Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Den dag jag dör har jag i alla fall levt.

foto: Zara Kate Daly, Mallorca


torsdag, kl 07:40, med kaffe vid sängkanten.


Idag har jag lånat en rad av Malin Berghagen och hennes blogg. Hon skriver om sin flytt från Mallorca och reflekterar över sitt liv. 
"När jag dör har jag i alla fall levt." 
Bra där. Jag gör dem gärna till mina. 


Funderar såklart mycket över livet just nu. Över lyckan och glädjen att få träffa någon i denna fas i livet, så otippat att stå inför ett bröllop nästa sommar, och ett liv tillsammans med en annan människa. Så otroligt otippat. Livet är onekligen magiskt, spännande och som sagt, allt kan hända. Och händer... 
Plötsligt så vill man ju vara odödlig. I alla fall leva till 100 %. Varje dag. Carpe diem är ingen klyscha länge. Herregud vad man vill fånga livet nu...

Vi pratar om våra liv, Kärleken och jag, om de år som gått och vad vi båda varit med om. Jag hör mig själv berätta om en väldigt rikt och händelserikt liv, inte alltid roligt eller speciellt smart. Nä, jag har helt klart gjort ett par val i livet som verkligen, verkligen inte varit så smarta. 
Men roligt har det varit. Händelserikt har det varit. Jag har fått resa, dansa, leva, älska, möta människor, se platser. Ja, med risk för att låta som ett riktigt pekoral, jag har druckit livet med stora giriga klunkar. Och det mesta har smakat bra.  

Dör man lyckligare om man dansat och pussat många grodor? Nä, absolut inte. Verkligen inte. 
Men, man blir lugnare och man uppskattar framför allt det lilla livet så oändligt mycket mer. 
Jag pratade med en kär väninna igår och vi berättade generat fnissande för varandra om våra "små" liv. Det lilla livet. Så otroligt underbart och fint det är.  Och hur väl vi behöver det och är tacksamma för det.
Hon var där före mig. I den känslan. Jag förstod den inte tidigare. Jag lyssnade på henne när hon lyriskt berättade om Det Lilla Livet. Och sin tacksamhet för det. 
Jag var då väldigt långt därifrån, det fanns just då inte en enda lycklig fläck i mitt liv och jag lyssnade bara på henne med ett varmt hjärta och önskade och unnande henne allt det braiga, så väldigt mycket. 
(hon är också en dem av oss som levt duktigt i sina dagar). 

Så det är med en djup suck av lycka och tacksamhet jag kan konstatera att jo, jag har verkligen levt. Och är idag så ödmjukt jubellycklig över allt det lugn och ro som lagt sig över livet idag.

Pratade igår i en av mina kvällskurser om känslan av en god självkänsla, en självnöjdhet, en självsnällhet. 
Tränar på det och det känns bra. 
Känns som jag är på god väg.

Vill du också fundera, vända och vrida på tankar, känslor eller händelser i livet? 
Hör av dig så gör vi det tillsammans. Jag har efter många år som samtalsterapeut blivit riktigt bra på det. Många nöjda klienter idag. 
Det känns väldigt bra att kunna känna och få säga det. 
Hör av dig här, så pratar vi vidare. 


Kram!
Cathrine
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv