Screenshot 2017-12-01 10.40.33

livsförändring i min ålder? går det?

fredagmorgon, kl 06:17, med kaffe på lilla brickan i sängen..

Jag var ute och gick med en väldigt trevlig klient igår, (jag är ute varje morgon nu för tiden) och går sk Sommarkollo runt Djurgården på mornarna.
Vi pratade om livsstilsförändringar och jag sa till henne att mitt liv är verkligen i grunden förändrat
.
Men är det verkligen möjligt tänker jag? Går det att vid fyllda 60 verkligen i grunden förändras? Är vi inte de vi är? 
Punkt, slut. Typ.

Låt mig beskriva mig för 18 månader sedan. 
Jag tog naturligtvis mina raska morgonpromenader och jobbade med kost, hälsa, vikt och allt det där. Precis som nu. 
Men jag åt inte speciellt nyttigt och drack en del vin. Jag levde i en väldigt tråkig relation och livet gick minst sagt på tomgång. Och då menar jag tomgång.
Jag var ganska letargisk, inte speciellt vältränad, kort sagt en riktigt bekväm soffpotatis som hellre bodde på tjusiga hotell med bekväm säng än sökte spänning och äventyr.

I november 2016 förändrades hela min livssituation då jag under loppet av mindre än en vecka tvingades lämna det boende jag räknade som mitt hem och bryta upp från en lång relation. 
I ny, lånad lägenhet satt en väldigt stukad liten mamma och deppade tills hennes son meddelade att "alla mammor behövde ett äventyr i sitt liv", och nu var det tydligen dags för mitt. Det var ingen idé att sitta och vänta på att exsambon skulle ändra sig och på något mirakulöst sätt vilja ta tillbaka mig. 
Sagt och gjort, sonen tog sin lilla stukade mamma under armen, gick och köpte ett par vandrarkängor åt henne och väntade sedan tålmodigt utanför porten varje morgon och tog mig ut på långa vandringar.
Jag skulle ju ut och gå min långa pilgrimsvandring, 80 mil på fem veckor. 
Sagt och gjort. jag gick och jag gick och jag gick...

De fem veckorna ute på dammiga vägar i norra Spanien bland sovsalar, gemensam toa, tunga ryggsäckar, ändlösa galliciska bönsoppor, blåsor, värkade rygg, massor av skratt, nya vänner, ny tro på mig själv, gjorde underverk på en liten stukad tant. 
Jag menar, vad sjutton, klarar man en Camino i min ålder och ganska otränad så klarar man i stort sett allt. Ja, faktiskt, så gott som allt. 

i samma veva hade jag ju fått kontakt med Michael Mosley, den engelska TV-läkaren du vet, och fått upp ögonen för hans metod, Blodsockerkoll. 
Ur den så plockade jag det bästa och gjorde en egen metod som jag kallar för 8/800 och som jag själv följer och numera en hel armé av män och kvinnor som vill göra skillnad på sin hälsa och sina liv. 
För metoden är inget annat än en livsstilsförändring, i grunden. 

Idag, 18 månader senare så när jag tittar tillbaka på allt som har hänt, hur bra det har blivit och vilken 180-gradare jag fick förmånen att göra i livet ( mest tack vare min son, faktiskt) så är jag så jäkla happy. 
inte tvärglad varje dag, det finns ju ingen människa som är det, men däremot så geniunt tacksam över allt bra som händer och hur väl allt går åt samma håll, framåt. 

Jag har även landat i ett nytt sammanghang när det gäller att arbeta med människor som vill jobba med hälsa och livsstilsförändring. När det blir aktuellt så berättar jag mer. 
Det finns ju som bekant aldrig någon god karma i att titta bakåt och prata illa om någon, det är livet för kort för. 

Jag vet bara idag att jag hamnat på den bästa av platser i livet, lite otippat vid min ålder faktiskt. 
En underbar lägenhet som jag får hyra i minst 18 månader till, ett nytt och väldigt aktivt liv fyllt av träning och vandring ( tack snälla kroppen att du håller ihop så fint), många nya och fina kompisar, en kropp som jag aldrig har haft tidigare.
En i grunden förändrad syn på livet, glädjen, kärlek, värme, vänskap, ödmjukhet, tacksamhet. 
Ja, du fattar. Typ rubbet. 
Lite otippat faktiskt. Men fruktansvärt roligt. 
Namaste och allt det där. Trevlig helg. 








 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv