Screenshot 2017-12-01 10.40.33

#det lyckliga slutet 

måndag, tidig morgon, kaffe på sängen av Kärleken innan han gick till jobbet. 

Det verkar faktiskt som det finns lyckliga slut. 
Vem var det som sa " är det inte lyckligt, så är det inte slutet", var det Dalai Lama eller Dr Phil? 
Nåja, sak samma. Det verkar stämma. 


Vi satt och lyssnade på Niklas Strömstedt i Så mycket bättre i lördags när han sjöng MissLi´s text som han tolkade till sin eget verk, Det lyckliga slutet, inspirerad av en Muminbok. 
Finns det lyckliga slutet? 
Började att fundera på Strömstedts eget liv och av det lilla man ser på sociala medier så verkar det ha ordnat upp sig för honom. 
Både jag och min älskade man kände igen varenda rad i hans text.
Livet.  Det blev bra, till slut. Det var värt all väntan. Alla dessa år när det inte var så muntert. Inte så hemskt heller. Bara som livet är mest, lite ljummet sådär, med ögonblick som blixtrar till, så där som de flesta liv är. Helt ok, men kanske inte så mycket mer. 

Läste en blogg som jag kände igen mig i, det var Malin Berghagen som beskriver hennes uppbrott från Mallorca, och hur hon nu flyttar tillbaka till Sverige. 
Jag kände igen mig i varenda rad, varenda ord. Jag gjorde ju ungefär samma resa, i ungefär samma ålder som hon. 
Orsaken till våra respektive flyttlass till Mallorca skiljer sig åt en smula. Jag hade en skiljsmässa bakom mig, och trodde att det nya livet fanns på Mallorca. 
Det tog ungefär två år för min del att lista ut att det inte stämde.  (tre år för Berghagen) Det lyckliga livet fanns inte på Mallorca . 
Just Mallorca verkar för övrigt vara ett  "kommunicerade kärl" av människor som tror att det lyckliga livet finns just där. Funderar mycket på det. 
Men om det skulle visa sig vara fel så är det inte någon annan kan berätta för dig, det måste du lista ut på egen hand. Vi måste alla göra våra egna misstag, vi är som bekant dåliga på att lära av andras...

För min del blev det nästan tio år av flackande och runtflyttande och boende i andra hand. Inte alltid dåligt, men långt, långt bort ifrån något som skulle kunna kallas för bra. 
Men, man lär sig mycket, man lär sig hur lite man behöver, och saknar egentligen ingenting förrän man äntligen slår sig till ro. 
Då slår det till med full kraft. Som jag saknar de små tingen nu. Vitlökspressen, potatispressen, järngrytan... osv...
Men ingenting som inte går att återskapa och köpa nytt. Eller som i mitt fall, ofta på Myrorna. Hittande mina drömmars järngryta av fina märket, på Myrorna för 200 kr istället för 2000 som de kostar nya. Stor lycka. 

Men lyckligast är jag ändå för att Livet är så oändligt vänligt sinnad mot mig och alla stjärnorna ställde sig på rad och livet ljusande och vände. .
Det blev bra till slut. Så oändligt bra dessutom. Så ljust, skimrande och alldeles, alldeles underbart. 
Det lyckliga slutet. Det finns faktiskt. Men inte alltid där du tror att du ska hitta det. Ibland någon helt annanstans, annan plats där du inte letat förut. med en person du inte väntad dig.
Men bra blir det. 

Förutom det så fortsätter ju livet som vanligt.
Nya kvällskurser i hälsa som börjar i januari i Stockholm ( häng med, det finns plats kvar).
Ny onlinekurs, 8/800,  som börjar varje måndag och är väldigt uppskattad. 
Två pilgrimsvandringar under 2020, varav den ena är fullbokad, men det finns plats kvar i september, häng med då! 
Läs mer om alltsammans på www.schuck.se eller klicka här. 


Kram!
Cathrine

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv