Screenshot 2017-12-01 10.40.33

och lugnet lägger sig...

fredag morgon, kl 06:24, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Idag hade jag tänkt att det skulle handla om den råa tonen i dejtingvärlden där man hamnar i samtal om kroppdelar mellan naveln och knäna innan man hinner säga Hej. 
Eller hur man lurar sig själv att tro att man är yngre än vad man är genom att dejta yngre människor. 


Men så fick jag ett sms igår kväll från en lite yngre kvinna som skrev och tackade för bloggen och som kände lite hopp inför att börja dejta nästa år.
Och då ändrade jag mig direkt. 
Jag kan ju inte förstöra hennes drömmar genom att berätta att det finns en del tokiga män på nätet som tittat för mycket på porrfilm och missat vad kvinnor egentligen vill ha. Mer romance och mindre analsex, för att vara exakt.
Och ja, många män letar primärt efter just en sexpartner. so deal with it och träffa någon annan istället. 
Jag kan ju heller inte berätta för henne att vi alla tror att just jag ser yngre ut än vad jag är och därför helt logiskt därför borde träffa en yngre partner.  
Det funkar tyvärr inte så. 
Lika barn leka bäst. Face your age, liksom.

Därför ska jag istället skriva om alla gulliga, vänliga och snälla människor, precis sådana som vi, som finns därute. 
Det gäller bara att pussa ett par grodor innan man träffar prinsen. (eller prinsessan). 
Jag får inte heller glömma att skriva att om man dejtar så får man vara beredd på att "inte gå hem i alla stugor". Men bara för att han som du träffade och tyckte var så himla gullig inte ringer tillbaka så betyder det inte att det är något fel på dig. Säkert inte på honom heller, men inte rätt person för dig. 

För när du minst anar det, är som mest oförberedd, så händer det. 
Plötsligt är du 16 igen och pirret är precis detsamma. 
Jag lovar.

För egen del så stillar sig livet på ett sätt som jag inte var förberedd på och bara storögt står bredvid och njuter av och är tacksam för.
Jag insåg att jag faktiskt sörjt klart. Sorgen var ju så stor medan relationen pågick och när det väl var över så hade jag också sörjt klart och kunde gå vidare.
Det finns en stor sorg och saknad över det liv som aldrig blev, det liv som aldrig blev mitt. 
Men det har faktiskt blåst över. 
Min mamma brukar skoja om att jag alltid landar på fötterna och alltid är snabbt uppe och springer igen, även om jag ramlat och ibland slagit mig riktigt illa. 
Hon har ju rätt. Hon har ju känt mig i 60 år. Så om någon vet så är det väl hon. 

Nu ska jag ta en kopp kaffe till, sedan är det dags för PW med bästa kompisen Fredrik, klientmöte och sedan veckans lunch med mamma. 
Eftermiddagen är vikt för fåfängans marknad för lite putsning av fjädrarna och kvällen ser jag fram fram emot med AW med ny rolig kompis.

Jag lever med andra ord i den bästa av världar.
Det får man lov att påminna sig om, det är ibland lätt att glömma. 
Och tacksamt njuta av ett lugn som lägger sig. 

Många skriver till mig, gör det gärna du också om det är något du tycker jag borde tipsa om, skriva om, eller något du funderar över.

Ha en underbar helg,
Cathrine





















 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv