Screenshot 2017-12-01 10.40.33
62362869_406791559923809_5502135203922968576_n 62362869_406791559923809_5502135203922968576_n

onsdag, kl 08:06, i sängen (sent, eller hur) med kaffe på lilla brickan.

På Caminin säger vi att" you always get what you need, not always what you want."
Du får det du behöver, inte alltid det du tror du vill ha. 
Funderar mycket på det där med vad eller vem man behöver - men attraheras av. 
Fel sort. 


Jag får väldigt mycket feedback av er, helt underbart, fortsätt gärna att skriva till mig, jag läser allt.
Och inspireras. 
Fick i morse ett meddelande från en helt okänd kvinna som skrev en rad som handlade om att starka kvinnor behöver starka män.
Jag säger istället att en stark kvinna behöver en klok man. En man som förstår varför hon behövde bli så förtvivlat stark och hur skör hon egentligen är, bakom fasaden av styrka.
En stark kvinna behöver en klok man. 

Det finns ju alltid en anledning till varför vi har tvingats att bli så "starka". I mitt fall så handlade det om att växa upp supersnabbt då min far gick bort när jag bara var 17 år och jag och min mor hade en stor restaurangrörelse med över 50 personer anställda som måste drivas vidare. 
Då växer man upp rekordfort och blir  rekordstark. 

Visst har det funnits kloka män, en i alla fall, men jag kanske inte var klok nog själv att inse det då. Kanske hade för mycket av livets tunga bagage lastats på oss, så vi till slut inte orkade. Jag orkade i alla fall inte och gav upp.

Den relation jag har idag, som jag är så ödmjukt glad och tacksam för, är tillsammans med en man som jag tror är klok nog att förstå precis detta. 
Eller snarare, jag vet att han ser skörheten bakom styrkan, och varför den finns där.
För den egenskapen är jag ännu gladare och vilar ännu tryggare i vår relation.

För att återknyta till Caminon, min älskade pilgrimsvandring, så säger man även, 
" The Camino provides". Jag skulle vilja säga, Life provides. Men så är ju livet som caminon, eller i alla fall en bra metafor för det. 
Ja, jag tror du fattar....

Nu jäklar ska det här livet levas.

Vill du hänga med mig nästa år på en veckovandring längs Caminon? Hör av dig!

kram!
Cathrine








 

IMG_1833 IMG_1833

tisdag, inte så tidigt på morgonen, kl 08:05, fortfarande i sängen, kaffe på lilla brickan. 

Som du kanske vet så gick jag en veckovandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela förra veckan, den sk Caminon. 
Jag var rejält nervös för mitt vänsterknä hade krånglat hela våren. 


Men veckan innan det var dags att ge sig iväg fick jag äntligen en magnetröntgen och den visade enbart på artros och förslitningar. Inget att oroa sig för, med andra ord. 
Jag fick grönt ljus att gå och kände mig så lättad.

Nu en dryg vecka senare så är jag HELT smärtfri, jag lyckade faktiskt bli av med mina besvär genom att gå så mycket! 
Precis som min läkare sa åt mig, gå mycket och cykla mycket. 
Och jäklar vad jag har gått! 
Två dagar gick jag med stödbandage och sedan utan något alls. Inget smärtstillande och absolut inget Arcoxia som läkaren ville ge mig....
Jo, jag äter stora doser Omega 3 ( Mor Epa) med curcumin, dvs gurkmeja. 

Det jag däremot har gjort är att ha ätit en strikt antiinflammatorisk kost, dvs uteslutit att som driver inflammationer. Inget bröd, inget socker, mycket lite mejeriprodukter. Bara ren mat. Lite frukost och lunch, mycket vatten, en god pilgrimsmåltid på kvällen men uteslutit efterrätten. 
Ungefär som jag äter hemma, med andra ord. Fast ännu striktare. 
Och det funkar!!!

Så till dig som lider av leder som gör ont, så säger jag bara testa en månad så märker du så stor skillnad.
Våga pröva, det är såååå värt det, jag lovar. 

Till sist vill jag bara skicka ut ett stort och varmt hjärta till alla som på olika sätt firat min och Ulfs relation som vi "outade" på FB här om dagen. Den massiva våg av kärlek som vi mött värmer och glädjer något helt enormt. 
Kärlek vid 60 är något jag varmt kan rekommendera. 
Det blir bara bättre, jag lovar. ( det också)

Vill du komma ingång med träning, vandring, prata kost eller kosttillskott så boka gärna en walk and talk med mig, (halva priset jämfört med mottagningen).
Klicka här, för kontakt. 
Hoppas vi ses i sommar!

kram, Cathrine









 

Image-1 Image-1
måndag, kl 07:32, hemma i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Hemma efter en veckas underbar Camino, med en lika underbar och fin grupp. 
(ska du göra en enda riktigt rolig sak i livet, så ska du med på en Camino, det är så otroligt spännande, utmanande och livsbejakande. Och rolig) 

Nu hade ju livet kunnat kännas lite tomt och trist som det ibland gör när man kommer hem efter en långvandring, men inte denna gång. 
Dels hade jag någon att längta hem till, dels fick jag ett mottagande som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek och omsorg, omtanke. 
Du vet så där att man får nypa sig i armen för att förstå att detta verkligen händer på riktigt...
och händer mig. 

Jag vet att många funderar kring mina relationer det sista året. Eller iaf det jag har skrivit, eller hintat om. Jo, absolut det har funnits en sk tomteparad, en rad av "tomtar", och så blir det ju tyvärr när man pussar grodor. Det tar ett litet tag innan man hittar prinsen. 
Så fungerar ju dejting, i alla åldrar. 
Men man får en känsla av att det inte skulle vara lika ok att dejta i min ålder, att man nog istället borde sitta i en stadspark och mata duvorna...
Men om man nu inte vill det. Eller inte trivs på en parkbänk? 
Tänk om man faktiskt hellre vill ha någon att dela sitt liv med och göra roliga saker tillsammans med? 
Ja, då får man stå ut med en del grodor på vägen. 
För prinsarna finns därute, prinsessorna också för den delen. 
När mina väninnor beklagar sig över alla hemska män man möter på dejtingsajter så brukar jag stillsamt säga att det finns lika många trevliga män som det finns trevliga kvinnor, precis som vi, därute. Byt dejtingssajt istället. 

Jag tänker inte hänga ut den man jag träffat, men de av er som är på sociala medier såg igår att vi båda ändrat vår status på FB och då finns det ju bilder för dem som är nyfikna. 
Jag fascineras av denna underbara våg av kärlek som vi mötte igår, så många människor som glädjs och tror på kärlek. Helt otroligt. 
Love rules. Kärleken är störst. 
Eller som min lilla mamma torrt konstaterade efter att ha sett kärleksvågen på FB, att det såg ut som vi förlovat oss...
Ja, man vet ju aldrig. :-)

Det känns otroligt bra att planera en sommar tillsammans, tänk så konstigt att just i sommar hade inte någon av oss något planerat, vilket vi annars brukar ha, i våra tidigare liv. 
Plötsligt så fanns det en glänta som öppnade sig, en glänta av tid. 
Även det magiskt. 

För övrigt så har jag fullt upp i sommar med mina sk "walks and talks", promenader som du kan boka med mig, då vi tillsammans vandrar runt Djurgården och pratar, träning, hälsa, vikt, måbra, eller annat som skaver och behöver vädras. 
Även mottagningen är öppen hela sommaren för dig som hellre vill sitta och prata i en skön fotölj.
Du bokar tid via hemsidan, www.schuck.se, eller klickar här. 

Så för dem som gått och funderat och velat höra hur det skulle gå sedan, kan jag bara berätta att på vår lilla front så det det otroligt ljust, varmt och kärleksfullt ut.

Och skulle du vilja förhandboka dig för en Caminovandring nästa år, så går det utmärkt! Jag går i maj/juni nästa år, en vecka mellan Sarria och Santiago. 
Välkommen! 

kram, Cathrine


 
 
IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

62362869_406791559923809_5502135203922968576_n 62362869_406791559923809_5502135203922968576_n

onsdag, kl 08:06, i sängen (sent, eller hur) med kaffe på lilla brickan.

På Caminin säger vi att" you always get what you need, not always what you want."
Du får det du behöver, inte alltid det du tror du vill ha. 
Funderar mycket på det där med vad eller vem man behöver - men attraheras av. 
Fel sort. 


Jag får väldigt mycket feedback av er, helt underbart, fortsätt gärna att skriva till mig, jag läser allt.
Och inspireras. 
Fick i morse ett meddelande från en helt okänd kvinna som skrev en rad som handlade om att starka kvinnor behöver starka män.
Jag säger istället att en stark kvinna behöver en klok man. En man som förstår varför hon behövde bli så förtvivlat stark och hur skör hon egentligen är, bakom fasaden av styrka.
En stark kvinna behöver en klok man. 

Det finns ju alltid en anledning till varför vi har tvingats att bli så "starka". I mitt fall så handlade det om att växa upp supersnabbt då min far gick bort när jag bara var 17 år och jag och min mor hade en stor restaurangrörelse med över 50 personer anställda som måste drivas vidare. 
Då växer man upp rekordfort och blir  rekordstark. 

Visst har det funnits kloka män, en i alla fall, men jag kanske inte var klok nog själv att inse det då. Kanske hade för mycket av livets tunga bagage lastats på oss, så vi till slut inte orkade. Jag orkade i alla fall inte och gav upp.

Den relation jag har idag, som jag är så ödmjukt glad och tacksam för, är tillsammans med en man som jag tror är klok nog att förstå precis detta. 
Eller snarare, jag vet att han ser skörheten bakom styrkan, och varför den finns där.
För den egenskapen är jag ännu gladare och vilar ännu tryggare i vår relation.

För att återknyta till Caminon, min älskade pilgrimsvandring, så säger man även, 
" The Camino provides". Jag skulle vilja säga, Life provides. Men så är ju livet som caminon, eller i alla fall en bra metafor för det. 
Ja, jag tror du fattar....

Nu jäklar ska det här livet levas.

Vill du hänga med mig nästa år på en veckovandring längs Caminon? Hör av dig!

kram!
Cathrine








 

Läs hela inlägget »
IMG_1833 IMG_1833

tisdag, inte så tidigt på morgonen, kl 08:05, fortfarande i sängen, kaffe på lilla brickan. 

Som du kanske vet så gick jag en veckovandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela förra veckan, den sk Caminon. 
Jag var rejält nervös för mitt vänsterknä hade krånglat hela våren. 


Men veckan innan det var dags att ge sig iväg fick jag äntligen en magnetröntgen och den visade enbart på artros och förslitningar. Inget att oroa sig för, med andra ord. 
Jag fick grönt ljus att gå och kände mig så lättad.

Nu en dryg vecka senare så är jag HELT smärtfri, jag lyckade faktiskt bli av med mina besvär genom att gå så mycket! 
Precis som min läkare sa åt mig, gå mycket och cykla mycket. 
Och jäklar vad jag har gått! 
Två dagar gick jag med stödbandage och sedan utan något alls. Inget smärtstillande och absolut inget Arcoxia som läkaren ville ge mig....
Jo, jag äter stora doser Omega 3 ( Mor Epa) med curcumin, dvs gurkmeja. 

Det jag däremot har gjort är att ha ätit en strikt antiinflammatorisk kost, dvs uteslutit att som driver inflammationer. Inget bröd, inget socker, mycket lite mejeriprodukter. Bara ren mat. Lite frukost och lunch, mycket vatten, en god pilgrimsmåltid på kvällen men uteslutit efterrätten. 
Ungefär som jag äter hemma, med andra ord. Fast ännu striktare. 
Och det funkar!!!

Så till dig som lider av leder som gör ont, så säger jag bara testa en månad så märker du så stor skillnad.
Våga pröva, det är såååå värt det, jag lovar. 

Till sist vill jag bara skicka ut ett stort och varmt hjärta till alla som på olika sätt firat min och Ulfs relation som vi "outade" på FB här om dagen. Den massiva våg av kärlek som vi mött värmer och glädjer något helt enormt. 
Kärlek vid 60 är något jag varmt kan rekommendera. 
Det blir bara bättre, jag lovar. ( det också)

Vill du komma ingång med träning, vandring, prata kost eller kosttillskott så boka gärna en walk and talk med mig, (halva priset jämfört med mottagningen).
Klicka här, för kontakt. 
Hoppas vi ses i sommar!

kram, Cathrine









 

Läs hela inlägget »
Image-1 Image-1
måndag, kl 07:32, hemma i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Hemma efter en veckas underbar Camino, med en lika underbar och fin grupp. 
(ska du göra en enda riktigt rolig sak i livet, så ska du med på en Camino, det är så otroligt spännande, utmanande och livsbejakande. Och rolig) 

Nu hade ju livet kunnat kännas lite tomt och trist som det ibland gör när man kommer hem efter en långvandring, men inte denna gång. 
Dels hade jag någon att längta hem till, dels fick jag ett mottagande som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek och omsorg, omtanke. 
Du vet så där att man får nypa sig i armen för att förstå att detta verkligen händer på riktigt...
och händer mig. 

Jag vet att många funderar kring mina relationer det sista året. Eller iaf det jag har skrivit, eller hintat om. Jo, absolut det har funnits en sk tomteparad, en rad av "tomtar", och så blir det ju tyvärr när man pussar grodor. Det tar ett litet tag innan man hittar prinsen. 
Så fungerar ju dejting, i alla åldrar. 
Men man får en känsla av att det inte skulle vara lika ok att dejta i min ålder, att man nog istället borde sitta i en stadspark och mata duvorna...
Men om man nu inte vill det. Eller inte trivs på en parkbänk? 
Tänk om man faktiskt hellre vill ha någon att dela sitt liv med och göra roliga saker tillsammans med? 
Ja, då får man stå ut med en del grodor på vägen. 
För prinsarna finns därute, prinsessorna också för den delen. 
När mina väninnor beklagar sig över alla hemska män man möter på dejtingsajter så brukar jag stillsamt säga att det finns lika många trevliga män som det finns trevliga kvinnor, precis som vi, därute. Byt dejtingssajt istället. 

Jag tänker inte hänga ut den man jag träffat, men de av er som är på sociala medier såg igår att vi båda ändrat vår status på FB och då finns det ju bilder för dem som är nyfikna. 
Jag fascineras av denna underbara våg av kärlek som vi mötte igår, så många människor som glädjs och tror på kärlek. Helt otroligt. 
Love rules. Kärleken är störst. 
Eller som min lilla mamma torrt konstaterade efter att ha sett kärleksvågen på FB, att det såg ut som vi förlovat oss...
Ja, man vet ju aldrig. :-)

Det känns otroligt bra att planera en sommar tillsammans, tänk så konstigt att just i sommar hade inte någon av oss något planerat, vilket vi annars brukar ha, i våra tidigare liv. 
Plötsligt så fanns det en glänta som öppnade sig, en glänta av tid. 
Även det magiskt. 

För övrigt så har jag fullt upp i sommar med mina sk "walks and talks", promenader som du kan boka med mig, då vi tillsammans vandrar runt Djurgården och pratar, träning, hälsa, vikt, måbra, eller annat som skaver och behöver vädras. 
Även mottagningen är öppen hela sommaren för dig som hellre vill sitta och prata i en skön fotölj.
Du bokar tid via hemsidan, www.schuck.se, eller klickar här. 

Så för dem som gått och funderat och velat höra hur det skulle gå sedan, kan jag bara berätta att på vår lilla front så det det otroligt ljust, varmt och kärleksfullt ut.

Och skulle du vilja förhandboka dig för en Caminovandring nästa år, så går det utmärkt! Jag går i maj/juni nästa år, en vecka mellan Sarria och Santiago. 
Välkommen! 

kram, Cathrine


 
 
Läs hela inlägget »
IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

Läs hela inlägget »
IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

Läs hela inlägget »

torsdag, lunch, kl 12:49. regelbrott. 

Mina bloggar skrivs alltid tidigt på morgonen. Regelbrott, mao.
Men allting är plötsligt satt på sin spets och jag är ödmjukt beredd på förändring och följer modigt, försiktigt med dit livet leder mig. 
( hyggligt misstänksam dock, då jag är som du vet, dålig på förändring)
Sjukt förändringsobenägen faktiskt...


Jag kan inte låta bli att fnissa förtjust och lite generad, över er alla som (faktiskt) läser bloggen. 
Det visar sig nämligen att kärlekens sons flickväns föräldrar (mamman iaf) och mormor (!) läser bloggen...
Då snörper ju hjärtat ihop sig en aning av oro och man funderar på vad man skrivit sista tiden...
Och det faktum att någon annan än jag faktiskt läser bloggen. Inte ens min mamma gör ju knappt det.. 
jaja. det ger sig nog.

Lite rusigt, rufsig av två hälsoföreläsningar på två dagar. Bägge har flugit. Båda fick rejäl fart och folk var glada och nöjda. 
Det känns otroligt skönt att vara igång med föreläsningar igen. Känns som jag för första gången på länge nu, äntligen har något att säga igen. 
Så jag är väldigt stolt och glad att kunna berätta att jag nu är bokningsbar för hälsoföreläsningar för större och mindre sällskap. 
Hör gärna av dig för mer info, pris och tid. Klicka här. 

Det hänger rosor på min vägg i köket.
De betyder så mycket. De står för så mycket. De betyder att jag försiktigt tillåter mig att känna igen. Kollar försiktigt att det går att andas igen. Ta djupa andetag utan att det hugger i hjärtat eller gör ont. 
Försiktigt och med små steg låter mig bli omtyckt igen. Tillåter mig att bli berörd igen. 
Vågar lita på att det kanske håller och bär. Just nu, i alla fall. 
Lär mig likt ett litet barn, tack vare min kloka prat-Carina, att våga lita på att det är ok att vara omtyckt.
Att alla möten är början på ett avsked.  

Nu ska jag ladda batterierna. Träffa en klient på min nya fina mottagning på Skeppargatan. 
Och som grädde på moset, träffa Food tours kompisar på middag på bästa kinesen i stan, Lilla Kina på Torsgatan. Mums. 

Life is good. Och det hänger rosor på min vägg. 

kram, Cathrine

vill du prata, gå en walk and talk, boka föreläsning för hösten, hör av dig!
 
 


 

Läs hela inlägget »
IMG_1655 IMG_1655

måndag, kl 07:00, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Vem vill ha ett romrussin? Du vet den där äckliga lilla biten i Alladinasken som ingen vill ha.
Hela livet är kanske en chokladask? Det gäller bara att välja den biten du verkligen vill ha.


I fredags var jag och fikade med min kompis H. Hon tog med mig på italiensk kaffebar, Sempre, wow vilket coolt ställe. 
H och jag hade ett sk DLSOM. Det Långa Samtalet om Män. Tänk ändå vad vi kvinnor ältar detta ämne. Men ändå bättre att göra som vi kvinnor gör tänker jag, dvs att prata, älta, stöta och blöta med sina väninnor - och få det ur systemet.
Och gå vidare. Det är vad vi kvinnor gör.
Till skillnad från många män jag möter som inte har någon att prata med, eller, gud förbjude, går och pratar med en terapeut. 
Svårt då att gå vidare tänker jag. 

Det är H som kommer på metaforen män och romrussin. Hur hela livet faktiskt ser ut som innehållet i en Alladinask. Vilka som går först och vilka som går åt sist. Och vilka som blir kvar. De där romrussinen som alltid blir kvar sist, som ingen vill ha, och gör att man inte får börja äta av det undre lagret i asken.  dvs, gå vidare i livet. 

Mitt eget förhållande till chokladaskar är lite kluvet. För mig är bitarna för stora, och jag har haft svårt att bestämma mig för vilken smak jag vill ha.
 Så jag brukar, fram tills nu iaf, bita en liten tugga på varje bit och lägga tillbaka. Inte så populärt kan jag berätta. 
Kanske även det en metafor över livet. ( med tanke på att jag inte äter speciellt mycket choklad över huvudtaget i verkliga livet) 

Men jag har ju som du vet en obändlig tro på livet och älskar ett "happy ending" i både film och liv. 
Och tror fortfarande på kärleken. 
Nu påstås det att man tagit bort den bästa biten ur Alladinasken, den sk "trillingnöten" för den var för dyr för fortsatt produktion. 
Men jag kan svära på att det var just en sådan bit jag hittade när jag tittade ned i asken tidigare. En pralin väl värd att vänta på. Helt perfekt faktiskt. 
I alla fall för mig. 

Vill du prata om Alladinaskar, verkliga eller metaforer så har jag nu öppnat nya mottagningen på Skeppargatan 48 och är väldigt glad över det!
Varmt välkommen att boka tid här. 
Kram. Cathrine

Och till dig som läser och upplever att just du är den sk "Drömkillen" jag skrivit om, så skulle jag vilja ge dig tre goda och välmenta råd.
Nr. 1, tro inte på allt som står i en blogg.
Nr 2. Det kanske inte är du som är Drömkillen. Det kanske inte är dig det handlar om, så sluta sura.
Nr. 3 Sluta läsa bloggen.

  
:-D




 

Läs hela inlägget »
IMG_1646 IMG_1646

fredag, kl 07:47, tvätt i maskinen, kaffe på sängen, på lilla brickan. 

De står i mitt fönster, en vecka, och de står fortfarande så fint. 
"Du kommer alltid få blommor av mig", säger han. 
Känns som det är dags att börja andas.


Jaha, varför lägger hon ut bilder på blommor hon har fått, tänker du kanske?
Ja, varför gör hon det egentligen? Tänker högt..
För att reta de senaste i årets tomteparad av tokiga farbröder som passerat revy, som fortfarande läser bloggen, och visat sig vara riktiga rötägg? 
Nä, faktiskt inte. 
De får så gärna fortsätta att läsa mina rader, jag är varken arg, ledsen eller besviken. Lite förvånad kanske. Mest på mig själv. Och lite besviken kanske. Också på mig själv. 
Jag trodde nämligen att jag hade lite sk magkänsla och lite inre kompass. 
Så, inte då! Inte en gnutta av vare sig magkänsla eller inre kompass. 
Har något smugglat ned en magnet som gjort kompassen oduglig? :-) Ler brett medan jag skriver..

Just därför är en bild på en ros så viktig. 
Vikten av att inte ge upp, förlåta sig själv för sina dumheter och komma ihåg att ta bättre hand om sig själv i framtiden. 
Samtidigt ödmjukt tacksam över hjärtat och själens förmåga till läkning och återhämtning. 
Och kroppens lust. Att den fortfarande vill möta en annan människa och ta på hud och låta sig beröras. 
Är inte det helt fantastiskt, så säg?

Så, full av ödmjukhet inför människans obändliga kraft, förmåga och lust till livet så önskar jag dig den bästa helgen. 
Med eller utan rosor. 
Man kan ju faktiskt köpa blommor till sig själv, rosor till och med...
Eller ge dem till någon man tycker om och lova sig själv att det kommer fler.

Cathrine 

















 

Läs hela inlägget »
IMG_1589 IMG_1589
torsdag ( vart tar veckan vägen?) kl 07:00, kaffe (redan kallt) på lilla brickan i sängen.

.. en egen ängel i min säng.
Vaknar tidigt och nynnar på Himlen runt hörnet med Lisa Nilsson.
Ljuvligt att få vakna med den känslan. 
" någon där uppe som måste ha sett mig och sett vad jag behöver..."


(nästa låt är Shallow med Lady Gaga och Bradley Cooper. Behöver jag säga mer...följt av Sara Larsson och Only you. )
Yes!

Känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Jag tror jag skrivit något likande tidigare? 
But hell, det finns väl en hel jäkla låda med pusselbitar i vår ålder? Den där stora 60+ lådan med bitar från ett helt liv.
Gäller väl bara att hitta rätt bitar och försiktigt försöka foga ihop dem till en bild som man mår bra av idag?
Lättare sagt än gjort får man väl tillägga..

Hur det min bild ut idag? Hur ser motivet ut i mitt pussel?
Well, inte som jag trodde. Helt klart.
Kanske bättre, faktiskt.  

Jobb är en stor pusselbit i mitt liv. Som ensamstående med hög hyra är det ett ständigt pussel att få ihop ett liv som går ihop i slutet av månaden. 
Nu har jag turen att kunna jobba med otroligt roliga saker. Nya mottagningen kommer att bli en välsignelse. Att få vara på en lugn och trygg plats på heltid känns som en välsignelse. Jag ska skruva ihop alla möbler dit idag. Mycket spännande. Tillsammande med mycket kär hjälp dessutom. Mycket glädje. Och tacksamhet över tingens ordning. 
Sedan har jag just nu en del matguidning för Food Tours räkning samt väldigt roligt köksarbete hos en god vän. 
Alltsammans ganska mycket just nu, men så roligt att det bara ger energi. Det tar inget. Bara ger. 
Nästa vecka börjar ny 8/800 kurs. Det har verkligen lossnat nu. Nu tuffar metoden på och börjar verkligen lyfta. Både Expressen och Aftonbladet skriver mycket nu. Väldigt roligt. Stor tacksamhet. 

Och kärleken då? Ja, vad säger man? Ja, även här får man vara ödmjukt tacksam över tingens ordning. 
Det är en läxa för mig. Helt klart. Att lära mig ta emot godhet, värme och vänlighet. 
Smärtsamt att inse att jag gjort tidigare val i livet som givit mig väldigt litet av just den varan.
Väljer man "mission impossibles" (omöjliga uppdrag) så får man stå sitt kast tills man tycker att man är värd något bättre istället. 
Sedan ha modet att sitta ned i båten och bara ödmjukt se vart den här färden tar mig. 
Ja, jag tror du fattar...

Ja, jag säger bara en sak. 
Tänk om jag vetat hur roligt det är att bli 60, så hade jag blvivit det för flera år sedan!

Vill du hänga med på kurs eller en "walk and talk" i vår/sommar, så är det bara kontakta mig här. 

kram, Cathrine





































 
Läs hela inlägget »
IMG_0655 IMG_0655

fredag, konstig vecka, kl 07:09, med kaffe på lilla brickan i sängen.

Kan hemligheten bakom ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv,  vara att äta mindre, gå mer, skratta ännu mer och älska utan förbehåll. 
Så ser iaf min bucketlist ut. 
Hur ser din ut?


Hmm.. enklare sagt än gjort dock.

Äta mindre. check på det iaf. 
Jag äter inte mindre, men jag äter näringstätare idag. Inget fluff. Bara bra saker. 
Inget ris, pasta, bröd, potatis, socker eller mejeri. Det är enkelt idag. Det har blivit en livsstil och allt det andra, grönsaker, linser, bönor, kött, fisk och ägg ger så mycket näring och en glad kropp. Så det är inga bekymmer längre. 

Vandringarna är det nog också check på. Herregud så mycket jag går. Mycket och långt. 
Snart dags för en ny pilgrimsvandring. Det pirrar i kroppen av glädje att få gå långt igen. Nu ska bara mitt lilla knä hålla. Men det har jag bestämt mig för för att det ska göra. så det så. 
Mind over body liksom...

Så kommer vi då till nästa punkt. Skrattet.
Jäklar vad jag skrattar. 
Då ska ändå gudarna veta att det verkligen inte varit mycket att skratta ÅT de sista två åren. Då får man skratta åt sig själv istället... då går det plötsligt mycket lättare. 
Herregud så jag har ställt till det för mig.... seriöst alltså? 
Gifta män som går tillbaka till sina fruar, ( med små avsteg) och Drömprinsar som visar sig vara riktigt skräp. 
Ja, vad gör man annat än att skratta åt det? 
just precis, skrattar. Ännu mer. 
Det är nämligen svårt att vara arg, ledsen eller sur speciellt länge om man skrattar. Och faktiskt envisas med att vara lycklig mitt i alltsammans. 
Det funkar faktiskt. Pröva!

Älska utan förbehåll. Gränslöst. Hmm.. thats a tricky one. 
Det kan göra ont. Jäkligt ont. 
Jag brukar beskriva det som att hoppa i en pool och tro att poolen är full av vatten, och precis i hoppet upptäcka att poolen är tom och fallet kommer göra jäkligt ont. Jäkligt ont. 
Ändå hoppar vi igen, och igen...
Vi lever liksom på hoppet. 
Kärlek kan ju inte vara villkorad eller bli upphälld i små nubbeglas och avnjuten i pyttesmå klunkar, eller?
Sippa på ett glas kärlek. Det går ju inte. Eller? 
 
 Ja, livet är ju " a learning curve" och vi lär oss så länge vi lever. 
Jag jobbar nog fortfarande på den där sista, hur man förhåller sig sig att älska gränslöst utan förbehåll och mesasure (mått). Och överleva. 
Eller lära sig att smutta i små klunkar. 
Spännande tanke. 

Jag önskar dig en härlig helg, efter en konstig vecka. 
Ny 4-veckors kurs i 8/800 börjar på tisdag. läs mer här. 

Nästa vecka flyttar jag till ny mottagning, eget rum igen. 
Vill du boka tid för samtal, klicka här. 

Cathrine
​​​​​​​

Läs hela inlägget »
62362869_406791559923809_5502135203922968576_n 62362869_406791559923809_5502135203922968576_n

onsdag, kl 08:06, i sängen (sent, eller hur) med kaffe på lilla brickan.

På Caminin säger vi att" you always get what you need, not always what you want."
Du får det du behöver, inte alltid det du tror du vill ha. 
Funderar mycket på det där med vad eller vem man behöver - men attraheras av. 
Fel sort. 


Jag får väldigt mycket feedback av er, helt underbart, fortsätt gärna att skriva till mig, jag läser allt.
Och inspireras. 
Fick i morse ett meddelande från en helt okänd kvinna som skrev en rad som handlade om att starka kvinnor behöver starka män.
Jag säger istället att en stark kvinna behöver en klok man. En man som förstår varför hon behövde bli så förtvivlat stark och hur skör hon egentligen är, bakom fasaden av styrka.
En stark kvinna behöver en klok man. 

Det finns ju alltid en anledning till varför vi har tvingats att bli så "starka". I mitt fall så handlade det om att växa upp supersnabbt då min far gick bort när jag bara var 17 år och jag och min mor hade en stor restaurangrörelse med över 50 personer anställda som måste drivas vidare. 
Då växer man upp rekordfort och blir  rekordstark. 

Visst har det funnits kloka män, en i alla fall, men jag kanske inte var klok nog själv att inse det då. Kanske hade för mycket av livets tunga bagage lastats på oss, så vi till slut inte orkade. Jag orkade i alla fall inte och gav upp.

Den relation jag har idag, som jag är så ödmjukt glad och tacksam för, är tillsammans med en man som jag tror är klok nog att förstå precis detta. 
Eller snarare, jag vet att han ser skörheten bakom styrkan, och varför den finns där.
För den egenskapen är jag ännu gladare och vilar ännu tryggare i vår relation.

För att återknyta till Caminon, min älskade pilgrimsvandring, så säger man även, 
" The Camino provides". Jag skulle vilja säga, Life provides. Men så är ju livet som caminon, eller i alla fall en bra metafor för det. 
Ja, jag tror du fattar....

Nu jäklar ska det här livet levas.

Vill du hänga med mig nästa år på en veckovandring längs Caminon? Hör av dig!

kram!
Cathrine








 

IMG_1833 IMG_1833

tisdag, inte så tidigt på morgonen, kl 08:05, fortfarande i sängen, kaffe på lilla brickan. 

Som du kanske vet så gick jag en veckovandring längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela förra veckan, den sk Caminon. 
Jag var rejält nervös för mitt vänsterknä hade krånglat hela våren. 


Men veckan innan det var dags att ge sig iväg fick jag äntligen en magnetröntgen och den visade enbart på artros och förslitningar. Inget att oroa sig för, med andra ord. 
Jag fick grönt ljus att gå och kände mig så lättad.

Nu en dryg vecka senare så är jag HELT smärtfri, jag lyckade faktiskt bli av med mina besvär genom att gå så mycket! 
Precis som min läkare sa åt mig, gå mycket och cykla mycket. 
Och jäklar vad jag har gått! 
Två dagar gick jag med stödbandage och sedan utan något alls. Inget smärtstillande och absolut inget Arcoxia som läkaren ville ge mig....
Jo, jag äter stora doser Omega 3 ( Mor Epa) med curcumin, dvs gurkmeja. 

Det jag däremot har gjort är att ha ätit en strikt antiinflammatorisk kost, dvs uteslutit att som driver inflammationer. Inget bröd, inget socker, mycket lite mejeriprodukter. Bara ren mat. Lite frukost och lunch, mycket vatten, en god pilgrimsmåltid på kvällen men uteslutit efterrätten. 
Ungefär som jag äter hemma, med andra ord. Fast ännu striktare. 
Och det funkar!!!

Så till dig som lider av leder som gör ont, så säger jag bara testa en månad så märker du så stor skillnad.
Våga pröva, det är såååå värt det, jag lovar. 

Till sist vill jag bara skicka ut ett stort och varmt hjärta till alla som på olika sätt firat min och Ulfs relation som vi "outade" på FB här om dagen. Den massiva våg av kärlek som vi mött värmer och glädjer något helt enormt. 
Kärlek vid 60 är något jag varmt kan rekommendera. 
Det blir bara bättre, jag lovar. ( det också)

Vill du komma ingång med träning, vandring, prata kost eller kosttillskott så boka gärna en walk and talk med mig, (halva priset jämfört med mottagningen).
Klicka här, för kontakt. 
Hoppas vi ses i sommar!

kram, Cathrine









 

Image-1 Image-1
måndag, kl 07:32, hemma i sängen, med kaffe på lilla brickan. 

Hemma efter en veckas underbar Camino, med en lika underbar och fin grupp. 
(ska du göra en enda riktigt rolig sak i livet, så ska du med på en Camino, det är så otroligt spännande, utmanande och livsbejakande. Och rolig) 

Nu hade ju livet kunnat kännas lite tomt och trist som det ibland gör när man kommer hem efter en långvandring, men inte denna gång. 
Dels hade jag någon att längta hem till, dels fick jag ett mottagande som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket kärlek och omsorg, omtanke. 
Du vet så där att man får nypa sig i armen för att förstå att detta verkligen händer på riktigt...
och händer mig. 

Jag vet att många funderar kring mina relationer det sista året. Eller iaf det jag har skrivit, eller hintat om. Jo, absolut det har funnits en sk tomteparad, en rad av "tomtar", och så blir det ju tyvärr när man pussar grodor. Det tar ett litet tag innan man hittar prinsen. 
Så fungerar ju dejting, i alla åldrar. 
Men man får en känsla av att det inte skulle vara lika ok att dejta i min ålder, att man nog istället borde sitta i en stadspark och mata duvorna...
Men om man nu inte vill det. Eller inte trivs på en parkbänk? 
Tänk om man faktiskt hellre vill ha någon att dela sitt liv med och göra roliga saker tillsammans med? 
Ja, då får man stå ut med en del grodor på vägen. 
För prinsarna finns därute, prinsessorna också för den delen. 
När mina väninnor beklagar sig över alla hemska män man möter på dejtingsajter så brukar jag stillsamt säga att det finns lika många trevliga män som det finns trevliga kvinnor, precis som vi, därute. Byt dejtingssajt istället. 

Jag tänker inte hänga ut den man jag träffat, men de av er som är på sociala medier såg igår att vi båda ändrat vår status på FB och då finns det ju bilder för dem som är nyfikna. 
Jag fascineras av denna underbara våg av kärlek som vi mötte igår, så många människor som glädjs och tror på kärlek. Helt otroligt. 
Love rules. Kärleken är störst. 
Eller som min lilla mamma torrt konstaterade efter att ha sett kärleksvågen på FB, att det såg ut som vi förlovat oss...
Ja, man vet ju aldrig. :-)

Det känns otroligt bra att planera en sommar tillsammans, tänk så konstigt att just i sommar hade inte någon av oss något planerat, vilket vi annars brukar ha, i våra tidigare liv. 
Plötsligt så fanns det en glänta som öppnade sig, en glänta av tid. 
Även det magiskt. 

För övrigt så har jag fullt upp i sommar med mina sk "walks and talks", promenader som du kan boka med mig, då vi tillsammans vandrar runt Djurgården och pratar, träning, hälsa, vikt, måbra, eller annat som skaver och behöver vädras. 
Även mottagningen är öppen hela sommaren för dig som hellre vill sitta och prata i en skön fotölj.
Du bokar tid via hemsidan, www.schuck.se, eller klickar här. 

Så för dem som gått och funderat och velat höra hur det skulle gå sedan, kan jag bara berätta att på vår lilla front så det det otroligt ljust, varmt och kärleksfullt ut.

Och skulle du vilja förhandboka dig för en Caminovandring nästa år, så går det utmärkt! Jag går i maj/juni nästa år, en vecka mellan Sarria och Santiago. 
Välkommen! 

kram, Cathrine


 
 
IMG_1678 IMG_1678

tisdag, kl 07:31, med kaffe på lilla brickan, i sängen så klart.

Ta alltid hand om dig själv först. Kratta alltid i din egen manege först. 
Var självsnäll. 
Här kommer förklaringen varför det är så. 
Varför det måste vara så. 


Av någon märklig anledning är det inte fint att ta hand om sig själv först. Vi ska ju se till alla andra först och sätta våra egna behov sist.  Goda människor som vi är. Eller iaf vill vara. 
Dumheter säger jag. 
Om du inte hjälper dig själv först  kan du inte hjälpa en enda människa. Så enkelt är det. 
Om du någon gång flugit så minns du att kabinpersonalen går igenom säkerhetsföreskrifterna före start. Där får vi lära oss att vid lufttrycksfall i kabinen så tar vi först syrgasmasken till vårt eget ansikte och försäkrar oss om att det sitter ordentligt innan vi hjälper våra barn eller de som sitter runt oss. 
Det går nämligen inte att hjälpa någon annan innan man hjälpt sig själv. 

Jag har varit ganska dålig på att hjälpa mig själv. Jag har haft svart bälte i att hjälpa andra. Hjälpa alla andra att må bra, gå ned i vikt, lyckas med sina hälsomål, eller vad det nu har behövt hjälpas till med. 
Jag är den där typiska duktiga flickan som tror att man bara finns och bara är älskad om man ställer upp för allt och alla.
Alla utom mig själv. Jäklar så dålig jag varit på att ställa upp för mig själv. 
Dålig på att älska mig själv och vilja mig själv väl helt enkelt. 

Det är ju själva sjutton ( eller möjligen arton) innan man kommer på något som borde vara så enkelt. Att vilja sig själv väl. Att sätta mig själv i första rummet någon enda gång. 
Tänk att man ska hinna bli 60 innan den poletten trillade ned? Lite sorgligt, faktiskt. Men inte för sent att ändra på. 

Att vara självsnäll betyder INTE att man är självgod, självbelåten eller inte ser andras behov. Det är ju klart man gör. 
Men det betyder att man även ser sina egna behov, sina egna skörheter, svagheter och tar först hand om de behoven för att sedan med full kraft kunna hjälpa andra. 

Dr Ragan Chatterjee skriver så fint i sin bok Hälsobalansen om hur han och hans familj varje kväll under middagen berättar för varandra hur de gjort någon glad under dagen och hur någon har gjort dem glada under dagen. 
Ett underbart samtalsämne för en middag med tonårsbarn. 
Några av mina kvällskursare har börjat med det sedan jag nämnde det någon kväll, och det har gjort stor skillnad för deras samtal. 
Själv funderar jag ofta på vad andra har gjort för mig och vad jag är tacksam för. 
Tacksamhet och förundran är två viktiga hörnstenar i arbetet med en antiinflammatorisk kost och livsstil. Det jag jobbar med till vardags.
Förundran ska vi prata mer om länge fram, kanske redan i morgon. 
Så, stay tuned. 

Vill du prata privat, jag har ny fin mottagning, hör av dig. 
Eller ta en walk and talk, den har fort blivit väldigt populär, så boka i tid. 
Till hösten blir det flera inspirations och hälsoföreläsningar.
Hör av dig för mer info och priser. 

kram, Cathrine








 









 

IMG_1709 IMG_1709

måndag, kl 07:34, kaffe på sängen på lilla brickan. 

Låt mig få berätta en underbar liten berättelse för dig.
Är den påhittat eller sanning? Det bestämmer du själv. 
Du vet ju att jag gillar lyckliga slut. Jag tror denna historia har det.
Here goes..


Året är 1973 och hon är 15 år.
Det är tidig vår och hon är på väg ut med turbåten för att kratta och röja med familjen på morföräldrarnas landställe.
Han är 19 och jobbar extra som kapten på båten, straxt innan han ska göra lumpen i Karlskrona.
De får syn på varandra på morgonturen ut till ön.
Sen eftermiddag samma dag och sista turen in till stan. Hon tar mod till sig och börjar prata med honom, eller som de minns det, åtminstone får kontakt och byter telefonnummer.
Han ringer och bjuder ut på middag. Middagen går bra. Lite pussning efteråt. Som de minns det iaf.
Det hon helt klart minns är att de drack en flaska Mateus rosé, vilket förmodligen var det enda vin någon av dem kände till. Hon minns också en manchesterkavaj och ett par sandaler med vita sockor.
Han minns ett telefonsamtal från Karlskrona från telefonkiosk.
Oklart vad som gjorde att de inte sågs igen. Sandaler eller avstånd. Oklart.
De fortsätter sina liv på var sitt håll.
 
40 + år senare bläddrar de förbi varandra på en av de vanligaste dejtingsidorna. Han känner igen henne, men ger sig inte till känna förrän hon skickar en flirt (det är så det går till numera) och han svarar, ”känner du igen mig från båten?”
Hon funderar länge innan hon svarar och förstått vem han är.  Hon svarar artigt att hon kanske minns. Svagt. Hon minns en väldigt vacker ung man.
De bestämmer sig för att ses, ta ett glas vin och berätta vad man kommer ihåg efter alla dessa år.
 
Det är en vacker söndag, mitt i påskveckan, och solen skiner över restaurangens uteservering. Hon är där tidigt och sitter och pratar med en dam vid bordet bredvid. Hon vänder sig om för att inte missa honom när han kommer och funderar på vad hon kommer att minnas och om hon kommer att känna igen honom.
Precis när hon vänder på huvudet får hon syn på honom. Såklart att hon känner igen honom. Som förra veckan. Nåja, ett par veckor sedan… Han är sig lik. 
De börjar prata. Tre timmar senare undrar han om hon vill äta middag. Hon hade planerat middag hemma för sig själv, eftersom detta inte var en riktig dejt utan bara ett glas vin med någon hon träffat för väldigt länge sedan. Men det finns mat för två så  hon bjuder honom på middag.
 
Det tar tid att berätta om 40 år av sitt liv. Han som aldrig pratar annars kan nu inte sluta. Hon som vill att det ska gå ”fortare och roligare” lugnar ned sig i hans sällskap.
Samtalet har inte stillats ännu.
 
Så, när man minst anar det, när man som minst har ens tänkt sig en relation, när man som bäst borde slicka såren, när man borde fortsatt sitt liv för länge sedan istället för att låta fingret ligga kvar på stopp-knappen, …så händer det.
Fast man kanske har gett upp, inte trott att det finns någon kvar därute, så gör det plötsligt det.
Den andra pusselbiten. Så enkelt, så utan kraft eller svårigheter.
När det är rätt är det enkelt.
 
Så, modigt,nyfiket, hand i hand, en dag i taget med en jäkla massa "carpe diem" och tid att ta igen så börjar en resa. 
En berättelse to be continued, som vi säger. 

Själv så önskar jag dig en bra måndag. Glöm inte att du kan boka "walk and talk" med mig i sommar. 
Till hösten finns det möjlighet att boka hälsoföreläsningar med mig själv eller tillsammans med hälsokllegor i form av PT´n Eva Berggren som biddrar med bästa träningstipsen. Eller Fredrik Ölander, funktionsterapeuten som är bäst på tillskott och är en enorm källa av hälsokunskap.
Hör av dig för mer info och priser här. 








 
 

senaste inläggen

Arkiv