Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Våga dejta! Vad är det värsta som kan hända?

IMG_1072 IMG_1072

måndag, kl 07:12, hemma i sängen igen, med en kopp kaffe på lilla brickan.

Jag träffar många kvinnor i min ålder, både som klienter på mottagningen och privat, kompisar.
Många är ofrivilligt ensamma, och då föreslår jag alltid, testa att dejta på nätet eller i en app. 
Seriöst, vad är det värsta som kan hända? Och det bästa? du kanske träffar en riktigt mysig man eller kvinna?


Min kärlek brukar svara på frågan hur vi träffades, "på det moderna sättet", dvs på nätet. Ja, eller i vårt fall då på Tinder. 
Det är ett så klokt svar. Jag menar, vem vill idag ödsla tid på att hänga i en bar i tron att man ska träffa någon trevlig människa? Och hur kul det än är att gå på seniordisco på Gloria 50+ hos Madelein så inte sjutton träffar du någon där (det är minst 80 % kvinnor).
Nä, det är faktiskt genom att få kontakt via några rader på nätet eller i appen som det börjar. Sedan bestämmer man en tid, går och fikar och sedan ser man vart det tar vägen. 
Klart man får lov att pussa ett par grodor innan man träffar en prins, men som vi brukar säga, grodpussning är inte det sämsta det heller!
Rätt som det är så står han/hon där, et voila! 
Hur svårt kan det vara? 

Är om det är farligt att dejta på nätet? Nä, inte värre än att gå över gatan. 
Det jag ofta får hör är att det bara är förfärliga personer man möter på nätet....
Well, inte värre än du själv, brukar jag säga. Det finns alla sorter. Och lika många män som kvinnor "som bara är ute efter sex", vilket ju inte alltid är det sämsta? Jag menar, hur många vill seriöst gifta sig och flytta ihop i denna ålder? 
Ett bra sexliv är väl inte det värsta som kan hända?

I mitt fall, så träffade jag ett par väldigt trevliga män, några år yngre, och gick på några dejter.Jättetrevliga killar. 
Inget klickade, och det förvånade mig inte heller då jag rätt nyligen kommit ur en relation och egentligen inte var ute efter att träffa någon. Iaf inte seriöst.

Så bestämde jag mig i månadskiftet nov/dec att stänga ned Tinder för helgerna och  hänga upp skylten Gone fishing. 
Precis minuterna innan jag skulle klicka på avslutsknappen så swipar jag en sista gång, det var mitt i natten och jag kunde inte sova, och blicken fångas av en vacker brunbränd man i vit skjorta som allvarligt tittar rakt in i kameran. 
Jag swipar höger och det har tydligen han gjort detsamma med mig för det blir "ett match". Jag brukade normalt vänta på att mannen skulle ta första intitiativet men denna gång spelade det liksom ingen roll och jag skickade iväg min första fråga,
"var bor du?"
Låter jättedumt, men jag ville ju inte träffa (någon egentligen) och absolut ingen långt utanför stan. Helst runt hörnet, typ, hade jag tänkt mig. 

Nu har det gått tre månader, han bor i Spanien över vintern, och jag åker dit en gång i månaden.  Distans är bra. Man tröttar ju iaf inte. 

Är det för resten av livet eller är det slut i sommar? Vem vet? Det vet man ju inte mer i vår ålder än när man är 25. Fördelen med att vara i vår ålder är att det inte är någon brådska utan livet får bli som det blir, och då brukar det alltid bli bra till slut.
Annars är det ju inte slut. 

Det enda man vet är att livet är som filmen Sliding doors, fullt av överraskningar och med ett enkelt klick så förändras alla förutsättningar och genom ett enkelt val så kan livet bli helt magiskt, glimrande och underbart när man som minst förväntar sig det eller ens tror att det ska kunna hända. 
Det är precis då det händer. Precis just då.

Sedan är det bara att modigt ta emot den utsträckta handen och lita på sin egen magkänsla. 
Och inte glömma bort att ha roligt under tiden.

Har du för lite roligt just nu? 
Då tycker jag att du ska med på någon av mina två Caminovandringar, en i vår och en i höst, och träffa nya människor och ge dig själv en vecka av vandringsmeditation och fundera över livet.
klicka för att läsa mer här.

















 

   























 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv