Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Gone fishing - om avslut och nytt glitter

gone fishing gone fishing

onsdag, kl 05:22, med kaffe i sängen på lilla brickan. Pigg som en mört! Tillbaka till det som är jag. 

Jag har nu hängt upp skylten på Tinder. Gone fishing. Tagit helgledigt. 
Tänkte testa lite IRL tid istället.


Jag fick en fantstisk komplimang igår. Det glittrar i dina ögon, sa en trevlig person till mig igår. 
Och mycket kan man fejka, breda leenden och stora skratt, men det finns en sak man inte kan göra om man inte är glad. Man kan inte tindra och glittra. 
Så, alltså är jag glad igen.
(sådär försiktigt smygglad. Lite bambi på hal is-glad. Lite Pippi-glad. Lite "vad är det värsta som kan hända"-glad.)

Ni som följt bloggens första stapplande steg vet ju vid det här laget vad som är vitsen med alltsammans.
Jag följde min gode vän P-G´s utmärkta råd att skriva mig ur en sorg, en relation med en man som är gift och valde att stanna kvar. 
( nu har det äntligen blivit ett avslut i detta, läs längre ned...)
MEN Singel vid 60 är egentligen ett forum för allt som händer i denna period i livet. Kärlek, sex, relationer, hälsa, sömn, träning... ja du fattar. 
Livet, typ. 

Ok. Here goes. Avslut. Closure. 
Jag tog äntligen mod till mig och ringde. Dags för ett avslut och ett uppbrott. Dags att stänga till den dörren som egentligen aldrig var öppen. Iaf inte för mig. 
Det var det bästa jag gjort. 
Samtalet blev artig, trevligt och väluppfostrat. Och precis det jag behövde. Dag att släppa taget och gå vidare. Välsigna och släppa taget.
Minns du att jag har skrivit om gläntan, den där ljusa varma platsen i mitten av den mörka skogen? Den där platsen som jag irrat bort mig från och nu längtat tillbaka till sedan en tid?
Nu börjar det ljusna.  Jag ser platsen igen. Jag är kanske inte tillbaka helt och hållet, men på väldigt god väg. 
Och kanske inte ensam.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min fina lilla mamma igår. Vi pratar varje dag. En välsignelse i sig. tänk att få vara i min ålder och fortfarande ha en mamma som är klar som en kristallkrona och som man varje dag längtar efter att få prata med.
En gåva. 
Nåväl, vi hade ett av våra dagliga samtal igår.
Vi pratade om kärlek och förmågan att känna kärlek. Om välsignelsen och gåvan som vi människor har, att få fortsätta att känna och kunna älska. 
Jag berättade om ett möte. Och om hur glad jag var att få känna det där pirret i magen. Och om glädjen att kunna känna på det viset. oavsett om det blir fler möten eller inte. 
Bara att få vara glad igen. 
Det är roligt att vara glad med en annan människa. Det är roligt att få vara glad med sig själv. 

Imorgon är det dags för veckans sista blogg. Jag tror det kommer handla om ålder och vad jag lärt mig om vikten av viss ålder, iaf på Tinder! Så stay tuned.

Om du känner att du absolut inte får nog av mig och mina upptåg så tycker jag att du ska hänga med på hälsoresa i vår, där vi tränar, hoppar, skuttar, vandrar och lagar nyttig mat, och pratar.  på galet vackert plats i Turkiet.  (tjejresa)

ELLER min pilgrimsvandring i juni. Då vi vandrar en vecka på pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Den veckan är självklart öppen för både män och kvinnor. Singel eller par. 

Läs mer här. 

Det som är så kul är ju att se hur jäkla fort bloggen har vuxit ( tack vare er) OCH  att många män läser den, vilket jag tar som en extremt stor komplimang. 
Extra kul är också ert stora engagemang, alla kommentarer jag får och allt engagemang. Allt bry och all feed back. 
Tack. 
Cathrine










 














 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv