Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Alla behöver ett avslut 

IMG_0642 IMG_0642

söndag morgon, kl 06:37, trött men svårt att sova, kaffe i mörkret, på lilla brickan i sängen..

Jag funderar mycket på avslut just nu. 
Om vikten av ett bra avslut för att kunna gå vidare.
Egentligen gäller det inte bara i en parrelation utan i alla sammanhang där det finns en relation, känslor och ett emotionellt band.
Men också vikten av att få stå kvar där och titta på den där stängda dörren så länge jag behöver...
Take your time, liksom. 


Svårt att sova trots att jag är trött. Jobbat både fredag och lördag med något jag verkligen gillar, Food Tours, att guida matintresserade människor runt bland Stockholms finaste matupplevelser. 
(är du nyfiken, hör av dig! Vi behöver fler matguider till sommaren). 

Avslut...
Jag åt middag igår med en kompis och vi pratade avslut. Om vikten av att förstå vad som hände och få rätt verktyg för att lösa de knutar som blir vid en separation. I hens fall ett långt liv tillsammans och fortfarande fem år senare fortfarande kvar med alla dessa frågor utan svar.
Jag tror inte att det är möjligt att gå vidare i livet utan svaren. 
Men tänker också att det får lov att ta den tid det behöver. Tiden läker inte alla sår. 

Jag skilde mig 2010 från "mitt långa äktenskap". Jag hade träffat en annan man, på Mallorca. En engelsk pilot. Vacker, vild och farlig. 
Det höll i fyra månader.
Fyra månader i en berg och dalbana tills det en dag plötsligt bara tog slut. Utan förvarning. Borta på ett dygn.
Jag hade  då redan hunnit flytta ned till Mallorca och valde därför att bo där permanent i två år till efter separationen.

Efter två år hörde piloten av sig och ville ses. Det ville jag också.
Vi tillbringade en vecka ihop och pratade, pratade och pratade.
Jag fick mina svar och han fick den frid man får av ett värdigt avslut. 
I den stenöken som varit mitt hjärta i två år kunde det äntligen börja växa  igen av den näring jag fick i vårt möte. 
Det visade sig att han var bipolär och tvungen att inte medicinera för att få behålla sin flyglicens. Vi hade möts i ett av hans bipolära skov, ett manisk skov.
Det sorgligaste var nog det faktum att det man som bipolär drar igång när man är manisk är det man sedan hatar mest när man är depressiv.
Det vill säga, jag, vi och vår relation. 


Jaha, varför delar jag med mig av detta? 
Well, bloggen "Singel vid 60", började i höstas som ett sorgeprojekt, ett sätt att skriva sig ur en sorg över en relation som aldrig blev. Ett liv jag aldrig fick. Ett liv som inte tillhörde mig. 
Bloggen växte och har tack vare att du läser och följer mig fått ett eget liv.
Nu har jag fått alla pusselbitar jag behöver för att kunna släppa taget och gå vidare. 
Det gör inte ont i hjärtat längre. Det hugger och drar ibland, men det värker inte längre. 

Jag fortsätter såklart att skiva om "Livet vid 60", som bloggen heter numera. 
Det blir som vanligt en blandning av högt och lågt, vågat och ovågat. 
Känslor, tidigt på morgonen, 

Om dörrar som stängs. Om andra som öppnas. 
Om att få stå kvar så länge man vill. 
Cathrine




















  


 





 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Helene i Götet » En sista piruett:  ”TACK för att du så modigt och öppet delar med dig runt dina tankar och erfarenhe..”

  • Madeleine » Jo, skriv utbrändhet också i din resumé:  ”Hej1 Jag tillhör dom som tycker om att läsa din blogg även på fredagar och med ..”

  • Klimakterieportalen » Torrfitta? Moi? Nope!:  ”Mycket bra skrivet och väldigt viktigt att kvinnor får information om detta! Tyv..”

  • Britt Johansson » kärlek vid 60:  ”Hej, jag år bosatt på Mallorca, Puerto Pollensa sedan 35år tillbaka. Älskar att ..”

  • Maria » kärlek vid 60:  ”Underbara Du som sprider denna Inspiration!! Tänk sååå många som stänger ner, sl..”

Bloggarkiv