Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Livet ( och Tinder ) levererar!

Måndag, kl 08:27, fortfarande i sängen (!) med kaffe på lilla brickan.
(egen företagare, egna tider, lite jobb i december)


Livet levererar.
Jag var ute i helgen med min underbara kompis Caroline, fick följa med henne på releaseparty för Kirsti Tomitas nya musik, på Fotografiska. (heeelt fantastiskt bra, fö) 
Vi vandrade hemåt i vinternatten och jag försökte förklara hur jag kunde vara så galet glad och tacksam över livet. Rent ekonomiskt är det väl ingen höjdare nu i december, min sämsta månad jobbmässigt. Är väl lite blond och korkad som inte oroar mig mer, men tror att det vänder i januari. 
Men det där sockerdricksbubblet i magen har liksom inget med pengar att göra utan handlar mer om livslycka.
Vid den här tiden förra året hade det gått upp för mig med full kraft varför man absolut inte ska vara ihop med någon som är gift. Iaf inte någon som är gift med någon annan. Det är nämligen fru och barn de umgås med när det drar ihop sig till jul och nyår. Såklart. Det är ju så det fungerar.
Men sorgen och saknaden är inte mindre och ledsamheten är så stor. 
Jag ville inte julpynta och ville inte glimma och glittra det minsta lilla. Jag var bara så jäkla ensam, ledsen och övergiven. 

I lördagskväll när jag skilts från Caroline och fortsatte hemåt över Stockholms broar så var det så vackert med alla ljus och jag hade ett riktigt "nypa mig i armen" moment över hur härligt allt är. 
Fredagen var också jättehärligt. På fest/julmingel hos bästa Varg med min gulliga bästa kompis Fredrik. En sådan där kväll när alla ens stjärnor står i rad och man träffar den ena nya roliga människan efter den andra och har vett nog att vara ödmjukt tacksam över det. Så där bubbligt tacksam, du vet. 

Jag berättade om denna nästan outhärdligt sliskiga lyckokänsla för den supertrevlige man jag dejtar nu, (via Tinder, som verkligen levererar) och han log rart och undrade lite stillsamt om det möjligen hade med honom och hans väldigt fina uppvaktning att göra? Ja, det är möjligt. Det bidrar iaf helt säkert. 

Jag har en teori. Det har med inkludering och exkludering att göra, snarare än uppvaktning.
Och tacksamhet. En stor portion. 

Jag befinner mig i en värld idag av inkludering. Jag är inte bortvald, jag är tillvald. Både privat, vilket betyder att flera goda vänner hör av sig och frågar om jag vill följa med på roliga saker. Jag är en person man vill hänga med. Vilken gåva det är. 
Jag är även inkluderad i diverse spännande jobbrelationer som under det nya året kommer ge nya jobbmöjligheter och spännande samarbeten.  Vilken gåva det är, det också.
Så, sockerdricksbubblet i magen handlar om att vara tillvald, inte bortvald. 
Och förhoppningsvis ha förstånd nog att se det, och vara ödmjukt tacksam och lycklig över det. 

Ungefär så tänker jag. 

Nu kickar jag igång min måndag och min vecka med att skicka ut veckans Onlinekurs. (läs mer här) 
  
Cathrine


















 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv