Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Går det att laga ett brustet hjärta?

måndag, 07:53, mellan säng och tvättstuga, med kaffet på lilla brickan. 


Välkommen till bloggen som jag kallar för "Singel vid 60" och som kom till efter en hjärtesorg och som i första hand var tänkt som ett terapiarbete.  
Men har visat sig bli så mycket mer. 
Bloggen handlar om allt som händer i livet i denna period i livet. Livet, kärleken, sex, mat, träning, lycka...

Tack för all feedback och fina meddelanden, jag är så glad att du gillar det jag skriver och väldigt glad att så många hör av sig! Tack!

Jag har varit på dejt i helgen. En magisk helg på en för mig magisk plats. Allt var verkligen perfekt. 
Men såklart spökar det förflutna och man funderar på om det går att dejta sig ur en sorg eller om man ska sitta på kammaren i sex månader och plåstra om det sargade lilla hjärtat. 
Både "dejten" och jag kommer ur årslånga relationer ganska nyligen och är båda förvånade över att det faktiskt kan kännas väldigt bra trots att det borde gå längre tid innan man träffar någon annan. 
På frågan om och hur jag skulle reagera om det förflutna skulle höra av sig och vilja ses igen så så var mitt svar snabbt och väldigt självklart, att om det går att känna väldigt starkt för en annan människa så är det redan ett svar i sig. Nej, det går aldrig att backa och gå tillbaka. Det tåget har gått från stationen och kommer inte tillbaka. Ingen vits med att stå kvar och titta...
Livet är tänkt att levas framåt, inte bakåt. 
( och efter en sväng till tvättstugan och tankepaus så tänker jag såhär, det finns ju alltid fördelar i alla situationen, och i just denna, så måste ju ändå fördelen vara att man inte har bråttom någonstans. Det får ta tid. Det ska ta tid. Typ så. ) 

Igår snubblade jag över en kul bild och text. Kloka ord av Julia Roberts ( eller någon annan) om att vi kvinnor vill ha en en partner, inte ett projekt att rehabilitera. Oj, vad det smällde till på FB igår efter denna post. 
Jag tänker att denna text är ju faktiskt inte könsbunden, det kunde lika gärna vara Richard Gere eller någon annan av hans sort (tänkade män) som skulle kunna skriva något ganska snarligt om kvinnor.
Var en partner, inte ett projekt som måste ändras, fixas, lagas. 
Var hel. Var inget projekt. 
Jag har så många väninnor som när de träffar män slänger in en liten brasklapp om vad som behöver ändras på honom för att bli perfekt. Och tror såklart att hon är "den utvalda" som kommer få honom att förändras. 
Not happening. Not any time soon. not never. 
Gilla det du ser. Eller avslå. Enkelt. 
(eller borde iaf vara så) 

Vad tycker du?

kram, Cathrine



































 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv