ( ja, jag vet vad ni tänker) sallad och rostad svartkål. 
Tack PG.

Min kompis är inte bara tidigare powergubbe på stort företag med ton av bra erfarenhet av det mesta, han har dessutom trattat ned all den livskunskapen och klokskapen i  en samtalsterapiutbildning och ställer de bästa frågorna i världen! 
En av frågorna jag fick igår var om vad jag lärde mig på Caminon.  Mitt första svar var ju såklart ödmjukhet och tacksamhet. För det är vad som kommer upp först. ni vet, tacksam för att jag klarade vandringen och glad över det lilla som fanns. (istället för att vara arg över det mesta som inte fanns!)
Men så kom jag på mitt svar... hur det egentligen förhåller sig. 

Jag har lärt mig att rent fysiskt bli glad. Hur man lyckas "rent mekaniskt" framkalla glädje/eufori. 
Jag har ju alltid läst att löpning kan ge en kraftig lyckokänsla, när endorfinerna kickar in och hjärnan börjar producera våra lyckokickar av signalsubstanserna serotonin och dopamin. Detta har aldrig drabbat mig.  Jag är ingen löpare. Ännu.
Men genom att träna hårt, vara utomhus mycket, röra på kroppen, lyssna på bra musik så har jag lärt mig att själv kunna framkalla glädjen. 
DET är vad jag har lärt mig av min Camino. 

Idag blir det dubbla pass (dubbel glädje, eller bara dubbelt så mycket träningsvärk) med ett Becorepass, träningen från helvetet ni vet, samt ett privat pilatespass med gudomliga Leana som jag har lyckan att få gå hos och där hon snidar vidare på mig, min kropp och mina muskler. 
Gud vet hur jag ser ut när hon har skulpterat klart...

Kanske bra nog för att klara den 60-års kris som jag märker tornar upp sig i fjärran....
#intesådumtattvarasinegenterapeut. 
Eller hur, PG?

Kropp och knopp
Vill du också börja börja tälja på din kropp och få med knoppen på resan mot en kropp som du längtar efter? 
Hör av dig, så hjälper jag dig. 
Enklaste sättet att komma i kontakt med mig är att skicka in ett kontaktformulär. 

Vi hörs! Tack för att ni följer!
Det gör mig så himla glad och tacksam. 
För det också!
 



 

 

2017-07-17 22.40.19 2017-07-17 22.40.19

kl 05:34, med kaffe i sängen

Varför vaknar jag så tidigt? Inte för att det egentligen gör mig något. Det är ju ljust ute och dagen har ju redan börjat, så det kan jag ju faktiskt också göra...

På torsdag är det dags för min första tatuering. Jag skriver medvetet så, för jag vet redan nu hur jag vill att nästa ska se ut...
Märkligt det där med tatueringar egentligen. Jag är ju verkligen en motståndare till sådant, men efter min vandring, min 32 dagars vandring över Spanien,  Caminon till Santiago de Compostela så har allt, med kraftig betoning på allt, förändrats. 
Hur är det egentligen möjligt på 32 dagar? 


Hela historien började i vintras. Jag separerade och flyttade från min sambo på mindre än en vecka, och satt plötsligt "nyskild" och otroligt ledsen över livet och allt som jag hade drömt och hoppats på, som inte blev. Jag sörjde det liv som inte blev. Som jag så förtvivlat gärna trodde att jag ville ha...
Ex-sambon och jag hade sagt något i stil med "vi tar en 3 månaders timeout och ser vad det leder till..." 
Min otroligt kloke son sa direkt, mamma det kommer aldrig bli bra mellan er igen och du måste ha en "plan B" för när de tre månaderna har gått. Annars kommer du att gå under. Du måste ha något att se fram emot, planera för och på köpet få ett äventyr. Alla mammor behöver ett rejält äventyr, förstår du. Sa sonen. Klok son. 
Så sagt och gjort, mycket motvilligt får jag väl lov att erkänna, så började jag planera för min pilgrimsvandring, Caminon, den 78 mil långa vandringen över Spanien. 
Kängor skulle gås in, ryggsäck skulle inhandlas. Resehanduk, sovsäck, plastpåsar (fattade aldrig vad jag skulle med dem till, men det visade sig ju senare). alltsammans med en ganska tam entusiasm.
Jag ville ju egentligen inte gå någonstans. Jag var fet, ledsen, rödvinssvullen, deprimerad och ganska trött. Sa jag ledsen?
Hur som helst så var det bara att sätta ena foten framför den andra och sätta fart med det hela. 
Vikten tog jag tag i under våren, började jobba med Mosley och 8/800 och dalade själv tillsammans med mina klienter ca 10 kg under tre månader. 
Själva ryggsäcken som kom att väga nästan 10 kg blev under vandringen min dagliga symbol för den vikt jag förlorat, och aldrig mer vill lägga på mig. 
Jäklar vad mycket 10 kg väger... 
Vandringen i sig är en historia. Men det absolut största äventyr jag varit med om. Hårt, jobbigt, galet vackert, nya vänner, ödmjukhet, glädje. Alltsammans, varje dag.
Det enda jag inte var förberedd på var den person jag skulle komma att möta på resan. Mig själv. Den glada och lyckliga versionen av mig. 
Hon som tidigare hatade att dela rum, badrum, toa med andra som nu sov  i sovsal i våningssäng med främlingar och gick på toa och duschade med främlingar, varje dag. Hon som älskade det lyxiga livet och aldrig burit ryggsäck i sitt liv.
Just hon älskade varendra minut av äventyret. Just hon var så ödmjukt tacksam för ett eluttag, en bit nattygsbord att ställa mina grejer på, tacksam för så oändligt litet.
Ur detta föddes någon form av urglädje. Viljan att medvetet välja glädje. 
Jag är, det har nu gått en månad sedan jag klev av Caminon, fortfarande så tokglad att det värker i bröstet. 
Det går att välja glädje. Jag är vägen. 
Fast med det beslutet kom också tatueringen. Det fanns liksom inget alternativ. Jag måste bära den symbol som gjorde mig glad igen, den som visade vägen. 
För det var ju just dessa snäckskal som var våra vägvisare under resan. Det fanns aldrig skyltar, men alltid gula pilar och snäckskal. 
Någon gul pil vill jag inte ha på armen, men väl ett snäckskal. och det får jag på torsdag.
För egentligen, vem vill gå vilse igen?

Extra lycka. 
Jag går delar av Caminon redan nu i september, tillsammans med läsare från tidningen Tara. Jag trodde jag skulle gå med en liten grupp på 14-15 tjejer, och det visar sig vara 36 (!) och massor av folk på väntelista! Jävlar! 

Mer lycka
För dig som också vill bli lättare (och sedan gladare) så är du varmt välkommen att hänga med på någon av de 8/800 kurser jag startar nu i augusti. Hör av dig för mer info! 

 

 














 





 

senaste inläggen

Arkiv