Screenshot 2017-12-01 10.40.33

2017

IMG_7685 IMG_7685

Lång PW och långfrukost på Diplomat med bästa Kerstin...

Jag älskar dessa långa powerwalks på mornarna....
Vi ger oss ut innan det hinner ljusna och möter morgonen vid djursgårdsbron ungefär. 

Just nu ligger allt mest inbäddat i dimma och landskapet är tecknat i tusen nyanser av Petson-grått.
Så glad att jag har en glad kamrat som också vill ut och gå på mornarna och tror att vi drar varandra ut sängen och iväg ut. 

Idag pratade vi om nyårslöften. såklart.
Mina löften till mig själv är nog att få till ett bättre år framåt än det jag lämnar bakom mig. 
Och tacksamhet. 
Som jag skrev någonstans, 2017 började som året från helvetet och slutade som året från himlen. 
Tack gode gud för det, för värre än det var kunde det knappast bli...
Så, tack för att jag kom ut ur ett otroligt dåligt förhållande, tack för att min son knuffade iväg mig på Caminon,  tack för min fina son, tack för att kroppen höll för 80 mil under 5 veckors vandring, tack för att vandringen blev startskottet för ett hälsosammare och bättre liv, tack för jag numera kan försörja mig på detta, tack för att jag har hittat ett boende där jag får stanna i minst 2 år, tack för att jag klarar att betala hyran.
Stor, stor tacksamhet för allt detta!

2018 börjar bra för min del. 
En resa till Indien för att samla ihop mig, skapa ny kraft, fylla på batterierna, fundera över en relation, lära mig meditera och yoga. Men framför allt, släppa taget, låta någon annan bestämma och bara vara...
(jag har faktiskt inte svart bälte i just det) 

Sedan, jävlar!
Nya kurser med start i februari. 8/800 på dag eller kväll. 

Två nya träningsresor med Eva Berggren till Turkiet, den ena redan full, den andra fyller på ( första veckan i oktober, läs mer här)  Perfekt för dig som vill hoppa, skutta, träna, äta bra och njuta av en riktig lyxvecka med yoga, vandringar, supergod och nyttig mat och allmänt "kom i form" på ett drömställe. 

Caminon, caminon, caminon... min älskade camino. 
Det blir två turer i höst. Den första är redan full och den andra fyller på. Vill du njuta av en galet härlig vecka och vandra den sista delen av pilgrimsleden till Santiago de Compostela, så är detta något för dig. Läs mer här. 

Så till sist lite kris, eller Schück 6.0 som jag kallar det...
Visst har man väl ändå rätt till en liten 60-års kris, eller? Det är ju inte varje dag man fyller så mycket, tänker jag.
I mitt fall så resulterade det i att jag faktiskt "byggde om" kroppen under det år som gått. minus 12 kg och en träning som otroligt nog gett mig ett 6-pack första gången i livet. Inte gratis och inte kul hela tiden, men fan så mycket värt det nu.
Egentligen så är jag mest förvånad att det faktiskt går att göra, men det visade ju sig att det gick det, verkligen.
Till den nya kroppen har jag lagt till lite extra lulllull, iform av ett minilyft (utan kniv) i ansiktet och nya ögonlock i julklapp. 
Så jäkla värt varenda krona om du frågar mig. 
(hör gärna av dig så berättar jag mer, var och hur!)
Så, ja, en regelrät liten kris om du frågar mig. Helt befogad och helt underbar. 
Tror att den är över nu och ser därför fram emot kalas i vår när jag faktiskt fyller år, och ett nytt år som verkligen bara kan bli bättre.
Jäklar så väl jag unnar mig det. 
kram från cathrine





























 

2017-07-15 13.13.42 2017-07-15 13.13.42

torsdag 21/12, kl 8:42 (sent, jag vet) med fladder och kaffe i sängen.

Mormor gjorde det, mamma har gjort det. Nu är det min tur.
Generna har gett mig liiite för mycket hud på ögonlocken och nu när det börjar skymma synen är det alltså dags för min tur.
 
Idag ryker öveflödig hud på övre ögonlocken. Mest av medicinska skäl, men jag vore en lögnare om jag sa att det kommer helt säkert bli ett lyft (!) för en gladare, piggare och öppnare blick.

När jag blev 12 kg mindre runt om kroppen med hjälp av Mosley och min metod 8/800 så blev det en hel del hud över. Det lyckades jag fixa till med massor av träning och stora mängder av den galet bra biooljan, som du köper på apotek för gravidmagar. 
huden följde snällt (nåja) med tillbaka in och blev precis så elastisk som man kan hoppas på. 
Men som sagt, det var kroppen det...
Ansiktet däremot, det såg ganska så håligt ut. Min underbara husvårdsterapeut Annika H påpekade försynt att jag nog inte lyckats lika bra med huden i ansiktet...
jag lyssnade på Annika och fick hjälp med hänget i ansiktet av en superduktig tjej, Angelica Bauer (Bauerclinic.se) med ett sk minilyft, helt utan knivar. (oskuret är bäst, som vi säger)
Resultatet blev så bra, sjukt bra. 
Men nu är det dags för lågt hängande ögonlock. och förhoppningsvis slippa den huvudvärk som jag haft på kvällarna av en hel dags galet höjande på ögonbrynen för att se ordentligt. 
Fast just nu är det rejäla fjärilar i magen, det kan jag lova.

Gläntan.
Du som följer mig vet att jag skrivit om den fina, varma glänta jag befinner mig i just nu. 
En glädje som lyser upp ett fruset och tidigare så ledsamt hjärta. en  gåva att vara ödmjukt tacksam för. Att få möta kärlek i denna ålder är en gåva.

Men det är också väldigt roligt att se det man verkligen brinner för får ett intresse, och för min del är det ju hälsa, träning och vandring.
Men också ett så stort intresse för nästa års resor, vilket gjort att jag dubblerar både hälsoresan till Turkiet och vandringen till Caminon.
Så, nu kan jag stort och väldigt tacksamt få berätta att den otroligt roliga och hälsosamma träningsveckan till Turkiet dubblerar och vi kör en tur till, första veckan i oktober.vecka 40, 29/9-5/10.  där finns det bara 12 exklusiva platser till denna drömplats på jorden, lilla ljuvliga Yalikavak och ett drömfint litet privat lyxhotell/privat boende. 
Då blir det yoga på morgonen, superroliga vandringar/moutainbike/utflykter/badturer/äventyr på dagarna. Ett träningspass på eftermiddagen och sedan matlagningskurs med mig varje kväll. 
Deömmen för dig som gillar en aktiv och fartfylld vecka som alla kan hänga med på!

Till Santiago och Caminon blir ytterligare en resa, den blir veckan efter den första, dvs, 10-17 september 2018.
Läs om hela det superfina upplägget här
 
så bästa du, håll tummarna för mig idag. Jag kommer INTE lägga upp några bilder, jag lovar!
Hör av dig om du vet med dig att du är intresserad av någon av höstens nya resor.
Kanske blir det den bästa presenten till dig själv?
en morot inför nästa år och de önskningar du har kring dig själv och din hälsa?
Vi håller kontakten. 
kram från Cathrine




 
 

948F0A05-1B2A-46E2-ADEA-0123A47C5BDA 948F0A05-1B2A-46E2-ADEA-0123A47C5BDA

måndag 18/12, kl 06:17, i sängen, med kaffe (på nytt brickbord)

Jag funderar mycket. Hela tiden känns det som.
Just nu tänker jag speciellt mycket på Caminon, pilgrimsvandringen som jag gjorde i våras/somras då jag gick 80 mil till Santiago De Compostela.

Det jag funderar över varför längtan tillbaka är så stark. Varför jag och i stort sett alla de 300.000 andra som gick i år längar tillbaka. 
Vad är det som gör längtan tillbaka till sovsalar, gemensam toa/dusch och blaskiga toskanska bönsoppor så stark?
Är det att få gå upp i gryningen, snöra på sig kängorna, slänga upp ( en på tok  för tung) ryggsäck på ryggen och varje dag i 5 veckor gå ca 3 mil per dag, 6-8 timmar per dag?
Jag  tror att jag hittar svaret i de bilder som finns på mig från hela resan. 
Den bleka, ganska ledsna tjej som började gå i Frankrike i slutet av maj, via de allt piggare, friskare, gladare och livslustigare bilderna ju längre tiden gick. 
Visst fanns det umbäranden, skoskav och gråt ibland. ( fråga sonen som per telefon fick trösta en storgråtande mamma en hel eftermiddag, gissa om han var trött på mig då?)
Men det fanns också så otroligt mycket livsglädje, ödmjukhet och tacksamhet över allt det lilla. Ett eluttag, en bra säng i sovsalen, en liten fläck att få ställa ned ryggsäcken, en bra natt utan allför mycket snark.
och så mycket skratt, gemensamhet med nya vänner och glada pilgrimskvällar med små sjöar av dåligt rött vin...
Men kanske framför allt glädjen över en kropp som höll.  
Och en glädje över att få bli genuint glad igen, efter lång tid av ledsamheter. 
Ja, du ser ju själv på bilden, jag blev en Tigger igen! Så jäkla glad!!!

Därför bubblar hjärtat när jag tänker på att det snart är dags igen. Denna gång tillsammans med 20 personer i en resa som jag ordnar för första gången själv i denna omfattning.
Vi går tillsammans de sista 10 milen, den sista veckan på leden, mellan Sarria och Santiago. 
Den är en lätt och trevlig vandring och denna gång så bor vi på mysiga små hotell/pensionat och låter den utmärkta caminoservicen få ta hand om våra ryggscäkar mellan stoppen. 
Till slut når vi världens ände, Finisterre och tillsammans står ute vid klipporna och blickar ut över havet och gråter en skvätt över hur vackert det är och hur starka känslor som finns därute vid världens ände. 

Det finns några platser kvar på resan, så om du känner att Caminon kallar även dig, så tveka inte. 
Här hittar du all nödvändig information. 

Annar det som händer framöver är ju två roliga föreläsningar med fokus på Michael Mosley och 8/800 metoden. Jag kör den vid två tillfällen nu i januari, 13 och 15/1. Se mer här. 

'Och till sist så startar nya kurser i 8/800  på onsdag 7 februari, både dagtid och kväll. 
Mer om det här. 

Själv så tänkte jag äta årets enda  julbord i dag, det blir på Gamla riksarkivet, och det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag älskar nämligen julmat!
Sedan blir det en liten sväng till södra Sverige och besök hos guddotter och hennes älskade mamma, Susanne, en gång min assistens och lillasyster (känns det som iaf). 

Så om vii inte hörs mera före helgen så önskar jag dig en mild och god jul, var snäll mot dig själv, tänk på att det är ju faktiskt bara jul en gång om året. 
Själv ska jag gå extra mycket hade jag tänkt och äta det jag har lust med. 
Så det så!

Massor av julkramar!
Cathrine









 

torsdag,kl 08:23 fortfarande i sängen. Kaffe. Pigg som sjutton!

 

Jäklar! Nu kör vi!
Jag kan inte fatta att det är sant, men nu har jag tryckt på knappen och nu ordnar jag min första egna resa till Santiago de Compostela.
En dröm har blivit verklighet!


Jag gick ju som ni vet hela Caminon, 80 mil på fem veckor själv i våras. Jag fick blodad tand av den upplevelsen och längtar varenda dag tillbaka till den tiden och det livet. Varje dag. 
I höstas hade jag förmånen att få vara med och guida en grupp damer, herrar/läsare ca 35 pers, från tidningen Tara. 
När jag står där framme i bussen och tjoar om något de inte får missa eller berättar om min egen resa som ledde fram till Caminon och själva resan, så hör jag mig själv säga att detta vill jag gärna göra själv, på egen hand, med en egen grupp. 
Hoppsan! Vad var det jag sa? 
En egen grupp, helt eget ansvar? Hjälp, klarar jag det verkligen?
Men nu är det klart!

så här ser det ut! 
(jag har 17 förhandlanmälningar på 20 platser, så vill du också hänga med så häng på NU!.


Hej alla ni härliga tjejer( killar är såklart välkomna! )  som skickat en intresseanmälan gällande Caminovandringen 3-10 september 2018 till Santiago de Compostela!
Nu är det skarpt läge, nu kör vi!

Jag har tryckt på knappen, gjort beställningen och har fått otroligt bra priser på hela arrangemanget beroende på att vi är ute i så god tid och det faktum att jag har kapat alla mellanhänder och köper vår resa direkt av agenten i Spanien och med hjälp av en resebyrå i Sverige som ordnar med biljetterna.

Så, tjejer, ( killar är naturligtvis varmt välkomna) nu behöver jag en liten deposition av dig för att försäkra mig om flygstolar.
Priset för hela resan kommer att hamna på 14.850 kr.
Priset gäller del i dubbelrum. Vill du ha enkelrum tillkommer ett tillägg på 1800 kr.)
I priset igår flyg, flygskatt, transfer till och från Santiago, halvpension (frukost + middag) i 7 dagar, 3 guider, transport av ditt bagage mellan hotellen. 
Ja, allt faktiskt. Det enda du behöver göra är att vandra ett par lätta mil per dag och stå för din egen lunch på vägen. ( det finns underbara små ställen längs hela vägen för både kaffe och lunch) 
Vi bor på väldigt trevliga 2-3 och 4 stjärniga hotell och äter en pilgrimsmåltid tillsammans varje kväll. 
Den sista veckan på Caminon, den sträcka vi ska gå, de sista 10 milen är lätta att gå, och man går lätt dagsetappen på 2-3 mil på ca 6 timmar. Vi brukar sticka iväg efter frukost och sedan når var och en kvällens mål i sin egen takt. En del väljer att gå med kompisar andra väljer att gå ensamma. Själv brukar jag slå följe med några ett par timmar för att sedan kanske gå själv ett par timmar på eftermiddagen.
Men det är en ljuvlig vandring som tar oss igenom en lummig del av Spanien med mycket lantgårdar, frukträdgårdar, vinodlingar och lantbruk.  
Jag förbereder just nu en detaljerad pdf fil som kommer att berätta med ingående om vandringen och ni kommer få både färdbeskrivningar, lista på kläder och skor, kartor, tips på hur du bäst förbereder dig och dina fötter, pilgrimspass och pilgrimssnäckor när det blir dags!

Men, jag behöver nu en deposition av dig på 1.000 för att du ska säkra din plats. 
Jag har 20 platser och har redan som du ser fått in 17 (!) förhandsanmälningar, så det blir först till kvar på dessa platser. 
Så, före den 20/12 (onsdag nästa vecka) skulle jag behöva depositionen på Caminokontot, SHB 6112-737 760 532, eller swish, 070-7333027.

Jag hoppas verkligen att vi ses på Caminon i höst, och jag hade tänkt att ha en eller flera Caminoträffar innan resan och kanske även en vandringssöndag om man vill gå in sina kängor tillsammans! 
Kanske även starta en Caminogrupp på FB för just frågor och funderingar inför vandringen.
Så, är du på?


Stor, stor kram från Cathrine
God Jul och allt gott inför vårt nya och bästa År!











 

IMG_3219 IMG_3219

"saxat ur Expressen Söndag, publicerat 27/11.
Av Christina Lundell"



Hälsoboosta inför julfesten – och gå ner några kilo på kuppen.
- 8/800 fungerar året om, säger Cathrine Schück, kostrådgivare och KBT-terapeut.



Att äta 800 kalorier om dagen, fördelat på två eller tre mål och några mellanmål har gett Cathrine Schück ett nytt och hälsosammare liv.
Inför vintersäsongen vill hon särskilt framhålla den varma och mättande maten.
- Välj näringstät mat med mycket fibrer och vitaminer. Så här års finns det en hel del rotfrukter man kan använda sig av: kålrot, jordärtskocka, palsternacka, morötter, funkar jättebra. Linser och bönor – baljväxter - funkar också. Och kålen! Vitkål, spetskål, rödkål.
- Buljongkoka maten i stället för att steka den.
Själv är hon förtjust i sopporna och buljongerna, som passar extra väl i vintertider.
- Grytor och soppor bidrar till en ökad mättnad eftersom man äter dem med sked.

Cathrine Schück vill fokusera på hälsovinsterna och de kloka valen snarare än de snabba viktrasen.
- Innan vi pratar vikt måste vi prata blodtryck, blodsocker och blodfetter.
- Jag var på mitt årliga besök hos min hjärtläkare. Han printade ut proverna jag tog för ett år sedan och jämförde dem med årets resultat. Han sa: ”Såna här förändringar har jag aldrig varit med om, det är inte samma person.”
- Alla provsvar var som en frisk 25-åring. Och jag kan sluta med levaxin.

Hon är minst lika imponerad över de resultat som hennes gruppdeltagare har uppnått:
-De blir rosiga om kinderna – de får en fantastiskt hy – alla blir självlysande. Håret blir bättre, naglarna blir bättre och magarna blir lugnare, berättar hon.
Vikttappet ser hon som en positiv sidoeffekt. 
- Alla dalar i princip ett kilo i veckan. Det är en bra takt för att huden ska följa med, säger hon.
Men hur mycket man går ner beror på var man befinner sig när man börjar. 
- En del går ner jättemycket i början – 5-6 kilo på fyra veckor, för andra tar det lite längre tid.

Michael Mosley, den brittiska läkaren som tog fram grundmetoden, skapade dieten för personer med kostutlöst diabetes. 
- Han har designat det här för att få den maximala viktminskningen – ligger man under 800 kalorier eller över går man inte ner lika mycket. 
Därför bör man låta bli att hoppa över måltider, men också avstå från nattätning. 
Det får inte heller plats särskilt mycket alkohol.
- Ett glas vin innehåller 110 kalorier, ett glas rött 120. Ska du dricka vin så blir det inte mycket mat kvar.
För att hålla koll på vad man får i sig rekommenderar Cathrine Schück att man använder en kostapp. 
- Alla som börjar med det här är rädda för att de ska vara hungriga – men gör de bara som jag säger åt dem så är de inte hungriga.
Hur många bryter?
- Färre än vad de själva tror. 

För att det ska bli enkelt att lyckas har Cathrine Schück några grundregler:
 – Välj bort ris, pasta, bröd, potatis och socker. Jag har även tagit bort mejerivarorna. För den målgruppen som är intresserad av det här, ofta kvinnor över 40, är inte mejerier en hit längre. Många får svårt att bryta ner dem med åren.
Att kombinera med hårdträning är heller ingenting hon rekommenderar eftersom kostomläggningen är ganska omfattande.
- Det är bäst att ligga lite lågt med träningen till en början. Kaloriminskningen innebär en ganska stor belastning. Det är bättre att se att man orkar med det och minska risken för ett bakslag.
Andra smarta knep på vägen är att vara noga med att dricka tillräckligt, och fylla på med en kopp buljong om man känner sig lite svag och ha små mellanmål nära till hands - en morot, en kopp te, ett ägg.
Att minska stresspåslaget kan också vara en god idé. Så här år kanske man också vill ta på sig en stickad tröja eller mysig halsduk.
- Du kan bli lite frusen för att du går ner i vikt. 



Gör så här:

• Ät 800 kcal om dagen. 
• Håll koll med en kostapp och planera maten i förväg.
• Fördela näringen jämnt under dagen.
• Ät grönsaker, baljväxter, olivolja och proteiner från källor som ägg: fisk, räkor, kyckling, kalkon, lite rött kött, och mindre mängder nötter & frön.
• Drick te, vatten, buljong, kaffe.
• Välj bort processad mat, snabba kolhydrater och sött.
• Inkludera vardagsmotion.
 

Image-1 Image-1

tisdag, 12/12 kl 8:33, fortfarande i sängen, med kaffe i fönstret.
Så glad att jag sover bättre nuförtiden, fortfarande med stor hjälp av magnesiun och melatonin.


"Sanningen ser olika ut för alla människor". 
Ja, så kan det absolut vara. 
Helt klart är i alla fall att delar av innehållet i gårdagens blogg trampade på en del ömma tår på en del spöken från det förflutna.
(samma begåvade lilla människa kallade även bloggen för en "bantarblogg" och då har man ju missat hela konceptet med 8/800 och Mosley, som handlar om allt annat än just bantning. Men en projicering är alltid spännande och vad det väcker för tankar och känslor. ) 
Det är helt klart dags att släppa taget om det som varit och blicka framåt mot ett nytt och ännu bättre år med massor av positiv energi och hälsa. 
Karma has a way to take care of the situation...


Nytt för nästa år
(jag kan knappt vänta, för det är såå mycket kul!)

- Inspirationsföreläsningar om 8/800 och Mosley, hur det fungerar och vad jag jag förvänta mig av metoden. Två datum, 13/1 kl 14-16, samt måndag 15/1 kl 18-20. Läs mer och anmäl dig här.

- Träna rätt och ät rätt. Det finns en plats kvar, i delat dubbelrum,  på träning och hälsoresan till Turkiet 27/5-3/6 2018
läs mer här

- Vandra Pilgrimsleden, Camino de Santiago med hälsan i fokus. 3-10/9. 
Här gör du din intresseanmälan här. 

- Egen tid. Behöver du egen tid för att prata om sådant som bara rör dig?
Mat, vikt, hälsa, tankar...
Boka tid för rådgivning/coaching. Dagtid/kvällstid eller helg. 
Här når du mig

Amor omnia vincit. <3

 

Måndag 11 dec, kl 06:38, i sängen, med kaffe i fönstersmygen. (brickan funkar inte i denna säng, den välter..) inte bra. 
 

Nu är datorn tillbaka efter en välbehövlig semester och diverse spabehandlingar. 
Datorer mår tydligen inte så bra av att stå i sängen och bada fötterna i kallt te, sådant som händer när tekoppar välter i sängen. 
Note to self, ställ koppen i fönstret i stället. 
Nåväl, när datorn är tillbaka och jag har något vettigt att skriva om, ja då blir det blogg. 
Och det har jag nu.

Häromdagen fick FB för sig att i bilder beskriva mitt år. Bra idé. Det behövdes en påminnelse om hur detta år har blivit, jag behövde en påminnelse och hur det är möjligt att på precis ett år gå från djupaste sorg till den ljusa varma glänta där jag just nu befinner mig. 
Ni som minns, och läste bloggen, kommer kanske ihåg att för precis ett år sedan var jag tvungen att flytta från det jag under fyra fina år kallat mitt hem. 
Dumpad, sårad, ledsen, utslängd. Och i ett uruselt skick. 
Jag har tittat på bilder som togs exakt vid denna tid förra året och det är så sorgligt att man bara vill gråta. Hu, så ledsen, svullen, trött och plufsig jag var.
Jag började året på Mallorca hos goda vänner. jag satt i solen i januari och sträckläste en bok som precis hade kommit ut, Blodsockerkoll av Michael Mosley. 
Allt han skrev kändes som det var riktat direkt till mig. Sänk ditt blodsocker, dina blodfetter och ditt blodtryck, gå ned i vikt. Och gör det nu!
Sagt och gjort, jag åkte hem. Började att äta enligt Mosleys rekommendationer. 800 kcal i 8 veckor. 
Träffade en härlig man, vars möte var att ge mig ordet 8/800. Det blev namnet på den metod jag nu utveckat med Mosley som grund.
Jag fick med mig en liten grupp av modiga kvinnor som ville göra resan tillsammans med mig och gissa om vi allesammans dalade i vikt, med hälsosamma ett kilo i veckan. För min del landade det på - 10 kg, på 8 veckor. 
Under tiden så tog jag även kontakt med en väldigt duktig pilatesfröken och började träna privat hos henne för att stärka upp en utsliten rygg som läkarna ville operera. Jag började även på något jag kallade för "träningen från helvetet", Becore. ( numera träningen från himlen.) 
Förvandligen hade börjat.

Samtidigt så säger sonen åt mig att inte sitta och vänta på att den sk "timeouten" som jag och exsambon tagit ( haha, undrar om den nya flickvännen han hann skaffa sig under tiden vet att vi "bara hade en timeout" på tre månader?) 
Nej, sonen hade bestämt sig för att lilla mamma behövde ett äventyr. a lifechanging moment. 
och det blev det. med råge. 
Den 31 maj satte jag mig på flyget till Paris med en enkel biljett till St Jean pied de la port, starten för Pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela.
Caminon. 80 mil, från Frankrike, över Pyreneerna, tvärs öven Spanien. Till fots.
Jag gick, och gick, och gick.  Träffade en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv. Den tacksamma och ödmjuka versionen av mig. Så mycket trevligare att hänga med än den förra. 
Med tio kilo på ryggen, exakt den vikt jag tappat. Så väldigt symboliskt. 
(resan tog ytterligare 2 kg) 
Resan tog 5 veckor. De bästa i mitt liv. 
Längtan tillbaka dit är svår. 

Så i höstas fick jag tacksamt möjligheten att göra om resan, den sista veckan från Sarria till Santiago, en liten tur på 10 mil. Helt perfekt. 
Det ena ledde till det andra och nu står jag här och vågar tack vare att jag inte får göra fler resor för Bonniers, äntligen pröva vingarna och arrangera en resa helt själv.
Så, den 3-10 september nästa år så går jag med 21 glada människor samma väg. Jag får med mig min favoritguide och även min älskade son som själv gått Caminon tre gånger. 
Blir det magiskt? Ja, det kan du verkligen lita på. Helt galet magiskt. 

Jag skrev ju glänta, i början. 
Låt mig snabbt få berätta om min glänta, sedan lovar jag att stanna här. 
Min  metafor och den bild jag har är att jag senaste åren ( ja, tyvärr så känns det faktiskt så) gått i en väldigt mörk skog, med lite ljus och inte så mycket värme. En ganska trist och mörk plats. 
Utan att man vet hur man kom dit, eller om man någonsin skulle kunna hitta tillbaka dit igen, så dök en glänta i skogen upp, bara sådär. 
En ljus och varm plats. En plats där det finns en underbart fin lägenhet, ett lugn, en plats att kunna jobba ifrån, en kärlek att få njuta av, ja, kort sagt ett liv. Ett väldigt bra liv. En glänta i skogen. 

Men, det har tagit ett år. Glöm inte det. (there are no quickfixes).
Men nu glädjer jag mig åt - 12 kg, viktstabil, en ny kropp som är frisk och stark och som går att göra massa roligt tillsammans med. 

Vill du också hitta tillbaka till din glänta, din kropp och till din egen glädje? Jag hjälper dig gärna. 
Våren bjuder på ett smörgåsbord av roliga saker du gärna får hänga med på. Hälsoresor till Turkiet, vandringen till Santiago och nya kurser som börjar redan i februari. ( i god tid inför sommaren och beach 2018) 
Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm, 13 och 15 januari. 
Välkommen dit.

kram, Cathrine



 








 






 

Måndag, kl 06:37 och jag tassar ned med täcket över axlarna för att inte väcka, tänder ett ljus och tar en kopp kaffe och kryper ned i soffan.
Efter flytten, som snart är en månad gammal, har jag varit slarvig med mig själv.Tränat på som vanligt visserligen, men ätit sämre och framför allt hoppat mina livsviktiga tillskott. Och fått ont i lederna igen. Som ett jäkla brev på posten...
Jag märker det direkt. Magen blir svullen av sådant den inte ätit på länge o h lederna har högljutt börjat höra av sig och göra ont! Aj!
Jag undrar vad det beror på...
mycket annat att tänka på, javisst, men räcker det som förklaring? Varför visar jag inte mig själv den omsorg jag behöver? Varför slarvar jag med det bästa jag har?
Medan jag funderar vidare på de frågorna om den egna prioriteringen så väljer jag att aktivt börja pyssla mer igen tills det sitter där igen.
Gurkmeja, nypon och kollagen för leder, värk - och muskeltoning. Rödbets och lingon dryck för blodtryck och blodsocker. Symbiotiskt för magen.
Back on track om ett par dagar. Kroppen, jag lovar!

torsdag, på väg till Stockholm. 

Jag fick ett så fint brev härom dagen. Ett sådant brev som värmer själen och hjärtat och som gör att allt jobb, allt tjatande, allt predikande och berättande känns viktigt och värdefullt. 
Kan en enda kvinna till må bra i sin kropp och med sin hälsa, så är det värt allt!
Jag är glad, rörd, tacksam och alldeles överlycklig. 

(tro mig, det är sällan det händer, denna typ av brev alltså, Vad trodde du?) 

So here goes...

Hej Cathrine!

Nu är det verkligen på tiden att jag hör av mig till dig för att berätta vad som hänt mig de senaste månaderna, vilket du i allra högsta grad är delaktig i.
Jag är 74 år och bor utanför Höganäs. Större delen av mitt liv har jag varit mycket intresserad av kost och motion. Trots det har jag de senaste 12 åren varit överviktig och haft högt blodtryck. 
Veckan före midsommar i år råkade jag bläddra i M-Magasin som någon lämnat efter sig på tåget. Läste din spalt om hur du fått bukt med ditt blodtryck och gått ner i vikt med Moosley's metod. Sedan letade jag rätt på din blogg och läste ytterst noga allt vad du skrivit från januari. Så inspirerande! Därefter laddade jag ner Nutris. Måste erkänna att jag nästan blev lite besatt, dels av att räkna kalorier men också av att kontrollera att jag fick i mig tillräckligt med näring. Men roligt var det och jag fixade hur bra som helst att både ha gäster, vara bortbjuden och att äta ute. Det tog mig dock längre tid än åtta veckor att gå ner åtta kilo. Beror kanske på långsammare förbränning vid min ålder. I mitten av oktober hade jag gått ner 10 kilo. Jag är 1.60 och väger nu ca 53. Är supernöjd! Alla kläder sitter så snyggt och jag mår jättebra.  Blodtrycket har jag tyvärr inte kontrollerat (en fobi jag har) och äter fortfarande medicin. Det får bli nästa steg! 
Motionerar varje dag. Långa promenader (är också med i en vandrargrupp), yoga flera gånger i veckan och så min favoritmotion: nia-dans.

Nu håller jag vikten, räknar inga kalorier och äter helt automatiskt riktigt bra mat, dvs för det mesta maten du och Moosley förespråkar. 

Har länge tänkt att jag ville delge dig detta. Enormt stort tack!




 

tisdag, kl 8:13, i sängen på fina GT10, med kaffe.


Snart har den här bloggen tjänat ut sitt sitt syfte!
För ett år sedan började jag blogga på allvar när jag inte kunde sova i den nya lägenhet jag flyttat till, och låg vaken från 4-5 på mornarna och var ledsen och ensam.
Hade ju dessutom så mycket i huvudet. Startat med Mosley och 8/800 och det bubblade av nya tankar och framför allt erfarenheter kring ätandet och min egen kostomläggning. 
Nu, ett år senare så har ju det mesta landat väldigt fint.
Ny lägenhet (som jag inte kan sluta tjata om hur fin den är)
Nytt liv, ny kropp, nytt sätt att förhålla sig till mat och träning.                  foto: Zara Daly
Ny relation. 
Ja, alla faktorer till att man numera sover väldigt gott om natten...

Igår var det dags att vinka farväl till en av de två grupper jag följt under hösten. Hejdå älskade Måndagsgrupp, må så gott och lycka till (vill man stå och hojta).
Vi sågs i nya kontorshotellet och alla hade något att äta med sig. Så mysigt och så trevligt.
Jag pratade på ut och inandning för att packa det sista av goda tankar, funderingar och kunskap i deras ryggsäckar och likt en orolig kycklingmamma vinka av dem vid dörren och önska dem så väldigt varmt lycka till i framtiden med sina liv och sina fina, nya kroppar. 
Det gäller ju framför allt att förbereda dem på denna massiva  matta av socker och fett som ligger framför dem inför julen. 

Så här kommer några glimtar ur en artikel som kommer i SödagsExpressen om 8/800 och hur man undviker de värsta fällorna inför julens alla frestelser.


Att äta 800 kalorier om dagen, fördelat på två eller tre mål och några mellanmål har gett Cathrine Schück ett nytt och hälsosammare liv.
Inför vintersäsongen vill hon särskilt framhålla den varma och mättande maten.
- Välj näringstät mat med mycket fibrer och vitaminer. Så här års finns det en hel del rotfrukter man kan använda sig av: kålrot, jordärtskocka, palsternacka, morötter, funkar jättebra. Linser och bönor – baljväxter - funkar också. Och kålen! Vitkål, spetskål, rödkål.
- Buljongkoka maten i stället för att steka den.
Själv är hon förtjust i sopporna och buljongerna, som passar extra väl i vintertider.
- Grytor och soppor bidrar till en ökad mättnad eftersom man äter dem med sked.

Cathrine Schück vill fokusera på hälsovinsterna och de kloka valen snarare än de snabba viktrasen.
- Innan vi pratar vikt måste vi prata blodtryck, blodsocker och blodfetter.
- Jag var på mitt årliga besök hos min hjärtläkare. Han printade ut proverna jag tog för ett år sedan och jämförde dem med årets resultat. Han sa: ”Såna här förändringar har jag aldrig varit med om, det är inte samma person.”
- Alla provsvar var som en frisk 25-åring. Och jag kan sluta med levaxin.


Hon är minst lika imponerad över de resultat som hennes gruppdeltagare har uppnått:
-De blir rosiga om kinderna – de får en fantastiskt hy – alla blir självlysande. Håret blir bättre, naglarna blir bättre och magarna blir lugnare, berättar hon.

Vikttappet ser hon som en positiv sidoeffekt. 
- Alla dalar i princip ett kilo i veckan. Det är en bra takt för att huden ska följa med, säger hon.
Men hur mycket man går ner beror på var man befinner sig när man börjar. 
- En del går ner jättemycket i början – 5-6 kilo på fyra veckor, för andra tar det lite längre tid.

- Alla som börjar med det här är rädda för att de ska vara hungriga – men gör de bara som jag säger åt dem så är de inte hungriga.
Hur många bryter?
- Färre än vad de själva tror. 

För att det ska bli enkelt att lyckas har Cathrine Schück några grundregler:
 – Välj bort ris, pasta, bröd, potatis och socker. Jag har även tagit bort mejerivarorna. För den målgruppen som är intresserad av det här, ofta kvinnor över 40, är inte mejerier en hit längre. Många får svårt att bryta ner dem med åren.

Gör så här:
• Ät 800 kcal om dagen. 
• Håll koll med en kostapp och planera maten i förväg.
• Fördela näringen jämnt under dagen.
• Ät grönsaker, baljväxter, olivolja och proteiner från källor som ägg: fisk, räkor, kyckling, kalkon, lite rött kött, och mindre mängder nötter & frön.
• Drick te, vatten, buljong, kaffe.
• Välj bort processad mat, snabba kolhydrater och sött.
• Inkludera vardagsmotion.


Vill du hänga med i en ny grupp, så startar dessa i början på februari. 
För mer info och anmälan, klicka här och skicka en intresseanmälan. 


Är du nyfiken på metoden och vill lära dig mer om 8/800 så är du varmt välkommen på en av mina två inspirationsföreläsningar i januari. 
Här kan du läsa mer om dem. 
Välkommen!!!!








 

måndag morgon, kl. 8:13 annan säng, annan kopp, samma kaffe.

Här följer ett
gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se
(först publicerat av www.kostdoktorn.se)


Så var vi där igen: forskare har återigen kopplat Alzheimers sjukdom till ett högt blodsocker. Den här gången har de har dykt djupt in hjärnan och även upptäckt att cellerna vid demens har svårt att utvinna energi från sin viktigaste energikälla: glukos.
För fem år sedan, när jag plitade ihop ett Ett sötare blod, förvånades jag över all den forskning som visar att ett högt blodsocker ökar risken för demens. Enligt en studie har åtta av tio personer med alzheimer problem att reglera sitt blodsocker, dubbelt så många som i kontrollgruppen. En kartläggning av äldre personer på Kungsholmen i Stockholm visar att pre-diabetes och diabetes mångfaldigar risken för demens, och sjukdomen utvecklas mycket snabbare hos de som hade problem med blodsockret.
En del forskare vill till och med kalla demens för typ 3-diabetes och undersökningar av hjärnor från nyligen avlidna alzheimerpatienter avslöjar att hjärnvävnaden reagerar dåligt på det blodsockersänkande hormonet insulin (vilket är illa eftersom insulin behövs för att lagra minnen).
Alzheimer går hand i hand med diabetes
Varför pratar inte läkare mer om detta? Undrade jag när jag skrev boken. Och det undrar jag fortfarande, för hypotesen att alzheimer är en form av diabetes (eller går hand i hand med typ 2-diabetes) blir bara starkare och starkare. Studier har bekräftat att sjukdomsförloppet går snabbare hos personer med högt blodsocker. Med hjälp av ett blodprov som mätte insulinresistens i hjärnan har forskare kunnat förutspå utvecklingen av demens och ungdomar med fetma och insulinresistens har förhöjda nivåer av ämnen som är kopplade till en ökad risk för alzheimer i blodet.
Läs det sista meningen igen. Låt den sjunka in, innan du går vidare till veckans nyhet.
Ny studie: högt blodsocker i hjärnan vid alzheimer
Nu har forskare återigen dissekerat hjärnor från personer med demens: Higher brain glucose levels may mean more severe Alzheimer’s. Deras resultat:

  • Ju högre blodsockret var i hjärnan, desto värre var symptomen på alzheimer innan personen dog.
  • Cellerna i hjärnan hade svårt att bryta ner och utvinna energi från sockerarten glukos, som är hjärnans primära energikälla.
  • Ett högt blodsocker i hjärnan korrelerade med att personen hade ett högt blodsocker många år innan hen avled.

Så vad ska man dra för slutsatser av detta? Jomen, jag tänker att den som gillar sin hjärna ska ta det säkra före det osäkra och hålla sitt blodsocker på en låg och jämn nivå. Här är några enkla knep:

  • Om du har typ 2-diabetes: mät ditt blodsocker efter att du ätit och lär dig vad som höjer det. Ät mat som håller blodsockret på en låg och jämn nivå.
  • Ring grannen och fråga om ni ska ta en promenad, den motionen räcker för att sänka blodsockret. (Lisa, vad sägs om i kväll?)
  • Tänk: demens, demens, demens, när sötsuget slår till. Ät nötter eller mandlar istället.
  • Om du inte redan har gjort det: släng ut snabba och vita kolhydrater ur ditt liv. Åtminstone 335 av årets dagar. Utforska istället nya delar av grönsaksdisken. Har du testat palmkål?
  • Lär av Patrik Olsson och fixa en bönsallad till middag. Min favorit: svarta bönor, röd lök, lime, koriander (massor), finhackad jalapeño, olivolja och lite salt.

Så underlättar du för din hjärna att leva lycklig i alla dina dagar.

torsdagmorgon,kl 08:18 i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Himmel! jag sover som en stock! Ny lägenhet och ett par magnesiumtabletter så sover jag så gott!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, magnesium och melatonin till kvällen, thats the shit! 
Du sover gott och vaknar utvilad. Jag lovar!

Min älskade onsdagsgrupp är så sköna! De börjar närma sig slutet, nu har vi kämpat på i 9 veckor, (plus de uppehåll då jag varit på resa) och jag träffade dem i går. Fasiken vilket skönt gäng!
Man blir ju lycklig av att se dem alla. Så fina och glada. så slanka och snygga! Hela bunten har går ned ca 10 kg, give or take. De flesta har gått upp i muskelmassa för att de tränar mer, de äter kollagenprotein och kan därför bygga muskler bättre, de har blivit seniga och vältränade, och framför allt hyn lyser!
Det bästa var nog damen som innan kursen i princip inte åt lagad mat. Numera lagar hon och har, till sin stora förvåning faktiskt börja gilla att laga mat. Men framför allt känner så tydligt i kroppen hur bra kroppen mår och så tydligt kommunicerar med henne om sitt välmående. Ett nytt liv.
Då blir jag riktigt, riktigt lycklig. 

Min egen kropp. Känns lite konstigt att skriva om sin egen kropp, men det jag gjort under detta år är lika konstigt. Förutom de 12 kg som jag gått ned så har jag liksom svarvat om kroppen, och har idag väldigt lite underhudsfett och en väldigt stabil core. en ny kropp. 
Jag får frågan om jag är "klar" med kroppen nu, och det tror jag aldrig att man blir. Nu börjar den svåra delen, att underhålla den och får den att fortsätta fungera så här bra. 
Med hjälp av nypon, gurkmeja och kollagen så har jag inte längre ont i lederna eller lider av artros. Med hjälp av bioolja så förblir huden smidig och elastisk. 
Det tog ett år. Det var det värt. 

Nya kurser, föreläsningar och resor.
Det blir nya kurser som startar startar första veckan i februari 2018. Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm under januari, 13/1 och 15/1.
I maj åker jag och Eva Berggren till Turkiet på hälso och träningsresa och till den finns det ett rum kvar. Läs mer här. 
Till sist så har jag bestämt mig för att själv börja köra Caminoresor där vi en vecka går Caminon till Santiago de Compostela. 
kontakta mig gärna om du är nyfiken på mer info. 

Mer mat! Här kommer smakprov på nya boken som kommer ut i mitten på januari.

Soppor och grytor
Ska man leva på 800 kcal under en period och vill hålla sig mätt, trygg och glad så ber jag att få presentera dig för dina nya bästa vänner, sopporna.
Att bli kompis med soppor är en otrolig hälsovinst. När jag själv började med denna livsstil så var soppor det som både räddade mig och gjorde mig glad! Till mina viktgrupper lagade jag soppa ett par gånger i veckan och jag gjorde alltid stora satser som räckte gott och väl till både dem och mig.
Jag vet att det är viktigt att få äta sig rejält mätt även om man håller sig på en låg kalorinivå, och precis det gör du med en tallrik eller två, av en god soppa.
För goda och mustiga måste de vara! Det är viktigt. När inte mat är fet så måste den vara smakrik.

 
 
1.   Min bästa minestrone
Jag älskar denna typ av soppa. Massor av färg och massor av must. Jag slänger gärna i lite syrad kål och syrade bönor. Det ger soppan lite extra body, liksom.
Jag använder bönpasta istället för spagetti. På bilden har jag använt svartkål, men det går naturligtvis precis lika bra med grönkål eller vitkål.
 

  1 portion
 
½ liter höns eller lantbuljong (Rene Voltaire)
½ dl gröna ärtor
1 morot (jag har flera olika sorters morötter i denna soppa, både gula och röda)
2 små tomater
en näve bönpasta
1 dl strimlad svartkål/grönkål
½ dl blandade bönor, syrade eller vanliga kokta, (Tistelvind)
½ tsk tomatpuré
½ tsk paprikapulver
salt, peppar
 
Koka upp buljongen, tärna moroten och låt den koka mjuk i buljongen tillsammans med kålen. Smaka av soppan med tomatpuré och paprikapulver, kanske behövs salt och peppar? Lägg i ärtor, bönpasta, tärnad tomat och bönor. Låt soppan sjuda i 10 minuter. Smaka av igen och servera.
 
280 kcal
 











 

onsdagmorgon kl 8:06, med kaffe i sängen (i nya lägenheten. lycka.)

Två veckor in i nya lägenheten och jag bara myser...
Inser nu så här i efterhand att jag faktiskt "låg ovanpå" under ett helt år, och det är först nu i nya lägenheten som jag landat, packat upp allt och verkligen gjort mig hemmastadd som jag flyttat...
Låter det konstigt? 
Plötsligt längtar jag hem på kvällarna, en underbar känsla. Bara det faktum att ha något att längta till...

Det är nog kanske det som är just temat för idag. Räkna dina lyckor. 
Jag började en ny kvällskurs i går kväll. Åtta underbara kvinnor som jag har förmånen att få coacha till en bättre och hälsosammare liv. Tänk vilken glädje det är i sig. Dessutom var detta ännu en magisk grupp av kvinnor. Det är så konstigt med dessa grupper. Varje gång säger jag till mig själv, vilken tur jag har som fått en så fin ny grupp. Denna gång fick jag nästan nypa mig i armen över just det faktumet. Dessa är magiska. Det finns inget annat ord för just denna grupp av kvinnor. 
Vilket inte betyder att jag inte varit kär i mina tidigare deltagare, bara så ni vet... :-)
(vill du vara med i en av dessa grupper så börjar det nya grupper i februari.) 
Det viktigaste jag tror att jag hann berätta för denna grupp i går var att de skulle börja skriva upp allt bra som nu börjar hända dem. För det gör det, i kroppen till en början, resten kommer sedan. 
Börja med att skriva upp dina lyckor, skriv upp det som är bra just nu, för det vet vi ju alla med stor säkerhet att det kommer alltid svackor framöver. 
Då är det bra att ha en bok att luta sig emot och läsa om allt det bra jag faktiskt har gjort för mig själv och hur det känns att få må riktigt bra.
Eller gör som jag, skriv det i en blogg...

Själv kallar jag det för att vara i en glänta. Det har varit mörkt i skogen ett tag nu, och vi vet ju att det kommer mörka partier i fortsättningen också. Men just nu, i gläntan, är det ljust, soligt, varmt -  och väldigt vackert.

Det känns ärligt talat som detta år verkligen närmar sig både slutet och räkneskapens tid.
Året började riktigt "skitigt", det har ni ju redan fattat vid det här laget..
 Jag var ledsen, dumpad, väldigt vingklippt och modstulen. Ganska så fluffig och "rödvinstrött" också, om jag ska vara ärlig.  En trasig rygg, ett trasigt självförtroende. Well, you name it. I had it. Not. 
Men så sakta men säkert så vände det. Jag gick 80 mil till fots, längs Caminon. Ivrigt ditpuffad och påhejad av min son. Jag började själv följa mina råd (8/800) och gick ned välbehövliga 12 kg. Började träna på allvar. Började lyssna på kroppen. Slutade dricka sjöar av vin. Tränade mitt mindset på långa promenader väl hemma. 

Och nu har jag hittat en lägenhet som jag får kalla hemma i minst två år framåt, hittat ett underbart kontorshotell där jag kan jobba,  hålla kurser och även jobba med min dagverksamhet, terapimottagningen. 
Det är en lycka som jag inte riktigt kan beskriva, så bra är den känslan. 
Som att allt har landat, allt löser sig, allt blir bra till slut. 

Självklart är även kärlek en del av hela ekvationen, och även den har kommit, fast kanske inte i den skepnaden som jag hade trott, eller kanske ens önskat. 
Men den finns där. 
Och att vid 59 få känna sig sedd, bekräftad, älskad och omhändertagen är en gåva att väldigt stilla få säga tack för, även om det kanske inte varar i resten av livet. Bara ödmjukt ändå få säga, tack. 

I pipelinen just nu...
Är du nyfiken på 8/800 och det jag håller på med just nu, så är du varmt välkommen på föreläsning vid två tillfällen i januari. 
Datumen är lörd 13/1 kl 14-16, och månd 15/1 kl 18-20. 
Klickar du här så hittar du mer info om föreläsningarna. 

Jag hoppas vi ses! 
Cathrine









 

IMG_3328 IMG_3328
fredag, kl 07:42.  svettig, i soffan, i träningskläder. med kaffe.

japp, det är fullt möjligt..., tokig alltså..
Klockan på ringning kl 06, (då hade iof redan Toby från SA hört av sig eftersom han är så sjukt morgontidig, kl 05...gäsp..)
På med kläder och ut med gladpigga kompisen och duktiga naprapaten Jenny.
I mörkret, i Humlegården... kl 06.30. Har man hål i hela huvudet?

Hur det var då, efteråt?  Galet kul, så klart! Toknöjd, såklart. 
Men framför allt, och det är väl det som är vitsen med hela denna utläggning är väl egentligen att visa på att det faktiskt GÅR att ta sig ur sin comfortzone, och den enda risken man tar är att det faktisk är kul, till sin egen stora förvåning.
Och det ska gudarna veta, ingen är mer förvånad än jag. 
Tänk att träning äntligen har blivit roligt, efter 59 år...

Ni var flera som hörde av sig igår på olika sätt och i olika medier och gjorde inlägg i den fråga jag ställde igår, nämligen "varför är det ingen som ser mig?"
Del menade att vi är dåliga på att ge feedback till vår omgivning och andra att vi minsann borde vara oss själva nog, och inte sträva efter en bekräftelse från vår omgivning. 
Well...
I den bästa/sämsta av världar kanske vi skulle gå omkring som självförsörjande små enheter, helt oberoende av varandra och enbart leva på egen bekräftelse och beröm. 
NOT.
Jag tror faktiskt inte på det.  Jag tror, och vill verkligen tro att vi behöver varandra, vi behöver spegla oss i varandra, vi behöver bli sedda, få uppmuntran, vara älskade, berörda, gillade.
No man is an island. 
Vi är inte isolerade enheter. Vi mår bra av att interagera med vår omgivning. 
Små barn som inte blir sedda, hållna i, burna, pussade på, vissnar så småningom och dör en smula. Vi är bara lite äldre, men med samma behov av att finnas med andra, och sedda av andra. 
Själv blev jag extra lycklig i morse när fina Jenny puschade på mig för det där lilla extra och spontant tjoade över mina sista, väldigt tunga burpies..
Glad över att vara duktig. So kill me. Jag är en människa. 

Nu tar jag snart helg, först blir det en rolig tur med 35 pers och roliga Stockholm Food Tours, där vi guidar och matvandrar med gäster. 
Sedan kör Eva Berggren och jag coaching med de tre duktiga tjejer som vi vi under 6 månader hjälper att nå sina vikt och hälsomål med hjälp av bra mat och träning. 

Det finns en plats kvar till kursen som börjar på tisdag, där vi under 8 veckor tillsammans äter 800 kcal och dalar ca 10 kg på lika lång tid. Vi tar ett uppehåll för julen/nyår och fortsätter sedan i januari. Kul upplägg som jag verkligen ser fram emot! Välkommen om du vill hänga med! Kontakta mig här!

kramkram!







 
 

 
2017-05-22 22.38.04 2017-05-22 22.38.04

inte så väldigt tidig morgon i sängen, med kaffe, kl 07:19
(tack till melatonin och magnesium)

Idag är jag arg! Det är inte ofta det händer, iaf inte här på bloggen...
Jag håller ju som ni vet ett par kvällskurser i Mosleymetoden och 8/800. Det går fantastiskt bra för ALLA deltagare. De dalar, samtliga, med ca 8-10 kg på 8 veckor. De går sedan kvar i en månad till för att stabilisera vikten. Samtliga som har gått hos mig är nu viktstabila och så nöjda med de hälsoeffekter som denna metod innebär. Lägre blodfetter (kolesterol), lägre blodtryck, lägre blodsocker -  och en bonus bättre hår, hud och naglar. 
Bara bra grejer, med andra ord, tänker du?
Jo, jag håller med dig, de personliga vinsterna är enorma, alla och då menar jag alla, ser ju tio år yngre ut än när de började. 

MEN, det finns en fråga som jag får från så gott som alla deltagare, och den kan jag inte svara dem på ( och det kommer mycket frågor på 10 veckor) och det är, VARFÖR ÄR DET INGEN SOM SÄGER NÅGOT till mig om hur fin jag ser ut eller hur mycket jag gått ned? Det syns ju så väl?
Vad är det hos oss medmänniskor som gör att vi inte kan förmå oss att ge en komplimang eller berätta för en annan person att hon/han ser helt strålande ut???

Detta gör mina deltagare både ledsna och besvikna på sina kompisar och sin omgivning.
Och, javisst. Hälsofördelarna i sig borde väl ändå räcka som bekräftelse på att jag gör något bra för mig och min kropp. Så klart är det så.
MEN, varför är det ingen som säger något?

Har du som läser denna blogg något du skulle vilja dela med dig av, något resonemang eller tankar kring detta, så skriv gärna en kommentar. 
För här står jag faktiskt helt svarslös och lite handfallen. Det är ju inte så enkelt som att det inte syns. För del gör det. Ordentligt. 
Det är ju inte heller så att när man gått ned tio kilo ser direkt sjuk ut. Nej, de flesta blir självlysande och ser verkligen ut som hälsan själv. 

Kan det vara så enkelt som den sk kungliga svenska avundsjukan? Jag vägrar att tro det. 
Vad tror du?

(du vet väl att ny kurs börjar nästa vecka och att du kan följa kursen via skype eller Face time)

kram!

 

170904 Chatrine Eva 12A4137 170904 Chatrine Eva 12A4137

onsdag, kl 07:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan från Visby.

Det är med sömn har jag inte svart bälte i ännu, vaknande kl 04 och inte lyckats somna om..
Nu blir det helt klart både melatonin och magnesium under en period. Berättar mer, längre ned.

Nytt bo. Annars så firar jag en vecka i fina lilla pärlan till lägenhet. Nästan alla kartonger är uppackade och det börjar se ut som ett hem. 
Har dock inte riktigt bestämt om jag ska ha mottagningen hemma eller på stan. Testar nu ett kontorshotell med kvällskurserna och funderar på att lägga även privatsessionerna där.
Har du tips på någon vettig och trevlig mottagning så tar jag tacksamt emot det. Skulle behöva en lokal som fungerar både för privatklienter och små grupper, kvällstid. inboxa mig eller mejla, cathrine@schuck.se.

Ny kurs. Jag tänkte starta en ny kurs nästa vecka, och kikar primärt på tisdagskvällar. Det blir delvis nytt upplägg eftersom den sträcker sig över helgerna också.
Men det går faktiskt utmärkt att hänga med fram till jul, bli av med 5-6 kg tills dess och sedan göra ett uppehåll och ta nya tag i januari. 
Läs mer på första sidan, här på hemsidan, där står allt om kurserna. 
Vill du anmäla dig, så klicka här.

Ny kropp. Nu har det snart gått ett år sedan jag själv la om min kost och började träna på allvar. Jag är viktstabil och väger idag 68 kg till mina 178 cm, och det är ett ras på - 12 kg. Men det viktigaste är nog ändå att jag mår så mycket bättre och att alla värden är så bra. Blodtryck, blodsocker, blodfettet... ja, rubbet har blivit bra och jag kunde dessutom sluta med Levaxin eftersom TSH´s har normaliserats och sköldkörteln fungerar perfekt. 
Men det som har hänt med kroppen på detta år är snudd på ett mirakel. 
Inte nog med att jag var slut i kroppen efter en stressig höst och sorglig separation mot min vilja, så hade jag även en rygg som krånglade ordentligt och Stockholm Spinecenter ville operera i ryggen. Jag bad att få först försöka på egen hand och se om jag inte kunde få ordning på det själv. Jag gick 3ggr/vecka under en månad till magiska Catarina Johansson som är kanske Stockholms skickligaste kiropraktorer.   
Samtidigt började jag med privatpilates hos Leana Almström, en engelsk fd dansare som driver en egen studio för avancerad pilatesträning. Dit går jag en gång i veckan för att finputsa på varje enskild muskel och rörelse. 
Den tunga träningen kör jag på fantastiska Becore, www.becore.se, där "träningen från helvetet" har blivit träningen till himlen, för mig. 
Vid fyllda 59 år har jag idag en fast, stark, vältränad kropp som inte gör ont och som går att göra allt roligt tillsammans med. 
Kondisen får jag av att gå runt Djursgården ett par varv i veckan, i riktigt högt tempo och letar efter uppförsbackar för maximalt flås. 
Ett år tog det, och jag är tacksam varje dag.

Sömn. jag har tidigare också fått frågor på melatonin och magnesium. 
Melatonin är alltså vårt vakenhet och sömnhormon som produceras i lilla tallkottkörteln bak i huvudet. Det hänger ihop med sertononin och dopamin, våra lust och glädjehormoner. 
Med åldern, hur glada vi än är, så dippar ibland melatonintillgången och vi sover sämre. Det finns melatonin att köpa receptfritt i de de flesta länder, bla Finland. I USA köper du melatonin i vanlig drugstore.
Jag brukar därför köpa på nätet, det finns numera svenska sajter som säljer det. För en god natts sömn kan du behöva någonstans mellan 5-10 mg. tänk på att det ska vara tyst och mörkt i rummet, för det är som sagt vårt vakenhets och sömncenter som jobbar...
Vidare så hjälper även magnesium till med sömnen på det viset att det verkar muskelavslappnande och på så vis sömngivande. 
Jag brukar använda magnesium bundet i "citratform" och gärna i pulverform för snabbare upptag. Här kan man gott använda minst 300-600 mg. 

Ny resa. Du har väl inte missat att jag och Eva Berggren kör en ny hälso och träningsresa 27/5-3/6 tillbaka till vårt älskade Yalikavak? Det finns ett rum kvar! Häng med!

Har du flera frågor om sömn eller något annat som du tror jag kan hjälpa dig med, så är du varmt välkommen!
Just nu finns det luckor för nya klienter, så passa på! 
kram! 















 

.

torsdag morgon, kl 07:09, med kaffe, i sängen (på lilla brickan från Visby)

Ok, dagen kan få börja nu, jag är redo.
Sovit gott för första gången på väldigt länge. Funderar om det för att det är så tyst och lugnt här där där jag bor nu, bra energier i huset eller vad det beror på? Feng shui kanske?  Jag har flyttat sängen från mitten av rummet till ena hörnet och har koll på både fönster och ingång, vilket gör mig trygg. 

Sitter med min megalämning för nästa 8/800 bok som egentligen skulle varit lämnad och klar som igår, men jag har fått ett par dagar extra på mig, tack underbara redaktör Anna för det. Läser du detta ska du veta att du är värd din lilla vikt i guld. Dessutom läser du flytande "schuckska" vid det här laget och ändrar där det behövs utan att jag märker något. Anna skriver liksom bättre än jag gör, och det låter som jag. Fattar ni?

Ikväll kommer bästa syrran för att hjälpa mig att packa upp, vilken gåva. HON har svart bälte i ordning och reda, min fina, fina lllasyster. 
Tänk så olika vi är, hon och jag. Olika, men kära i varandra. 

Jag hade tänkt att dra igång en ny 8/800 grupp nu i november. Vilket iof är en risk eftersom vi då kommer köra över jul...
MEN där är min tanke att vara strikt fram till jul, göra ett uppehåll mellan jul och nyår och sedan fortsätta i en månad till efter det.
Låter inte det som en spännande idé?
Jag räknar med en liten grupp här i lägenheten, ca 6 pers, men samtidigt köra parallellt och enskilt med dem som vill hänga på, via Facetime eller Skype. 
Så min fråga idag är, vill du och vågar du? 
Vill du bli friskare, starkare, gladare och samtidigt dala med 1 kg i veckan, tryggt och säkert.
De stora hälsovinterna ett sänkt blodsocker, sänkt blodtryck och sänkta blodfetter. Vikten är liksom en bonus. 
Alla, och då menar jag alla, i alla grupper har gått ned ca 10 kg på 8 veckor och ser så fina, glada och friska ut. Jag ber alla att ta en före och en efter bild, annars fattar man inte vad som har hänt..
Är du nyfiken och vill veta mer om kursen eller metoden 8/800 så hör gärna av dig och berättar jag mer!  klicka här.

Nu är det dags att sätta fart för idag skriver jag kapitlet om soppor!
Här kommer bild och recept på Burksoppa! 

(börjar inte ni också bli lite trötta på bilder med tant Schück med armarna i luften? )

Burksoppa är min nya favorit. Bra att ta med till jobb eller som mellis. 
Jag fyller en lite större burk med mjuka konjaksnudlar i botten, sedan fyller jag på med lager av olika grönsaker och toppar med böngroddar. 
Sedan häller jag på en varm lantbuljong smaksatt med massor av  färskriven ingefära, lite strimlad chili och krossad vitlök. Den ska vara stark och smakrik. 
Hittar du en god kimchi att toppa soppan med så är det helt perfekt. 
Smaklig måltid! Ha en bra torsdag!


 

2017-08-08 22.13.54 2017-08-08 22.13.54

kl 07:34. I nya lägenheten, i nya sängen, med kaffe på lilla brickan.
 

Jag har inte svart bälte i förändring. Verkligen inte. 
Det blir tyvärr bara värre med åren är jag tvungen att tillägga..
Herregud så mycket sorg, vånda, oro som har gått åt till denna senaste flytt.

Jag fick som ni kanske minns ett år på Karlavägen i kompisen från Västindien´s fina lägenhet. Sedan kom stormen Irma och stackars Eva var tvungen att flytta tillbaka till Sverige och är nu strandad här tills vidare. Och då behöver hon ju såklart sin lägenhet tillbaka. 
Efter många turer, tittande och letande så har det nu landat och jag bor nu jättefint i minst ett år, förhoppningsvis länge, mitt i smeten. 
En väldigt fin, något mindre, en tyst, fin och ljus lägenhet där jag nu sovit första natten och mår jättebra.

Men det här med stress har verkligen ett pris. 
Jag jobbar ju med detta, och borde såklart veta bättre, men man är aldrig expert på sig själv, tack och lov.
Det har blivit för lite promenader, för mycket vin, konstiga matvanor och en hårbotten  som kliar. 
Och dåliga cirklar som är svåra att bryta.
Det stavas, stress, stress, stress...

Men nu är det nya tag. Ny lägenhet. Nystart. Nya roliga grupper och kurser. (se hemsidan för mer info)
Väntar otåligt på att Mia Lundin sparkar igång verksamheten på Sophiahemmet. Tills dess så kör jag min verksamhet från denna rara lägenhet mitt i city. 
Hör gärna av dig om du vill boka en enstaka tid och prata vikt, hormoner, tankar eller känslor. kontakt.
Här är lugnt och tyst och en bra plats med goda energier. 
(jag har springbrunn på gården, underbart med porlande vatten) 

Sedan är det ju en massa roligt framåt i pipelinen! 
Jag åker själv, som gäst med Yvonne Fuch till Kerala i januari för att meditera och ladda batterierna.
Sedan är det full fart här i Stockholm tills det i slutet av maj bär av mot årets hälsoresa i Bodrum och lilla bedårande Yalikavak tillsammans med Eva Berggren. 
Det finns fortfarande något enstaka rum kvar på den resa, så missa för guds skull inte det! Det blir en repris på den bästa hälsoresa jag någonsin gjort!
Vandring, träning och matlagning på kvällen! Det kommer bli så jäkla nice!
Här hittar du mer info om resan. 















 

2017-06-26 13.56.30 2017-06-26 13.56.30

Måndag, kl 08:12. Sent för att vara jag, jo jag vet..
Men det finns skäl. 

Efter en minst sagt händelserik och välfylld helg så bär det av igen.
Nu är det Sydafrika som gäller tio dagar framöver för tidningen M´s räkning.
Behöver jag ens säga att jag är oändlig glad och tacksam för dessa uppdrag?

Så nu blir det förmodligen ett glapp i bloggen igen. Det blir så pretentiöst att skriva någon form av resebrev därifrån...

Men det jag skulle vilja berätta om är dels de tre fantastiska kvinnor som jag och min kollega Eva Berggren som är PT, coachar för tidningen M´s räkning. 
Vi har fått sex månader på oss att få tre kvinnor på banan igen. Både med träning, vikt och framför allt med hälsan. 
Du kommer snart kunna läsa om dem i tidningen. 
Men, på bara en månad har alla tre dalat i lugnt mak med 1 kg i veckan och nu efter fyra veckor så har alla tre tappat mellan 3-6 kilo. Helt otroligt. Det går så bra och de mår så bra. Det riktigt lyser om dessa vackra kvinnor.
Då blir man lycklig. 

Men det jag blev allra lyckligast av var den berättelse som en av dem delade med oss. 
Hon hade satt sig ned och skrivit en "lyckolista", det vill säga sådant som hon gjorde tillsammans med sig man, sådant som gjorde henne lycklig. 
Efter en snabb titt på sin lista så stod det helt klart för Lena (hon heter egentligen något annat)  att alla hennes "lyckor" var kopplade till mat!
Tillfällen, roliga besök, upplevelser, ja, allt hade en koppling till vad hon och hennes man skulle äta på det stället de besökte. 
Så hemläxan för Lena är nu att sätta sig ned och göra en ny "lyckolista" och hitta saker som gör henne och hennes man glada och lyckliga, men inte feta på kuppen!
Det vill säga, vad gör dig lycklig? Vad gör man och hur gör man roliga saker som inte behöver inbegripa mat?
Jag blev själv så tagen av hennes historia och ville så gärna dela den med er, och ber dig nu därför att om du vill och har lust, skriv en lista, dela den gärna här på bloggen om du vill, och skriv vad som gör dig lycklig.

Själv så blir jag lycklig av mina vandringar längs Camino de Santiago de Compostela och suger på de minnen och de bilder som jag fick förra veckan jag gick en deletapp. Nu är mitt mål att gå hela vandringen som jag gjorde i maj/juni år år, en gång till, nästa sommar. 
Det gör mig riktigt, riktigt lycklig. 

Bilden är från i somras. Ren lycka. 

Vill du gå också Caminon med mig nästa höst så hör av dig till Kerstin Broström som bokar alla resor för M magasin och Tara. Bägge dessa tidningar ordnar resor dit ned i höst, som jag förhoppningsvis och med litet tur ska få leda. 
kerstin.brostrom@mag.bonnier.se

Stor kram från Cathrine 


























 

IMG_2735 IMG_2735

Fredag, tjoho!, kl 06:43. kaffe i sängen.

Nu börjar nedräkningen. Om mindre än en månad så flyttar jag. Inget som jag önskar, men lägenheten jag kommer att få hyra ligger väldigt, väldigt fint i Stockholm och jag får dessutom hyra på lång tid. 
Så det blir nog bra. 

Bilden bredvid är från övervåningen på katedralen i Santiago de Compostela

Det som fortfarande uppfyller mig är den senaste veckan på Caminon. Denna gång gick jag med 35 pigga damer från Tara och M-magasin. Vilket jäkla järngäng!!
Jo, det fanns faktiskt några killar med också. Två par och en man som åkte ensam. Väldigt modigt, om du frågar mig. Han blev nog allas "hedersväninna" även om det såg ut som flera av tjejerna helst önskade att han blivit mer än så...

Vi gick tillsammans de sista 10 milen mellan staden Sarria och Santiago. Går du den sista sträckan, med dubbla stämplar i ditt pilgrimspass, så får du certifikatet som visar att du gått Caminon, pilgrimsvandringen. 
Det muttras alltid på Pilgrimskontoret bland dem av oss andra som gått hela  sträckan från Frankrike, över Pyreneerna, i 80 mil, över den lilla orättvisan..
Men hey, det är just precis vad Caminon handar om. Alla gör sin egen Camino och ingen ska jämföra sin egen med någon annans...
Det är en del av läxan. 

För mig har dessa 80 mil och allt som händer på en Camino blivit magiska. Under denna resa/vandring hinner allt hända, och händer.
Du får det du behöver, men kanske inte alltid vad du önskar dig. 
But The Camino provides. Resan tar hand om dig, och ser till att du får det du behöver, inte alltid det du önskar dig. 
Det enda du behöver göra är att förhålla dig till det och ödmjukt försöka lära något av det. 
Jag har själv sett just detta hända, så många gånger. Både för egenräkning och för andras. 
Det är magiskt varje gång det sker. 

För min del var en stor del av utmaningen det faktum att man bor tätt, tätt ihop med andra, hela tiden. vi sov i härbärgen och stora sovsalar, i bunkbäddar. Vi duschade och toade tillsammans, blandat. 
Det snarkas, hostas, sköts blåsor och svettas nära, nära, hela tiden. 
Det enda du längtar efter är en egen säng, helst utan "bedbugs", en liten, liten plats att få lägga dina grejer, ( det brukar bli i sängen) och naturligtvis ett elutag för att kunna ladda telefonen. 
Vill man inte leva så enkelt så finns det hotell/pensionat och rum att hyra, utefter vägen. Det går dessutom att skicka sitt bagage framför sig, till nästa by/stad och bara gå med dagsäck som vi gjorde nu senaste gången. 
Alla gör nämligen sin egen Camino. 

Jag skulle egentligen bara så här på en fredagsmorgon inte komma med några hurtiga hälsotips, utan bara ödmjukt och vänligt uppmana dig som likt mig längtade och behövde en upplevelse som detta, att "just do it"! 
Har du en vecka över i ditt liv och vill göra något som garanterat kommer att förändra ditt liv, så tveka inte. 
Gå Caminon. Kort eller långt. Med eller utan ryggsäck. På härbärge eller på hotell.
Just do it. 

Hör gärna av dig om du har frågor eller funderingar kring Caminon!
Trevlig fredag, trevlig helg!
Cathrine 






 




 

IMG_2461 IMG_2461

torsdag 6 oktober, kl 07:58. (sover gott på magnesium), i sängen, med kaffe.

Borde vara upp och klar snart, jag håller ju på med ny bok, den tredje i serien om 8/800 som kommer ut efter jul. Men fotografen ska ta sin dotter till doktorn nu på morgonen och då får jag sovmorgon...
Jag njuter av sista månaden i denna fina lägenhet. Den som jag från början kallade för en "fransk bordell" pga av inredningen är jag nu väldigt kär och förtjust i. Jag VET att det blir bra i den nya lägenheten också, den är superfin, och har ett GALET bra läge. Men jag har inte svart bälte i förändring och att flytta. så enkelt är det.

Det händer mycket i livet just nu. 
Plåta bok, flytta, fundera på hur jag vill att en framtida relation ska se ut, hur min moraliska värdegrund ser ut...
Det hände mycket på Caminon, minst sagt. 
Den där stigen har en förmåga att både leverera och ställa hela ditt liv på ända. Gång efter gång. 

Det jag tänkte resonera kring idag är frågan om man ska väga sig varje dag. 
Många kvinnor jag träffar (inte lika många män gör det, faktiskt) väger sig varje dag. 

Jag träffar under alla de år jag jobbat med viktfrågor massor av kvinnor som väger sig varje dag och nästan lever sina liv genom den där eländiga plast och metallplattan på golvet...hmm...
Jag förstår det. Jag förstår att man vill väga sig. Det händer ju liksom en hel del, och fort dessutom. Äter man tryggt och säkert sina 800 kcal per dag, så dalar man lugnt och fint med ungefär ett kilo i veckan. Alla gör faktiskt det, utan undantag. 
Om de gör som jag säger, vill säga...
MEN, det händer ju saker på vågen. Varje dag. Upp eller ned. Upp till 2 kg diff från dag till dag. Så är det för alla, dessvärre. 
Jag tillhör gruppen som också gärna ställer mig där, lite för ofta, erkänner jag gärna. 
MEN då måste man vara medveten om att det spann man pendlar upp och ned inte har med fettvikt att göra, utan beroende på en mängd faktorer.
Hur mycket vätska samlar du på dig? Vilken dag i månaden är du? För du har fortfarande en hormonell viktförändring varje månad, trots att du kanske inte blöder längre. Äggstockar och ägglossning finns ju kvar även om du inte blöder längre. 
Går du på toa varje dag? Det påverkar också hur snabbt du tömmer tarmen. Plus självklart beroende på vad du ätit, mycket salt binder ju vätska. 
SÅ, mitt råd är, är du känslig för att vikten ska påverka ditt humör, din självkänsla, din dag ( vi väger oss ju alltid på morgonen) så försök att skippa vågen , eller väg dig bara en gång i veckan. 
Ta fram ett måttband, eller ännu hellre ett par jeans eller en fin klänning som du kanske inte har kunnat komma i på ett par år.
(jag har en sådan).
Ibland så är det ju faktiskt så att det syns mer på själva kroppen än på vågen. Och det är ju det som räknas, eller hur?
Var lite wild and crazy, pröva en vecka utan våg, utmana dig själv och se hur det känns. Våga lita på kroppen. Våga lita på dig själv. 
Eller som här bredvid, ta en bild av dig själv med jämna mellanrum. En bild visar så väl vad som händer med kroppen över tid. 

Och våga unna dig att njuta av din nya kropp. 
För ned i vikt går du. De gör alla. 
Hör av dig så berättar jag gärna mer! 
kram! 

 

 

 

IMG_2793 IMG_2793

onsdag, kl 06:58, i sängen, med kaffe.

Tuffa dagar just nu. Ny kokboksfotografering på dagarna och kurs på kvällarna. 
Man känner att man lever och inte länge är 50!


Det rikigt roliga just nu är att träffa klienterna, både de som går privat hos mig och de som går i kvällsgrupper.
ALLA dalar i vikt, med ungefär 1 kg i veckan. Lugnt och fint. Utan hunger, utan sug, glada och pigga. 
Jag har under de nästan tio månader jag själv har varit i kontakt med Michael Mosley och hans metod aldrig tidigare varit med om och själv jobbat med något som är så effektivt och fungerar så bra!
Alla går ned i vikt. Alla får otroligt bra markörer på blodsocker, blodfetter och blodtryck. 
Och ALLA går ned i vikt.
Ung som äldre, kvinna eller man. Med Levaxin, med sköldkörtelrubbningar, men tidigare misslyckade viktminskningar i bagaget. 
Alla går ned i vikt. Oavsett.

Ingen är hungrig. Ingen är längre sötsugen. De flesta magar fungerar som klockor. Sömnen förbättras. 

Ja, jag vet att det låter som ett mirakel, och det vet vi ju av gammal erfarenhet. Låter något för bra för att vara sant, så är det ju oftast så...
Men inte denna gång. 
Michael Mosley har verkligen hittat en formel som fungerar och jag har bara putsat på metoden och gjort den ännu bättre genom att även ta bort mejeri under en period, och kallar den då för 8/800 (800 kcal under 8 veckor),  vilket är mitt eget varumärke. 
Jag vet så väl att man inte ska tuta i sitt egen horn. Vi är så himla "jante" i Sverige och man ska minsann inte förhäva sig eller tycka att man är märkvärdig. 
Och det tycker jag inte heller. 
Men jag måste få berätta om något som funkar så himla bra, på alla. 
Inklusive moi meme, lilla jag,. Viktstabil - 10-12 kg nu i 10 månder.
Jag kan tillåta mig att äta något utanför rekommendationerna, men är alltid snabbt tillbaka på rätt spår varje dag utan bekymmer.
Men faktum är att hela mitt ätmönster har förändrats och även kroppen över tid.
med hjälp av den nya kosten och träning såklart så äter och lever jag på ett helt nytt sätt än tidigare, och mår så otroligt mycket bättre!

Metoden/livsstilen går i princip ut på att du under 8 veckor äter 800 vettiga och näringstäta kalorier per dag. 
Med hjälp av mycket grönsaker så håller du du mätt varje dag. Tillsammans med kött, fisk och ägg så blir du mätt, pigg och glad av den här sortens mat.
Det du utesluter är råvarorna som gör dig trött, tjock och sötsugen, som ris, pasta, bröd, potatis och socker. (mjölksocker, mejerisocker och fruktsocker).
Ditt blodtryck dalar, dina kolesterol och blodsocker sjunker och artros i leder blir mindre arga och sura. 


Vill du också ha hjälp att må bättre så tycker jag att vi bokar en tid för att ses, på riktigt eller via facetime om du inte bor i Stockholm.
Anmäl dig här för ett första möte, så känner du sedan efter hur det kändes och om du vill fortsätta.
Klicka här!

 

IMG_2740 IMG_2740

Tisdag 3 oktober, kl 07:22, tillbaka i sängen, kaffe på brickan från Visby.


Tillbaka från Caminon. Denna resa blev inte lik den tidigare, den blev ännu bättre!
35 underbara kvinnor och 3 modiga män, på denna veckolånga vandring mellan Sarria och Santiago. 
Vackert, magiskt, underbara möten och helt underbart! 

(bilden är från Finisterre, the end of the Word, utanför Santiago de Compostela)

Vill du också, likt mig,  bli glad igen, längtar du till Caminon? Är du sugen på att hänga med nästa gång så kontakta mig eller någon av tidningarna Tara eller M-magasin som kommer att köra repris på denna nästa höst. Vill du gå tidigare, kanske redan i till våren, då hör du av dig direkt till mig. 
Jag hjälper dig att skräddarsy en vandring åt dig, med hotell, väsktransport, måltider och allt det andra du behöver. 

Träningssugen inför Beach 2018? Är du sugen på en annan typ av resa så ordnar jag och min kollega Eva Bergggren en vandring och träningsresa till lilla fina Yalikavak utanför Bodrum nu i slutet av maj nästa år, läs gärna mer här 
Vi vandrar, tränar, åker båt, cyklar och lagar tillsammans nyttig mat på kvällen, och bor på en av de vackraste platser jag besökt....
Lilla, fina, lugna trygga Yalikavak. 

Nämen, här ligger ju min borttappade självkänsla...
Träffade min fina måndagsgrupp igår kväll. De är nu inne på vecka 7 av 8 veckor tillsammans med mig och 8/800, dvs det har ätit och njutit av 800 kcal i åtta veckor. Mätta, trygga och framför allt glada! Ja, det är faktiskt sant, alla var så glada i går kväll..
Sötsuget var borta, orken och glädjen var tillbaka, alla hade sakta dalat mellan 7-9 kg på dessa två månader och det strålade om dem, allihopa.
Men det som jag blev helt nockad av själv, var den kommentar jag fick av en av kvinnorna. Hon sa precis när hon kom igår, - jag har bevisat för mig själv att jag kan göra något bra för mig själv. Jag trodde aldrig det var möjligt att gå ned 10 kg, och jag har gjort det! 
Det stämmer så väl på så många kvinnor jag träffar på kurserna och på mottagningen, nämligen att man har förlorat tron på sig själv. Att man inte längre klarar av att minska i vikt, ändra ett beteende och få må bra med sin kropp igen. 
Det man får på köpet är inte bara en smidigare och lättare kropp, bättre blodsockervärden, blodtryck och kolesterol, det är framför allt en återfunnen
självkänsla, och tro på sig själv.
En upphittad självkänsla. 

Vill du också hitta tillbaka din den du var tidigare? 
Jag hjälper dig. 
Kontakta mig här, så pratas vi vid och så letar vi reda på vad du saknar.
 
kram!

 

Nu kör jag en ny vecka på Caminon mot Santiago de Compostela!
Har inte datorn med mig och då blir det för pilligt att skriva blogg på telefonen!
Så, följ mig gärna på sociala medier!
FB och Istagram.
Kram!

IMG_2476 IMG_2476

Lördag (!) morgon, kl 07:03. Med kaffe, i sängen. 

Detta är ett regelbrott. Blogg skriver man nämligen inte på lördag/söndag.
Utom idag tydligen...


Nåja, livet är ju till för att levas och regler är väl då förmodligen till för att brytas. Iaf denna typ av hemsnickrade regler.
Men å andra sidan, inga regler utan undantag.

Kanske blir det så att det inte finns tillfälle att blogga nästa vecka när jag är ute på Caminon igen. Så min lilla hjärna ser sitt tillfälle... vad vet jag. 
Eller så har jag helt enkelt så otroligt mycket "on my mind" just nu, och det helt enkelt "pyser över". 
Också en möjlighet...

Hur som helst. Håll tummarna idag. Men lite tur så skriver jag på nya lägenheten idag. Med lite tur får jag sedan bo 1-2 år i den sötaste och finaste  lägenheten som jag har lovat att ta så otroligt väl hand om för min underbara värdinnas räkning medan hon är utomlands. Det känns som en gåva och en ynnest alltsammans. 
Och jag är så djupt tacksam. 
Jag har förstått under den tid jag varit "husvill" hur mycket det betyder att ha ett "hus och ett hem" och en trygghet, något att kalla "hemma". 
Mer än vad jag har förstått, faktiskt. 

Efter veckovandringen på Caminon (för tidningen Tara och deras läsare) så är det dags för ytterligare en 8/800 bok som kommer ut i handels efter jul och ytterligare en resa. Denna gång Sydafrika för tidningen M´s räkning och deras härliga läsare.

Är du sugen på att hänga med på någon av deras resor så titta på samlingssidan för alla Bonniersresor, Bonshop.se, där hittar du alla Bonniertidningars resor. 
Är du däremot sugen på att hänga med lilla moi på egen resa till Bodum 27/5-3/6,  2018, så kan du titta och klicka här 

Det finns bara häften kvar av de 12-14 platser som vi erbjuder i detta lilla och exklusiva format. 

När man ligger så här en lördagsmorgon och snart ska hoppa upp och gå ett par timmar, (utbjuden på långpromenad en lördagsmorgon (!) så kan man inte låta bli och tänka på alla välsignelser som omger en. Och allt bra som hänt det senaste året. Så mycket kärlek.
Tänk ändå att lyckas med att landa i en riktigt bra vänskap med exsambon, bara 9-10 månader efter en väldigt sorglig separation. 
Ork och lust till en ny kropp, minus massor av kilon och massor av nya spännande muskler som man har roligt med.
Ett nytt jobb, iaf ett nytt samarbete och förhoppningsvis en ny arbetsplats. Mia Lundin och hennes crew är galet roliga, trevliga och kunniga och det ska bli en dröm som går i uppfyllelse att få jobba med dem. 
Kärlek då? Ja, det finns kandidater. så långt kan man sträcka sig. Fast det är ju också roligt att få "leva livet" i denna ålder... så det är liksom ingen brådska med den saken.
Vänskap! Tänk så mycket vänskap jag mött under detta år. Så mycket glädje, kärlek och nya vänner som verkligen har blivit mycket goda vänner. 
Omtanke! Jag fick nu precis, nu på morgonen ett meddelande om ifall det hande löst sig med mitt boende. Tänk att ni var mer än 150 (!) som var med och delade mitt inlägg på FB, när jag sökte boende...tusen, tusen tack för det. 
Familj. Jag har världens finaste mamma, världens gulligaste son (hoppas han inte läser detta) och otrolig syster och syskonbarn. Vilken välsignelse det är. Ännu mer kärlek och tacksamhet. 

Tacksamhet. En dam skrev på bloggen att man glömmer bort att tacka universum (eller vad man nu tror på för högre makter och krafter) mellan varven. Jag skrev, eftersom jag inte alltid är så himla mild och god... att det glömmer man aldrig. 
Varje morgon när man sätter ned fotsulorna i marken, säga tack, tack, tack, tack.. och tassa iväg på toa. 

Ja, du ser ju själv vilka ord jag har skrivit med fet text. 
Det var väl det jag ville med denna morgon och detta regelbrott. 
Behöver du också sätta dig ned och göra en lista över saker att vara ljublande lycklig och tacksam för, så sitter jag gärna där, tillsammans med dig. 
Hör av dig, boka en tid, så letar vi reda på det, tillsammans. 
Stor kram, trevlig helg, tar jag med mig datorn och hinner skriva så ses vi på Caminon, annars är jag tillbaka här om en vecka. 
Cathrine
​​​​​​​

 

IMG_2555 IMG_2555

fredag 22/9, kl 07:29
Borde varit och tränat på Becore kl 7:30, men sover så gott just nu på melatonin och magnesium, så det får bli sovmornar... 


Pang! Plötsligt är du jättehungrig!  Vad hände egentligen?
Är det känslornas sug eller kroppens hunger?


Jag borde ju veta. Min kollega Maria Helander som jag både skrivit en bok tillsammans med och hållit massor av kurser och föreläsningar tillsammans med om just hunger/sug och varför vi blir hungriga på just känslor.

ÄNDÅ händer det fortfarande mig själv. Pang! Så är jag plötsligt tvärhungrig!
Ja, nu finns det iof inget känt sätt att vaccinera sig mot känslor, så det är väl egentligen inte så konstigt, men...

Senaste dagarna har det varit så tydligt. Telefonen ringer och jag får ett negativt besked (om lägenheten tex ) och plötsligt så vill HELA kroppen äta bröd/pizza/pasta, bara sådär. 
Ett besked om att något gått fel eller jag haft en löneförhandling ( som inte gick så bra) om ett arbete, och direkt när mötet är slut, så, Pang! Sitter det där, det där jäkla suget.
Jag är en sk "salt" person, så socker triggar inte mig på samma sätt...
När suget kommer så är det kolhydrater som gäller för min del. 
Och jäklar vad suget kommer...

Nu har jag ju som sagt tur och har jobbat med dessa sug på ett professionellt plan, och till och med skrivit en bok om det, Helhetsmetoden. Men det gör mig inte immun på något sätt. 
Bara med lite större förståelse. 

Igår kväll  var jag trött, ledsen, lite besviken och stressad och direkt börjar min hjärna trippa på pasta med köttfärsssås. Fine, jag kan köpa köttfärs och koka bönpasta tänkte jag. Min hjärna hade så klart heeeelt andra tankar. 
Väl framme i butiken, så döm om min förvåning så hade mitt lilla "skitCoop" runt hörnet ( som normalt sett aldrig har något över huvud taget) fått in grönsakspasta, sk spiraler av morot och kålrot. 

Bra, det tar vi! sa ena delen av min hjärna. Jäkla skit! sa den andra halvan...(för den delen av hjärnan var ju ute efter the real deal, såklart)
Väl hemma så blev det en kompromiss med hälften morot/kålrotspasta och hälften bönpasta, men en klick köttfärssås och massor av kimchi. 
Hela härligheten bottnades med sallad, se bilden, och toppades med lite riven parmesan och lite ringlad chiraschasås. (typ het chilisås).
Helt klart en kompromiss...

Men, det hela handlar ju egentligen om att lista ut vad det är jag äter, och varför jag äter på ett visst sätt.  och framför allt få en förståelse för varför jag äter på ett visst sätt. Med en förståelse också en acceptans och mindre skuldbeläggning och självhat.
Är det på hunger jag äter, eller är det på sug?
Vad hände precis innan jag blev så där tokhungrig?
För det faktum att vi då blir så där tokhungriga när vi blir ledsna, besvikna, oroliga osv, är inte konstigt i sig. Det är kroppens sätt att skydda oss för fara. Inget konstigt i det egenligen. 
Det går inte att fly över savannen på tom mage. Not rocket science där egentligen.
Tricket är här att känna igen att det är ett sug och inte hunger. Då kan man lugnt ( ja, iaf så lugnt det nu går) försöka lista ut varifrån suget kom, och förhoppningsvis förstå och kanske ännu bättre, försöka göra något konstruktivt åt det. 
Istället för att försöka äta upp det!

Behöver du (också) hjälp med att reda ut trasslet mellan hunger och sug?
Kontakta mig så sätter vi oss ned och reder ut det.
 


 

2017-06-30 06.33.49 2017-06-30 06.33.49

torsdag 21/9, (sonens födelsedag, tänk att man födde barn för 29 år sedan (!). Nu ligger man här i sängen och dricker kaffe istället. Klockan är 07:12.


Idag firar vi! Jag iaf!
Jag har hittat en lägenhet!!!!
Eller iaf, ödmjukt tackar en högre makt.


Igår var jag ute och gick i många timmar för att vänja kroppen vid kängorna igen. Det bär ju av tillbaka till min älskade Camino igen, nu på söndag. Hög tid mao att dra på sig kängorna och låta kängor och kropp få vänja sig vid varandra igen. (ont i vaderna)
Passade på att fika en en mysig väninna på förmiddagen och vi pratade lägenhet och jag sa för sig själv, hälften till henne, hälften till en högre makt, att "jag kommer vara tacksam för en lägenhet, jag kommer bli glad för en lägenhet, jag har förjänat en lägenhet" osv,... på det viset höll jag på en stund och affirmerade medan vi gick...
Först så ringer en mäklare och visar en lägenhet som man bara blev ledsen av. Sedan sms:ade en kompis och sa, här är ett nummer till en dam, ring henne, nu! Jag ringde direkt och två minuter senare på cykel på väg dit.
Vet du, jag grät när jag stod i farstun till denna fina, fina lägehet för jag visste redan i tamburen att jag skulle bli lycklig här. 
Så, snart flyttar jag till den sötaste och finaste 2,5 i Stockholms centrum, och får stanna länge...

Vad är då vitsen med denna lilla historia för din del, förutom att det är en fin berättelse om att det fungerar med tankens kraft, en tro på ett högre väsen oavsett vad man väljer att tro på, och att man inte ska önska sig något man inte verkligen vill ha, för sannolikheten att man får det man önskar sig är stor!  

Jo, sensmoralen med denna lilla berättelse är faktiskt vad dessa situationer gör med dig, med oss som människor.
Att inte ha en trygghet i livet, ovansett om det är fast jobb, boende eller relation är att det försätter dig i ett sk "ytterläge". Vi är utsatta, vi blir utsatta. 
Vi triggas till att äta på ett sätt som inte är bra för oss, vi sköter inte om oss  på de viset som vi borde, vi blir lättare sjuka pga av att imunförsvaret går ned pga den stress vi är utsatta för. 
Själv så blev jag direkt förkyld, fick hjärtklappning, struntade i mina kosttillskott, drack mer vin än vad jag borde...
Alltsammans för att sänka den stress som kroppen känner. 
Detta är inte enkelt att hantera ens om man vet om alltsammans, inte ens om man känner igen signalerna. Det finns helt enkelt inget sätt att värja sig. 
Själv valde jag att tvinga ut mig och börja gå långt igen, något jag slarvat med under denna period när jag inte varit glad, och oroat mig för min situation.
Tvingade sedan i mig de tillskott jag vet är så bra för mig, och som jag mår så bra av att ta. 

Fake it, until you make it, som Dr Phil säger.....
Så rätt han har. 


Så, om du också behöver en klok Dr Phil/Cathrine vid din sida, så kontaktar du mig så tar vi ett snack och reder ut trasslet i din situation.  Här kan du kontakta mig för ett samtal. 











 

2017-08-01 09.35.30 HDR 2017-08-01 09.35.30 HDR

tisdag, kl 07:40. I sängen. med kaffe. På bricka. 
Fortfarande ingen ny lägenhet.


Är du en KK? En krattande kvinna?
En av oss många i denna armé av kvinnor som krattar och krattar och krattar.
i alla andras manéger, utom vår egen?


Jaha, vad menar jag nu då?
Jo, att "kratta i manégen" betyder ju egentligen bara att vi gör massor för andra, men för lite för oss själv. 
Vad händer då i förlängningen när man inte tar hand om sig själv, utan bara ser till att alla andra har det bra, utom vi själva?
Går sönder, såklart. 

Blir feta för att vi inte orkar bry oss. Blir trötta och stela för att vi inte orkar röra oss mer. Får en mängd olika sjukdomssymptom, som högt blodtryck, högt blodsocker (diabetes), förhöjda blodfetter (kolesterol), sover dåligt, går dåligt på toa och mår pyton. 
Någon som känner igen sig, räck gärna upp handen? 

Jag är själv en av dem och står längst fram och håller upp handen i luften. 
jajamänsan, jag tror vi är en hel armé av "duktiga flickor" som lärt oss att det är fint att inte bry sig så himla mycket om oss själva, utan istället fixa och trixa för alla andra istället.
En typisk manégekrattare. 
Vi som hellre äter någon som vi absolut inte borde äta när vi är bortbjudna på fest, bara för att vi är så himla rädda för att vara till besvär. 
Vi som blir klassmammor, trots att vi redan hasar på hörntänderna. 
Vi som glatt räcker upp handen och så himla gärna arrar fester, insamlingar, ordnar resor och fixar biljetter till roliga events.

Vi går sönder. 
Man går sönder när man fortsätter att leva och kratta på de viset. 
Till slut orkar man inte hjälpa någon. Allra minst sig själv. 
Vet du vad de säger på flyget om det skulle bli tryckfall i kabinen?
Ta masken till din egen mun först och hjälp dig själv. Sedan kan du hjälpa andra, dina barn, de som sitter runt dig. 

Så dagens råd, till mig själv inte minst, börja först att kratta i din egen manége, sedan kan du börja hjälpa andra.
Ta först hand om dig. Helst innan du går sönder. 
Träna, ät bra mat, be om hjälp, delegera.
Prioritera (lättaste sagt än gjort) dig själv. 
Lev en bra liv. Då kan du hjälpa andra. Mycket bättre, dessutom. 

Behöver du hjälp med att ställa ifrån dig krattan? hör av dig. 
 

måndag morgon, kl 08:20. Sovmorgon. Så otroligt skönt. jag behövde det. Tog extra magnesium och melatonin, och bara sooooov. 
Kaffet står på den lilla brickan från Visby, i sängen. 
Life is good. 


Inser att detta stresspåslag som det innebär att inte ha ett eget boende kommer på sikt att slita på kroppen.Eller snarare, det gör precis det. 
Det sorgligt för alla när  min kompis Eva blev av med sitt hus i Karibien och är tvungen att flytta hem till Sverige, och såklart behöver sin lägenhet, den som jag hyr av henne. Hade hoppats och trott att jag skulle fått bo klar längre än det år som blev, men så är det nu och jag tror på att de högre makterna har något bra i bakfickan åt mig. 
Men vet du någon som vill hyra ur på lång tid, häruppe i mina hoods, på Gärdet, Östermalm eller Djurgården, så hör gärna av dig!
Jag skulle bli så glad och trygg om det löste sig....

Nåväl. 
Jag tänkte att dagens blogg skulle reda ut vad som står på menyn just nu....


Vid årsskiftet fick jag kontakt med den engelske läkaren Michel Mosley, aktuell då med boken Blodsockerkoll.
Vi fick kontakt och jag är nu ensam om i Sverige att få jobba med hans metod. Jag har dessutom givit den ett svenskt namn, 8/800, och  som jag arbetar med i olika former. 
Metoden går ut på att först och främst få ordning på din hälsa. Sänka blodtryck, blodfetter, blodsocker och minska det farliga vicerala fettet runt de inre organen i kroppen. 
Detta händer genom att man som titeln anger, äter 800 kcal under 8 veckor. 
Tricket är att inte vara hungrig eller att kroppen tror att du svälter.
Då går man ned ca 10 kg på denna åtta veckor.
Efter åtta veckor fortsätter man sedan med en medelhavskost som kan innehålla 5:2 dagar eller 8/16, dvs ätfönster. 
Hör gärna av dig om du har frågor på detta.

Jag har just nu kvällskurser två gånger i veckan i denna metod, men du kan självklart komma till mig privat, dagtid och jag hjälper coachar dig genom denna period. 
Jag kommer dessutom att hålla en resa till Bodrum under våren med samma tema, titta gärna på den och häng med, bästa och roligaste veckan i vår, jag lovar. Läs mer här!
Jaha, vad har vi mera då?
Jo! Världens bästa och trevligaste FB grupp. Dels finns det en öppen grupp, tänkt för dig som vill veta med och hänga med andra likasinnande, den heter 8/800 med Schück och Mosley. Dit är du mycket varmt välkommen att joina. 
Sedan finns det även en turbogrupp för dig som verkligen vill köra metoden och där är det fart vill jag lova.
Där är du medlem i en eller flera månader, och tecknar ett medlemskap till en kostnad av 950 kr per månad. 
Är du intresserad av turbogruppen, så kontakta mig här. 

Jag har skrivit två receptböcker till metoden, den ena hittar du på Readly att ladda ned, den andra finns att beställa på Adlibris eller Bokus.
En tredje bok kommer ut i januari.

Såklart kan du höra av dig ifall du är nyfiken på metoden och vill ha någon form av föreläsning, kurs eller matlagning. 
Klart jag kommer farande! Sådan är ju jätteroligt. 
Jag är ute på en hel del sådant just nu och det är så kul att få berätta om något som verkligen fungerar för både vikt - och hälsa. 

Till sist är det klart att jag ska få vara en del av den grupp som Mia Lundin öppnar på Sophiahemmet i januari/februari och jag är så sjukt stolt och tacksam över det samarbetet och medverkan. 
Jag längtar efter ett samanhang och efter arbetskamrater. 

Så, så ser "menyn" ut just nu. Inte för mkt tutande i egna hornet hoppas jag.
Hoppas du har en härlig måndag. 
Själv ska jag snart skutta iväg till det som förr var träningen från helvetet, numera ett måste och en glädje, Becore och de fruktade megaformerbänkarna. Men först en klient! Eller två! 
Cathrine

PS, du vet väl att man direkt mår bättre om man ställer sig i en "powerpose" höftefäst, i en minut!
Try it, you will like it!!!
 
  
 

2017-05-25 12.32.23 2017-05-25 12.32.23

fredag kl 06:46,, veckans sista blogginlägg, i sängen, med kaffe. inte en droppe spild. ännu..

Först och främst, för dem av er som följer mig på sociala medier så verkar det som mitt sökande och lägenhetstrasslet håller på att lösa sig. Håll tummarna. 
Men de är ju helt galet hur mycket kroppen påverkas fysiskt när man hamnar i kris och stress...
Så fort jag fick beskedet om att jag skulle bli tvungen att flytta så vände sig magen, bokstavligen upp och ned.. 
Sedan blev jag förkyld och det är helt enkelt kroppens immunsförsvar som går ned. Märkligt ändå hur intimt förknippat allt är. Body and mind. 
Kan vara bra att minnas när man befinner sig i ett ytterläge, att boosta kroppen ännu mer med städjande tillskott...

Flera goda nyheter så här tidigt på morgonen?
Bloggen har fördubblat sig på ett par veckor och nu är ni många som följer mina öden och äventyr. 
Det är roligt och jag är väldigt tacksam att få vara på denna plats i livet. 
- Ny 8/800 bok som vi knåpar ihop under oktober och når er efter jul! (gissa varför? ) Det blir nr 3 av böcker med Mosley och 8/800! Det bevisar ju att det funkar. Hoppas man iaf.
Du vet väl att du snart kan köpa den aktuella boken på Adlibris och Bokus, då de har fått en ny batch på ett par hundra böcker.
- Ny hälsoresa! I vår åker min fina PT kompis Eva Berggren med 12 sköna tjejer (gärna killar också) till Bodrum och ljuvliga lilla Yalikavak för en veckas träning, vandring och matlagning. Såklart kommer fokus att ligga på 8/800!  se mer info här
- Fortsättningsgrupper verkar inte behövas! Det går så bra för alla och alla håller sin nya vikt, och behöver inte komma tillbaka igen! Hurra! Då har jag lyckats.

Hälsa, hälsa, hälsa.. och de tre M:en.
Men det vikigaste och det jag tjatar hål i huvudet på mina kvällskursare, nämligen att fokus för Mosleymetoden och 8/800 ALLTID måste vara hälsa framför vikt.  Varje dag i veckan. 
Genom att äta 800 kcal under 8 veckor så främjar du kroppen att bränna det farliga vicerala fettet som sitter runt organen inne i kroppen.
Du sänker dina blodfetter, du sänker ditt blodtryck och du sänker ditt blodsocker. 
Hälsoeffekterna är så stora och så viktiga för oss. Den minskade vikten kommer långt ned på listan av hälsoeffekter och fokus landar på något annat än vikt. 
Du går liksom ned på köpet,  när du ändrar ditt fokus och satsar på hälsovinster, och får vikten på köpet. 
förstår du hur jag tänker?
Ju mer jag jobbar med klienter och Mosleys metod så förstår jag hur otroligt genial den verkligen är och hur väl det fungerar. 
Fortfarande helt jäkla "blown away" av alla hälsofördelar. och naturligtvis vikten, on top of that, liksom...

Men det måste alltid vara de tre M:en som vi står tryggt och stabilt  på. M som i maten. Inga konstigheter där. Nästa M står för Mindfullness (stavas det så?) vilket egentligen bara betyder att vi måste hitta luckor i vår vardag att stressa ned och vila i lugnet. Lätt att säga, men svårt att få till, jag vet... 
Men det är såååå viktigt. Återhämtning. Annars brinner vi upp. Vi blir innebrända, utbrända... 
Det tredje M:et är naturligtvis..... tada! Motionen!  So sorry, men vi måste faktiskt ut och röra på oss!   Boka tid med dig själv minst 3 ggr/vecka för kondition, styrka och smidighet. Det  räcker liksom inte med att hasa runt huset med hunden...
Inte heller enkelt. Men dödsviktigt (!).

Nu tänkte jag inte tjata mer hål i huvudet på dig, utan istället bara passa på och önska dig en trevlig helg, 

Kan ju heller inte låta bli att säga att för dem av er som följt mina upptåg på Tinder, så kan jag bara säga en sak, Tinder delivers...Big time. :-)
Jo, Tinderdejten och jag var ju på After Dark i går och tittade på Christer Lindarw... Så jäkla bra, roligt, fyndigt, fullt av humor och självdistans! Unna dig, unna dig en kväll full av skratt, igenkänning, tårar, glädje, eftertanke och tacksamhet. 
Kort sagt. Gå och se!!!!

Här kommer något mysigt att tugga på under helgen! 
Cathrine

Blåmusslor med fänkål och citron

All mat som går att ”plocka med” är bra, sådant som tar tid hinner ge en bra mättnad. Där ligger ju blåmusslor otroligt bra till, mycket plock och pyssel och fantastiska smaker. 
Här får musslorna koka med strimlad fänkål, ett par droppar citron eller vitt vin och en skvätt lantbuljong. Alltsammans ger en otroligt bra buljong med massor av musselsmak. 
Toppa med fänkålsgrönt. 

1 portion

ca 400 g färska musslor ger cirka 200 g musslor utan skal
1 fänkål
1 citron
½ dl vitt vin
2 vitlöksklyftor
1 tsk olivolja
1 dl lantbuljong

Borsta musslorna väl, skölj av dem och se till att de är ordentligt stängda från början. 
Grovstrimla fänkålen och hacka vitlöken. Fräs alltsammans i olivoljan utan att det tar färg. Dela citronen i klyftor. Tillsätt musslorna och citronklyftorna, rör om, häll på vin och buljong och låt koka upp. Sänk värmen och koka alltsammans under lock i ca 5-6 minuter eller tills alla musslorna har öppnat sig. Skaka kastrullen ordentligt så musslorna får plats att öppna sig. 
Smaka av buljongen och toppa med fänkålsgrönt. 

150 kcal
 

IMG_2461 IMG_2461

kl. 07:58, inte fullt så tidigt, jag är lite förkyld och behövde vila. 
Lägenhetsstressen drar ned immunförsvaret...
Idag blev kaffet supergott, och inte har jag spilt heller. Ännu..


Ja, nu har det gått sju månader sedan jag bestämde mig för att ta tag i livet och hälsan. Valde livet och hälsan. Och fick liksom livsglädjen på köpet.

Eller snarare sonen gjorde det valet åt mig. Han var nog mitt pannben i början när jag inte hade något eget.
Kanske inte när det gällde maten, men helt säkert träning och framför allt vandringen. 
Och helt klart livvstilsvalet. och det kommer jag vara honom tacksam för, resten av livet.

Nu har jag varit hos mig kardiolog, hjärtläkare, (jag har högt blodtryck och ärftlighet för dåligt hjärta) och tagit nya prover och fått en väldigt utförligt ultraljud på hjärtat. 
Miin underbare läkare Morteza Rohani som jag gått hos i många år, först på Stockholm Heart Center och nu på hans egen praktik i Solna, satt tyst en lång stund och tittade på mina provsvar. Sedan skrev han ut dem, plus de prover jag tog för ett år sedan och satt sedan tyst en lång stund till och tittade på mig..
- Det här är inte provsvaren från samma människa, sa han till slut. Du har sänkt och förändrat/förbättrat ALLA  dina värden. Allt är perfekt. Ultraljudet på kranskärl och aorta är helt perfekta. Vad har du gjort egentligen? Detta är ju inte möjligt. 

Mitt hjärta svällde av stolthet. Stolthelt och tacksamhet för den kroppsdel jag inte trodde att jag hade. 
Ett pannben.
Sju månader tog det. Först Mosley och 8/800 i fyra månader, minus 10-12 kg. Sedan en jäkla massa träning och åter träning. 
Maten har idag blvit ett medvetet val. jag uteslutet fortfarande sådant som jag vet att kroppen inte mår bra av. 
Grejer är att  det är möjligt. Jag fyller 60 år nästa år, och det är möjligt att på 6-7 månader förändra sitt liv. 
Kan jag göra det, så kan du göra det. 

Allt är möjlig. När du väl bestämmer dig. OCH fokus MÅSTE vara på hälsa, inte vikt. 
Genom att äta och leva på detta vis så sänker du ditt blodtryck, sänker dina blodfetter, sänker blodsocker. I mitt fall så sänkte jag öven mitt TSH och kunde därför sluta med rävgiftet Levaxin. 
Det handlar om hälsa och att välja livet. Sedan kommer vikten som en bonus. 
Och glädjen. 

Och att bli friskare, piggare och gladare på köpet. 
Vill du också hitta ditt pannben och har bestämt dig för att unna din en frisk kropp, så hör av dig. Jag hjälper dig dig! Hela vägen. 
Här når du mig.






 

IMG_2427 IMG_2427

tidigt, tidigt på morgonen, vid 5-tiden...
kaffet på brickan i sängen, havremjölken slut. 


Jag trodde allt var lugnt. Boendet skulle vara fixat i minst 6 månader till, och jag mådde så bra, trivdes så bra i "min" fina hyrda våning.
Men så kom stormen Irma och min kompis som jag hyr av blev av med sitt hus i Karibien och är tvungen att flytta hem till Sverige. Och då åker jag ut. 
inget konstigt. så måste det ju bli. Men inte så kul. 
Nåväl, jag har tre månader på mig och det SKA lösa sig.... det kommer att lösa sig. 

Rolig helg som gick. Tomat Ledin på Cirkus. Goda middagar, Nya vänner. Ny Kärlek.  Life is good. 
Studiehelgerna med Mia Lundin och hennes trappra gäng fortsätter och i helgen duvade hon oss i kvinnors hormoner och hela detta spännande område. 
Jag börjar ju genast att berätta om allt nytt och roligt jag lärt mig av henne, för mina deltagare på kvällskurserna. Så i går fick måndagsgruppen en hel timme hormonkunskap och samma sak  väntar gruppen på onsdag.
Är du också nyfiken på detta så kontaka mig, boka en tid så kör jag den för dig också! 

För övrigt så är väl livet just nu "little all over the place" precis som den umärkta teckningen jag lånat från Mia Lundin. 
Många bollar i luften och många olika projekt som ska balanseras samtidigt. 
Detta är en situation som jag tror många kvinnor känner igen sig i. Vi ska vara tusenkonstnärer och både vara den perfekta mamman, perfekta kollegan, perfekta väninnan, perfekta värdinnan, och den sexiga och bästa älskarinnan...
Det tar på krafterna...
För min del så märkte jag det direkt när man befinner sig i ett ytterläge så är man mer mottaglig för infektioner eftersom kroppens försvarssystem ligger nere. Det resulterade direkt i en liten snuva. Inget att oroa sig för men inte ett dugg konstig.
Om din kropp inte heller uppför sig som du tycker att det borde, eller inte heller är så snäll, tålig och följsam, så kan jag förklara för dig hur det fungerar. 
Bara genom att förstår hur vi kvinnor fungerar så brukar det släppa en hel del. Får man dessutom lite extra stöd för att supporta kroppen i form av rätt och stödjande tillskott, så är man snart på banan igen och i full fart!
Behöver du hjälp med det, så hör av dig här. 

Jag har varit hos min underbare hjärtläkare och nu fått svart på vitt hur detta år med hjälp av Mosley, 8/800 och  tillsammans med en föändrad livsstil har påverkat mina provsvar.
Imorgon ska jag berätta vad jag fick reda  på!!!!
 

















 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

torsdag och veckans sista blogginlägg. kl 07:35, kaffe i sängen (numera alltid på liten bricka) Det var (r)oligare förr..

 Dagens tankar blir kortfattade för jag måste ut en sväng på Djurgården, jag har gått på tok för lite senaste dagarna.
Men jag återkommer hela tiden till samma mening, och det är det faktum att det känns så tryggt att jobba med läkare!
Alla säger nu samma sak, och det känns så skönt.
 
Både i mitt samarbete med Michael Mosley och metoden 8/800 och framför allt i det arbete jag har framför mig, tillsammans med Mia Lundin på hennes nya klinik HerCare i Stockholm (Sophiahemmet).
Alla har samma budskap.
Det är slut på det jag kallar "hittepå" dieter och annat dumt. Jag har ju visserligen alltid hållit mig till någon form av  liberal LCHF variant men blev ju helt såld på Mosleys metod när jag läste hans bok Blodsockerkoll.
Nu på morgonen läste jag ett delat inlägg på FB om hjärnforskaren Martin Ingvars medverkan i  SVT Plus som sänder igår kväll. Kolla på SVT Play. 
Han säger samma sak. Skippa sockret, ta kommandot över din hjärna!
I love it. 
Kloka, begåvade, pålästa, moderna, orädda läkare som vågar ställa sig upp och ifrågasätta vården och de rådande rekommendationerna idag.
Kan ni fatta att de svårt cancersjuka kvinnorna jag träffade härom kvällen inte får några som helst råd eller tips om hur de bör äta för att minimera riskerna med cancer...

Jag tänker också på min skogskloke gynekolog Stein Olsen som för många år sedan sa till mig att både han och hans fru för många år sedan skippat alla kolhydrater och äter en LCHF inspirerad kost. Det han brukar säga till sina patienter ( fast han egentligen inte får) är ju att de återkommande svampinfektionerna och urinvägsinfektionerna lätt går att undvika om man lägger om kosten. 

Fler och fler läkare vågar nu resa sig upp och ifrågasätta de gällande kostrekommenationerna och våga stå för en kolhydratreducerad kost, bättre fettkällor, mer näringstät mat som du håller dig frisk, pigg, stark, glad. Sänker dina blodfetter, sänker ditt blodtryck och ditt blodtryck..
Och på kuppen går ned i vikt.

Receptet är enkelt. Skippa "fluffet". Ris, pasta, bröd, potatis och alla former av socker (fruktsocker, laktos (dvs mejeri). 
Ät dig trygg och mätt på ljust kött, fisk, skaldjur, väldigt mycket grönsaker i alla former.Gärna mer råa grönsaker.  Syrad mat. Hellre kokt än stekt. 
Välj bra fett i måttlig mängd. 

Behöver du mer med att välja rätt och tänka rätt, så hjälper jag dig gärna!
Här når du mig. 





 

2016-08-29 21.27.36 2016-08-29 21.27.36

onsdag, kl 06:38, i sängen, med kaffe på liten bricka bredvid mig.

Förs och främst så får vi nog börja med ett litet glatt HURRA så här på morgonkvisten ( eller när du nu läser bloggen) för vi har nämligen passerat 600 läsare/följare varje dag! 
Det är mycket för mig iaf, som aldrig blogga tidigare och tycker att det tidigare varit såååå tråkig.  


Idag ska bloggen handla om att "ta sig i kragen". Och hur meningslöst det kan vara...
Jag är inte ute mycket på föreläsningar längre. Frågar någon så kommer jag såklart, men det är det inte så många som gör längre. Och det tycker jag är ganska skönt, det räcker utmärkt med mina egna kvällskurser. 
Nåväl, igår kväll var jag på något så behjärtansvärt som en förening för cancersjuka kvinnor. 
Vilken tur att jag hade som tackade ja till detta, vilken kväll det var! Man hade kunnat skära den goda stämningen med kniv (!) så tät och fin var den. 
Jag pratade på in och utandning i 2 timmar om det jag brinner för, den goda näringstäta maten och hur man bör äta, vare sig man är friskt, eller som i denna tappra damers fall, ganska sjuka.
Det visade sig att intresset för var jättestort och vi hade kunnat fylla en jätttestor hörsal för mängder av kvinnor hade hört av sig till sin förening, men inte fått plats.
Det finns nämligen, fick jag lära mig igår kväll, ingen hjälp att få i vården när det gäller mat. " ät som vanligt och unna dig det du tycker om, ät glass", säger vården.
Istället för att  milt och klokt berätta att socker göder cancerceller...

Efter föreläsningen kom en kvinna fram till mig och tackade för ett bra snack, och suckade sedan lite uppgivet för sig själv, och sa tyst " jo, man borde väl ta sig i kragen, rycka upp sig och göra något åt maten/vikten/kroppen"
Nä, sa jag, är det är väl tillräckligt många andra där ute som tar oss i kragen och ger upp uppsträckningar för både det ena och det andra..
Borde vi inte ta oss själva i handen istället för att ta oss i kragen? 
Ibland är vi verkligen våra värsta fiender istället för att vara den vänliga vän i viken man borde vara. 
Inte banna, bara klappa. Klappa fint på sig själv. 
Snällt och milt  förklara för mig själv att jag förstår varför jag hamnat där jag är, och om jag bara försiktigt tar mig själv i handen, så ska vi tillsammans göra något åt det. 
Göra något bra för mig själv. Något jag mår bättre av på sikt.
Hand i hand med mig själv.  

Behöver du också någon att hålla i handen , eller någon som kommer och berättar hur man enkelt kan må bättre, blir friskare, starkare och piggare med hjälp av bra mat, så hör av dig. Här.  







 

2017-08-11 23.23.35 2017-08-11 23.23.35

tisdag 5 september, kl 07:03, i sängen, med kaffe (på liten bricka numera)

 Armarna är som värkande stockar! Jag gick på kickboxning i helgen (förutom den vanliga träningen från helvetet, som inte är det länge).
Jäklar, vad ont jag har i musklerna i armarna. Aj!

Vid 59 års ålder borde man ju veta bättre... men inte jag! 
Jag har ju, till min egen stora förvåning) blivit som Pippi, det här var ju roligt, det har jag inte gjort förut, det måste jag pröva! 
(jag menar, vad är egentligen det värsta som kan hända om man prövar något man inte gjort förut?, att man får roligare än vad man har haft förut, kanske?)

Som att tatuera sig som exempel. Se bilden. Vem hade trott att jag skulle komma hem efter 80 mil och 5 veckors vandring och plötsligt känna att en stiliserad pilgrimsmussla på insidan av armen är det absolut enda jag inte kan leva utan? Otippat för att vara jag, det kan jag lova....
Men helt nödvändigt. 
Det var ju just dessa musslor som hela leden till Santiago var skyltade med, det var med hjälp av dessa vi navigerade och hittade rätt, det fanns ju inga skyltar.
Så, helt logiskt (om du frågar mig) så kan man ju behöva lite navigationshjälp inför framtiden tänker jag...

Jag var ute och cyklade härom dagen och insåg att jag verkligen i grunden förändrats i min personlighet, om det nu är möjligt i denna ålder. (jo, jag vet att jag har en noja över åldern, men det kommer gå över så fort jag fyllt 60. Hoppas jag)
Lyckokänslan var så intensiv. Jag bestämmer helt själv. Jag har byggt mig en stark kropp som klarar av så gott som allting.  
Det är så sjukt härligt att få bestämma själv. Jag som alltid levt och velat vara i relationer är plötsligt så spudellycklig över att vara själv. 
Äta själv, cykla själv, bestämma själv...
(jag bestämde härom dagen att jag ska åka till Indien i januari och meditera (bara så där). 
Jag har släppt sargen. Och allt är plötsligt så sjukt roligt.

Jag och bästa väninnan C var på bartömning på Fiore, mitt favvoställe, nu i söndags. Det jag älskar mest med det stället är det faktum att det är förgängligt. Det vill säga, stänger på vintern och därmed inte finns tillgängligt jämnt. 
Det faktumet är nog det jag gillar mest. 
Fiore är ändligt. Det tar slut. Det är en färskvara. alltså måste man vara och njuta medans det finns, sedan är det slut. 
Precis som livet självt, sa min skogskloke vän P. 
Min poäng är, lev nu, ät på ditt favvoställe NU, träffa dina favvokompisar. Lev livet. 
Åk till Indien. typ.

Eller följ med mig och den ljuvliga lilla Fru Berggren, min PT och mycket goda vän, när vi i vår åker på hälso och träningsresa till fina Yali utanför Bodrum.
Vi har hyrlånat en superfin villa som tar 16 bäddar. Ägarinnan M, finns på plats och leder oss bland annat i yoga på taket på morgonen. Sedan löper de fem dagarna på med träning, vandringar, utflykter, båtresor, cykelturer, och matlagningskurs på kvällarna. Fokus blir ju på min 8/800 Mosleymat. 
Hör av dig till mig för mer info, priser och annat... 

Vill du också  få  hjälp med att släppa sargen, hör av dig. 






 

2017-03-24 12.25.57 2017-03-24 12.25.57

Söndag 14:17, med kaffe vid köksbordet


Med Bruce Springsteen på högsta volym och hans ljuvliga Hungry heart...
"Everybody has got a hungry heart"... alla har ett hungrigt hjärta.


Sedan jag gjorde ett FB inlägg för ett par veckor sedan har jag fått otroligt mycket feedback på det faktum att det faktiskt inte är ett dugg skämigt att dejta på nätet och befinna sig på dejtingsajten Tinder. 
Alla har nämligen ett hungrigt hjärta...

Jag pratade igår med en mycket god vän, och hen hulkade i telefonen över det faktum att kärleken hade svikit och hjärtat var i tusen bitar, och hur ont det gjorde. Hjärtskärande ont, och så sorgligt att höra utan att kunna göra ett skit. Utom att bara lyssna.
Hur sorgligt det var att vara ensam igen och stor önskan till en tvåsamhet var. 
Jag vet så sorgligt väl hur hen tänkte. Jag har ju själv suttit där och hulkat över det som inte blev, sörjt över det liv jag så gärna hade velat ha, men inte fick. Iaf inte med den person jag hade hoppas att få det med.
Att sedan en högre makt hade ett helt annat och mycket bättre liv och "state of mind"  i  beredskap åt mig kunde ju inte jag veta då. Hur skulle jag kunna det?

Jag var ute en sväng i går kväll med en ny väninna som jag är väldigt glad över att ha träffat..  Tillsammans har vi en märklig energi som jag inte stött på så många gånger i livet och det går liksom radiovågor ut från oss och vi är, seriöst inte, ensamma en sekund! Det är liksom svart av killar/män som plockar upp på vår vibe... Konstigt, men sant. 
Roligt. 
Hur som helst, så drällde vi in på hennes stamstället fem i 12, (det stänger 12) och såklart öppnar de en flaska till stammisarna. (lucky me, som får hänga på). På detta ställe, och på väg att bli utslängda var även tre killar. Väldigt trevliga och ganska halvkända. Den mest kända av dem kastade sig ( med all rätta) över min kompis, så jag gjorde en liten detur för för att prata med de två andra. Det visade sig att båda hade varit på just detta ställe med ett flertal Tinderdejter. (undrar egentligen varför man väljer ett såpass litet och personligt ställe?)
Den ene var otroligt öppen med sitt dejtande och den andre ville inte ens låtsas om att han var aktiv på Tinder. ( alla är det, för övrigt.  iaf om man är singel. En del andra också  för den delen, men det hör ju inte hit...) 
Men när värsta skämigheten lagt sig så hade vi ett bra samtal om vad man letar efter i vår ålder och vad som kan vara "ett kitt" mellan två människor  när de naturliga och stora gemensamma projekten som barn, villa, vovve och volvo inte finns längre...
Och inte kan vi få barn heller.  Inte vi kvinnor iaf. 
Det sista Romantikern hann säga innan vi bryskt blev avhysta var det som fastnade i min skalle. 
- Jag letar efter min soulmate. Jag vill träffa en kvinna som "kan ta mig ifrån" Tinder. 
Ganska fint, faktiskt. 
För vi har alla ett hungrigt hjärta. 


Behöver du också någon att prata med?
Jag lyssnar gärna. Kontakta mig här. 












 

2017-03-06 11.14.50 2017-03-06 11.14.50

torsdag, 31 augusti, kl 06:06. 
Kaffekoppen på trygg plats på lilla brickan jag köpte på Gotland.


Idag tänkte jag skriva om hud och varför det är så viktigt med beröring.
(hade tänkt skriva om bajs och magen, men väntar med det till nästa vecka. Ok?)
 Illustrationen är ett par år gammal och kommer från en kalander jag var med i för ett par år sedan, för 1.6 miljonersklubben. Hur jag kom på tanken att sätta på mig Camilla Thulinunderkläder och kockrock är idag för mig ett stort mysterium, men då verkade det fullständigt logiskt. Miljön är salig Cuckoo på Artillerigatan, mitt dåvarande vardagsrum vid den tiden. 
Nåväl.
Tanken är nu att det ska handla om det härliga hormonet oxytocin som skapas vid beröring och som får oss att må bra. Den minskar rädsla, aggresivitet, stress, ångest, depression och smärta och hjälper oss att stärka relationer.
Detta glädjehormon utsöndras vid beröring, vid förlossning, när vi får massage, när vi kramas och när vi känner hud. När vi blir berörda, kort sagt.
Nyckelordet för att kroppen ska dra igång sin oxytocinproduktion är tillit, så snart vi får kontakt med någon vi känner värme, känsla och förtroende för och vill oss väl, så startar kroppen mekanismer.
Hormonet påverkar hjärnan som i sin tur triggar igång våra belöningssystem, serotonin och dopamin, våra lyckohormoner. 

Ganska härligt, eller hur?

Vi vet av sorgliga studier att små barn, de små barnhemsflickorna i Kina kunde dö i brist på beröring och den lilla flicka som låg i sin spjälsäng närmast dörren och lysknappen och därför fick en klapp på huvudet hade större chans att överleva - tack vare den lilla beröringen. 

Små barn blir lugna och somnar när de blir upplyfta och burna, vi vuxna gillar att kramas och när man har träffat en ny människa som man tycker om vill man gärna bli kramad och gosad med. 
Beröringen förstärker vårt lyckotillstånd. Och bekräftar det vi känner. 

Jahaja, säger du... vad hjälper det mig då? Här hemma är det bara en sur gubbe som verkligen inte vill pussas, eller kanske lever man själv och då blir det verkligen inte mycket av den varan...
Nä. Helt sant. Då får man lov att skapa den själv. Både genom egen beröring, att smeka och smörja sig själv med bra kräm/olja. Jag går över hela kroppen varje dag med kokosolja eller bioolja från Apoteket. ( du vet väl den där superoljan som hjälper huden att  hålla sig ung och spänstig?)
Det hjälper också att ta regelbunden massage eller helt enkelt att kramas. 

Jag var på en date i förra veckan med en härlig man som tillbringat en hel del tid i Indien och även studerat på Baravara här i Sverige. 
Vid vårt första möte så fick jag en härlig lång kram, av en fullständig  främling. Inget sexuellt eller opassande, bara mycket varmt och vänligt. Det satte tonen för vårt samtal och promenad och jag kände värme och tillit. 

På mottagningen försöker jag också passa på att krama mina klienter så fort jag kommer åt (!). Jag håller gärna i arm eller axel när klienten går och försöker om det är lämpligt att få någon form av kroppskontakt på ett bra och passande sätt. 

Jaha, vad vill jag då komma med detta?
Well, egentligen bara hur bra man kan få sig själv att må, bara genom att låta sig beöras och hållas i. Det behöver verkligen inte vara av någon som helst sexuell karaktär även om det också är väldigt roligt naturligtvis, men en vänlig kram eller beröring räcker så gott. 
En lååång kram hälsar Anette, minst 20 sekunder ska kramen vara!!!
Och man mår så bra. 

Vidare så ska jag nu trotsa regn och rusk och bege mig till duktiga näringsterapeuten Marlene Gustawsons mottagning på GI boxen och prata om min egen hälsa.  Det ska bli spännande, eftersom jag gjort detta regelbundet under många år och både jag och Marlene är mycket nyfikna på hur det står till och har något förändrats över tid och med den livsstilsförändring jag har gjort senaste året. 
Är du nyfiken på mer om det så kontakta mig gärna!

Mer då?
Ja, nya kvällskursen sparkade igång igår kväll, tio nya härliga kvinnor som kliver på detta roliga 10 veckors tåg mot bättre hälsa och må bra.
ikväll är det dags för en grupp tjejer som börjar en Steg 2, Fortsättningsgrupp i 8/800 där vi fördjupar oss i enskilda frågor i detta ämne. 

Ha en bra torsdag! 

















 

onsdag kl 06:44. sent, för att vara mig, men jag märker att jag blir seg i huvudet av magnesium. måste ta det tidigare på kvällen...
Löst mitt kaffepyssel, tar med en liten bricka och ställer koppen på istället. Jag är ingen McGiver precis...suck. 

Funderar just nu väldigt mycket på det där med att våga släppa sargen och en gång för alla få fokus på hälsan istället för vikten. JAG VET att det inte är enkelt men det måste f-ing gå! Jag ger mig liksom inte förrän alla fattat!

Vi måste helt enkelt få ett nytt fokus. Jag äter rätt, jag tränar rätt, jag lever rätt. Jag är min egen väg.
Vikten är en bonus på det. En bekräftelse på att det jag gör är rätt. 
 
Jag träffar hundratals människor som söker sig till mig för att gå ned i vikt. För det gör man ju onekligen om man följer Mosleys och min metod och äter 800 kcal under en period. 
Inga konstigheter med det. 
Men det jag ständigt predikar och kommer fortsätta att prata om tills jag är blå i ansiktet är det faktum att den viljan och önskan måste komma ifrån perspektivet hälsa. Inte vikt. 
För Dr Michael Mosleys metod går ut på att primärt få ordning (läs sänka) sitt blodtryck, blodsocker och kolesterol (blodfetter). Vikten blir sedan en ad on effekt på det.

Med denna livsstil följer naturligtvis även en nedskärning av alkohol (ett glas rött vin är 120 kcal) och även det påverkar ju vår hälsa och välbefinnande.
Det är så roligt att se mina klienter, de som går på kurserna, efter 2-3 veckor är de så rosiga och friska om kinderna och det hänger till viss del ihop med mindre alkohol, men självklart även maten.
ALLA ser piggare ut, alla ser friskare ut, alla mår bättre. 
Klart att de är glada om de dessutom kan röra sig mer och orkar mer då kroppen slipper släpa runt på de där extra kilona som tynger ned.  

Fast sedan kommer vi till en bit till som jag inte hade med från början, nämligen glädjen. 
Jag har inte riktigt processat klart detta faktum och tar självklart tacksamt emot input från er. Vad är det med denna livsstil som gör människor så glada?
Ökat näringsintag? Det faktum att vi gör något positivt för våra kroppar och skickar signaler till hjärnan om detta? Att jag gör mig själv gott? 
Är denna kost en ren "brain fuel" mat för hjärnan? 
Jag vet faktiskt inte. Men jag ser ju hur jag mår och hur de som gått kursen mår.
Happy, liksom. 
Jag vet att min Caminoupplevelse adderar till lyckan, men det är lika mycket kosten, som den upplevelsen. 

Nåväl. Mitt inte så himla enkla budskap är därför, våga vägra banta. Inte en bantingskur till, inte ett pulver till, inte en kur till, inte en metod till! Våga vägra banta en gång till. Försök istället att satsa på en livsstil för livet. En hållbar livsstil, som faktiskt funkar. Själv är jag nu viktstabil sedan januari och mår så bra och orkar träna massor. 
Tricket är att satsa på en näringstät kost, packad med massor av grönsaker, grönsaker, grönsaker, samt lite fett och protein. Undvik ris, pasta, bröd, potatis, socker och helst även mejeri. 

Försök istället att bygga för det goda livet. Bygga din kropp för en bra framtid. En kropp som håller sig frisk, pigg, stark, glad. En kropp som inte gör ont, för vi slipper sådan mat som gör kroppen illa och gör att den värker och gör ont. 
En kropp som gillar att träna, en kropp att hålla sig ung i, länge och bli gammal i på ett bra sätt. 
 
Innan du börjar ruska på huvudet och himla med ögonen så säger jag direkt, det är inte enkelt. Inga varaktiga förändringar är enkla i början. Vi klarar av det under tidsbegränsade perioder för då tror våra hjärnor att de snart ska få äta som vi gjort tidigare. 
Hu så hemskt om jag inte får äta sushi och pasta och söta efterätter mer i mitt liv...
Det får man visst det. Fast inte hela tiden. 

Så, nu ska jag sluta predika. 
(jag blir faktiskt väldigt trött på mig själv mellan varven.)
Jag har jagat ut en väninna på Djurgården och hoppas att hon orkar långa rundan. 

Just nu planerar jag för uppstarten av ytterligare en kvällskurs. 
Det är just nu väntelista, och jag tror att jag drar igång en kurs på tisdagskvällar.
Sedan är resan till Yalikavak utanför Bodrum spikat och vi reser 25/5-3/6 nästa år.
För mer info och annat som du vill fråga om, klicka här!
Stor kram och trevlig onsdag!
Cathrine 

















 

Tisdag, kl 06:16. kaffe på hyllan, det kommer att behövas eftersom jag bokade träningen från helvetet kl 07.30 vid något mycket sinnessvagt tillfälle...
Här bredvid ser du bild från träningen som kallas för Becore, kolla gärna deras hemsida, www.becore.se. 
jajamänsan! 
Det är precis så svårt som det ser ut att vara!


Jag ska fatta mig kort idag eftersom den nya layouten på sidan är så himla snygg, men jag ser inte vad jag skriver för alla linser och bönor...
(så om det är mer felstavat än vanligt så beror det bara på att jag faktiskt inte riktigt ser vad jag skriver..
Fast det är tydligen bara jag som ser grönsakerna när jag skriver, den färdiga bloggen är fortfarande vit..
Detta måste vi nog fixa idag.

Happy 1.
Ville egentligen bara berätta att det går framåt med nya kliniken och glädjen att få jobba tillsammans med Mia Lundin och hennes otroliga crew av läkare, barnmorskor, terapeuter och gynekologer är stor. Jag är så ödmjukt glad och tacksam för denna unika möjlighet och härliga korsbefruktning av skolmedicin och komplementärmedicin. 
Vi planerar att öppna nya kliniken Her Care i början på nästa år i Sofiahemmets lokaler. 

Happy 2.
Vidare så rullar nu två kvällskurser i 8/800 och onlinegruppen är i full gång med ett gäng härliga tjejer som under en månad betalaren mindre summa summa för en sluten onlinekurs på FB. Väldigt roligt. 
Trycket på den nya metoden 8/800 är stor och det är så himla roligt att få följa män och kvinnor som bestämt sig för att ta tag i sin hälsa och vill förbättra sina blodvärden, blodtryck och blodsocker. 
Att man på köper dalar med ca 1 kg i veckan är en sk add on effekt. 
På kvällskursen har jag just nu en tjej som gått ned 5 kg på två veckor och äter så mycket mat på 800 kcal genom att vara smart och utnyttja de råvaror som innehåller små mängder kalorier och tänka rätt!
Ett lysande exempel på det är det hon berättade i gruppen igår. Hon var på kräftskiva i helgen och där bjuds riktigt på hemlagade Västerbottenspajer, nybakat doftande bröd, och naturligtvis härliga desserter till efterrrätt. 
Min klient hade i förväg bestämt sig för att bara äta kräftor och "loggade" i förväg in den mängd kräftstjärnar hon skulle äta och höll sig till det.
Nästa dag, trygg och säker efter sin "enligttplan" lyckade kväll, så testade hon att "logga in" räkna ihop den mängd kalorier hon skulle fått i sig om hon ätit som hon skulle gjort tidigare på en kräftskskiva och kom upp i ganska uppseendeväckande siffror, nämligen nästan 4.000 kcal, på en vanlig kräftskivekväll...
Både jag och gruppen blev ganska bleka om nosen kan jag säga...

Nu ska jag hoppa upp och leta reda på lite rena träningsgrejor och skutta iväg till träningen från helvetet. Jag vet detta helt säkert då det är Tony som är ledare för detta pass, och hans upplägg är inte att leka med...
Men gissa om jag kommer bli glad och stolt efteråt när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt!
stora tisdagskramar från grönsakslandet!!!










 

2016-06-23 12.58.27 2016-06-23 12.58.27

fredag 25 augusti, kl 06:18.
Kaffet står på hyllan. Håll tummarna. Lakanet är ju trots allt rent och nytvättat...

 

Det går fort nu. Det är väl det enda man kan säga just nu...
Hela 8/800 rörelsen som jag skapade där i vintras på Mallorca, under den där filten när jag var så ledsen. Den flyger nu..

Ja, ni minns ju. Ni som varit med från början...
Nu finns det redan två böcker, stort tack till Expressen för det. Hoppas bara att de fattar att den redan tagit slut på Adlibris. Just nu skickar jag ut av de få ex jag själv har till dem av er som hör av er.
Igår gjorde jag en sk livesänding med Expressens stora hälsosajt Hälsoliv. Det gick jättebra och jag tror att jag fick en möjlighet att berätta om 8/800 och alla dess hälsofördelar, vid sidan om vikten. Och det är hela tiden min ständiga käpphäst. Det är ingen idé att försöka gå ned i vikt om inte hälsan är i fokus. 
Punkt.
Det finns också en numera ganska stor grupp på FB som är gratis, och där hjälps alla åt med tips, idéer och pepp till varandra. Det är den snällaste, vänligaste och varmaste grupp jag någonsin sett på FB. Är du ännu inte medlem så är du varmt välkommen till "8/800 med Schuck och Mosley". Ansök så släpper jag eller Karoline in dig! 
Sedan har jag sedan en dryg vecka (två veckor på måndag) sjösatt en betalplattform på FB, en sluten hemlig grupp för en mindre grupp som aktivt jobbar med vikt och hälsa i fokus. Där får man en personlig coaching varje dag, svar, tips, pepp, bild, filmsnuttar. Där kan du vara med per månad. Du betalar en mindre summa för en månads medlemskap. Nytt och spännande. iaf för mig. 
Sedan är det ju kvällskurserna här på mottagningen och där finns det en plats på den grupp som börjar på onsdag i nästa vecka. 
Nästa vecka sjösätter jag dessutom en Fortsättningsgrupp för dem som gått hos mig tidigare. Där finns det också platser kvar.

OCH NU! Äntligen blir det en resa igen!!!
Jag och min underbara vän och PT Eva Berggren( det är vi två på bilden)  planerar nu en 8/800 resa till ljuvliga Yalikavak i Bodrum nästa år, i slutet av maj!
Det blir en vecka av härlig mat, underbar miljö, fantstisk träning och roliga upptåg. Den resa vi gjorde dit förra året är nog det bästa jag gjort när det gäller hälsoresor. 
Jag är såååå lycklig att få åka tillbaka till denna magiskt vackra och inspirerande plats!
Vi ska laga nyttig och rolig 8/800 mat tillsammans. Träna i lagom takt tillsammans, yoga på mornarna med vår härliga värdinna Margareta och göra utflykter, en dag med cykel, en dag på båt. osv. 
Så jäkla kul helt enkelt!
Så, är du nyfiken på något av mina alla 8/800 projekt eller vill påbörja din egen vikt och hälsoresa, så kontakta mig så sätter vi igång! Genast!
Stor kram och trevlig helg!

Själv ska jag på nästa kurs i regi av Mia Lundin nu i helgen och känner mig visserligen otroligt stolt, glad och tacksam över möjligheten att få vara med i hennes grupp inför uppstarten av kliniken HerCare för kvinnlig hormonhälsa. 
Men också en gnutta sliten, för det är mycket jobb och lite för lite "hopp och lek just nu" Eller bara sova...

Dessutom för dem som undrar, så har jag gjort en sk pudel (!) och bett om ursäkt till dem som kände sig påhoppade här på bloggen härom dagen. 
Truly sorry. 
(but there is always a reason, and we all know that...)

Men jag känner mig så rik och bortskämd på goda vänner och underbara möten. Jag äter nästan varje lunch eller middag med en god vän, och är nästan varje dag ute och går långa promenader med goda vänner. 
Det är en ynnest, en gåva och en glädje att få vara i bra vänners närhet. 
Bra energi. 




 

2017-05-23 13.23.38 2017-05-23 13.23.38

onsdag, 23 augusti, kl 06.18, med kaffe på hyllan och ännu inget i sängen. (kaffe alltså)


Vilket iof är synd, men inget som behöver forceras eller är speciellt akut..
jaja, ni vet vad jag menar...

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om att laga mat med höfter och nypor. (varför vill jag skriva höfter, nypor och rumpa hela tiden..)
Kan möjligen bero på viss distraktion, även om den inte kommer från sängen. :-)


Ok, here goes...
Jag läste ett inlägg på sociala medier igår, någon hade kokat en soppa på kräftskal och någon annan frågade om det var ett recept som jag skrivit för många år sedan, och jag var taggad i inlägget. 
Jag minns inte soppan eller artikeln, men vet ju såklart hur man gör en god kräftsoppa. 
Det sitter i ryggenmärgen liksom. Eller i nyporna, dvs händerna. Eller i minnet, såklart.
Det är aldrig några recept som behövs när jag ska laga mat. Allt sitter  där...fastklibbat i hjärnan liksom. 
Du kan väcka mig kl 03 på natten och jag kan ställa mig upp från sovande och laga en perfekt rätt, från scratch. 
Vad det nu ska vara bra för, egentligen.
När sonen var liten så kunde han låtsas att han var på restaurang och hitta på allt möjligt konstig som han tyckte vi skulle ha till middag. Det hade vi också.

Vilket är väl på gott och ont då får man väl genast lov att tillägga, för  jag är tyvärr en vanemänniska och äter i stort sett samma sak jämt, vare sig jag är på krogen eller äter hemma själv. Eller har gäster, för den delen...
Gud, så tråkig jag låter nu. Men jag vet ju vad jag gillar. suck. 
Och tycker dessutom alltid att min egen mat är godast. Handen på hjärtat. 
Herregud, blev man inte hembjuden till folk speciellt ofta tidigare, så lär man väl ALDRIG bli det nu.  
(gud så dum jag är)
Jag gillar att utmana min själv och försöka få kylen att räcka så länge som möjligt. Dessutom äter jag nästan aldrig annat än vego när jag är ensam hemma. 
Så det blir ju nästan alltid samma variant av lantbuljong, grönsaker, glasnudlar och kimchi. Jag älskar ju det, men ser helt klart att det finns utrymme för variation.
en bit kyckling eller lax i soppan. 
Äsch, jag skojar bara.

Men väljer därför att avsluta bloggen idag med ett recept på något jag gillar, kanske gör du det också! 

Here goes: 
ur nya boken 8/800, som finns att beställa på Adlibris.

Lax och nudelsoppa

Här kan man leka hur mycket som helst med asiatiska smaker. Lite röd currypaste, lite chili, lite kimchi, lite sesamolja, färsk koriander… här kan man leka med dessa goda smaker. 
Nudlarna kallas konjaksnudlar och är helt ”kostnadsfria”. 

1 portion

50 g färsk lax
100 g nudlar
2 dl färska grönsaker i stavar, tex morötter, blekselleri, sugarsnaps, kimchi
”asiatiska smaker” t.ex. 1 tsk färsk riven ingefära, lite finhackad chili, ½ tsk sesamolja, 1 krm röd currypaste
färsk koriander
4 dl lantbuljong

Skär laxen i kuber. Skär grönsakerna i fina stavar eller bitar. Koka upp buljong och de ”asiatiska” smaker du gillar. Låt sjuda i 5 minuter. Lägg sedan i väl avrunnen och avspolade nudlar samt lax. Låt sjuda i 5 minuter till och servera med färsk koriander.

150 kcal 

 

2017-08-06 09.41.33 2017-08-06 09.41.33

Tisdag 22 augusti, kl 06:08, i sängen, med kaffet. Håll tummarna så jag inte spiller idag..

Idag får det gå undan lite för jag ska ut och trampa runt Djurgården nu kl 7. 

Sedan är det tillbaka till skolbänken och ytterligare en dag av utbildning i funktionsmedicin av otroligt duktige Jonas Bergqvist. 

Det jag är med om nu är en väldigt kompetent uppstart av Mia Lundin och hennes klinik som snart startar i Stockholm, och där jag kommer finnas med i det sammanhanget. 
Det hon gör nu är ju att kallibrerar allas kunskap så vi alla har samma kunskaps och värdegrund. Så klokt. 
Behöver jag tillägga att jag lär mig massor som självklart spiller över på mina klienter?
Igår hade jag lång föreläsning för min Mosley grupp IRL (i verkliga livet)  om kosttillskott och ALLT jag lär mig nytt hos Jonas. 
Är du också nyfiken på hur du kan må ännu bättre med hjälp av tillskott så hjälper jag dig gärna! Klicka här för kontakt. 

Nåväl det jag hade tänkt skriva om idag handlar om något jag var med om i går morse när jag var på väg hem från Becore träningen. Jag såg en vacker kvinna i en väldigt snygg lång kjol och en machande grön jacka. Jag kunde inte hålla mig, eller vill egentligen inte hålla mig, så jag sa spontant och högt till henne där i Karlavägens allé," - Så snygg du är! Vilka läckra kläder du har och shit vad de klär dig bra!" 
Bara sådär.
Klart hon blev glad och vinkade, glatt smickrad. 
Det jag funderade på efteråt är vad som har hänt med mig. Sådant gjorde inte jag förr. Sådant tänkte jag förr. 
Inte nu längre. Nu säger jag allt. I princip. På gott och ont får man väl då tillägga. 
Den här nya, det jag kallar för en mild  "touretten" blir väl inte alltid lika lyckad...speciellt inte härom kvällen när jag glatt frågade exsambons nya flickvän om sommaren varit bra, eftersom hon såg så glad och "välmående ut". Nu gjorde hon ju visserligen det, och exsambon hade glatt berättat hur han gött henne under sommaren. Hmmm.. undrar vad det står för när män omedvetet göder sina flickvänner...
Nevermind. 

Jag tänker så här, vad har jag att förlora på att säga till dig att jag tycker om dig, att du är vacker eller hur fin du är i håret, eller hur snygg den där klänningen är på dig.
Jag säger samma sak till män också, för den delen. (skippar det om klänning,oftast)
Jag går fram till turister och frågar om de behöver hjälp med vägen om de tittar  på kartor, jag ger komplimanger till söta unga servitriser med fina tatueringar  eller extra långa lösögonfransar, osv..
Denna sommar har jag fokat på folk som jag tror vill ha ett porträtt tillsammans, inte bara separata bilder på varandra. då går jag fram och frågar och tar en bild på dem tillsammans..
De blir jätteglad. 

Oftast gör vi ju andra glada genom att säga något snällt vi tänker. vi blir ju oftast glada bara att bli tilltalade. 
Jag blev själv väldigt glad i juni när jag gick Caminon och blev tilltalad. 
Själv så började jag samtal med vem som helst, och det ledde nästan alltid till underbara möten, glada blickar, härliga korta eller långa samtal. 
Möten. Underbara möten. 
Korta eller långa. En blick, ett möte. Någon som blir glad. 
Att göra någon glad. Inte bara tänka det. Göra det.

nu rusar jag mot mitt möte på Djurgårdsbron!!!




 

måndag morgon, kl 06:19, med kaffe på hyllan, i sängen.
Tyvärr gick inte balansakten lika bra som vanligt. Tvättstugan ikväll.
Bra helg. Jobbigt att sitta i skolbänken. Svårt att koncentrera sig i 8 tim i sträck...
Jag fick en så bra fråga igår kväll, om ödmjukhet och tacksamhet. Är det en färskvara?
Jag ska, som det ser ut just nu iaf, börja jobba med hormongurun nummer ett, Mia lundin. Min roll på hennes nya mottagning blir i egenskap av samtalsterapeut med min vanliga "inriktning", kost, hälsa, vikt. ( eller snarare när just dessa bitar saknas i mitt liv).
Det är roligt och utmanande och jag längtar efter ett sammanhang. Just nu går vi en fyra dagars näringsterapiutbildning hos Jonas Bergqvist. Underbart bra och roligt. Stooor tacksamhet på det!
Det verkar som min dator gick att rädda, ska få komma och hämta den från mac sjukhuset idag. Hoppas den minns mig...
( en jäkla massa ödmjukhet och tacksamhet på det, folks)
Jag träffar en jäkla massa människor, nya människor. Dels tack vare Tinder och dejtande. Men också tack vare Caminon och det faktum att om du reser själv så tvingas du kommunicera med andra människor. Det blir ju liksom så mycket roligare då... så numera pratar jag med alla, jämt.
Allt som sägs är ju som bekant inte så kul, men lyssnar man så hör man ju det man ska höra.
Så igår, iaf, så träffade jag en ny människa och hade en bra middag tillsammans. Bra samtal.
Jag märker själv hur gärna jag fortfarande pratar om Caminon. Jag vill mkt motvilligt kliva ur min Caminobubbla. Min safe zone.
Funderar på om det är så enkelt som bara det? Jag fick ju som sagt frågan under middagen igår om ödmjukheten och tacksamheten är en färskvara och om inte, hur får man den att stanna kvar. Och ändå kliva ur bubblan. Hänger du med?
Inte helt solklart, det erkänner jag.
Jag ska försöka förklara ( iaf för mig själv). Tänk om det skulle vara så att orsaken till min motvilja att kliva ur bubblan är en rädsla att förlora det nya ( och mkt bättre) perspektiv jag fått) tänk om Caminoglasögonen går sönder när jag kliver ur?
Hur ser detta nya perspektiv ut då? Ja, det handlar ju för mig om en nyfunnen ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Den där sockerdricksglädjen. Bubblet.
Det vill man ju för allt smör i Småland INTE förlora. Jag menar, herregud, det tog ju 50 år att lista ut...
Fast det är kanske just därför jag tatuerade mig? För att ständigt, varje morgon jag vaknar, påminnas om just detta...
Då kan det ju aldrig bli en färskvara. Hoppas man lite stillsamt.
Så vad blir då svaret? Ja det ligger nog i frågan, en färskvara så länge du inte addreserar dendvs det jag aktivt gör nu, och gör den till en medveten handling. För att stanna.
Inte lätt eller enkelt. Men så jäkla roligt.
Har du också frågor, tankar, funderingar som du behöver någon att stöta och blöta dem med, hör av dig, så pratar vi vidare...
Här når du mig, om länken funkar...
För övrigt så går det ju sååå bra för alla tjejer och killar med vikt och hälsomål på de olika 8/800 grupperna på FB och IRL. Ny grupp startar på onsdag 30/8, det finns en plats kvar.
Nu mot träningen från helvetet, som inte längre är ett helvete!
Kram!!!!

Fredagmorgon, 05:13, på tok för tidigt att egentligen vara vaken..
Nevermind. Nu är jag det. Datorn har packat ihop ( varför gör datorer alltid det när man behöver dem som bäst?)
Så denna blogg är skriven i telefonen.
Vi får väl se hur det går. Nu dags för kaffe...balansakten har börjat.
Jag fick vara med om underbara sakert igår. Underbart på dagen pga av en lång promenad på Djurgården med en person som gav lika mycket goda energier som han ( förhoppningsvis) fick. Då händer spännande och förunderliga saker i ett sådant möte
Dagen var ju också, iaf är i Stockholm, helt augustimagisk och speciell. När man vet att dessa dagar är så få och snart slut så njuter man så intensivt. Bara att få finnas i det nuet och ta in ljuset och skönheten. Det kan jag inte få nog av just nu...
Men kvällen slog det mesta.
Tillsammans med mycket nära och goda vänner kunde exaambon och jag äta middag tillsammans för första gången sedan separationen i vintras. . Hemma i det som varit vårt gemensamma hem, och till och med nya flickvännen på plats. ( rar liten människa )
För precis så ska det kunna vara i den perfekta av världar.
Att man välsignar och går vidare. Att man kan kanalisera all den sorgliga ilskan, frustrationen och förtvivlan över det som inte blev, till något ljust och varmt. Och nytt. Och bättre.
Mycket bättre.
Att kunna släppa taget om det som varit och istället glädja sig över det som är. Att njuta nu.
Kvällen blev precis så bra som jag tycker att vi förtjänar. Det vill säga bara det bästa. Att få hitta tillbaka till en varm vänskap där det är möjligt att sitta ned och äta en god middag tillsammans känns vuxet ( liite ovant) och värdigt.
Inte enkelt eller lätt, men värdigt.
Precis så som livet ska vara, i den bästa av världar. Och jag är lycklig, för första gången på länge. Så där grundlycklig. Att allt har landat, alla är vänner och att det inte blev som jag trodde.Eller hoppades på.
Det blev bättre.
Vill du också ge dig själv en chans att må bättre, hitta tillbaka till din grundglädje igen, så hör av dig
Ha en underbar helg., själv ska jag gå på kurs hos Jonas Bergqvist och Mia Lundin, och är så ödmjukt glad och tacksam för det.

kaffe, sängen, 07:19

Har klientvandring från Djursgårdsbron om 45 minuter, så detta kommer att gå undan!
Men det är så kul, så jag kan inte låta bli!

Så lycklig ( som vanligt) över kvällen igår, Jag och en kompis åt ljuvlig middag nere vid Djursgårdsbron, på Fiori och sedan var vi och tittade på Allsång på Skansen! Vilken glädje!!
Tänk att man kan göra sådant en vanlig tisdagkväll, och det var så vackert på kvällen när vi gick hemåt. Önskar man kunde skriva ordet magiskt, men det är så uttjatat. Men det var det faktiskt. Magiskt. 

Och så jäkla trevligt och gott! Fiori,  alltså.
Jo, vi träffade två roliga killar på vägen hem. Kul det med! 

Men det skulle ju handla om pannben idag.
Jag hittade mitt pannben på Caminon, och "honest to God" jag hade verkligen inte en aning att jag hade ett!
Igår fick jag frågan om när träningen från helvetet slutade att vara helvete och blev himmel istället, det jag skrev på bloggen om igår.
Det slutade det nog vara typ igår, efter att ha varit ett helvete i 6 månader.
Men jag fortsatte iaf, och det måste väl då tyda på någon form av jävlar annamma, tänker jag...

Tänk att man tydligen har haft ett pannben i hela sitt liv och inte hittat det förrän nu. Lite trist tänker jag. 
Jag menar, herregud, tänk vad man hade kunnat göra om man trodde lite mer på sig själv och sin egen förmåga. 
För det är väl ungefär vad ett pannben är, tänker jag.

Är du också nyfiken på ditt pannben, hör av dig så pratar vi vidare. 


bifogar bildbevis på hur ett pannben tydligen ser ut, (hur vet man när man aldrig haft något) där jag gick på Caminon i 40 graders hetta över Mesetan, den spanska högplatån.
Då var jag inte lika happy som nu.  
Det kan jag lova. 

 

i köket, med kaffe, kl 09:46

Jag försov mig i morse, och vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på träningen. 
Så, snabbt, snabbt och iväg! 

väl där, (tack och lov är det runt hörnet från mig,) så började jag fundera...
Denna träning som jag håller på med heter Becore, kolla gärna på deras hemsida, www.becore.se, är en väldigt tuff träningsform och de flesta som går där är dansare.
Det är, by far, den tuffaste träningen jag någonsin gjort. (och jag har gjort en hel del..) 
Från början, för 6 månader sedan var varje pass verkligen "träningen från helvetet" och jag hade sååå ont av träningsvärk efter varje pass. 
Numera tränar jag 3-4 ggr/vecka och har långsamt men säkert format om kroppen och är väldigt mycket till min egen förvåning, faktiskt väldigt  vältränad. (får man säga/skriva sådant om sig sig själv?). 
Jag njuter av denna nya kropp och har väldigt roligt med den. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då?
Jo, att allt är möjligt! 
Det GÅR att starta om, som jag gjorde i vintras efter skilsmässa och stor sorg, det går att dala ned till en ny trivselvikt (-12 kg) det går att hålla den nya vikten, det går att på 6 månader komma i sitt livs form. 
Nästa år  fyller jag 60. 
Det går.

Så, kan jag, så kan du. 
Jag ser också på mina härliga tjejer som gick  kursen 8/800 i våras hur bra de mår nu och hur roligt de har med sina nya kroppar, och hur väl det fungerar. 

Vill du veta mera så hör av dig!
klicka här, ställ frågor eller få mer info
kram, cathrine


 

2017-07-11 18.47.03 2017-07-11 18.47.03

måndag morgon,kl 07:02 balansakt med kaffet, i sängen. 
 

wow, det är mycket som händer nu! Ny kvällskurs IRL (in real life) som startar kväll här på mottagningen, alltid lika roligt! 
(det finns plats kvar på den kurs som drar igång 30/8. 
Plus att den helt nya Onlinekursen sparkar igång idag och när detta är klart (bloggen, alltså) så skriver jag snart mitt första inlägg där!
Ett gäng tjejer som som vill ta tag i sina liv och det ska vi hjälpas åt med, tillsammans, på nätet! 
En vegan, dessutom, det blir en utmaning! 

Så, armarna i luften! Jag säger som Pippi, det här ska bli kul, det har jag aldrig gjort förut! 


Just armarna i luften har blivit min "powerpose". Numera far de iväg i luften av sig själv, även om det kanske kändes lite fånigt från början.
Fake it until you make it, liksom.

För ett par år sedan hade jag en underbar kvinna på en kurs, hon är dessutom själv terapeut och berättade om en workshop hon och hennes kollegor haft på jobbet, om just powerposes, kraftposer. 
Och om den seriösa studie som hon läst om hur effektivt det är för just kvinnor att ställa sig i en "superwomanpose" i en minut innan man går in på ett möte eller ska utföra något som går utanför ens comfort zone. 
( och det kan ju vara en hel del, det vet vi ju...)

Så upp med armarna i luften, eller ställ dig med händerna i sidorna, höfte fäst, upp med blicken och hitta din egen powerpose. 
Det ska jag göra idag!!!

När jag la upp en blänkare på Insta om detta blogginlägg så taggade jag det med #beproud, #behappy OCH våga, #beyourself
Våga vara du, våga vara stolt över dig själv, våga vara lycklig. 
Våga vara glad. 
Inte enkelt, men det går. Jag lovar.
Ha en bra måndag!

notera mobiltelefonen i handen. Tack för bilden, lovely Jackie Oliver! 







 

2017-07-06 13.32.41 2017-07-06 13.32.41

fredag, veckans sista blogg, kl 08:38, sovmorgon!  (så glad att jag sover!) 
Jag fick en sådan fin fråga härom dagen. "Är du verkligen lycklig? På riktigt alltså?
Jag förstår frågan. Jag har bubblat sedan jag kom hem från Caminon. Lagt upp massor med bilder på sociala medier med armarna i vädret. Väninnan som jag var ute med igår undrade om jag var kär eftersom det lyste om mig. 
Och njae, jag är inte kär. Inte annat än i livet då, och det låter ju lite klyshigt. (jag dejtar visserligen, men det räknas ju liksom inte, fast det blir man ju också glad av.. :-)
Nu mitt på dagen pratade jag med min chef på Food Tours, Fredrik och han undrade skämtsamt om jag möjligen knarkade, och då skulle jag ju bli en "tatuerad knarkare" !
Väldigt roligt tycker jag! 
 

Men jag är grundglad! Självglad. Egenglad. Glad på egen hand. 
Min syrra sa igår att jag skulle vara försiktig med att använda uttryck som "jag väljer glädje", hon trodde det var paxat av författaren Kay Pollak som skrivit en bok med den titeln. 
Men så är det faktiskt. Jag hittade på Caminon den person jag lämnade bakom mig för ett par år sedan, hon som jag glömt kvar, knappt minns hur hon kändes.
Det är inte någon annans fel. inte mitt heller för den delen. Det har helt enkelt inte varit så roligt de sista åren. Har jag varit deprimerad? jajo, tanken har slagit mig, men det tror jag faktiskt inte. Bara inte glad.
Det jag gör nu är ett aktivt val. Jag väljer att vara glad (förlåt Kay) . Gör saker som gör mig glad. Sätter datum när jag jag får börja oroa mig för något, inte tidigare än just det datumet. 
Hittat endorfinkickarna i att dansa hemma med mig själv, kickarna jag får av träningen (den från helvetet som gör att jag har träningsvärk. Jämt!) Kickarna av att gå runt Djurgården 2.5 tim/par. 
Låter det lite knäppt? Ja, kanske, men för mig funkar det. 

Det som också gör mig väldigt glad är att det ser ut att fungera att dela med sig av glädjen, för bloggen växer så det knakar varje dag och ni blir fler och fler som läser. Tusen, tusen tack för det. 
Man tjänar ju inga pengar på att blogga ( inte jag iaf) så detta är bara för att det är så roligt. Och vill någon annan läsa det, så blir det ju liksom ännu roligare!
Så, tack för att du läser! 
Då gör ju  glädjen någon nytta, och det är väl ändå något som också måste få  räknas som viktigt i livet. 

Så, ja. Jag väljer aktivt glädje. 

Vill du bli smittat av min glädje, gå någon kurs, vandra runt Djurgården med mig, komma till mottagningen för ett möte, hör av dig! Här kontaktar du mig.

Undrar du över illustrationen, Tiger i Nalle Puh, så var det en väldigt snygg engelsk pilot som för många år sedan kallade mig för Tigger eftersom hand tyckte jag var så glad, och "bouncy, flouncy and fun, fun, fun...

https://www.youtube.com/watch?v=dJFyz73MRcg


Trevligt och ROLIG helg, det ska jag ha! 
 

IMG_2162 IMG_2162

torsdagmorgon, kl 07:24, (det blev sent igår, på HBO har nya avsnitt av Ray Donovan släppts..)
Kaffe ska med precison försiktigt lyftas ned från hög hylla ovanför sängen..

                                                                                                                 Illustrationen för idag är min tatuering som jag skaffade mig efter Caminon. Den föreställer en stiliserad snäcka, en pilgrimssnäcka, som är symbolen för Camino de Santiago de Compostela. Det var också via de snäckor vi navigerade och hittade vägen. Det fanns inga andra skyltar, förutom gula pilar. ( och det vill man ju inte tatuera in på armen). 
Men hjälp av min egen lilla snäcka på armen kommer jag att kunna navigera och hitta vägen.
Bättre än tidigare förhoppningsvis. 


Jag blir så lycklig när jag öppnar min mejlkorg/FB på morgonen, det finns alltid ett par vänliga rader som gör mig glad. Denna morgon, inget undantag. På den FB grupp som man kan ansluta sig om man är nyfiken/gillar/använder metoden 8/800 så pratar vi ofta om vikten av att vara glad och trevlig i gruppen, eller snarare vilken trevlig ton vi faktiskt redan har. Nu i morse så hade en av de damer som är mest aktiv (och gått ned massor genom att följa metoden) döpt om den till SNÄLLMETODEN.
Sådant smälter mitt hjärta.

Av flera anledningar egentligen. Dels att det tydligen går att äta sig både friskare, piggare, sänka kolesterol, blodtryck och blodsocker, gå ned i vikt på kuppen - OCH bli snäll! 
Vad ger ni mig för det? Det är ju värsta Kinderägget, tre önskningar i ett. 

Nåväl, det jag hade tänkt berätta om idag handlar om Caminon. Jag är som psykoterapeut väldigt nyfiken på människan och vårt beteende. Jag lurar och funderar på allt möjligt, hela tiden. Titta och funderar. Försöker lista ut. Tänker. 
Vi människor har en inbygd förmåga och önskan till "rankinglista oss". Finaste väskan, finaste skorna, dyraste båten, värsta sommarstället, dyraste vinvalet, snällaste, osv...
Så man tänker att på en Camino är alla lika och det spelar liksom ingen roll vem du är eller varifrån du kommer. Det stämmer ju. Dessutom har vi alla i stort sett samma ryggsäck och sover/går i samma kläder i en hel månad. Inga klassmarkörer här inte. Alla pratar engelska oavsett varifrån man kommer. inte en chans att plocka upp en skitig dialekt där inte.
Så vad gör människan då? Jo, hittar på ett nytt rankingsystem...
Är det inte helt lysande?

Alltså, så här fungerade det. När man mötte en ny människa, vilket man gjorde i stort sett hela tiden. Första frågan var ALLTID varifrån du startade, det vill säga har du gått/ska du gå HELA Caminon? (det är det finaste)
Svarade man rätt på den frågan, det vill säga att man började på den franska sidan, utanför Biarritz ungefär så hade man fått poäng. 
Nästa fråga var NÄR man startat. Då kunde hastighet avgöras. Snabbhet är ju samma sak som styrka. Bra, mao. 
Nästa fråga HUR många gången man gått Caminon.... "aha, så detta är din tredje Camino?"  Respekt på det. 
Vidare så var det ju självklart att man bar sin egen ryggsäck och inte hade den skickad mellan städerna med transport. 
Så, med tre enkla frågor som alla ställde till varandra så kunde du göra en egen liten "rankinglista". 
Väldigt spännande, eller hur? 
För övrigt så uppfattade jag egentligen bara värme och godhet längs Caminon, så jag upplever inte att detta var gjort med elakt uppsåt. Bara precis så vi människor fungerar.    

Sådana här frågor och funderingar och berättelse får du flera av både om du går hos mig privat, i terapi/rådgivning. Men självklart även på kurserna. Just nu börjar måndagsgruppen bli full, men det finns fortfarande plats kvar på onsdagsgruppen ifall du vill hänga på. Vill du det så klickar du här!
Dags att bli lite snällare, smalare och friskare, du med ?
;-)





 

IMG_2151 IMG_2151

onsdag 9 augusti, kl 06:09, i sängen, med den ständiga balansakten, dvs kaffet på en hylla ovanför huvudet...

Jag läste just det vänligaste och raraste mejl jag fått på väldigt länge.
Det handlade om att ta behöva ta rygg på någon annan när man själv inte orkar riktigt..            

Jag känner igen det så väl själv. 
Efter Tsunamin 2004 där jag och min dåvarande familj drabbades av kris hade jag en väninna där jag bodde då som tog hand om mig och slängde upp mig på ryggen och bar mig tills jag var människa igen. Vi har ingen kontakt idag men det hon gjorde då kommer jag aldrig att glömma. 
Lika svårt blir det någonsin att glömma vad min son gjorde för mig nu, ganska nyligen när jag mådde så dåligt i vintras och han var ute och gick med mig nästan varje dag, hängde med och köpte mina vandringskängor och såg (handgripligen) till att jag kom iväg och gick min Camino. 
DET är ok att tillåta sig att ta rygg på någon annan och förlita sig på någon annan att det kommer att bli bra till slut. 
Det är nog så jag även funkar själv, i min roll som terapeut. Ta rygg på mig ett tag, låt mig få stödja och bära ett tag, tills du orkar själv. Låt mig hjälpa dig att komma på fötter igen och återfå din egen kompassriktning.
Det är nog precis så det funkar. 

Jag lever i en härlig tid just nu. Uppskattar allt som händer och sker runt mig så oändligt mycket för det har inte varit så här härligt och bra på väldigt länge. Med livet, i relationer, med boende, kärlek, med familj, med jobbet. Ja, på alla fronter faktiskt. 
Men, jag h a r en vass tunga.  och jag h a r ett humör.
Det pratade jag med en dam som hänger mycket på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om. Vi pratade om hur härlig den gruppen är och hur otroligt snälla och hjälpsamma alla är mot varandra. Inte ett ont ord, bara godhet och vänlighet. (ansök och gå med du också om du vill gå ned i vikt och testa metoden 8/800) 
Jo, det är ju sant sa jag, men jag har ju ett humör och jag kan reagera kraftigt på något jag inte gillar. Det är väl kanske inte så bra, eller?
Vet du, sa denna kloka kvinna, det faktum att du INTE är perfekt eller kan bita ifrån gör att du blir mänsklig och därmed tillåter oss andra i gruppen att vara detsamma. Det är ju just det som är så bra. Sa hon. 
Så har jag aldrig tänkt. Det var trevligt. Jag som alltid känt att humöret ibland har legat mig i fatet. 
Men man kanske ska ta rygg på sig själv ibland. En tanke.

Jag är som sagt ute mycket och går just nu. Samlar liksom in ljus och värme för vintern. Igår var jag ute och gick med en väldigt trevlig man. Vi var ute och gick i 5 timmar. Herregud, tiden går när man har trevligt...
Bilden här bredvid är från gårdagens promenad.

Behöver du också någon att prata med, ta rygg på, så hör av dig. Använd kontaktformuläret och klicka här, så bokar vi snabbbt en tid och ses för en 1 eller 2 timmars vandring, gärna runt Djurgården.
Jag kallar det för  "Therapy on the go". Precis som man tar en kaffe "on the go" så kan man också ta tag i sina bekymmer "on the go". 
Och det enda jag själv vet, av egen erfarenhet är att det blir bättre. Jag lovar.
Cathrine  

Imorgon kommer det att handla om Caminon och hur vi männskor älskar att "göra rankinglistor" vare sig vi  vill eller inte...
Vi är spännande, vi människor. 

 

2017

IMG_7685 IMG_7685

Lång PW och långfrukost på Diplomat med bästa Kerstin...

Jag älskar dessa långa powerwalks på mornarna....
Vi ger oss ut innan det hinner ljusna och möter morgonen vid djursgårdsbron ungefär. 

Just nu ligger allt mest inbäddat i dimma och landskapet är tecknat i tusen nyanser av Petson-grått.
Så glad att jag har en glad kamrat som också vill ut och gå på mornarna och tror att vi drar varandra ut sängen och iväg ut. 

Idag pratade vi om nyårslöften. såklart.
Mina löften till mig själv är nog att få till ett bättre år framåt än det jag lämnar bakom mig. 
Och tacksamhet. 
Som jag skrev någonstans, 2017 började som året från helvetet och slutade som året från himlen. 
Tack gode gud för det, för värre än det var kunde det knappast bli...
Så, tack för att jag kom ut ur ett otroligt dåligt förhållande, tack för att min son knuffade iväg mig på Caminon,  tack för min fina son, tack för att kroppen höll för 80 mil under 5 veckors vandring, tack för att vandringen blev startskottet för ett hälsosammare och bättre liv, tack för jag numera kan försörja mig på detta, tack för att jag har hittat ett boende där jag får stanna i minst 2 år, tack för att jag klarar att betala hyran.
Stor, stor tacksamhet för allt detta!

2018 börjar bra för min del. 
En resa till Indien för att samla ihop mig, skapa ny kraft, fylla på batterierna, fundera över en relation, lära mig meditera och yoga. Men framför allt, släppa taget, låta någon annan bestämma och bara vara...
(jag har faktiskt inte svart bälte i just det) 

Sedan, jävlar!
Nya kurser med start i februari. 8/800 på dag eller kväll. 

Två nya träningsresor med Eva Berggren till Turkiet, den ena redan full, den andra fyller på ( första veckan i oktober, läs mer här)  Perfekt för dig som vill hoppa, skutta, träna, äta bra och njuta av en riktig lyxvecka med yoga, vandringar, supergod och nyttig mat och allmänt "kom i form" på ett drömställe. 

Caminon, caminon, caminon... min älskade camino. 
Det blir två turer i höst. Den första är redan full och den andra fyller på. Vill du njuta av en galet härlig vecka och vandra den sista delen av pilgrimsleden till Santiago de Compostela, så är detta något för dig. Läs mer här. 

Så till sist lite kris, eller Schück 6.0 som jag kallar det...
Visst har man väl ändå rätt till en liten 60-års kris, eller? Det är ju inte varje dag man fyller så mycket, tänker jag.
I mitt fall så resulterade det i att jag faktiskt "byggde om" kroppen under det år som gått. minus 12 kg och en träning som otroligt nog gett mig ett 6-pack första gången i livet. Inte gratis och inte kul hela tiden, men fan så mycket värt det nu.
Egentligen så är jag mest förvånad att det faktiskt går att göra, men det visade ju sig att det gick det, verkligen.
Till den nya kroppen har jag lagt till lite extra lulllull, iform av ett minilyft (utan kniv) i ansiktet och nya ögonlock i julklapp. 
Så jäkla värt varenda krona om du frågar mig. 
(hör gärna av dig så berättar jag mer, var och hur!)
Så, ja, en regelrät liten kris om du frågar mig. Helt befogad och helt underbar. 
Tror att den är över nu och ser därför fram emot kalas i vår när jag faktiskt fyller år, och ett nytt år som verkligen bara kan bli bättre.
Jäklar så väl jag unnar mig det. 
kram från cathrine





























 

Läs hela inlägget »
2017-07-15 13.13.42 2017-07-15 13.13.42

torsdag 21/12, kl 8:42 (sent, jag vet) med fladder och kaffe i sängen.

Mormor gjorde det, mamma har gjort det. Nu är det min tur.
Generna har gett mig liiite för mycket hud på ögonlocken och nu när det börjar skymma synen är det alltså dags för min tur.
 
Idag ryker öveflödig hud på övre ögonlocken. Mest av medicinska skäl, men jag vore en lögnare om jag sa att det kommer helt säkert bli ett lyft (!) för en gladare, piggare och öppnare blick.

När jag blev 12 kg mindre runt om kroppen med hjälp av Mosley och min metod 8/800 så blev det en hel del hud över. Det lyckades jag fixa till med massor av träning och stora mängder av den galet bra biooljan, som du köper på apotek för gravidmagar. 
huden följde snällt (nåja) med tillbaka in och blev precis så elastisk som man kan hoppas på. 
Men som sagt, det var kroppen det...
Ansiktet däremot, det såg ganska så håligt ut. Min underbara husvårdsterapeut Annika H påpekade försynt att jag nog inte lyckats lika bra med huden i ansiktet...
jag lyssnade på Annika och fick hjälp med hänget i ansiktet av en superduktig tjej, Angelica Bauer (Bauerclinic.se) med ett sk minilyft, helt utan knivar. (oskuret är bäst, som vi säger)
Resultatet blev så bra, sjukt bra. 
Men nu är det dags för lågt hängande ögonlock. och förhoppningsvis slippa den huvudvärk som jag haft på kvällarna av en hel dags galet höjande på ögonbrynen för att se ordentligt. 
Fast just nu är det rejäla fjärilar i magen, det kan jag lova.

Gläntan.
Du som följer mig vet att jag skrivit om den fina, varma glänta jag befinner mig i just nu. 
En glädje som lyser upp ett fruset och tidigare så ledsamt hjärta. en  gåva att vara ödmjukt tacksam för. Att få möta kärlek i denna ålder är en gåva.

Men det är också väldigt roligt att se det man verkligen brinner för får ett intresse, och för min del är det ju hälsa, träning och vandring.
Men också ett så stort intresse för nästa års resor, vilket gjort att jag dubblerar både hälsoresan till Turkiet och vandringen till Caminon.
Så, nu kan jag stort och väldigt tacksamt få berätta att den otroligt roliga och hälsosamma träningsveckan till Turkiet dubblerar och vi kör en tur till, första veckan i oktober.vecka 40, 29/9-5/10.  där finns det bara 12 exklusiva platser till denna drömplats på jorden, lilla ljuvliga Yalikavak och ett drömfint litet privat lyxhotell/privat boende. 
Då blir det yoga på morgonen, superroliga vandringar/moutainbike/utflykter/badturer/äventyr på dagarna. Ett träningspass på eftermiddagen och sedan matlagningskurs med mig varje kväll. 
Deömmen för dig som gillar en aktiv och fartfylld vecka som alla kan hänga med på!

Till Santiago och Caminon blir ytterligare en resa, den blir veckan efter den första, dvs, 10-17 september 2018.
Läs om hela det superfina upplägget här
 
så bästa du, håll tummarna för mig idag. Jag kommer INTE lägga upp några bilder, jag lovar!
Hör av dig om du vet med dig att du är intresserad av någon av höstens nya resor.
Kanske blir det den bästa presenten till dig själv?
en morot inför nästa år och de önskningar du har kring dig själv och din hälsa?
Vi håller kontakten. 
kram från Cathrine




 
 

Läs hela inlägget »
948F0A05-1B2A-46E2-ADEA-0123A47C5BDA 948F0A05-1B2A-46E2-ADEA-0123A47C5BDA

måndag 18/12, kl 06:17, i sängen, med kaffe (på nytt brickbord)

Jag funderar mycket. Hela tiden känns det som.
Just nu tänker jag speciellt mycket på Caminon, pilgrimsvandringen som jag gjorde i våras/somras då jag gick 80 mil till Santiago De Compostela.

Det jag funderar över varför längtan tillbaka är så stark. Varför jag och i stort sett alla de 300.000 andra som gick i år längar tillbaka. 
Vad är det som gör längtan tillbaka till sovsalar, gemensam toa/dusch och blaskiga toskanska bönsoppor så stark?
Är det att få gå upp i gryningen, snöra på sig kängorna, slänga upp ( en på tok  för tung) ryggsäck på ryggen och varje dag i 5 veckor gå ca 3 mil per dag, 6-8 timmar per dag?
Jag  tror att jag hittar svaret i de bilder som finns på mig från hela resan. 
Den bleka, ganska ledsna tjej som började gå i Frankrike i slutet av maj, via de allt piggare, friskare, gladare och livslustigare bilderna ju längre tiden gick. 
Visst fanns det umbäranden, skoskav och gråt ibland. ( fråga sonen som per telefon fick trösta en storgråtande mamma en hel eftermiddag, gissa om han var trött på mig då?)
Men det fanns också så otroligt mycket livsglädje, ödmjukhet och tacksamhet över allt det lilla. Ett eluttag, en bra säng i sovsalen, en liten fläck att få ställa ned ryggsäcken, en bra natt utan allför mycket snark.
och så mycket skratt, gemensamhet med nya vänner och glada pilgrimskvällar med små sjöar av dåligt rött vin...
Men kanske framför allt glädjen över en kropp som höll.  
Och en glädje över att få bli genuint glad igen, efter lång tid av ledsamheter. 
Ja, du ser ju själv på bilden, jag blev en Tigger igen! Så jäkla glad!!!

Därför bubblar hjärtat när jag tänker på att det snart är dags igen. Denna gång tillsammans med 20 personer i en resa som jag ordnar för första gången själv i denna omfattning.
Vi går tillsammans de sista 10 milen, den sista veckan på leden, mellan Sarria och Santiago. 
Den är en lätt och trevlig vandring och denna gång så bor vi på mysiga små hotell/pensionat och låter den utmärkta caminoservicen få ta hand om våra ryggscäkar mellan stoppen. 
Till slut når vi världens ände, Finisterre och tillsammans står ute vid klipporna och blickar ut över havet och gråter en skvätt över hur vackert det är och hur starka känslor som finns därute vid världens ände. 

Det finns några platser kvar på resan, så om du känner att Caminon kallar även dig, så tveka inte. 
Här hittar du all nödvändig information. 

Annar det som händer framöver är ju två roliga föreläsningar med fokus på Michael Mosley och 8/800 metoden. Jag kör den vid två tillfällen nu i januari, 13 och 15/1. Se mer här. 

'Och till sist så startar nya kurser i 8/800  på onsdag 7 februari, både dagtid och kväll. 
Mer om det här. 

Själv så tänkte jag äta årets enda  julbord i dag, det blir på Gamla riksarkivet, och det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag älskar nämligen julmat!
Sedan blir det en liten sväng till södra Sverige och besök hos guddotter och hennes älskade mamma, Susanne, en gång min assistens och lillasyster (känns det som iaf). 

Så om vii inte hörs mera före helgen så önskar jag dig en mild och god jul, var snäll mot dig själv, tänk på att det är ju faktiskt bara jul en gång om året. 
Själv ska jag gå extra mycket hade jag tänkt och äta det jag har lust med. 
Så det så!

Massor av julkramar!
Cathrine









 

Läs hela inlägget »

torsdag,kl 08:23 fortfarande i sängen. Kaffe. Pigg som sjutton!

 

Jäklar! Nu kör vi!
Jag kan inte fatta att det är sant, men nu har jag tryckt på knappen och nu ordnar jag min första egna resa till Santiago de Compostela.
En dröm har blivit verklighet!


Jag gick ju som ni vet hela Caminon, 80 mil på fem veckor själv i våras. Jag fick blodad tand av den upplevelsen och längtar varenda dag tillbaka till den tiden och det livet. Varje dag. 
I höstas hade jag förmånen att få vara med och guida en grupp damer, herrar/läsare ca 35 pers, från tidningen Tara. 
När jag står där framme i bussen och tjoar om något de inte får missa eller berättar om min egen resa som ledde fram till Caminon och själva resan, så hör jag mig själv säga att detta vill jag gärna göra själv, på egen hand, med en egen grupp. 
Hoppsan! Vad var det jag sa? 
En egen grupp, helt eget ansvar? Hjälp, klarar jag det verkligen?
Men nu är det klart!

så här ser det ut! 
(jag har 17 förhandlanmälningar på 20 platser, så vill du också hänga med så häng på NU!.


Hej alla ni härliga tjejer( killar är såklart välkomna! )  som skickat en intresseanmälan gällande Caminovandringen 3-10 september 2018 till Santiago de Compostela!
Nu är det skarpt läge, nu kör vi!

Jag har tryckt på knappen, gjort beställningen och har fått otroligt bra priser på hela arrangemanget beroende på att vi är ute i så god tid och det faktum att jag har kapat alla mellanhänder och köper vår resa direkt av agenten i Spanien och med hjälp av en resebyrå i Sverige som ordnar med biljetterna.

Så, tjejer, ( killar är naturligtvis varmt välkomna) nu behöver jag en liten deposition av dig för att försäkra mig om flygstolar.
Priset för hela resan kommer att hamna på 14.850 kr.
Priset gäller del i dubbelrum. Vill du ha enkelrum tillkommer ett tillägg på 1800 kr.)
I priset igår flyg, flygskatt, transfer till och från Santiago, halvpension (frukost + middag) i 7 dagar, 3 guider, transport av ditt bagage mellan hotellen. 
Ja, allt faktiskt. Det enda du behöver göra är att vandra ett par lätta mil per dag och stå för din egen lunch på vägen. ( det finns underbara små ställen längs hela vägen för både kaffe och lunch) 
Vi bor på väldigt trevliga 2-3 och 4 stjärniga hotell och äter en pilgrimsmåltid tillsammans varje kväll. 
Den sista veckan på Caminon, den sträcka vi ska gå, de sista 10 milen är lätta att gå, och man går lätt dagsetappen på 2-3 mil på ca 6 timmar. Vi brukar sticka iväg efter frukost och sedan når var och en kvällens mål i sin egen takt. En del väljer att gå med kompisar andra väljer att gå ensamma. Själv brukar jag slå följe med några ett par timmar för att sedan kanske gå själv ett par timmar på eftermiddagen.
Men det är en ljuvlig vandring som tar oss igenom en lummig del av Spanien med mycket lantgårdar, frukträdgårdar, vinodlingar och lantbruk.  
Jag förbereder just nu en detaljerad pdf fil som kommer att berätta med ingående om vandringen och ni kommer få både färdbeskrivningar, lista på kläder och skor, kartor, tips på hur du bäst förbereder dig och dina fötter, pilgrimspass och pilgrimssnäckor när det blir dags!

Men, jag behöver nu en deposition av dig på 1.000 för att du ska säkra din plats. 
Jag har 20 platser och har redan som du ser fått in 17 (!) förhandsanmälningar, så det blir först till kvar på dessa platser. 
Så, före den 20/12 (onsdag nästa vecka) skulle jag behöva depositionen på Caminokontot, SHB 6112-737 760 532, eller swish, 070-7333027.

Jag hoppas verkligen att vi ses på Caminon i höst, och jag hade tänkt att ha en eller flera Caminoträffar innan resan och kanske även en vandringssöndag om man vill gå in sina kängor tillsammans! 
Kanske även starta en Caminogrupp på FB för just frågor och funderingar inför vandringen.
Så, är du på?


Stor, stor kram från Cathrine
God Jul och allt gott inför vårt nya och bästa År!











 

Läs hela inlägget »
IMG_3219 IMG_3219

"saxat ur Expressen Söndag, publicerat 27/11.
Av Christina Lundell"



Hälsoboosta inför julfesten – och gå ner några kilo på kuppen.
- 8/800 fungerar året om, säger Cathrine Schück, kostrådgivare och KBT-terapeut.



Att äta 800 kalorier om dagen, fördelat på två eller tre mål och några mellanmål har gett Cathrine Schück ett nytt och hälsosammare liv.
Inför vintersäsongen vill hon särskilt framhålla den varma och mättande maten.
- Välj näringstät mat med mycket fibrer och vitaminer. Så här års finns det en hel del rotfrukter man kan använda sig av: kålrot, jordärtskocka, palsternacka, morötter, funkar jättebra. Linser och bönor – baljväxter - funkar också. Och kålen! Vitkål, spetskål, rödkål.
- Buljongkoka maten i stället för att steka den.
Själv är hon förtjust i sopporna och buljongerna, som passar extra väl i vintertider.
- Grytor och soppor bidrar till en ökad mättnad eftersom man äter dem med sked.

Cathrine Schück vill fokusera på hälsovinsterna och de kloka valen snarare än de snabba viktrasen.
- Innan vi pratar vikt måste vi prata blodtryck, blodsocker och blodfetter.
- Jag var på mitt årliga besök hos min hjärtläkare. Han printade ut proverna jag tog för ett år sedan och jämförde dem med årets resultat. Han sa: ”Såna här förändringar har jag aldrig varit med om, det är inte samma person.”
- Alla provsvar var som en frisk 25-åring. Och jag kan sluta med levaxin.

Hon är minst lika imponerad över de resultat som hennes gruppdeltagare har uppnått:
-De blir rosiga om kinderna – de får en fantastiskt hy – alla blir självlysande. Håret blir bättre, naglarna blir bättre och magarna blir lugnare, berättar hon.
Vikttappet ser hon som en positiv sidoeffekt. 
- Alla dalar i princip ett kilo i veckan. Det är en bra takt för att huden ska följa med, säger hon.
Men hur mycket man går ner beror på var man befinner sig när man börjar. 
- En del går ner jättemycket i början – 5-6 kilo på fyra veckor, för andra tar det lite längre tid.

Michael Mosley, den brittiska läkaren som tog fram grundmetoden, skapade dieten för personer med kostutlöst diabetes. 
- Han har designat det här för att få den maximala viktminskningen – ligger man under 800 kalorier eller över går man inte ner lika mycket. 
Därför bör man låta bli att hoppa över måltider, men också avstå från nattätning. 
Det får inte heller plats särskilt mycket alkohol.
- Ett glas vin innehåller 110 kalorier, ett glas rött 120. Ska du dricka vin så blir det inte mycket mat kvar.
För att hålla koll på vad man får i sig rekommenderar Cathrine Schück att man använder en kostapp. 
- Alla som börjar med det här är rädda för att de ska vara hungriga – men gör de bara som jag säger åt dem så är de inte hungriga.
Hur många bryter?
- Färre än vad de själva tror. 

För att det ska bli enkelt att lyckas har Cathrine Schück några grundregler:
 – Välj bort ris, pasta, bröd, potatis och socker. Jag har även tagit bort mejerivarorna. För den målgruppen som är intresserad av det här, ofta kvinnor över 40, är inte mejerier en hit längre. Många får svårt att bryta ner dem med åren.
Att kombinera med hårdträning är heller ingenting hon rekommenderar eftersom kostomläggningen är ganska omfattande.
- Det är bäst att ligga lite lågt med träningen till en början. Kaloriminskningen innebär en ganska stor belastning. Det är bättre att se att man orkar med det och minska risken för ett bakslag.
Andra smarta knep på vägen är att vara noga med att dricka tillräckligt, och fylla på med en kopp buljong om man känner sig lite svag och ha små mellanmål nära till hands - en morot, en kopp te, ett ägg.
Att minska stresspåslaget kan också vara en god idé. Så här år kanske man också vill ta på sig en stickad tröja eller mysig halsduk.
- Du kan bli lite frusen för att du går ner i vikt. 



Gör så här:

• Ät 800 kcal om dagen. 
• Håll koll med en kostapp och planera maten i förväg.
• Fördela näringen jämnt under dagen.
• Ät grönsaker, baljväxter, olivolja och proteiner från källor som ägg: fisk, räkor, kyckling, kalkon, lite rött kött, och mindre mängder nötter & frön.
• Drick te, vatten, buljong, kaffe.
• Välj bort processad mat, snabba kolhydrater och sött.
• Inkludera vardagsmotion.
 

Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1

tisdag, 12/12 kl 8:33, fortfarande i sängen, med kaffe i fönstret.
Så glad att jag sover bättre nuförtiden, fortfarande med stor hjälp av magnesiun och melatonin.


"Sanningen ser olika ut för alla människor". 
Ja, så kan det absolut vara. 
Helt klart är i alla fall att delar av innehållet i gårdagens blogg trampade på en del ömma tår på en del spöken från det förflutna.
(samma begåvade lilla människa kallade även bloggen för en "bantarblogg" och då har man ju missat hela konceptet med 8/800 och Mosley, som handlar om allt annat än just bantning. Men en projicering är alltid spännande och vad det väcker för tankar och känslor. ) 
Det är helt klart dags att släppa taget om det som varit och blicka framåt mot ett nytt och ännu bättre år med massor av positiv energi och hälsa. 
Karma has a way to take care of the situation...


Nytt för nästa år
(jag kan knappt vänta, för det är såå mycket kul!)

- Inspirationsföreläsningar om 8/800 och Mosley, hur det fungerar och vad jag jag förvänta mig av metoden. Två datum, 13/1 kl 14-16, samt måndag 15/1 kl 18-20. Läs mer och anmäl dig här.

- Träna rätt och ät rätt. Det finns en plats kvar, i delat dubbelrum,  på träning och hälsoresan till Turkiet 27/5-3/6 2018
läs mer här

- Vandra Pilgrimsleden, Camino de Santiago med hälsan i fokus. 3-10/9. 
Här gör du din intresseanmälan här. 

- Egen tid. Behöver du egen tid för att prata om sådant som bara rör dig?
Mat, vikt, hälsa, tankar...
Boka tid för rådgivning/coaching. Dagtid/kvällstid eller helg. 
Här når du mig

Amor omnia vincit. <3

 

Läs hela inlägget »

Måndag 11 dec, kl 06:38, i sängen, med kaffe i fönstersmygen. (brickan funkar inte i denna säng, den välter..) inte bra. 
 

Nu är datorn tillbaka efter en välbehövlig semester och diverse spabehandlingar. 
Datorer mår tydligen inte så bra av att stå i sängen och bada fötterna i kallt te, sådant som händer när tekoppar välter i sängen. 
Note to self, ställ koppen i fönstret i stället. 
Nåväl, när datorn är tillbaka och jag har något vettigt att skriva om, ja då blir det blogg. 
Och det har jag nu.

Häromdagen fick FB för sig att i bilder beskriva mitt år. Bra idé. Det behövdes en påminnelse om hur detta år har blivit, jag behövde en påminnelse och hur det är möjligt att på precis ett år gå från djupaste sorg till den ljusa varma glänta där jag just nu befinner mig. 
Ni som minns, och läste bloggen, kommer kanske ihåg att för precis ett år sedan var jag tvungen att flytta från det jag under fyra fina år kallat mitt hem. 
Dumpad, sårad, ledsen, utslängd. Och i ett uruselt skick. 
Jag har tittat på bilder som togs exakt vid denna tid förra året och det är så sorgligt att man bara vill gråta. Hu, så ledsen, svullen, trött och plufsig jag var.
Jag började året på Mallorca hos goda vänner. jag satt i solen i januari och sträckläste en bok som precis hade kommit ut, Blodsockerkoll av Michael Mosley. 
Allt han skrev kändes som det var riktat direkt till mig. Sänk ditt blodsocker, dina blodfetter och ditt blodtryck, gå ned i vikt. Och gör det nu!
Sagt och gjort, jag åkte hem. Började att äta enligt Mosleys rekommendationer. 800 kcal i 8 veckor. 
Träffade en härlig man, vars möte var att ge mig ordet 8/800. Det blev namnet på den metod jag nu utveckat med Mosley som grund.
Jag fick med mig en liten grupp av modiga kvinnor som ville göra resan tillsammans med mig och gissa om vi allesammans dalade i vikt, med hälsosamma ett kilo i veckan. För min del landade det på - 10 kg, på 8 veckor. 
Under tiden så tog jag även kontakt med en väldigt duktig pilatesfröken och började träna privat hos henne för att stärka upp en utsliten rygg som läkarna ville operera. Jag började även på något jag kallade för "träningen från helvetet", Becore. ( numera träningen från himlen.) 
Förvandligen hade börjat.

Samtidigt så säger sonen åt mig att inte sitta och vänta på att den sk "timeouten" som jag och exsambon tagit ( haha, undrar om den nya flickvännen han hann skaffa sig under tiden vet att vi "bara hade en timeout" på tre månader?) 
Nej, sonen hade bestämt sig för att lilla mamma behövde ett äventyr. a lifechanging moment. 
och det blev det. med råge. 
Den 31 maj satte jag mig på flyget till Paris med en enkel biljett till St Jean pied de la port, starten för Pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela.
Caminon. 80 mil, från Frankrike, över Pyreneerna, tvärs öven Spanien. Till fots.
Jag gick, och gick, och gick.  Träffade en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv. Den tacksamma och ödmjuka versionen av mig. Så mycket trevligare att hänga med än den förra. 
Med tio kilo på ryggen, exakt den vikt jag tappat. Så väldigt symboliskt. 
(resan tog ytterligare 2 kg) 
Resan tog 5 veckor. De bästa i mitt liv. 
Längtan tillbaka dit är svår. 

Så i höstas fick jag tacksamt möjligheten att göra om resan, den sista veckan från Sarria till Santiago, en liten tur på 10 mil. Helt perfekt. 
Det ena ledde till det andra och nu står jag här och vågar tack vare att jag inte får göra fler resor för Bonniers, äntligen pröva vingarna och arrangera en resa helt själv.
Så, den 3-10 september nästa år så går jag med 21 glada människor samma väg. Jag får med mig min favoritguide och även min älskade son som själv gått Caminon tre gånger. 
Blir det magiskt? Ja, det kan du verkligen lita på. Helt galet magiskt. 

Jag skrev ju glänta, i början. 
Låt mig snabbt få berätta om min glänta, sedan lovar jag att stanna här. 
Min  metafor och den bild jag har är att jag senaste åren ( ja, tyvärr så känns det faktiskt så) gått i en väldigt mörk skog, med lite ljus och inte så mycket värme. En ganska trist och mörk plats. 
Utan att man vet hur man kom dit, eller om man någonsin skulle kunna hitta tillbaka dit igen, så dök en glänta i skogen upp, bara sådär. 
En ljus och varm plats. En plats där det finns en underbart fin lägenhet, ett lugn, en plats att kunna jobba ifrån, en kärlek att få njuta av, ja, kort sagt ett liv. Ett väldigt bra liv. En glänta i skogen. 

Men, det har tagit ett år. Glöm inte det. (there are no quickfixes).
Men nu glädjer jag mig åt - 12 kg, viktstabil, en ny kropp som är frisk och stark och som går att göra massa roligt tillsammans med. 

Vill du också hitta tillbaka till din glänta, din kropp och till din egen glädje? Jag hjälper dig gärna. 
Våren bjuder på ett smörgåsbord av roliga saker du gärna får hänga med på. Hälsoresor till Turkiet, vandringen till Santiago och nya kurser som börjar redan i februari. ( i god tid inför sommaren och beach 2018) 
Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm, 13 och 15 januari. 
Välkommen dit.

kram, Cathrine



 








 






 

Läs hela inlägget »

Måndag, kl 06:37 och jag tassar ned med täcket över axlarna för att inte väcka, tänder ett ljus och tar en kopp kaffe och kryper ned i soffan.
Efter flytten, som snart är en månad gammal, har jag varit slarvig med mig själv.Tränat på som vanligt visserligen, men ätit sämre och framför allt hoppat mina livsviktiga tillskott. Och fått ont i lederna igen. Som ett jäkla brev på posten...
Jag märker det direkt. Magen blir svullen av sådant den inte ätit på länge o h lederna har högljutt börjat höra av sig och göra ont! Aj!
Jag undrar vad det beror på...
mycket annat att tänka på, javisst, men räcker det som förklaring? Varför visar jag inte mig själv den omsorg jag behöver? Varför slarvar jag med det bästa jag har?
Medan jag funderar vidare på de frågorna om den egna prioriteringen så väljer jag att aktivt börja pyssla mer igen tills det sitter där igen.
Gurkmeja, nypon och kollagen för leder, värk - och muskeltoning. Rödbets och lingon dryck för blodtryck och blodsocker. Symbiotiskt för magen.
Back on track om ett par dagar. Kroppen, jag lovar!

Läs hela inlägget »

torsdag, på väg till Stockholm. 

Jag fick ett så fint brev härom dagen. Ett sådant brev som värmer själen och hjärtat och som gör att allt jobb, allt tjatande, allt predikande och berättande känns viktigt och värdefullt. 
Kan en enda kvinna till må bra i sin kropp och med sin hälsa, så är det värt allt!
Jag är glad, rörd, tacksam och alldeles överlycklig. 

(tro mig, det är sällan det händer, denna typ av brev alltså, Vad trodde du?) 

So here goes...

Hej Cathrine!

Nu är det verkligen på tiden att jag hör av mig till dig för att berätta vad som hänt mig de senaste månaderna, vilket du i allra högsta grad är delaktig i.
Jag är 74 år och bor utanför Höganäs. Större delen av mitt liv har jag varit mycket intresserad av kost och motion. Trots det har jag de senaste 12 åren varit överviktig och haft högt blodtryck. 
Veckan före midsommar i år råkade jag bläddra i M-Magasin som någon lämnat efter sig på tåget. Läste din spalt om hur du fått bukt med ditt blodtryck och gått ner i vikt med Moosley's metod. Sedan letade jag rätt på din blogg och läste ytterst noga allt vad du skrivit från januari. Så inspirerande! Därefter laddade jag ner Nutris. Måste erkänna att jag nästan blev lite besatt, dels av att räkna kalorier men också av att kontrollera att jag fick i mig tillräckligt med näring. Men roligt var det och jag fixade hur bra som helst att både ha gäster, vara bortbjuden och att äta ute. Det tog mig dock längre tid än åtta veckor att gå ner åtta kilo. Beror kanske på långsammare förbränning vid min ålder. I mitten av oktober hade jag gått ner 10 kilo. Jag är 1.60 och väger nu ca 53. Är supernöjd! Alla kläder sitter så snyggt och jag mår jättebra.  Blodtrycket har jag tyvärr inte kontrollerat (en fobi jag har) och äter fortfarande medicin. Det får bli nästa steg! 
Motionerar varje dag. Långa promenader (är också med i en vandrargrupp), yoga flera gånger i veckan och så min favoritmotion: nia-dans.

Nu håller jag vikten, räknar inga kalorier och äter helt automatiskt riktigt bra mat, dvs för det mesta maten du och Moosley förespråkar. 

Har länge tänkt att jag ville delge dig detta. Enormt stort tack!




 

Läs hela inlägget »

tisdag, kl 8:13, i sängen på fina GT10, med kaffe.


Snart har den här bloggen tjänat ut sitt sitt syfte!
För ett år sedan började jag blogga på allvar när jag inte kunde sova i den nya lägenhet jag flyttat till, och låg vaken från 4-5 på mornarna och var ledsen och ensam.
Hade ju dessutom så mycket i huvudet. Startat med Mosley och 8/800 och det bubblade av nya tankar och framför allt erfarenheter kring ätandet och min egen kostomläggning. 
Nu, ett år senare så har ju det mesta landat väldigt fint.
Ny lägenhet (som jag inte kan sluta tjata om hur fin den är)
Nytt liv, ny kropp, nytt sätt att förhålla sig till mat och träning.                  foto: Zara Daly
Ny relation. 
Ja, alla faktorer till att man numera sover väldigt gott om natten...

Igår var det dags att vinka farväl till en av de två grupper jag följt under hösten. Hejdå älskade Måndagsgrupp, må så gott och lycka till (vill man stå och hojta).
Vi sågs i nya kontorshotellet och alla hade något att äta med sig. Så mysigt och så trevligt.
Jag pratade på ut och inandning för att packa det sista av goda tankar, funderingar och kunskap i deras ryggsäckar och likt en orolig kycklingmamma vinka av dem vid dörren och önska dem så väldigt varmt lycka till i framtiden med sina liv och sina fina, nya kroppar. 
Det gäller ju framför allt att förbereda dem på denna massiva  matta av socker och fett som ligger framför dem inför julen. 

Så här kommer några glimtar ur en artikel som kommer i SödagsExpressen om 8/800 och hur man undviker de värsta fällorna inför julens alla frestelser.


Att äta 800 kalorier om dagen, fördelat på två eller tre mål och några mellanmål har gett Cathrine Schück ett nytt och hälsosammare liv.
Inför vintersäsongen vill hon särskilt framhålla den varma och mättande maten.
- Välj näringstät mat med mycket fibrer och vitaminer. Så här års finns det en hel del rotfrukter man kan använda sig av: kålrot, jordärtskocka, palsternacka, morötter, funkar jättebra. Linser och bönor – baljväxter - funkar också. Och kålen! Vitkål, spetskål, rödkål.
- Buljongkoka maten i stället för att steka den.
Själv är hon förtjust i sopporna och buljongerna, som passar extra väl i vintertider.
- Grytor och soppor bidrar till en ökad mättnad eftersom man äter dem med sked.

Cathrine Schück vill fokusera på hälsovinsterna och de kloka valen snarare än de snabba viktrasen.
- Innan vi pratar vikt måste vi prata blodtryck, blodsocker och blodfetter.
- Jag var på mitt årliga besök hos min hjärtläkare. Han printade ut proverna jag tog för ett år sedan och jämförde dem med årets resultat. Han sa: ”Såna här förändringar har jag aldrig varit med om, det är inte samma person.”
- Alla provsvar var som en frisk 25-åring. Och jag kan sluta med levaxin.


Hon är minst lika imponerad över de resultat som hennes gruppdeltagare har uppnått:
-De blir rosiga om kinderna – de får en fantastiskt hy – alla blir självlysande. Håret blir bättre, naglarna blir bättre och magarna blir lugnare, berättar hon.

Vikttappet ser hon som en positiv sidoeffekt. 
- Alla dalar i princip ett kilo i veckan. Det är en bra takt för att huden ska följa med, säger hon.
Men hur mycket man går ner beror på var man befinner sig när man börjar. 
- En del går ner jättemycket i början – 5-6 kilo på fyra veckor, för andra tar det lite längre tid.

- Alla som börjar med det här är rädda för att de ska vara hungriga – men gör de bara som jag säger åt dem så är de inte hungriga.
Hur många bryter?
- Färre än vad de själva tror. 

För att det ska bli enkelt att lyckas har Cathrine Schück några grundregler:
 – Välj bort ris, pasta, bröd, potatis och socker. Jag har även tagit bort mejerivarorna. För den målgruppen som är intresserad av det här, ofta kvinnor över 40, är inte mejerier en hit längre. Många får svårt att bryta ner dem med åren.

Gör så här:
• Ät 800 kcal om dagen. 
• Håll koll med en kostapp och planera maten i förväg.
• Fördela näringen jämnt under dagen.
• Ät grönsaker, baljväxter, olivolja och proteiner från källor som ägg: fisk, räkor, kyckling, kalkon, lite rött kött, och mindre mängder nötter & frön.
• Drick te, vatten, buljong, kaffe.
• Välj bort processad mat, snabba kolhydrater och sött.
• Inkludera vardagsmotion.


Vill du hänga med i en ny grupp, så startar dessa i början på februari. 
För mer info och anmälan, klicka här och skicka en intresseanmälan. 


Är du nyfiken på metoden och vill lära dig mer om 8/800 så är du varmt välkommen på en av mina två inspirationsföreläsningar i januari. 
Här kan du läsa mer om dem. 
Välkommen!!!!








 

Läs hela inlägget »

måndag morgon, kl. 8:13 annan säng, annan kopp, samma kaffe.

Här följer ett
gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se
(först publicerat av www.kostdoktorn.se)


Så var vi där igen: forskare har återigen kopplat Alzheimers sjukdom till ett högt blodsocker. Den här gången har de har dykt djupt in hjärnan och även upptäckt att cellerna vid demens har svårt att utvinna energi från sin viktigaste energikälla: glukos.
För fem år sedan, när jag plitade ihop ett Ett sötare blod, förvånades jag över all den forskning som visar att ett högt blodsocker ökar risken för demens. Enligt en studie har åtta av tio personer med alzheimer problem att reglera sitt blodsocker, dubbelt så många som i kontrollgruppen. En kartläggning av äldre personer på Kungsholmen i Stockholm visar att pre-diabetes och diabetes mångfaldigar risken för demens, och sjukdomen utvecklas mycket snabbare hos de som hade problem med blodsockret.
En del forskare vill till och med kalla demens för typ 3-diabetes och undersökningar av hjärnor från nyligen avlidna alzheimerpatienter avslöjar att hjärnvävnaden reagerar dåligt på det blodsockersänkande hormonet insulin (vilket är illa eftersom insulin behövs för att lagra minnen).
Alzheimer går hand i hand med diabetes
Varför pratar inte läkare mer om detta? Undrade jag när jag skrev boken. Och det undrar jag fortfarande, för hypotesen att alzheimer är en form av diabetes (eller går hand i hand med typ 2-diabetes) blir bara starkare och starkare. Studier har bekräftat att sjukdomsförloppet går snabbare hos personer med högt blodsocker. Med hjälp av ett blodprov som mätte insulinresistens i hjärnan har forskare kunnat förutspå utvecklingen av demens och ungdomar med fetma och insulinresistens har förhöjda nivåer av ämnen som är kopplade till en ökad risk för alzheimer i blodet.
Läs det sista meningen igen. Låt den sjunka in, innan du går vidare till veckans nyhet.
Ny studie: högt blodsocker i hjärnan vid alzheimer
Nu har forskare återigen dissekerat hjärnor från personer med demens: Higher brain glucose levels may mean more severe Alzheimer’s. Deras resultat:

  • Ju högre blodsockret var i hjärnan, desto värre var symptomen på alzheimer innan personen dog.
  • Cellerna i hjärnan hade svårt att bryta ner och utvinna energi från sockerarten glukos, som är hjärnans primära energikälla.
  • Ett högt blodsocker i hjärnan korrelerade med att personen hade ett högt blodsocker många år innan hen avled.

Så vad ska man dra för slutsatser av detta? Jomen, jag tänker att den som gillar sin hjärna ska ta det säkra före det osäkra och hålla sitt blodsocker på en låg och jämn nivå. Här är några enkla knep:

  • Om du har typ 2-diabetes: mät ditt blodsocker efter att du ätit och lär dig vad som höjer det. Ät mat som håller blodsockret på en låg och jämn nivå.
  • Ring grannen och fråga om ni ska ta en promenad, den motionen räcker för att sänka blodsockret. (Lisa, vad sägs om i kväll?)
  • Tänk: demens, demens, demens, när sötsuget slår till. Ät nötter eller mandlar istället.
  • Om du inte redan har gjort det: släng ut snabba och vita kolhydrater ur ditt liv. Åtminstone 335 av årets dagar. Utforska istället nya delar av grönsaksdisken. Har du testat palmkål?
  • Lär av Patrik Olsson och fixa en bönsallad till middag. Min favorit: svarta bönor, röd lök, lime, koriander (massor), finhackad jalapeño, olivolja och lite salt.

Så underlättar du för din hjärna att leva lycklig i alla dina dagar.

Läs hela inlägget »

torsdagmorgon,kl 08:18 i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Himmel! jag sover som en stock! Ny lägenhet och ett par magnesiumtabletter så sover jag så gott!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, magnesium och melatonin till kvällen, thats the shit! 
Du sover gott och vaknar utvilad. Jag lovar!

Min älskade onsdagsgrupp är så sköna! De börjar närma sig slutet, nu har vi kämpat på i 9 veckor, (plus de uppehåll då jag varit på resa) och jag träffade dem i går. Fasiken vilket skönt gäng!
Man blir ju lycklig av att se dem alla. Så fina och glada. så slanka och snygga! Hela bunten har går ned ca 10 kg, give or take. De flesta har gått upp i muskelmassa för att de tränar mer, de äter kollagenprotein och kan därför bygga muskler bättre, de har blivit seniga och vältränade, och framför allt hyn lyser!
Det bästa var nog damen som innan kursen i princip inte åt lagad mat. Numera lagar hon och har, till sin stora förvåning faktiskt börja gilla att laga mat. Men framför allt känner så tydligt i kroppen hur bra kroppen mår och så tydligt kommunicerar med henne om sitt välmående. Ett nytt liv.
Då blir jag riktigt, riktigt lycklig. 

Min egen kropp. Känns lite konstigt att skriva om sin egen kropp, men det jag gjort under detta år är lika konstigt. Förutom de 12 kg som jag gått ned så har jag liksom svarvat om kroppen, och har idag väldigt lite underhudsfett och en väldigt stabil core. en ny kropp. 
Jag får frågan om jag är "klar" med kroppen nu, och det tror jag aldrig att man blir. Nu börjar den svåra delen, att underhålla den och får den att fortsätta fungera så här bra. 
Med hjälp av nypon, gurkmeja och kollagen så har jag inte längre ont i lederna eller lider av artros. Med hjälp av bioolja så förblir huden smidig och elastisk. 
Det tog ett år. Det var det värt. 

Nya kurser, föreläsningar och resor.
Det blir nya kurser som startar startar första veckan i februari 2018. Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm under januari, 13/1 och 15/1.
I maj åker jag och Eva Berggren till Turkiet på hälso och träningsresa och till den finns det ett rum kvar. Läs mer här. 
Till sist så har jag bestämt mig för att själv börja köra Caminoresor där vi en vecka går Caminon till Santiago de Compostela. 
kontakta mig gärna om du är nyfiken på mer info. 

Mer mat! Här kommer smakprov på nya boken som kommer ut i mitten på januari.

Soppor och grytor
Ska man leva på 800 kcal under en period och vill hålla sig mätt, trygg och glad så ber jag att få presentera dig för dina nya bästa vänner, sopporna.
Att bli kompis med soppor är en otrolig hälsovinst. När jag själv började med denna livsstil så var soppor det som både räddade mig och gjorde mig glad! Till mina viktgrupper lagade jag soppa ett par gånger i veckan och jag gjorde alltid stora satser som räckte gott och väl till både dem och mig.
Jag vet att det är viktigt att få äta sig rejält mätt även om man håller sig på en låg kalorinivå, och precis det gör du med en tallrik eller två, av en god soppa.
För goda och mustiga måste de vara! Det är viktigt. När inte mat är fet så måste den vara smakrik.

 
 
1.   Min bästa minestrone
Jag älskar denna typ av soppa. Massor av färg och massor av must. Jag slänger gärna i lite syrad kål och syrade bönor. Det ger soppan lite extra body, liksom.
Jag använder bönpasta istället för spagetti. På bilden har jag använt svartkål, men det går naturligtvis precis lika bra med grönkål eller vitkål.
 

  1 portion
 
½ liter höns eller lantbuljong (Rene Voltaire)
½ dl gröna ärtor
1 morot (jag har flera olika sorters morötter i denna soppa, både gula och röda)
2 små tomater
en näve bönpasta
1 dl strimlad svartkål/grönkål
½ dl blandade bönor, syrade eller vanliga kokta, (Tistelvind)
½ tsk tomatpuré
½ tsk paprikapulver
salt, peppar
 
Koka upp buljongen, tärna moroten och låt den koka mjuk i buljongen tillsammans med kålen. Smaka av soppan med tomatpuré och paprikapulver, kanske behövs salt och peppar? Lägg i ärtor, bönpasta, tärnad tomat och bönor. Låt soppan sjuda i 10 minuter. Smaka av igen och servera.
 
280 kcal
 











 

Läs hela inlägget »

onsdagmorgon kl 8:06, med kaffe i sängen (i nya lägenheten. lycka.)

Två veckor in i nya lägenheten och jag bara myser...
Inser nu så här i efterhand att jag faktiskt "låg ovanpå" under ett helt år, och det är först nu i nya lägenheten som jag landat, packat upp allt och verkligen gjort mig hemmastadd som jag flyttat...
Låter det konstigt? 
Plötsligt längtar jag hem på kvällarna, en underbar känsla. Bara det faktum att ha något att längta till...

Det är nog kanske det som är just temat för idag. Räkna dina lyckor. 
Jag började en ny kvällskurs i går kväll. Åtta underbara kvinnor som jag har förmånen att få coacha till en bättre och hälsosammare liv. Tänk vilken glädje det är i sig. Dessutom var detta ännu en magisk grupp av kvinnor. Det är så konstigt med dessa grupper. Varje gång säger jag till mig själv, vilken tur jag har som fått en så fin ny grupp. Denna gång fick jag nästan nypa mig i armen över just det faktumet. Dessa är magiska. Det finns inget annat ord för just denna grupp av kvinnor. 
Vilket inte betyder att jag inte varit kär i mina tidigare deltagare, bara så ni vet... :-)
(vill du vara med i en av dessa grupper så börjar det nya grupper i februari.) 
Det viktigaste jag tror att jag hann berätta för denna grupp i går var att de skulle börja skriva upp allt bra som nu börjar hända dem. För det gör det, i kroppen till en början, resten kommer sedan. 
Börja med att skriva upp dina lyckor, skriv upp det som är bra just nu, för det vet vi ju alla med stor säkerhet att det kommer alltid svackor framöver. 
Då är det bra att ha en bok att luta sig emot och läsa om allt det bra jag faktiskt har gjort för mig själv och hur det känns att få må riktigt bra.
Eller gör som jag, skriv det i en blogg...

Själv kallar jag det för att vara i en glänta. Det har varit mörkt i skogen ett tag nu, och vi vet ju att det kommer mörka partier i fortsättningen också. Men just nu, i gläntan, är det ljust, soligt, varmt -  och väldigt vackert.

Det känns ärligt talat som detta år verkligen närmar sig både slutet och räkneskapens tid.
Året började riktigt "skitigt", det har ni ju redan fattat vid det här laget..
 Jag var ledsen, dumpad, väldigt vingklippt och modstulen. Ganska så fluffig och "rödvinstrött" också, om jag ska vara ärlig.  En trasig rygg, ett trasigt självförtroende. Well, you name it. I had it. Not. 
Men så sakta men säkert så vände det. Jag gick 80 mil till fots, längs Caminon. Ivrigt ditpuffad och påhejad av min son. Jag började själv följa mina råd (8/800) och gick ned välbehövliga 12 kg. Började träna på allvar. Började lyssna på kroppen. Slutade dricka sjöar av vin. Tränade mitt mindset på långa promenader väl hemma. 

Och nu har jag hittat en lägenhet som jag får kalla hemma i minst två år framåt, hittat ett underbart kontorshotell där jag kan jobba,  hålla kurser och även jobba med min dagverksamhet, terapimottagningen. 
Det är en lycka som jag inte riktigt kan beskriva, så bra är den känslan. 
Som att allt har landat, allt löser sig, allt blir bra till slut. 

Självklart är även kärlek en del av hela ekvationen, och även den har kommit, fast kanske inte i den skepnaden som jag hade trott, eller kanske ens önskat. 
Men den finns där. 
Och att vid 59 få känna sig sedd, bekräftad, älskad och omhändertagen är en gåva att väldigt stilla få säga tack för, även om det kanske inte varar i resten av livet. Bara ödmjukt ändå få säga, tack. 

I pipelinen just nu...
Är du nyfiken på 8/800 och det jag håller på med just nu, så är du varmt välkommen på föreläsning vid två tillfällen i januari. 
Datumen är lörd 13/1 kl 14-16, och månd 15/1 kl 18-20. 
Klickar du här så hittar du mer info om föreläsningarna. 

Jag hoppas vi ses! 
Cathrine









 

Läs hela inlägget »
IMG_3328 IMG_3328
fredag, kl 07:42.  svettig, i soffan, i träningskläder. med kaffe.

japp, det är fullt möjligt..., tokig alltså..
Klockan på ringning kl 06, (då hade iof redan Toby från SA hört av sig eftersom han är så sjukt morgontidig, kl 05...gäsp..)
På med kläder och ut med gladpigga kompisen och duktiga naprapaten Jenny.
I mörkret, i Humlegården... kl 06.30. Har man hål i hela huvudet?

Hur det var då, efteråt?  Galet kul, så klart! Toknöjd, såklart. 
Men framför allt, och det är väl det som är vitsen med hela denna utläggning är väl egentligen att visa på att det faktiskt GÅR att ta sig ur sin comfortzone, och den enda risken man tar är att det faktisk är kul, till sin egen stora förvåning.
Och det ska gudarna veta, ingen är mer förvånad än jag. 
Tänk att träning äntligen har blivit roligt, efter 59 år...

Ni var flera som hörde av sig igår på olika sätt och i olika medier och gjorde inlägg i den fråga jag ställde igår, nämligen "varför är det ingen som ser mig?"
Del menade att vi är dåliga på att ge feedback till vår omgivning och andra att vi minsann borde vara oss själva nog, och inte sträva efter en bekräftelse från vår omgivning. 
Well...
I den bästa/sämsta av världar kanske vi skulle gå omkring som självförsörjande små enheter, helt oberoende av varandra och enbart leva på egen bekräftelse och beröm. 
NOT.
Jag tror faktiskt inte på det.  Jag tror, och vill verkligen tro att vi behöver varandra, vi behöver spegla oss i varandra, vi behöver bli sedda, få uppmuntran, vara älskade, berörda, gillade.
No man is an island. 
Vi är inte isolerade enheter. Vi mår bra av att interagera med vår omgivning. 
Små barn som inte blir sedda, hållna i, burna, pussade på, vissnar så småningom och dör en smula. Vi är bara lite äldre, men med samma behov av att finnas med andra, och sedda av andra. 
Själv blev jag extra lycklig i morse när fina Jenny puschade på mig för det där lilla extra och spontant tjoade över mina sista, väldigt tunga burpies..
Glad över att vara duktig. So kill me. Jag är en människa. 

Nu tar jag snart helg, först blir det en rolig tur med 35 pers och roliga Stockholm Food Tours, där vi guidar och matvandrar med gäster. 
Sedan kör Eva Berggren och jag coaching med de tre duktiga tjejer som vi vi under 6 månader hjälper att nå sina vikt och hälsomål med hjälp av bra mat och träning. 

Det finns en plats kvar till kursen som börjar på tisdag, där vi under 8 veckor tillsammans äter 800 kcal och dalar ca 10 kg på lika lång tid. Vi tar ett uppehåll för julen/nyår och fortsätter sedan i januari. Kul upplägg som jag verkligen ser fram emot! Välkommen om du vill hänga med! Kontakta mig här!

kramkram!







 
 

 
Läs hela inlägget »
2017-05-22 22.38.04 2017-05-22 22.38.04

inte så väldigt tidig morgon i sängen, med kaffe, kl 07:19
(tack till melatonin och magnesium)

Idag är jag arg! Det är inte ofta det händer, iaf inte här på bloggen...
Jag håller ju som ni vet ett par kvällskurser i Mosleymetoden och 8/800. Det går fantastiskt bra för ALLA deltagare. De dalar, samtliga, med ca 8-10 kg på 8 veckor. De går sedan kvar i en månad till för att stabilisera vikten. Samtliga som har gått hos mig är nu viktstabila och så nöjda med de hälsoeffekter som denna metod innebär. Lägre blodfetter (kolesterol), lägre blodtryck, lägre blodsocker -  och en bonus bättre hår, hud och naglar. 
Bara bra grejer, med andra ord, tänker du?
Jo, jag håller med dig, de personliga vinsterna är enorma, alla och då menar jag alla, ser ju tio år yngre ut än när de började. 

MEN, det finns en fråga som jag får från så gott som alla deltagare, och den kan jag inte svara dem på ( och det kommer mycket frågor på 10 veckor) och det är, VARFÖR ÄR DET INGEN SOM SÄGER NÅGOT till mig om hur fin jag ser ut eller hur mycket jag gått ned? Det syns ju så väl?
Vad är det hos oss medmänniskor som gör att vi inte kan förmå oss att ge en komplimang eller berätta för en annan person att hon/han ser helt strålande ut???

Detta gör mina deltagare både ledsna och besvikna på sina kompisar och sin omgivning.
Och, javisst. Hälsofördelarna i sig borde väl ändå räcka som bekräftelse på att jag gör något bra för mig och min kropp. Så klart är det så.
MEN, varför är det ingen som säger något?

Har du som läser denna blogg något du skulle vilja dela med dig av, något resonemang eller tankar kring detta, så skriv gärna en kommentar. 
För här står jag faktiskt helt svarslös och lite handfallen. Det är ju inte så enkelt som att det inte syns. För del gör det. Ordentligt. 
Det är ju inte heller så att när man gått ned tio kilo ser direkt sjuk ut. Nej, de flesta blir självlysande och ser verkligen ut som hälsan själv. 

Kan det vara så enkelt som den sk kungliga svenska avundsjukan? Jag vägrar att tro det. 
Vad tror du?

(du vet väl att ny kurs börjar nästa vecka och att du kan följa kursen via skype eller Face time)

kram!

 

Läs hela inlägget »
170904 Chatrine Eva 12A4137 170904 Chatrine Eva 12A4137

onsdag, kl 07:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan från Visby.

Det är med sömn har jag inte svart bälte i ännu, vaknande kl 04 och inte lyckats somna om..
Nu blir det helt klart både melatonin och magnesium under en period. Berättar mer, längre ned.

Nytt bo. Annars så firar jag en vecka i fina lilla pärlan till lägenhet. Nästan alla kartonger är uppackade och det börjar se ut som ett hem. 
Har dock inte riktigt bestämt om jag ska ha mottagningen hemma eller på stan. Testar nu ett kontorshotell med kvällskurserna och funderar på att lägga även privatsessionerna där.
Har du tips på någon vettig och trevlig mottagning så tar jag tacksamt emot det. Skulle behöva en lokal som fungerar både för privatklienter och små grupper, kvällstid. inboxa mig eller mejla, cathrine@schuck.se.

Ny kurs. Jag tänkte starta en ny kurs nästa vecka, och kikar primärt på tisdagskvällar. Det blir delvis nytt upplägg eftersom den sträcker sig över helgerna också.
Men det går faktiskt utmärkt att hänga med fram till jul, bli av med 5-6 kg tills dess och sedan göra ett uppehåll och ta nya tag i januari. 
Läs mer på första sidan, här på hemsidan, där står allt om kurserna. 
Vill du anmäla dig, så klicka här.

Ny kropp. Nu har det snart gått ett år sedan jag själv la om min kost och började träna på allvar. Jag är viktstabil och väger idag 68 kg till mina 178 cm, och det är ett ras på - 12 kg. Men det viktigaste är nog ändå att jag mår så mycket bättre och att alla värden är så bra. Blodtryck, blodsocker, blodfettet... ja, rubbet har blivit bra och jag kunde dessutom sluta med Levaxin eftersom TSH´s har normaliserats och sköldkörteln fungerar perfekt. 
Men det som har hänt med kroppen på detta år är snudd på ett mirakel. 
Inte nog med att jag var slut i kroppen efter en stressig höst och sorglig separation mot min vilja, så hade jag även en rygg som krånglade ordentligt och Stockholm Spinecenter ville operera i ryggen. Jag bad att få först försöka på egen hand och se om jag inte kunde få ordning på det själv. Jag gick 3ggr/vecka under en månad till magiska Catarina Johansson som är kanske Stockholms skickligaste kiropraktorer.   
Samtidigt började jag med privatpilates hos Leana Almström, en engelsk fd dansare som driver en egen studio för avancerad pilatesträning. Dit går jag en gång i veckan för att finputsa på varje enskild muskel och rörelse. 
Den tunga träningen kör jag på fantastiska Becore, www.becore.se, där "träningen från helvetet" har blivit träningen till himlen, för mig. 
Vid fyllda 59 år har jag idag en fast, stark, vältränad kropp som inte gör ont och som går att göra allt roligt tillsammans med. 
Kondisen får jag av att gå runt Djursgården ett par varv i veckan, i riktigt högt tempo och letar efter uppförsbackar för maximalt flås. 
Ett år tog det, och jag är tacksam varje dag.

Sömn. jag har tidigare också fått frågor på melatonin och magnesium. 
Melatonin är alltså vårt vakenhet och sömnhormon som produceras i lilla tallkottkörteln bak i huvudet. Det hänger ihop med sertononin och dopamin, våra lust och glädjehormoner. 
Med åldern, hur glada vi än är, så dippar ibland melatonintillgången och vi sover sämre. Det finns melatonin att köpa receptfritt i de de flesta länder, bla Finland. I USA köper du melatonin i vanlig drugstore.
Jag brukar därför köpa på nätet, det finns numera svenska sajter som säljer det. För en god natts sömn kan du behöva någonstans mellan 5-10 mg. tänk på att det ska vara tyst och mörkt i rummet, för det är som sagt vårt vakenhets och sömncenter som jobbar...
Vidare så hjälper även magnesium till med sömnen på det viset att det verkar muskelavslappnande och på så vis sömngivande. 
Jag brukar använda magnesium bundet i "citratform" och gärna i pulverform för snabbare upptag. Här kan man gott använda minst 300-600 mg. 

Ny resa. Du har väl inte missat att jag och Eva Berggren kör en ny hälso och träningsresa 27/5-3/6 tillbaka till vårt älskade Yalikavak? Det finns ett rum kvar! Häng med!

Har du flera frågor om sömn eller något annat som du tror jag kan hjälpa dig med, så är du varmt välkommen!
Just nu finns det luckor för nya klienter, så passa på! 
kram! 















 

.

Läs hela inlägget »

torsdag morgon, kl 07:09, med kaffe, i sängen (på lilla brickan från Visby)

Ok, dagen kan få börja nu, jag är redo.
Sovit gott för första gången på väldigt länge. Funderar om det för att det är så tyst och lugnt här där där jag bor nu, bra energier i huset eller vad det beror på? Feng shui kanske?  Jag har flyttat sängen från mitten av rummet till ena hörnet och har koll på både fönster och ingång, vilket gör mig trygg. 

Sitter med min megalämning för nästa 8/800 bok som egentligen skulle varit lämnad och klar som igår, men jag har fått ett par dagar extra på mig, tack underbara redaktör Anna för det. Läser du detta ska du veta att du är värd din lilla vikt i guld. Dessutom läser du flytande "schuckska" vid det här laget och ändrar där det behövs utan att jag märker något. Anna skriver liksom bättre än jag gör, och det låter som jag. Fattar ni?

Ikväll kommer bästa syrran för att hjälpa mig att packa upp, vilken gåva. HON har svart bälte i ordning och reda, min fina, fina lllasyster. 
Tänk så olika vi är, hon och jag. Olika, men kära i varandra. 

Jag hade tänkt att dra igång en ny 8/800 grupp nu i november. Vilket iof är en risk eftersom vi då kommer köra över jul...
MEN där är min tanke att vara strikt fram till jul, göra ett uppehåll mellan jul och nyår och sedan fortsätta i en månad till efter det.
Låter inte det som en spännande idé?
Jag räknar med en liten grupp här i lägenheten, ca 6 pers, men samtidigt köra parallellt och enskilt med dem som vill hänga på, via Facetime eller Skype. 
Så min fråga idag är, vill du och vågar du? 
Vill du bli friskare, starkare, gladare och samtidigt dala med 1 kg i veckan, tryggt och säkert.
De stora hälsovinterna ett sänkt blodsocker, sänkt blodtryck och sänkta blodfetter. Vikten är liksom en bonus. 
Alla, och då menar jag alla, i alla grupper har gått ned ca 10 kg på 8 veckor och ser så fina, glada och friska ut. Jag ber alla att ta en före och en efter bild, annars fattar man inte vad som har hänt..
Är du nyfiken och vill veta mer om kursen eller metoden 8/800 så hör gärna av dig och berättar jag mer!  klicka här.

Nu är det dags att sätta fart för idag skriver jag kapitlet om soppor!
Här kommer bild och recept på Burksoppa! 

(börjar inte ni också bli lite trötta på bilder med tant Schück med armarna i luften? )

Burksoppa är min nya favorit. Bra att ta med till jobb eller som mellis. 
Jag fyller en lite större burk med mjuka konjaksnudlar i botten, sedan fyller jag på med lager av olika grönsaker och toppar med böngroddar. 
Sedan häller jag på en varm lantbuljong smaksatt med massor av  färskriven ingefära, lite strimlad chili och krossad vitlök. Den ska vara stark och smakrik. 
Hittar du en god kimchi att toppa soppan med så är det helt perfekt. 
Smaklig måltid! Ha en bra torsdag!


 

Läs hela inlägget »
2017-08-08 22.13.54 2017-08-08 22.13.54

kl 07:34. I nya lägenheten, i nya sängen, med kaffe på lilla brickan.
 

Jag har inte svart bälte i förändring. Verkligen inte. 
Det blir tyvärr bara värre med åren är jag tvungen att tillägga..
Herregud så mycket sorg, vånda, oro som har gått åt till denna senaste flytt.

Jag fick som ni kanske minns ett år på Karlavägen i kompisen från Västindien´s fina lägenhet. Sedan kom stormen Irma och stackars Eva var tvungen att flytta tillbaka till Sverige och är nu strandad här tills vidare. Och då behöver hon ju såklart sin lägenhet tillbaka. 
Efter många turer, tittande och letande så har det nu landat och jag bor nu jättefint i minst ett år, förhoppningsvis länge, mitt i smeten. 
En väldigt fin, något mindre, en tyst, fin och ljus lägenhet där jag nu sovit första natten och mår jättebra.

Men det här med stress har verkligen ett pris. 
Jag jobbar ju med detta, och borde såklart veta bättre, men man är aldrig expert på sig själv, tack och lov.
Det har blivit för lite promenader, för mycket vin, konstiga matvanor och en hårbotten  som kliar. 
Och dåliga cirklar som är svåra att bryta.
Det stavas, stress, stress, stress...

Men nu är det nya tag. Ny lägenhet. Nystart. Nya roliga grupper och kurser. (se hemsidan för mer info)
Väntar otåligt på att Mia Lundin sparkar igång verksamheten på Sophiahemmet. Tills dess så kör jag min verksamhet från denna rara lägenhet mitt i city. 
Hör gärna av dig om du vill boka en enstaka tid och prata vikt, hormoner, tankar eller känslor. kontakt.
Här är lugnt och tyst och en bra plats med goda energier. 
(jag har springbrunn på gården, underbart med porlande vatten) 

Sedan är det ju en massa roligt framåt i pipelinen! 
Jag åker själv, som gäst med Yvonne Fuch till Kerala i januari för att meditera och ladda batterierna.
Sedan är det full fart här i Stockholm tills det i slutet av maj bär av mot årets hälsoresa i Bodrum och lilla bedårande Yalikavak tillsammans med Eva Berggren. 
Det finns fortfarande något enstaka rum kvar på den resa, så missa för guds skull inte det! Det blir en repris på den bästa hälsoresa jag någonsin gjort!
Vandring, träning och matlagning på kvällen! Det kommer bli så jäkla nice!
Här hittar du mer info om resan. 















 

Läs hela inlägget »
2017-06-26 13.56.30 2017-06-26 13.56.30

Måndag, kl 08:12. Sent för att vara jag, jo jag vet..
Men det finns skäl. 

Efter en minst sagt händelserik och välfylld helg så bär det av igen.
Nu är det Sydafrika som gäller tio dagar framöver för tidningen M´s räkning.
Behöver jag ens säga att jag är oändlig glad och tacksam för dessa uppdrag?

Så nu blir det förmodligen ett glapp i bloggen igen. Det blir så pretentiöst att skriva någon form av resebrev därifrån...

Men det jag skulle vilja berätta om är dels de tre fantastiska kvinnor som jag och min kollega Eva Berggren som är PT, coachar för tidningen M´s räkning. 
Vi har fått sex månader på oss att få tre kvinnor på banan igen. Både med träning, vikt och framför allt med hälsan. 
Du kommer snart kunna läsa om dem i tidningen. 
Men, på bara en månad har alla tre dalat i lugnt mak med 1 kg i veckan och nu efter fyra veckor så har alla tre tappat mellan 3-6 kilo. Helt otroligt. Det går så bra och de mår så bra. Det riktigt lyser om dessa vackra kvinnor.
Då blir man lycklig. 

Men det jag blev allra lyckligast av var den berättelse som en av dem delade med oss. 
Hon hade satt sig ned och skrivit en "lyckolista", det vill säga sådant som hon gjorde tillsammans med sig man, sådant som gjorde henne lycklig. 
Efter en snabb titt på sin lista så stod det helt klart för Lena (hon heter egentligen något annat)  att alla hennes "lyckor" var kopplade till mat!
Tillfällen, roliga besök, upplevelser, ja, allt hade en koppling till vad hon och hennes man skulle äta på det stället de besökte. 
Så hemläxan för Lena är nu att sätta sig ned och göra en ny "lyckolista" och hitta saker som gör henne och hennes man glada och lyckliga, men inte feta på kuppen!
Det vill säga, vad gör dig lycklig? Vad gör man och hur gör man roliga saker som inte behöver inbegripa mat?
Jag blev själv så tagen av hennes historia och ville så gärna dela den med er, och ber dig nu därför att om du vill och har lust, skriv en lista, dela den gärna här på bloggen om du vill, och skriv vad som gör dig lycklig.

Själv så blir jag lycklig av mina vandringar längs Camino de Santiago de Compostela och suger på de minnen och de bilder som jag fick förra veckan jag gick en deletapp. Nu är mitt mål att gå hela vandringen som jag gjorde i maj/juni år år, en gång till, nästa sommar. 
Det gör mig riktigt, riktigt lycklig. 

Bilden är från i somras. Ren lycka. 

Vill du gå också Caminon med mig nästa höst så hör av dig till Kerstin Broström som bokar alla resor för M magasin och Tara. Bägge dessa tidningar ordnar resor dit ned i höst, som jag förhoppningsvis och med litet tur ska få leda. 
kerstin.brostrom@mag.bonnier.se

Stor kram från Cathrine 


























 

Läs hela inlägget »
IMG_2735 IMG_2735

Fredag, tjoho!, kl 06:43. kaffe i sängen.

Nu börjar nedräkningen. Om mindre än en månad så flyttar jag. Inget som jag önskar, men lägenheten jag kommer att få hyra ligger väldigt, väldigt fint i Stockholm och jag får dessutom hyra på lång tid. 
Så det blir nog bra. 

Bilden bredvid är från övervåningen på katedralen i Santiago de Compostela

Det som fortfarande uppfyller mig är den senaste veckan på Caminon. Denna gång gick jag med 35 pigga damer från Tara och M-magasin. Vilket jäkla järngäng!!
Jo, det fanns faktiskt några killar med också. Två par och en man som åkte ensam. Väldigt modigt, om du frågar mig. Han blev nog allas "hedersväninna" även om det såg ut som flera av tjejerna helst önskade att han blivit mer än så...

Vi gick tillsammans de sista 10 milen mellan staden Sarria och Santiago. Går du den sista sträckan, med dubbla stämplar i ditt pilgrimspass, så får du certifikatet som visar att du gått Caminon, pilgrimsvandringen. 
Det muttras alltid på Pilgrimskontoret bland dem av oss andra som gått hela  sträckan från Frankrike, över Pyreneerna, i 80 mil, över den lilla orättvisan..
Men hey, det är just precis vad Caminon handar om. Alla gör sin egen Camino och ingen ska jämföra sin egen med någon annans...
Det är en del av läxan. 

För mig har dessa 80 mil och allt som händer på en Camino blivit magiska. Under denna resa/vandring hinner allt hända, och händer.
Du får det du behöver, men kanske inte alltid vad du önskar dig. 
But The Camino provides. Resan tar hand om dig, och ser till att du får det du behöver, inte alltid det du önskar dig. 
Det enda du behöver göra är att förhålla dig till det och ödmjukt försöka lära något av det. 
Jag har själv sett just detta hända, så många gånger. Både för egenräkning och för andras. 
Det är magiskt varje gång det sker. 

För min del var en stor del av utmaningen det faktum att man bor tätt, tätt ihop med andra, hela tiden. vi sov i härbärgen och stora sovsalar, i bunkbäddar. Vi duschade och toade tillsammans, blandat. 
Det snarkas, hostas, sköts blåsor och svettas nära, nära, hela tiden. 
Det enda du längtar efter är en egen säng, helst utan "bedbugs", en liten, liten plats att få lägga dina grejer, ( det brukar bli i sängen) och naturligtvis ett elutag för att kunna ladda telefonen. 
Vill man inte leva så enkelt så finns det hotell/pensionat och rum att hyra, utefter vägen. Det går dessutom att skicka sitt bagage framför sig, till nästa by/stad och bara gå med dagsäck som vi gjorde nu senaste gången. 
Alla gör nämligen sin egen Camino. 

Jag skulle egentligen bara så här på en fredagsmorgon inte komma med några hurtiga hälsotips, utan bara ödmjukt och vänligt uppmana dig som likt mig längtade och behövde en upplevelse som detta, att "just do it"! 
Har du en vecka över i ditt liv och vill göra något som garanterat kommer att förändra ditt liv, så tveka inte. 
Gå Caminon. Kort eller långt. Med eller utan ryggsäck. På härbärge eller på hotell.
Just do it. 

Hör gärna av dig om du har frågor eller funderingar kring Caminon!
Trevlig fredag, trevlig helg!
Cathrine 






 




 

Läs hela inlägget »
IMG_2461 IMG_2461

torsdag 6 oktober, kl 07:58. (sover gott på magnesium), i sängen, med kaffe.

Borde vara upp och klar snart, jag håller ju på med ny bok, den tredje i serien om 8/800 som kommer ut efter jul. Men fotografen ska ta sin dotter till doktorn nu på morgonen och då får jag sovmorgon...
Jag njuter av sista månaden i denna fina lägenhet. Den som jag från början kallade för en "fransk bordell" pga av inredningen är jag nu väldigt kär och förtjust i. Jag VET att det blir bra i den nya lägenheten också, den är superfin, och har ett GALET bra läge. Men jag har inte svart bälte i förändring och att flytta. så enkelt är det.

Det händer mycket i livet just nu. 
Plåta bok, flytta, fundera på hur jag vill att en framtida relation ska se ut, hur min moraliska värdegrund ser ut...
Det hände mycket på Caminon, minst sagt. 
Den där stigen har en förmåga att både leverera och ställa hela ditt liv på ända. Gång efter gång. 

Det jag tänkte resonera kring idag är frågan om man ska väga sig varje dag. 
Många kvinnor jag träffar (inte lika många män gör det, faktiskt) väger sig varje dag. 

Jag träffar under alla de år jag jobbat med viktfrågor massor av kvinnor som väger sig varje dag och nästan lever sina liv genom den där eländiga plast och metallplattan på golvet...hmm...
Jag förstår det. Jag förstår att man vill väga sig. Det händer ju liksom en hel del, och fort dessutom. Äter man tryggt och säkert sina 800 kcal per dag, så dalar man lugnt och fint med ungefär ett kilo i veckan. Alla gör faktiskt det, utan undantag. 
Om de gör som jag säger, vill säga...
MEN, det händer ju saker på vågen. Varje dag. Upp eller ned. Upp till 2 kg diff från dag till dag. Så är det för alla, dessvärre. 
Jag tillhör gruppen som också gärna ställer mig där, lite för ofta, erkänner jag gärna. 
MEN då måste man vara medveten om att det spann man pendlar upp och ned inte har med fettvikt att göra, utan beroende på en mängd faktorer.
Hur mycket vätska samlar du på dig? Vilken dag i månaden är du? För du har fortfarande en hormonell viktförändring varje månad, trots att du kanske inte blöder längre. Äggstockar och ägglossning finns ju kvar även om du inte blöder längre. 
Går du på toa varje dag? Det påverkar också hur snabbt du tömmer tarmen. Plus självklart beroende på vad du ätit, mycket salt binder ju vätska. 
SÅ, mitt råd är, är du känslig för att vikten ska påverka ditt humör, din självkänsla, din dag ( vi väger oss ju alltid på morgonen) så försök att skippa vågen , eller väg dig bara en gång i veckan. 
Ta fram ett måttband, eller ännu hellre ett par jeans eller en fin klänning som du kanske inte har kunnat komma i på ett par år.
(jag har en sådan).
Ibland så är det ju faktiskt så att det syns mer på själva kroppen än på vågen. Och det är ju det som räknas, eller hur?
Var lite wild and crazy, pröva en vecka utan våg, utmana dig själv och se hur det känns. Våga lita på kroppen. Våga lita på dig själv. 
Eller som här bredvid, ta en bild av dig själv med jämna mellanrum. En bild visar så väl vad som händer med kroppen över tid. 

Och våga unna dig att njuta av din nya kropp. 
För ned i vikt går du. De gör alla. 
Hör av dig så berättar jag gärna mer! 
kram! 

 

 

 

Läs hela inlägget »
IMG_2793 IMG_2793

onsdag, kl 06:58, i sängen, med kaffe.

Tuffa dagar just nu. Ny kokboksfotografering på dagarna och kurs på kvällarna. 
Man känner att man lever och inte länge är 50!


Det rikigt roliga just nu är att träffa klienterna, både de som går privat hos mig och de som går i kvällsgrupper.
ALLA dalar i vikt, med ungefär 1 kg i veckan. Lugnt och fint. Utan hunger, utan sug, glada och pigga. 
Jag har under de nästan tio månader jag själv har varit i kontakt med Michael Mosley och hans metod aldrig tidigare varit med om och själv jobbat med något som är så effektivt och fungerar så bra!
Alla går ned i vikt. Alla får otroligt bra markörer på blodsocker, blodfetter och blodtryck. 
Och ALLA går ned i vikt.
Ung som äldre, kvinna eller man. Med Levaxin, med sköldkörtelrubbningar, men tidigare misslyckade viktminskningar i bagaget. 
Alla går ned i vikt. Oavsett.

Ingen är hungrig. Ingen är längre sötsugen. De flesta magar fungerar som klockor. Sömnen förbättras. 

Ja, jag vet att det låter som ett mirakel, och det vet vi ju av gammal erfarenhet. Låter något för bra för att vara sant, så är det ju oftast så...
Men inte denna gång. 
Michael Mosley har verkligen hittat en formel som fungerar och jag har bara putsat på metoden och gjort den ännu bättre genom att även ta bort mejeri under en period, och kallar den då för 8/800 (800 kcal under 8 veckor),  vilket är mitt eget varumärke. 
Jag vet så väl att man inte ska tuta i sitt egen horn. Vi är så himla "jante" i Sverige och man ska minsann inte förhäva sig eller tycka att man är märkvärdig. 
Och det tycker jag inte heller. 
Men jag måste få berätta om något som funkar så himla bra, på alla. 
Inklusive moi meme, lilla jag,. Viktstabil - 10-12 kg nu i 10 månder.
Jag kan tillåta mig att äta något utanför rekommendationerna, men är alltid snabbt tillbaka på rätt spår varje dag utan bekymmer.
Men faktum är att hela mitt ätmönster har förändrats och även kroppen över tid.
med hjälp av den nya kosten och träning såklart så äter och lever jag på ett helt nytt sätt än tidigare, och mår så otroligt mycket bättre!

Metoden/livsstilen går i princip ut på att du under 8 veckor äter 800 vettiga och näringstäta kalorier per dag. 
Med hjälp av mycket grönsaker så håller du du mätt varje dag. Tillsammans med kött, fisk och ägg så blir du mätt, pigg och glad av den här sortens mat.
Det du utesluter är råvarorna som gör dig trött, tjock och sötsugen, som ris, pasta, bröd, potatis och socker. (mjölksocker, mejerisocker och fruktsocker).
Ditt blodtryck dalar, dina kolesterol och blodsocker sjunker och artros i leder blir mindre arga och sura. 


Vill du också ha hjälp att må bättre så tycker jag att vi bokar en tid för att ses, på riktigt eller via facetime om du inte bor i Stockholm.
Anmäl dig här för ett första möte, så känner du sedan efter hur det kändes och om du vill fortsätta.
Klicka här!

 

Läs hela inlägget »
IMG_2740 IMG_2740

Tisdag 3 oktober, kl 07:22, tillbaka i sängen, kaffe på brickan från Visby.


Tillbaka från Caminon. Denna resa blev inte lik den tidigare, den blev ännu bättre!
35 underbara kvinnor och 3 modiga män, på denna veckolånga vandring mellan Sarria och Santiago. 
Vackert, magiskt, underbara möten och helt underbart! 

(bilden är från Finisterre, the end of the Word, utanför Santiago de Compostela)

Vill du också, likt mig,  bli glad igen, längtar du till Caminon? Är du sugen på att hänga med nästa gång så kontakta mig eller någon av tidningarna Tara eller M-magasin som kommer att köra repris på denna nästa höst. Vill du gå tidigare, kanske redan i till våren, då hör du av dig direkt till mig. 
Jag hjälper dig att skräddarsy en vandring åt dig, med hotell, väsktransport, måltider och allt det andra du behöver. 

Träningssugen inför Beach 2018? Är du sugen på en annan typ av resa så ordnar jag och min kollega Eva Bergggren en vandring och träningsresa till lilla fina Yalikavak utanför Bodrum nu i slutet av maj nästa år, läs gärna mer här 
Vi vandrar, tränar, åker båt, cyklar och lagar tillsammans nyttig mat på kvällen, och bor på en av de vackraste platser jag besökt....
Lilla, fina, lugna trygga Yalikavak. 

Nämen, här ligger ju min borttappade självkänsla...
Träffade min fina måndagsgrupp igår kväll. De är nu inne på vecka 7 av 8 veckor tillsammans med mig och 8/800, dvs det har ätit och njutit av 800 kcal i åtta veckor. Mätta, trygga och framför allt glada! Ja, det är faktiskt sant, alla var så glada i går kväll..
Sötsuget var borta, orken och glädjen var tillbaka, alla hade sakta dalat mellan 7-9 kg på dessa två månader och det strålade om dem, allihopa.
Men det som jag blev helt nockad av själv, var den kommentar jag fick av en av kvinnorna. Hon sa precis när hon kom igår, - jag har bevisat för mig själv att jag kan göra något bra för mig själv. Jag trodde aldrig det var möjligt att gå ned 10 kg, och jag har gjort det! 
Det stämmer så väl på så många kvinnor jag träffar på kurserna och på mottagningen, nämligen att man har förlorat tron på sig själv. Att man inte längre klarar av att minska i vikt, ändra ett beteende och få må bra med sin kropp igen. 
Det man får på köpet är inte bara en smidigare och lättare kropp, bättre blodsockervärden, blodtryck och kolesterol, det är framför allt en återfunnen
självkänsla, och tro på sig själv.
En upphittad självkänsla. 

Vill du också hitta tillbaka din den du var tidigare? 
Jag hjälper dig. 
Kontakta mig här, så pratas vi vid och så letar vi reda på vad du saknar.
 
kram!

 

Läs hela inlägget »

Nu kör jag en ny vecka på Caminon mot Santiago de Compostela!
Har inte datorn med mig och då blir det för pilligt att skriva blogg på telefonen!
Så, följ mig gärna på sociala medier!
FB och Istagram.
Kram!

Läs hela inlägget »
IMG_2476 IMG_2476

Lördag (!) morgon, kl 07:03. Med kaffe, i sängen. 

Detta är ett regelbrott. Blogg skriver man nämligen inte på lördag/söndag.
Utom idag tydligen...


Nåja, livet är ju till för att levas och regler är väl då förmodligen till för att brytas. Iaf denna typ av hemsnickrade regler.
Men å andra sidan, inga regler utan undantag.

Kanske blir det så att det inte finns tillfälle att blogga nästa vecka när jag är ute på Caminon igen. Så min lilla hjärna ser sitt tillfälle... vad vet jag. 
Eller så har jag helt enkelt så otroligt mycket "on my mind" just nu, och det helt enkelt "pyser över". 
Också en möjlighet...

Hur som helst. Håll tummarna idag. Men lite tur så skriver jag på nya lägenheten idag. Med lite tur får jag sedan bo 1-2 år i den sötaste och finaste  lägenheten som jag har lovat att ta så otroligt väl hand om för min underbara värdinnas räkning medan hon är utomlands. Det känns som en gåva och en ynnest alltsammans. 
Och jag är så djupt tacksam. 
Jag har förstått under den tid jag varit "husvill" hur mycket det betyder att ha ett "hus och ett hem" och en trygghet, något att kalla "hemma". 
Mer än vad jag har förstått, faktiskt. 

Efter veckovandringen på Caminon (för tidningen Tara och deras läsare) så är det dags för ytterligare en 8/800 bok som kommer ut i handels efter jul och ytterligare en resa. Denna gång Sydafrika för tidningen M´s räkning och deras härliga läsare.

Är du sugen på att hänga med på någon av deras resor så titta på samlingssidan för alla Bonniersresor, Bonshop.se, där hittar du alla Bonniertidningars resor. 
Är du däremot sugen på att hänga med lilla moi på egen resa till Bodum 27/5-3/6,  2018, så kan du titta och klicka här 

Det finns bara häften kvar av de 12-14 platser som vi erbjuder i detta lilla och exklusiva format. 

När man ligger så här en lördagsmorgon och snart ska hoppa upp och gå ett par timmar, (utbjuden på långpromenad en lördagsmorgon (!) så kan man inte låta bli och tänka på alla välsignelser som omger en. Och allt bra som hänt det senaste året. Så mycket kärlek.
Tänk ändå att lyckas med att landa i en riktigt bra vänskap med exsambon, bara 9-10 månader efter en väldigt sorglig separation. 
Ork och lust till en ny kropp, minus massor av kilon och massor av nya spännande muskler som man har roligt med.
Ett nytt jobb, iaf ett nytt samarbete och förhoppningsvis en ny arbetsplats. Mia Lundin och hennes crew är galet roliga, trevliga och kunniga och det ska bli en dröm som går i uppfyllelse att få jobba med dem. 
Kärlek då? Ja, det finns kandidater. så långt kan man sträcka sig. Fast det är ju också roligt att få "leva livet" i denna ålder... så det är liksom ingen brådska med den saken.
Vänskap! Tänk så mycket vänskap jag mött under detta år. Så mycket glädje, kärlek och nya vänner som verkligen har blivit mycket goda vänner. 
Omtanke! Jag fick nu precis, nu på morgonen ett meddelande om ifall det hande löst sig med mitt boende. Tänk att ni var mer än 150 (!) som var med och delade mitt inlägg på FB, när jag sökte boende...tusen, tusen tack för det. 
Familj. Jag har världens finaste mamma, världens gulligaste son (hoppas han inte läser detta) och otrolig syster och syskonbarn. Vilken välsignelse det är. Ännu mer kärlek och tacksamhet. 

Tacksamhet. En dam skrev på bloggen att man glömmer bort att tacka universum (eller vad man nu tror på för högre makter och krafter) mellan varven. Jag skrev, eftersom jag inte alltid är så himla mild och god... att det glömmer man aldrig. 
Varje morgon när man sätter ned fotsulorna i marken, säga tack, tack, tack, tack.. och tassa iväg på toa. 

Ja, du ser ju själv vilka ord jag har skrivit med fet text. 
Det var väl det jag ville med denna morgon och detta regelbrott. 
Behöver du också sätta dig ned och göra en lista över saker att vara ljublande lycklig och tacksam för, så sitter jag gärna där, tillsammans med dig. 
Hör av dig, boka en tid, så letar vi reda på det, tillsammans. 
Stor kram, trevlig helg, tar jag med mig datorn och hinner skriva så ses vi på Caminon, annars är jag tillbaka här om en vecka. 
Cathrine
​​​​​​​

 

Läs hela inlägget »
IMG_2555 IMG_2555

fredag 22/9, kl 07:29
Borde varit och tränat på Becore kl 7:30, men sover så gott just nu på melatonin och magnesium, så det får bli sovmornar... 


Pang! Plötsligt är du jättehungrig!  Vad hände egentligen?
Är det känslornas sug eller kroppens hunger?


Jag borde ju veta. Min kollega Maria Helander som jag både skrivit en bok tillsammans med och hållit massor av kurser och föreläsningar tillsammans med om just hunger/sug och varför vi blir hungriga på just känslor.

ÄNDÅ händer det fortfarande mig själv. Pang! Så är jag plötsligt tvärhungrig!
Ja, nu finns det iof inget känt sätt att vaccinera sig mot känslor, så det är väl egentligen inte så konstigt, men...

Senaste dagarna har det varit så tydligt. Telefonen ringer och jag får ett negativt besked (om lägenheten tex ) och plötsligt så vill HELA kroppen äta bröd/pizza/pasta, bara sådär. 
Ett besked om att något gått fel eller jag haft en löneförhandling ( som inte gick så bra) om ett arbete, och direkt när mötet är slut, så, Pang! Sitter det där, det där jäkla suget.
Jag är en sk "salt" person, så socker triggar inte mig på samma sätt...
När suget kommer så är det kolhydrater som gäller för min del. 
Och jäklar vad suget kommer...

Nu har jag ju som sagt tur och har jobbat med dessa sug på ett professionellt plan, och till och med skrivit en bok om det, Helhetsmetoden. Men det gör mig inte immun på något sätt. 
Bara med lite större förståelse. 

Igår kväll  var jag trött, ledsen, lite besviken och stressad och direkt börjar min hjärna trippa på pasta med köttfärsssås. Fine, jag kan köpa köttfärs och koka bönpasta tänkte jag. Min hjärna hade så klart heeeelt andra tankar. 
Väl framme i butiken, så döm om min förvåning så hade mitt lilla "skitCoop" runt hörnet ( som normalt sett aldrig har något över huvud taget) fått in grönsakspasta, sk spiraler av morot och kålrot. 

Bra, det tar vi! sa ena delen av min hjärna. Jäkla skit! sa den andra halvan...(för den delen av hjärnan var ju ute efter the real deal, såklart)
Väl hemma så blev det en kompromiss med hälften morot/kålrotspasta och hälften bönpasta, men en klick köttfärssås och massor av kimchi. 
Hela härligheten bottnades med sallad, se bilden, och toppades med lite riven parmesan och lite ringlad chiraschasås. (typ het chilisås).
Helt klart en kompromiss...

Men, det hela handlar ju egentligen om att lista ut vad det är jag äter, och varför jag äter på ett visst sätt.  och framför allt få en förståelse för varför jag äter på ett visst sätt. Med en förståelse också en acceptans och mindre skuldbeläggning och självhat.
Är det på hunger jag äter, eller är det på sug?
Vad hände precis innan jag blev så där tokhungrig?
För det faktum att vi då blir så där tokhungriga när vi blir ledsna, besvikna, oroliga osv, är inte konstigt i sig. Det är kroppens sätt att skydda oss för fara. Inget konstigt i det egenligen. 
Det går inte att fly över savannen på tom mage. Not rocket science där egentligen.
Tricket är här att känna igen att det är ett sug och inte hunger. Då kan man lugnt ( ja, iaf så lugnt det nu går) försöka lista ut varifrån suget kom, och förhoppningsvis förstå och kanske ännu bättre, försöka göra något konstruktivt åt det. 
Istället för att försöka äta upp det!

Behöver du (också) hjälp med att reda ut trasslet mellan hunger och sug?
Kontakta mig så sätter vi oss ned och reder ut det.
 


 

Läs hela inlägget »
2017-06-30 06.33.49 2017-06-30 06.33.49

torsdag 21/9, (sonens födelsedag, tänk att man födde barn för 29 år sedan (!). Nu ligger man här i sängen och dricker kaffe istället. Klockan är 07:12.


Idag firar vi! Jag iaf!
Jag har hittat en lägenhet!!!!
Eller iaf, ödmjukt tackar en högre makt.


Igår var jag ute och gick i många timmar för att vänja kroppen vid kängorna igen. Det bär ju av tillbaka till min älskade Camino igen, nu på söndag. Hög tid mao att dra på sig kängorna och låta kängor och kropp få vänja sig vid varandra igen. (ont i vaderna)
Passade på att fika en en mysig väninna på förmiddagen och vi pratade lägenhet och jag sa för sig själv, hälften till henne, hälften till en högre makt, att "jag kommer vara tacksam för en lägenhet, jag kommer bli glad för en lägenhet, jag har förjänat en lägenhet" osv,... på det viset höll jag på en stund och affirmerade medan vi gick...
Först så ringer en mäklare och visar en lägenhet som man bara blev ledsen av. Sedan sms:ade en kompis och sa, här är ett nummer till en dam, ring henne, nu! Jag ringde direkt och två minuter senare på cykel på väg dit.
Vet du, jag grät när jag stod i farstun till denna fina, fina lägehet för jag visste redan i tamburen att jag skulle bli lycklig här. 
Så, snart flyttar jag till den sötaste och finaste 2,5 i Stockholms centrum, och får stanna länge...

Vad är då vitsen med denna lilla historia för din del, förutom att det är en fin berättelse om att det fungerar med tankens kraft, en tro på ett högre väsen oavsett vad man väljer att tro på, och att man inte ska önska sig något man inte verkligen vill ha, för sannolikheten att man får det man önskar sig är stor!  

Jo, sensmoralen med denna lilla berättelse är faktiskt vad dessa situationer gör med dig, med oss som människor.
Att inte ha en trygghet i livet, ovansett om det är fast jobb, boende eller relation är att det försätter dig i ett sk "ytterläge". Vi är utsatta, vi blir utsatta. 
Vi triggas till att äta på ett sätt som inte är bra för oss, vi sköter inte om oss  på de viset som vi borde, vi blir lättare sjuka pga av att imunförsvaret går ned pga den stress vi är utsatta för. 
Själv så blev jag direkt förkyld, fick hjärtklappning, struntade i mina kosttillskott, drack mer vin än vad jag borde...
Alltsammans för att sänka den stress som kroppen känner. 
Detta är inte enkelt att hantera ens om man vet om alltsammans, inte ens om man känner igen signalerna. Det finns helt enkelt inget sätt att värja sig. 
Själv valde jag att tvinga ut mig och börja gå långt igen, något jag slarvat med under denna period när jag inte varit glad, och oroat mig för min situation.
Tvingade sedan i mig de tillskott jag vet är så bra för mig, och som jag mår så bra av att ta. 

Fake it, until you make it, som Dr Phil säger.....
Så rätt han har. 


Så, om du också behöver en klok Dr Phil/Cathrine vid din sida, så kontaktar du mig så tar vi ett snack och reder ut trasslet i din situation.  Här kan du kontakta mig för ett samtal. 











 

Läs hela inlägget »
2017-08-01 09.35.30 HDR 2017-08-01 09.35.30 HDR

tisdag, kl 07:40. I sängen. med kaffe. På bricka. 
Fortfarande ingen ny lägenhet.


Är du en KK? En krattande kvinna?
En av oss många i denna armé av kvinnor som krattar och krattar och krattar.
i alla andras manéger, utom vår egen?


Jaha, vad menar jag nu då?
Jo, att "kratta i manégen" betyder ju egentligen bara att vi gör massor för andra, men för lite för oss själv. 
Vad händer då i förlängningen när man inte tar hand om sig själv, utan bara ser till att alla andra har det bra, utom vi själva?
Går sönder, såklart. 

Blir feta för att vi inte orkar bry oss. Blir trötta och stela för att vi inte orkar röra oss mer. Får en mängd olika sjukdomssymptom, som högt blodtryck, högt blodsocker (diabetes), förhöjda blodfetter (kolesterol), sover dåligt, går dåligt på toa och mår pyton. 
Någon som känner igen sig, räck gärna upp handen? 

Jag är själv en av dem och står längst fram och håller upp handen i luften. 
jajamänsan, jag tror vi är en hel armé av "duktiga flickor" som lärt oss att det är fint att inte bry sig så himla mycket om oss själva, utan istället fixa och trixa för alla andra istället.
En typisk manégekrattare. 
Vi som hellre äter någon som vi absolut inte borde äta när vi är bortbjudna på fest, bara för att vi är så himla rädda för att vara till besvär. 
Vi som blir klassmammor, trots att vi redan hasar på hörntänderna. 
Vi som glatt räcker upp handen och så himla gärna arrar fester, insamlingar, ordnar resor och fixar biljetter till roliga events.

Vi går sönder. 
Man går sönder när man fortsätter att leva och kratta på de viset. 
Till slut orkar man inte hjälpa någon. Allra minst sig själv. 
Vet du vad de säger på flyget om det skulle bli tryckfall i kabinen?
Ta masken till din egen mun först och hjälp dig själv. Sedan kan du hjälpa andra, dina barn, de som sitter runt dig. 

Så dagens råd, till mig själv inte minst, börja först att kratta i din egen manége, sedan kan du börja hjälpa andra.
Ta först hand om dig. Helst innan du går sönder. 
Träna, ät bra mat, be om hjälp, delegera.
Prioritera (lättaste sagt än gjort) dig själv. 
Lev en bra liv. Då kan du hjälpa andra. Mycket bättre, dessutom. 

Behöver du hjälp med att ställa ifrån dig krattan? hör av dig. 
 

Läs hela inlägget »

måndag morgon, kl 08:20. Sovmorgon. Så otroligt skönt. jag behövde det. Tog extra magnesium och melatonin, och bara sooooov. 
Kaffet står på den lilla brickan från Visby, i sängen. 
Life is good. 


Inser att detta stresspåslag som det innebär att inte ha ett eget boende kommer på sikt att slita på kroppen.Eller snarare, det gör precis det. 
Det sorgligt för alla när  min kompis Eva blev av med sitt hus i Karibien och är tvungen att flytta hem till Sverige, och såklart behöver sin lägenhet, den som jag hyr av henne. Hade hoppats och trott att jag skulle fått bo klar längre än det år som blev, men så är det nu och jag tror på att de högre makterna har något bra i bakfickan åt mig. 
Men vet du någon som vill hyra ur på lång tid, häruppe i mina hoods, på Gärdet, Östermalm eller Djurgården, så hör gärna av dig!
Jag skulle bli så glad och trygg om det löste sig....

Nåväl. 
Jag tänkte att dagens blogg skulle reda ut vad som står på menyn just nu....


Vid årsskiftet fick jag kontakt med den engelske läkaren Michel Mosley, aktuell då med boken Blodsockerkoll.
Vi fick kontakt och jag är nu ensam om i Sverige att få jobba med hans metod. Jag har dessutom givit den ett svenskt namn, 8/800, och  som jag arbetar med i olika former. 
Metoden går ut på att först och främst få ordning på din hälsa. Sänka blodtryck, blodfetter, blodsocker och minska det farliga vicerala fettet runt de inre organen i kroppen. 
Detta händer genom att man som titeln anger, äter 800 kcal under 8 veckor. 
Tricket är att inte vara hungrig eller att kroppen tror att du svälter.
Då går man ned ca 10 kg på denna åtta veckor.
Efter åtta veckor fortsätter man sedan med en medelhavskost som kan innehålla 5:2 dagar eller 8/16, dvs ätfönster. 
Hör gärna av dig om du har frågor på detta.

Jag har just nu kvällskurser två gånger i veckan i denna metod, men du kan självklart komma till mig privat, dagtid och jag hjälper coachar dig genom denna period. 
Jag kommer dessutom att hålla en resa till Bodrum under våren med samma tema, titta gärna på den och häng med, bästa och roligaste veckan i vår, jag lovar. Läs mer här!
Jaha, vad har vi mera då?
Jo! Världens bästa och trevligaste FB grupp. Dels finns det en öppen grupp, tänkt för dig som vill veta med och hänga med andra likasinnande, den heter 8/800 med Schück och Mosley. Dit är du mycket varmt välkommen att joina. 
Sedan finns det även en turbogrupp för dig som verkligen vill köra metoden och där är det fart vill jag lova.
Där är du medlem i en eller flera månader, och tecknar ett medlemskap till en kostnad av 950 kr per månad. 
Är du intresserad av turbogruppen, så kontakta mig här. 

Jag har skrivit två receptböcker till metoden, den ena hittar du på Readly att ladda ned, den andra finns att beställa på Adlibris eller Bokus.
En tredje bok kommer ut i januari.

Såklart kan du höra av dig ifall du är nyfiken på metoden och vill ha någon form av föreläsning, kurs eller matlagning. 
Klart jag kommer farande! Sådan är ju jätteroligt. 
Jag är ute på en hel del sådant just nu och det är så kul att få berätta om något som verkligen fungerar för både vikt - och hälsa. 

Till sist är det klart att jag ska få vara en del av den grupp som Mia Lundin öppnar på Sophiahemmet i januari/februari och jag är så sjukt stolt och tacksam över det samarbetet och medverkan. 
Jag längtar efter ett samanhang och efter arbetskamrater. 

Så, så ser "menyn" ut just nu. Inte för mkt tutande i egna hornet hoppas jag.
Hoppas du har en härlig måndag. 
Själv ska jag snart skutta iväg till det som förr var träningen från helvetet, numera ett måste och en glädje, Becore och de fruktade megaformerbänkarna. Men först en klient! Eller två! 
Cathrine

PS, du vet väl att man direkt mår bättre om man ställer sig i en "powerpose" höftefäst, i en minut!
Try it, you will like it!!!
 
  
 

Läs hela inlägget »
2017-05-25 12.32.23 2017-05-25 12.32.23

fredag kl 06:46,, veckans sista blogginlägg, i sängen, med kaffe. inte en droppe spild. ännu..

Först och främst, för dem av er som följer mig på sociala medier så verkar det som mitt sökande och lägenhetstrasslet håller på att lösa sig. Håll tummarna. 
Men de är ju helt galet hur mycket kroppen påverkas fysiskt när man hamnar i kris och stress...
Så fort jag fick beskedet om att jag skulle bli tvungen att flytta så vände sig magen, bokstavligen upp och ned.. 
Sedan blev jag förkyld och det är helt enkelt kroppens immunsförsvar som går ned. Märkligt ändå hur intimt förknippat allt är. Body and mind. 
Kan vara bra att minnas när man befinner sig i ett ytterläge, att boosta kroppen ännu mer med städjande tillskott...

Flera goda nyheter så här tidigt på morgonen?
Bloggen har fördubblat sig på ett par veckor och nu är ni många som följer mina öden och äventyr. 
Det är roligt och jag är väldigt tacksam att få vara på denna plats i livet. 
- Ny 8/800 bok som vi knåpar ihop under oktober och når er efter jul! (gissa varför? ) Det blir nr 3 av böcker med Mosley och 8/800! Det bevisar ju att det funkar. Hoppas man iaf.
Du vet väl att du snart kan köpa den aktuella boken på Adlibris och Bokus, då de har fått en ny batch på ett par hundra böcker.
- Ny hälsoresa! I vår åker min fina PT kompis Eva Berggren med 12 sköna tjejer (gärna killar också) till Bodrum och ljuvliga lilla Yalikavak för en veckas träning, vandring och matlagning. Såklart kommer fokus att ligga på 8/800!  se mer info här
- Fortsättningsgrupper verkar inte behövas! Det går så bra för alla och alla håller sin nya vikt, och behöver inte komma tillbaka igen! Hurra! Då har jag lyckats.

Hälsa, hälsa, hälsa.. och de tre M:en.
Men det vikigaste och det jag tjatar hål i huvudet på mina kvällskursare, nämligen att fokus för Mosleymetoden och 8/800 ALLTID måste vara hälsa framför vikt.  Varje dag i veckan. 
Genom att äta 800 kcal under 8 veckor så främjar du kroppen att bränna det farliga vicerala fettet som sitter runt organen inne i kroppen.
Du sänker dina blodfetter, du sänker ditt blodtryck och du sänker ditt blodsocker. 
Hälsoeffekterna är så stora och så viktiga för oss. Den minskade vikten kommer långt ned på listan av hälsoeffekter och fokus landar på något annat än vikt. 
Du går liksom ned på köpet,  när du ändrar ditt fokus och satsar på hälsovinster, och får vikten på köpet. 
förstår du hur jag tänker?
Ju mer jag jobbar med klienter och Mosleys metod så förstår jag hur otroligt genial den verkligen är och hur väl det fungerar. 
Fortfarande helt jäkla "blown away" av alla hälsofördelar. och naturligtvis vikten, on top of that, liksom...

Men det måste alltid vara de tre M:en som vi står tryggt och stabilt  på. M som i maten. Inga konstigheter där. Nästa M står för Mindfullness (stavas det så?) vilket egentligen bara betyder att vi måste hitta luckor i vår vardag att stressa ned och vila i lugnet. Lätt att säga, men svårt att få till, jag vet... 
Men det är såååå viktigt. Återhämtning. Annars brinner vi upp. Vi blir innebrända, utbrända... 
Det tredje M:et är naturligtvis..... tada! Motionen!  So sorry, men vi måste faktiskt ut och röra på oss!   Boka tid med dig själv minst 3 ggr/vecka för kondition, styrka och smidighet. Det  räcker liksom inte med att hasa runt huset med hunden...
Inte heller enkelt. Men dödsviktigt (!).

Nu tänkte jag inte tjata mer hål i huvudet på dig, utan istället bara passa på och önska dig en trevlig helg, 

Kan ju heller inte låta bli att säga att för dem av er som följt mina upptåg på Tinder, så kan jag bara säga en sak, Tinder delivers...Big time. :-)
Jo, Tinderdejten och jag var ju på After Dark i går och tittade på Christer Lindarw... Så jäkla bra, roligt, fyndigt, fullt av humor och självdistans! Unna dig, unna dig en kväll full av skratt, igenkänning, tårar, glädje, eftertanke och tacksamhet. 
Kort sagt. Gå och se!!!!

Här kommer något mysigt att tugga på under helgen! 
Cathrine

Blåmusslor med fänkål och citron

All mat som går att ”plocka med” är bra, sådant som tar tid hinner ge en bra mättnad. Där ligger ju blåmusslor otroligt bra till, mycket plock och pyssel och fantastiska smaker. 
Här får musslorna koka med strimlad fänkål, ett par droppar citron eller vitt vin och en skvätt lantbuljong. Alltsammans ger en otroligt bra buljong med massor av musselsmak. 
Toppa med fänkålsgrönt. 

1 portion

ca 400 g färska musslor ger cirka 200 g musslor utan skal
1 fänkål
1 citron
½ dl vitt vin
2 vitlöksklyftor
1 tsk olivolja
1 dl lantbuljong

Borsta musslorna väl, skölj av dem och se till att de är ordentligt stängda från början. 
Grovstrimla fänkålen och hacka vitlöken. Fräs alltsammans i olivoljan utan att det tar färg. Dela citronen i klyftor. Tillsätt musslorna och citronklyftorna, rör om, häll på vin och buljong och låt koka upp. Sänk värmen och koka alltsammans under lock i ca 5-6 minuter eller tills alla musslorna har öppnat sig. Skaka kastrullen ordentligt så musslorna får plats att öppna sig. 
Smaka av buljongen och toppa med fänkålsgrönt. 

150 kcal
 

Läs hela inlägget »
IMG_2461 IMG_2461

kl. 07:58, inte fullt så tidigt, jag är lite förkyld och behövde vila. 
Lägenhetsstressen drar ned immunförsvaret...
Idag blev kaffet supergott, och inte har jag spilt heller. Ännu..


Ja, nu har det gått sju månader sedan jag bestämde mig för att ta tag i livet och hälsan. Valde livet och hälsan. Och fick liksom livsglädjen på köpet.

Eller snarare sonen gjorde det valet åt mig. Han var nog mitt pannben i början när jag inte hade något eget.
Kanske inte när det gällde maten, men helt säkert träning och framför allt vandringen. 
Och helt klart livvstilsvalet. och det kommer jag vara honom tacksam för, resten av livet.

Nu har jag varit hos mig kardiolog, hjärtläkare, (jag har högt blodtryck och ärftlighet för dåligt hjärta) och tagit nya prover och fått en väldigt utförligt ultraljud på hjärtat. 
Miin underbare läkare Morteza Rohani som jag gått hos i många år, först på Stockholm Heart Center och nu på hans egen praktik i Solna, satt tyst en lång stund och tittade på mina provsvar. Sedan skrev han ut dem, plus de prover jag tog för ett år sedan och satt sedan tyst en lång stund till och tittade på mig..
- Det här är inte provsvaren från samma människa, sa han till slut. Du har sänkt och förändrat/förbättrat ALLA  dina värden. Allt är perfekt. Ultraljudet på kranskärl och aorta är helt perfekta. Vad har du gjort egentligen? Detta är ju inte möjligt. 

Mitt hjärta svällde av stolthet. Stolthelt och tacksamhet för den kroppsdel jag inte trodde att jag hade. 
Ett pannben.
Sju månader tog det. Först Mosley och 8/800 i fyra månader, minus 10-12 kg. Sedan en jäkla massa träning och åter träning. 
Maten har idag blvit ett medvetet val. jag uteslutet fortfarande sådant som jag vet att kroppen inte mår bra av. 
Grejer är att  det är möjligt. Jag fyller 60 år nästa år, och det är möjligt att på 6-7 månader förändra sitt liv. 
Kan jag göra det, så kan du göra det. 

Allt är möjlig. När du väl bestämmer dig. OCH fokus MÅSTE vara på hälsa, inte vikt. 
Genom att äta och leva på detta vis så sänker du ditt blodtryck, sänker dina blodfetter, sänker blodsocker. I mitt fall så sänkte jag öven mitt TSH och kunde därför sluta med rävgiftet Levaxin. 
Det handlar om hälsa och att välja livet. Sedan kommer vikten som en bonus. 
Och glädjen. 

Och att bli friskare, piggare och gladare på köpet. 
Vill du också hitta ditt pannben och har bestämt dig för att unna din en frisk kropp, så hör av dig. Jag hjälper dig dig! Hela vägen. 
Här når du mig.






 

Läs hela inlägget »
IMG_2427 IMG_2427

tidigt, tidigt på morgonen, vid 5-tiden...
kaffet på brickan i sängen, havremjölken slut. 


Jag trodde allt var lugnt. Boendet skulle vara fixat i minst 6 månader till, och jag mådde så bra, trivdes så bra i "min" fina hyrda våning.
Men så kom stormen Irma och min kompis som jag hyr av blev av med sitt hus i Karibien och är tvungen att flytta hem till Sverige. Och då åker jag ut. 
inget konstigt. så måste det ju bli. Men inte så kul. 
Nåväl, jag har tre månader på mig och det SKA lösa sig.... det kommer att lösa sig. 

Rolig helg som gick. Tomat Ledin på Cirkus. Goda middagar, Nya vänner. Ny Kärlek.  Life is good. 
Studiehelgerna med Mia Lundin och hennes trappra gäng fortsätter och i helgen duvade hon oss i kvinnors hormoner och hela detta spännande område. 
Jag börjar ju genast att berätta om allt nytt och roligt jag lärt mig av henne, för mina deltagare på kvällskurserna. Så i går fick måndagsgruppen en hel timme hormonkunskap och samma sak  väntar gruppen på onsdag.
Är du också nyfiken på detta så kontaka mig, boka en tid så kör jag den för dig också! 

För övrigt så är väl livet just nu "little all over the place" precis som den umärkta teckningen jag lånat från Mia Lundin. 
Många bollar i luften och många olika projekt som ska balanseras samtidigt. 
Detta är en situation som jag tror många kvinnor känner igen sig i. Vi ska vara tusenkonstnärer och både vara den perfekta mamman, perfekta kollegan, perfekta väninnan, perfekta värdinnan, och den sexiga och bästa älskarinnan...
Det tar på krafterna...
För min del så märkte jag det direkt när man befinner sig i ett ytterläge så är man mer mottaglig för infektioner eftersom kroppens försvarssystem ligger nere. Det resulterade direkt i en liten snuva. Inget att oroa sig för men inte ett dugg konstig.
Om din kropp inte heller uppför sig som du tycker att det borde, eller inte heller är så snäll, tålig och följsam, så kan jag förklara för dig hur det fungerar. 
Bara genom att förstår hur vi kvinnor fungerar så brukar det släppa en hel del. Får man dessutom lite extra stöd för att supporta kroppen i form av rätt och stödjande tillskott, så är man snart på banan igen och i full fart!
Behöver du hjälp med det, så hör av dig här. 

Jag har varit hos min underbare hjärtläkare och nu fått svart på vitt hur detta år med hjälp av Mosley, 8/800 och  tillsammans med en föändrad livsstil har påverkat mina provsvar.
Imorgon ska jag berätta vad jag fick reda  på!!!!
 

















 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

torsdag och veckans sista blogginlägg. kl 07:35, kaffe i sängen (numera alltid på liten bricka) Det var (r)oligare förr..

 Dagens tankar blir kortfattade för jag måste ut en sväng på Djurgården, jag har gått på tok för lite senaste dagarna.
Men jag återkommer hela tiden till samma mening, och det är det faktum att det känns så tryggt att jobba med läkare!
Alla säger nu samma sak, och det känns så skönt.
 
Både i mitt samarbete med Michael Mosley och metoden 8/800 och framför allt i det arbete jag har framför mig, tillsammans med Mia Lundin på hennes nya klinik HerCare i Stockholm (Sophiahemmet).
Alla har samma budskap.
Det är slut på det jag kallar "hittepå" dieter och annat dumt. Jag har ju visserligen alltid hållit mig till någon form av  liberal LCHF variant men blev ju helt såld på Mosleys metod när jag läste hans bok Blodsockerkoll.
Nu på morgonen läste jag ett delat inlägg på FB om hjärnforskaren Martin Ingvars medverkan i  SVT Plus som sänder igår kväll. Kolla på SVT Play. 
Han säger samma sak. Skippa sockret, ta kommandot över din hjärna!
I love it. 
Kloka, begåvade, pålästa, moderna, orädda läkare som vågar ställa sig upp och ifrågasätta vården och de rådande rekommendationerna idag.
Kan ni fatta att de svårt cancersjuka kvinnorna jag träffade härom kvällen inte får några som helst råd eller tips om hur de bör äta för att minimera riskerna med cancer...

Jag tänker också på min skogskloke gynekolog Stein Olsen som för många år sedan sa till mig att både han och hans fru för många år sedan skippat alla kolhydrater och äter en LCHF inspirerad kost. Det han brukar säga till sina patienter ( fast han egentligen inte får) är ju att de återkommande svampinfektionerna och urinvägsinfektionerna lätt går att undvika om man lägger om kosten. 

Fler och fler läkare vågar nu resa sig upp och ifrågasätta de gällande kostrekommenationerna och våga stå för en kolhydratreducerad kost, bättre fettkällor, mer näringstät mat som du håller dig frisk, pigg, stark, glad. Sänker dina blodfetter, sänker ditt blodtryck och ditt blodtryck..
Och på kuppen går ned i vikt.

Receptet är enkelt. Skippa "fluffet". Ris, pasta, bröd, potatis och alla former av socker (fruktsocker, laktos (dvs mejeri). 
Ät dig trygg och mätt på ljust kött, fisk, skaldjur, väldigt mycket grönsaker i alla former.Gärna mer råa grönsaker.  Syrad mat. Hellre kokt än stekt. 
Välj bra fett i måttlig mängd. 

Behöver du mer med att välja rätt och tänka rätt, så hjälper jag dig gärna!
Här når du mig. 





 

Läs hela inlägget »
2016-08-29 21.27.36 2016-08-29 21.27.36

onsdag, kl 06:38, i sängen, med kaffe på liten bricka bredvid mig.

Förs och främst så får vi nog börja med ett litet glatt HURRA så här på morgonkvisten ( eller när du nu läser bloggen) för vi har nämligen passerat 600 läsare/följare varje dag! 
Det är mycket för mig iaf, som aldrig blogga tidigare och tycker att det tidigare varit såååå tråkig.  


Idag ska bloggen handla om att "ta sig i kragen". Och hur meningslöst det kan vara...
Jag är inte ute mycket på föreläsningar längre. Frågar någon så kommer jag såklart, men det är det inte så många som gör längre. Och det tycker jag är ganska skönt, det räcker utmärkt med mina egna kvällskurser. 
Nåväl, igår kväll var jag på något så behjärtansvärt som en förening för cancersjuka kvinnor. 
Vilken tur att jag hade som tackade ja till detta, vilken kväll det var! Man hade kunnat skära den goda stämningen med kniv (!) så tät och fin var den. 
Jag pratade på in och utandning i 2 timmar om det jag brinner för, den goda näringstäta maten och hur man bör äta, vare sig man är friskt, eller som i denna tappra damers fall, ganska sjuka.
Det visade sig att intresset för var jättestort och vi hade kunnat fylla en jätttestor hörsal för mängder av kvinnor hade hört av sig till sin förening, men inte fått plats.
Det finns nämligen, fick jag lära mig igår kväll, ingen hjälp att få i vården när det gäller mat. " ät som vanligt och unna dig det du tycker om, ät glass", säger vården.
Istället för att  milt och klokt berätta att socker göder cancerceller...

Efter föreläsningen kom en kvinna fram till mig och tackade för ett bra snack, och suckade sedan lite uppgivet för sig själv, och sa tyst " jo, man borde väl ta sig i kragen, rycka upp sig och göra något åt maten/vikten/kroppen"
Nä, sa jag, är det är väl tillräckligt många andra där ute som tar oss i kragen och ger upp uppsträckningar för både det ena och det andra..
Borde vi inte ta oss själva i handen istället för att ta oss i kragen? 
Ibland är vi verkligen våra värsta fiender istället för att vara den vänliga vän i viken man borde vara. 
Inte banna, bara klappa. Klappa fint på sig själv. 
Snällt och milt  förklara för mig själv att jag förstår varför jag hamnat där jag är, och om jag bara försiktigt tar mig själv i handen, så ska vi tillsammans göra något åt det. 
Göra något bra för mig själv. Något jag mår bättre av på sikt.
Hand i hand med mig själv.  

Behöver du också någon att hålla i handen , eller någon som kommer och berättar hur man enkelt kan må bättre, blir friskare, starkare och piggare med hjälp av bra mat, så hör av dig. Här.  







 

Läs hela inlägget »
2017-08-11 23.23.35 2017-08-11 23.23.35

tisdag 5 september, kl 07:03, i sängen, med kaffe (på liten bricka numera)

 Armarna är som värkande stockar! Jag gick på kickboxning i helgen (förutom den vanliga träningen från helvetet, som inte är det länge).
Jäklar, vad ont jag har i musklerna i armarna. Aj!

Vid 59 års ålder borde man ju veta bättre... men inte jag! 
Jag har ju, till min egen stora förvåning) blivit som Pippi, det här var ju roligt, det har jag inte gjort förut, det måste jag pröva! 
(jag menar, vad är egentligen det värsta som kan hända om man prövar något man inte gjort förut?, att man får roligare än vad man har haft förut, kanske?)

Som att tatuera sig som exempel. Se bilden. Vem hade trott att jag skulle komma hem efter 80 mil och 5 veckors vandring och plötsligt känna att en stiliserad pilgrimsmussla på insidan av armen är det absolut enda jag inte kan leva utan? Otippat för att vara jag, det kan jag lova....
Men helt nödvändigt. 
Det var ju just dessa musslor som hela leden till Santiago var skyltade med, det var med hjälp av dessa vi navigerade och hittade rätt, det fanns ju inga skyltar.
Så, helt logiskt (om du frågar mig) så kan man ju behöva lite navigationshjälp inför framtiden tänker jag...

Jag var ute och cyklade härom dagen och insåg att jag verkligen i grunden förändrats i min personlighet, om det nu är möjligt i denna ålder. (jo, jag vet att jag har en noja över åldern, men det kommer gå över så fort jag fyllt 60. Hoppas jag)
Lyckokänslan var så intensiv. Jag bestämmer helt själv. Jag har byggt mig en stark kropp som klarar av så gott som allting.  
Det är så sjukt härligt att få bestämma själv. Jag som alltid levt och velat vara i relationer är plötsligt så spudellycklig över att vara själv. 
Äta själv, cykla själv, bestämma själv...
(jag bestämde härom dagen att jag ska åka till Indien i januari och meditera (bara så där). 
Jag har släppt sargen. Och allt är plötsligt så sjukt roligt.

Jag och bästa väninnan C var på bartömning på Fiore, mitt favvoställe, nu i söndags. Det jag älskar mest med det stället är det faktum att det är förgängligt. Det vill säga, stänger på vintern och därmed inte finns tillgängligt jämnt. 
Det faktumet är nog det jag gillar mest. 
Fiore är ändligt. Det tar slut. Det är en färskvara. alltså måste man vara och njuta medans det finns, sedan är det slut. 
Precis som livet självt, sa min skogskloke vän P. 
Min poäng är, lev nu, ät på ditt favvoställe NU, träffa dina favvokompisar. Lev livet. 
Åk till Indien. typ.

Eller följ med mig och den ljuvliga lilla Fru Berggren, min PT och mycket goda vän, när vi i vår åker på hälso och träningsresa till fina Yali utanför Bodrum.
Vi har hyrlånat en superfin villa som tar 16 bäddar. Ägarinnan M, finns på plats och leder oss bland annat i yoga på taket på morgonen. Sedan löper de fem dagarna på med träning, vandringar, utflykter, båtresor, cykelturer, och matlagningskurs på kvällarna. Fokus blir ju på min 8/800 Mosleymat. 
Hör av dig till mig för mer info, priser och annat... 

Vill du också  få  hjälp med att släppa sargen, hör av dig. 






 

Läs hela inlägget »
2017-03-24 12.25.57 2017-03-24 12.25.57

Söndag 14:17, med kaffe vid köksbordet


Med Bruce Springsteen på högsta volym och hans ljuvliga Hungry heart...
"Everybody has got a hungry heart"... alla har ett hungrigt hjärta.


Sedan jag gjorde ett FB inlägg för ett par veckor sedan har jag fått otroligt mycket feedback på det faktum att det faktiskt inte är ett dugg skämigt att dejta på nätet och befinna sig på dejtingsajten Tinder. 
Alla har nämligen ett hungrigt hjärta...

Jag pratade igår med en mycket god vän, och hen hulkade i telefonen över det faktum att kärleken hade svikit och hjärtat var i tusen bitar, och hur ont det gjorde. Hjärtskärande ont, och så sorgligt att höra utan att kunna göra ett skit. Utom att bara lyssna.
Hur sorgligt det var att vara ensam igen och stor önskan till en tvåsamhet var. 
Jag vet så sorgligt väl hur hen tänkte. Jag har ju själv suttit där och hulkat över det som inte blev, sörjt över det liv jag så gärna hade velat ha, men inte fick. Iaf inte med den person jag hade hoppas att få det med.
Att sedan en högre makt hade ett helt annat och mycket bättre liv och "state of mind"  i  beredskap åt mig kunde ju inte jag veta då. Hur skulle jag kunna det?

Jag var ute en sväng i går kväll med en ny väninna som jag är väldigt glad över att ha träffat..  Tillsammans har vi en märklig energi som jag inte stött på så många gånger i livet och det går liksom radiovågor ut från oss och vi är, seriöst inte, ensamma en sekund! Det är liksom svart av killar/män som plockar upp på vår vibe... Konstigt, men sant. 
Roligt. 
Hur som helst, så drällde vi in på hennes stamstället fem i 12, (det stänger 12) och såklart öppnar de en flaska till stammisarna. (lucky me, som får hänga på). På detta ställe, och på väg att bli utslängda var även tre killar. Väldigt trevliga och ganska halvkända. Den mest kända av dem kastade sig ( med all rätta) över min kompis, så jag gjorde en liten detur för för att prata med de två andra. Det visade sig att båda hade varit på just detta ställe med ett flertal Tinderdejter. (undrar egentligen varför man väljer ett såpass litet och personligt ställe?)
Den ene var otroligt öppen med sitt dejtande och den andre ville inte ens låtsas om att han var aktiv på Tinder. ( alla är det, för övrigt.  iaf om man är singel. En del andra också  för den delen, men det hör ju inte hit...) 
Men när värsta skämigheten lagt sig så hade vi ett bra samtal om vad man letar efter i vår ålder och vad som kan vara "ett kitt" mellan två människor  när de naturliga och stora gemensamma projekten som barn, villa, vovve och volvo inte finns längre...
Och inte kan vi få barn heller.  Inte vi kvinnor iaf. 
Det sista Romantikern hann säga innan vi bryskt blev avhysta var det som fastnade i min skalle. 
- Jag letar efter min soulmate. Jag vill träffa en kvinna som "kan ta mig ifrån" Tinder. 
Ganska fint, faktiskt. 
För vi har alla ett hungrigt hjärta. 


Behöver du också någon att prata med?
Jag lyssnar gärna. Kontakta mig här. 












 

Läs hela inlägget »
2017-03-06 11.14.50 2017-03-06 11.14.50

torsdag, 31 augusti, kl 06:06. 
Kaffekoppen på trygg plats på lilla brickan jag köpte på Gotland.


Idag tänkte jag skriva om hud och varför det är så viktigt med beröring.
(hade tänkt skriva om bajs och magen, men väntar med det till nästa vecka. Ok?)
 Illustrationen är ett par år gammal och kommer från en kalander jag var med i för ett par år sedan, för 1.6 miljonersklubben. Hur jag kom på tanken att sätta på mig Camilla Thulinunderkläder och kockrock är idag för mig ett stort mysterium, men då verkade det fullständigt logiskt. Miljön är salig Cuckoo på Artillerigatan, mitt dåvarande vardagsrum vid den tiden. 
Nåväl.
Tanken är nu att det ska handla om det härliga hormonet oxytocin som skapas vid beröring och som får oss att må bra. Den minskar rädsla, aggresivitet, stress, ångest, depression och smärta och hjälper oss att stärka relationer.
Detta glädjehormon utsöndras vid beröring, vid förlossning, när vi får massage, när vi kramas och när vi känner hud. När vi blir berörda, kort sagt.
Nyckelordet för att kroppen ska dra igång sin oxytocinproduktion är tillit, så snart vi får kontakt med någon vi känner värme, känsla och förtroende för och vill oss väl, så startar kroppen mekanismer.
Hormonet påverkar hjärnan som i sin tur triggar igång våra belöningssystem, serotonin och dopamin, våra lyckohormoner. 

Ganska härligt, eller hur?

Vi vet av sorgliga studier att små barn, de små barnhemsflickorna i Kina kunde dö i brist på beröring och den lilla flicka som låg i sin spjälsäng närmast dörren och lysknappen och därför fick en klapp på huvudet hade större chans att överleva - tack vare den lilla beröringen. 

Små barn blir lugna och somnar när de blir upplyfta och burna, vi vuxna gillar att kramas och när man har träffat en ny människa som man tycker om vill man gärna bli kramad och gosad med. 
Beröringen förstärker vårt lyckotillstånd. Och bekräftar det vi känner. 

Jahaja, säger du... vad hjälper det mig då? Här hemma är det bara en sur gubbe som verkligen inte vill pussas, eller kanske lever man själv och då blir det verkligen inte mycket av den varan...
Nä. Helt sant. Då får man lov att skapa den själv. Både genom egen beröring, att smeka och smörja sig själv med bra kräm/olja. Jag går över hela kroppen varje dag med kokosolja eller bioolja från Apoteket. ( du vet väl den där superoljan som hjälper huden att  hålla sig ung och spänstig?)
Det hjälper också att ta regelbunden massage eller helt enkelt att kramas. 

Jag var på en date i förra veckan med en härlig man som tillbringat en hel del tid i Indien och även studerat på Baravara här i Sverige. 
Vid vårt första möte så fick jag en härlig lång kram, av en fullständig  främling. Inget sexuellt eller opassande, bara mycket varmt och vänligt. Det satte tonen för vårt samtal och promenad och jag kände värme och tillit. 

På mottagningen försöker jag också passa på att krama mina klienter så fort jag kommer åt (!). Jag håller gärna i arm eller axel när klienten går och försöker om det är lämpligt att få någon form av kroppskontakt på ett bra och passande sätt. 

Jaha, vad vill jag då komma med detta?
Well, egentligen bara hur bra man kan få sig själv att må, bara genom att låta sig beöras och hållas i. Det behöver verkligen inte vara av någon som helst sexuell karaktär även om det också är väldigt roligt naturligtvis, men en vänlig kram eller beröring räcker så gott. 
En lååång kram hälsar Anette, minst 20 sekunder ska kramen vara!!!
Och man mår så bra. 

Vidare så ska jag nu trotsa regn och rusk och bege mig till duktiga näringsterapeuten Marlene Gustawsons mottagning på GI boxen och prata om min egen hälsa.  Det ska bli spännande, eftersom jag gjort detta regelbundet under många år och både jag och Marlene är mycket nyfikna på hur det står till och har något förändrats över tid och med den livsstilsförändring jag har gjort senaste året. 
Är du nyfiken på mer om det så kontakta mig gärna!

Mer då?
Ja, nya kvällskursen sparkade igång igår kväll, tio nya härliga kvinnor som kliver på detta roliga 10 veckors tåg mot bättre hälsa och må bra.
ikväll är det dags för en grupp tjejer som börjar en Steg 2, Fortsättningsgrupp i 8/800 där vi fördjupar oss i enskilda frågor i detta ämne. 

Ha en bra torsdag! 

















 

Läs hela inlägget »

onsdag kl 06:44. sent, för att vara mig, men jag märker att jag blir seg i huvudet av magnesium. måste ta det tidigare på kvällen...
Löst mitt kaffepyssel, tar med en liten bricka och ställer koppen på istället. Jag är ingen McGiver precis...suck. 

Funderar just nu väldigt mycket på det där med att våga släppa sargen och en gång för alla få fokus på hälsan istället för vikten. JAG VET att det inte är enkelt men det måste f-ing gå! Jag ger mig liksom inte förrän alla fattat!

Vi måste helt enkelt få ett nytt fokus. Jag äter rätt, jag tränar rätt, jag lever rätt. Jag är min egen väg.
Vikten är en bonus på det. En bekräftelse på att det jag gör är rätt. 
 
Jag träffar hundratals människor som söker sig till mig för att gå ned i vikt. För det gör man ju onekligen om man följer Mosleys och min metod och äter 800 kcal under en period. 
Inga konstigheter med det. 
Men det jag ständigt predikar och kommer fortsätta att prata om tills jag är blå i ansiktet är det faktum att den viljan och önskan måste komma ifrån perspektivet hälsa. Inte vikt. 
För Dr Michael Mosleys metod går ut på att primärt få ordning (läs sänka) sitt blodtryck, blodsocker och kolesterol (blodfetter). Vikten blir sedan en ad on effekt på det.

Med denna livsstil följer naturligtvis även en nedskärning av alkohol (ett glas rött vin är 120 kcal) och även det påverkar ju vår hälsa och välbefinnande.
Det är så roligt att se mina klienter, de som går på kurserna, efter 2-3 veckor är de så rosiga och friska om kinderna och det hänger till viss del ihop med mindre alkohol, men självklart även maten.
ALLA ser piggare ut, alla ser friskare ut, alla mår bättre. 
Klart att de är glada om de dessutom kan röra sig mer och orkar mer då kroppen slipper släpa runt på de där extra kilona som tynger ned.  

Fast sedan kommer vi till en bit till som jag inte hade med från början, nämligen glädjen. 
Jag har inte riktigt processat klart detta faktum och tar självklart tacksamt emot input från er. Vad är det med denna livsstil som gör människor så glada?
Ökat näringsintag? Det faktum att vi gör något positivt för våra kroppar och skickar signaler till hjärnan om detta? Att jag gör mig själv gott? 
Är denna kost en ren "brain fuel" mat för hjärnan? 
Jag vet faktiskt inte. Men jag ser ju hur jag mår och hur de som gått kursen mår.
Happy, liksom. 
Jag vet att min Caminoupplevelse adderar till lyckan, men det är lika mycket kosten, som den upplevelsen. 

Nåväl. Mitt inte så himla enkla budskap är därför, våga vägra banta. Inte en bantingskur till, inte ett pulver till, inte en kur till, inte en metod till! Våga vägra banta en gång till. Försök istället att satsa på en livsstil för livet. En hållbar livsstil, som faktiskt funkar. Själv är jag nu viktstabil sedan januari och mår så bra och orkar träna massor. 
Tricket är att satsa på en näringstät kost, packad med massor av grönsaker, grönsaker, grönsaker, samt lite fett och protein. Undvik ris, pasta, bröd, potatis, socker och helst även mejeri. 

Försök istället att bygga för det goda livet. Bygga din kropp för en bra framtid. En kropp som håller sig frisk, pigg, stark, glad. En kropp som inte gör ont, för vi slipper sådan mat som gör kroppen illa och gör att den värker och gör ont. 
En kropp som gillar att träna, en kropp att hålla sig ung i, länge och bli gammal i på ett bra sätt. 
 
Innan du börjar ruska på huvudet och himla med ögonen så säger jag direkt, det är inte enkelt. Inga varaktiga förändringar är enkla i början. Vi klarar av det under tidsbegränsade perioder för då tror våra hjärnor att de snart ska få äta som vi gjort tidigare. 
Hu så hemskt om jag inte får äta sushi och pasta och söta efterätter mer i mitt liv...
Det får man visst det. Fast inte hela tiden. 

Så, nu ska jag sluta predika. 
(jag blir faktiskt väldigt trött på mig själv mellan varven.)
Jag har jagat ut en väninna på Djurgården och hoppas att hon orkar långa rundan. 

Just nu planerar jag för uppstarten av ytterligare en kvällskurs. 
Det är just nu väntelista, och jag tror att jag drar igång en kurs på tisdagskvällar.
Sedan är resan till Yalikavak utanför Bodrum spikat och vi reser 25/5-3/6 nästa år.
För mer info och annat som du vill fråga om, klicka här!
Stor kram och trevlig onsdag!
Cathrine 

















 

Läs hela inlägget »

Tisdag, kl 06:16. kaffe på hyllan, det kommer att behövas eftersom jag bokade träningen från helvetet kl 07.30 vid något mycket sinnessvagt tillfälle...
Här bredvid ser du bild från träningen som kallas för Becore, kolla gärna deras hemsida, www.becore.se. 
jajamänsan! 
Det är precis så svårt som det ser ut att vara!


Jag ska fatta mig kort idag eftersom den nya layouten på sidan är så himla snygg, men jag ser inte vad jag skriver för alla linser och bönor...
(så om det är mer felstavat än vanligt så beror det bara på att jag faktiskt inte riktigt ser vad jag skriver..
Fast det är tydligen bara jag som ser grönsakerna när jag skriver, den färdiga bloggen är fortfarande vit..
Detta måste vi nog fixa idag.

Happy 1.
Ville egentligen bara berätta att det går framåt med nya kliniken och glädjen att få jobba tillsammans med Mia Lundin och hennes otroliga crew av läkare, barnmorskor, terapeuter och gynekologer är stor. Jag är så ödmjukt glad och tacksam för denna unika möjlighet och härliga korsbefruktning av skolmedicin och komplementärmedicin. 
Vi planerar att öppna nya kliniken Her Care i början på nästa år i Sofiahemmets lokaler. 

Happy 2.
Vidare så rullar nu två kvällskurser i 8/800 och onlinegruppen är i full gång med ett gäng härliga tjejer som under en månad betalaren mindre summa summa för en sluten onlinekurs på FB. Väldigt roligt. 
Trycket på den nya metoden 8/800 är stor och det är så himla roligt att få följa män och kvinnor som bestämt sig för att ta tag i sin hälsa och vill förbättra sina blodvärden, blodtryck och blodsocker. 
Att man på köper dalar med ca 1 kg i veckan är en sk add on effekt. 
På kvällskursen har jag just nu en tjej som gått ned 5 kg på två veckor och äter så mycket mat på 800 kcal genom att vara smart och utnyttja de råvaror som innehåller små mängder kalorier och tänka rätt!
Ett lysande exempel på det är det hon berättade i gruppen igår. Hon var på kräftskiva i helgen och där bjuds riktigt på hemlagade Västerbottenspajer, nybakat doftande bröd, och naturligtvis härliga desserter till efterrrätt. 
Min klient hade i förväg bestämt sig för att bara äta kräftor och "loggade" i förväg in den mängd kräftstjärnar hon skulle äta och höll sig till det.
Nästa dag, trygg och säker efter sin "enligttplan" lyckade kväll, så testade hon att "logga in" räkna ihop den mängd kalorier hon skulle fått i sig om hon ätit som hon skulle gjort tidigare på en kräftskskiva och kom upp i ganska uppseendeväckande siffror, nämligen nästan 4.000 kcal, på en vanlig kräftskivekväll...
Både jag och gruppen blev ganska bleka om nosen kan jag säga...

Nu ska jag hoppa upp och leta reda på lite rena träningsgrejor och skutta iväg till träningen från helvetet. Jag vet detta helt säkert då det är Tony som är ledare för detta pass, och hans upplägg är inte att leka med...
Men gissa om jag kommer bli glad och stolt efteråt när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt!
stora tisdagskramar från grönsakslandet!!!










 

Läs hela inlägget »
2016-06-23 12.58.27 2016-06-23 12.58.27

fredag 25 augusti, kl 06:18.
Kaffet står på hyllan. Håll tummarna. Lakanet är ju trots allt rent och nytvättat...

 

Det går fort nu. Det är väl det enda man kan säga just nu...
Hela 8/800 rörelsen som jag skapade där i vintras på Mallorca, under den där filten när jag var så ledsen. Den flyger nu..

Ja, ni minns ju. Ni som varit med från början...
Nu finns det redan två böcker, stort tack till Expressen för det. Hoppas bara att de fattar att den redan tagit slut på Adlibris. Just nu skickar jag ut av de få ex jag själv har till dem av er som hör av er.
Igår gjorde jag en sk livesänding med Expressens stora hälsosajt Hälsoliv. Det gick jättebra och jag tror att jag fick en möjlighet att berätta om 8/800 och alla dess hälsofördelar, vid sidan om vikten. Och det är hela tiden min ständiga käpphäst. Det är ingen idé att försöka gå ned i vikt om inte hälsan är i fokus. 
Punkt.
Det finns också en numera ganska stor grupp på FB som är gratis, och där hjälps alla åt med tips, idéer och pepp till varandra. Det är den snällaste, vänligaste och varmaste grupp jag någonsin sett på FB. Är du ännu inte medlem så är du varmt välkommen till "8/800 med Schuck och Mosley". Ansök så släpper jag eller Karoline in dig! 
Sedan har jag sedan en dryg vecka (två veckor på måndag) sjösatt en betalplattform på FB, en sluten hemlig grupp för en mindre grupp som aktivt jobbar med vikt och hälsa i fokus. Där får man en personlig coaching varje dag, svar, tips, pepp, bild, filmsnuttar. Där kan du vara med per månad. Du betalar en mindre summa för en månads medlemskap. Nytt och spännande. iaf för mig. 
Sedan är det ju kvällskurserna här på mottagningen och där finns det en plats på den grupp som börjar på onsdag i nästa vecka. 
Nästa vecka sjösätter jag dessutom en Fortsättningsgrupp för dem som gått hos mig tidigare. Där finns det också platser kvar.

OCH NU! Äntligen blir det en resa igen!!!
Jag och min underbara vän och PT Eva Berggren( det är vi två på bilden)  planerar nu en 8/800 resa till ljuvliga Yalikavak i Bodrum nästa år, i slutet av maj!
Det blir en vecka av härlig mat, underbar miljö, fantstisk träning och roliga upptåg. Den resa vi gjorde dit förra året är nog det bästa jag gjort när det gäller hälsoresor. 
Jag är såååå lycklig att få åka tillbaka till denna magiskt vackra och inspirerande plats!
Vi ska laga nyttig och rolig 8/800 mat tillsammans. Träna i lagom takt tillsammans, yoga på mornarna med vår härliga värdinna Margareta och göra utflykter, en dag med cykel, en dag på båt. osv. 
Så jäkla kul helt enkelt!
Så, är du nyfiken på något av mina alla 8/800 projekt eller vill påbörja din egen vikt och hälsoresa, så kontakta mig så sätter vi igång! Genast!
Stor kram och trevlig helg!

Själv ska jag på nästa kurs i regi av Mia Lundin nu i helgen och känner mig visserligen otroligt stolt, glad och tacksam över möjligheten att få vara med i hennes grupp inför uppstarten av kliniken HerCare för kvinnlig hormonhälsa. 
Men också en gnutta sliten, för det är mycket jobb och lite för lite "hopp och lek just nu" Eller bara sova...

Dessutom för dem som undrar, så har jag gjort en sk pudel (!) och bett om ursäkt till dem som kände sig påhoppade här på bloggen härom dagen. 
Truly sorry. 
(but there is always a reason, and we all know that...)

Men jag känner mig så rik och bortskämd på goda vänner och underbara möten. Jag äter nästan varje lunch eller middag med en god vän, och är nästan varje dag ute och går långa promenader med goda vänner. 
Det är en ynnest, en gåva och en glädje att få vara i bra vänners närhet. 
Bra energi. 




 

Läs hela inlägget »
2017-05-23 13.23.38 2017-05-23 13.23.38

onsdag, 23 augusti, kl 06.18, med kaffe på hyllan och ännu inget i sängen. (kaffe alltså)


Vilket iof är synd, men inget som behöver forceras eller är speciellt akut..
jaja, ni vet vad jag menar...

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om att laga mat med höfter och nypor. (varför vill jag skriva höfter, nypor och rumpa hela tiden..)
Kan möjligen bero på viss distraktion, även om den inte kommer från sängen. :-)


Ok, here goes...
Jag läste ett inlägg på sociala medier igår, någon hade kokat en soppa på kräftskal och någon annan frågade om det var ett recept som jag skrivit för många år sedan, och jag var taggad i inlägget. 
Jag minns inte soppan eller artikeln, men vet ju såklart hur man gör en god kräftsoppa. 
Det sitter i ryggenmärgen liksom. Eller i nyporna, dvs händerna. Eller i minnet, såklart.
Det är aldrig några recept som behövs när jag ska laga mat. Allt sitter  där...fastklibbat i hjärnan liksom. 
Du kan väcka mig kl 03 på natten och jag kan ställa mig upp från sovande och laga en perfekt rätt, från scratch. 
Vad det nu ska vara bra för, egentligen.
När sonen var liten så kunde han låtsas att han var på restaurang och hitta på allt möjligt konstig som han tyckte vi skulle ha till middag. Det hade vi också.

Vilket är väl på gott och ont då får man väl genast lov att tillägga, för  jag är tyvärr en vanemänniska och äter i stort sett samma sak jämt, vare sig jag är på krogen eller äter hemma själv. Eller har gäster, för den delen...
Gud, så tråkig jag låter nu. Men jag vet ju vad jag gillar. suck. 
Och tycker dessutom alltid att min egen mat är godast. Handen på hjärtat. 
Herregud, blev man inte hembjuden till folk speciellt ofta tidigare, så lär man väl ALDRIG bli det nu.  
(gud så dum jag är)
Jag gillar att utmana min själv och försöka få kylen att räcka så länge som möjligt. Dessutom äter jag nästan aldrig annat än vego när jag är ensam hemma. 
Så det blir ju nästan alltid samma variant av lantbuljong, grönsaker, glasnudlar och kimchi. Jag älskar ju det, men ser helt klart att det finns utrymme för variation.
en bit kyckling eller lax i soppan. 
Äsch, jag skojar bara.

Men väljer därför att avsluta bloggen idag med ett recept på något jag gillar, kanske gör du det också! 

Here goes: 
ur nya boken 8/800, som finns att beställa på Adlibris.

Lax och nudelsoppa

Här kan man leka hur mycket som helst med asiatiska smaker. Lite röd currypaste, lite chili, lite kimchi, lite sesamolja, färsk koriander… här kan man leka med dessa goda smaker. 
Nudlarna kallas konjaksnudlar och är helt ”kostnadsfria”. 

1 portion

50 g färsk lax
100 g nudlar
2 dl färska grönsaker i stavar, tex morötter, blekselleri, sugarsnaps, kimchi
”asiatiska smaker” t.ex. 1 tsk färsk riven ingefära, lite finhackad chili, ½ tsk sesamolja, 1 krm röd currypaste
färsk koriander
4 dl lantbuljong

Skär laxen i kuber. Skär grönsakerna i fina stavar eller bitar. Koka upp buljong och de ”asiatiska” smaker du gillar. Låt sjuda i 5 minuter. Lägg sedan i väl avrunnen och avspolade nudlar samt lax. Låt sjuda i 5 minuter till och servera med färsk koriander.

150 kcal 

 

Läs hela inlägget »
2017-08-06 09.41.33 2017-08-06 09.41.33

Tisdag 22 augusti, kl 06:08, i sängen, med kaffet. Håll tummarna så jag inte spiller idag..

Idag får det gå undan lite för jag ska ut och trampa runt Djurgården nu kl 7. 

Sedan är det tillbaka till skolbänken och ytterligare en dag av utbildning i funktionsmedicin av otroligt duktige Jonas Bergqvist. 

Det jag är med om nu är en väldigt kompetent uppstart av Mia Lundin och hennes klinik som snart startar i Stockholm, och där jag kommer finnas med i det sammanhanget. 
Det hon gör nu är ju att kallibrerar allas kunskap så vi alla har samma kunskaps och värdegrund. Så klokt. 
Behöver jag tillägga att jag lär mig massor som självklart spiller över på mina klienter?
Igår hade jag lång föreläsning för min Mosley grupp IRL (i verkliga livet)  om kosttillskott och ALLT jag lär mig nytt hos Jonas. 
Är du också nyfiken på hur du kan må ännu bättre med hjälp av tillskott så hjälper jag dig gärna! Klicka här för kontakt. 

Nåväl det jag hade tänkt skriva om idag handlar om något jag var med om i går morse när jag var på väg hem från Becore träningen. Jag såg en vacker kvinna i en väldigt snygg lång kjol och en machande grön jacka. Jag kunde inte hålla mig, eller vill egentligen inte hålla mig, så jag sa spontant och högt till henne där i Karlavägens allé," - Så snygg du är! Vilka läckra kläder du har och shit vad de klär dig bra!" 
Bara sådär.
Klart hon blev glad och vinkade, glatt smickrad. 
Det jag funderade på efteråt är vad som har hänt med mig. Sådant gjorde inte jag förr. Sådant tänkte jag förr. 
Inte nu längre. Nu säger jag allt. I princip. På gott och ont får man väl då tillägga. 
Den här nya, det jag kallar för en mild  "touretten" blir väl inte alltid lika lyckad...speciellt inte härom kvällen när jag glatt frågade exsambons nya flickvän om sommaren varit bra, eftersom hon såg så glad och "välmående ut". Nu gjorde hon ju visserligen det, och exsambon hade glatt berättat hur han gött henne under sommaren. Hmmm.. undrar vad det står för när män omedvetet göder sina flickvänner...
Nevermind. 

Jag tänker så här, vad har jag att förlora på att säga till dig att jag tycker om dig, att du är vacker eller hur fin du är i håret, eller hur snygg den där klänningen är på dig.
Jag säger samma sak till män också, för den delen. (skippar det om klänning,oftast)
Jag går fram till turister och frågar om de behöver hjälp med vägen om de tittar  på kartor, jag ger komplimanger till söta unga servitriser med fina tatueringar  eller extra långa lösögonfransar, osv..
Denna sommar har jag fokat på folk som jag tror vill ha ett porträtt tillsammans, inte bara separata bilder på varandra. då går jag fram och frågar och tar en bild på dem tillsammans..
De blir jätteglad. 

Oftast gör vi ju andra glada genom att säga något snällt vi tänker. vi blir ju oftast glada bara att bli tilltalade. 
Jag blev själv väldigt glad i juni när jag gick Caminon och blev tilltalad. 
Själv så började jag samtal med vem som helst, och det ledde nästan alltid till underbara möten, glada blickar, härliga korta eller långa samtal. 
Möten. Underbara möten. 
Korta eller långa. En blick, ett möte. Någon som blir glad. 
Att göra någon glad. Inte bara tänka det. Göra det.

nu rusar jag mot mitt möte på Djurgårdsbron!!!




 

Läs hela inlägget »

måndag morgon, kl 06:19, med kaffe på hyllan, i sängen.
Tyvärr gick inte balansakten lika bra som vanligt. Tvättstugan ikväll.
Bra helg. Jobbigt att sitta i skolbänken. Svårt att koncentrera sig i 8 tim i sträck...
Jag fick en så bra fråga igår kväll, om ödmjukhet och tacksamhet. Är det en färskvara?
Jag ska, som det ser ut just nu iaf, börja jobba med hormongurun nummer ett, Mia lundin. Min roll på hennes nya mottagning blir i egenskap av samtalsterapeut med min vanliga "inriktning", kost, hälsa, vikt. ( eller snarare när just dessa bitar saknas i mitt liv).
Det är roligt och utmanande och jag längtar efter ett sammanhang. Just nu går vi en fyra dagars näringsterapiutbildning hos Jonas Bergqvist. Underbart bra och roligt. Stooor tacksamhet på det!
Det verkar som min dator gick att rädda, ska få komma och hämta den från mac sjukhuset idag. Hoppas den minns mig...
( en jäkla massa ödmjukhet och tacksamhet på det, folks)
Jag träffar en jäkla massa människor, nya människor. Dels tack vare Tinder och dejtande. Men också tack vare Caminon och det faktum att om du reser själv så tvingas du kommunicera med andra människor. Det blir ju liksom så mycket roligare då... så numera pratar jag med alla, jämt.
Allt som sägs är ju som bekant inte så kul, men lyssnar man så hör man ju det man ska höra.
Så igår, iaf, så träffade jag en ny människa och hade en bra middag tillsammans. Bra samtal.
Jag märker själv hur gärna jag fortfarande pratar om Caminon. Jag vill mkt motvilligt kliva ur min Caminobubbla. Min safe zone.
Funderar på om det är så enkelt som bara det? Jag fick ju som sagt frågan under middagen igår om ödmjukheten och tacksamheten är en färskvara och om inte, hur får man den att stanna kvar. Och ändå kliva ur bubblan. Hänger du med?
Inte helt solklart, det erkänner jag.
Jag ska försöka förklara ( iaf för mig själv). Tänk om det skulle vara så att orsaken till min motvilja att kliva ur bubblan är en rädsla att förlora det nya ( och mkt bättre) perspektiv jag fått) tänk om Caminoglasögonen går sönder när jag kliver ur?
Hur ser detta nya perspektiv ut då? Ja, det handlar ju för mig om en nyfunnen ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Den där sockerdricksglädjen. Bubblet.
Det vill man ju för allt smör i Småland INTE förlora. Jag menar, herregud, det tog ju 50 år att lista ut...
Fast det är kanske just därför jag tatuerade mig? För att ständigt, varje morgon jag vaknar, påminnas om just detta...
Då kan det ju aldrig bli en färskvara. Hoppas man lite stillsamt.
Så vad blir då svaret? Ja det ligger nog i frågan, en färskvara så länge du inte addreserar dendvs det jag aktivt gör nu, och gör den till en medveten handling. För att stanna.
Inte lätt eller enkelt. Men så jäkla roligt.
Har du också frågor, tankar, funderingar som du behöver någon att stöta och blöta dem med, hör av dig, så pratar vi vidare...
Här når du mig, om länken funkar...
För övrigt så går det ju sååå bra för alla tjejer och killar med vikt och hälsomål på de olika 8/800 grupperna på FB och IRL. Ny grupp startar på onsdag 30/8, det finns en plats kvar.
Nu mot träningen från helvetet, som inte längre är ett helvete!
Kram!!!!

Läs hela inlägget »

Fredagmorgon, 05:13, på tok för tidigt att egentligen vara vaken..
Nevermind. Nu är jag det. Datorn har packat ihop ( varför gör datorer alltid det när man behöver dem som bäst?)
Så denna blogg är skriven i telefonen.
Vi får väl se hur det går. Nu dags för kaffe...balansakten har börjat.
Jag fick vara med om underbara sakert igår. Underbart på dagen pga av en lång promenad på Djurgården med en person som gav lika mycket goda energier som han ( förhoppningsvis) fick. Då händer spännande och förunderliga saker i ett sådant möte
Dagen var ju också, iaf är i Stockholm, helt augustimagisk och speciell. När man vet att dessa dagar är så få och snart slut så njuter man så intensivt. Bara att få finnas i det nuet och ta in ljuset och skönheten. Det kan jag inte få nog av just nu...
Men kvällen slog det mesta.
Tillsammans med mycket nära och goda vänner kunde exaambon och jag äta middag tillsammans för första gången sedan separationen i vintras. . Hemma i det som varit vårt gemensamma hem, och till och med nya flickvännen på plats. ( rar liten människa )
För precis så ska det kunna vara i den perfekta av världar.
Att man välsignar och går vidare. Att man kan kanalisera all den sorgliga ilskan, frustrationen och förtvivlan över det som inte blev, till något ljust och varmt. Och nytt. Och bättre.
Mycket bättre.
Att kunna släppa taget om det som varit och istället glädja sig över det som är. Att njuta nu.
Kvällen blev precis så bra som jag tycker att vi förtjänar. Det vill säga bara det bästa. Att få hitta tillbaka till en varm vänskap där det är möjligt att sitta ned och äta en god middag tillsammans känns vuxet ( liite ovant) och värdigt.
Inte enkelt eller lätt, men värdigt.
Precis så som livet ska vara, i den bästa av världar. Och jag är lycklig, för första gången på länge. Så där grundlycklig. Att allt har landat, alla är vänner och att det inte blev som jag trodde.Eller hoppades på.
Det blev bättre.
Vill du också ge dig själv en chans att må bättre, hitta tillbaka till din grundglädje igen, så hör av dig
Ha en underbar helg., själv ska jag gå på kurs hos Jonas Bergqvist och Mia Lundin, och är så ödmjukt glad och tacksam för det.

Läs hela inlägget »

kaffe, sängen, 07:19

Har klientvandring från Djursgårdsbron om 45 minuter, så detta kommer att gå undan!
Men det är så kul, så jag kan inte låta bli!

Så lycklig ( som vanligt) över kvällen igår, Jag och en kompis åt ljuvlig middag nere vid Djursgårdsbron, på Fiori och sedan var vi och tittade på Allsång på Skansen! Vilken glädje!!
Tänk att man kan göra sådant en vanlig tisdagkväll, och det var så vackert på kvällen när vi gick hemåt. Önskar man kunde skriva ordet magiskt, men det är så uttjatat. Men det var det faktiskt. Magiskt. 

Och så jäkla trevligt och gott! Fiori,  alltså.
Jo, vi träffade två roliga killar på vägen hem. Kul det med! 

Men det skulle ju handla om pannben idag.
Jag hittade mitt pannben på Caminon, och "honest to God" jag hade verkligen inte en aning att jag hade ett!
Igår fick jag frågan om när träningen från helvetet slutade att vara helvete och blev himmel istället, det jag skrev på bloggen om igår.
Det slutade det nog vara typ igår, efter att ha varit ett helvete i 6 månader.
Men jag fortsatte iaf, och det måste väl då tyda på någon form av jävlar annamma, tänker jag...

Tänk att man tydligen har haft ett pannben i hela sitt liv och inte hittat det förrän nu. Lite trist tänker jag. 
Jag menar, herregud, tänk vad man hade kunnat göra om man trodde lite mer på sig själv och sin egen förmåga. 
För det är väl ungefär vad ett pannben är, tänker jag.

Är du också nyfiken på ditt pannben, hör av dig så pratar vi vidare. 


bifogar bildbevis på hur ett pannben tydligen ser ut, (hur vet man när man aldrig haft något) där jag gick på Caminon i 40 graders hetta över Mesetan, den spanska högplatån.
Då var jag inte lika happy som nu.  
Det kan jag lova. 

 

Läs hela inlägget »

i köket, med kaffe, kl 09:46

Jag försov mig i morse, och vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på träningen. 
Så, snabbt, snabbt och iväg! 

väl där, (tack och lov är det runt hörnet från mig,) så började jag fundera...
Denna träning som jag håller på med heter Becore, kolla gärna på deras hemsida, www.becore.se, är en väldigt tuff träningsform och de flesta som går där är dansare.
Det är, by far, den tuffaste träningen jag någonsin gjort. (och jag har gjort en hel del..) 
Från början, för 6 månader sedan var varje pass verkligen "träningen från helvetet" och jag hade sååå ont av träningsvärk efter varje pass. 
Numera tränar jag 3-4 ggr/vecka och har långsamt men säkert format om kroppen och är väldigt mycket till min egen förvåning, faktiskt väldigt  vältränad. (får man säga/skriva sådant om sig sig själv?). 
Jag njuter av denna nya kropp och har väldigt roligt med den. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då?
Jo, att allt är möjligt! 
Det GÅR att starta om, som jag gjorde i vintras efter skilsmässa och stor sorg, det går att dala ned till en ny trivselvikt (-12 kg) det går att hålla den nya vikten, det går att på 6 månader komma i sitt livs form. 
Nästa år  fyller jag 60. 
Det går.

Så, kan jag, så kan du. 
Jag ser också på mina härliga tjejer som gick  kursen 8/800 i våras hur bra de mår nu och hur roligt de har med sina nya kroppar, och hur väl det fungerar. 

Vill du veta mera så hör av dig!
klicka här, ställ frågor eller få mer info
kram, cathrine


 

Läs hela inlägget »
2017-07-11 18.47.03 2017-07-11 18.47.03

måndag morgon,kl 07:02 balansakt med kaffet, i sängen. 
 

wow, det är mycket som händer nu! Ny kvällskurs IRL (in real life) som startar kväll här på mottagningen, alltid lika roligt! 
(det finns plats kvar på den kurs som drar igång 30/8. 
Plus att den helt nya Onlinekursen sparkar igång idag och när detta är klart (bloggen, alltså) så skriver jag snart mitt första inlägg där!
Ett gäng tjejer som som vill ta tag i sina liv och det ska vi hjälpas åt med, tillsammans, på nätet! 
En vegan, dessutom, det blir en utmaning! 

Så, armarna i luften! Jag säger som Pippi, det här ska bli kul, det har jag aldrig gjort förut! 


Just armarna i luften har blivit min "powerpose". Numera far de iväg i luften av sig själv, även om det kanske kändes lite fånigt från början.
Fake it until you make it, liksom.

För ett par år sedan hade jag en underbar kvinna på en kurs, hon är dessutom själv terapeut och berättade om en workshop hon och hennes kollegor haft på jobbet, om just powerposes, kraftposer. 
Och om den seriösa studie som hon läst om hur effektivt det är för just kvinnor att ställa sig i en "superwomanpose" i en minut innan man går in på ett möte eller ska utföra något som går utanför ens comfort zone. 
( och det kan ju vara en hel del, det vet vi ju...)

Så upp med armarna i luften, eller ställ dig med händerna i sidorna, höfte fäst, upp med blicken och hitta din egen powerpose. 
Det ska jag göra idag!!!

När jag la upp en blänkare på Insta om detta blogginlägg så taggade jag det med #beproud, #behappy OCH våga, #beyourself
Våga vara du, våga vara stolt över dig själv, våga vara lycklig. 
Våga vara glad. 
Inte enkelt, men det går. Jag lovar.
Ha en bra måndag!

notera mobiltelefonen i handen. Tack för bilden, lovely Jackie Oliver! 







 

Läs hela inlägget »
2017-07-06 13.32.41 2017-07-06 13.32.41

fredag, veckans sista blogg, kl 08:38, sovmorgon!  (så glad att jag sover!) 
Jag fick en sådan fin fråga härom dagen. "Är du verkligen lycklig? På riktigt alltså?
Jag förstår frågan. Jag har bubblat sedan jag kom hem från Caminon. Lagt upp massor med bilder på sociala medier med armarna i vädret. Väninnan som jag var ute med igår undrade om jag var kär eftersom det lyste om mig. 
Och njae, jag är inte kär. Inte annat än i livet då, och det låter ju lite klyshigt. (jag dejtar visserligen, men det räknas ju liksom inte, fast det blir man ju också glad av.. :-)
Nu mitt på dagen pratade jag med min chef på Food Tours, Fredrik och han undrade skämtsamt om jag möjligen knarkade, och då skulle jag ju bli en "tatuerad knarkare" !
Väldigt roligt tycker jag! 
 

Men jag är grundglad! Självglad. Egenglad. Glad på egen hand. 
Min syrra sa igår att jag skulle vara försiktig med att använda uttryck som "jag väljer glädje", hon trodde det var paxat av författaren Kay Pollak som skrivit en bok med den titeln. 
Men så är det faktiskt. Jag hittade på Caminon den person jag lämnade bakom mig för ett par år sedan, hon som jag glömt kvar, knappt minns hur hon kändes.
Det är inte någon annans fel. inte mitt heller för den delen. Det har helt enkelt inte varit så roligt de sista åren. Har jag varit deprimerad? jajo, tanken har slagit mig, men det tror jag faktiskt inte. Bara inte glad.
Det jag gör nu är ett aktivt val. Jag väljer att vara glad (förlåt Kay) . Gör saker som gör mig glad. Sätter datum när jag jag får börja oroa mig för något, inte tidigare än just det datumet. 
Hittat endorfinkickarna i att dansa hemma med mig själv, kickarna jag får av träningen (den från helvetet som gör att jag har träningsvärk. Jämt!) Kickarna av att gå runt Djurgården 2.5 tim/par. 
Låter det lite knäppt? Ja, kanske, men för mig funkar det. 

Det som också gör mig väldigt glad är att det ser ut att fungera att dela med sig av glädjen, för bloggen växer så det knakar varje dag och ni blir fler och fler som läser. Tusen, tusen tack för det. 
Man tjänar ju inga pengar på att blogga ( inte jag iaf) så detta är bara för att det är så roligt. Och vill någon annan läsa det, så blir det ju liksom ännu roligare!
Så, tack för att du läser! 
Då gör ju  glädjen någon nytta, och det är väl ändå något som också måste få  räknas som viktigt i livet. 

Så, ja. Jag väljer aktivt glädje. 

Vill du bli smittat av min glädje, gå någon kurs, vandra runt Djurgården med mig, komma till mottagningen för ett möte, hör av dig! Här kontaktar du mig.

Undrar du över illustrationen, Tiger i Nalle Puh, så var det en väldigt snygg engelsk pilot som för många år sedan kallade mig för Tigger eftersom hand tyckte jag var så glad, och "bouncy, flouncy and fun, fun, fun...

https://www.youtube.com/watch?v=dJFyz73MRcg


Trevligt och ROLIG helg, det ska jag ha! 
 

Läs hela inlägget »
IMG_2162 IMG_2162

torsdagmorgon, kl 07:24, (det blev sent igår, på HBO har nya avsnitt av Ray Donovan släppts..)
Kaffe ska med precison försiktigt lyftas ned från hög hylla ovanför sängen..

                                                                                                                 Illustrationen för idag är min tatuering som jag skaffade mig efter Caminon. Den föreställer en stiliserad snäcka, en pilgrimssnäcka, som är symbolen för Camino de Santiago de Compostela. Det var också via de snäckor vi navigerade och hittade vägen. Det fanns inga andra skyltar, förutom gula pilar. ( och det vill man ju inte tatuera in på armen). 
Men hjälp av min egen lilla snäcka på armen kommer jag att kunna navigera och hitta vägen.
Bättre än tidigare förhoppningsvis. 


Jag blir så lycklig när jag öppnar min mejlkorg/FB på morgonen, det finns alltid ett par vänliga rader som gör mig glad. Denna morgon, inget undantag. På den FB grupp som man kan ansluta sig om man är nyfiken/gillar/använder metoden 8/800 så pratar vi ofta om vikten av att vara glad och trevlig i gruppen, eller snarare vilken trevlig ton vi faktiskt redan har. Nu i morse så hade en av de damer som är mest aktiv (och gått ned massor genom att följa metoden) döpt om den till SNÄLLMETODEN.
Sådant smälter mitt hjärta.

Av flera anledningar egentligen. Dels att det tydligen går att äta sig både friskare, piggare, sänka kolesterol, blodtryck och blodsocker, gå ned i vikt på kuppen - OCH bli snäll! 
Vad ger ni mig för det? Det är ju värsta Kinderägget, tre önskningar i ett. 

Nåväl, det jag hade tänkt berätta om idag handlar om Caminon. Jag är som psykoterapeut väldigt nyfiken på människan och vårt beteende. Jag lurar och funderar på allt möjligt, hela tiden. Titta och funderar. Försöker lista ut. Tänker. 
Vi människor har en inbygd förmåga och önskan till "rankinglista oss". Finaste väskan, finaste skorna, dyraste båten, värsta sommarstället, dyraste vinvalet, snällaste, osv...
Så man tänker att på en Camino är alla lika och det spelar liksom ingen roll vem du är eller varifrån du kommer. Det stämmer ju. Dessutom har vi alla i stort sett samma ryggsäck och sover/går i samma kläder i en hel månad. Inga klassmarkörer här inte. Alla pratar engelska oavsett varifrån man kommer. inte en chans att plocka upp en skitig dialekt där inte.
Så vad gör människan då? Jo, hittar på ett nytt rankingsystem...
Är det inte helt lysande?

Alltså, så här fungerade det. När man mötte en ny människa, vilket man gjorde i stort sett hela tiden. Första frågan var ALLTID varifrån du startade, det vill säga har du gått/ska du gå HELA Caminon? (det är det finaste)
Svarade man rätt på den frågan, det vill säga att man började på den franska sidan, utanför Biarritz ungefär så hade man fått poäng. 
Nästa fråga var NÄR man startat. Då kunde hastighet avgöras. Snabbhet är ju samma sak som styrka. Bra, mao. 
Nästa fråga HUR många gången man gått Caminon.... "aha, så detta är din tredje Camino?"  Respekt på det. 
Vidare så var det ju självklart att man bar sin egen ryggsäck och inte hade den skickad mellan städerna med transport. 
Så, med tre enkla frågor som alla ställde till varandra så kunde du göra en egen liten "rankinglista". 
Väldigt spännande, eller hur? 
För övrigt så uppfattade jag egentligen bara värme och godhet längs Caminon, så jag upplever inte att detta var gjort med elakt uppsåt. Bara precis så vi människor fungerar.    

Sådana här frågor och funderingar och berättelse får du flera av både om du går hos mig privat, i terapi/rådgivning. Men självklart även på kurserna. Just nu börjar måndagsgruppen bli full, men det finns fortfarande plats kvar på onsdagsgruppen ifall du vill hänga på. Vill du det så klickar du här!
Dags att bli lite snällare, smalare och friskare, du med ?
;-)





 

Läs hela inlägget »
IMG_2151 IMG_2151

onsdag 9 augusti, kl 06:09, i sängen, med den ständiga balansakten, dvs kaffet på en hylla ovanför huvudet...

Jag läste just det vänligaste och raraste mejl jag fått på väldigt länge.
Det handlade om att ta behöva ta rygg på någon annan när man själv inte orkar riktigt..            

Jag känner igen det så väl själv. 
Efter Tsunamin 2004 där jag och min dåvarande familj drabbades av kris hade jag en väninna där jag bodde då som tog hand om mig och slängde upp mig på ryggen och bar mig tills jag var människa igen. Vi har ingen kontakt idag men det hon gjorde då kommer jag aldrig att glömma. 
Lika svårt blir det någonsin att glömma vad min son gjorde för mig nu, ganska nyligen när jag mådde så dåligt i vintras och han var ute och gick med mig nästan varje dag, hängde med och köpte mina vandringskängor och såg (handgripligen) till att jag kom iväg och gick min Camino. 
DET är ok att tillåta sig att ta rygg på någon annan och förlita sig på någon annan att det kommer att bli bra till slut. 
Det är nog så jag även funkar själv, i min roll som terapeut. Ta rygg på mig ett tag, låt mig få stödja och bära ett tag, tills du orkar själv. Låt mig hjälpa dig att komma på fötter igen och återfå din egen kompassriktning.
Det är nog precis så det funkar. 

Jag lever i en härlig tid just nu. Uppskattar allt som händer och sker runt mig så oändligt mycket för det har inte varit så här härligt och bra på väldigt länge. Med livet, i relationer, med boende, kärlek, med familj, med jobbet. Ja, på alla fronter faktiskt. 
Men, jag h a r en vass tunga.  och jag h a r ett humör.
Det pratade jag med en dam som hänger mycket på min FB grupp "8/800 med Schück och Mosley" om. Vi pratade om hur härlig den gruppen är och hur otroligt snälla och hjälpsamma alla är mot varandra. Inte ett ont ord, bara godhet och vänlighet. (ansök och gå med du också om du vill gå ned i vikt och testa metoden 8/800) 
Jo, det är ju sant sa jag, men jag har ju ett humör och jag kan reagera kraftigt på något jag inte gillar. Det är väl kanske inte så bra, eller?
Vet du, sa denna kloka kvinna, det faktum att du INTE är perfekt eller kan bita ifrån gör att du blir mänsklig och därmed tillåter oss andra i gruppen att vara detsamma. Det är ju just det som är så bra. Sa hon. 
Så har jag aldrig tänkt. Det var trevligt. Jag som alltid känt att humöret ibland har legat mig i fatet. 
Men man kanske ska ta rygg på sig själv ibland. En tanke.

Jag är som sagt ute mycket och går just nu. Samlar liksom in ljus och värme för vintern. Igår var jag ute och gick med en väldigt trevlig man. Vi var ute och gick i 5 timmar. Herregud, tiden går när man har trevligt...
Bilden här bredvid är från gårdagens promenad.

Behöver du också någon att prata med, ta rygg på, så hör av dig. Använd kontaktformuläret och klicka här, så bokar vi snabbbt en tid och ses för en 1 eller 2 timmars vandring, gärna runt Djurgården.
Jag kallar det för  "Therapy on the go". Precis som man tar en kaffe "on the go" så kan man också ta tag i sina bekymmer "on the go". 
Och det enda jag själv vet, av egen erfarenhet är att det blir bättre. Jag lovar.
Cathrine  

Imorgon kommer det att handla om Caminon och hur vi männskor älskar att "göra rankinglistor" vare sig vi  vill eller inte...
Vi är spännande, vi människor. 

 

Läs hela inlägget »

2017

IMG_7685 IMG_7685

Lång PW och långfrukost på Diplomat med bästa Kerstin...

Jag älskar dessa långa powerwalks på mornarna....
Vi ger oss ut innan det hinner ljusna och möter morgonen vid djursgårdsbron ungefär. 

Just nu ligger allt mest inbäddat i dimma och landskapet är tecknat i tusen nyanser av Petson-grått.
Så glad att jag har en glad kamrat som också vill ut och gå på mornarna och tror att vi drar varandra ut sängen och iväg ut. 

Idag pratade vi om nyårslöften. såklart.
Mina löften till mig själv är nog att få till ett bättre år framåt än det jag lämnar bakom mig. 
Och tacksamhet. 
Som jag skrev någonstans, 2017 började som året från helvetet och slutade som året från himlen. 
Tack gode gud för det, för värre än det var kunde det knappast bli...
Så, tack för att jag kom ut ur ett otroligt dåligt förhållande, tack för att min son knuffade iväg mig på Caminon,  tack för min fina son, tack för att kroppen höll för 80 mil under 5 veckors vandring, tack för att vandringen blev startskottet för ett hälsosammare och bättre liv, tack för jag numera kan försörja mig på detta, tack för att jag har hittat ett boende där jag får stanna i minst 2 år, tack för att jag klarar att betala hyran.
Stor, stor tacksamhet för allt detta!

2018 börjar bra för min del. 
En resa till Indien för att samla ihop mig, skapa ny kraft, fylla på batterierna, fundera över en relation, lära mig meditera och yoga. Men framför allt, släppa taget, låta någon annan bestämma och bara vara...
(jag har faktiskt inte svart bälte i just det) 

Sedan, jävlar!
Nya kurser med start i februari. 8/800 på dag eller kväll. 

Två nya träningsresor med Eva Berggren till Turkiet, den ena redan full, den andra fyller på ( första veckan i oktober, läs mer här)  Perfekt för dig som vill hoppa, skutta, träna, äta bra och njuta av en riktig lyxvecka med yoga, vandringar, supergod och nyttig mat och allmänt "kom i form" på ett drömställe. 

Caminon, caminon, caminon... min älskade camino. 
Det blir två turer i höst. Den första är redan full och den andra fyller på. Vill du njuta av en galet härlig vecka och vandra den sista delen av pilgrimsleden till Santiago de Compostela, så är detta något för dig. Läs mer här. 

Så till sist lite kris, eller Schück 6.0 som jag kallar det...
Visst har man väl ändå rätt till en liten 60-års kris, eller? Det är ju inte varje dag man fyller så mycket, tänker jag.
I mitt fall så resulterade det i att jag faktiskt "byggde om" kroppen under det år som gått. minus 12 kg och en träning som otroligt nog gett mig ett 6-pack första gången i livet. Inte gratis och inte kul hela tiden, men fan så mycket värt det nu.
Egentligen så är jag mest förvånad att det faktiskt går att göra, men det visade ju sig att det gick det, verkligen.
Till den nya kroppen har jag lagt till lite extra lulllull, iform av ett minilyft (utan kniv) i ansiktet och nya ögonlock i julklapp. 
Så jäkla värt varenda krona om du frågar mig. 
(hör gärna av dig så berättar jag mer, var och hur!)
Så, ja, en regelrät liten kris om du frågar mig. Helt befogad och helt underbar. 
Tror att den är över nu och ser därför fram emot kalas i vår när jag faktiskt fyller år, och ett nytt år som verkligen bara kan bli bättre.
Jäklar så väl jag unnar mig det. 
kram från cathrine





























 

2017-07-15 13.13.42 2017-07-15 13.13.42

torsdag 21/12, kl 8:42 (sent, jag vet) med fladder och kaffe i sängen.

Mormor gjorde det, mamma har gjort det. Nu är det min tur.
Generna har gett mig liiite för mycket hud på ögonlocken och nu när det börjar skymma synen är det alltså dags för min tur.
 
Idag ryker öveflödig hud på övre ögonlocken. Mest av medicinska skäl, men jag vore en lögnare om jag sa att det kommer helt säkert bli ett lyft (!) för en gladare, piggare och öppnare blick.

När jag blev 12 kg mindre runt om kroppen med hjälp av Mosley och min metod 8/800 så blev det en hel del hud över. Det lyckades jag fixa till med massor av träning och stora mängder av den galet bra biooljan, som du köper på apotek för gravidmagar. 
huden följde snällt (nåja) med tillbaka in och blev precis så elastisk som man kan hoppas på. 
Men som sagt, det var kroppen det...
Ansiktet däremot, det såg ganska så håligt ut. Min underbara husvårdsterapeut Annika H påpekade försynt att jag nog inte lyckats lika bra med huden i ansiktet...
jag lyssnade på Annika och fick hjälp med hänget i ansiktet av en superduktig tjej, Angelica Bauer (Bauerclinic.se) med ett sk minilyft, helt utan knivar. (oskuret är bäst, som vi säger)
Resultatet blev så bra, sjukt bra. 
Men nu är det dags för lågt hängande ögonlock. och förhoppningsvis slippa den huvudvärk som jag haft på kvällarna av en hel dags galet höjande på ögonbrynen för att se ordentligt. 
Fast just nu är det rejäla fjärilar i magen, det kan jag lova.

Gläntan.
Du som följer mig vet att jag skrivit om den fina, varma glänta jag befinner mig i just nu. 
En glädje som lyser upp ett fruset och tidigare så ledsamt hjärta. en  gåva att vara ödmjukt tacksam för. Att få möta kärlek i denna ålder är en gåva.

Men det är också väldigt roligt att se det man verkligen brinner för får ett intresse, och för min del är det ju hälsa, träning och vandring.
Men också ett så stort intresse för nästa års resor, vilket gjort att jag dubblerar både hälsoresan till Turkiet och vandringen till Caminon.
Så, nu kan jag stort och väldigt tacksamt få berätta att den otroligt roliga och hälsosamma träningsveckan till Turkiet dubblerar och vi kör en tur till, första veckan i oktober.vecka 40, 29/9-5/10.  där finns det bara 12 exklusiva platser till denna drömplats på jorden, lilla ljuvliga Yalikavak och ett drömfint litet privat lyxhotell/privat boende. 
Då blir det yoga på morgonen, superroliga vandringar/moutainbike/utflykter/badturer/äventyr på dagarna. Ett träningspass på eftermiddagen och sedan matlagningskurs med mig varje kväll. 
Deömmen för dig som gillar en aktiv och fartfylld vecka som alla kan hänga med på!

Till Santiago och Caminon blir ytterligare en resa, den blir veckan efter den första, dvs, 10-17 september 2018.
Läs om hela det superfina upplägget här
 
så bästa du, håll tummarna för mig idag. Jag kommer INTE lägga upp några bilder, jag lovar!
Hör av dig om du vet med dig att du är intresserad av någon av höstens nya resor.
Kanske blir det den bästa presenten till dig själv?
en morot inför nästa år och de önskningar du har kring dig själv och din hälsa?
Vi håller kontakten. 
kram från Cathrine




 
 

948F0A05-1B2A-46E2-ADEA-0123A47C5BDA 948F0A05-1B2A-46E2-ADEA-0123A47C5BDA

måndag 18/12, kl 06:17, i sängen, med kaffe (på nytt brickbord)

Jag funderar mycket. Hela tiden känns det som.
Just nu tänker jag speciellt mycket på Caminon, pilgrimsvandringen som jag gjorde i våras/somras då jag gick 80 mil till Santiago De Compostela.

Det jag funderar över varför längtan tillbaka är så stark. Varför jag och i stort sett alla de 300.000 andra som gick i år längar tillbaka. 
Vad är det som gör längtan tillbaka till sovsalar, gemensam toa/dusch och blaskiga toskanska bönsoppor så stark?
Är det att få gå upp i gryningen, snöra på sig kängorna, slänga upp ( en på tok  för tung) ryggsäck på ryggen och varje dag i 5 veckor gå ca 3 mil per dag, 6-8 timmar per dag?
Jag  tror att jag hittar svaret i de bilder som finns på mig från hela resan. 
Den bleka, ganska ledsna tjej som började gå i Frankrike i slutet av maj, via de allt piggare, friskare, gladare och livslustigare bilderna ju längre tiden gick. 
Visst fanns det umbäranden, skoskav och gråt ibland. ( fråga sonen som per telefon fick trösta en storgråtande mamma en hel eftermiddag, gissa om han var trött på mig då?)
Men det fanns också så otroligt mycket livsglädje, ödmjukhet och tacksamhet över allt det lilla. Ett eluttag, en bra säng i sovsalen, en liten fläck att få ställa ned ryggsäcken, en bra natt utan allför mycket snark.
och så mycket skratt, gemensamhet med nya vänner och glada pilgrimskvällar med små sjöar av dåligt rött vin...
Men kanske framför allt glädjen över en kropp som höll.  
Och en glädje över att få bli genuint glad igen, efter lång tid av ledsamheter. 
Ja, du ser ju själv på bilden, jag blev en Tigger igen! Så jäkla glad!!!

Därför bubblar hjärtat när jag tänker på att det snart är dags igen. Denna gång tillsammans med 20 personer i en resa som jag ordnar för första gången själv i denna omfattning.
Vi går tillsammans de sista 10 milen, den sista veckan på leden, mellan Sarria och Santiago. 
Den är en lätt och trevlig vandring och denna gång så bor vi på mysiga små hotell/pensionat och låter den utmärkta caminoservicen få ta hand om våra ryggscäkar mellan stoppen. 
Till slut når vi världens ände, Finisterre och tillsammans står ute vid klipporna och blickar ut över havet och gråter en skvätt över hur vackert det är och hur starka känslor som finns därute vid världens ände. 

Det finns några platser kvar på resan, så om du känner att Caminon kallar även dig, så tveka inte. 
Här hittar du all nödvändig information. 

Annar det som händer framöver är ju två roliga föreläsningar med fokus på Michael Mosley och 8/800 metoden. Jag kör den vid två tillfällen nu i januari, 13 och 15/1. Se mer här. 

'Och till sist så startar nya kurser i 8/800  på onsdag 7 februari, både dagtid och kväll. 
Mer om det här. 

Själv så tänkte jag äta årets enda  julbord i dag, det blir på Gamla riksarkivet, och det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag älskar nämligen julmat!
Sedan blir det en liten sväng till södra Sverige och besök hos guddotter och hennes älskade mamma, Susanne, en gång min assistens och lillasyster (känns det som iaf). 

Så om vii inte hörs mera före helgen så önskar jag dig en mild och god jul, var snäll mot dig själv, tänk på att det är ju faktiskt bara jul en gång om året. 
Själv ska jag gå extra mycket hade jag tänkt och äta det jag har lust med. 
Så det så!

Massor av julkramar!
Cathrine









 

torsdag,kl 08:23 fortfarande i sängen. Kaffe. Pigg som sjutton!

 

Jäklar! Nu kör vi!
Jag kan inte fatta att det är sant, men nu har jag tryckt på knappen och nu ordnar jag min första egna resa till Santiago de Compostela.
En dröm har blivit verklighet!


Jag gick ju som ni vet hela Caminon, 80 mil på fem veckor själv i våras. Jag fick blodad tand av den upplevelsen och längtar varenda dag tillbaka till den tiden och det livet. Varje dag. 
I höstas hade jag förmånen att få vara med och guida en grupp damer, herrar/läsare ca 35 pers, från tidningen Tara. 
När jag står där framme i bussen och tjoar om något de inte får missa eller berättar om min egen resa som ledde fram till Caminon och själva resan, så hör jag mig själv säga att detta vill jag gärna göra själv, på egen hand, med en egen grupp. 
Hoppsan! Vad var det jag sa? 
En egen grupp, helt eget ansvar? Hjälp, klarar jag det verkligen?
Men nu är det klart!

så här ser det ut! 
(jag har 17 förhandlanmälningar på 20 platser, så vill du också hänga med så häng på NU!.


Hej alla ni härliga tjejer( killar är såklart välkomna! )  som skickat en intresseanmälan gällande Caminovandringen 3-10 september 2018 till Santiago de Compostela!
Nu är det skarpt läge, nu kör vi!

Jag har tryckt på knappen, gjort beställningen och har fått otroligt bra priser på hela arrangemanget beroende på att vi är ute i så god tid och det faktum att jag har kapat alla mellanhänder och köper vår resa direkt av agenten i Spanien och med hjälp av en resebyrå i Sverige som ordnar med biljetterna.

Så, tjejer, ( killar är naturligtvis varmt välkomna) nu behöver jag en liten deposition av dig för att försäkra mig om flygstolar.
Priset för hela resan kommer att hamna på 14.850 kr.
Priset gäller del i dubbelrum. Vill du ha enkelrum tillkommer ett tillägg på 1800 kr.)
I priset igår flyg, flygskatt, transfer till och från Santiago, halvpension (frukost + middag) i 7 dagar, 3 guider, transport av ditt bagage mellan hotellen. 
Ja, allt faktiskt. Det enda du behöver göra är att vandra ett par lätta mil per dag och stå för din egen lunch på vägen. ( det finns underbara små ställen längs hela vägen för både kaffe och lunch) 
Vi bor på väldigt trevliga 2-3 och 4 stjärniga hotell och äter en pilgrimsmåltid tillsammans varje kväll. 
Den sista veckan på Caminon, den sträcka vi ska gå, de sista 10 milen är lätta att gå, och man går lätt dagsetappen på 2-3 mil på ca 6 timmar. Vi brukar sticka iväg efter frukost och sedan når var och en kvällens mål i sin egen takt. En del väljer att gå med kompisar andra väljer att gå ensamma. Själv brukar jag slå följe med några ett par timmar för att sedan kanske gå själv ett par timmar på eftermiddagen.
Men det är en ljuvlig vandring som tar oss igenom en lummig del av Spanien med mycket lantgårdar, frukträdgårdar, vinodlingar och lantbruk.  
Jag förbereder just nu en detaljerad pdf fil som kommer att berätta med ingående om vandringen och ni kommer få både färdbeskrivningar, lista på kläder och skor, kartor, tips på hur du bäst förbereder dig och dina fötter, pilgrimspass och pilgrimssnäckor när det blir dags!

Men, jag behöver nu en deposition av dig på 1.000 för att du ska säkra din plats. 
Jag har 20 platser och har redan som du ser fått in 17 (!) förhandsanmälningar, så det blir först till kvar på dessa platser. 
Så, före den 20/12 (onsdag nästa vecka) skulle jag behöva depositionen på Caminokontot, SHB 6112-737 760 532, eller swish, 070-7333027.

Jag hoppas verkligen att vi ses på Caminon i höst, och jag hade tänkt att ha en eller flera Caminoträffar innan resan och kanske även en vandringssöndag om man vill gå in sina kängor tillsammans! 
Kanske även starta en Caminogrupp på FB för just frågor och funderingar inför vandringen.
Så, är du på?


Stor, stor kram från Cathrine
God Jul och allt gott inför vårt nya och bästa År!











 

IMG_3219 IMG_3219

"saxat ur Expressen Söndag, publicerat 27/11.
Av Christina Lundell"



Hälsoboosta inför julfesten – och gå ner några kilo på kuppen.
- 8/800 fungerar året om, säger Cathrine Schück, kostrådgivare och KBT-terapeut.



Att äta 800 kalorier om dagen, fördelat på två eller tre mål och några mellanmål har gett Cathrine Schück ett nytt och hälsosammare liv.
Inför vintersäsongen vill hon särskilt framhålla den varma och mättande maten.
- Välj näringstät mat med mycket fibrer och vitaminer. Så här års finns det en hel del rotfrukter man kan använda sig av: kålrot, jordärtskocka, palsternacka, morötter, funkar jättebra. Linser och bönor – baljväxter - funkar också. Och kålen! Vitkål, spetskål, rödkål.
- Buljongkoka maten i stället för att steka den.
Själv är hon förtjust i sopporna och buljongerna, som passar extra väl i vintertider.
- Grytor och soppor bidrar till en ökad mättnad eftersom man äter dem med sked.

Cathrine Schück vill fokusera på hälsovinsterna och de kloka valen snarare än de snabba viktrasen.
- Innan vi pratar vikt måste vi prata blodtryck, blodsocker och blodfetter.
- Jag var på mitt årliga besök hos min hjärtläkare. Han printade ut proverna jag tog för ett år sedan och jämförde dem med årets resultat. Han sa: ”Såna här förändringar har jag aldrig varit med om, det är inte samma person.”
- Alla provsvar var som en frisk 25-åring. Och jag kan sluta med levaxin.

Hon är minst lika imponerad över de resultat som hennes gruppdeltagare har uppnått:
-De blir rosiga om kinderna – de får en fantastiskt hy – alla blir självlysande. Håret blir bättre, naglarna blir bättre och magarna blir lugnare, berättar hon.
Vikttappet ser hon som en positiv sidoeffekt. 
- Alla dalar i princip ett kilo i veckan. Det är en bra takt för att huden ska följa med, säger hon.
Men hur mycket man går ner beror på var man befinner sig när man börjar. 
- En del går ner jättemycket i början – 5-6 kilo på fyra veckor, för andra tar det lite längre tid.

Michael Mosley, den brittiska läkaren som tog fram grundmetoden, skapade dieten för personer med kostutlöst diabetes. 
- Han har designat det här för att få den maximala viktminskningen – ligger man under 800 kalorier eller över går man inte ner lika mycket. 
Därför bör man låta bli att hoppa över måltider, men också avstå från nattätning. 
Det får inte heller plats särskilt mycket alkohol.
- Ett glas vin innehåller 110 kalorier, ett glas rött 120. Ska du dricka vin så blir det inte mycket mat kvar.
För att hålla koll på vad man får i sig rekommenderar Cathrine Schück att man använder en kostapp. 
- Alla som börjar med det här är rädda för att de ska vara hungriga – men gör de bara som jag säger åt dem så är de inte hungriga.
Hur många bryter?
- Färre än vad de själva tror. 

För att det ska bli enkelt att lyckas har Cathrine Schück några grundregler:
 – Välj bort ris, pasta, bröd, potatis och socker. Jag har även tagit bort mejerivarorna. För den målgruppen som är intresserad av det här, ofta kvinnor över 40, är inte mejerier en hit längre. Många får svårt att bryta ner dem med åren.
Att kombinera med hårdträning är heller ingenting hon rekommenderar eftersom kostomläggningen är ganska omfattande.
- Det är bäst att ligga lite lågt med träningen till en början. Kaloriminskningen innebär en ganska stor belastning. Det är bättre att se att man orkar med det och minska risken för ett bakslag.
Andra smarta knep på vägen är att vara noga med att dricka tillräckligt, och fylla på med en kopp buljong om man känner sig lite svag och ha små mellanmål nära till hands - en morot, en kopp te, ett ägg.
Att minska stresspåslaget kan också vara en god idé. Så här år kanske man också vill ta på sig en stickad tröja eller mysig halsduk.
- Du kan bli lite frusen för att du går ner i vikt. 



Gör så här:

• Ät 800 kcal om dagen. 
• Håll koll med en kostapp och planera maten i förväg.
• Fördela näringen jämnt under dagen.
• Ät grönsaker, baljväxter, olivolja och proteiner från källor som ägg: fisk, räkor, kyckling, kalkon, lite rött kött, och mindre mängder nötter & frön.
• Drick te, vatten, buljong, kaffe.
• Välj bort processad mat, snabba kolhydrater och sött.
• Inkludera vardagsmotion.
 

Image-1 Image-1

tisdag, 12/12 kl 8:33, fortfarande i sängen, med kaffe i fönstret.
Så glad att jag sover bättre nuförtiden, fortfarande med stor hjälp av magnesiun och melatonin.


"Sanningen ser olika ut för alla människor". 
Ja, så kan det absolut vara. 
Helt klart är i alla fall att delar av innehållet i gårdagens blogg trampade på en del ömma tår på en del spöken från det förflutna.
(samma begåvade lilla människa kallade även bloggen för en "bantarblogg" och då har man ju missat hela konceptet med 8/800 och Mosley, som handlar om allt annat än just bantning. Men en projicering är alltid spännande och vad det väcker för tankar och känslor. ) 
Det är helt klart dags att släppa taget om det som varit och blicka framåt mot ett nytt och ännu bättre år med massor av positiv energi och hälsa. 
Karma has a way to take care of the situation...


Nytt för nästa år
(jag kan knappt vänta, för det är såå mycket kul!)

- Inspirationsföreläsningar om 8/800 och Mosley, hur det fungerar och vad jag jag förvänta mig av metoden. Två datum, 13/1 kl 14-16, samt måndag 15/1 kl 18-20. Läs mer och anmäl dig här.

- Träna rätt och ät rätt. Det finns en plats kvar, i delat dubbelrum,  på träning och hälsoresan till Turkiet 27/5-3/6 2018
läs mer här

- Vandra Pilgrimsleden, Camino de Santiago med hälsan i fokus. 3-10/9. 
Här gör du din intresseanmälan här. 

- Egen tid. Behöver du egen tid för att prata om sådant som bara rör dig?
Mat, vikt, hälsa, tankar...
Boka tid för rådgivning/coaching. Dagtid/kvällstid eller helg. 
Här når du mig

Amor omnia vincit. <3

 

Måndag 11 dec, kl 06:38, i sängen, med kaffe i fönstersmygen. (brickan funkar inte i denna säng, den välter..) inte bra. 
 

Nu är datorn tillbaka efter en välbehövlig semester och diverse spabehandlingar. 
Datorer mår tydligen inte så bra av att stå i sängen och bada fötterna i kallt te, sådant som händer när tekoppar välter i sängen. 
Note to self, ställ koppen i fönstret i stället. 
Nåväl, när datorn är tillbaka och jag har något vettigt att skriva om, ja då blir det blogg. 
Och det har jag nu.

Häromdagen fick FB för sig att i bilder beskriva mitt år. Bra idé. Det behövdes en påminnelse om hur detta år har blivit, jag behövde en påminnelse och hur det är möjligt att på precis ett år gå från djupaste sorg till den ljusa varma glänta där jag just nu befinner mig. 
Ni som minns, och läste bloggen, kommer kanske ihåg att för precis ett år sedan var jag tvungen att flytta från det jag under fyra fina år kallat mitt hem. 
Dumpad, sårad, ledsen, utslängd. Och i ett uruselt skick. 
Jag har tittat på bilder som togs exakt vid denna tid förra året och det är så sorgligt att man bara vill gråta. Hu, så ledsen, svullen, trött och plufsig jag var.
Jag började året på Mallorca hos goda vänner. jag satt i solen i januari och sträckläste en bok som precis hade kommit ut, Blodsockerkoll av Michael Mosley. 
Allt han skrev kändes som det var riktat direkt till mig. Sänk ditt blodsocker, dina blodfetter och ditt blodtryck, gå ned i vikt. Och gör det nu!
Sagt och gjort, jag åkte hem. Började att äta enligt Mosleys rekommendationer. 800 kcal i 8 veckor. 
Träffade en härlig man, vars möte var att ge mig ordet 8/800. Det blev namnet på den metod jag nu utveckat med Mosley som grund.
Jag fick med mig en liten grupp av modiga kvinnor som ville göra resan tillsammans med mig och gissa om vi allesammans dalade i vikt, med hälsosamma ett kilo i veckan. För min del landade det på - 10 kg, på 8 veckor. 
Under tiden så tog jag även kontakt med en väldigt duktig pilatesfröken och började träna privat hos henne för att stärka upp en utsliten rygg som läkarna ville operera. Jag började även på något jag kallade för "träningen från helvetet", Becore. ( numera träningen från himlen.) 
Förvandligen hade börjat.

Samtidigt så säger sonen åt mig att inte sitta och vänta på att den sk "timeouten" som jag och exsambon tagit ( haha, undrar om den nya flickvännen han hann skaffa sig under tiden vet att vi "bara hade en timeout" på tre månader?) 
Nej, sonen hade bestämt sig för att lilla mamma behövde ett äventyr. a lifechanging moment. 
och det blev det. med råge. 
Den 31 maj satte jag mig på flyget till Paris med en enkel biljett till St Jean pied de la port, starten för Pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela.
Caminon. 80 mil, från Frankrike, över Pyreneerna, tvärs öven Spanien. Till fots.
Jag gick, och gick, och gick.  Träffade en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv. Den tacksamma och ödmjuka versionen av mig. Så mycket trevligare att hänga med än den förra. 
Med tio kilo på ryggen, exakt den vikt jag tappat. Så väldigt symboliskt. 
(resan tog ytterligare 2 kg) 
Resan tog 5 veckor. De bästa i mitt liv. 
Längtan tillbaka dit är svår. 

Så i höstas fick jag tacksamt möjligheten att göra om resan, den sista veckan från Sarria till Santiago, en liten tur på 10 mil. Helt perfekt. 
Det ena ledde till det andra och nu står jag här och vågar tack vare att jag inte får göra fler resor för Bonniers, äntligen pröva vingarna och arrangera en resa helt själv.
Så, den 3-10 september nästa år så går jag med 21 glada människor samma väg. Jag får med mig min favoritguide och även min älskade son som själv gått Caminon tre gånger. 
Blir det magiskt? Ja, det kan du verkligen lita på. Helt galet magiskt. 

Jag skrev ju glänta, i början. 
Låt mig snabbt få berätta om min glänta, sedan lovar jag att stanna här. 
Min  metafor och den bild jag har är att jag senaste åren ( ja, tyvärr så känns det faktiskt så) gått i en väldigt mörk skog, med lite ljus och inte så mycket värme. En ganska trist och mörk plats. 
Utan att man vet hur man kom dit, eller om man någonsin skulle kunna hitta tillbaka dit igen, så dök en glänta i skogen upp, bara sådär. 
En ljus och varm plats. En plats där det finns en underbart fin lägenhet, ett lugn, en plats att kunna jobba ifrån, en kärlek att få njuta av, ja, kort sagt ett liv. Ett väldigt bra liv. En glänta i skogen. 

Men, det har tagit ett år. Glöm inte det. (there are no quickfixes).
Men nu glädjer jag mig åt - 12 kg, viktstabil, en ny kropp som är frisk och stark och som går att göra massa roligt tillsammans med. 

Vill du också hitta tillbaka till din glänta, din kropp och till din egen glädje? Jag hjälper dig gärna. 
Våren bjuder på ett smörgåsbord av roliga saker du gärna får hänga med på. Hälsoresor till Turkiet, vandringen till Santiago och nya kurser som börjar redan i februari. ( i god tid inför sommaren och beach 2018) 
Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm, 13 och 15 januari. 
Välkommen dit.

kram, Cathrine



 








 






 

Måndag, kl 06:37 och jag tassar ned med täcket över axlarna för att inte väcka, tänder ett ljus och tar en kopp kaffe och kryper ned i soffan.
Efter flytten, som snart är en månad gammal, har jag varit slarvig med mig själv.Tränat på som vanligt visserligen, men ätit sämre och framför allt hoppat mina livsviktiga tillskott. Och fått ont i lederna igen. Som ett jäkla brev på posten...
Jag märker det direkt. Magen blir svullen av sådant den inte ätit på länge o h lederna har högljutt börjat höra av sig och göra ont! Aj!
Jag undrar vad det beror på...
mycket annat att tänka på, javisst, men räcker det som förklaring? Varför visar jag inte mig själv den omsorg jag behöver? Varför slarvar jag med det bästa jag har?
Medan jag funderar vidare på de frågorna om den egna prioriteringen så väljer jag att aktivt börja pyssla mer igen tills det sitter där igen.
Gurkmeja, nypon och kollagen för leder, värk - och muskeltoning. Rödbets och lingon dryck för blodtryck och blodsocker. Symbiotiskt för magen.
Back on track om ett par dagar. Kroppen, jag lovar!

torsdag, på väg till Stockholm. 

Jag fick ett så fint brev härom dagen. Ett sådant brev som värmer själen och hjärtat och som gör att allt jobb, allt tjatande, allt predikande och berättande känns viktigt och värdefullt. 
Kan en enda kvinna till må bra i sin kropp och med sin hälsa, så är det värt allt!
Jag är glad, rörd, tacksam och alldeles överlycklig. 

(tro mig, det är sällan det händer, denna typ av brev alltså, Vad trodde du?) 

So here goes...

Hej Cathrine!

Nu är det verkligen på tiden att jag hör av mig till dig för att berätta vad som hänt mig de senaste månaderna, vilket du i allra högsta grad är delaktig i.
Jag är 74 år och bor utanför Höganäs. Större delen av mitt liv har jag varit mycket intresserad av kost och motion. Trots det har jag de senaste 12 åren varit överviktig och haft högt blodtryck. 
Veckan före midsommar i år råkade jag bläddra i M-Magasin som någon lämnat efter sig på tåget. Läste din spalt om hur du fått bukt med ditt blodtryck och gått ner i vikt med Moosley's metod. Sedan letade jag rätt på din blogg och läste ytterst noga allt vad du skrivit från januari. Så inspirerande! Därefter laddade jag ner Nutris. Måste erkänna att jag nästan blev lite besatt, dels av att räkna kalorier men också av att kontrollera att jag fick i mig tillräckligt med näring. Men roligt var det och jag fixade hur bra som helst att både ha gäster, vara bortbjuden och att äta ute. Det tog mig dock längre tid än åtta veckor att gå ner åtta kilo. Beror kanske på långsammare förbränning vid min ålder. I mitten av oktober hade jag gått ner 10 kilo. Jag är 1.60 och väger nu ca 53. Är supernöjd! Alla kläder sitter så snyggt och jag mår jättebra.  Blodtrycket har jag tyvärr inte kontrollerat (en fobi jag har) och äter fortfarande medicin. Det får bli nästa steg! 
Motionerar varje dag. Långa promenader (är också med i en vandrargrupp), yoga flera gånger i veckan och så min favoritmotion: nia-dans.

Nu håller jag vikten, räknar inga kalorier och äter helt automatiskt riktigt bra mat, dvs för det mesta maten du och Moosley förespråkar. 

Har länge tänkt att jag ville delge dig detta. Enormt stort tack!




 

tisdag, kl 8:13, i sängen på fina GT10, med kaffe.


Snart har den här bloggen tjänat ut sitt sitt syfte!
För ett år sedan började jag blogga på allvar när jag inte kunde sova i den nya lägenhet jag flyttat till, och låg vaken från 4-5 på mornarna och var ledsen och ensam.
Hade ju dessutom så mycket i huvudet. Startat med Mosley och 8/800 och det bubblade av nya tankar och framför allt erfarenheter kring ätandet och min egen kostomläggning. 
Nu, ett år senare så har ju det mesta landat väldigt fint.
Ny lägenhet (som jag inte kan sluta tjata om hur fin den är)
Nytt liv, ny kropp, nytt sätt att förhålla sig till mat och träning.                  foto: Zara Daly
Ny relation. 
Ja, alla faktorer till att man numera sover väldigt gott om natten...

Igår var det dags att vinka farväl till en av de två grupper jag följt under hösten. Hejdå älskade Måndagsgrupp, må så gott och lycka till (vill man stå och hojta).
Vi sågs i nya kontorshotellet och alla hade något att äta med sig. Så mysigt och så trevligt.
Jag pratade på ut och inandning för att packa det sista av goda tankar, funderingar och kunskap i deras ryggsäckar och likt en orolig kycklingmamma vinka av dem vid dörren och önska dem så väldigt varmt lycka till i framtiden med sina liv och sina fina, nya kroppar. 
Det gäller ju framför allt att förbereda dem på denna massiva  matta av socker och fett som ligger framför dem inför julen. 

Så här kommer några glimtar ur en artikel som kommer i SödagsExpressen om 8/800 och hur man undviker de värsta fällorna inför julens alla frestelser.


Att äta 800 kalorier om dagen, fördelat på två eller tre mål och några mellanmål har gett Cathrine Schück ett nytt och hälsosammare liv.
Inför vintersäsongen vill hon särskilt framhålla den varma och mättande maten.
- Välj näringstät mat med mycket fibrer och vitaminer. Så här års finns det en hel del rotfrukter man kan använda sig av: kålrot, jordärtskocka, palsternacka, morötter, funkar jättebra. Linser och bönor – baljväxter - funkar också. Och kålen! Vitkål, spetskål, rödkål.
- Buljongkoka maten i stället för att steka den.
Själv är hon förtjust i sopporna och buljongerna, som passar extra väl i vintertider.
- Grytor och soppor bidrar till en ökad mättnad eftersom man äter dem med sked.

Cathrine Schück vill fokusera på hälsovinsterna och de kloka valen snarare än de snabba viktrasen.
- Innan vi pratar vikt måste vi prata blodtryck, blodsocker och blodfetter.
- Jag var på mitt årliga besök hos min hjärtläkare. Han printade ut proverna jag tog för ett år sedan och jämförde dem med årets resultat. Han sa: ”Såna här förändringar har jag aldrig varit med om, det är inte samma person.”
- Alla provsvar var som en frisk 25-åring. Och jag kan sluta med levaxin.


Hon är minst lika imponerad över de resultat som hennes gruppdeltagare har uppnått:
-De blir rosiga om kinderna – de får en fantastiskt hy – alla blir självlysande. Håret blir bättre, naglarna blir bättre och magarna blir lugnare, berättar hon.

Vikttappet ser hon som en positiv sidoeffekt. 
- Alla dalar i princip ett kilo i veckan. Det är en bra takt för att huden ska följa med, säger hon.
Men hur mycket man går ner beror på var man befinner sig när man börjar. 
- En del går ner jättemycket i början – 5-6 kilo på fyra veckor, för andra tar det lite längre tid.

- Alla som börjar med det här är rädda för att de ska vara hungriga – men gör de bara som jag säger åt dem så är de inte hungriga.
Hur många bryter?
- Färre än vad de själva tror. 

För att det ska bli enkelt att lyckas har Cathrine Schück några grundregler:
 – Välj bort ris, pasta, bröd, potatis och socker. Jag har även tagit bort mejerivarorna. För den målgruppen som är intresserad av det här, ofta kvinnor över 40, är inte mejerier en hit längre. Många får svårt att bryta ner dem med åren.

Gör så här:
• Ät 800 kcal om dagen. 
• Håll koll med en kostapp och planera maten i förväg.
• Fördela näringen jämnt under dagen.
• Ät grönsaker, baljväxter, olivolja och proteiner från källor som ägg: fisk, räkor, kyckling, kalkon, lite rött kött, och mindre mängder nötter & frön.
• Drick te, vatten, buljong, kaffe.
• Välj bort processad mat, snabba kolhydrater och sött.
• Inkludera vardagsmotion.


Vill du hänga med i en ny grupp, så startar dessa i början på februari. 
För mer info och anmälan, klicka här och skicka en intresseanmälan. 


Är du nyfiken på metoden och vill lära dig mer om 8/800 så är du varmt välkommen på en av mina två inspirationsföreläsningar i januari. 
Här kan du läsa mer om dem. 
Välkommen!!!!








 

måndag morgon, kl. 8:13 annan säng, annan kopp, samma kaffe.

Här följer ett
gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se
(först publicerat av www.kostdoktorn.se)


Så var vi där igen: forskare har återigen kopplat Alzheimers sjukdom till ett högt blodsocker. Den här gången har de har dykt djupt in hjärnan och även upptäckt att cellerna vid demens har svårt att utvinna energi från sin viktigaste energikälla: glukos.
För fem år sedan, när jag plitade ihop ett Ett sötare blod, förvånades jag över all den forskning som visar att ett högt blodsocker ökar risken för demens. Enligt en studie har åtta av tio personer med alzheimer problem att reglera sitt blodsocker, dubbelt så många som i kontrollgruppen. En kartläggning av äldre personer på Kungsholmen i Stockholm visar att pre-diabetes och diabetes mångfaldigar risken för demens, och sjukdomen utvecklas mycket snabbare hos de som hade problem med blodsockret.
En del forskare vill till och med kalla demens för typ 3-diabetes och undersökningar av hjärnor från nyligen avlidna alzheimerpatienter avslöjar att hjärnvävnaden reagerar dåligt på det blodsockersänkande hormonet insulin (vilket är illa eftersom insulin behövs för att lagra minnen).
Alzheimer går hand i hand med diabetes
Varför pratar inte läkare mer om detta? Undrade jag när jag skrev boken. Och det undrar jag fortfarande, för hypotesen att alzheimer är en form av diabetes (eller går hand i hand med typ 2-diabetes) blir bara starkare och starkare. Studier har bekräftat att sjukdomsförloppet går snabbare hos personer med högt blodsocker. Med hjälp av ett blodprov som mätte insulinresistens i hjärnan har forskare kunnat förutspå utvecklingen av demens och ungdomar med fetma och insulinresistens har förhöjda nivåer av ämnen som är kopplade till en ökad risk för alzheimer i blodet.
Läs det sista meningen igen. Låt den sjunka in, innan du går vidare till veckans nyhet.
Ny studie: högt blodsocker i hjärnan vid alzheimer
Nu har forskare återigen dissekerat hjärnor från personer med demens: Higher brain glucose levels may mean more severe Alzheimer’s. Deras resultat:

  • Ju högre blodsockret var i hjärnan, desto värre var symptomen på alzheimer innan personen dog.
  • Cellerna i hjärnan hade svårt att bryta ner och utvinna energi från sockerarten glukos, som är hjärnans primära energikälla.
  • Ett högt blodsocker i hjärnan korrelerade med att personen hade ett högt blodsocker många år innan hen avled.

Så vad ska man dra för slutsatser av detta? Jomen, jag tänker att den som gillar sin hjärna ska ta det säkra före det osäkra och hålla sitt blodsocker på en låg och jämn nivå. Här är några enkla knep:

  • Om du har typ 2-diabetes: mät ditt blodsocker efter att du ätit och lär dig vad som höjer det. Ät mat som håller blodsockret på en låg och jämn nivå.
  • Ring grannen och fråga om ni ska ta en promenad, den motionen räcker för att sänka blodsockret. (Lisa, vad sägs om i kväll?)
  • Tänk: demens, demens, demens, när sötsuget slår till. Ät nötter eller mandlar istället.
  • Om du inte redan har gjort det: släng ut snabba och vita kolhydrater ur ditt liv. Åtminstone 335 av årets dagar. Utforska istället nya delar av grönsaksdisken. Har du testat palmkål?
  • Lär av Patrik Olsson och fixa en bönsallad till middag. Min favorit: svarta bönor, röd lök, lime, koriander (massor), finhackad jalapeño, olivolja och lite salt.

Så underlättar du för din hjärna att leva lycklig i alla dina dagar.

torsdagmorgon,kl 08:18 i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Himmel! jag sover som en stock! Ny lägenhet och ett par magnesiumtabletter så sover jag så gott!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, magnesium och melatonin till kvällen, thats the shit! 
Du sover gott och vaknar utvilad. Jag lovar!

Min älskade onsdagsgrupp är så sköna! De börjar närma sig slutet, nu har vi kämpat på i 9 veckor, (plus de uppehåll då jag varit på resa) och jag träffade dem i går. Fasiken vilket skönt gäng!
Man blir ju lycklig av att se dem alla. Så fina och glada. så slanka och snygga! Hela bunten har går ned ca 10 kg, give or take. De flesta har gått upp i muskelmassa för att de tränar mer, de äter kollagenprotein och kan därför bygga muskler bättre, de har blivit seniga och vältränade, och framför allt hyn lyser!
Det bästa var nog damen som innan kursen i princip inte åt lagad mat. Numera lagar hon och har, till sin stora förvåning faktiskt börja gilla att laga mat. Men framför allt känner så tydligt i kroppen hur bra kroppen mår och så tydligt kommunicerar med henne om sitt välmående. Ett nytt liv.
Då blir jag riktigt, riktigt lycklig. 

Min egen kropp. Känns lite konstigt att skriva om sin egen kropp, men det jag gjort under detta år är lika konstigt. Förutom de 12 kg som jag gått ned så har jag liksom svarvat om kroppen, och har idag väldigt lite underhudsfett och en väldigt stabil core. en ny kropp. 
Jag får frågan om jag är "klar" med kroppen nu, och det tror jag aldrig att man blir. Nu börjar den svåra delen, att underhålla den och får den att fortsätta fungera så här bra. 
Med hjälp av nypon, gurkmeja och kollagen så har jag inte längre ont i lederna eller lider av artros. Med hjälp av bioolja så förblir huden smidig och elastisk. 
Det tog ett år. Det var det värt. 

Nya kurser, föreläsningar och resor.
Det blir nya kurser som startar startar första veckan i februari 2018. Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm under januari, 13/1 och 15/1.
I maj åker jag och Eva Berggren till Turkiet på hälso och träningsresa och till den finns det ett rum kvar. Läs mer här. 
Till sist så har jag bestämt mig för att själv börja köra Caminoresor där vi en vecka går Caminon till Santiago de Compostela. 
kontakta mig gärna om du är nyfiken på mer info. 

Mer mat! Här kommer smakprov på nya boken som kommer ut i mitten på januari.

Soppor och grytor
Ska man leva på 800 kcal under en period och vill hålla sig mätt, trygg och glad så ber jag att få presentera dig för dina nya bästa vänner, sopporna.
Att bli kompis med soppor är en otrolig hälsovinst. När jag själv började med denna livsstil så var soppor det som både räddade mig och gjorde mig glad! Till mina viktgrupper lagade jag soppa ett par gånger i veckan och jag gjorde alltid stora satser som räckte gott och väl till både dem och mig.
Jag vet att det är viktigt att få äta sig rejält mätt även om man håller sig på en låg kalorinivå, och precis det gör du med en tallrik eller två, av en god soppa.
För goda och mustiga måste de vara! Det är viktigt. När inte mat är fet så måste den vara smakrik.

 
 
1.   Min bästa minestrone
Jag älskar denna typ av soppa. Massor av färg och massor av must. Jag slänger gärna i lite syrad kål och syrade bönor. Det ger soppan lite extra body, liksom.
Jag använder bönpasta istället för spagetti. På bilden har jag använt svartkål, men det går naturligtvis precis lika bra med grönkål eller vitkål.
 

  1 portion
 
½ liter höns eller lantbuljong (Rene Voltaire)
½ dl gröna ärtor
1 morot (jag har flera olika sorters morötter i denna soppa, både gula och röda)
2 små tomater
en näve bönpasta
1 dl strimlad svartkål/grönkål
½ dl blandade bönor, syrade eller vanliga kokta, (Tistelvind)
½ tsk tomatpuré
½ tsk paprikapulver
salt, peppar
 
Koka upp buljongen, tärna moroten och låt den koka mjuk i buljongen tillsammans med kålen. Smaka av soppan med tomatpuré och paprikapulver, kanske behövs salt och peppar? Lägg i ärtor, bönpasta, tärnad tomat och bönor. Låt soppan sjuda i 10 minuter. Smaka av igen och servera.
 
280 kcal
 











 

onsdagmorgon kl 8:06, med kaffe i sängen (i nya lägenheten. lycka.)

Två veckor in i nya lägenheten och jag bara myser...
Inser nu så här i efterhand att jag faktiskt "låg ovanpå" under ett helt år, och det är först nu i nya lägenheten som jag landat, packat upp allt och verkligen gjort mig hemmastadd som jag flyttat...
Låter det konstigt? 
Plötsligt längtar jag hem på kvällarna, en underbar känsla. Bara det faktum att ha något att längta till...

Det är nog kanske det som är just temat för idag. Räkna dina lyckor. 
Jag började en ny kvällskurs i går kväll. Åtta underbara kvinnor som jag har förmånen att få coacha till en bättre och hälsosammare liv. Tänk vilken glädje det är i sig. Dessutom var detta ännu en magisk grupp av kvinnor. Det är så konstigt med dessa grupper. Varje gång säger jag till mig själv, vilken tur jag har som fått en så fin ny grupp. Denna gång fick jag nästan nypa mig i armen över just det faktumet. Dessa är magiska. Det finns inget annat ord för just denna grupp av kvinnor. 
Vilket inte betyder att jag inte varit kär i mina tidigare deltagare, bara så ni vet... :-)
(vill du vara med i en av dessa grupper så börjar det nya grupper i februari.) 
Det viktigaste jag tror att jag hann berätta för denna grupp i går var att de skulle börja skriva upp allt bra som nu börjar hända dem. För det gör det, i kroppen till en början, resten kommer sedan. 
Börja med att skriva upp dina lyckor, skriv upp det som är bra just nu, för det vet vi ju alla med stor säkerhet att det kommer alltid svackor framöver. 
Då är det bra att ha en bok att luta sig emot och läsa om allt det bra jag faktiskt har gjort för mig själv och hur det känns att få må riktigt bra.
Eller gör som jag, skriv det i en blogg...

Själv kallar jag det för att vara i en glänta. Det har varit mörkt i skogen ett tag nu, och vi vet ju att det kommer mörka partier i fortsättningen också. Men just nu, i gläntan, är det ljust, soligt, varmt -  och väldigt vackert.

Det känns ärligt talat som detta år verkligen närmar sig både slutet och räkneskapens tid.
Året började riktigt "skitigt", det har ni ju redan fattat vid det här laget..
 Jag var ledsen, dumpad, väldigt vingklippt och modstulen. Ganska så fluffig och "rödvinstrött" också, om jag ska vara ärlig.  En trasig rygg, ett trasigt självförtroende. Well, you name it. I had it. Not. 
Men så sakta men säkert så vände det. Jag gick 80 mil till fots, längs Caminon. Ivrigt ditpuffad och påhejad av min son. Jag började själv följa mina råd (8/800) och gick ned välbehövliga 12 kg. Började träna på allvar. Började lyssna på kroppen. Slutade dricka sjöar av vin. Tränade mitt mindset på långa promenader väl hemma. 

Och nu har jag hittat en lägenhet som jag får kalla hemma i minst två år framåt, hittat ett underbart kontorshotell där jag kan jobba,  hålla kurser och även jobba med min dagverksamhet, terapimottagningen. 
Det är en lycka som jag inte riktigt kan beskriva, så bra är den känslan. 
Som att allt har landat, allt löser sig, allt blir bra till slut. 

Självklart är även kärlek en del av hela ekvationen, och även den har kommit, fast kanske inte i den skepnaden som jag hade trott, eller kanske ens önskat. 
Men den finns där. 
Och att vid 59 få känna sig sedd, bekräftad, älskad och omhändertagen är en gåva att väldigt stilla få säga tack för, även om det kanske inte varar i resten av livet. Bara ödmjukt ändå få säga, tack. 

I pipelinen just nu...
Är du nyfiken på 8/800 och det jag håller på med just nu, så är du varmt välkommen på föreläsning vid två tillfällen i januari. 
Datumen är lörd 13/1 kl 14-16, och månd 15/1 kl 18-20. 
Klickar du här så hittar du mer info om föreläsningarna. 

Jag hoppas vi ses! 
Cathrine









 

IMG_3328 IMG_3328
fredag, kl 07:42.  svettig, i soffan, i träningskläder. med kaffe.

japp, det är fullt möjligt..., tokig alltså..
Klockan på ringning kl 06, (då hade iof redan Toby från SA hört av sig eftersom han är så sjukt morgontidig, kl 05...gäsp..)
På med kläder och ut med gladpigga kompisen och duktiga naprapaten Jenny.
I mörkret, i Humlegården... kl 06.30. Har man hål i hela huvudet?

Hur det var då, efteråt?  Galet kul, så klart! Toknöjd, såklart. 
Men framför allt, och det är väl det som är vitsen med hela denna utläggning är väl egentligen att visa på att det faktiskt GÅR att ta sig ur sin comfortzone, och den enda risken man tar är att det faktisk är kul, till sin egen stora förvåning.
Och det ska gudarna veta, ingen är mer förvånad än jag. 
Tänk att träning äntligen har blivit roligt, efter 59 år...

Ni var flera som hörde av sig igår på olika sätt och i olika medier och gjorde inlägg i den fråga jag ställde igår, nämligen "varför är det ingen som ser mig?"
Del menade att vi är dåliga på att ge feedback till vår omgivning och andra att vi minsann borde vara oss själva nog, och inte sträva efter en bekräftelse från vår omgivning. 
Well...
I den bästa/sämsta av världar kanske vi skulle gå omkring som självförsörjande små enheter, helt oberoende av varandra och enbart leva på egen bekräftelse och beröm. 
NOT.
Jag tror faktiskt inte på det.  Jag tror, och vill verkligen tro att vi behöver varandra, vi behöver spegla oss i varandra, vi behöver bli sedda, få uppmuntran, vara älskade, berörda, gillade.
No man is an island. 
Vi är inte isolerade enheter. Vi mår bra av att interagera med vår omgivning. 
Små barn som inte blir sedda, hållna i, burna, pussade på, vissnar så småningom och dör en smula. Vi är bara lite äldre, men med samma behov av att finnas med andra, och sedda av andra. 
Själv blev jag extra lycklig i morse när fina Jenny puschade på mig för det där lilla extra och spontant tjoade över mina sista, väldigt tunga burpies..
Glad över att vara duktig. So kill me. Jag är en människa. 

Nu tar jag snart helg, först blir det en rolig tur med 35 pers och roliga Stockholm Food Tours, där vi guidar och matvandrar med gäster. 
Sedan kör Eva Berggren och jag coaching med de tre duktiga tjejer som vi vi under 6 månader hjälper att nå sina vikt och hälsomål med hjälp av bra mat och träning. 

Det finns en plats kvar till kursen som börjar på tisdag, där vi under 8 veckor tillsammans äter 800 kcal och dalar ca 10 kg på lika lång tid. Vi tar ett uppehåll för julen/nyår och fortsätter sedan i januari. Kul upplägg som jag verkligen ser fram emot! Välkommen om du vill hänga med! Kontakta mig här!

kramkram!







 
 

 
2017-05-22 22.38.04 2017-05-22 22.38.04

inte så väldigt tidig morgon i sängen, med kaffe, kl 07:19
(tack till melatonin och magnesium)

Idag är jag arg! Det är inte ofta det händer, iaf inte här på bloggen...
Jag håller ju som ni vet ett par kvällskurser i Mosleymetoden och 8/800. Det går fantastiskt bra för ALLA deltagare. De dalar, samtliga, med ca 8-10 kg på 8 veckor. De går sedan kvar i en månad till för att stabilisera vikten. Samtliga som har gått hos mig är nu viktstabila och så nöjda med de hälsoeffekter som denna metod innebär. Lägre blodfetter (kolesterol), lägre blodtryck, lägre blodsocker -  och en bonus bättre hår, hud och naglar. 
Bara bra grejer, med andra ord, tänker du?
Jo, jag håller med dig, de personliga vinsterna är enorma, alla och då menar jag alla, ser ju tio år yngre ut än när de började. 

MEN, det finns en fråga som jag får från så gott som alla deltagare, och den kan jag inte svara dem på ( och det kommer mycket frågor på 10 veckor) och det är, VARFÖR ÄR DET INGEN SOM SÄGER NÅGOT till mig om hur fin jag ser ut eller hur mycket jag gått ned? Det syns ju så väl?
Vad är det hos oss medmänniskor som gör att vi inte kan förmå oss att ge en komplimang eller berätta för en annan person att hon/han ser helt strålande ut???

Detta gör mina deltagare både ledsna och besvikna på sina kompisar och sin omgivning.
Och, javisst. Hälsofördelarna i sig borde väl ändå räcka som bekräftelse på att jag gör något bra för mig och min kropp. Så klart är det så.
MEN, varför är det ingen som säger något?

Har du som läser denna blogg något du skulle vilja dela med dig av, något resonemang eller tankar kring detta, så skriv gärna en kommentar. 
För här står jag faktiskt helt svarslös och lite handfallen. Det är ju inte så enkelt som att det inte syns. För del gör det. Ordentligt. 
Det är ju inte heller så att när man gått ned tio kilo ser direkt sjuk ut. Nej, de flesta blir självlysande och ser verkligen ut som hälsan själv. 

Kan det vara så enkelt som den sk kungliga svenska avundsjukan? Jag vägrar att tro det. 
Vad tror du?

(du vet väl att ny kurs börjar nästa vecka och att du kan följa kursen via skype eller Face time)

kram!

 

170904 Chatrine Eva 12A4137 170904 Chatrine Eva 12A4137

onsdag, kl 07:08, i sängen,med kaffe på lilla brickan från Visby.

Det är med sömn har jag inte svart bälte i ännu, vaknande kl 04 och inte lyckats somna om..
Nu blir det helt klart både melatonin och magnesium under en period. Berättar mer, längre ned.

Nytt bo. Annars så firar jag en vecka i fina lilla pärlan till lägenhet. Nästan alla kartonger är uppackade och det börjar se ut som ett hem. 
Har dock inte riktigt bestämt om jag ska ha mottagningen hemma eller på stan. Testar nu ett kontorshotell med kvällskurserna och funderar på att lägga även privatsessionerna där.
Har du tips på någon vettig och trevlig mottagning så tar jag tacksamt emot det. Skulle behöva en lokal som fungerar både för privatklienter och små grupper, kvällstid. inboxa mig eller mejla, cathrine@schuck.se.

Ny kurs. Jag tänkte starta en ny kurs nästa vecka, och kikar primärt på tisdagskvällar. Det blir delvis nytt upplägg eftersom den sträcker sig över helgerna också.
Men det går faktiskt utmärkt att hänga med fram till jul, bli av med 5-6 kg tills dess och sedan göra ett uppehåll och ta nya tag i januari. 
Läs mer på första sidan, här på hemsidan, där står allt om kurserna. 
Vill du anmäla dig, så klicka här.

Ny kropp. Nu har det snart gått ett år sedan jag själv la om min kost och började träna på allvar. Jag är viktstabil och väger idag 68 kg till mina 178 cm, och det är ett ras på - 12 kg. Men det viktigaste är nog ändå att jag mår så mycket bättre och att alla värden är så bra. Blodtryck, blodsocker, blodfettet... ja, rubbet har blivit bra och jag kunde dessutom sluta med Levaxin eftersom TSH´s har normaliserats och sköldkörteln fungerar perfekt. 
Men det som har hänt med kroppen på detta år är snudd på ett mirakel. 
Inte nog med att jag var slut i kroppen efter en stressig höst och sorglig separation mot min vilja, så hade jag även en rygg som krånglade ordentligt och Stockholm Spinecenter ville operera i ryggen. Jag bad att få först försöka på egen hand och se om jag inte kunde få ordning på det själv. Jag gick 3ggr/vecka under en månad till magiska Catarina Johansson som är kanske Stockholms skickligaste kiropraktorer.   
Samtidigt började jag med privatpilates hos Leana Almström, en engelsk fd dansare som driver en egen studio för avancerad pilatesträning. Dit går jag en gång i veckan för att finputsa på varje enskild muskel och rörelse. 
Den tunga träningen kör jag på fantastiska Becore, www.becore.se, där "träningen från helvetet" har blivit träningen till himlen, för mig. 
Vid fyllda 59 år har jag idag en fast, stark, vältränad kropp som inte gör ont och som går att göra allt roligt tillsammans med. 
Kondisen får jag av att gå runt Djursgården ett par varv i veckan, i riktigt högt tempo och letar efter uppförsbackar för maximalt flås. 
Ett år tog det, och jag är tacksam varje dag.

Sömn. jag har tidigare också fått frågor på melatonin och magnesium. 
Melatonin är alltså vårt vakenhet och sömnhormon som produceras i lilla tallkottkörteln bak i huvudet. Det hänger ihop med sertononin och dopamin, våra lust och glädjehormoner. 
Med åldern, hur glada vi än är, så dippar ibland melatonintillgången och vi sover sämre. Det finns melatonin att köpa receptfritt i de de flesta länder, bla Finland. I USA köper du melatonin i vanlig drugstore.
Jag brukar därför köpa på nätet, det finns numera svenska sajter som säljer det. För en god natts sömn kan du behöva någonstans mellan 5-10 mg. tänk på att det ska vara tyst och mörkt i rummet, för det är som sagt vårt vakenhets och sömncenter som jobbar...
Vidare så hjälper även magnesium till med sömnen på det viset att det verkar muskelavslappnande och på så vis sömngivande. 
Jag brukar använda magnesium bundet i "citratform" och gärna i pulverform för snabbare upptag. Här kan man gott använda minst 300-600 mg. 

Ny resa. Du har väl inte missat att jag och Eva Berggren kör en ny hälso och träningsresa 27/5-3/6 tillbaka till vårt älskade Yalikavak? Det finns ett rum kvar! Häng med!

Har du flera frågor om sömn eller något annat som du tror jag kan hjälpa dig med, så är du varmt välkommen!
Just nu finns det luckor för nya klienter, så passa på! 
kram! 















 

.

torsdag morgon, kl 07:09, med kaffe, i sängen (på lilla brickan från Visby)

Ok, dagen kan få börja nu, jag är redo.
Sovit gott för första gången på väldigt länge. Funderar om det för att det är så tyst och lugnt här där där jag bor nu, bra energier i huset eller vad det beror på? Feng shui kanske?  Jag har flyttat sängen från mitten av rummet till ena hörnet och har koll på både fönster och ingång, vilket gör mig trygg. 

Sitter med min megalämning för nästa 8/800 bok som egentligen skulle varit lämnad och klar som igår, men jag har fått ett par dagar extra på mig, tack underbara redaktör Anna för det. Läser du detta ska du veta att du är värd din lilla vikt i guld. Dessutom läser du flytande "schuckska" vid det här laget och ändrar där det behövs utan att jag märker något. Anna skriver liksom bättre än jag gör, och det låter som jag. Fattar ni?

Ikväll kommer bästa syrran för att hjälpa mig att packa upp, vilken gåva. HON har svart bälte i ordning och reda, min fina, fina lllasyster. 
Tänk så olika vi är, hon och jag. Olika, men kära i varandra. 

Jag hade tänkt att dra igång en ny 8/800 grupp nu i november. Vilket iof är en risk eftersom vi då kommer köra över jul...
MEN där är min tanke att vara strikt fram till jul, göra ett uppehåll mellan jul och nyår och sedan fortsätta i en månad till efter det.
Låter inte det som en spännande idé?
Jag räknar med en liten grupp här i lägenheten, ca 6 pers, men samtidigt köra parallellt och enskilt med dem som vill hänga på, via Facetime eller Skype. 
Så min fråga idag är, vill du och vågar du? 
Vill du bli friskare, starkare, gladare och samtidigt dala med 1 kg i veckan, tryggt och säkert.
De stora hälsovinterna ett sänkt blodsocker, sänkt blodtryck och sänkta blodfetter. Vikten är liksom en bonus. 
Alla, och då menar jag alla, i alla grupper har gått ned ca 10 kg på 8 veckor och ser så fina, glada och friska ut. Jag ber alla att ta en före och en efter bild, annars fattar man inte vad som har hänt..
Är du nyfiken och vill veta mer om kursen eller metoden 8/800 så hör gärna av dig och berättar jag mer!  klicka här.

Nu är det dags att sätta fart för idag skriver jag kapitlet om soppor!
Här kommer bild och recept på Burksoppa! 

(börjar inte ni också bli lite trötta på bilder med tant Schück med armarna i luften? )

Burksoppa är min nya favorit. Bra att ta med till jobb eller som mellis. 
Jag fyller en lite större burk med mjuka konjaksnudlar i botten, sedan fyller jag på med lager av olika grönsaker och toppar med böngroddar. 
Sedan häller jag på en varm lantbuljong smaksatt med massor av  färskriven ingefära, lite strimlad chili och krossad vitlök. Den ska vara stark och smakrik. 
Hittar du en god kimchi att toppa soppan med så är det helt perfekt. 
Smaklig måltid! Ha en bra torsdag!


 

2017-08-08 22.13.54 2017-08-08 22.13.54

kl 07:34. I nya lägenheten, i nya sängen, med kaffe på lilla brickan.
 

Jag har inte svart bälte i förändring. Verkligen inte. 
Det blir tyvärr bara värre med åren är jag tvungen att tillägga..
Herregud så mycket sorg, vånda, oro som har gått åt till denna senaste flytt.

Jag fick som ni kanske minns ett år på Karlavägen i kompisen från Västindien´s fina lägenhet. Sedan kom stormen Irma och stackars Eva var tvungen att flytta tillbaka till Sverige och är nu strandad här tills vidare. Och då behöver hon ju såklart sin lägenhet tillbaka. 
Efter många turer, tittande och letande så har det nu landat och jag bor nu jättefint i minst ett år, förhoppningsvis länge, mitt i smeten. 
En väldigt fin, något mindre, en tyst, fin och ljus lägenhet där jag nu sovit första natten och mår jättebra.

Men det här med stress har verkligen ett pris. 
Jag jobbar ju med detta, och borde såklart veta bättre, men man är aldrig expert på sig själv, tack och lov.
Det har blivit för lite promenader, för mycket vin, konstiga matvanor och en hårbotten  som kliar. 
Och dåliga cirklar som är svåra att bryta.
Det stavas, stress, stress, stress...

Men nu är det nya tag. Ny lägenhet. Nystart. Nya roliga grupper och kurser. (se hemsidan för mer info)
Väntar otåligt på att Mia Lundin sparkar igång verksamheten på Sophiahemmet. Tills dess så kör jag min verksamhet från denna rara lägenhet mitt i city. 
Hör gärna av dig om du vill boka en enstaka tid och prata vikt, hormoner, tankar eller känslor. kontakt.
Här är lugnt och tyst och en bra plats med goda energier. 
(jag har springbrunn på gården, underbart med porlande vatten) 

Sedan är det ju en massa roligt framåt i pipelinen! 
Jag åker själv, som gäst med Yvonne Fuch till Kerala i januari för att meditera och ladda batterierna.
Sedan är det full fart här i Stockholm tills det i slutet av maj bär av mot årets hälsoresa i Bodrum och lilla bedårande Yalikavak tillsammans med Eva Berggren. 
Det finns fortfarande något enstaka rum kvar på den resa, så missa för guds skull inte det! Det blir en repris på den bästa hälsoresa jag någonsin gjort!
Vandring, träning och matlagning på kvällen! Det kommer bli så jäkla nice!
Här hittar du mer info om resan. 















 

2017-06-26 13.56.30 2017-06-26 13.56.30

Måndag, kl 08:12. Sent för att vara jag, jo jag vet..
Men det finns skäl. 

Efter en minst sagt händelserik och välfylld helg så bär det av igen.
Nu är det Sydafrika som gäller tio dagar framöver för tidningen M´s räkning.
Behöver jag ens säga att jag är oändlig glad och tacksam för dessa uppdrag?

Så nu blir det förmodligen ett glapp i bloggen igen. Det blir så pretentiöst att skriva någon form av resebrev därifrån...

Men det jag skulle vilja berätta om är dels de tre fantastiska kvinnor som jag och min kollega Eva Berggren som är PT, coachar för tidningen M´s räkning. 
Vi har fått sex månader på oss att få tre kvinnor på banan igen. Både med träning, vikt och framför allt med hälsan. 
Du kommer snart kunna läsa om dem i tidningen. 
Men, på bara en månad har alla tre dalat i lugnt mak med 1 kg i veckan och nu efter fyra veckor så har alla tre tappat mellan 3-6 kilo. Helt otroligt. Det går så bra och de mår så bra. Det riktigt lyser om dessa vackra kvinnor.
Då blir man lycklig. 

Men det jag blev allra lyckligast av var den berättelse som en av dem delade med oss. 
Hon hade satt sig ned och skrivit en "lyckolista", det vill säga sådant som hon gjorde tillsammans med sig man, sådant som gjorde henne lycklig. 
Efter en snabb titt på sin lista så stod det helt klart för Lena (hon heter egentligen något annat)  att alla hennes "lyckor" var kopplade till mat!
Tillfällen, roliga besök, upplevelser, ja, allt hade en koppling till vad hon och hennes man skulle äta på det stället de besökte. 
Så hemläxan för Lena är nu att sätta sig ned och göra en ny "lyckolista" och hitta saker som gör henne och hennes man glada och lyckliga, men inte feta på kuppen!
Det vill säga, vad gör dig lycklig? Vad gör man och hur gör man roliga saker som inte behöver inbegripa mat?
Jag blev själv så tagen av hennes historia och ville så gärna dela den med er, och ber dig nu därför att om du vill och har lust, skriv en lista, dela den gärna här på bloggen om du vill, och skriv vad som gör dig lycklig.

Själv så blir jag lycklig av mina vandringar längs Camino de Santiago de Compostela och suger på de minnen och de bilder som jag fick förra veckan jag gick en deletapp. Nu är mitt mål att gå hela vandringen som jag gjorde i maj/juni år år, en gång till, nästa sommar. 
Det gör mig riktigt, riktigt lycklig. 

Bilden är från i somras. Ren lycka. 

Vill du gå också Caminon med mig nästa höst så hör av dig till Kerstin Broström som bokar alla resor för M magasin och Tara. Bägge dessa tidningar ordnar resor dit ned i höst, som jag förhoppningsvis och med litet tur ska få leda. 
kerstin.brostrom@mag.bonnier.se

Stor kram från Cathrine 


























 

IMG_2735 IMG_2735

Fredag, tjoho!, kl 06:43. kaffe i sängen.

Nu börjar nedräkningen. Om mindre än en månad så flyttar jag. Inget som jag önskar, men lägenheten jag kommer att få hyra ligger väldigt, väldigt fint i Stockholm och jag får dessutom hyra på lång tid. 
Så det blir nog bra. 

Bilden bredvid är från övervåningen på katedralen i Santiago de Compostela

Det som fortfarande uppfyller mig är den senaste veckan på Caminon. Denna gång gick jag med 35 pigga damer från Tara och M-magasin. Vilket jäkla järngäng!!
Jo, det fanns faktiskt några killar med också. Två par och en man som åkte ensam. Väldigt modigt, om du frågar mig. Han blev nog allas "hedersväninna" även om det såg ut som flera av tjejerna helst önskade att han blivit mer än så...

Vi gick tillsammans de sista 10 milen mellan staden Sarria och Santiago. Går du den sista sträckan, med dubbla stämplar i ditt pilgrimspass, så får du certifikatet som visar att du gått Caminon, pilgrimsvandringen. 
Det muttras alltid på Pilgrimskontoret bland dem av oss andra som gått hela  sträckan från Frankrike, över Pyreneerna, i 80 mil, över den lilla orättvisan..
Men hey, det är just precis vad Caminon handar om. Alla gör sin egen Camino och ingen ska jämföra sin egen med någon annans...
Det är en del av läxan. 

För mig har dessa 80 mil och allt som händer på en Camino blivit magiska. Under denna resa/vandring hinner allt hända, och händer.
Du får det du behöver, men kanske inte alltid vad du önskar dig. 
But The Camino provides. Resan tar hand om dig, och ser till att du får det du behöver, inte alltid det du önskar dig. 
Det enda du behöver göra är att förhålla dig till det och ödmjukt försöka lära något av det. 
Jag har själv sett just detta hända, så många gånger. Både för egenräkning och för andras. 
Det är magiskt varje gång det sker. 

För min del var en stor del av utmaningen det faktum att man bor tätt, tätt ihop med andra, hela tiden. vi sov i härbärgen och stora sovsalar, i bunkbäddar. Vi duschade och toade tillsammans, blandat. 
Det snarkas, hostas, sköts blåsor och svettas nära, nära, hela tiden. 
Det enda du längtar efter är en egen säng, helst utan "bedbugs", en liten, liten plats att få lägga dina grejer, ( det brukar bli i sängen) och naturligtvis ett elutag för att kunna ladda telefonen. 
Vill man inte leva så enkelt så finns det hotell/pensionat och rum att hyra, utefter vägen. Det går dessutom att skicka sitt bagage framför sig, till nästa by/stad och bara gå med dagsäck som vi gjorde nu senaste gången. 
Alla gör nämligen sin egen Camino. 

Jag skulle egentligen bara så här på en fredagsmorgon inte komma med några hurtiga hälsotips, utan bara ödmjukt och vänligt uppmana dig som likt mig längtade och behövde en upplevelse som detta, att "just do it"! 
Har du en vecka över i ditt liv och vill göra något som garanterat kommer att förändra ditt liv, så tveka inte. 
Gå Caminon. Kort eller långt. Med eller utan ryggsäck. På härbärge eller på hotell.
Just do it. 

Hör gärna av dig om du har frågor eller funderingar kring Caminon!
Trevlig fredag, trevlig helg!
Cathrine 






 




 

IMG_2461 IMG_2461

torsdag 6 oktober, kl 07:58. (sover gott på magnesium), i sängen, med kaffe.

Borde vara upp och klar snart, jag håller ju på med ny bok, den tredje i serien om 8/800 som kommer ut efter jul. Men fotografen ska ta sin dotter till doktorn nu på morgonen och då får jag sovmorgon...
Jag njuter av sista månaden i denna fina lägenhet. Den som jag från början kallade för en "fransk bordell" pga av inredningen är jag nu väldigt kär och förtjust i. Jag VET att det blir bra i den nya lägenheten också, den är superfin, och har ett GALET bra läge. Men jag har inte svart bälte i förändring och att flytta. så enkelt är det.

Det händer mycket i livet just nu. 
Plåta bok, flytta, fundera på hur jag vill att en framtida relation ska se ut, hur min moraliska värdegrund ser ut...
Det hände mycket på Caminon, minst sagt. 
Den där stigen har en förmåga att både leverera och ställa hela ditt liv på ända. Gång efter gång. 

Det jag tänkte resonera kring idag är frågan om man ska väga sig varje dag. 
Många kvinnor jag träffar (inte lika många män gör det, faktiskt) väger sig varje dag. 

Jag träffar under alla de år jag jobbat med viktfrågor massor av kvinnor som väger sig varje dag och nästan lever sina liv genom den där eländiga plast och metallplattan på golvet...hmm...
Jag förstår det. Jag förstår att man vill väga sig. Det händer ju liksom en hel del, och fort dessutom. Äter man tryggt och säkert sina 800 kcal per dag, så dalar man lugnt och fint med ungefär ett kilo i veckan. Alla gör faktiskt det, utan undantag. 
Om de gör som jag säger, vill säga...
MEN, det händer ju saker på vågen. Varje dag. Upp eller ned. Upp till 2 kg diff från dag till dag. Så är det för alla, dessvärre. 
Jag tillhör gruppen som också gärna ställer mig där, lite för ofta, erkänner jag gärna. 
MEN då måste man vara medveten om att det spann man pendlar upp och ned inte har med fettvikt att göra, utan beroende på en mängd faktorer.
Hur mycket vätska samlar du på dig? Vilken dag i månaden är du? För du har fortfarande en hormonell viktförändring varje månad, trots att du kanske inte blöder längre. Äggstockar och ägglossning finns ju kvar även om du inte blöder längre. 
Går du på toa varje dag? Det påverkar också hur snabbt du tömmer tarmen. Plus självklart beroende på vad du ätit, mycket salt binder ju vätska. 
SÅ, mitt råd är, är du känslig för att vikten ska påverka ditt humör, din självkänsla, din dag ( vi väger oss ju alltid på morgonen) så försök att skippa vågen , eller väg dig bara en gång i veckan. 
Ta fram ett måttband, eller ännu hellre ett par jeans eller en fin klänning som du kanske inte har kunnat komma i på ett par år.
(jag har en sådan).
Ibland så är det ju faktiskt så att det syns mer på själva kroppen än på vågen. Och det är ju det som räknas, eller hur?
Var lite wild and crazy, pröva en vecka utan våg, utmana dig själv och se hur det känns. Våga lita på kroppen. Våga lita på dig själv. 
Eller som här bredvid, ta en bild av dig själv med jämna mellanrum. En bild visar så väl vad som händer med kroppen över tid. 

Och våga unna dig att njuta av din nya kropp. 
För ned i vikt går du. De gör alla. 
Hör av dig så berättar jag gärna mer! 
kram! 

 

 

 

IMG_2793 IMG_2793

onsdag, kl 06:58, i sängen, med kaffe.

Tuffa dagar just nu. Ny kokboksfotografering på dagarna och kurs på kvällarna. 
Man känner att man lever och inte länge är 50!


Det rikigt roliga just nu är att träffa klienterna, både de som går privat hos mig och de som går i kvällsgrupper.
ALLA dalar i vikt, med ungefär 1 kg i veckan. Lugnt och fint. Utan hunger, utan sug, glada och pigga. 
Jag har under de nästan tio månader jag själv har varit i kontakt med Michael Mosley och hans metod aldrig tidigare varit med om och själv jobbat med något som är så effektivt och fungerar så bra!
Alla går ned i vikt. Alla får otroligt bra markörer på blodsocker, blodfetter och blodtryck. 
Och ALLA går ned i vikt.
Ung som äldre, kvinna eller man. Med Levaxin, med sköldkörtelrubbningar, men tidigare misslyckade viktminskningar i bagaget. 
Alla går ned i vikt. Oavsett.

Ingen är hungrig. Ingen är längre sötsugen. De flesta magar fungerar som klockor. Sömnen förbättras. 

Ja, jag vet att det låter som ett mirakel, och det vet vi ju av gammal erfarenhet. Låter något för bra för att vara sant, så är det ju oftast så...
Men inte denna gång. 
Michael Mosley har verkligen hittat en formel som fungerar och jag har bara putsat på metoden och gjort den ännu bättre genom att även ta bort mejeri under en period, och kallar den då för 8/800 (800 kcal under 8 veckor),  vilket är mitt eget varumärke. 
Jag vet så väl att man inte ska tuta i sitt egen horn. Vi är så himla "jante" i Sverige och man ska minsann inte förhäva sig eller tycka att man är märkvärdig. 
Och det tycker jag inte heller. 
Men jag måste få berätta om något som funkar så himla bra, på alla. 
Inklusive moi meme, lilla jag,. Viktstabil - 10-12 kg nu i 10 månder.
Jag kan tillåta mig att äta något utanför rekommendationerna, men är alltid snabbt tillbaka på rätt spår varje dag utan bekymmer.
Men faktum är att hela mitt ätmönster har förändrats och även kroppen över tid.
med hjälp av den nya kosten och träning såklart så äter och lever jag på ett helt nytt sätt än tidigare, och mår så otroligt mycket bättre!

Metoden/livsstilen går i princip ut på att du under 8 veckor äter 800 vettiga och näringstäta kalorier per dag. 
Med hjälp av mycket grönsaker så håller du du mätt varje dag. Tillsammans med kött, fisk och ägg så blir du mätt, pigg och glad av den här sortens mat.
Det du utesluter är råvarorna som gör dig trött, tjock och sötsugen, som ris, pasta, bröd, potatis och socker. (mjölksocker, mejerisocker och fruktsocker).
Ditt blodtryck dalar, dina kolesterol och blodsocker sjunker och artros i leder blir mindre arga och sura. 


Vill du också ha hjälp att må bättre så tycker jag att vi bokar en tid för att ses, på riktigt eller via facetime om du inte bor i Stockholm.
Anmäl dig här för ett första möte, så känner du sedan efter hur det kändes och om du vill fortsätta.
Klicka här!

 

IMG_2740 IMG_2740

Tisdag 3 oktober, kl 07:22, tillbaka i sängen, kaffe på brickan från Visby.


Tillbaka från Caminon. Denna resa blev inte lik den tidigare, den blev ännu bättre!
35 underbara kvinnor och 3 modiga män, på denna veckolånga vandring mellan Sarria och Santiago. 
Vackert, magiskt, underbara möten och helt underbart! 

(bilden är från Finisterre, the end of the Word, utanför Santiago de Compostela)

Vill du också, likt mig,  bli glad igen, längtar du till Caminon? Är du sugen på att hänga med nästa gång så kontakta mig eller någon av tidningarna Tara eller M-magasin som kommer att köra repris på denna nästa höst. Vill du gå tidigare, kanske redan i till våren, då hör du av dig direkt till mig. 
Jag hjälper dig att skräddarsy en vandring åt dig, med hotell, väsktransport, måltider och allt det andra du behöver. 

Träningssugen inför Beach 2018? Är du sugen på en annan typ av resa så ordnar jag och min kollega Eva Bergggren en vandring och träningsresa till lilla fina Yalikavak utanför Bodrum nu i slutet av maj nästa år, läs gärna mer här 
Vi vandrar, tränar, åker båt, cyklar och lagar tillsammans nyttig mat på kvällen, och bor på en av de vackraste platser jag besökt....
Lilla, fina, lugna trygga Yalikavak. 

Nämen, här ligger ju min borttappade självkänsla...
Träffade min fina måndagsgrupp igår kväll. De är nu inne på vecka 7 av 8 veckor tillsammans med mig och 8/800, dvs det har ätit och njutit av 800 kcal i åtta veckor. Mätta, trygga och framför allt glada! Ja, det är faktiskt sant, alla var så glada i går kväll..
Sötsuget var borta, orken och glädjen var tillbaka, alla hade sakta dalat mellan 7-9 kg på dessa två månader och det strålade om dem, allihopa.
Men det som jag blev helt nockad av själv, var den kommentar jag fick av en av kvinnorna. Hon sa precis när hon kom igår, - jag har bevisat för mig själv att jag kan göra något bra för mig själv. Jag trodde aldrig det var möjligt att gå ned 10 kg, och jag har gjort det! 
Det stämmer så väl på så många kvinnor jag träffar på kurserna och på mottagningen, nämligen att man har förlorat tron på sig själv. Att man inte längre klarar av att minska i vikt, ändra ett beteende och få må bra med sin kropp igen. 
Det man får på köpet är inte bara en smidigare och lättare kropp, bättre blodsockervärden, blodtryck och kolesterol, det är framför allt en återfunnen
självkänsla, och tro på sig själv.
En upphittad självkänsla. 

Vill du också hitta tillbaka din den du var tidigare? 
Jag hjälper dig. 
Kontakta mig här, så pratas vi vid och så letar vi reda på vad du saknar.
 
kram!

 

Nu kör jag en ny vecka på Caminon mot Santiago de Compostela!
Har inte datorn med mig och då blir det för pilligt att skriva blogg på telefonen!
Så, följ mig gärna på sociala medier!
FB och Istagram.
Kram!

IMG_2476 IMG_2476

Lördag (!) morgon, kl 07:03. Med kaffe, i sängen. 

Detta är ett regelbrott. Blogg skriver man nämligen inte på lördag/söndag.
Utom idag tydligen...


Nåja, livet är ju till för att levas och regler är väl då förmodligen till för att brytas. Iaf denna typ av hemsnickrade regler.
Men å andra sidan, inga regler utan undantag.

Kanske blir det så att det inte finns tillfälle att blogga nästa vecka när jag är ute på Caminon igen. Så min lilla hjärna ser sitt tillfälle... vad vet jag. 
Eller så har jag helt enkelt så otroligt mycket "on my mind" just nu, och det helt enkelt "pyser över". 
Också en möjlighet...

Hur som helst. Håll tummarna idag. Men lite tur så skriver jag på nya lägenheten idag. Med lite tur får jag sedan bo 1-2 år i den sötaste och finaste  lägenheten som jag har lovat att ta så otroligt väl hand om för min underbara värdinnas räkning medan hon är utomlands. Det känns som en gåva och en ynnest alltsammans. 
Och jag är så djupt tacksam. 
Jag har förstått under den tid jag varit "husvill" hur mycket det betyder att ha ett "hus och ett hem" och en trygghet, något att kalla "hemma". 
Mer än vad jag har förstått, faktiskt. 

Efter veckovandringen på Caminon (för tidningen Tara och deras läsare) så är det dags för ytterligare en 8/800 bok som kommer ut i handels efter jul och ytterligare en resa. Denna gång Sydafrika för tidningen M´s räkning och deras härliga läsare.

Är du sugen på att hänga med på någon av deras resor så titta på samlingssidan för alla Bonniersresor, Bonshop.se, där hittar du alla Bonniertidningars resor. 
Är du däremot sugen på att hänga med lilla moi på egen resa till Bodum 27/5-3/6,  2018, så kan du titta och klicka här 

Det finns bara häften kvar av de 12-14 platser som vi erbjuder i detta lilla och exklusiva format. 

När man ligger så här en lördagsmorgon och snart ska hoppa upp och gå ett par timmar, (utbjuden på långpromenad en lördagsmorgon (!) så kan man inte låta bli och tänka på alla välsignelser som omger en. Och allt bra som hänt det senaste året. Så mycket kärlek.
Tänk ändå att lyckas med att landa i en riktigt bra vänskap med exsambon, bara 9-10 månader efter en väldigt sorglig separation. 
Ork och lust till en ny kropp, minus massor av kilon och massor av nya spännande muskler som man har roligt med.
Ett nytt jobb, iaf ett nytt samarbete och förhoppningsvis en ny arbetsplats. Mia Lundin och hennes crew är galet roliga, trevliga och kunniga och det ska bli en dröm som går i uppfyllelse att få jobba med dem. 
Kärlek då? Ja, det finns kandidater. så långt kan man sträcka sig. Fast det är ju också roligt att få "leva livet" i denna ålder... så det är liksom ingen brådska med den saken.
Vänskap! Tänk så mycket vänskap jag mött under detta år. Så mycket glädje, kärlek och nya vänner som verkligen har blivit mycket goda vänner. 
Omtanke! Jag fick nu precis, nu på morgonen ett meddelande om ifall det hande löst sig med mitt boende. Tänk att ni var mer än 150 (!) som var med och delade mitt inlägg på FB, när jag sökte boende...tusen, tusen tack för det. 
Familj. Jag har världens finaste mamma, världens gulligaste son (hoppas han inte läser detta) och otrolig syster och syskonbarn. Vilken välsignelse det är. Ännu mer kärlek och tacksamhet. 

Tacksamhet. En dam skrev på bloggen att man glömmer bort att tacka universum (eller vad man nu tror på för högre makter och krafter) mellan varven. Jag skrev, eftersom jag inte alltid är så himla mild och god... att det glömmer man aldrig. 
Varje morgon när man sätter ned fotsulorna i marken, säga tack, tack, tack, tack.. och tassa iväg på toa. 

Ja, du ser ju själv vilka ord jag har skrivit med fet text. 
Det var väl det jag ville med denna morgon och detta regelbrott. 
Behöver du också sätta dig ned och göra en lista över saker att vara ljublande lycklig och tacksam för, så sitter jag gärna där, tillsammans med dig. 
Hör av dig, boka en tid, så letar vi reda på det, tillsammans. 
Stor kram, trevlig helg, tar jag med mig datorn och hinner skriva så ses vi på Caminon, annars är jag tillbaka här om en vecka. 
Cathrine
​​​​​​​

 

IMG_2555 IMG_2555

fredag 22/9, kl 07:29
Borde varit och tränat på Becore kl 7:30, men sover så gott just nu på melatonin och magnesium, så det får bli sovmornar... 


Pang! Plötsligt är du jättehungrig!  Vad hände egentligen?
Är det känslornas sug eller kroppens hunger?


Jag borde ju veta. Min kollega Maria Helander som jag både skrivit en bok tillsammans med och hållit massor av kurser och föreläsningar tillsammans med om just hunger/sug och varför vi blir hungriga på just känslor.

ÄNDÅ händer det fortfarande mig själv. Pang! Så är jag plötsligt tvärhungrig!
Ja, nu finns det iof inget känt sätt att vaccinera sig mot känslor, så det är väl egentligen inte så konstigt, men...

Senaste dagarna har det varit så tydligt. Telefonen ringer och jag får ett negativt besked (om lägenheten tex ) och plötsligt så vill HELA kroppen äta bröd/pizza/pasta, bara sådär. 
Ett besked om att något gått fel eller jag haft en löneförhandling ( som inte gick så bra) om ett arbete, och direkt när mötet är slut, så, Pang! Sitter det där, det där jäkla suget.
Jag är en sk "salt" person, så socker triggar inte mig på samma sätt...
När suget kommer så är det kolhydrater som gäller för min del. 
Och jäklar vad suget kommer...

Nu har jag ju som sagt tur och har jobbat med dessa sug på ett professionellt plan, och till och med skrivit en bok om det, Helhetsmetoden. Men det gör mig inte immun på något sätt. 
Bara med lite större förståelse. 

Igår kväll  var jag trött, ledsen, lite besviken och stressad och direkt börjar min hjärna trippa på pasta med köttfärsssås. Fine, jag kan köpa köttfärs och koka bönpasta tänkte jag. Min hjärna hade så klart heeeelt andra tankar. 
Väl framme i butiken, så döm om min förvåning så hade mitt lilla "skitCoop" runt hörnet ( som normalt sett aldrig har något över huvud taget) fått in grönsakspasta, sk spiraler av morot och kålrot. 

Bra, det tar vi! sa ena delen av min hjärna. Jäkla skit! sa den andra halvan...(för den delen av hjärnan var ju ute efter the real deal, såklart)
Väl hemma så blev det en kompromiss med hälften morot/kålrotspasta och hälften bönpasta, men en klick köttfärssås och massor av kimchi. 
Hela härligheten bottnades med sallad, se bilden, och toppades med lite riven parmesan och lite ringlad chiraschasås. (typ het chilisås).
Helt klart en kompromiss...

Men, det hela handlar ju egentligen om att lista ut vad det är jag äter, och varför jag äter på ett visst sätt.  och framför allt få en förståelse för varför jag äter på ett visst sätt. Med en förståelse också en acceptans och mindre skuldbeläggning och självhat.
Är det på hunger jag äter, eller är det på sug?
Vad hände precis innan jag blev så där tokhungrig?
För det faktum att vi då blir så där tokhungriga när vi blir ledsna, besvikna, oroliga osv, är inte konstigt i sig. Det är kroppens sätt att skydda oss för fara. Inget konstigt i det egenligen. 
Det går inte att fly över savannen på tom mage. Not rocket science där egentligen.
Tricket är här att känna igen att det är ett sug och inte hunger. Då kan man lugnt ( ja, iaf så lugnt det nu går) försöka lista ut varifrån suget kom, och förhoppningsvis förstå och kanske ännu bättre, försöka göra något konstruktivt åt det. 
Istället för att försöka äta upp det!

Behöver du (också) hjälp med att reda ut trasslet mellan hunger och sug?
Kontakta mig så sätter vi oss ned och reder ut det.
 


 

2017-06-30 06.33.49 2017-06-30 06.33.49

torsdag 21/9, (sonens födelsedag, tänk att man födde barn för 29 år sedan (!). Nu ligger man här i sängen och dricker kaffe istället. Klockan är 07:12.


Idag firar vi! Jag iaf!
Jag har hittat en lägenhet!!!!
Eller iaf, ödmjukt tackar en högre makt.


Igår var jag ute och gick i många timmar för att vänja kroppen vid kängorna igen. Det bär ju av tillbaka till min älskade Camino igen, nu på söndag. Hög tid mao att dra på sig kängorna och låta kängor och kropp få vänja sig vid varandra igen. (ont i vaderna)
Passade på att fika en en mysig väninna på förmiddagen och vi pratade lägenhet och jag sa för sig själv, hälften till henne, hälften till en högre makt, att "jag kommer vara tacksam för en lägenhet, jag kommer bli glad för en lägenhet, jag har förjänat en lägenhet" osv,... på det viset höll jag på en stund och affirmerade medan vi gick...
Först så ringer en mäklare och visar en lägenhet som man bara blev ledsen av. Sedan sms:ade en kompis och sa, här är ett nummer till en dam, ring henne, nu! Jag ringde direkt och två minuter senare på cykel på väg dit.
Vet du, jag grät när jag stod i farstun till denna fina, fina lägehet för jag visste redan i tamburen att jag skulle bli lycklig här. 
Så, snart flyttar jag till den sötaste och finaste 2,5 i Stockholms centrum, och får stanna länge...

Vad är då vitsen med denna lilla historia för din del, förutom att det är en fin berättelse om att det fungerar med tankens kraft, en tro på ett högre väsen oavsett vad man väljer att tro på, och att man inte ska önska sig något man inte verkligen vill ha, för sannolikheten att man får det man önskar sig är stor!  

Jo, sensmoralen med denna lilla berättelse är faktiskt vad dessa situationer gör med dig, med oss som människor.
Att inte ha en trygghet i livet, ovansett om det är fast jobb, boende eller relation är att det försätter dig i ett sk "ytterläge". Vi är utsatta, vi blir utsatta. 
Vi triggas till att äta på ett sätt som inte är bra för oss, vi sköter inte om oss  på de viset som vi borde, vi blir lättare sjuka pga av att imunförsvaret går ned pga den stress vi är utsatta för. 
Själv så blev jag direkt förkyld, fick hjärtklappning, struntade i mina kosttillskott, drack mer vin än vad jag borde...
Alltsammans för att sänka den stress som kroppen känner. 
Detta är inte enkelt att hantera ens om man vet om alltsammans, inte ens om man känner igen signalerna. Det finns helt enkelt inget sätt att värja sig. 
Själv valde jag att tvinga ut mig och börja gå långt igen, något jag slarvat med under denna period när jag inte varit glad, och oroat mig för min situation.
Tvingade sedan i mig de tillskott jag vet är så bra för mig, och som jag mår så bra av att ta. 

Fake it, until you make it, som Dr Phil säger.....
Så rätt han har. 


Så, om du också behöver en klok Dr Phil/Cathrine vid din sida, så kontaktar du mig så tar vi ett snack och reder ut trasslet i din situation.  Här kan du kontakta mig för ett samtal. 











 

2017-08-01 09.35.30 HDR 2017-08-01 09.35.30 HDR

tisdag, kl 07:40. I sängen. med kaffe. På bricka. 
Fortfarande ingen ny lägenhet.


Är du en KK? En krattande kvinna?
En av oss många i denna armé av kvinnor som krattar och krattar och krattar.
i alla andras manéger, utom vår egen?


Jaha, vad menar jag nu då?
Jo, att "kratta i manégen" betyder ju egentligen bara att vi gör massor för andra, men för lite för oss själv. 
Vad händer då i förlängningen när man inte tar hand om sig själv, utan bara ser till att alla andra har det bra, utom vi själva?
Går sönder, såklart. 

Blir feta för att vi inte orkar bry oss. Blir trötta och stela för att vi inte orkar röra oss mer. Får en mängd olika sjukdomssymptom, som högt blodtryck, högt blodsocker (diabetes), förhöjda blodfetter (kolesterol), sover dåligt, går dåligt på toa och mår pyton. 
Någon som känner igen sig, räck gärna upp handen? 

Jag är själv en av dem och står längst fram och håller upp handen i luften. 
jajamänsan, jag tror vi är en hel armé av "duktiga flickor" som lärt oss att det är fint att inte bry sig så himla mycket om oss själva, utan istället fixa och trixa för alla andra istället.
En typisk manégekrattare. 
Vi som hellre äter någon som vi absolut inte borde äta när vi är bortbjudna på fest, bara för att vi är så himla rädda för att vara till besvär. 
Vi som blir klassmammor, trots att vi redan hasar på hörntänderna. 
Vi som glatt räcker upp handen och så himla gärna arrar fester, insamlingar, ordnar resor och fixar biljetter till roliga events.

Vi går sönder. 
Man går sönder när man fortsätter att leva och kratta på de viset. 
Till slut orkar man inte hjälpa någon. Allra minst sig själv. 
Vet du vad de säger på flyget om det skulle bli tryckfall i kabinen?
Ta masken till din egen mun först och hjälp dig själv. Sedan kan du hjälpa andra, dina barn, de som sitter runt dig. 

Så dagens råd, till mig själv inte minst, börja först att kratta i din egen manége, sedan kan du börja hjälpa andra.
Ta först hand om dig. Helst innan du går sönder. 
Träna, ät bra mat, be om hjälp, delegera.
Prioritera (lättaste sagt än gjort) dig själv. 
Lev en bra liv. Då kan du hjälpa andra. Mycket bättre, dessutom. 

Behöver du hjälp med att ställa ifrån dig krattan? hör av dig. 
 

måndag morgon, kl 08:20. Sovmorgon. Så otroligt skönt. jag behövde det. Tog extra magnesium och melatonin, och bara sooooov. 
Kaffet står på den lilla brickan från Visby, i sängen. 
Life is good. 


Inser att detta stresspåslag som det innebär att inte ha ett eget boende kommer på sikt att slita på kroppen.Eller snarare, det gör precis det. 
Det sorgligt för alla när  min kompis Eva blev av med sitt hus i Karibien och är tvungen att flytta hem till Sverige, och såklart behöver sin lägenhet, den som jag hyr av henne. Hade hoppats och trott att jag skulle fått bo klar längre än det år som blev, men så är det nu och jag tror på att de högre makterna har något bra i bakfickan åt mig. 
Men vet du någon som vill hyra ur på lång tid, häruppe i mina hoods, på Gärdet, Östermalm eller Djurgården, så hör gärna av dig!
Jag skulle bli så glad och trygg om det löste sig....

Nåväl. 
Jag tänkte att dagens blogg skulle reda ut vad som står på menyn just nu....


Vid årsskiftet fick jag kontakt med den engelske läkaren Michel Mosley, aktuell då med boken Blodsockerkoll.
Vi fick kontakt och jag är nu ensam om i Sverige att få jobba med hans metod. Jag har dessutom givit den ett svenskt namn, 8/800, och  som jag arbetar med i olika former. 
Metoden går ut på att först och främst få ordning på din hälsa. Sänka blodtryck, blodfetter, blodsocker och minska det farliga vicerala fettet runt de inre organen i kroppen. 
Detta händer genom att man som titeln anger, äter 800 kcal under 8 veckor. 
Tricket är att inte vara hungrig eller att kroppen tror att du svälter.
Då går man ned ca 10 kg på denna åtta veckor.
Efter åtta veckor fortsätter man sedan med en medelhavskost som kan innehålla 5:2 dagar eller 8/16, dvs ätfönster. 
Hör gärna av dig om du har frågor på detta.

Jag har just nu kvällskurser två gånger i veckan i denna metod, men du kan självklart komma till mig privat, dagtid och jag hjälper coachar dig genom denna period. 
Jag kommer dessutom att hålla en resa till Bodrum under våren med samma tema, titta gärna på den och häng med, bästa och roligaste veckan i vår, jag lovar. Läs mer här!
Jaha, vad har vi mera då?
Jo! Världens bästa och trevligaste FB grupp. Dels finns det en öppen grupp, tänkt för dig som vill veta med och hänga med andra likasinnande, den heter 8/800 med Schück och Mosley. Dit är du mycket varmt välkommen att joina. 
Sedan finns det även en turbogrupp för dig som verkligen vill köra metoden och där är det fart vill jag lova.
Där är du medlem i en eller flera månader, och tecknar ett medlemskap till en kostnad av 950 kr per månad. 
Är du intresserad av turbogruppen, så kontakta mig här. 

Jag har skrivit två receptböcker till metoden, den ena hittar du på Readly att ladda ned, den andra finns att beställa på Adlibris eller Bokus.
En tredje bok kommer ut i januari.

Såklart kan du höra av dig ifall du är nyfiken på metoden och vill ha någon form av föreläsning, kurs eller matlagning. 
Klart jag kommer farande! Sådan är ju jätteroligt. 
Jag är ute på en hel del sådant just nu och det är så kul att få berätta om något som verkligen fungerar för både vikt - och hälsa. 

Till sist är det klart att jag ska få vara en del av den grupp som Mia Lundin öppnar på Sophiahemmet i januari/februari och jag är så sjukt stolt och tacksam över det samarbetet och medverkan. 
Jag längtar efter ett samanhang och efter arbetskamrater. 

Så, så ser "menyn" ut just nu. Inte för mkt tutande i egna hornet hoppas jag.
Hoppas du har en härlig måndag. 
Själv ska jag snart skutta iväg till det som förr var träningen från helvetet, numera ett måste och en glädje, Becore och de fruktade megaformerbänkarna. Men först en klient! Eller två! 
Cathrine

PS, du vet väl att man direkt mår bättre om man ställer sig i en "powerpose" höftefäst, i en minut!
Try it, you will like it!!!
 
  
 

2017-05-25 12.32.23 2017-05-25 12.32.23

fredag kl 06:46,, veckans sista blogginlägg, i sängen, med kaffe. inte en droppe spild. ännu..

Först och främst, för dem av er som följer mig på sociala medier så verkar det som mitt sökande och lägenhetstrasslet håller på att lösa sig. Håll tummarna. 
Men de är ju helt galet hur mycket kroppen påverkas fysiskt när man hamnar i kris och stress...
Så fort jag fick beskedet om att jag skulle bli tvungen att flytta så vände sig magen, bokstavligen upp och ned.. 
Sedan blev jag förkyld och det är helt enkelt kroppens immunsförsvar som går ned. Märkligt ändå hur intimt förknippat allt är. Body and mind. 
Kan vara bra att minnas när man befinner sig i ett ytterläge, att boosta kroppen ännu mer med städjande tillskott...

Flera goda nyheter så här tidigt på morgonen?
Bloggen har fördubblat sig på ett par veckor och nu är ni många som följer mina öden och äventyr. 
Det är roligt och jag är väldigt tacksam att få vara på denna plats i livet. 
- Ny 8/800 bok som vi knåpar ihop under oktober och når er efter jul! (gissa varför? ) Det blir nr 3 av böcker med Mosley och 8/800! Det bevisar ju att det funkar. Hoppas man iaf.
Du vet väl att du snart kan köpa den aktuella boken på Adlibris och Bokus, då de har fått en ny batch på ett par hundra böcker.
- Ny hälsoresa! I vår åker min fina PT kompis Eva Berggren med 12 sköna tjejer (gärna killar också) till Bodrum och ljuvliga lilla Yalikavak för en veckas träning, vandring och matlagning. Såklart kommer fokus att ligga på 8/800!  se mer info här
- Fortsättningsgrupper verkar inte behövas! Det går så bra för alla och alla håller sin nya vikt, och behöver inte komma tillbaka igen! Hurra! Då har jag lyckats.

Hälsa, hälsa, hälsa.. och de tre M:en.
Men det vikigaste och det jag tjatar hål i huvudet på mina kvällskursare, nämligen att fokus för Mosleymetoden och 8/800 ALLTID måste vara hälsa framför vikt.  Varje dag i veckan. 
Genom att äta 800 kcal under 8 veckor så främjar du kroppen att bränna det farliga vicerala fettet som sitter runt organen inne i kroppen.
Du sänker dina blodfetter, du sänker ditt blodtryck och du sänker ditt blodsocker. 
Hälsoeffekterna är så stora och så viktiga för oss. Den minskade vikten kommer långt ned på listan av hälsoeffekter och fokus landar på något annat än vikt. 
Du går liksom ned på köpet,  när du ändrar ditt fokus och satsar på hälsovinster, och får vikten på köpet. 
förstår du hur jag tänker?
Ju mer jag jobbar med klienter och Mosleys metod så förstår jag hur otroligt genial den verkligen är och hur väl det fungerar. 
Fortfarande helt jäkla "blown away" av alla hälsofördelar. och naturligtvis vikten, on top of that, liksom...

Men det måste alltid vara de tre M:en som vi står tryggt och stabilt  på. M som i maten. Inga konstigheter där. Nästa M står för Mindfullness (stavas det så?) vilket egentligen bara betyder att vi måste hitta luckor i vår vardag att stressa ned och vila i lugnet. Lätt att säga, men svårt att få till, jag vet... 
Men det är såååå viktigt. Återhämtning. Annars brinner vi upp. Vi blir innebrända, utbrända... 
Det tredje M:et är naturligtvis..... tada! Motionen!  So sorry, men vi måste faktiskt ut och röra på oss!   Boka tid med dig själv minst 3 ggr/vecka för kondition, styrka och smidighet. Det  räcker liksom inte med att hasa runt huset med hunden...
Inte heller enkelt. Men dödsviktigt (!).

Nu tänkte jag inte tjata mer hål i huvudet på dig, utan istället bara passa på och önska dig en trevlig helg, 

Kan ju heller inte låta bli att säga att för dem av er som följt mina upptåg på Tinder, så kan jag bara säga en sak, Tinder delivers...Big time. :-)
Jo, Tinderdejten och jag var ju på After Dark i går och tittade på Christer Lindarw... Så jäkla bra, roligt, fyndigt, fullt av humor och självdistans! Unna dig, unna dig en kväll full av skratt, igenkänning, tårar, glädje, eftertanke och tacksamhet. 
Kort sagt. Gå och se!!!!

Här kommer något mysigt att tugga på under helgen! 
Cathrine

Blåmusslor med fänkål och citron

All mat som går att ”plocka med” är bra, sådant som tar tid hinner ge en bra mättnad. Där ligger ju blåmusslor otroligt bra till, mycket plock och pyssel och fantastiska smaker. 
Här får musslorna koka med strimlad fänkål, ett par droppar citron eller vitt vin och en skvätt lantbuljong. Alltsammans ger en otroligt bra buljong med massor av musselsmak. 
Toppa med fänkålsgrönt. 

1 portion

ca 400 g färska musslor ger cirka 200 g musslor utan skal
1 fänkål
1 citron
½ dl vitt vin
2 vitlöksklyftor
1 tsk olivolja
1 dl lantbuljong

Borsta musslorna väl, skölj av dem och se till att de är ordentligt stängda från början. 
Grovstrimla fänkålen och hacka vitlöken. Fräs alltsammans i olivoljan utan att det tar färg. Dela citronen i klyftor. Tillsätt musslorna och citronklyftorna, rör om, häll på vin och buljong och låt koka upp. Sänk värmen och koka alltsammans under lock i ca 5-6 minuter eller tills alla musslorna har öppnat sig. Skaka kastrullen ordentligt så musslorna får plats att öppna sig. 
Smaka av buljongen och toppa med fänkålsgrönt. 

150 kcal
 

IMG_2461 IMG_2461

kl. 07:58, inte fullt så tidigt, jag är lite förkyld och behövde vila. 
Lägenhetsstressen drar ned immunförsvaret...
Idag blev kaffet supergott, och inte har jag spilt heller. Ännu..


Ja, nu har det gått sju månader sedan jag bestämde mig för att ta tag i livet och hälsan. Valde livet och hälsan. Och fick liksom livsglädjen på köpet.

Eller snarare sonen gjorde det valet åt mig. Han var nog mitt pannben i början när jag inte hade något eget.
Kanske inte när det gällde maten, men helt säkert träning och framför allt vandringen. 
Och helt klart livvstilsvalet. och det kommer jag vara honom tacksam för, resten av livet.

Nu har jag varit hos mig kardiolog, hjärtläkare, (jag har högt blodtryck och ärftlighet för dåligt hjärta) och tagit nya prover och fått en väldigt utförligt ultraljud på hjärtat. 
Miin underbare läkare Morteza Rohani som jag gått hos i många år, först på Stockholm Heart Center och nu på hans egen praktik i Solna, satt tyst en lång stund och tittade på mina provsvar. Sedan skrev han ut dem, plus de prover jag tog för ett år sedan och satt sedan tyst en lång stund till och tittade på mig..
- Det här är inte provsvaren från samma människa, sa han till slut. Du har sänkt och förändrat/förbättrat ALLA  dina värden. Allt är perfekt. Ultraljudet på kranskärl och aorta är helt perfekta. Vad har du gjort egentligen? Detta är ju inte möjligt. 

Mitt hjärta svällde av stolthet. Stolthelt och tacksamhet för den kroppsdel jag inte trodde att jag hade. 
Ett pannben.
Sju månader tog det. Först Mosley och 8/800 i fyra månader, minus 10-12 kg. Sedan en jäkla massa träning och åter träning. 
Maten har idag blvit ett medvetet val. jag uteslutet fortfarande sådant som jag vet att kroppen inte mår bra av. 
Grejer är att  det är möjligt. Jag fyller 60 år nästa år, och det är möjligt att på 6-7 månader förändra sitt liv. 
Kan jag göra det, så kan du göra det. 

Allt är möjlig. När du väl bestämmer dig. OCH fokus MÅSTE vara på hälsa, inte vikt. 
Genom att äta och leva på detta vis så sänker du ditt blodtryck, sänker dina blodfetter, sänker blodsocker. I mitt fall så sänkte jag öven mitt TSH och kunde därför sluta med rävgiftet Levaxin. 
Det handlar om hälsa och att välja livet. Sedan kommer vikten som en bonus. 
Och glädjen. 

Och att bli friskare, piggare och gladare på köpet. 
Vill du också hitta ditt pannben och har bestämt dig för att unna din en frisk kropp, så hör av dig. Jag hjälper dig dig! Hela vägen. 
Här når du mig.






 

IMG_2427 IMG_2427

tidigt, tidigt på morgonen, vid 5-tiden...
kaffet på brickan i sängen, havremjölken slut. 


Jag trodde allt var lugnt. Boendet skulle vara fixat i minst 6 månader till, och jag mådde så bra, trivdes så bra i "min" fina hyrda våning.
Men så kom stormen Irma och min kompis som jag hyr av blev av med sitt hus i Karibien och är tvungen att flytta hem till Sverige. Och då åker jag ut. 
inget konstigt. så måste det ju bli. Men inte så kul. 
Nåväl, jag har tre månader på mig och det SKA lösa sig.... det kommer att lösa sig. 

Rolig helg som gick. Tomat Ledin på Cirkus. Goda middagar, Nya vänner. Ny Kärlek.  Life is good. 
Studiehelgerna med Mia Lundin och hennes trappra gäng fortsätter och i helgen duvade hon oss i kvinnors hormoner och hela detta spännande område. 
Jag börjar ju genast att berätta om allt nytt och roligt jag lärt mig av henne, för mina deltagare på kvällskurserna. Så i går fick måndagsgruppen en hel timme hormonkunskap och samma sak  väntar gruppen på onsdag.
Är du också nyfiken på detta så kontaka mig, boka en tid så kör jag den för dig också! 

För övrigt så är väl livet just nu "little all over the place" precis som den umärkta teckningen jag lånat från Mia Lundin. 
Många bollar i luften och många olika projekt som ska balanseras samtidigt. 
Detta är en situation som jag tror många kvinnor känner igen sig i. Vi ska vara tusenkonstnärer och både vara den perfekta mamman, perfekta kollegan, perfekta väninnan, perfekta värdinnan, och den sexiga och bästa älskarinnan...
Det tar på krafterna...
För min del så märkte jag det direkt när man befinner sig i ett ytterläge så är man mer mottaglig för infektioner eftersom kroppens försvarssystem ligger nere. Det resulterade direkt i en liten snuva. Inget att oroa sig för men inte ett dugg konstig.
Om din kropp inte heller uppför sig som du tycker att det borde, eller inte heller är så snäll, tålig och följsam, så kan jag förklara för dig hur det fungerar. 
Bara genom att förstår hur vi kvinnor fungerar så brukar det släppa en hel del. Får man dessutom lite extra stöd för att supporta kroppen i form av rätt och stödjande tillskott, så är man snart på banan igen och i full fart!
Behöver du hjälp med det, så hör av dig här. 

Jag har varit hos min underbare hjärtläkare och nu fått svart på vitt hur detta år med hjälp av Mosley, 8/800 och  tillsammans med en föändrad livsstil har påverkat mina provsvar.
Imorgon ska jag berätta vad jag fick reda  på!!!!
 

















 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

torsdag och veckans sista blogginlägg. kl 07:35, kaffe i sängen (numera alltid på liten bricka) Det var (r)oligare förr..

 Dagens tankar blir kortfattade för jag måste ut en sväng på Djurgården, jag har gått på tok för lite senaste dagarna.
Men jag återkommer hela tiden till samma mening, och det är det faktum att det känns så tryggt att jobba med läkare!
Alla säger nu samma sak, och det känns så skönt.
 
Både i mitt samarbete med Michael Mosley och metoden 8/800 och framför allt i det arbete jag har framför mig, tillsammans med Mia Lundin på hennes nya klinik HerCare i Stockholm (Sophiahemmet).
Alla har samma budskap.
Det är slut på det jag kallar "hittepå" dieter och annat dumt. Jag har ju visserligen alltid hållit mig till någon form av  liberal LCHF variant men blev ju helt såld på Mosleys metod när jag läste hans bok Blodsockerkoll.
Nu på morgonen läste jag ett delat inlägg på FB om hjärnforskaren Martin Ingvars medverkan i  SVT Plus som sänder igår kväll. Kolla på SVT Play. 
Han säger samma sak. Skippa sockret, ta kommandot över din hjärna!
I love it. 
Kloka, begåvade, pålästa, moderna, orädda läkare som vågar ställa sig upp och ifrågasätta vården och de rådande rekommendationerna idag.
Kan ni fatta att de svårt cancersjuka kvinnorna jag träffade härom kvällen inte får några som helst råd eller tips om hur de bör äta för att minimera riskerna med cancer...

Jag tänker också på min skogskloke gynekolog Stein Olsen som för många år sedan sa till mig att både han och hans fru för många år sedan skippat alla kolhydrater och äter en LCHF inspirerad kost. Det han brukar säga till sina patienter ( fast han egentligen inte får) är ju att de återkommande svampinfektionerna och urinvägsinfektionerna lätt går att undvika om man lägger om kosten. 

Fler och fler läkare vågar nu resa sig upp och ifrågasätta de gällande kostrekommenationerna och våga stå för en kolhydratreducerad kost, bättre fettkällor, mer näringstät mat som du håller dig frisk, pigg, stark, glad. Sänker dina blodfetter, sänker ditt blodtryck och ditt blodtryck..
Och på kuppen går ned i vikt.

Receptet är enkelt. Skippa "fluffet". Ris, pasta, bröd, potatis och alla former av socker (fruktsocker, laktos (dvs mejeri). 
Ät dig trygg och mätt på ljust kött, fisk, skaldjur, väldigt mycket grönsaker i alla former.Gärna mer råa grönsaker.  Syrad mat. Hellre kokt än stekt. 
Välj bra fett i måttlig mängd. 

Behöver du mer med att välja rätt och tänka rätt, så hjälper jag dig gärna!
Här når du mig. 





 

2016-08-29 21.27.36 2016-08-29 21.27.36

onsdag, kl 06:38, i sängen, med kaffe på liten bricka bredvid mig.

Förs och främst så får vi nog börja med ett litet glatt HURRA så här på morgonkvisten ( eller när du nu läser bloggen) för vi har nämligen passerat 600 läsare/följare varje dag! 
Det är mycket för mig iaf, som aldrig blogga tidigare och tycker att det tidigare varit såååå tråkig.  


Idag ska bloggen handla om att "ta sig i kragen". Och hur meningslöst det kan vara...
Jag är inte ute mycket på föreläsningar längre. Frågar någon så kommer jag såklart, men det är det inte så många som gör längre. Och det tycker jag är ganska skönt, det räcker utmärkt med mina egna kvällskurser. 
Nåväl, igår kväll var jag på något så behjärtansvärt som en förening för cancersjuka kvinnor. 
Vilken tur att jag hade som tackade ja till detta, vilken kväll det var! Man hade kunnat skära den goda stämningen med kniv (!) så tät och fin var den. 
Jag pratade på in och utandning i 2 timmar om det jag brinner för, den goda näringstäta maten och hur man bör äta, vare sig man är friskt, eller som i denna tappra damers fall, ganska sjuka.
Det visade sig att intresset för var jättestort och vi hade kunnat fylla en jätttestor hörsal för mängder av kvinnor hade hört av sig till sin förening, men inte fått plats.
Det finns nämligen, fick jag lära mig igår kväll, ingen hjälp att få i vården när det gäller mat. " ät som vanligt och unna dig det du tycker om, ät glass", säger vården.
Istället för att  milt och klokt berätta att socker göder cancerceller...

Efter föreläsningen kom en kvinna fram till mig och tackade för ett bra snack, och suckade sedan lite uppgivet för sig själv, och sa tyst " jo, man borde väl ta sig i kragen, rycka upp sig och göra något åt maten/vikten/kroppen"
Nä, sa jag, är det är väl tillräckligt många andra där ute som tar oss i kragen och ger upp uppsträckningar för både det ena och det andra..
Borde vi inte ta oss själva i handen istället för att ta oss i kragen? 
Ibland är vi verkligen våra värsta fiender istället för att vara den vänliga vän i viken man borde vara. 
Inte banna, bara klappa. Klappa fint på sig själv. 
Snällt och milt  förklara för mig själv att jag förstår varför jag hamnat där jag är, och om jag bara försiktigt tar mig själv i handen, så ska vi tillsammans göra något åt det. 
Göra något bra för mig själv. Något jag mår bättre av på sikt.
Hand i hand med mig själv.  

Behöver du också någon att hålla i handen , eller någon som kommer och berättar hur man enkelt kan må bättre, blir friskare, starkare och piggare med hjälp av bra mat, så hör av dig. Här.  







 

2017-08-11 23.23.35 2017-08-11 23.23.35

tisdag 5 september, kl 07:03, i sängen, med kaffe (på liten bricka numera)

 Armarna är som värkande stockar! Jag gick på kickboxning i helgen (förutom den vanliga träningen från helvetet, som inte är det länge).
Jäklar, vad ont jag har i musklerna i armarna. Aj!

Vid 59 års ålder borde man ju veta bättre... men inte jag! 
Jag har ju, till min egen stora förvåning) blivit som Pippi, det här var ju roligt, det har jag inte gjort förut, det måste jag pröva! 
(jag menar, vad är egentligen det värsta som kan hända om man prövar något man inte gjort förut?, att man får roligare än vad man har haft förut, kanske?)

Som att tatuera sig som exempel. Se bilden. Vem hade trott att jag skulle komma hem efter 80 mil och 5 veckors vandring och plötsligt känna att en stiliserad pilgrimsmussla på insidan av armen är det absolut enda jag inte kan leva utan? Otippat för att vara jag, det kan jag lova....
Men helt nödvändigt. 
Det var ju just dessa musslor som hela leden till Santiago var skyltade med, det var med hjälp av dessa vi navigerade och hittade rätt, det fanns ju inga skyltar.
Så, helt logiskt (om du frågar mig) så kan man ju behöva lite navigationshjälp inför framtiden tänker jag...

Jag var ute och cyklade härom dagen och insåg att jag verkligen i grunden förändrats i min personlighet, om det nu är möjligt i denna ålder. (jo, jag vet att jag har en noja över åldern, men det kommer gå över så fort jag fyllt 60. Hoppas jag)
Lyckokänslan var så intensiv. Jag bestämmer helt själv. Jag har byggt mig en stark kropp som klarar av så gott som allting.  
Det är så sjukt härligt att få bestämma själv. Jag som alltid levt och velat vara i relationer är plötsligt så spudellycklig över att vara själv. 
Äta själv, cykla själv, bestämma själv...
(jag bestämde härom dagen att jag ska åka till Indien i januari och meditera (bara så där). 
Jag har släppt sargen. Och allt är plötsligt så sjukt roligt.

Jag och bästa väninnan C var på bartömning på Fiore, mitt favvoställe, nu i söndags. Det jag älskar mest med det stället är det faktum att det är förgängligt. Det vill säga, stänger på vintern och därmed inte finns tillgängligt jämnt. 
Det faktumet är nog det jag gillar mest. 
Fiore är ändligt. Det tar slut. Det är en färskvara. alltså måste man vara och njuta medans det finns, sedan är det slut. 
Precis som livet självt, sa min skogskloke vän P. 
Min poäng är, lev nu, ät på ditt favvoställe NU, träffa dina favvokompisar. Lev livet. 
Åk till Indien. typ.

Eller följ med mig och den ljuvliga lilla Fru Berggren, min PT och mycket goda vän, när vi i vår åker på hälso och träningsresa till fina Yali utanför Bodrum.
Vi har hyrlånat en superfin villa som tar 16 bäddar. Ägarinnan M, finns på plats och leder oss bland annat i yoga på taket på morgonen. Sedan löper de fem dagarna på med träning, vandringar, utflykter, båtresor, cykelturer, och matlagningskurs på kvällarna. Fokus blir ju på min 8/800 Mosleymat. 
Hör av dig till mig för mer info, priser och annat... 

Vill du också  få  hjälp med att släppa sargen, hör av dig. 






 

2017-03-24 12.25.57 2017-03-24 12.25.57

Söndag 14:17, med kaffe vid köksbordet


Med Bruce Springsteen på högsta volym och hans ljuvliga Hungry heart...
"Everybody has got a hungry heart"... alla har ett hungrigt hjärta.


Sedan jag gjorde ett FB inlägg för ett par veckor sedan har jag fått otroligt mycket feedback på det faktum att det faktiskt inte är ett dugg skämigt att dejta på nätet och befinna sig på dejtingsajten Tinder. 
Alla har nämligen ett hungrigt hjärta...

Jag pratade igår med en mycket god vän, och hen hulkade i telefonen över det faktum att kärleken hade svikit och hjärtat var i tusen bitar, och hur ont det gjorde. Hjärtskärande ont, och så sorgligt att höra utan att kunna göra ett skit. Utom att bara lyssna.
Hur sorgligt det var att vara ensam igen och stor önskan till en tvåsamhet var. 
Jag vet så sorgligt väl hur hen tänkte. Jag har ju själv suttit där och hulkat över det som inte blev, sörjt över det liv jag så gärna hade velat ha, men inte fick. Iaf inte med den person jag hade hoppas att få det med.
Att sedan en högre makt hade ett helt annat och mycket bättre liv och "state of mind"  i  beredskap åt mig kunde ju inte jag veta då. Hur skulle jag kunna det?

Jag var ute en sväng i går kväll med en ny väninna som jag är väldigt glad över att ha träffat..  Tillsammans har vi en märklig energi som jag inte stött på så många gånger i livet och det går liksom radiovågor ut från oss och vi är, seriöst inte, ensamma en sekund! Det är liksom svart av killar/män som plockar upp på vår vibe... Konstigt, men sant. 
Roligt. 
Hur som helst, så drällde vi in på hennes stamstället fem i 12, (det stänger 12) och såklart öppnar de en flaska till stammisarna. (lucky me, som får hänga på). På detta ställe, och på väg att bli utslängda var även tre killar. Väldigt trevliga och ganska halvkända. Den mest kända av dem kastade sig ( med all rätta) över min kompis, så jag gjorde en liten detur för för att prata med de två andra. Det visade sig att båda hade varit på just detta ställe med ett flertal Tinderdejter. (undrar egentligen varför man väljer ett såpass litet och personligt ställe?)
Den ene var otroligt öppen med sitt dejtande och den andre ville inte ens låtsas om att han var aktiv på Tinder. ( alla är det, för övrigt.  iaf om man är singel. En del andra också  för den delen, men det hör ju inte hit...) 
Men när värsta skämigheten lagt sig så hade vi ett bra samtal om vad man letar efter i vår ålder och vad som kan vara "ett kitt" mellan två människor  när de naturliga och stora gemensamma projekten som barn, villa, vovve och volvo inte finns längre...
Och inte kan vi få barn heller.  Inte vi kvinnor iaf. 
Det sista Romantikern hann säga innan vi bryskt blev avhysta var det som fastnade i min skalle. 
- Jag letar efter min soulmate. Jag vill träffa en kvinna som "kan ta mig ifrån" Tinder. 
Ganska fint, faktiskt. 
För vi har alla ett hungrigt hjärta. 


Behöver du också någon att prata med?
Jag lyssnar gärna. Kontakta mig här. 












 

2017-03-06 11.14.50 2017-03-06 11.14.50

torsdag, 31 augusti, kl 06:06. 
Kaffekoppen på trygg plats på lilla brickan jag köpte på Gotland.


Idag tänkte jag skriva om hud och varför det är så viktigt med beröring.
(hade tänkt skriva om bajs och magen, men väntar med det till nästa vecka. Ok?)
 Illustrationen är ett par år gammal och kommer från en kalander jag var med i för ett par år sedan, för 1.6 miljonersklubben. Hur jag kom på tanken att sätta på mig Camilla Thulinunderkläder och kockrock är idag för mig ett stort mysterium, men då verkade det fullständigt logiskt. Miljön är salig Cuckoo på Artillerigatan, mitt dåvarande vardagsrum vid den tiden. 
Nåväl.
Tanken är nu att det ska handla om det härliga hormonet oxytocin som skapas vid beröring och som får oss att må bra. Den minskar rädsla, aggresivitet, stress, ångest, depression och smärta och hjälper oss att stärka relationer.
Detta glädjehormon utsöndras vid beröring, vid förlossning, när vi får massage, när vi kramas och när vi känner hud. När vi blir berörda, kort sagt.
Nyckelordet för att kroppen ska dra igång sin oxytocinproduktion är tillit, så snart vi får kontakt med någon vi känner värme, känsla och förtroende för och vill oss väl, så startar kroppen mekanismer.
Hormonet påverkar hjärnan som i sin tur triggar igång våra belöningssystem, serotonin och dopamin, våra lyckohormoner. 

Ganska härligt, eller hur?

Vi vet av sorgliga studier att små barn, de små barnhemsflickorna i Kina kunde dö i brist på beröring och den lilla flicka som låg i sin spjälsäng närmast dörren och lysknappen och därför fick en klapp på huvudet hade större chans att överleva - tack vare den lilla beröringen. 

Små barn blir lugna och somnar när de blir upplyfta och burna, vi vuxna gillar att kramas och när man har träffat en ny människa som man tycker om vill man gärna bli kramad och gosad med. 
Beröringen förstärker vårt lyckotillstånd. Och bekräftar det vi känner. 

Jahaja, säger du... vad hjälper det mig då? Här hemma är det bara en sur gubbe som verkligen inte vill pussas, eller kanske lever man själv och då blir det verkligen inte mycket av den varan...
Nä. Helt sant. Då får man lov att skapa den själv. Både genom egen beröring, att smeka och smörja sig själv med bra kräm/olja. Jag går över hela kroppen varje dag med kokosolja eller bioolja från Apoteket. ( du vet väl den där superoljan som hjälper huden att  hålla sig ung och spänstig?)
Det hjälper också att ta regelbunden massage eller helt enkelt att kramas. 

Jag var på en date i förra veckan med en härlig man som tillbringat en hel del tid i Indien och även studerat på Baravara här i Sverige. 
Vid vårt första möte så fick jag en härlig lång kram, av en fullständig  främling. Inget sexuellt eller opassande, bara mycket varmt och vänligt. Det satte tonen för vårt samtal och promenad och jag kände värme och tillit. 

På mottagningen försöker jag också passa på att krama mina klienter så fort jag kommer åt (!). Jag håller gärna i arm eller axel när klienten går och försöker om det är lämpligt att få någon form av kroppskontakt på ett bra och passande sätt. 

Jaha, vad vill jag då komma med detta?
Well, egentligen bara hur bra man kan få sig själv att må, bara genom att låta sig beöras och hållas i. Det behöver verkligen inte vara av någon som helst sexuell karaktär även om det också är väldigt roligt naturligtvis, men en vänlig kram eller beröring räcker så gott. 
En lååång kram hälsar Anette, minst 20 sekunder ska kramen vara!!!
Och man mår så bra. 

Vidare så ska jag nu trotsa regn och rusk och bege mig till duktiga näringsterapeuten Marlene Gustawsons mottagning på GI boxen och prata om min egen hälsa.  Det ska bli spännande, eftersom jag gjort detta regelbundet under många år och både jag och Marlene är mycket nyfikna på hur det står till och har något förändrats över tid och med den livsstilsförändring jag har gjort senaste året. 
Är du nyfiken på mer om det så kontakta mig gärna!

Mer då?
Ja, nya kvällskursen sparkade igång igår kväll, tio nya härliga kvinnor som kliver på detta roliga 10 veckors tåg mot bättre hälsa och må bra.
ikväll är det dags för en grupp tjejer som börjar en Steg 2, Fortsättningsgrupp i 8/800 där vi fördjupar oss i enskilda frågor i detta ämne. 

Ha en bra torsdag! 

















 

onsdag kl 06:44. sent, för att vara mig, men jag märker att jag blir seg i huvudet av magnesium. måste ta det tidigare på kvällen...
Löst mitt kaffepyssel, tar med en liten bricka och ställer koppen på istället. Jag är ingen McGiver precis...suck. 

Funderar just nu väldigt mycket på det där med att våga släppa sargen och en gång för alla få fokus på hälsan istället för vikten. JAG VET att det inte är enkelt men det måste f-ing gå! Jag ger mig liksom inte förrän alla fattat!

Vi måste helt enkelt få ett nytt fokus. Jag äter rätt, jag tränar rätt, jag lever rätt. Jag är min egen väg.
Vikten är en bonus på det. En bekräftelse på att det jag gör är rätt. 
 
Jag träffar hundratals människor som söker sig till mig för att gå ned i vikt. För det gör man ju onekligen om man följer Mosleys och min metod och äter 800 kcal under en period. 
Inga konstigheter med det. 
Men det jag ständigt predikar och kommer fortsätta att prata om tills jag är blå i ansiktet är det faktum att den viljan och önskan måste komma ifrån perspektivet hälsa. Inte vikt. 
För Dr Michael Mosleys metod går ut på att primärt få ordning (läs sänka) sitt blodtryck, blodsocker och kolesterol (blodfetter). Vikten blir sedan en ad on effekt på det.

Med denna livsstil följer naturligtvis även en nedskärning av alkohol (ett glas rött vin är 120 kcal) och även det påverkar ju vår hälsa och välbefinnande.
Det är så roligt att se mina klienter, de som går på kurserna, efter 2-3 veckor är de så rosiga och friska om kinderna och det hänger till viss del ihop med mindre alkohol, men självklart även maten.
ALLA ser piggare ut, alla ser friskare ut, alla mår bättre. 
Klart att de är glada om de dessutom kan röra sig mer och orkar mer då kroppen slipper släpa runt på de där extra kilona som tynger ned.  

Fast sedan kommer vi till en bit till som jag inte hade med från början, nämligen glädjen. 
Jag har inte riktigt processat klart detta faktum och tar självklart tacksamt emot input från er. Vad är det med denna livsstil som gör människor så glada?
Ökat näringsintag? Det faktum att vi gör något positivt för våra kroppar och skickar signaler till hjärnan om detta? Att jag gör mig själv gott? 
Är denna kost en ren "brain fuel" mat för hjärnan? 
Jag vet faktiskt inte. Men jag ser ju hur jag mår och hur de som gått kursen mår.
Happy, liksom. 
Jag vet att min Caminoupplevelse adderar till lyckan, men det är lika mycket kosten, som den upplevelsen. 

Nåväl. Mitt inte så himla enkla budskap är därför, våga vägra banta. Inte en bantingskur till, inte ett pulver till, inte en kur till, inte en metod till! Våga vägra banta en gång till. Försök istället att satsa på en livsstil för livet. En hållbar livsstil, som faktiskt funkar. Själv är jag nu viktstabil sedan januari och mår så bra och orkar träna massor. 
Tricket är att satsa på en näringstät kost, packad med massor av grönsaker, grönsaker, grönsaker, samt lite fett och protein. Undvik ris, pasta, bröd, potatis, socker och helst även mejeri. 

Försök istället att bygga för det goda livet. Bygga din kropp för en bra framtid. En kropp som håller sig frisk, pigg, stark, glad. En kropp som inte gör ont, för vi slipper sådan mat som gör kroppen illa och gör att den värker och gör ont. 
En kropp som gillar att träna, en kropp att hålla sig ung i, länge och bli gammal i på ett bra sätt. 
 
Innan du börjar ruska på huvudet och himla med ögonen så säger jag direkt, det är inte enkelt. Inga varaktiga förändringar är enkla i början. Vi klarar av det under tidsbegränsade perioder för då tror våra hjärnor att de snart ska få äta som vi gjort tidigare. 
Hu så hemskt om jag inte får äta sushi och pasta och söta efterätter mer i mitt liv...
Det får man visst det. Fast inte hela tiden. 

Så, nu ska jag sluta predika. 
(jag blir faktiskt väldigt trött på mig själv mellan varven.)
Jag har jagat ut en väninna på Djurgården och hoppas att hon orkar långa rundan. 

Just nu planerar jag för uppstarten av ytterligare en kvällskurs. 
Det är just nu väntelista, och jag tror att jag drar igång en kurs på tisdagskvällar.
Sedan är resan till Yalikavak utanför Bodrum spikat och vi reser 25/5-3/6 nästa år.
För mer info och annat som du vill fråga om, klicka här!
Stor kram och trevlig onsdag!
Cathrine 

















 

Tisdag, kl 06:16. kaffe på hyllan, det kommer att behövas eftersom jag bokade träningen från helvetet kl 07.30 vid något mycket sinnessvagt tillfälle...
Här bredvid ser du bild från träningen som kallas för Becore, kolla gärna deras hemsida, www.becore.se. 
jajamänsan! 
Det är precis så svårt som det ser ut att vara!


Jag ska fatta mig kort idag eftersom den nya layouten på sidan är så himla snygg, men jag ser inte vad jag skriver för alla linser och bönor...
(så om det är mer felstavat än vanligt så beror det bara på att jag faktiskt inte riktigt ser vad jag skriver..
Fast det är tydligen bara jag som ser grönsakerna när jag skriver, den färdiga bloggen är fortfarande vit..
Detta måste vi nog fixa idag.

Happy 1.
Ville egentligen bara berätta att det går framåt med nya kliniken och glädjen att få jobba tillsammans med Mia Lundin och hennes otroliga crew av läkare, barnmorskor, terapeuter och gynekologer är stor. Jag är så ödmjukt glad och tacksam för denna unika möjlighet och härliga korsbefruktning av skolmedicin och komplementärmedicin. 
Vi planerar att öppna nya kliniken Her Care i början på nästa år i Sofiahemmets lokaler. 

Happy 2.
Vidare så rullar nu två kvällskurser i 8/800 och onlinegruppen är i full gång med ett gäng härliga tjejer som under en månad betalaren mindre summa summa för en sluten onlinekurs på FB. Väldigt roligt. 
Trycket på den nya metoden 8/800 är stor och det är så himla roligt att få följa män och kvinnor som bestämt sig för att ta tag i sin hälsa och vill förbättra sina blodvärden, blodtryck och blodsocker. 
Att man på köper dalar med ca 1 kg i veckan är en sk add on effekt. 
På kvällskursen har jag just nu en tjej som gått ned 5 kg på två veckor och äter så mycket mat på 800 kcal genom att vara smart och utnyttja de råvaror som innehåller små mängder kalorier och tänka rätt!
Ett lysande exempel på det är det hon berättade i gruppen igår. Hon var på kräftskiva i helgen och där bjuds riktigt på hemlagade Västerbottenspajer, nybakat doftande bröd, och naturligtvis härliga desserter till efterrrätt. 
Min klient hade i förväg bestämt sig för att bara äta kräftor och "loggade" i förväg in den mängd kräftstjärnar hon skulle äta och höll sig till det.
Nästa dag, trygg och säker efter sin "enligttplan" lyckade kväll, så testade hon att "logga in" räkna ihop den mängd kalorier hon skulle fått i sig om hon ätit som hon skulle gjort tidigare på en kräftskskiva och kom upp i ganska uppseendeväckande siffror, nämligen nästan 4.000 kcal, på en vanlig kräftskivekväll...
Både jag och gruppen blev ganska bleka om nosen kan jag säga...

Nu ska jag hoppa upp och leta reda på lite rena träningsgrejor och skutta iväg till träningen från helvetet. Jag vet detta helt säkert då det är Tony som är ledare för detta pass, och hans upplägg är inte att leka med...
Men gissa om jag kommer bli glad och stolt efteråt när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt!
stora tisdagskramar från grönsakslandet!!!










 

2016-06-23 12.58.27 2016-06-23 12.58.27

fredag 25 augusti, kl 06:18.
Kaffet står på hyllan. Håll tummarna. Lakanet är ju trots allt rent och nytvättat...

 

Det går fort nu. Det är väl det enda man kan säga just nu...
Hela 8/800 rörelsen som jag skapade där i vintras på Mallorca, under den där filten när jag var så ledsen. Den flyger nu..

Ja, ni minns ju. Ni som varit med från början...
Nu finns det redan två böcker, stort tack till Expressen för det. Hoppas bara att de fattar att den redan tagit slut på Adlibris. Just nu skickar jag ut av de få ex jag själv har till dem av er som hör av er.
Igår gjorde jag en sk livesänding med Expressens stora hälsosajt Hälsoliv. Det gick jättebra och jag tror att jag fick en möjlighet att berätta om 8/800 och alla dess hälsofördelar, vid sidan om vikten. Och det är hela tiden min ständiga käpphäst. Det är ingen idé att försöka gå ned i vikt om inte hälsan är i fokus. 
Punkt.
Det finns också en numera ganska stor grupp på FB som är gratis, och där hjälps alla åt med tips, idéer och pepp till varandra. Det är den snällaste, vänligaste och varmaste grupp jag någonsin sett på FB. Är du ännu inte medlem så är du varmt välkommen till "8/800 med Schuck och Mosley". Ansök så släpper jag eller Karoline in dig! 
Sedan har jag sedan en dryg vecka (två veckor på måndag) sjösatt en betalplattform på FB, en sluten hemlig grupp för en mindre grupp som aktivt jobbar med vikt och hälsa i fokus. Där får man en personlig coaching varje dag, svar, tips, pepp, bild, filmsnuttar. Där kan du vara med per månad. Du betalar en mindre summa för en månads medlemskap. Nytt och spännande. iaf för mig. 
Sedan är det ju kvällskurserna här på mottagningen och där finns det en plats på den grupp som börjar på onsdag i nästa vecka. 
Nästa vecka sjösätter jag dessutom en Fortsättningsgrupp för dem som gått hos mig tidigare. Där finns det också platser kvar.

OCH NU! Äntligen blir det en resa igen!!!
Jag och min underbara vän och PT Eva Berggren( det är vi två på bilden)  planerar nu en 8/800 resa till ljuvliga Yalikavak i Bodrum nästa år, i slutet av maj!
Det blir en vecka av härlig mat, underbar miljö, fantstisk träning och roliga upptåg. Den resa vi gjorde dit förra året är nog det bästa jag gjort när det gäller hälsoresor. 
Jag är såååå lycklig att få åka tillbaka till denna magiskt vackra och inspirerande plats!
Vi ska laga nyttig och rolig 8/800 mat tillsammans. Träna i lagom takt tillsammans, yoga på mornarna med vår härliga värdinna Margareta och göra utflykter, en dag med cykel, en dag på båt. osv. 
Så jäkla kul helt enkelt!
Så, är du nyfiken på något av mina alla 8/800 projekt eller vill påbörja din egen vikt och hälsoresa, så kontakta mig så sätter vi igång! Genast!
Stor kram och trevlig helg!

Själv ska jag på nästa kurs i regi av Mia Lundin nu i helgen och känner mig visserligen otroligt stolt, glad och tacksam över möjligheten att få vara med i hennes grupp inför uppstarten av kliniken HerCare för kvinnlig hormonhälsa. 
Men också en gnutta sliten, för det är mycket jobb och lite för lite "hopp och lek just nu" Eller bara sova...

Dessutom för dem som undrar, så har jag gjort en sk pudel (!) och bett om ursäkt till dem som kände sig påhoppade här på bloggen härom dagen. 
Truly sorry. 
(but there is always a reason, and we all know that...)

Men jag känner mig så rik och bortskämd på goda vänner och underbara möten. Jag äter nästan varje lunch eller middag med en god vän, och är nästan varje dag ute och går långa promenader med goda vänner. 
Det är en ynnest, en gåva och en glädje att få vara i bra vänners närhet. 
Bra energi. 




 

2017-05-23 13.23.38 2017-05-23 13.23.38

onsdag, 23 augusti, kl 06.18, med kaffe på hyllan och ännu inget i sängen. (kaffe alltså)


Vilket iof är synd, men inget som behöver forceras eller är speciellt akut..
jaja, ni vet vad jag menar...

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om att laga mat med höfter och nypor. (varför vill jag skriva höfter, nypor och rumpa hela tiden..)
Kan möjligen bero på viss distraktion, även om den inte kommer från sängen. :-)


Ok, here goes...
Jag läste ett inlägg på sociala medier igår, någon hade kokat en soppa på kräftskal och någon annan frågade om det var ett recept som jag skrivit för många år sedan, och jag var taggad i inlägget. 
Jag minns inte soppan eller artikeln, men vet ju såklart hur man gör en god kräftsoppa. 
Det sitter i ryggenmärgen liksom. Eller i nyporna, dvs händerna. Eller i minnet, såklart.
Det är aldrig några recept som behövs när jag ska laga mat. Allt sitter  där...fastklibbat i hjärnan liksom. 
Du kan väcka mig kl 03 på natten och jag kan ställa mig upp från sovande och laga en perfekt rätt, från scratch. 
Vad det nu ska vara bra för, egentligen.
När sonen var liten så kunde han låtsas att han var på restaurang och hitta på allt möjligt konstig som han tyckte vi skulle ha till middag. Det hade vi också.

Vilket är väl på gott och ont då får man väl genast lov att tillägga, för  jag är tyvärr en vanemänniska och äter i stort sett samma sak jämt, vare sig jag är på krogen eller äter hemma själv. Eller har gäster, för den delen...
Gud, så tråkig jag låter nu. Men jag vet ju vad jag gillar. suck. 
Och tycker dessutom alltid att min egen mat är godast. Handen på hjärtat. 
Herregud, blev man inte hembjuden till folk speciellt ofta tidigare, så lär man väl ALDRIG bli det nu.  
(gud så dum jag är)
Jag gillar att utmana min själv och försöka få kylen att räcka så länge som möjligt. Dessutom äter jag nästan aldrig annat än vego när jag är ensam hemma. 
Så det blir ju nästan alltid samma variant av lantbuljong, grönsaker, glasnudlar och kimchi. Jag älskar ju det, men ser helt klart att det finns utrymme för variation.
en bit kyckling eller lax i soppan. 
Äsch, jag skojar bara.

Men väljer därför att avsluta bloggen idag med ett recept på något jag gillar, kanske gör du det också! 

Here goes: 
ur nya boken 8/800, som finns att beställa på Adlibris.

Lax och nudelsoppa

Här kan man leka hur mycket som helst med asiatiska smaker. Lite röd currypaste, lite chili, lite kimchi, lite sesamolja, färsk koriander… här kan man leka med dessa goda smaker. 
Nudlarna kallas konjaksnudlar och är helt ”kostnadsfria”. 

1 portion

50 g färsk lax
100 g nudlar
2 dl färska grönsaker i stavar, tex morötter, blekselleri, sugarsnaps, kimchi
”asiatiska smaker” t.ex. 1 tsk färsk riven ingefära, lite finhackad chili, ½ tsk sesamolja, 1 krm röd currypaste
färsk koriander
4 dl lantbuljong

Skär laxen i kuber. Skär grönsakerna i fina stavar eller bitar. Koka upp buljong och de ”asiatiska” smaker du gillar. Låt sjuda i 5 minuter. Lägg sedan i väl avrunnen och avspolade nudlar samt lax. Låt sjuda i 5 minuter till och servera med färsk koriander.

150 kcal 

 

2017-08-06 09.41.33 2017-08-06 09.41.33

Tisdag 22 augusti, kl 06:08, i sängen, med kaffet. Håll tummarna så jag inte spiller idag..

Idag får det gå undan lite för jag ska ut och trampa runt Djurgården nu kl 7. 

Sedan är det tillbaka till skolbänken och ytterligare en dag av utbildning i funktionsmedicin av otroligt duktige Jonas Bergqvist. 

Det jag är med om nu är en väldigt kompetent uppstart av Mia Lundin och hennes klinik som snart startar i Stockholm, och där jag kommer finnas med i det sammanhanget. 
Det hon gör nu är ju att kallibrerar allas kunskap så vi alla har samma kunskaps och värdegrund. Så klokt. 
Behöver jag tillägga att jag lär mig massor som självklart spiller över på mina klienter?
Igår hade jag lång föreläsning för min Mosley grupp IRL (i verkliga livet)  om kosttillskott och ALLT jag lär mig nytt hos Jonas. 
Är du också nyfiken på hur du kan må ännu bättre med hjälp av tillskott så hjälper jag dig gärna! Klicka här för kontakt. 

Nåväl det jag hade tänkt skriva om idag handlar om något jag var med om i går morse när jag var på väg hem från Becore träningen. Jag såg en vacker kvinna i en väldigt snygg lång kjol och en machande grön jacka. Jag kunde inte hålla mig, eller vill egentligen inte hålla mig, så jag sa spontant och högt till henne där i Karlavägens allé," - Så snygg du är! Vilka läckra kläder du har och shit vad de klär dig bra!" 
Bara sådär.
Klart hon blev glad och vinkade, glatt smickrad. 
Det jag funderade på efteråt är vad som har hänt med mig. Sådant gjorde inte jag förr. Sådant tänkte jag förr. 
Inte nu längre. Nu säger jag allt. I princip. På gott och ont får man väl då tillägga. 
Den här nya, det jag kallar för en mild  "touretten" blir väl inte alltid lika lyckad...speciellt inte härom kvällen när jag glatt frågade exsambons nya flickvän om sommaren varit bra, eftersom hon såg så glad och "välmående ut". Nu gjorde hon ju visserligen det, och exsambon hade glatt berättat hur han gött henne under sommaren. Hmmm.. undrar vad det står för när män omedvetet göder sina flickvänner...
Nevermind. 

Jag tänker så här, vad har jag att förlora på att säga till dig att jag tycker om dig, att du är vacker eller hur fin du är i håret, eller hur snygg den där klänningen är på dig.
Jag säger samma sak till män också, för den delen. (skippar det om klänning,oftast)
Jag går fram till turister och frågar om de behöver hjälp med vägen om de tittar  på kartor, jag ger komplimanger till söta unga servitriser med fina tatueringar  eller extra långa lösögonfransar, osv..
Denna sommar har jag fokat på folk som jag tror vill ha ett porträtt tillsammans, inte bara separata bilder på varandra. då går jag fram och frågar och tar en bild på dem tillsammans..
De blir jätteglad. 

Oftast gör vi ju andra glada genom att säga något snällt vi tänker. vi blir ju oftast glada bara att bli tilltalade. 
Jag blev själv väldigt glad i juni när jag gick Caminon och blev tilltalad. 
Själv så började jag samtal med vem som helst, och det ledde nästan alltid till underbara möten, glada blickar, härliga korta eller långa samtal. 
Möten. Underbara möten. 
Korta eller långa. En blick, ett möte. Någon som blir glad. 
Att göra någon glad. Inte bara tänka det. Göra det.

nu rusar jag mot mitt möte på Djurgårdsbron!!!




 

måndag morgon, kl 06:19, med kaffe på hyllan, i sängen.
Tyvärr gick inte balansakten lika bra som vanligt. Tvättstugan ikväll.
Bra helg. Jobbigt att sitta i skolbänken. Svårt att koncentrera sig i 8 tim i sträck...
Jag fick en så bra fråga igår kväll, om ödmjukhet och tacksamhet. Är det en färskvara?
Jag ska, som det ser ut just nu iaf, börja jobba med hormongurun nummer ett, Mia lundin. Min roll på hennes nya mottagning blir i egenskap av samtalsterapeut med min vanliga "inriktning", kost, hälsa, vikt. ( eller snarare när just dessa bitar saknas i mitt liv).
Det är roligt och utmanande och jag längtar efter ett sammanhang. Just nu går vi en fyra dagars näringsterapiutbildning hos Jonas Bergqvist. Underbart bra och roligt. Stooor tacksamhet på det!
Det verkar som min dator gick att rädda, ska få komma och hämta den från mac sjukhuset idag. Hoppas den minns mig...
( en jäkla massa ödmjukhet och tacksamhet på det, folks)
Jag träffar en jäkla massa människor, nya människor. Dels tack vare Tinder och dejtande. Men också tack vare Caminon och det faktum att om du reser själv så tvingas du kommunicera med andra människor. Det blir ju liksom så mycket roligare då... så numera pratar jag med alla, jämt.
Allt som sägs är ju som bekant inte så kul, men lyssnar man så hör man ju det man ska höra.
Så igår, iaf, så träffade jag en ny människa och hade en bra middag tillsammans. Bra samtal.
Jag märker själv hur gärna jag fortfarande pratar om Caminon. Jag vill mkt motvilligt kliva ur min Caminobubbla. Min safe zone.
Funderar på om det är så enkelt som bara det? Jag fick ju som sagt frågan under middagen igår om ödmjukheten och tacksamheten är en färskvara och om inte, hur får man den att stanna kvar. Och ändå kliva ur bubblan. Hänger du med?
Inte helt solklart, det erkänner jag.
Jag ska försöka förklara ( iaf för mig själv). Tänk om det skulle vara så att orsaken till min motvilja att kliva ur bubblan är en rädsla att förlora det nya ( och mkt bättre) perspektiv jag fått) tänk om Caminoglasögonen går sönder när jag kliver ur?
Hur ser detta nya perspektiv ut då? Ja, det handlar ju för mig om en nyfunnen ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Den där sockerdricksglädjen. Bubblet.
Det vill man ju för allt smör i Småland INTE förlora. Jag menar, herregud, det tog ju 50 år att lista ut...
Fast det är kanske just därför jag tatuerade mig? För att ständigt, varje morgon jag vaknar, påminnas om just detta...
Då kan det ju aldrig bli en färskvara. Hoppas man lite stillsamt.
Så vad blir då svaret? Ja det ligger nog i frågan, en färskvara så länge du inte addreserar dendvs det jag aktivt gör nu, och gör den till en medveten handling. För att stanna.
Inte lätt eller enkelt. Men så jäkla roligt.
Har du också frågor, tankar, funderingar som du behöver någon att stöta och blöta dem med, hör av dig, så pratar vi vidare...
Här når du mig, om länken funkar...
För övrigt så går det ju sååå bra för alla tjejer och killar med vikt och hälsomål på de olika 8/800 grupperna på FB och IRL. Ny grupp startar på onsdag 30/8, det finns en plats kvar.
Nu mot träningen från helvetet, som inte längre är ett helvete!
Kram!!!!

Fredagmorgon, 05:13, på tok för tidigt att egentligen vara vaken..
Nevermind. Nu är jag det. Datorn har packat ihop ( varför gör datorer alltid det när man behöver dem som bäst?)
Så denna blogg är skriven i telefonen.
Vi får väl se hur det går. Nu dags för kaffe...balansakten har börjat.
Jag fick vara med om underbara sakert igår. Underbart på dagen pga av en lång promenad på Djurgården med en person som gav lika mycket goda energier som han ( förhoppningsvis) fick. Då händer spännande och förunderliga saker i ett sådant möte
Dagen var ju också, iaf är i Stockholm, helt augustimagisk och speciell. När man vet att dessa dagar är så få och snart slut så njuter man så intensivt. Bara att få finnas i det nuet och ta in ljuset och skönheten. Det kan jag inte få nog av just nu...
Men kvällen slog det mesta.
Tillsammans med mycket nära och goda vänner kunde exaambon och jag äta middag tillsammans för första gången sedan separationen i vintras. . Hemma i det som varit vårt gemensamma hem, och till och med nya flickvännen på plats. ( rar liten människa )
För precis så ska det kunna vara i den perfekta av världar.
Att man välsignar och går vidare. Att man kan kanalisera all den sorgliga ilskan, frustrationen och förtvivlan över det som inte blev, till något ljust och varmt. Och nytt. Och bättre.
Mycket bättre.
Att kunna släppa taget om det som varit och istället glädja sig över det som är. Att njuta nu.
Kvällen blev precis så bra som jag tycker att vi förtjänar. Det vill säga bara det bästa. Att få hitta tillbaka till en varm vänskap där det är möjligt att sitta ned och äta en god middag tillsammans känns vuxet ( liite ovant) och värdigt.
Inte enkelt eller lätt, men värdigt.
Precis så som livet ska vara, i den bästa av världar. Och jag är lycklig, för första gången på länge. Så där grundlycklig. Att allt har landat, alla är vänner och att det inte blev som jag trodde.Eller hoppades på.
Det blev bättre.
Vill du också ge dig själv en chans att må bättre, hitta tillbaka till din grundglädje igen, så hör av dig
Ha en underbar helg., själv ska jag gå på kurs hos Jonas Bergqvist och Mia Lundin, och är så ödmjukt glad och tacksam för det.

kaffe, sängen, 07:19

Har klientvandring från Djursgårdsbron om 45 minuter, så detta kommer att gå undan!
Men det är så kul, så jag kan inte låta bli!

Så lycklig ( som vanligt) över kvällen igår, Jag och en kompis åt ljuvlig middag nere vid Djursgårdsbron, på Fiori och sedan var vi och tittade på Allsång på Skansen! Vilken glädje!!
Tänk att man kan göra sådant en vanlig tisdagkväll, och det var så vackert på kvällen när vi gick hemåt. Önskar man kunde skriva ordet magiskt, men det är så uttjatat. Men det var det faktiskt. Magiskt. 

Och så jäkla trevligt och gott! Fiori,  alltså.
Jo, vi träffade två roliga killar på vägen hem. Kul det med! 

Men det skulle ju handla om pannben idag.
Jag hittade mitt pannben på Caminon, och "honest to God" jag hade verkligen inte en aning att jag hade ett!
Igår fick jag frågan om när träningen från helvetet slutade att vara helvete och blev himmel istället, det jag skrev på bloggen om igår.
Det slutade det nog vara typ igår, efter att ha varit ett helvete i 6 månader.
Men jag fortsatte iaf, och det måste väl då tyda på någon form av jävlar annamma, tänker jag...

Tänk att man tydligen har haft ett pannben i hela sitt liv och inte hittat det förrän nu. Lite trist tänker jag. 
Jag menar, herregud, tänk vad man hade kunnat göra om man trodde lite mer på sig själv och sin egen förmåga. 
För det är väl ungefär vad ett pannben är, tänker jag.

Är du också nyfiken på ditt pannben, hör av dig så pratar vi vidare. 


bifogar bildbevis på hur ett pannben tydligen ser ut, (hur vet man när man aldrig haft något) där jag gick på Caminon i 40 graders hetta över Mesetan, den spanska högplatån.
Då var jag inte lika happy som nu.  
Det kan jag lova. 

 

i köket, med kaffe, kl 09:46

Jag försov mig i morse, och vaknade 10 minuter innan jag skulle vara på träningen. 
Så, snabbt, snabbt och iväg! 

väl där, (tack och lov är det runt hörnet från mig,) så började jag fundera...
Denna träning som jag håller på med heter Becore, kolla gärna på deras hemsida, www.becore.se, är en väldigt tuff träningsform och de flesta som går där är dansare.
Det är, by far, den tuffaste träningen jag någonsin gjort. (och jag har gjort en hel del..) 
Från början, för 6 månader sedan var varje pass verkligen "träningen från helvetet" och jag hade sååå ont av träningsvärk efter varje pass. 
Numera tränar jag 3-4 ggr/vecka och har långsamt men säkert format om kroppen och är väldigt mycket till min egen förvåning, faktiskt väldigt  vältränad. (får man säga/skriva sådant om sig sig själv?). 
Jag njuter av denna nya kropp och har väldigt roligt med den. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då?
Jo, att allt är möjligt! 
Det GÅR att starta om, som jag gjorde i vintras efter skilsmässa och stor sorg, det går att dala ned till en ny trivselvikt (-12 kg) det går att hålla den nya vikten, det går att på 6 månader komma i sitt livs form. 
Nästa år  fyller jag 60. 
Det går.

Så, kan jag, så kan du. 
Jag ser också på mina härliga tjejer som gick  kursen 8/800 i våras hur bra de mår nu och hur roligt de har med sina nya kroppar, och hur väl det fungerar. 

Vill du veta mera så hör av dig!
klicka här, ställ frågor eller få mer info
kram, cathrine


 

2017-07-11 18.47.03 2017-07-11 18.47.03

måndag morgon,kl 07:02 balansakt med kaffet, i sängen. 
 

wow, det är mycket som händer nu! Ny kvällskurs IRL (in real life) som startar kväll här på mottagningen, alltid lika roligt! 
(det finns plats kvar på den kurs som drar igång 30/8. 
Plus att den helt nya Onlinekursen sparkar igång idag och när detta är klart (bloggen, alltså) så skriver jag snart mitt första inlägg där!
Ett gäng tjejer som som vill ta tag i sina liv och det ska vi hjälpas åt med, tillsammans, på nätet! 
En vegan, dessutom, det blir en utmaning! 

Så, armarna i luften! Jag säger som Pippi, det här ska bli kul, det har jag aldrig gjort förut! 


Just armarna i luften har blivit min "powerpose". Numera far de iväg i luften av sig själv, även om det kanske kändes lite fånigt från början.
Fake it until you make it, liksom.

För ett par år sedan hade jag en underbar kvinna på en kurs, hon är dessutom själv terapeut och berättade om en workshop hon och hennes kollegor haft på jobbet, om just powerposes, kraftposer. 
Och om den seriösa studie som hon läst om hur effektivt det är för just kvinnor att ställa sig i en "superwomanpose" i en minut innan man går in på ett möte eller ska utföra något som går utanför ens comfort zone. 
( och det kan ju vara en hel del, det vet vi ju...)

Så upp med armarna i luften, eller ställ dig med händerna i sidorna, höfte fäst, upp med blicken och hitta din egen powerpose. 
Det ska jag göra idag!!!

När jag la upp en blänkare på Insta om detta blogginlägg så taggade jag det med #beproud, #behappy OCH våga, #beyourself
Våga vara du, våga vara stolt över dig själv, våga vara lycklig. 
Våga vara glad. 
Inte enkelt, men det går. Jag lovar.
Ha en bra måndag!

notera mobiltelefonen i handen. Tack för bilden, lovely Jackie Oliver! 







 

2017-07-06 13.32.41 2017-07-06 13.32.41

fredag, veckans sista blogg, kl 08:38, sovmorgon!  (så glad att jag sover!) 
Jag fick en sådan fin fråga härom dagen. "Är du verkligen lycklig? På riktigt alltså?
Jag förstår frågan. Jag har bubblat sedan jag kom hem från Caminon. Lagt upp massor med bilder på sociala medier med armarna i vädret. Väninnan som jag var ute med igår undrade om jag var kär eftersom det lyste om mig. 
Och njae, jag är inte kär. Inte annat än i livet då, och det låter ju lite klyshigt. (jag dejtar visserligen, men det räknas ju liksom inte, fast det blir man ju också glad av.. :-)
Nu mitt på dagen pratade jag med min chef på Food Tours, Fredrik och han undrade skämtsamt om jag möjligen knarkade, och då skulle jag ju bli en "tatuerad knarkare" !
Väldigt roligt tycker jag! 
 

Men jag är grundglad! Självglad. Egenglad. Glad på egen hand. 
Min syrra sa igår att jag skulle vara försiktig med att använda uttryck som "jag väljer glädje", hon trodde det var paxat av författaren Kay Pollak som skrivit en bok med den titeln. 
Men så är det faktiskt. Jag hittade på Caminon den person jag lämnade bakom mig för ett par år sedan, hon som jag glömt kvar, knappt minns hur hon kändes.
Det är inte någon annans fel. inte mitt heller för den delen. Det har helt enkelt inte varit så roligt de sista åren. Har jag varit deprimerad? jajo, tanken har slagit mig, men det tror jag faktiskt inte. Bara inte glad.
Det jag gör nu är ett aktivt val. Jag väljer att vara glad (förlåt Kay) . Gör saker som gör mig glad. Sätter datum när jag jag får börja oroa mig för något, inte tidigare än just det datumet. 
Hittat endorfinkickarna i att dansa hemma med mig själv, kickarna jag får av träningen (den från helvetet som gör att jag har träningsvärk. Jämt!) Kickarna av att gå runt Djurgården 2.5 tim/par. 
Låter det lite knäppt? Ja, kanske, men för mig funkar det. 

Det som också gör mig väldigt glad är att det ser ut att fungera att dela med sig av glädjen, för bloggen växer så det knakar varje dag och ni blir fler och fler som läser. Tusen, tusen tack för det. 
Man tjänar ju inga pengar på att blogga ( inte jag iaf) så detta är bara för att det är så roligt. Och vill någon annan läsa det, så blir det ju liksom ännu roligare!
Så, tack för att du läser! 
Då gör ju  glädjen någon nytta, och det är väl ändå något som också måste få  räknas som viktigt i livet. 

Så, ja. Jag väljer aktivt glädje. 

Vill du bli smittat av min glädje, gå någon kurs, vandra runt Djurgården med mig, komma till mottagningen för ett möte, hör av dig! Här kontaktar du mig.

Undrar du över illustrationen, Tiger i Nalle Puh, så var det en väldigt snygg engelsk pilot som för många år sedan kallade mig för Tigger eftersom hand tyckte jag var så glad, och "bouncy, flouncy and fun, fun, fun...

https://www.youtube.com/watch?v=dJFyz73MRcg


Trevligt och ROLIG helg, det ska jag ha! 
 

IMG_2162 IMG_2162

torsdagmorgon, kl 07:24, (det blev sent igår, på HBO har nya avsnitt av Ray Donovan släppts..)
Kaffe ska med precison försiktigt lyftas ned från hög hylla ovanför sängen..

                                                                                                                 Illustrationen för idag är min tatuering som jag skaffade mig efter Caminon. Den föreställer en stiliserad snäcka, en pilgrimssnäcka, som är symbolen för Camino de Santiago de Compostela. Det var också via de snäckor vi navigerade och hittade vägen. Det fanns inga andra skyltar, förutom gula pilar. ( och det vill man ju inte tatuera in på armen). 
Men hjälp av min egen lilla snäcka på armen kommer jag att kunna navigera och hitta vägen.
Bättre än tidigare förhoppningsvis. 


Jag blir så lycklig när jag öppnar min mejlkorg/FB på morgonen, det finns alltid ett par vänliga rader som gör mig glad. Denna morgon, inget undantag. På den FB grupp som man kan ansluta sig om man är nyfiken/gillar/använder metoden 8/800 så pratar vi ofta om vikten av att vara glad och trevlig i gruppen, eller snarare vilken trevlig ton vi faktiskt redan har. Nu i morse så hade en av de damer som är mest aktiv (och gått ned massor genom att följa metoden) döpt om den till SNÄLLMETODEN.
Sådant smälter mitt hjärta.

Av flera anledningar egentligen. Dels att det tydligen går att äta sig både friskare, piggare, sänka kolesterol, blodtryck och blodsocker, gå ned i vikt på kuppen - OCH bli snäll! 
Vad ger ni mig för det? Det är ju värsta Kinderägget, tre önskningar i ett. 

Nåväl, det jag hade tänkt berätta om idag handlar om Caminon. Jag är som psykoterapeut väldigt nyfiken på människan och vårt beteende. Jag lurar och funderar på allt möjligt, hela tiden. Titta och funderar. Försöker lista ut. Tänker. 
Vi människor har en inbygd förmåga och önskan till "rankinglista oss". Finaste väskan, finaste skorna, dyraste båten, värsta sommarstället, dyraste vinvalet, snällaste, osv...
Så man tänker att på en Camino är alla lika och det spelar liksom ingen roll vem du är eller varifrån du kommer. Det stämmer ju. Dessutom har vi alla i stort sett samma ryggsäck och sover/går i samma kläder i en hel månad. Inga klassmarkörer här inte. Alla pratar engelska oavsett varifrån man kommer. inte en chans att plocka upp en skitig dialekt där inte.
Så vad gör människan då? Jo, hittar på ett nytt rankingsystem...
Är det inte helt lysande?

Alltså, så här fungerade det. När man mötte en ny människa, vilket man gjorde i stort sett hela tiden. Första frågan var ALLTID varifrån du startade, det vill säga har du gått/ska du gå HELA Caminon? (det är det finaste)
Svarade man rätt på den frågan, det vill säga att man började på den franska sidan, utanför Biarritz ungefär så hade man fått poäng. 
Nästa fråga var NÄR man startat. Då kunde hastighet avgöras. Snabbhet är ju samma sak som styrka. Bra, mao. 
Nästa fråga HUR många gången man gått Caminon.... "aha, så detta är din tredje Camino?"  Respekt på det. 
Vidare så var det ju självklart att man bar sin egen ryggsäck och inte hade den skickad mellan städerna med transport. 
Så, med tre enkla frågor som alla ställde till varandra så kunde du göra en egen liten "rankinglista". 
Väldigt spännande, eller hur? 
För övrigt så uppfattade jag egentligen bara värme och godhet längs Caminon, så jag upplever inte att detta var gjort med elakt uppsåt. Bara precis så vi människor fungerar.    

Sådana här frågor och funderingar och berättelse får du flera av både om du går hos mig privat, i terapi/rådgivning. Men självklart även på kurserna. Just nu börjar måndagsgruppen bli full, men det finns fortfarande plats kvar på onsdagsgruppen ifall du vill hänga på. Vill du det så klickar du här!
Dags att bli lite snällare, smalare och friskare, du med ?
;-)