Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Varifrån kommer din livsglädje?

IMG_0752 IMG_0752

tisdag, kl 06:53, med kaffe vid sängen, i nya hemmet och nya sängen. 

Igår träffade jag min terapikompis och vän PG, och han ställde en väldigt rak fråga till mig (jag gillar sådana frågor).
Varifrån får du din livsglädje ifrån?
Man skulle ju kunna sälja din glädje, speciellt när du du den där gesten med armarna i luften.


ja, vad svarar man på en sådan fråga?
Man börjar fundera på var och när den där speciella glädjen började spira. 
Jag vet faktiskt platsen och tiden. 

Det var 2 juni 2017. Jag hade gått en vecka på min långa pilgrimsvandring, 5-veckorsvandringen tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. 
Jag var hög på lycka över allt jag fick vara med om, hög och rusig på livsglädje och kände mig som Tigger i Nalle Puh över allt jag klarade av och faktiskt fixade riktigt bra.
Någonstans där på vägen fick jag tillbaka min grundglädje, hittade min ödmjukhet, min tacksamhet och förstod begreppet enkelhet.
Det behövs så lite för att vara tacksam för så mycket. 

jag var rädd att förlora den förmågan när jag väl kom hem till vardagen igen och alla bekvämligheter, men den oron visade sig vara ogrundad. Den hade kommit för att stanna.

Förstå mig rätt, och läs mellan raderna, det är klart att det blir svart ibland. En fnurra på kärlekstråden, en nära anhörig som mår väldigt dåligt, en oro för hur framtiden ska se ut... alltsammans sådant som självklart skapar mörka moln även på min himmel. Jag är ju inte mer än människa.
Jag har varit lite "skör i kanten" inför förändringar i livet och med flytten, och en självklar oro över att ett snabbt samboskap ska bli ett hopp i en galen tunna. Och oroat mig helt i onödan, för detta är nog bland det bästa jag gjort. Att flytta ihop alltså. 
Som sagt, människa. 

Men, jag studsar tillbaka, jag är snabbt på benen. Snabbt i zonen igen. I glädjezonen. När man en gång har hittat platsen där det där bubblet bor, där den där livsglädjen finns, så hittar man snabbt tillbaka.  
Enklare och enklare, snabbare och snabbare för varje gång. 
Märkligt, men så är det faktiskt. 

Visst blir det tvära kast. I alla fall till synes tvära kast. Men är det inte så livet självt ser ut. 
Glädje och sorg. 
Man måste ju känna att man lever, liksom. Tänker jag. 
Och det gör man faktiskt väldigt mycket, i alla fall när man sträcker armarna upp i luften. Då är det svårt att inte vara glad. Pröva själv. 

Behöver du hjälp med att hitta tillbaka till din grundglädje? 
Följ med mig på en PW så pratar vi. Hittar tillbaka till din grundglädje. Vad just du blir glad över.
Orkar du inte gå så ses vi på mottagningen. 
Har du lust så hänger du med mig och Fredrik Ölander på nästa års veckovandring längs pilgrimsleden en vecka. 
Vi går tillsammans på skattjakt efter livsglädjen.
Kontakta mig här. 
Läs mer om höstens kurser och vårens äventyr, här. 

Jag hoppas vi ses!
Cathrine
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv