Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Dags att släppa taget - och gå vidare...

IMG_0515 IMG_0515

tisdag, kl 09:15, ( sent, jag vet) med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag blir det personligt på gränsen till privat. 
Så för dig som inte gillar sånt, sluta läs här och kom tillbaka i morgon då bloggen kommer handla om hälsa och annat nyttigt. 
Nu idag är det bara rätt från hjärtat, via fingertopparna och hit.


Idag har känslan infunnit sig. Det jag väntat på i ett par månader. Ja, det jag egentligen väntat på i snart 1,5 år om jag ska vara helt ärlig. 

Jaghade igår kontakt, via Whats up med min gode vän och guide Jose Louise. Han är guide på Caminon, en äkta pilgrimsvandrare som levt hela sitt vuxna liv som guide med det han älskar mest, att vandra längs de olika pilgrimslederna mot Santiago de Compostela. 
José är djupt religiös på ett för mig helt underbart vis. Han är klok, god och alltid glad. Han har blivit mitt föredöme och efter flera vandringar tillsammans även en väldigt god vän. 
Vi träffades första gången i september 2017. Jag gick Caminon med en grupp arrangerad av tidningen M Magasin och Tara. 
Med på vandringen var 30 kvinnor och en man. 
Under vår veckolånga vandring fick den mannen och jag en speciell kontakt som vid hemkomsten till Sverige utvecklades till en mer än årslång relation.
Allting borde väl ha varit helt ok, om det inte vore så att han var gift. Och förblev gift. 
Kalla mig gärna gammaldags, men i min bok är det inte ok. Inte mot någon. Inte mot mig, inte mot honom själv och framför allt inte mot hans familj och hustru.
Inte ok någonstans.  

Jag kämpade ganska tappert med att under hela relationen försöka att avsluta det hela. Ivrigt påhejad av alla vänner och min familj som alla såg hur ledsen jag var och hur dåligt jag mådde. 
Men människan, iaf denna lilla människa, gillar ju att bli gillad, och det var skitsvårt att bryta upp. Skitsvårt.

Men en dag i oktober var det äntligen dags, kanske inte på det perfekta sättet, kanske lite "kaninkokerske-varning" , men jag satte ned foten. Ordentligt. 
Frun fick reda på alltsammans. 
Och sedan den dagen har jag inte hört ett ljud. 

Nu har känslan nått hjärtat och magen. Det är verkligen dags att släppa taget och gå vidare. 
Dags att se om lagningen av hjärtat håller för nya prövningar. 

Vad var det då som hände igår när jag hade kontakt med José? 
Ja, han frågade hur jag mådde, om jag var lycklig idag ( och det är jag, mycket lycklig) och hur det gått med den gifte mannen ( som han träffade på Caminon).
Jag svarade att molnen skingrats och att solen lyser igen. 
Att " the Universe" inte  gillar "unholy relationships". 
Jag kan inte beskriva det på något annat sätt, så det får stå så. Hoppas du förstår.

Om ett par dagar börjar en ny resa. 
Både på insidan och på utsidan. 
Hjärtat sjunger igen och jag är så innerligt glad för det. Glad för min egen skull. 
Glad för att det finns hopp. inte bara för mig, utan för oss alla. 
För som John Lennon så klokt beskriver det " allt kommer bli bra till slut, och är det inte bra så är det inte slut ännu. 

Cathrine







 


























 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • AnnBritt Eriksson » Vem vill ha ett romrussin?:  ”Jag skulle gärna vilja ha en ask med bara romrussin!”

  • Elizabeth Larsson » Välj vilka du bjuder på kalas:  ”Fina,kloka ord Cathrine !”

  • Anna » Jag blir så trött!:  ”—-> trycket på skicka för tidigt. Tack för en i övrigt härlig blogg! Kram Anna ”

  • Anna » Jag blir så trött!:  ”Hej! Det låter ju helt fantastiskt. Förstår dock inte ”blir såå trött” grejen? D..”

  • Maria » Love is all we need:  ”Förstår precis... För mig är det så här, alla älskade barn, vänner m fl är en så..”

Bloggarkiv