Screenshot 2017-12-01 10.40.33

I vilken ålder blir man en mansslukerska?

måndag, kl 07:52, i sängen, med kaffe på lilla brickan.

Jag var på fest i helgen. Väldigt trevlig sådan. 
(den enda riktigt heta killen var gift, och det vet vi ju hur det går med den saken) 
Men i ett samtal blev jag och en annan kvinna ihopbuntade i begreppet mansslukerska. 
Då är min fråga i vilken ålder blir man en sådan? 


Vad är det, och vad betyder det? Uppenbarligen en kvinna som smaskar i sig män till frukost, lunch och middag. Nedsättande är det ju hur som helst. Och hotfullt också i någon mån tänker jag. För män iaf. 
Män blir ju fina saker, såsom karlakarl, häradsbetäckare och kvinnokarl. Fina grejer. 
Utan att gå i någon som helst försvarsställning så kan man ju ändå inte låta bli att höja ett frågande ögonbryn, och fundera om det är en komplimang eller förolämpning och om man hade fått ett likande epitet när man var 20 eller 40?
Fast tänkar man i spår som "mansslukerska vid 60" så får man kanske ändå vara glad så länge man klarar att glufsa i sig något överhuvudtaget innan löständerna sätter stopp för dylika kalas och utsvävningar. 
Han som sa det på festen i lördags var nog bara full. Och ganska dum.

Jag hann med en dejt också i helgen, som grädde på moset. En liten tinderdejt innan kalaset. Det har inte blivit så många av den varan trots ett par veckor på dejtingssajt. Trots min påstådda aptit så är jag väldigt kräsen och väldigt, väldigt få kontakter leder till möte i verkliga livet. 
Nåväl, en sådan blev i alla fall. 
Jag träffar mina ( de få som blivit) dejter på ett glas vin. Har en bra bar med låg musik ( åldern) där jag bor. Centralt och tryggt. Jag är ju inte fikatypen. 
En väldigt trevlig kille, nästan tio år yngre. Märkligt det där med ålder, i min ålder. Det verkar på något konstigt sätt som åldern inte längre har någon betydelse. Och det verkar ju logiskt. Det ska ju inte bli fler barn, och heller ingen "villa, vovve, volvo". Och då spelar ju åldern inte längre någon roll. 
Jag såg Strömstedts mysputtriga serie med bla Camilla Läckberg och hennes man Simon. En nätt åldersskillnad på 13-14 år. 
Det piggade faktiskt upp och gav hopp om framtiden. Eller iaf det som är kvar av den.

Hur som helst så blev det telefon i ett par timmar igår kväll och bio på torsdag. Väldigt gulligt och väldigt "by the book". Ett steg i taget. Lustigt att dessa steg inte har förändrats ett dugg på alla dessa år man varit ute och tuggat män. 
(förlåt, jag jag inte riktigt fått det där epitetet ur skallen) 
Jag gissar att bio dejt inte riktigt är mallen i dessa dagar då många killar gärna vill gå "pang på rödbetan" så att säga...

Jaha, vad ville jag säga då med dessa rader? 
Ja, egentligen bara att inte vara arg på rädda man som inte gillar att kvinnor kopierar ett tidigare manligt beteende.. 
Och framför allt, det är du som kvinna som själv bestämmer hur fort det ska gå, från ax till baguette (!). Dejta i din takt. Gå på romatiskt dejt, gå på bio, pussas i portuppgångar. 
Vill du bli kär innan du hoppar i säng med någon, så ge dig själv den tiden. Nej, TA den tiden. 
Var rädd om din kropp, oavsett ålder. 16 eller 60. Det spelar faktiskt ingen roll. 

Nu ska jag svara på supergulligt godmorgon-sms. 
Och sätta fart med veckans utskick av Online-kursen. 
Är du nyfiken på vad jag gör, klicka här. 

Ha en bra måndag!
( jag lovade ju min kompis Fredrik att skriva om snopp, efter att förra veckan skrivit om knopp och kropp. Så det blir väl något åt det hållet i morgon. Eller inte. 

Cathrine














 










  
















 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv