Screenshot 2017-12-01 10.40.33
2017-06-02 12.08.18 HDR 2017-06-02 12.08.18 HDR

onsdag, kl 06:57, i sängen, med kaffet på lilla brickan.

Jag fick ett sms igår kväll. Det var ifrån min glade caminokompis U.
Ja, vi har ju (ännu) inte gått Caminon tillsammans.
Vi möttes på en FB grupp för människor som har eller ska gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i norra Spanien.


Facebook är ett bra sätt att mötas på, i FB grupper alltså.
( Ja, Caminon också för den delen, jag träffade ju den gifte mannen där…)
Jag och U började hur som helst att prata med varandra på telefon i julas, för nu snart ett år sedan. Vi var båda ensamma och ledsna på julafton. Han av pga ett havererat äktenskap, jag pga ett äktenskap som tydligen  inte hade för avsikt att haverera, any time soon.
Nåväl.
U och jag träffades i Stockholm ( han bor inte här) och det var trevligt, men klickade inte. ( av förklarliga skäl) Snygg kille för övrigt.
 
Vi har under året som gått hållit kontakten och skrivit till varandra och ”vinkat” uppmuntrande till varandra via Messenger. Mysigt med en vink-kompis.
Vi har rapporterat om våra berg och dalbanor med våra respektive ”uppbrott” och peppat varandra på något konstigt men ändå bra sätt.
 
Igår kväll vinkade U som vanligt och jag vinkade tillbaka. Härligt med någon i andra änden som bryr sig om en. Någon som tycker man är ok.
Så skrev U något som surrade till i mitt huvud, han skrev att "från och med nu vill jag vara i skrattzonen, den glada och mysiga… du kan också få vara i min skrattzon om du vill, det här kommer att bli bra."
Det kommer att bli bra
 
Jag tror U har helt rätt. Visst måste man få sörja det som varit och det som aldrig blev. Alla de drömmar man hade som inte blev. Det liv man inte fick.
Men sedan är det dags att lägga den där sura gamla koftan åt sidan och ta sig tillbaka till skrattzonen.
 
Ja, U, du har helt rätt. Det här kommer att bli bra.
 
 Jag gick själv hela den 80 mil långa Caminon själv, på 5 veckor för 2 år sedan.Det var nog då jag hittade tillbaka till den där glada sorglösa versionen av mig. Det finns så mycket tid att fundera över livet när man  går så långt.
 Jag blev så förtjust i vandringen och stämningen på Caminon att jag började hålla 1-veckors resor dit ned med gäster. Det har nu blivit tre resor och jag går en fjärde gång nu till våren med ca 20 gäster.
Vill du följa med? Det finns fortfarande några platser kvar. Klicka här för mer info. 

Vill du också komma tillbaka till din skrattzon? Hitta den glada versionen av dig själv?
Då kanske en utmaning är precis vad du behöver. 

imorgon handlar bloggen om utseende. Är det viktigt hur man ser ut om man ska dejta i vår ålder?
Kan man vara f ö r snygg? Eller se f ö r ung ut? Jag ska berätta om M som inte hittar män i sin ålder, om H som självklart möter män som är tio år yngre och om min egen åldersnoja.  

Jag hoppas vi ses i morgon.
Cathrine


 

kl 07:14, med kaffet i sängen, på lilla brickan.
Först och främst, tusen tack för alla kommentarer och privata meddelanden. jag nog aldrig varit med om maken till gensvar. 
Både män och kvinnor, vilket jag tycker är extra kul. 
Tusen tack för varje rad och varje bry!

Många har också hört av sig och undrat hur jag mår, och om jag är ledsen.
Nej, jag är glad!! ( se bild) 
Den föreställer Tigger i Nalle Puh och det är precis vad mina kompisar på Mallorca brukar kalla mig, Tigger.

Jag kommer ur två långa äktenskap, en lång relation på nästan 5 år och nu senast ett år tillsammans med en man som är gift, och där det var jag som bröt upp. 
Hela vägen har det varit mina val. Inte enkla, men mina. Kanske inte helt lyckade i någon form av retroperspektiv (fråga mina kompisar) men likafullt mina val. 

Just nu väljer jag att göra en sväng på Tinder efter att ha fikat med en väninna H, och fått höra om allt roligt som händer på hennes dejter. . Jag älskar H för hennes energi och passion när det gäller dejting ( och choklad.)  Hon går på flera dejter i veckan och dricker vänligt en kopp kaffe med var och en.
Det roliga med både Tinder och H är att vi verkar möta h e l t olika typer av män. ( hon träffar rutiga skjortor, jag träffar börskillar/farbröder) 
 Man skulle ju kanske kunna tro att det inte var så stort vatten att fiska på i vår ålder. 
Där tror man fel. Det är en jäkla ocean. Trust me.

Det finns idag en uppsjö av dejtingsajter och appar. Jag tror att många är på flera samtidigt. Tinder har ett rykte om sig att vara "sexigare" än andra. Min gissning att de flesta faktiskt är ute efter sex, är inte det liksom vitsen med att träffas? eller har jag missat något där? 
Men man får nog vara tydlig tänker jag, är man inte ute efter ett kort affär så är det nog klokt att skriva det i sin profil.  Och tvärtom. Likaså att man inte är ute efter att träffa någon som är gift. För det är det många som är. Gifta killar som dejtar på Tinder. Det kan man naturligtvis ha en åsikt om. 

 Det går fort på Tinder. Inga långbänkar och skriva i veckor. Det är inte en brevvän man är ute efter där. De flesta är väldigt rak på sak, och vill man inte ha en bild på någons underliv ( och det vill man ju inte) så får man snällt påpeka det. Likaså sexuella preferenser och diverse leksaker. Många vill gärna berätta om både det ena och det andra och är mycket frispråkiga. med betoning på mycket..
Min erfarenhet ( jag följer min fina väninna H´s råd) är att träffas ganska snabbt. Ut med grisen ur säcken liksom...

Ja, då har vi klarat av den biten. Sexbiten. Mycket snack i ganska liten verkstad. 50+.
Då kommer vi till träningen, seglingen, skidåkningen och reslusten. Om hälften av vad gubbarna skriver om så borde Tinder kunna hålla egna Olympiska spel.
Återigen en mycket god anledning att ses tidigt. 

Ett sista gott råd om jag får dela ut några, är väl att försöka hålla hårt i det lilla sköra hjärtat. 
Vi kvinnor har ju en tendens att tro att vi är kära så fort vi har pussat på någon. Det pussas en hel del, både på Tinder och alla andra dejtingsajter. Inget fel på det. Men likt dejtingprogrammen på TV, så pussas både tjej och killgrodor ganska mycket, och på flera samtidigt. Och det behöver inte betyda så mycket.
( jag har tittat för mycket på Bachelor)  

Så jag håller med Bengt, en lyssnare som ringde in till programmet Kärlek i P4 där jag satt i panelen i söndags, så kommer man ut en hel del, får träffa en himla massa människor man helt säkert inte skulle springa på i kassan på ICA eller på lokala pizzeran. 

Carpe lite mera diem liksom. 

För övrigt så säger min kompis Caroline att vi ska claima vår ålder, 60. ( 30, 40 och 50-åringarna har ju gjort det med sina åldrar).
Så då gör vi väl det då. 

Imorgon handlar det om U och hans väg tillbaka till "skrattzonen", en plats där vi alla vill vara.

Tills dess ska jag försöka göra lite jobb. Vill du veta vad jag gör när jag inte berättar om hur det är att vara singel vid 60? Läs här. 

Cathrine















 


















 

blogg blogg

kl 07:50, måndagmorgon, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Wow! Jag är helt bortblåst av all er kärlek och intresse för detta ämne.
Det märks att jag inte är ensam. 
Tack, tusen tack för alla glada tillrop och vänliga hälsningar!
Fortsätt gärna att tyck, tänk och dela.


Verkar som det är fler än jag som både drabbats av den sk ålderismen och som känner igen sig i bloggen, kanske även om man inte är singel eller är supersugen på att dejta.
Detta är ämnen som jag kommer återkomma till längre fram, kanske redan senare i veckan.
Just nu är jag fortfarande lite hög (av lycka) av det roliga radioprogram jag var med i igår kväll. Kärlek i P4, där ämnet för kvällen igår var just Singel vid 60. Lyssna du också! 
Kom gärna tillbaka med åsikter och feedback här hos mig eller på deras FB sida.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1183127?programid=4894

Just nu funderar jag mest på att inte låta alltför överentusiatisk och outhärdligt peppig över det faktum att vara 60 och just singel.
Även om jag fortfarande verkligen står för det jag brukar säga att hade jag vetat hur kul det är att bli 60 så hade jag gjort det för flera år sedan. Väldigt rolig ålder. 

Kan man dejta sig ur en sorg?
Jag tänker på något klokt som min bästis Fredrik Ölander nämnde i programmet om att ge sig ut och börja dejta efter en separation eller dödsfall och som fick mig att tänka på att det kanske inte går att dejta ur en sorg.
Flera av mina väninnor som är ute och dejtar på nätet har nyligen brutit upp från en relation. Själv så är jag ju också där, singel efter ett år i en mycket kärleksfull relation. (säg inget om gifta män, det har redan hela min  bekantskapskrets  gjort) 
Dejtar man måste man stå ut med att inte bli vald, kanske tom bli dumpad eller ratad. Står jag ut med det? Orkar jag med det? Är jag stark nog, är min självkänsla stark nog för att kunna ta ett "nej tack"? Eller bara en tystnad.
Kan du inte svara entydigt ja på den frågan tycker jag du ska vänta med att kasta dig ut i dejtingvärlden. 
Ägna istället tid åt att läka dig själv, bygga upp en självkänsla, träna, börja gilla dig själv igen.
Själv så är mina bästa redskap för det att träna mycket, jag vill kunna gilla min kropp. Äta extra nyttigt och framför allt, inte dricka för mycket.

Det är gamla klassiska tips, men de håller fortfarande. Trust me. 
Sonens far sa för mer än 30 år sedan något väldigt klokt, (medan vi fortfarande dejtade) att innan du kan förvänta dig att någon annan ska kunna gilla eller älska dig, så måste du kunna gilla dig själv först.. 
Klok pappa, som det så småningom blev en ännu klokare son tillsammans med. 
But that is all history folks...

Nu ska jag snabbt som en iller sätta fart med Onlinekursen för 8/800 och skicka ut veckans kursbrev.
Är du nyfiken på min metod 8/800, så kolla mer här.

Imorgon ska du få ett "Tinder-lexikon" av mig. Vad betyder det männen skriver? Egentligen.

 














 

groda groda

söndag, kl 07:46, i sängen, med kaffet på lilla brickan. 

Idag tror jag att det ska handla om grodpussning.
En idrottsgren icke att förakta, tror jag vi kallade det för ca 30 år sedan. 


Ni vet ju begreppet att man måste pussa många grodor innan man hittar en prins.
På den tiden det begav sig, när man var ute och seriöst raggade grodor så brukade jag alltid lite torrt tillägga att grodpussning minsann inte var en idrottsgren att förakta eller undervärdera.
Ett 30 år gammalt ordspråk håller faktiskt i sig, förvånandsvärt väl. 
Iaf om man börjar dejta igen, i min ålder.
Herregud, vem hade överhuvudtaget trott att man ens skulle dejta i den där åldern. Man borde ju vara lyckligt gift med en snäll gubbe sedan många år tillbaka. Det var ju planen. Vad hände egentligen? Ja, det är väl en del av frågorna att ställa sig och vad denna blogg kommer att handla om till en del. Förutom en massa hälsotips, så det blir lite kul för dig som läsare också..
Nåväl,, faktum. Fortfarande lika många grodor. Fortfarande väldigt få prinsar. Fortfarande lika roligt. 
(tack gode gud för det!)

Food Tour turen igår var superkul! 7 svenska gäster och 2 från Australien. Spännande att stå i 3-4 timmar och prata engelska för ett helt gäng svenskar. 
Men de var så nöjda till slut att de knappt ville gå hem. 
Jag ville å andra sidan gärna att de skulle trampa hemåt för jag skulle ju äta sen lunch med trevlig date.
Det blev också mycket riktigt en väldigt trevlig date. En pytt och två glas vin senare så var jag hemma före 20. Dejtandet i denna ålder har verkligen sina fördelar. Hemma i tid, i säng tidigt, och uppe ännu tidigare. Man har ju liksom ingen tid kvar längre att ligga kvar i sängen. Jag vill ju göra saker. Blivit rastlösare med åldern märker jag.
Och morgontidigare.
Ingen puss. så vi vet ju inte ännu om det är en groda...eller prins. 

Idag är det äntligen dags att börja träna igen. Ätit penicillin i veckor på grund av en läskig infektion i en tand. ( det där med tänder i denna ålder var det ingen som berättade om). 
Tillbaka till megaformern och träningen från helvetet. Kroppen sjunger och jag fasar. 
Är du nyfiken på vad jag gör så kolla gärna på Becore.se eller theplace.se. 
Den tuffaste, mest effektiva träning man kan tänka sig. Jag menar, vem trodde att man kunde ha ett sexpack på magen vid 60? Men det kan man faktiskt...
Rätt typ av träning och rätt typ av tillskott. 

Och som sagt, ikväll på Kärlek i P4, så pratar jag tillsammans med ett gäng sköna typer om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag säger som Pippi, det har jag verkligen aldrig varit med om förut. Det ska nog gå bra. 
Hoppas jag.

Tanken med bloggen " Singel vid 60" är att skriva typ månd-fred, och att dessa två "förhandsavsnitt" lörd/sön bara är en "sneak preview" men jag vet inte, tror att jag släpper taget om alla tidigare måsten och bara gör precis som jag vill. 
Jag är ju iaf 60. God dammit! 

Dagens tips: Missa inte The Kominski Method på Netfix. Michael Douglas i högform! 

Och när du ändå är här inne på min hemsida så se dig gärna omkring. 


 












 







 


 

lördag, kl 07:19, i sängen, med kaffekoppen på lilla brickan i sängen.

 Den här bloggen startade jag för två år sedan då jag plötsligt var tvungen att separera från fd sambon efter nästan 5 år tillsammans. 
Det tog tid, det var jobbigt - och jag skrev.
Hans nya flickvän var väl inte helt nöjd hela tiden.. (jag nämde visst henne vid ngt tillfälle).
Hur som helst så tog skrivandet mig ur en väldigt mörk period och någon gång under den tiden beskrev jag det som om jag kommit till en ljus glänta mitt i mörka skogen. 
Nu känner jag att det mörknat runt mig och jag har kommit långt bort från stigen och det är inte lika ljust och härligt längre.
Då är det dags att börja skriva igen, och hitta tillbaka till den där ljusa platsen.
Välkommen på min resa. Kanske kan det hjälpa dig också, det blir ju en hel del både hjärta och smärta men även massa tips, råd och funderingar om allt det hälsosamma som jag håller på med. 
Högt och lågt, med andra ord. 

Sexig vid 60
Det kommer nog handla en hel del om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag brukar ju säga att hade jag vetat hur kul det var att bli 60 så hade jag blivit det för flera år sedan. 
Så är det ju helt klart. 
En fas i livet där man inte har varit tidigare. 
Spännade och lite konstigt. 
Ålderismen är påtaglig och jag märker spår av det varje dag.

Hänt sedan sist...
Ja, det värsta är väl uppbrotten från en man som är gift och aldrig fick modet eller orken att lämna sitt äktenskap. 
Numera så vet hustrun om hans affär med mig och relationen är bruten. 
Det gör ont som fan.
Men det är nog den smärtan som är en del av drivet till att börja skriva igen.
Jag tog en väldigt trevlig AW med min gode vän PG igår, och ett av hans mycket kloka råd är just att skriva sig ur en situation som man mår dåligt av. Skriva brev. 
Jag skriver blogg istället. Det är mina brev. till mig själv, till univesum, till någon därute som vill läsa.

Så, välkommen ombord, nu kör vi igen. 
Mot en lyckligare plats.  Mot den där ljusa, varma, glada gläntan i skogen. 

Idag blir det jobb, mitt favoritnöje på lördagar faktiskt. Jag går/guidar sk Food tours med gäster. Vi är ute i 3,5 tim med ca 10 stopp. Så jäkla roligt.
Så kul att göra vare sig man är ny i en storstad eller bara vill vara gäst i sin egen stad.
Idag har jag 9 gäster, hälften svenska, hälften engelska. Det blir en rolig flerspråkig tur idag som jag verkligen ser fram emot!
vill du läsa mer om Foodtours, så kolla gärna här: www.foodtoursstockholm.se

Sedan ska jag på date, på Tennstopen. Sen lunch. Trevlig kille. 
Imorgon Kärlek i P4, kl 21.40. Lyssna gärna. 

Bra dag, mao. 
Vi ses !

Cathrine




























 

2017-06-02 12.08.18 HDR 2017-06-02 12.08.18 HDR

onsdag, kl 06:57, i sängen, med kaffet på lilla brickan.

Jag fick ett sms igår kväll. Det var ifrån min glade caminokompis U.
Ja, vi har ju (ännu) inte gått Caminon tillsammans.
Vi möttes på en FB grupp för människor som har eller ska gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i norra Spanien.


Facebook är ett bra sätt att mötas på, i FB grupper alltså.
( Ja, Caminon också för den delen, jag träffade ju den gifte mannen där…)
Jag och U började hur som helst att prata med varandra på telefon i julas, för nu snart ett år sedan. Vi var båda ensamma och ledsna på julafton. Han av pga ett havererat äktenskap, jag pga ett äktenskap som tydligen  inte hade för avsikt att haverera, any time soon.
Nåväl.
U och jag träffades i Stockholm ( han bor inte här) och det var trevligt, men klickade inte. ( av förklarliga skäl) Snygg kille för övrigt.
 
Vi har under året som gått hållit kontakten och skrivit till varandra och ”vinkat” uppmuntrande till varandra via Messenger. Mysigt med en vink-kompis.
Vi har rapporterat om våra berg och dalbanor med våra respektive ”uppbrott” och peppat varandra på något konstigt men ändå bra sätt.
 
Igår kväll vinkade U som vanligt och jag vinkade tillbaka. Härligt med någon i andra änden som bryr sig om en. Någon som tycker man är ok.
Så skrev U något som surrade till i mitt huvud, han skrev att "från och med nu vill jag vara i skrattzonen, den glada och mysiga… du kan också få vara i min skrattzon om du vill, det här kommer att bli bra."
Det kommer att bli bra
 
Jag tror U har helt rätt. Visst måste man få sörja det som varit och det som aldrig blev. Alla de drömmar man hade som inte blev. Det liv man inte fick.
Men sedan är det dags att lägga den där sura gamla koftan åt sidan och ta sig tillbaka till skrattzonen.
 
Ja, U, du har helt rätt. Det här kommer att bli bra.
 
 Jag gick själv hela den 80 mil långa Caminon själv, på 5 veckor för 2 år sedan.Det var nog då jag hittade tillbaka till den där glada sorglösa versionen av mig. Det finns så mycket tid att fundera över livet när man  går så långt.
 Jag blev så förtjust i vandringen och stämningen på Caminon att jag började hålla 1-veckors resor dit ned med gäster. Det har nu blivit tre resor och jag går en fjärde gång nu till våren med ca 20 gäster.
Vill du följa med? Det finns fortfarande några platser kvar. Klicka här för mer info. 

Vill du också komma tillbaka till din skrattzon? Hitta den glada versionen av dig själv?
Då kanske en utmaning är precis vad du behöver. 

imorgon handlar bloggen om utseende. Är det viktigt hur man ser ut om man ska dejta i vår ålder?
Kan man vara f ö r snygg? Eller se f ö r ung ut? Jag ska berätta om M som inte hittar män i sin ålder, om H som självklart möter män som är tio år yngre och om min egen åldersnoja.  

Jag hoppas vi ses i morgon.
Cathrine


 

Läs hela inlägget »

kl 07:14, med kaffet i sängen, på lilla brickan.
Först och främst, tusen tack för alla kommentarer och privata meddelanden. jag nog aldrig varit med om maken till gensvar. 
Både män och kvinnor, vilket jag tycker är extra kul. 
Tusen tack för varje rad och varje bry!

Många har också hört av sig och undrat hur jag mår, och om jag är ledsen.
Nej, jag är glad!! ( se bild) 
Den föreställer Tigger i Nalle Puh och det är precis vad mina kompisar på Mallorca brukar kalla mig, Tigger.

Jag kommer ur två långa äktenskap, en lång relation på nästan 5 år och nu senast ett år tillsammans med en man som är gift, och där det var jag som bröt upp. 
Hela vägen har det varit mina val. Inte enkla, men mina. Kanske inte helt lyckade i någon form av retroperspektiv (fråga mina kompisar) men likafullt mina val. 

Just nu väljer jag att göra en sväng på Tinder efter att ha fikat med en väninna H, och fått höra om allt roligt som händer på hennes dejter. . Jag älskar H för hennes energi och passion när det gäller dejting ( och choklad.)  Hon går på flera dejter i veckan och dricker vänligt en kopp kaffe med var och en.
Det roliga med både Tinder och H är att vi verkar möta h e l t olika typer av män. ( hon träffar rutiga skjortor, jag träffar börskillar/farbröder) 
 Man skulle ju kanske kunna tro att det inte var så stort vatten att fiska på i vår ålder. 
Där tror man fel. Det är en jäkla ocean. Trust me.

Det finns idag en uppsjö av dejtingsajter och appar. Jag tror att många är på flera samtidigt. Tinder har ett rykte om sig att vara "sexigare" än andra. Min gissning att de flesta faktiskt är ute efter sex, är inte det liksom vitsen med att träffas? eller har jag missat något där? 
Men man får nog vara tydlig tänker jag, är man inte ute efter ett kort affär så är det nog klokt att skriva det i sin profil.  Och tvärtom. Likaså att man inte är ute efter att träffa någon som är gift. För det är det många som är. Gifta killar som dejtar på Tinder. Det kan man naturligtvis ha en åsikt om. 

 Det går fort på Tinder. Inga långbänkar och skriva i veckor. Det är inte en brevvän man är ute efter där. De flesta är väldigt rak på sak, och vill man inte ha en bild på någons underliv ( och det vill man ju inte) så får man snällt påpeka det. Likaså sexuella preferenser och diverse leksaker. Många vill gärna berätta om både det ena och det andra och är mycket frispråkiga. med betoning på mycket..
Min erfarenhet ( jag följer min fina väninna H´s råd) är att träffas ganska snabbt. Ut med grisen ur säcken liksom...

Ja, då har vi klarat av den biten. Sexbiten. Mycket snack i ganska liten verkstad. 50+.
Då kommer vi till träningen, seglingen, skidåkningen och reslusten. Om hälften av vad gubbarna skriver om så borde Tinder kunna hålla egna Olympiska spel.
Återigen en mycket god anledning att ses tidigt. 

Ett sista gott råd om jag får dela ut några, är väl att försöka hålla hårt i det lilla sköra hjärtat. 
Vi kvinnor har ju en tendens att tro att vi är kära så fort vi har pussat på någon. Det pussas en hel del, både på Tinder och alla andra dejtingsajter. Inget fel på det. Men likt dejtingprogrammen på TV, så pussas både tjej och killgrodor ganska mycket, och på flera samtidigt. Och det behöver inte betyda så mycket.
( jag har tittat för mycket på Bachelor)  

Så jag håller med Bengt, en lyssnare som ringde in till programmet Kärlek i P4 där jag satt i panelen i söndags, så kommer man ut en hel del, får träffa en himla massa människor man helt säkert inte skulle springa på i kassan på ICA eller på lokala pizzeran. 

Carpe lite mera diem liksom. 

För övrigt så säger min kompis Caroline att vi ska claima vår ålder, 60. ( 30, 40 och 50-åringarna har ju gjort det med sina åldrar).
Så då gör vi väl det då. 

Imorgon handlar det om U och hans väg tillbaka till "skrattzonen", en plats där vi alla vill vara.

Tills dess ska jag försöka göra lite jobb. Vill du veta vad jag gör när jag inte berättar om hur det är att vara singel vid 60? Läs här. 

Cathrine















 


















 

Läs hela inlägget »
blogg blogg

kl 07:50, måndagmorgon, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Wow! Jag är helt bortblåst av all er kärlek och intresse för detta ämne.
Det märks att jag inte är ensam. 
Tack, tusen tack för alla glada tillrop och vänliga hälsningar!
Fortsätt gärna att tyck, tänk och dela.


Verkar som det är fler än jag som både drabbats av den sk ålderismen och som känner igen sig i bloggen, kanske även om man inte är singel eller är supersugen på att dejta.
Detta är ämnen som jag kommer återkomma till längre fram, kanske redan senare i veckan.
Just nu är jag fortfarande lite hög (av lycka) av det roliga radioprogram jag var med i igår kväll. Kärlek i P4, där ämnet för kvällen igår var just Singel vid 60. Lyssna du också! 
Kom gärna tillbaka med åsikter och feedback här hos mig eller på deras FB sida.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1183127?programid=4894

Just nu funderar jag mest på att inte låta alltför överentusiatisk och outhärdligt peppig över det faktum att vara 60 och just singel.
Även om jag fortfarande verkligen står för det jag brukar säga att hade jag vetat hur kul det är att bli 60 så hade jag gjort det för flera år sedan. Väldigt rolig ålder. 

Kan man dejta sig ur en sorg?
Jag tänker på något klokt som min bästis Fredrik Ölander nämnde i programmet om att ge sig ut och börja dejta efter en separation eller dödsfall och som fick mig att tänka på att det kanske inte går att dejta ur en sorg.
Flera av mina väninnor som är ute och dejtar på nätet har nyligen brutit upp från en relation. Själv så är jag ju också där, singel efter ett år i en mycket kärleksfull relation. (säg inget om gifta män, det har redan hela min  bekantskapskrets  gjort) 
Dejtar man måste man stå ut med att inte bli vald, kanske tom bli dumpad eller ratad. Står jag ut med det? Orkar jag med det? Är jag stark nog, är min självkänsla stark nog för att kunna ta ett "nej tack"? Eller bara en tystnad.
Kan du inte svara entydigt ja på den frågan tycker jag du ska vänta med att kasta dig ut i dejtingvärlden. 
Ägna istället tid åt att läka dig själv, bygga upp en självkänsla, träna, börja gilla dig själv igen.
Själv så är mina bästa redskap för det att träna mycket, jag vill kunna gilla min kropp. Äta extra nyttigt och framför allt, inte dricka för mycket.

Det är gamla klassiska tips, men de håller fortfarande. Trust me. 
Sonens far sa för mer än 30 år sedan något väldigt klokt, (medan vi fortfarande dejtade) att innan du kan förvänta dig att någon annan ska kunna gilla eller älska dig, så måste du kunna gilla dig själv först.. 
Klok pappa, som det så småningom blev en ännu klokare son tillsammans med. 
But that is all history folks...

Nu ska jag snabbt som en iller sätta fart med Onlinekursen för 8/800 och skicka ut veckans kursbrev.
Är du nyfiken på min metod 8/800, så kolla mer här.

Imorgon ska du få ett "Tinder-lexikon" av mig. Vad betyder det männen skriver? Egentligen.

 














 

Läs hela inlägget »
groda groda

söndag, kl 07:46, i sängen, med kaffet på lilla brickan. 

Idag tror jag att det ska handla om grodpussning.
En idrottsgren icke att förakta, tror jag vi kallade det för ca 30 år sedan. 


Ni vet ju begreppet att man måste pussa många grodor innan man hittar en prins.
På den tiden det begav sig, när man var ute och seriöst raggade grodor så brukade jag alltid lite torrt tillägga att grodpussning minsann inte var en idrottsgren att förakta eller undervärdera.
Ett 30 år gammalt ordspråk håller faktiskt i sig, förvånandsvärt väl. 
Iaf om man börjar dejta igen, i min ålder.
Herregud, vem hade överhuvudtaget trott att man ens skulle dejta i den där åldern. Man borde ju vara lyckligt gift med en snäll gubbe sedan många år tillbaka. Det var ju planen. Vad hände egentligen? Ja, det är väl en del av frågorna att ställa sig och vad denna blogg kommer att handla om till en del. Förutom en massa hälsotips, så det blir lite kul för dig som läsare också..
Nåväl,, faktum. Fortfarande lika många grodor. Fortfarande väldigt få prinsar. Fortfarande lika roligt. 
(tack gode gud för det!)

Food Tour turen igår var superkul! 7 svenska gäster och 2 från Australien. Spännande att stå i 3-4 timmar och prata engelska för ett helt gäng svenskar. 
Men de var så nöjda till slut att de knappt ville gå hem. 
Jag ville å andra sidan gärna att de skulle trampa hemåt för jag skulle ju äta sen lunch med trevlig date.
Det blev också mycket riktigt en väldigt trevlig date. En pytt och två glas vin senare så var jag hemma före 20. Dejtandet i denna ålder har verkligen sina fördelar. Hemma i tid, i säng tidigt, och uppe ännu tidigare. Man har ju liksom ingen tid kvar längre att ligga kvar i sängen. Jag vill ju göra saker. Blivit rastlösare med åldern märker jag.
Och morgontidigare.
Ingen puss. så vi vet ju inte ännu om det är en groda...eller prins. 

Idag är det äntligen dags att börja träna igen. Ätit penicillin i veckor på grund av en läskig infektion i en tand. ( det där med tänder i denna ålder var det ingen som berättade om). 
Tillbaka till megaformern och träningen från helvetet. Kroppen sjunger och jag fasar. 
Är du nyfiken på vad jag gör så kolla gärna på Becore.se eller theplace.se. 
Den tuffaste, mest effektiva träning man kan tänka sig. Jag menar, vem trodde att man kunde ha ett sexpack på magen vid 60? Men det kan man faktiskt...
Rätt typ av träning och rätt typ av tillskott. 

Och som sagt, ikväll på Kärlek i P4, så pratar jag tillsammans med ett gäng sköna typer om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag säger som Pippi, det har jag verkligen aldrig varit med om förut. Det ska nog gå bra. 
Hoppas jag.

Tanken med bloggen " Singel vid 60" är att skriva typ månd-fred, och att dessa två "förhandsavsnitt" lörd/sön bara är en "sneak preview" men jag vet inte, tror att jag släpper taget om alla tidigare måsten och bara gör precis som jag vill. 
Jag är ju iaf 60. God dammit! 

Dagens tips: Missa inte The Kominski Method på Netfix. Michael Douglas i högform! 

Och när du ändå är här inne på min hemsida så se dig gärna omkring. 


 












 







 


 

Läs hela inlägget »

lördag, kl 07:19, i sängen, med kaffekoppen på lilla brickan i sängen.

 Den här bloggen startade jag för två år sedan då jag plötsligt var tvungen att separera från fd sambon efter nästan 5 år tillsammans. 
Det tog tid, det var jobbigt - och jag skrev.
Hans nya flickvän var väl inte helt nöjd hela tiden.. (jag nämde visst henne vid ngt tillfälle).
Hur som helst så tog skrivandet mig ur en väldigt mörk period och någon gång under den tiden beskrev jag det som om jag kommit till en ljus glänta mitt i mörka skogen. 
Nu känner jag att det mörknat runt mig och jag har kommit långt bort från stigen och det är inte lika ljust och härligt längre.
Då är det dags att börja skriva igen, och hitta tillbaka till den där ljusa platsen.
Välkommen på min resa. Kanske kan det hjälpa dig också, det blir ju en hel del både hjärta och smärta men även massa tips, råd och funderingar om allt det hälsosamma som jag håller på med. 
Högt och lågt, med andra ord. 

Sexig vid 60
Det kommer nog handla en hel del om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag brukar ju säga att hade jag vetat hur kul det var att bli 60 så hade jag blivit det för flera år sedan. 
Så är det ju helt klart. 
En fas i livet där man inte har varit tidigare. 
Spännade och lite konstigt. 
Ålderismen är påtaglig och jag märker spår av det varje dag.

Hänt sedan sist...
Ja, det värsta är väl uppbrotten från en man som är gift och aldrig fick modet eller orken att lämna sitt äktenskap. 
Numera så vet hustrun om hans affär med mig och relationen är bruten. 
Det gör ont som fan.
Men det är nog den smärtan som är en del av drivet till att börja skriva igen.
Jag tog en väldigt trevlig AW med min gode vän PG igår, och ett av hans mycket kloka råd är just att skriva sig ur en situation som man mår dåligt av. Skriva brev. 
Jag skriver blogg istället. Det är mina brev. till mig själv, till univesum, till någon därute som vill läsa.

Så, välkommen ombord, nu kör vi igen. 
Mot en lyckligare plats.  Mot den där ljusa, varma, glada gläntan i skogen. 

Idag blir det jobb, mitt favoritnöje på lördagar faktiskt. Jag går/guidar sk Food tours med gäster. Vi är ute i 3,5 tim med ca 10 stopp. Så jäkla roligt.
Så kul att göra vare sig man är ny i en storstad eller bara vill vara gäst i sin egen stad.
Idag har jag 9 gäster, hälften svenska, hälften engelska. Det blir en rolig flerspråkig tur idag som jag verkligen ser fram emot!
vill du läsa mer om Foodtours, så kolla gärna här: www.foodtoursstockholm.se

Sedan ska jag på date, på Tennstopen. Sen lunch. Trevlig kille. 
Imorgon Kärlek i P4, kl 21.40. Lyssna gärna. 

Bra dag, mao. 
Vi ses !

Cathrine




























 

Läs hela inlägget »

Inte så tidigt, på tåget från vingåker till Stockholm, med kaffe i pappmuggen.. (och väldigt lycklig.)

Måltidstajming är som sagt det senaste på hälso/viktfronten just nu och väldigt spännande med all ny fortskning som poppar upp ungefär samtidigt.

Följ gärna artikelserien i SvD, så välskriven av Henrik Ennart.

Den går ju ut på att lägga måltiderna närmare varandra, skjuta frukosten framåt middagen tidigare, så ätfönstret blir mindre. 
Vidare äta en kraftigare frukost och en mindre lunch och en liten middag. En liten, tidig middag.
Middagen är det knepigaste. 
Jag har själv försökt äta på detta vis ett par dagar nu och kommer här på bloggen redovisa mina försök under en period framöver.
Frukosten går utmärkt. Jag äter en stadigare frukost vid 11-tiden. Ägg, glutenfritt bröd, skinka, paprika, surkål, grönsaksjuice, havreyoghurt med bär. och kaffe.
Så för min del att dra ihop frukost och lunch till ett mål har gått utmärkt. 
Självklart blir man då hungrig tidigare, och igår kväll så kom middagen på bordet staxt före 18, vilket är en framgång för mig. 

Men enkelt är det inte. Det erkänner jag villigt. 
Återkommer om hur det går de närmaste dagarna. 

Så ett ursäkt!
Vidare så vill jag verkligen be om ursäkt ifall någon tog illa upp eller kände sig påhoppad av mitt lilla pys på sociala medier igår om kurser, och då speciellt de onlinekurser både jag och många av mina kollegor har till försäljning på sina hemsidor. 
De är för billiga! Vi ska ta mig sjutton inte behöva sälja vår dyrt förvärvade kunskap billigt, ge bort den gratis, sänka priset eller rea bort den! 
Gratis är INTE gott. 
Då det så. 

kram och trevlig torsdag på er. Nu ska jag iväg och träffa M-magasin för att prata ny omgång vikt och hälsocoaching. Denna gång för par! Är du och din man/partner intresserade så hör av dig direkt!!! 

Cathrine

 

Läs hela inlägget »

kl 07:46, i sängen med lilla brickan. En kopp kaffe. 

Min kompis Fredrik ringde mig härom dagen och berättade om en ny studie som uppmärksammats i media.
Det nya begreppet Måltidstajming. Eller frontmatning, som det också kallas. 


Det handlar egentligen mindre om VAD vi äter, så länge det är hälsosamt vill säga, och mer om NÄR vi äter det.
Flera studier menar att genom att minska vårt sk ätfönster ( den tid på dygnet då vi äter) och lägga annorlunda fokus på tiden för måltiderna, så kan man i stort sett fortsätta att äta som man gör, men ändå gå ned i vikt för man ökar istället förbränningen. 

Spännande fortskning, om du frågar mig...

Nåväl, så här är det alltså tänkt. 
Genom att skjuta fram den första målet på dagen 1,5 tim, dvs äta frukost 90 minuter senare än vanligt, och backa tillbaka middagen med lika lång tid. 
Så, istället för frukost kl 07.00 så skulle den då egentligen ätas 8.30. Om du äter middag normalt vid 18- tiden så skulle den så flyttas bakåt till 16.30.
Vidare så ska det viktigaste  och största målet på dagen ätas till frukost, ett mindre mål till lunch och minst på tidig kväll. Köket stänger senast kl 20.00
Sedan är det slut för dagen. 

Tanken är att ge kroppen näring när det behöver det, under dagen, när det sker en ökad förbränning, och inte elda för kråkorna på kvällen.
Samt att ge kroppen tillfälle att smälta maten och vila tarmsystemet under fler antal timmar. Studien menar också att småältande i form av mellanmål var helt förkastligt och att det gör att kroppen aldrig är riktigt mätt och aldrig riktigt hungrig. 
Detta med mellanmål är något jag verkligen kan skriva under på, jag tror nämligen att vi klarar oss utmärkt på tre mål om dagen, och om de ligger tätare så minskar ju behovet av småätande.  

" Ät frukost som en kung, lunch som en prins och middag som en urfattig"
Michael Pollan, amerikansk författare och matdebattör. 



Själv så äter jag väldigt sparsamt till frukost, om något alls överhuvudtaget, och äter ofta sent på kvällen då jag kommer hem från mina kvällskurser.
Detta ska jag nu försöka ändra på. mitt mål är nu att försöka äta en frukost/lunch tidigare på dagen, dvs mellan 11-12 och sedan äta en tidig middag mellan 17-18.
Senare på kvällen får det lov att bli en kopp buljong med örter om jag skulle bli hungrig/sugen.

Jag kommer att fortsätta att skriva om dett, så stay tuned!
Cathrine
 
 

 

Läs hela inlägget »

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Läs hela inlägget »

Funderar så mycket kring ADHD i dessa dagar. Vad beror det på, hur påverkar kosten, vilka mediciner fungerar, hur påverkar livsstilen och maten?
Jag träffar väldigt många klienter med ADHD. En del med diagnoser, andra utan.
Fler och fler pusselbitar faller på plats och jag ser allt tydligare kopplingar till hur vi äter och lever och hur det påverkar hur vi mår.
Så klart, egentligen.
Men nu har jag tagit ett steg längre och kommer nu även arbeta i team med läkare och en mycket duktig och erfaren ADHD-rådgivare för att kunna erbjuda den bästa hjälpen för dig eller din anhörig som mår dåligt och ännu inte fått rätt hjälp.
Hör av dig på cathrine@schuck.se så berättar jag mer.
Cathrine

Läs hela inlägget »

måndag 9 juli, kl 06:45, i sängen, med kaffe på lilla brickan

Det du ser på bilden bredvid är något av det godaste jag ätit på länge.
Alltför gott, tyvärr.


Jag ska försöka förklara detta så kärleksfullt som det går så du inte tror att jag är arg på min nya lilla Bregottmage eller förbannad på min hjärna som triggar på konstiga saker.
Det blir inte bättre av att kalla sig själv för fula saker. Det enda som händer är att självkänslan får sig en törn och det blir det ju inte bättre av. 
Nä, det blir faktiskt bättre om jag stillsamt, pedagogiskt och med mycket kärlek försöker förklara för min hjärna varför vi inte ska ha några Bregottpaket i vår kyl. Ever.

Jag har ju som ni vet inte ätit så mycket fett det senaste åren, och mår väldigt bra av det.  
Men när det kommer en ny variant av en produkt som man faktiskt gillar ( för att inte tala om den med flingsalt, den äääälskar jag. Lite för mycket, tyvärr) så vill man ju gärna testa och smaka. 
Jesus, så god den är. Jag menar, riktigt riktigt god. Som smör med kolasmak ungefär.
Och vem gillar inte det...
Det blev en klick lite nu och lite då. Lite för mycket både nu och då.
På mindre än en vecka hade jag petat i mig ett halvt paket, innan jag insåg att jag och Bregotten måste tyvärr gå skilda vägar. 
Vad är det man säger vid ett uppbrott? " Det är inte dig det är fel på, det är jag som inte är redo för en relation" Något åt det hållet i alla fall..

Bregotten i soporna och jag tillbaka på "the straight and narrow", åter till den mat som min kropp mår bra av och min hjärna kan hantera utan att trigga igång på.
En bra och nyttig läxa för mig. 

Glad som en lärka är det nu dags att hoppa i träningskläderna och möta dagens första klient och sommarens roligaste projekt, mitt Sommarkollo där jag går runt Djurgården och coachar i kost, hälsa, och vikt.
Och gärna berättar vad som kan hända om man väljer fel sorts matkompisar, trots att ens hjärna gör små glada volter av det. 
Och den lilla Bregottmagen är snart ett minne blott. 

Vill du också hänga med på Sommarkollo? Hör av dig!






 

Läs hela inlägget »
2017-06-02 12.08.18 HDR 2017-06-02 12.08.18 HDR

onsdag, kl 06:57, i sängen, med kaffet på lilla brickan.

Jag fick ett sms igår kväll. Det var ifrån min glade caminokompis U.
Ja, vi har ju (ännu) inte gått Caminon tillsammans.
Vi möttes på en FB grupp för människor som har eller ska gå pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela i norra Spanien.


Facebook är ett bra sätt att mötas på, i FB grupper alltså.
( Ja, Caminon också för den delen, jag träffade ju den gifte mannen där…)
Jag och U började hur som helst att prata med varandra på telefon i julas, för nu snart ett år sedan. Vi var båda ensamma och ledsna på julafton. Han av pga ett havererat äktenskap, jag pga ett äktenskap som tydligen  inte hade för avsikt att haverera, any time soon.
Nåväl.
U och jag träffades i Stockholm ( han bor inte här) och det var trevligt, men klickade inte. ( av förklarliga skäl) Snygg kille för övrigt.
 
Vi har under året som gått hållit kontakten och skrivit till varandra och ”vinkat” uppmuntrande till varandra via Messenger. Mysigt med en vink-kompis.
Vi har rapporterat om våra berg och dalbanor med våra respektive ”uppbrott” och peppat varandra på något konstigt men ändå bra sätt.
 
Igår kväll vinkade U som vanligt och jag vinkade tillbaka. Härligt med någon i andra änden som bryr sig om en. Någon som tycker man är ok.
Så skrev U något som surrade till i mitt huvud, han skrev att "från och med nu vill jag vara i skrattzonen, den glada och mysiga… du kan också få vara i min skrattzon om du vill, det här kommer att bli bra."
Det kommer att bli bra
 
Jag tror U har helt rätt. Visst måste man få sörja det som varit och det som aldrig blev. Alla de drömmar man hade som inte blev. Det liv man inte fick.
Men sedan är det dags att lägga den där sura gamla koftan åt sidan och ta sig tillbaka till skrattzonen.
 
Ja, U, du har helt rätt. Det här kommer att bli bra.
 
 Jag gick själv hela den 80 mil långa Caminon själv, på 5 veckor för 2 år sedan.Det var nog då jag hittade tillbaka till den där glada sorglösa versionen av mig. Det finns så mycket tid att fundera över livet när man  går så långt.
 Jag blev så förtjust i vandringen och stämningen på Caminon att jag började hålla 1-veckors resor dit ned med gäster. Det har nu blivit tre resor och jag går en fjärde gång nu till våren med ca 20 gäster.
Vill du följa med? Det finns fortfarande några platser kvar. Klicka här för mer info. 

Vill du också komma tillbaka till din skrattzon? Hitta den glada versionen av dig själv?
Då kanske en utmaning är precis vad du behöver. 

imorgon handlar bloggen om utseende. Är det viktigt hur man ser ut om man ska dejta i vår ålder?
Kan man vara f ö r snygg? Eller se f ö r ung ut? Jag ska berätta om M som inte hittar män i sin ålder, om H som självklart möter män som är tio år yngre och om min egen åldersnoja.  

Jag hoppas vi ses i morgon.
Cathrine


 

kl 07:14, med kaffet i sängen, på lilla brickan.
Först och främst, tusen tack för alla kommentarer och privata meddelanden. jag nog aldrig varit med om maken till gensvar. 
Både män och kvinnor, vilket jag tycker är extra kul. 
Tusen tack för varje rad och varje bry!

Många har också hört av sig och undrat hur jag mår, och om jag är ledsen.
Nej, jag är glad!! ( se bild) 
Den föreställer Tigger i Nalle Puh och det är precis vad mina kompisar på Mallorca brukar kalla mig, Tigger.

Jag kommer ur två långa äktenskap, en lång relation på nästan 5 år och nu senast ett år tillsammans med en man som är gift, och där det var jag som bröt upp. 
Hela vägen har det varit mina val. Inte enkla, men mina. Kanske inte helt lyckade i någon form av retroperspektiv (fråga mina kompisar) men likafullt mina val. 

Just nu väljer jag att göra en sväng på Tinder efter att ha fikat med en väninna H, och fått höra om allt roligt som händer på hennes dejter. . Jag älskar H för hennes energi och passion när det gäller dejting ( och choklad.)  Hon går på flera dejter i veckan och dricker vänligt en kopp kaffe med var och en.
Det roliga med både Tinder och H är att vi verkar möta h e l t olika typer av män. ( hon träffar rutiga skjortor, jag träffar börskillar/farbröder) 
 Man skulle ju kanske kunna tro att det inte var så stort vatten att fiska på i vår ålder. 
Där tror man fel. Det är en jäkla ocean. Trust me.

Det finns idag en uppsjö av dejtingsajter och appar. Jag tror att många är på flera samtidigt. Tinder har ett rykte om sig att vara "sexigare" än andra. Min gissning att de flesta faktiskt är ute efter sex, är inte det liksom vitsen med att träffas? eller har jag missat något där? 
Men man får nog vara tydlig tänker jag, är man inte ute efter ett kort affär så är det nog klokt att skriva det i sin profil.  Och tvärtom. Likaså att man inte är ute efter att träffa någon som är gift. För det är det många som är. Gifta killar som dejtar på Tinder. Det kan man naturligtvis ha en åsikt om. 

 Det går fort på Tinder. Inga långbänkar och skriva i veckor. Det är inte en brevvän man är ute efter där. De flesta är väldigt rak på sak, och vill man inte ha en bild på någons underliv ( och det vill man ju inte) så får man snällt påpeka det. Likaså sexuella preferenser och diverse leksaker. Många vill gärna berätta om både det ena och det andra och är mycket frispråkiga. med betoning på mycket..
Min erfarenhet ( jag följer min fina väninna H´s råd) är att träffas ganska snabbt. Ut med grisen ur säcken liksom...

Ja, då har vi klarat av den biten. Sexbiten. Mycket snack i ganska liten verkstad. 50+.
Då kommer vi till träningen, seglingen, skidåkningen och reslusten. Om hälften av vad gubbarna skriver om så borde Tinder kunna hålla egna Olympiska spel.
Återigen en mycket god anledning att ses tidigt. 

Ett sista gott råd om jag får dela ut några, är väl att försöka hålla hårt i det lilla sköra hjärtat. 
Vi kvinnor har ju en tendens att tro att vi är kära så fort vi har pussat på någon. Det pussas en hel del, både på Tinder och alla andra dejtingsajter. Inget fel på det. Men likt dejtingprogrammen på TV, så pussas både tjej och killgrodor ganska mycket, och på flera samtidigt. Och det behöver inte betyda så mycket.
( jag har tittat för mycket på Bachelor)  

Så jag håller med Bengt, en lyssnare som ringde in till programmet Kärlek i P4 där jag satt i panelen i söndags, så kommer man ut en hel del, får träffa en himla massa människor man helt säkert inte skulle springa på i kassan på ICA eller på lokala pizzeran. 

Carpe lite mera diem liksom. 

För övrigt så säger min kompis Caroline att vi ska claima vår ålder, 60. ( 30, 40 och 50-åringarna har ju gjort det med sina åldrar).
Så då gör vi väl det då. 

Imorgon handlar det om U och hans väg tillbaka till "skrattzonen", en plats där vi alla vill vara.

Tills dess ska jag försöka göra lite jobb. Vill du veta vad jag gör när jag inte berättar om hur det är att vara singel vid 60? Läs här. 

Cathrine















 


















 

blogg blogg

kl 07:50, måndagmorgon, i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Wow! Jag är helt bortblåst av all er kärlek och intresse för detta ämne.
Det märks att jag inte är ensam. 
Tack, tusen tack för alla glada tillrop och vänliga hälsningar!
Fortsätt gärna att tyck, tänk och dela.


Verkar som det är fler än jag som både drabbats av den sk ålderismen och som känner igen sig i bloggen, kanske även om man inte är singel eller är supersugen på att dejta.
Detta är ämnen som jag kommer återkomma till längre fram, kanske redan senare i veckan.
Just nu är jag fortfarande lite hög (av lycka) av det roliga radioprogram jag var med i igår kväll. Kärlek i P4, där ämnet för kvällen igår var just Singel vid 60. Lyssna du också! 
Kom gärna tillbaka med åsikter och feedback här hos mig eller på deras FB sida.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1183127?programid=4894

Just nu funderar jag mest på att inte låta alltför överentusiatisk och outhärdligt peppig över det faktum att vara 60 och just singel.
Även om jag fortfarande verkligen står för det jag brukar säga att hade jag vetat hur kul det är att bli 60 så hade jag gjort det för flera år sedan. Väldigt rolig ålder. 

Kan man dejta sig ur en sorg?
Jag tänker på något klokt som min bästis Fredrik Ölander nämnde i programmet om att ge sig ut och börja dejta efter en separation eller dödsfall och som fick mig att tänka på att det kanske inte går att dejta ur en sorg.
Flera av mina väninnor som är ute och dejtar på nätet har nyligen brutit upp från en relation. Själv så är jag ju också där, singel efter ett år i en mycket kärleksfull relation. (säg inget om gifta män, det har redan hela min  bekantskapskrets  gjort) 
Dejtar man måste man stå ut med att inte bli vald, kanske tom bli dumpad eller ratad. Står jag ut med det? Orkar jag med det? Är jag stark nog, är min självkänsla stark nog för att kunna ta ett "nej tack"? Eller bara en tystnad.
Kan du inte svara entydigt ja på den frågan tycker jag du ska vänta med att kasta dig ut i dejtingvärlden. 
Ägna istället tid åt att läka dig själv, bygga upp en självkänsla, träna, börja gilla dig själv igen.
Själv så är mina bästa redskap för det att träna mycket, jag vill kunna gilla min kropp. Äta extra nyttigt och framför allt, inte dricka för mycket.

Det är gamla klassiska tips, men de håller fortfarande. Trust me. 
Sonens far sa för mer än 30 år sedan något väldigt klokt, (medan vi fortfarande dejtade) att innan du kan förvänta dig att någon annan ska kunna gilla eller älska dig, så måste du kunna gilla dig själv först.. 
Klok pappa, som det så småningom blev en ännu klokare son tillsammans med. 
But that is all history folks...

Nu ska jag snabbt som en iller sätta fart med Onlinekursen för 8/800 och skicka ut veckans kursbrev.
Är du nyfiken på min metod 8/800, så kolla mer här.

Imorgon ska du få ett "Tinder-lexikon" av mig. Vad betyder det männen skriver? Egentligen.

 














 

groda groda

söndag, kl 07:46, i sängen, med kaffet på lilla brickan. 

Idag tror jag att det ska handla om grodpussning.
En idrottsgren icke att förakta, tror jag vi kallade det för ca 30 år sedan. 


Ni vet ju begreppet att man måste pussa många grodor innan man hittar en prins.
På den tiden det begav sig, när man var ute och seriöst raggade grodor så brukade jag alltid lite torrt tillägga att grodpussning minsann inte var en idrottsgren att förakta eller undervärdera.
Ett 30 år gammalt ordspråk håller faktiskt i sig, förvånandsvärt väl. 
Iaf om man börjar dejta igen, i min ålder.
Herregud, vem hade överhuvudtaget trott att man ens skulle dejta i den där åldern. Man borde ju vara lyckligt gift med en snäll gubbe sedan många år tillbaka. Det var ju planen. Vad hände egentligen? Ja, det är väl en del av frågorna att ställa sig och vad denna blogg kommer att handla om till en del. Förutom en massa hälsotips, så det blir lite kul för dig som läsare också..
Nåväl,, faktum. Fortfarande lika många grodor. Fortfarande väldigt få prinsar. Fortfarande lika roligt. 
(tack gode gud för det!)

Food Tour turen igår var superkul! 7 svenska gäster och 2 från Australien. Spännande att stå i 3-4 timmar och prata engelska för ett helt gäng svenskar. 
Men de var så nöjda till slut att de knappt ville gå hem. 
Jag ville å andra sidan gärna att de skulle trampa hemåt för jag skulle ju äta sen lunch med trevlig date.
Det blev också mycket riktigt en väldigt trevlig date. En pytt och två glas vin senare så var jag hemma före 20. Dejtandet i denna ålder har verkligen sina fördelar. Hemma i tid, i säng tidigt, och uppe ännu tidigare. Man har ju liksom ingen tid kvar längre att ligga kvar i sängen. Jag vill ju göra saker. Blivit rastlösare med åldern märker jag.
Och morgontidigare.
Ingen puss. så vi vet ju inte ännu om det är en groda...eller prins. 

Idag är det äntligen dags att börja träna igen. Ätit penicillin i veckor på grund av en läskig infektion i en tand. ( det där med tänder i denna ålder var det ingen som berättade om). 
Tillbaka till megaformern och träningen från helvetet. Kroppen sjunger och jag fasar. 
Är du nyfiken på vad jag gör så kolla gärna på Becore.se eller theplace.se. 
Den tuffaste, mest effektiva träning man kan tänka sig. Jag menar, vem trodde att man kunde ha ett sexpack på magen vid 60? Men det kan man faktiskt...
Rätt typ av träning och rätt typ av tillskott. 

Och som sagt, ikväll på Kärlek i P4, så pratar jag tillsammans med ett gäng sköna typer om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag säger som Pippi, det har jag verkligen aldrig varit med om förut. Det ska nog gå bra. 
Hoppas jag.

Tanken med bloggen " Singel vid 60" är att skriva typ månd-fred, och att dessa två "förhandsavsnitt" lörd/sön bara är en "sneak preview" men jag vet inte, tror att jag släpper taget om alla tidigare måsten och bara gör precis som jag vill. 
Jag är ju iaf 60. God dammit! 

Dagens tips: Missa inte The Kominski Method på Netfix. Michael Douglas i högform! 

Och när du ändå är här inne på min hemsida så se dig gärna omkring. 


 












 







 


 

lördag, kl 07:19, i sängen, med kaffekoppen på lilla brickan i sängen.

 Den här bloggen startade jag för två år sedan då jag plötsligt var tvungen att separera från fd sambon efter nästan 5 år tillsammans. 
Det tog tid, det var jobbigt - och jag skrev.
Hans nya flickvän var väl inte helt nöjd hela tiden.. (jag nämde visst henne vid ngt tillfälle).
Hur som helst så tog skrivandet mig ur en väldigt mörk period och någon gång under den tiden beskrev jag det som om jag kommit till en ljus glänta mitt i mörka skogen. 
Nu känner jag att det mörknat runt mig och jag har kommit långt bort från stigen och det är inte lika ljust och härligt längre.
Då är det dags att börja skriva igen, och hitta tillbaka till den där ljusa platsen.
Välkommen på min resa. Kanske kan det hjälpa dig också, det blir ju en hel del både hjärta och smärta men även massa tips, råd och funderingar om allt det hälsosamma som jag håller på med. 
Högt och lågt, med andra ord. 

Sexig vid 60
Det kommer nog handla en hel del om hur det är att vara singel vid 60. 
Jag brukar ju säga att hade jag vetat hur kul det var att bli 60 så hade jag blivit det för flera år sedan. 
Så är det ju helt klart. 
En fas i livet där man inte har varit tidigare. 
Spännade och lite konstigt. 
Ålderismen är påtaglig och jag märker spår av det varje dag.

Hänt sedan sist...
Ja, det värsta är väl uppbrotten från en man som är gift och aldrig fick modet eller orken att lämna sitt äktenskap. 
Numera så vet hustrun om hans affär med mig och relationen är bruten. 
Det gör ont som fan.
Men det är nog den smärtan som är en del av drivet till att börja skriva igen.
Jag tog en väldigt trevlig AW med min gode vän PG igår, och ett av hans mycket kloka råd är just att skriva sig ur en situation som man mår dåligt av. Skriva brev. 
Jag skriver blogg istället. Det är mina brev. till mig själv, till univesum, till någon därute som vill läsa.

Så, välkommen ombord, nu kör vi igen. 
Mot en lyckligare plats.  Mot den där ljusa, varma, glada gläntan i skogen. 

Idag blir det jobb, mitt favoritnöje på lördagar faktiskt. Jag går/guidar sk Food tours med gäster. Vi är ute i 3,5 tim med ca 10 stopp. Så jäkla roligt.
Så kul att göra vare sig man är ny i en storstad eller bara vill vara gäst i sin egen stad.
Idag har jag 9 gäster, hälften svenska, hälften engelska. Det blir en rolig flerspråkig tur idag som jag verkligen ser fram emot!
vill du läsa mer om Foodtours, så kolla gärna här: www.foodtoursstockholm.se

Sedan ska jag på date, på Tennstopen. Sen lunch. Trevlig kille. 
Imorgon Kärlek i P4, kl 21.40. Lyssna gärna. 

Bra dag, mao. 
Vi ses !

Cathrine




























 

senaste inläggen

Arkiv