Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Vill du vandra med mig? 

Med ett vandringssuget hjärta...

Caminon kallar..
Vi är många, nästan 5.000 svenskar som är med i FB gruppen "Camino de Santiago - swedish pilgrims."
Vi som längar dit, längtar tillbaka och drömmer om vår nästa Camino.


Jag får ofta frågan, vad som är så magiskt med pilgrimsvandringen till Santiago.
Det närmar sig årsdagen för tiden förra året då jag gav mig iväg på min 80 mil långa vandring under 5 veckor tvärs över Spanien.

Vid jultid förra året var jag ledsen, låg och dumpad efter ett långt förhållande. Min kloke son kastade en snabb blick på sin ledsna lilla mamma och konstaterade torrt, det är dags för ett litet äventyr för denna mamma, det är faktiskt hög tid för ditt livs äventyr, lilla mor.
Sagt och gjort. Vi köpte kängor och började att gå.
Han kom och hämtade mig varje morgon i tre månaders tid och såg till att jag kom i form igen. Morgon efter morgon.
När det närmade sig tid för avresa så tjatade han tills jag verkligen köpt min enkelbiljett till Paris för vidarebefodran med tåg till Biarritz och lilla bergsbyn St Jean Pied de la Port. 
Jag kan verkligen inte med handen på hjärtat säga att jag just då, där i det ögonblicket var så supertriggad på vandringen. Jag var rädd för vad som skulle komma av härbärgen, sovsalar, snark, prutt och delad dusch och toa. 
Ganska rejält skakig faktiskt. 

Första veckan är milt sagt en pärs. En rolig upplevelse med alla ingredienser i form av nya vänner, nya natthärbärgen varje kväll, blaskiga bönsoppor, såriga hälar, värkade rygg, blåsor och extremt tidiga mornar. 
Och alldeles, alldeles underbart. 
Friheten, vidderna, scenerierna, ödmjukheten, glädjen,vänskapen, stoltheten...
Alltsammans och allt på en gång. 
De fem veckorna swishade iväg, den ena efter den andra som pärlor på ett band. 
Varje vecka helt olik den andra. Alla helt galet underbara och helt galna. Och oförglömliga. 
Det går fortfarande inte en dag utan att jag längtar tillbaka till den livet. Det enkla, glada endorfinhöga vandringarna och kroppens egen inneboende kraft. 

I höstas hade jag förmånen att få vandra med ett gäng damer (och en herre) för tidningen Taras räkning och upptäckte där att en veckovandring från Sarria till Santiago blir helt perfekt som smakprov för den som vill testa på Caminon. 
Vi bor dessutom i fina enkla hotell och får får packning skickad mellan vår nattlogi.
På stående fot bestämde jag mig där och då att börja göra dessa vandringar på egen hand, och nu är det ett faktum.
Så i höst gör jag två vandringar, och nu finns det bara 2 platser kvar på den sista turen, 24-3/8. 
Är en av platserna din? Vill du vandra med mig? läs mer här.
kram, Cathrine







 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv