Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Modig som Madicken!

Image-1 Image-1
fredag, kl 08:14, med kaffe på lilla brickan, hemma hos mig. 

Herregud man är ju inte 50 längre, brukar jag säga...
Det står egentligen för ganska många olika saker.

Dels är man inte lite stresstålig längre, vilket gör att man far ännu mer illa av psykiska stormar på det lilla inre havet. 
Man behöver helt enkelt mer lugn och ro än tidigare, så enkelt är det.
Mindre av det som stör och upprör och mer av det som lugnar och ger frid. 
Enkelt. 
Ja, eller borde iaf vara det. 
Men som vi alla vet, enklare sagt än gjort. 

Nu står jag inför nästa fas i livet. 
Ska jag våga? 
Ska jag modigt ta en annan människa i handen och våga lita på att det bär och att det håller?
Hur modig är jag, egentligen?

Många av oss i denna ålder bär ju på en liten, pytteliten förhoppning om att få göra denna sista fas i livet, de där sk gyllene åren tillsammans med en annan människa. 
Få chansen att i lugn och ro åldras tillsammans med en annan person. 
Inte ensam, utan ihop. Vi två.
Jag gillar ju tvåsamhet, som mina kompisar brukar reta mig för.

Är det en saga? Är det en myt och illusion? Ett önsketänkande?
Jag hoppas inte. 
 
Man vill ju modigt likt Madicken eller Pippi våga omfamna livet och dess skeenden och lika modigt våga följa med, ett försiktigt steg i taget, på den väg som kallas livet.

Medan jag funderar över livet så går jag och tränar, det jag älskar och hatar mest, den sk Becore-träningen. 
Träningen från helvetet som jag brukar kalla den. Man vet aldrig om man överlever.
Skulle jag mot förmodan göra det så väntar en ljuvlig helg med val av ringar, en sväng och titta på ny säng och en massa annat "hushålle" som Madicken skulle kallat det.

Trevlig helg!
Cathrine

 










 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv