Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Aprilbarn är solsken med en gnutta storm! (eller det kan lika gärna gå bra!) 

torsdagmorgon, 6:45, med kaffe i sängen. Sovit gott med magnesium och 5 HTP.

Ett galet aprilbarn är vad jag är…
Jo, faktiskt.
Ett galet, gladlynt, aprilbarn som nyss fyllt 60.
Kan det bli mycket bättre än så?
Jo, såklart.


En liten gnutta sunt förnuft eller kanske lite vett och sans vore på sin plats. (fråga min mamma eller några av de mer sansade väninnorna så kommer de att nicka energiskt)

Fast själv så trivs jag faktiskt ganska bra. Lite sådär husbehovsgalen är nog inte så dumt i alla fall.
Det är ju inte så det direkt stör eller går ut över någon annan, den där milda galenskapen.
Jag håller tider, jag skriver böcker, håller kurser och föreläsningar på löpande band och det har hittills gått alldeles utmärkt och jag har inte missat en sekund av det eller missat några deadlines.
Inte en enda gång.
Nä, det är nog inte på det professionella planet som galenskapen gör sig påmind.
Inte annat än att jag möjligen framstår som en bättre terapeut och lärare för att jag brinner och bryr mig. Då blir ju plötsligt den sk galenskapen något bra och väldigt användbart. Ett bra instrument.
Jag tror f ö att jag måste byta ord, döpa det till något rumsrenare, något mindre ”galet”. Jag s e r ju inte så tokig ut. Nä, ganska prydlig faktiskt i mina ljusa kläder, ofta ton i ton, tror ibland att jag skulle kunna smälta in i en ljusbeige tapet. Nä, jag ser nog väldigt tantigt östermalmig ut.  Och det skadar ju inte tänker jag.
Nä, tokerierna i den mån det nu verkligen är så tokigt, det sitter nog mest mellan öronen.
Jag brukar beskriva mig själv som en korsning mellan ett par olika Astrid-flickor. En nypa Pippi, en skvätt Madicken, en portion Lotta (hon på Bråkmakargatan). Mitt favorituttryck på gamla dagar har blivit något lånat från Pippi, typ ” det här har jag aldrig gjort förut, det ska nog gå bra”.
För det mesta ”vill ju bli bra” som min väninna Annica brukar säga.

Sedan jag släppte taget om i stort sett allting för snart 1,5 år sedan, och plötsligt befann mig i fritt fall så har det mesta blivit förvånansvärt bra. Det är verkligen inget jag rekommenderar för dig med ett svagt hjärta eller fallenhet för svaga nerver.
Ingen bostad, inget fast jobb, ingen nödfallskärm, ingen relation.
 Nope, ingenting faktiskt.
Verkligen inget att ens önska sin egen värsta fiende. Tro mig. 

Men jag trodde faktiskt att jag var en riktig trygghetsjunkie tidigare och att det där med hus och hem var viktigt, äga ett boende var viktigt, vara gift eller i alla fall bo med någon.
Allt detta kom ju så småningom att tas ifrån mig, och det är ingen rolig sits att ha när man närmar sig 60 med stormsteg. 
Men det blev ju som sagt så himla mycket bättre istället.
Det är lustigt det där med till exempel skilsmässor och när folk skiljer sig i livet. Kvinnor skiljer sig gärna fram till 50, sedan är det svärstopp. Efter det och närmare 60 sitter de flesta kvinnor snällt ned i båten. För män kan det se annorlunda ut. Jag har mött en hel del singelkillar i min ålder som brutit upp i vår ålder. Jag undrar om det är inbyggt i oss att lugna ned oss när vi inte längre kan få barn?

 Vart vill jag komma med denna spretiga blogg? 
Ja, egentligen bara den att det nog är ok och ibland även nödvändigt att besitta en mild form av galenskap. Att fritt fall ibland är det bästa som kan hända dig även om det just i fallet inte känns så skönt i magen.
Och att det alltid ordnar sig till slut. Annars är det nämligen inte slut. 
Och att vi måste tro på det också. För framtiden har en viss förmåga att vilja forma sig efter våra tankar, så tror man att kommer att gå åt helvete, så finns det risk för det.
Klychigt, jag vet. Men du blir så mycket av vad du tänker. 
Så det kan lika gärna gå bra!

Vill du fortsätta att prata om livet, tankar, ålder, och allt annat som snurrar i huvudet, så är jag ett bra bollplank. Just nu finns det mest kvälls och helgtider för dig som vill boka en pratstund. 
Du når mig via kontaktsidan eller cathrine@schuck.se
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv