Ålder är en siffra, inte ett tillstånd

måndag, kl 07:11, i annan säng, med kaffe på nattduksbordet och
kärleksfull termos i köket...

Ålder är ju helt klart en process som alltid stör oss på ena eller andra sättet.
Hela livet.

När vi är yngre vill vi för död och pina bli äldre. Komma in på Gröna Lund, senare disco och sedan Systembolaget, bil och allt det där. 
Senare i livet gör vi allt vi förmår för att se yngre ut. Ungt är fint. Ett ansikte som ser ut som det är ångstrykt av ett järn för att se så slätt ut som möjligt. Slätast vinner. 
Smalast vinner. Ungdomligast vinner. Minst grått hår vinner. 
Ja, du fattar ju...

Jag tänker extra mycket på ålder numera. På gott och ont.
Det positiva är ju självklart att det är extra underbart att träffa en människa i sin egen ålder och äntligen få vara precis i den åldern man befinner sig i, (61), och få vara väldigt älskad för den man är. DET är väldigt härligt.
Det som kanske är mindre härligt är ju naturligtvis att "för evigt" inte är så där himla länge. 20-25 om man har tur. Och det kommer vi naturligtvis ha. 
Massor av tur. 

Men jag fick en kommentar på bloggen "när alla stjärnor ställer sig på rad:
"Undrar hur du ser på, hur livet gestaltar sig för de människor som är äldre än du? Jag sympatiserar med ditt beslut att svara ja, inget problem, men hur tror du man tänker när man är typ 75 år. Mata duvorna? När övergår en frejdig 61-åring till att bli en ömkansvärd äldre?"

Oj, vad jag har tänkt på de sista raderna...
När övergår man från att vara en "frejdig" 61-åring till att bli en ömskansvärd äldre?
Aldrig, är mitt svar. 
Det finns i min värld ingen ålder som är ömkansvärd. 
Min mamma är 88 och det minst ömkansvärda man kan hitta. Tvärtom, hon är pigg, alert, roligt, otroligt snygg , sköter sig själv och är så krispigt superfräsch. 
Hon skulle hellre äta något giftigt än att sitta i någon stadspark och mata några fåglar.  Hon har för övrigt fullt upp med yogaklasser och balansträning, så någon tid i parken skulle hon inte hinna med.

Jag tänker på begreppet "Age is a state of mind, and if you don´t mind, it does not matter". 
Ålder sitter i huvudet, och du bestämmer själv om du är ömkansvärd.
Så min tanke är nog, nä jag tänker inte bli gammal denna vecka heller....
Jag tänker fortsätta att leva, älska, träna, jobba, pussas, jobba, vandra, leva mitt härlig liv. 
I väldigt många år till. 

Vill du hänga med mig så finns det väldigt mycket roligt som händer just nu:

- 4/9 är det dags för höstens första kvällskurs, 8/800, det finns plats kvar.
- 15/9 är det matlagningskurs, höstens första, på coola ROT. Vi lagar 8/800.

- Mottagningen är öppen och jag tar emot för samtal. 
- Walk and talk, samtal och promenad fortsätter även under hösten. 


kram!
Cathrine