Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Vänskap är kärlek.

onsdag, kl 08:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..
fel datum ovanför, började skriva i måndags..


Vilken glädje och välsignelse att få vakna till soljus! 
Man blir lycklig bara att titta ut genom fönstret när man vaknar och ser ljus!!
Tänk på att ljuset är serotoninhöjande och vi mår bra i huvudet när vi får ljus i ögonen. Så börja inte med solglasögon riktigt ännu!


Senaste dagarna har jag funderat kring det där med vänskap. Inget litet eller enkelt område precis.

Jag har haft dåligt samvete för att jag kanske inte alltid varit den bästa kompisen, kanske inte hållit gammal vänskap vid liv som jag borde gjort.
Det är ju liksom finare att ha ett ton kompisar sedan skoltiden. Det har jag inte. Sådant har gnagt i mig.
Det har funnit perioder när jag kommit tillbaka till Sverige efter lång tid utomlands och då skrivit listor på vilka jag faktiskt vill ha i mitt liv och vilka som ger energi.
Och vilka som tar energi. 
Också funderat på vem jag var tidigare och om det reflekterade på de vänner jag hade då. 
Herregud, det har funnit perioder i mitt liv då jag inte ens velat vara vän med mig själv. Jag fattar dem som inte heller ville vara vän med mig. Det gör jag verkligen.

Vi hade en uppgift i kvällskursen, eller rättare sagt, mina kursdeltagare hade en hemläxa i form av att fundera kring vilka de gjort glada denna vecka och vilka som gjord dem glada och saker att vara tacksamma för.
Jag började berätta om vad som glädjer mig extra mycket just nu, och det är vänskap.
Den vänskap jag känner när min kompis Fredrik kramar om mig och berättar hur glad han är att ha mig som vän, och hur roligt det är att få säga detsamma tillbaka. 
Den vänskapen jag gläds åt när en nära väninna skickar ett sms och tackar för ett möte jag ordnat för hennes räkning. 

Jag tror vi berättar för sällan för våra riktiga vänner att vi älskar dem. 

Sådant får mitt hjärta att sprudla lite extra just nu och det är dessa tankar som snurrar i huvudet.

Jag är glad över den person jag är idag och det jag gått igenom som förhoppningsvis gjort mig till en mildare, godare, snällare och mer ödmjuk version av mig. Jag vill tro det i alla fall. 
Jag tänker att, om jag kan gilla mig själv och gillar att spendera tid med mig själv så kanske det finns andra som också gillar det. 
Ungefär så tänker jag. 

Vänskap är kärlek. 
Eller kanske tvärtom. 
Bra, hursomhelst. 



 




 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv