Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Vandra, jag? Aldrig!!!

CathrineSchuck_Camino CathrineSchuck_Camino

torsdag, kl 07:15, annan säng, kaffe på nattduksbordet.

Jag ligger och myser i sängen. Med kaffe på sängen. Herregud händer sådant fortfarande? 
Seriöst, kaffe på sängen.  OCH en hel termos i köket med nybryggt kaffe...
Kärlek tror jag visst att det kallas. 


Jag ligger och myser och tänker på att jag vill gå ut och gå en rejäl sväng i dag. Det börjar dra ihop sig till Camino-tajm igen och då måste man ha lite steg i benen. 
Ut och gå med andra ord! Mycket. 

Mina Caminoäventyr, dessa ständiga vandringar till Spanien och den berömda pilgrimsleden i norra delen av landet, började tack vare min kloka son. 
Alltsammans började tack vare att sonen för ett par år sedan såg sin lilla mamma ganska ledsen och ur gängorna och menade på att "alla mammor behöver ett äventyr, nu är det din tur, lilla mamma. Du ska gå långt. Närmaste bestämt 80 mil på fem veckor. Nu går vi och köper kängor åt dig".
Det var så det började. Sonen släpade med sig en ytterst motvillig mamma till Kängsspecialisten, provade ut ett par och köpte dem till mig. 
Sedan stod han utanför min port varje morgon i tre månader och vallade mig runt Brunsviken och Djurgården. 
Så småningom hängde han på mig en ryggsäck, och det gick upp för mig att detta möjligen var på allvar. 
Herregud, skulle JAG ut och gå i 5 (!) veckor??????? 
Nä, jag tror inte det...

Dagen kom för avfärd. Sonen hade köpt en enkel biljett till Paris och sedan tåg till Atlantkusten. 
31 maj 2017 på kvällen nådde jag St Pied de la Port i Baskien, vid foten av Pyreneerna. 
Hua. 

Jag säger precis som det var. Jag hade inga som helst planer på att verkligen gå dessa 80 mil. Ännu mindre bo på härbärgen, i sovsalar och dela dusch och toa med både människor och vägglöss. 
Inte min stil liksom. 
Men jag traskade iaf iväg och hade en stenhård plan B som i stort sett bestod av att om jag bara massor av bilder på stenar, löv och kvistar och sedan drar till Mallorca, så kan jag sitta därnere och lägga ut en bild varje dag på sociala medier och låtsas att jag gick leden. 
Så tänkte jag faktiskt. På riktigt. 

Det blev inte så. Alls. 
Jag gick och jag gick och jag gick... grät, sjöng, skrattade, svor, led, grät en skvätt till -- och började så småningom att le.
Le brett med hela ansiktet. Le från det att jag vaknade på morgonen kl 05, le hela dagen och leende somna i någon sovsal på någon gudsförgäten liten håla längs Caminon. 
Jag fick vänner. Jag fick se mirakel. Jag fick se godhet. Jag fick se livet. Jag fick ett liv tillbaka. 
Jag mötte en ny person jag inte träffat på länge. Den glada versionen av mig själv. 

Sedan dess, det var två år nu i somras, så har jag gått ytterligare fyra vändor (!), numera med gäster, i egen regi, en vecka i taget. 

Nästa vända går vi i slutet av augusti. Då börjar ett fem år långt projekt. Vi är ett gäng som gått med mig på tidigare vandringar, som ska börja från Frankrike och gå en vecka varje år,  ca 12-15 mil, och om fem år når vi Santiago de Compostela. 
Det ska bli HELT underbart. Jag är så sjukt taggad som du säkert förstår när du läser dessa rader. 

Nästa vandring blir blir i maj nästa år, då går jag en vecka tillsammans med grupp och min kompis Fredrik Ölander, funktionsterapeut och då är tanken att lägga på en dimension till, nämligen hälsa.
Mer fokus på det vi äter med andra ord, och hur vi mår. Och vad jag kan göra själv för att må ännu bättre. 
Det blir med andra ord både insida och utsida. 

Vi går från Sarria till Santiago, 12 mil på 5 dagar. Sedan avslutar vi med en avstickare till havet och möter "slutet av världen" i Finisterre. En magisk plats.
Vi bor på bra hotell (inga vägglöss) äter goda middagar som ingår i priset, och skickar ryggsäckarna med transport och går bara med dagrygga. 
Vill du veta mer, eller rent av boka din plats, läs mer här.   

Med dessa rader önskar jag dig ett trevligt slut på veckan och ännu bättre helg. Själv ska jag landa i allt underbart som hänt sista veckorna och bara njuta av livet. 
Och gå en himla massa. 

kram, Cathrine

PS. sjukt mycket tack för alla vänliga rader, all support och alla kloka och goda tankar ni alla skickar. 
Kärlek. 



















































 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv