Screenshot 2017-12-01 10.40.33

tisdag kl 07:11, i sängen, med kaffe. Ordningen återställd. 

Idag ska det handla om "hopp och lek". 
Hur har du det på det kontot? Fyller du på med tillräckligt mycket roligt? Har du balans mellan jobb och nöje?


Igår hörde sonen av sig kl 5 på morgonen för att kolla om inte lilla mamma vill ut och gå. Det ville hon inte. Iaf inte vid den tiden...
Jag fick respit till kl 8, men då var det bara att dra på sig träningskläder och ge sig iväg. 
Jag hade väl inte i ärlighetens namn tänkt mig att vara ute och gå i fyra timmar i går morse, men så blev det ändå. Sonen och jag gick Brunnsviken runt på fyra timmar, vilket ändå gav nästan 32.000 steg så det var väl något bra ändå.
MEN det jag funderade på medan vi traskade och pratade (man hinner prata väldigt mycket med sin älskade son på fyra timmar (!), var att detta är, även om det tar lång tid, så är det en bra balans mellan jobb och nöje. 
Och det är just balansen som är så viktig. Inte för mycket jobb, inte för mycket lek, inte för mycket träning. Men en bra balans mellan alla tre. 
Hur ser din balans ut?

Idag. nu om en stund,  ska jag har jobbmöte/social date om en stund, och då passar vi på att gå runt Djurgården samtidigt. Det passar oss båda väldigt bra, för då har man ju liksom hunnit kryssa i flera boxar samtidigt.
Känns ganska bra faktiskt. 

Mitt arbete är ju annars väldigt stillasittande. Jag sitter dagtid och coachar privat i min egenskap av kostrådgivare/psykoterapeut. 
På kvällarna har jag kurser i hälsa och må bra. Alltsammans mycket stillasittande och inomhus. 
Därför är denna balans så otroligt viktig för mig för att jag och min lilla kropp ska må bra. 
Och jag kallar det hopp och lek. 

Jag letar hela tiden efter nya och roliga sätt att fylla på i den kvoten. Jag går på zumba, jag går och discodansar hos Madelein Månsson, ni vet Gloria 50+ disco.  Det är så jäkla roligt! Man kommer dit vid 19-tiden. Hänger in ALLT i garderoben och sedan är vi två timmar ute på dansgolvet! Det blir som ett långt Friskispass och efteråt går jag hem, dyblöt och duschar och hinner ändå titta på Skavlan! 

Så min fråga till dig idag är hur det ser ut i ditt liv. Har du balans mellan stillasittande, rörelse, hopp och lek, dans, mötion, sådant som gör dig glad?
Om inte, vad kan du göra för att få en bättre balans?

Om du behöver ett bollplank eller pratkompis, hör gärna av dig så sätter vi oss ned och pratar hopp och lek!
Klicka här så når du mig!  





 









 

söndag kväll, 22:17, snart med en kopp te, i sängen. 

Nyss hemskuttad efter trevlig Mappiegala, tack bästa Madelein Månsson för invitationen. 
(numera är man ödmjukt tacksam för väninnor som fortfarande är bjudna på dessa trevliga event). 

Att skriva en kväll istället för tidig morgon är ett regelbrott egentligen, men numera är väl själva livet ett enda stort regelbrott och inget som man trott eller tänkt sig, så...vem bryr sig?
Nej, inget är som jag hade tänkt mig. Ingenting faktiskt. 
Och för det är jag så otroligt ödmjukt tacksam, för allt har istället blivit så otroligt mycket bättre.
Hela helgen har jag flera gånger tittat upp i skyn och förundrat funderat över hur bra allt har blivit!
(därav bilden. den enda som finns på mig där jag inte tittar in i kameran. En bra bild för övrigt, tagen av en av bröderna Engström,döda mig men jag kan inte hålla reda på dem, Tomas tror jag att det var...
Den är hur som helst tagen för 1.6 miljoners klubbens kalender. Kalenderflicka, jojo.. det var tider det.)
Fast nu är det faktiskt bättre. 

Alla pusselbitar har, eller håller iaf på,  att falla på plats. Jättefin lägenhet, något som är på väg att bli en relation, arbete, träning, en kropp som håller...ja faktiskt allt och mer därtill som man bara kan önska sig vid snart 60 år. 
Ett bra liv. 
Något att vara ödmjukt tacksam för. 

Om man får skryta lite, och det kan man ju få unna sig numera. Ni minns ju min träning, den från helvetet, Becore. Nästa vecka spelar de in en ny demo på träningen för sin hemsida, och då är jag en av dem som ska vara med! Väldigt stolt och väldigt glad. Jäklar som jag slitit och numera så njuter jag så enormt. Idag tränade jag för Jocke en av de tränare jag var mest rädd för i början, och nu är det bara sååå kul! Träningen från helvetet som blivit träningen från himlen.

Innan vi blir för jolmiga och sätter upp för många flumiga drömfångare så ska jag passa på och puffa för två av höstens roliga resor. Dels supersuperroliga träningsresan till Bodrum i slutet av september för dig som också vill vässa mer på formen, läs mer här och även vandringsresan till Santiago i slutet av augusti, det också en höjdare. Klicka här för att läsa mer om den. 
Båda två kommer bli så otroligt roliga, spännande och utmanande, på olika sätt. 
Så, seriöst, funderar du på att göra någon form av resa med lite extra fokus på hälsa och måbra, så häng med mig!

När detta nu äntligen postas/läggs ut så har det hunnit att bli morgon och jag ska ut och powergå med sonen, som utmanat mig i stegtävling. Igår blev det modiga 20. 799 steg och nu ska jag ut på en ny sväng i minst 2 timmar, i snöyran! 
Hurra! vilken perfekt kombo, träning och tid med bästa sonen!






















 

IMG_2476 IMG_2476

torsdag, kl 8:13, i sängen med kaffe på fina brickan. Väckt av det finaste plinget i telefonen..


jaja, ni fattar ju...
Det händer en hel del just nu. 
Välsignelser, om du frågar mig.
En stilla, porlande glädje att så mycket och så starkt kan hända i denna ålder. 
(en liten släng av 60-års kris kvar, men den klingar av)


Att plötsligt få fast jobb i denna ålder är en gåva, då de flesta av oss börjar fundera på pensionen. 
Jag pratade med en klok kvinna i går på mottagningen ( jag brukar säga att jag har tur och bara träffar kloka, goda människor i mitt arbete). Den damen är också terapeut och vi enades i glädjen över att sådana som vi, terapeuter, bara blir bättre med åren och det enbart är en fördel med att bli äldre.
För oss som inte kommer få så mycket i pesionskuveretet ändå, då är det ju det bästa jobbet som finns!
Stor välsignelse och glädje, med andra ord.

Det är så roligt att vakna till ett mejl från Mia Lundins duktiga verksamhetschef Annika som glatt berättar om planerana för öppning och starten av Mias och vår fina mottagning för kvinnor. Den kommer att ligga i anslutning till Danderyds sjukhus och bli hur fin som helst, och stor! 
Väldigt spännande.  
Jag är så glad att få vara en del av denna grupp och få finnas med i ett sammanhang, jag är trött på att vara ensam.
Rejält trött på att kriga själv. Nu vill jag finnas med i ett sammanhang tillsammans med kloka starka kvinnor som brinner för att hjälpa andra kvinnor. 

Igår sjösatte jag en ny grupp, en kurs i 8/800 och Mosleymetoden. 
Jag älskar uppstarten av dessa kurser för man vet hur bra de alla kommer att må snart, och hur fort det syns på alla så fort!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har ALDRIG jobbat med något som effektivt, hälsosamt, klokt och där fokus hela tiden finns kring hälsan och inte vikten! 
Äntligen, hurra!!!

Nästa vecka är det dags för den första ( av tre) Caminoföreläsningar på klädföretaget Röhnish, det ser jag fram emot så väldigt mycket. 
Både att få träffa några av dem som ska gå med i gruppen som går i september och förhoppningsvis få några nya tjejer eller killar att bli nyfikna på att gå med i den grupp som startar i augusti. 

Ja, det finns just nu så mycket att vara tacksam för. "Count your blessing", räkna dina välsignelser var det något klok som sa...
Hur ser dina välsignelser ut, vad är du tacksam för, har du fokus på det som är bra och roligt i ditt liv eller väljer du att oroa dig (oftast tyvärr i onödan) och se det som är tungt och svårt ( där hamnar man ju också ibland)?

Själv så väljer jag idag att vara tacksam för denna otroliga kropp som lätt och glatt snart ska skutta iväg och köra ett tufft Becore-pass, tacksam för att inte ryggen gör mer ont än att det går, tacksam för att nypon, gurkmeja och kollagen-protein gör det möjligt att röra på leder som annars skulle värka av artros och utslitna diskar. 

Nu ska jag ännu en gång vända upp och ned på lägenheten, fickor, väskor och leta efter min telefonsladd som valt att gömma sig, och som jag kommer bli så sjukt glad och tacksam för när jag väl hittar igen!
Njut av din torsdag du också! 
Hoppas att vi ses i något sammanhang. 
Hör gärna av dig om du behöver någon som lyssnar.
Cathrine

IMG_4065 IMG_4065

onsdag morgon, 8:12, med kaffe och morgontidning, vid köksbordet. 
 

Kärleken har precis åkt hem och det är plötsligt så väldigt tyst i lägenheten, tystade än tidigare faktiskt. 
Men allt är lugnt och bra och precis som det ska vara.
För första gången på väldigt länge. 
Väldigt länge. 


Det var dags för mig att få landa nu. Inser vilket jäkla år det varit, på gott och på ont. Men som jag skrev för ett par veckor sedan, det var "året från helvetet, som till slut blev året från himlen". 
Fast man vet ju faktiskt inte att man de facto "landat", förrän man är där, och tryggt vilar i det faktumet. 
Herregud, tror sjutton att det lilla hjärtat kört på i racerfart med tanke på allt som hänt...
Sådant har man inte råd med längre i min ålder att hålla på med...
Not. 
Nu förtjänar jag bara lugn och ro, frid i själen. Resan till Indien gav ju precis allt det där. 
(och lite till). 

Jag är ju som bekant tillbaka i full verksamhet med både dagkurser, kvällskurser i Mosley och min 8/800 metod. 
Men även klientarbete dagtid på mottagningen är nu i full fart.( det finns några sådana tider kvar, både dag, kväll och helg, för samtal och rådgivning)
Så, härom dagen ringde en väldigt trevlig kvinna för att boka tid, vi valde en sk "promenadtid", dels för att det är skönt att vara ute och röra på sig, och det såklart även blir billigare när vi inte behöver boka ett samtalsrum på mottagningen. 
Så vi ses över en sk "walk and talk", en väldigt trevlig samtalsform om du frågar mig.
Nåväl, en av de meningar hon började med, efter att ha läst min blogg under det senaste året, vad ungefär så här, "hur orkar du, varifrån kommer glädjen och orken, och hur hittar jag dit? ".

Jag tror att jag kan svara ganska rakt och tydligt på den frågan. 
Glädjen hittade jag tillbaka till på min fem veckor långa vandring.
Den där glada versionen av mig fanns ju därute, mitt ute bland de 800 milen´s vandring.
Så, börja fundera på vad kan du göra för att möta dig själv och också hitta tillbaka till den där barnsliga lyckliga bubblet som finns hos oss alla, ibland bara väldigt långt ned och duktigt tillbakahållet under lång tid?
Gå utanför din comfortzone och börja fundera på hur du hittar tillbaka till henne/honom. 
(om det är nu glad du vill bli igen. Även det en bra fråga att ställa sig!)

Orken då? Varifrån kommer den? Var bor min ork?
I din egen kropp! Genom att varje dag, dag ut och dag in, ge våra kroppar ge dem precis vad de behöver och från början faktiskt är byggda för, närmligen rörelse, motion och bra mat för vår ålder. 
Och då kan jag verkligen inte nog understryka just det sista, MAT FÖR VÅR ÅLDER!
Näringstätt, fritt från "fluff"  och skit som bara gör oss trötta och slöa. 
Vi måste ställa in kosten så att vi äter den mat som våra kroppar behöver nu, i denna ålder, oavsett vilken ålder du är i just nu. Mat för din egen ålder. Inte någon annans ålder. 
Samt en del tillskott, framför allt av sådant som våra kroppar inte längre är lika bra på att producera längre.

Kontakta mig gärna om du också vill lära dig mer om just detta, så bokar vi en tid och tar en promenad!

Och till sist, för dem av er som läste min statusuppdatering på sociala medier i förrgår så kan jag väldigt stolt få berätta att jag ska börja jobba halvtid hos Mia Lundin och hennes hälsocenter för kvinnor och hormonbekymmer. 
Så i framtiden kommer jag jobba 50/50 hos henne med hennes härliga team av duktiga barnmorskor, läkare, gynekologer, näringsterapeuter och samtalsterapeuter.
Andra halvan av min arbetstid är jag kvar på min mottagning på Artillerigatan i Stockholm. 
Samt självklart på de hälso och vandringsresor jag kommer att göra under året!
Jag hoppas vi ses!
Cathrine

Fredag (äntligen fredag!) väckt av bästa plinget i telefonen, kl 08.08. 
Kaffe på sängen.
 

Ämnet för igår var ju kärlek, det kunde ingen ha missat.
Roligt att ni gillade det. Många läste bloggen igår. 
Idag fortsätter vi på temat kärlek...


Ni minns ju hur jag kom iväg på min 80 mil långa pilgrimsvandring i våras, eller hur? Ledsen, dumpad, lite för kurvig och definitivt för många "unna sig-glas" per kväll...
När sonen tar tag i mig och meddelar att alla mammor bör ha ett rejält äventyr och att det nu minsann var dags för mitt! 
Han köpte mina kängor och vandrade varje dag med mig i tre månader, och skickade sedan iväg mig med en enkel biljett till Paris! 
Via tåg till Bayonne vid franska Atlantkusten började jag där min fem veckor långa pilgrimsvandring tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. Mitt livs äventyr. 
Det kom att bli min livs resa. På alla plan. På plan inom mig själv som jag inte ens visste att jag hade...
Man hinner tänka en hel del och umgås väldigt mycket med sig själv under dessa veckor. Man lär känna en helt ny person, på gott och ont.
För min del, massor av gott! Jag gillade henne jag lärde känna. 
Hon var mycket modigare, ärligare och roligare än vad jag varit tidigare i mitt liv. Kul tjej att hänga med, helt enkelt. 

Nåväl. 
Caminon kallar igen. Suget finns alltid där. 

Tanken är aldrig OM jag ska gå igen, utan NÄR jag ska gå nästa gång. 
Nu har jag faktiskt svar på den frågan!
Privat så går jag nu i sommar. Jag planerar en tvåveckors vandring mellan Oporto i Portugal och till Spanien och till Santiago och sedan ut till havet, vid Finisterre. (en av de mest magiska platserna på jorden.)
Och jag tror inte jag går ensam denna gång. 

Välkommen att gå Caminon med mig i höst!  och välkommen på gratis föreläsning! 
Nu har jag fått möjligheten att få berätta om min vandring på morgonföreläsningar på klädmärket Röhnish morgonföreläsningar, och det första tillfället är redan nu i februari där jag kommer kunna bjuda in dig som är nyfiken på gratis frukost och föreläsning på torsdag 15/2 redan! Hör av dig till mig för biljett! 
Boka din plats på föreläsningen här.

Jag har två Caminovandringar spikade. Den första är redan fullbokad, men jag har några platser kvar till den turen som går från Sarria till Santiago, en vecka, ca 10 mil, sista veckan i augusti. 
Jag räknar med en ljuvlig sensommarvandring i lätt terräng som alla kan hänga med på. Är du osäker på om du inte orkar med dagsetapperna så har jag ordnat med transport för dig som vill gå kortare dagsetapper. 
Vi ordnar dessutom med transport av ditt bagage så du bara går med en lätt dagsäck. Vi sover dessutom på hotell så du slipper på på logement. 
Helpension, till ett otroligt bra pris. 
Är du nyfiken så läs mer här!

Så, tills vi ses, buen camino och trevlig helg!
Cathrine

tisdag kl 07:11, i sängen, med kaffe. Ordningen återställd. 

Idag ska det handla om "hopp och lek". 
Hur har du det på det kontot? Fyller du på med tillräckligt mycket roligt? Har du balans mellan jobb och nöje?


Igår hörde sonen av sig kl 5 på morgonen för att kolla om inte lilla mamma vill ut och gå. Det ville hon inte. Iaf inte vid den tiden...
Jag fick respit till kl 8, men då var det bara att dra på sig träningskläder och ge sig iväg. 
Jag hade väl inte i ärlighetens namn tänkt mig att vara ute och gå i fyra timmar i går morse, men så blev det ändå. Sonen och jag gick Brunnsviken runt på fyra timmar, vilket ändå gav nästan 32.000 steg så det var väl något bra ändå.
MEN det jag funderade på medan vi traskade och pratade (man hinner prata väldigt mycket med sin älskade son på fyra timmar (!), var att detta är, även om det tar lång tid, så är det en bra balans mellan jobb och nöje. 
Och det är just balansen som är så viktig. Inte för mycket jobb, inte för mycket lek, inte för mycket träning. Men en bra balans mellan alla tre. 
Hur ser din balans ut?

Idag. nu om en stund,  ska jag har jobbmöte/social date om en stund, och då passar vi på att gå runt Djurgården samtidigt. Det passar oss båda väldigt bra, för då har man ju liksom hunnit kryssa i flera boxar samtidigt.
Känns ganska bra faktiskt. 

Mitt arbete är ju annars väldigt stillasittande. Jag sitter dagtid och coachar privat i min egenskap av kostrådgivare/psykoterapeut. 
På kvällarna har jag kurser i hälsa och må bra. Alltsammans mycket stillasittande och inomhus. 
Därför är denna balans så otroligt viktig för mig för att jag och min lilla kropp ska må bra. 
Och jag kallar det hopp och lek. 

Jag letar hela tiden efter nya och roliga sätt att fylla på i den kvoten. Jag går på zumba, jag går och discodansar hos Madelein Månsson, ni vet Gloria 50+ disco.  Det är så jäkla roligt! Man kommer dit vid 19-tiden. Hänger in ALLT i garderoben och sedan är vi två timmar ute på dansgolvet! Det blir som ett långt Friskispass och efteråt går jag hem, dyblöt och duschar och hinner ändå titta på Skavlan! 

Så min fråga till dig idag är hur det ser ut i ditt liv. Har du balans mellan stillasittande, rörelse, hopp och lek, dans, mötion, sådant som gör dig glad?
Om inte, vad kan du göra för att få en bättre balans?

Om du behöver ett bollplank eller pratkompis, hör gärna av dig så sätter vi oss ned och pratar hopp och lek!
Klicka här så når du mig!  





 









 

Läs hela inlägget »

söndag kväll, 22:17, snart med en kopp te, i sängen. 

Nyss hemskuttad efter trevlig Mappiegala, tack bästa Madelein Månsson för invitationen. 
(numera är man ödmjukt tacksam för väninnor som fortfarande är bjudna på dessa trevliga event). 

Att skriva en kväll istället för tidig morgon är ett regelbrott egentligen, men numera är väl själva livet ett enda stort regelbrott och inget som man trott eller tänkt sig, så...vem bryr sig?
Nej, inget är som jag hade tänkt mig. Ingenting faktiskt. 
Och för det är jag så otroligt ödmjukt tacksam, för allt har istället blivit så otroligt mycket bättre.
Hela helgen har jag flera gånger tittat upp i skyn och förundrat funderat över hur bra allt har blivit!
(därav bilden. den enda som finns på mig där jag inte tittar in i kameran. En bra bild för övrigt, tagen av en av bröderna Engström,döda mig men jag kan inte hålla reda på dem, Tomas tror jag att det var...
Den är hur som helst tagen för 1.6 miljoners klubbens kalender. Kalenderflicka, jojo.. det var tider det.)
Fast nu är det faktiskt bättre. 

Alla pusselbitar har, eller håller iaf på,  att falla på plats. Jättefin lägenhet, något som är på väg att bli en relation, arbete, träning, en kropp som håller...ja faktiskt allt och mer därtill som man bara kan önska sig vid snart 60 år. 
Ett bra liv. 
Något att vara ödmjukt tacksam för. 

Om man får skryta lite, och det kan man ju få unna sig numera. Ni minns ju min träning, den från helvetet, Becore. Nästa vecka spelar de in en ny demo på träningen för sin hemsida, och då är jag en av dem som ska vara med! Väldigt stolt och väldigt glad. Jäklar som jag slitit och numera så njuter jag så enormt. Idag tränade jag för Jocke en av de tränare jag var mest rädd för i början, och nu är det bara sååå kul! Träningen från helvetet som blivit träningen från himlen.

Innan vi blir för jolmiga och sätter upp för många flumiga drömfångare så ska jag passa på och puffa för två av höstens roliga resor. Dels supersuperroliga träningsresan till Bodrum i slutet av september för dig som också vill vässa mer på formen, läs mer här och även vandringsresan till Santiago i slutet av augusti, det också en höjdare. Klicka här för att läsa mer om den. 
Båda två kommer bli så otroligt roliga, spännande och utmanande, på olika sätt. 
Så, seriöst, funderar du på att göra någon form av resa med lite extra fokus på hälsa och måbra, så häng med mig!

När detta nu äntligen postas/läggs ut så har det hunnit att bli morgon och jag ska ut och powergå med sonen, som utmanat mig i stegtävling. Igår blev det modiga 20. 799 steg och nu ska jag ut på en ny sväng i minst 2 timmar, i snöyran! 
Hurra! vilken perfekt kombo, träning och tid med bästa sonen!






















 

Läs hela inlägget »
IMG_2476 IMG_2476

torsdag, kl 8:13, i sängen med kaffe på fina brickan. Väckt av det finaste plinget i telefonen..


jaja, ni fattar ju...
Det händer en hel del just nu. 
Välsignelser, om du frågar mig.
En stilla, porlande glädje att så mycket och så starkt kan hända i denna ålder. 
(en liten släng av 60-års kris kvar, men den klingar av)


Att plötsligt få fast jobb i denna ålder är en gåva, då de flesta av oss börjar fundera på pensionen. 
Jag pratade med en klok kvinna i går på mottagningen ( jag brukar säga att jag har tur och bara träffar kloka, goda människor i mitt arbete). Den damen är också terapeut och vi enades i glädjen över att sådana som vi, terapeuter, bara blir bättre med åren och det enbart är en fördel med att bli äldre.
För oss som inte kommer få så mycket i pesionskuveretet ändå, då är det ju det bästa jobbet som finns!
Stor välsignelse och glädje, med andra ord.

Det är så roligt att vakna till ett mejl från Mia Lundins duktiga verksamhetschef Annika som glatt berättar om planerana för öppning och starten av Mias och vår fina mottagning för kvinnor. Den kommer att ligga i anslutning till Danderyds sjukhus och bli hur fin som helst, och stor! 
Väldigt spännande.  
Jag är så glad att få vara en del av denna grupp och få finnas med i ett sammanhang, jag är trött på att vara ensam.
Rejält trött på att kriga själv. Nu vill jag finnas med i ett sammanhang tillsammans med kloka starka kvinnor som brinner för att hjälpa andra kvinnor. 

Igår sjösatte jag en ny grupp, en kurs i 8/800 och Mosleymetoden. 
Jag älskar uppstarten av dessa kurser för man vet hur bra de alla kommer att må snart, och hur fort det syns på alla så fort!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har ALDRIG jobbat med något som effektivt, hälsosamt, klokt och där fokus hela tiden finns kring hälsan och inte vikten! 
Äntligen, hurra!!!

Nästa vecka är det dags för den första ( av tre) Caminoföreläsningar på klädföretaget Röhnish, det ser jag fram emot så väldigt mycket. 
Både att få träffa några av dem som ska gå med i gruppen som går i september och förhoppningsvis få några nya tjejer eller killar att bli nyfikna på att gå med i den grupp som startar i augusti. 

Ja, det finns just nu så mycket att vara tacksam för. "Count your blessing", räkna dina välsignelser var det något klok som sa...
Hur ser dina välsignelser ut, vad är du tacksam för, har du fokus på det som är bra och roligt i ditt liv eller väljer du att oroa dig (oftast tyvärr i onödan) och se det som är tungt och svårt ( där hamnar man ju också ibland)?

Själv så väljer jag idag att vara tacksam för denna otroliga kropp som lätt och glatt snart ska skutta iväg och köra ett tufft Becore-pass, tacksam för att inte ryggen gör mer ont än att det går, tacksam för att nypon, gurkmeja och kollagen-protein gör det möjligt att röra på leder som annars skulle värka av artros och utslitna diskar. 

Nu ska jag ännu en gång vända upp och ned på lägenheten, fickor, väskor och leta efter min telefonsladd som valt att gömma sig, och som jag kommer bli så sjukt glad och tacksam för när jag väl hittar igen!
Njut av din torsdag du också! 
Hoppas att vi ses i något sammanhang. 
Hör gärna av dig om du behöver någon som lyssnar.
Cathrine

Läs hela inlägget »
IMG_4065 IMG_4065

onsdag morgon, 8:12, med kaffe och morgontidning, vid köksbordet. 
 

Kärleken har precis åkt hem och det är plötsligt så väldigt tyst i lägenheten, tystade än tidigare faktiskt. 
Men allt är lugnt och bra och precis som det ska vara.
För första gången på väldigt länge. 
Väldigt länge. 


Det var dags för mig att få landa nu. Inser vilket jäkla år det varit, på gott och på ont. Men som jag skrev för ett par veckor sedan, det var "året från helvetet, som till slut blev året från himlen". 
Fast man vet ju faktiskt inte att man de facto "landat", förrän man är där, och tryggt vilar i det faktumet. 
Herregud, tror sjutton att det lilla hjärtat kört på i racerfart med tanke på allt som hänt...
Sådant har man inte råd med längre i min ålder att hålla på med...
Not. 
Nu förtjänar jag bara lugn och ro, frid i själen. Resan till Indien gav ju precis allt det där. 
(och lite till). 

Jag är ju som bekant tillbaka i full verksamhet med både dagkurser, kvällskurser i Mosley och min 8/800 metod. 
Men även klientarbete dagtid på mottagningen är nu i full fart.( det finns några sådana tider kvar, både dag, kväll och helg, för samtal och rådgivning)
Så, härom dagen ringde en väldigt trevlig kvinna för att boka tid, vi valde en sk "promenadtid", dels för att det är skönt att vara ute och röra på sig, och det såklart även blir billigare när vi inte behöver boka ett samtalsrum på mottagningen. 
Så vi ses över en sk "walk and talk", en väldigt trevlig samtalsform om du frågar mig.
Nåväl, en av de meningar hon började med, efter att ha läst min blogg under det senaste året, vad ungefär så här, "hur orkar du, varifrån kommer glädjen och orken, och hur hittar jag dit? ".

Jag tror att jag kan svara ganska rakt och tydligt på den frågan. 
Glädjen hittade jag tillbaka till på min fem veckor långa vandring.
Den där glada versionen av mig fanns ju därute, mitt ute bland de 800 milen´s vandring.
Så, börja fundera på vad kan du göra för att möta dig själv och också hitta tillbaka till den där barnsliga lyckliga bubblet som finns hos oss alla, ibland bara väldigt långt ned och duktigt tillbakahållet under lång tid?
Gå utanför din comfortzone och börja fundera på hur du hittar tillbaka till henne/honom. 
(om det är nu glad du vill bli igen. Även det en bra fråga att ställa sig!)

Orken då? Varifrån kommer den? Var bor min ork?
I din egen kropp! Genom att varje dag, dag ut och dag in, ge våra kroppar ge dem precis vad de behöver och från början faktiskt är byggda för, närmligen rörelse, motion och bra mat för vår ålder. 
Och då kan jag verkligen inte nog understryka just det sista, MAT FÖR VÅR ÅLDER!
Näringstätt, fritt från "fluff"  och skit som bara gör oss trötta och slöa. 
Vi måste ställa in kosten så att vi äter den mat som våra kroppar behöver nu, i denna ålder, oavsett vilken ålder du är i just nu. Mat för din egen ålder. Inte någon annans ålder. 
Samt en del tillskott, framför allt av sådant som våra kroppar inte längre är lika bra på att producera längre.

Kontakta mig gärna om du också vill lära dig mer om just detta, så bokar vi en tid och tar en promenad!

Och till sist, för dem av er som läste min statusuppdatering på sociala medier i förrgår så kan jag väldigt stolt få berätta att jag ska börja jobba halvtid hos Mia Lundin och hennes hälsocenter för kvinnor och hormonbekymmer. 
Så i framtiden kommer jag jobba 50/50 hos henne med hennes härliga team av duktiga barnmorskor, läkare, gynekologer, näringsterapeuter och samtalsterapeuter.
Andra halvan av min arbetstid är jag kvar på min mottagning på Artillerigatan i Stockholm. 
Samt självklart på de hälso och vandringsresor jag kommer att göra under året!
Jag hoppas vi ses!
Cathrine

Läs hela inlägget »

Fredag (äntligen fredag!) väckt av bästa plinget i telefonen, kl 08.08. 
Kaffe på sängen.
 

Ämnet för igår var ju kärlek, det kunde ingen ha missat.
Roligt att ni gillade det. Många läste bloggen igår. 
Idag fortsätter vi på temat kärlek...


Ni minns ju hur jag kom iväg på min 80 mil långa pilgrimsvandring i våras, eller hur? Ledsen, dumpad, lite för kurvig och definitivt för många "unna sig-glas" per kväll...
När sonen tar tag i mig och meddelar att alla mammor bör ha ett rejält äventyr och att det nu minsann var dags för mitt! 
Han köpte mina kängor och vandrade varje dag med mig i tre månader, och skickade sedan iväg mig med en enkel biljett till Paris! 
Via tåg till Bayonne vid franska Atlantkusten började jag där min fem veckor långa pilgrimsvandring tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. Mitt livs äventyr. 
Det kom att bli min livs resa. På alla plan. På plan inom mig själv som jag inte ens visste att jag hade...
Man hinner tänka en hel del och umgås väldigt mycket med sig själv under dessa veckor. Man lär känna en helt ny person, på gott och ont.
För min del, massor av gott! Jag gillade henne jag lärde känna. 
Hon var mycket modigare, ärligare och roligare än vad jag varit tidigare i mitt liv. Kul tjej att hänga med, helt enkelt. 

Nåväl. 
Caminon kallar igen. Suget finns alltid där. 

Tanken är aldrig OM jag ska gå igen, utan NÄR jag ska gå nästa gång. 
Nu har jag faktiskt svar på den frågan!
Privat så går jag nu i sommar. Jag planerar en tvåveckors vandring mellan Oporto i Portugal och till Spanien och till Santiago och sedan ut till havet, vid Finisterre. (en av de mest magiska platserna på jorden.)
Och jag tror inte jag går ensam denna gång. 

Välkommen att gå Caminon med mig i höst!  och välkommen på gratis föreläsning! 
Nu har jag fått möjligheten att få berätta om min vandring på morgonföreläsningar på klädmärket Röhnish morgonföreläsningar, och det första tillfället är redan nu i februari där jag kommer kunna bjuda in dig som är nyfiken på gratis frukost och föreläsning på torsdag 15/2 redan! Hör av dig till mig för biljett! 
Boka din plats på föreläsningen här.

Jag har två Caminovandringar spikade. Den första är redan fullbokad, men jag har några platser kvar till den turen som går från Sarria till Santiago, en vecka, ca 10 mil, sista veckan i augusti. 
Jag räknar med en ljuvlig sensommarvandring i lätt terräng som alla kan hänga med på. Är du osäker på om du inte orkar med dagsetapperna så har jag ordnat med transport för dig som vill gå kortare dagsetapper. 
Vi ordnar dessutom med transport av ditt bagage så du bara går med en lätt dagsäck. Vi sover dessutom på hotell så du slipper på på logement. 
Helpension, till ett otroligt bra pris. 
Är du nyfiken så läs mer här!

Så, tills vi ses, buen camino och trevlig helg!
Cathrine

Läs hela inlägget »

onsdagmorgon (väldigt vad denna vecka masar sin fram långsamt)
kl 06:40, med gott kaffe, i sängen. 


Jag är kär! På riktigt. 
Jag brukar bli kär i alla mina klienter och alla mina kvällskursare, men denna gång är jag på allvar kär i den energi och den kärlek som mina härliga deltagare delar med sig till varandra och den omtanke de visar varandra. 


Alla grupper jag har haft förmånen att leda under de senaste tio åren har haft sina speciella energier och egna krafter. En del grupper har såklart blivit tajtare och roligare än andra. En del deltagare har gått vidare och blivit kompisar och jag försöker hålla kontakten med alla dessa hundratals underbara människor jag har haft förmånen att träffa. 
Men ibland så händer det. 
Och då måste jag först förklara för dig som inte gått hos mig vad det handlar om, vi är en grupp på ca 8-10 pers, mest kvinnor, som möts under 3 månader vid 10 tillfällen. 
Förr om åren har fokus varit på LCHF och KBT och nu senaste året har jag använt min metod 8/800 och Michael Mosleys teorier och böcker som underlag. 
Mötet sker på min mottagning, alla får något att äta när vi börjar och först berättar jag en stund om något aktuellt och sätter en agenda för kvällen. 
Sedan berättar var och en hur det går och hur man mår just nu, en typ av sharing, dvs man delar med sig av sina erfarenheter, tankar och funderingar från veckan som gått. 
Vi håller på i exakt två timmar och det finns ett tryggt regelverk kring denna möten. 
Fokus ligger alltid primärt på hälsa före vikt och jag väger aldrig och få i grupperna delar sin vikt, även om man får göra det. Men fokus får aldrig vara på vikten, då blir vi ju bara ytterligare en fånig viktminskningsgrupp...
Helt meningslöst om du frågar mig. 

Och så plötsligt händer det...
Denna grupp jag har just nu, efter 7 möten ( tre kvar) och ett arbete som pågått sedan november, så plötsligt händer det. Magi uppstår och kärlek sprids. 
Ett samtal på två timmar där alla är aktiva, alla stödjer varandra och alla hjälps kollektivt åt att stödja och finnas där för varandra. Man berättar om sina misslyckanden, sina lyckanden, sina mål och sina drömmar. 
Vi letar gemensamt efter målbilder och hur man själv vill se sig i framtiden och hur man vill må bäst då, och framför allt hur vägen dit ser ut. 
Mitt lilla hjärta sjunger när jag skriver dessa rader. 
(och du vet ju, som brukar läsa mig, att jag inte är så himla flummig av mig.)

Målet då? Ja, de flesta går ned ca 10-12 kg på dessa månader och alla sänker sina blodfetter, sitt blodsocker och sitt blodtryck. Alla får bättre hy, starkare hår och naglar.
Och förhoppningsvis ett starkare sjävförtroende om att allt faktist är möjlig, bara man tillåter det att hända. 

Vill du också vara med på en kurs som denna, hör av dig, så ser vi när det finns en ny grupp som startar.

Nu ska jag skutta iväg till ny träningsfröken. Min älskade Leana ska stänga sin pilatesstudio efter 15 år och jag letar nu efter en privattränare som tillskott till de tre dagarna av Becore som jag unnar och gläder mig själv med varje vecka! Så på med träningskläderna och ut i duggregnet! 

(och för dig som ville läsa något mer mellan raderna i rubriken, så läste du helt rätt...:-) 

kramkram!




 


 

Läs hela inlägget »
soppa soppa

tisdagmorgon, kl 06:13, i sängen, med kaffe. 
Fortfarande med indisk tid i kroppen, dvs tidiga kvällar och tidiga mornar. inget bekymmer.
 

Tidskillnaden på 4,5 timmar sitter fortfarande kvar i kroppen, men det stör mig inte. Jag gillar att somna tidigt och vakna tidigt. 
Igår fick jag frågan om vad 8/800 betyder och de nya böckerna handlar om. Så det handlar bloggen om idag.


Bra fråga, eftersom man lätt blir hemmablind i sitt eget lilla hörn av världen och tycker att alla borde väl veta vad man pysslar med vid det här laget. Så klar man inte gör. 

För ett år sedan, lite drygt så läste jag den engelske läkaren Michael Mosleys bok om Blodsockerkoll. Den handlar om att på ett mycket effektivt sätt  genom kosten, sänka sitt blodsocker, sitt blodtryck och sitt kolesterol samt minska på det väldigt skadliga vicerala fettet, det vill säga det inre "osynliga" fettet som ligger runt de inre organen i kroppen och faktiskt är det farligaste fettet för oss. 

Han menar på att genom att sänka fettintaget och lägga om kosten till 800 kcal om dagen i 8 veckor och sedan efteråt äta en mer medelhavsinspirerad kost med inslag av hans tidigare metod, 5/2, så får man en mängd hälsoeffekter. 
En av dem är en minskad vikt. 

På åtta veckor går alla människor ned ca 8-12 kg. Man dalar i lagom takt med ca 1 kg i veckan och förutsatt att man efter de åtta veckorna fortsätter att äta sunt så behåller man den nya vikten och förblir viktstabil. 
Jag testade jag att fortsätta att äta 800 under ytterligare 8 veckor för att se om det gör någon skillnad. För mig gjorde det inte det, men jag väger nu 67-68 kg till mina 178 cm och ska inte gå ned mer i vikt och är nu viktstabil sedan i mars. 
När jag läste Michael Mosleys bok blir jag väldigt inspirerad och bestämde mig för att börja jobba med hans metod. Jag såg också tidigt att hans engelska recept är inte lika bra som hans metod och då var det enkelt för mig att börja göra egna kokböcker, i samarbete med Expressen. 
Det är jag idag ensam om att få göra, med ett medgivande från England och Mosley själv. 
Jag kallar denna metod för 8/800.

Den frågan jag alltid får är blir jag mätt?
Det är en existensiell fråga, det vill säga en fråga huruvida jag kommer att överleva, och det är den enda frågan vi alltid ställer oss, från det att vi kom till världen och började gallhojta just den frågan! Kommer jag att överleva????
Tricket och hemligheten bakom denna kost är att äta massor av grönsaker, och då menar jag verkligen massor av grönsaker! Massor av grönsaker som håller dig mätt hela tiden. 

Mätt blir du helt säkert. En 8/800 frukost innehåller gärna ett ägg och någon form av grönsakssmoothie. Då landar man tryggt och säkert på ca 150 kcal för en frukost och blir mätt och trygg fram till lunch. Vill man snacka på lite morötter och minitomater på förmiddagen så är det ju inget bekymmer. 
Lunchen som man ofta äter ute får bli en stor sallad, gärna även där med ett kokt ägg, jag brukar beställa en stor räksallad utan dressing, det blir supergott med räkor, ägg och grönsaker. 
Äter du på krogen så funkar det ju alltid att beställa kokt fisk och grönsaker, råa eller kokta, sådant finns ju överallt. 
Har du hushållat under dagen med dina 800 kcal så kan en middag bestå av en riktigt matig soppa/gryta med en buljongbas och massor av grönsaker, färska örtkryddor, kokt kyckling, torsk, räkor eller vad du nu gillar och har hemma. 
På kvällen brukar jag ta en bytta hummus och ett par morötter och ha som kvällsgodis tillsammans med te, kokosvatten eller tomatjuice.
Vill du dricka kaffe, vin eller annat under denna period, inga problem. Det enda man bör tänka på är dock att vinet blir "dyrt", och man blir snabbt full, då man äter mindre fett, så ett glas brukar räcka för de flesta. :-)

Jag brukar rekommendera att under denna period även undvika mejeriprodukter för att få till en så hälsosam period som möjligt. De flesta av mina klienter upplever då en betydligt lugnare mage när man utesluter mejeri tillsammans med ris, pasta, bröd, potatis och socker (frukt). 
En lugn platt mage blir till sist nästan vanebildande och lusten att gå tillbaka till en kost där magen blir tjock, svullen, bullrig och gasig känns inte så lockande längre. 

Tanken är ju liksom att denna nya kost ska bli en livsstil som ska vara enklare och lättare att leva efter, då hälsoeffekterna är så otroligt stora, och så väldigt tydliga. 
Lägre blodsocker, dvs mindre insulinpåslag, lägre blodtryck, lägre blodfetter och framför allt en smidigare och starkare kropp som får tillbaka sin styrka och smidighet när den har ett nytt och mindre format. 

Så, svaret på din fråga, om du blir mätt. Ja, det blir du. 
(glad blir du liksom på köpet!) 
Och kär i din nya hälsa och din nya kropp.

Vill du hänga med på min kurs som startar nästa vecka så finns det plats kvar. Vill du köra den via Skype eller telefon/FaceTime, så går det lika bra!
Kontakta mig här
Vi ses!
Cathrine


recept nedan!

1.   Burksoppa med nudlar och grönsaker
Det fina med burksoppa är att man kan ta med den till jobbet, man kan förbereda den i god tid och det är helt enkelt intelligent snabbmat när det är som bäst.
Tricket är här att packa burken smart. Bottna med nudlar, fortsätta med bladspenat, sedan fint strimlade grönsaker som med fördel kan vara köpta färdigstrimlade/hackad i påse, för att avsluta med böngroddar på toppen.
Nudlarna kallas för shiratake eller sk konjaksnudlar och säljs i mjuka påsar. Bara att spola av och värma.
Sedan är det bara att hälla på en smakrik buljong med doft av vitlök och färsk ingefära, låta det hela stå och dra ett par minuter och sedan mumsa i sig innehållet i burken. Soppa på burk, helt enkelt.

 
1 portion
 
2–3 dl buljong, gärna lantbuljong eller god hönsbuljong
1 dl avrunna nudlar
1 näve bladspenat
1 näve finskuren morot eller annan hårdare grönsak
1 näve böngroddar
till topping, böngroddar, rödkål, koriander
till smaksättning, pressad vitlök, riven färsk ingefära, finhackad chili, lime eller citronjuice, färsk koriander
 
Börja med att packa burken med väl avrunna nudlar i botten, fortsätt sedan med bladspenat, låt nästa lager vara strimlade morötter och sist böngroddar. Koka upp buljongen och smaka av med vitlök, chili, riven färsk ingefära, limejuice och koriander. Smaka av och slå den hela buljongen över innehållet i burken. Låt stå ett par minuter och njut sedan av den godaste av alla soppor.
 
140 kcal








 








 

Läs hela inlägget »

I sängen, med kaffe, kl 06:43 (vaknade vid 5-tiden, svårt att sova efter Indien) 

Det är lite svårt att ta sig ur "Indien-bubblan" och frågan är väl kanske om man verkligen vill kliva ur den?
Så bra, så trevligt, så berikande, på alla sätt och på alla plan. Åker helt klart med nästa år igen.
 

På en resa av denna typ hinner/ska man man tänka massor. Det var min plan och det var också precis vad jag gjorde. 
Bort med sådant i mitt liv som skavde och gjorde mig ledsen och in med sådant som gör mig glad och får mitt hjärta att sjunga. 
Så för mig blev resan till Indien precis det reningsbad som jag hade hoppats på. Jag reste dit med många frågor och kom hem med de bästa svaren. 
Det jag inte hade räknat med var att jag även kom att adressera min härliga 60-årskris som jag vadat omkring i de senaste månaderna. 

Jo, jag väljer faktiskt att kalla den för härlig, för jag tänker såhär: klart att man kliver över en tidstolpe i livet (vilket 60 faktiskt är) så vore det väl konstigt om man inte reflekterade och funderade på hur det känns i hjärtat, magen och huvudet. 
Och gudarna ska veta att jag vadat runt i denna kris, upp till anklarna faktiskt. 
Riktigt roligt, handen på hjärtat! och seriöst, hur ska man veta hur det känns att vara i den här åldern, när man aldrig varit det förr!

Det senaste året har väl för dig som följer mig här på bloggen inte kunnat undgå den "resa" jag gjort, och  vad som har hänt i livet. 
Med kroppen, med vikten, med träningen -  med hela förändringen från ledsen och dumpad - till pigg, frisk, singel, glad och lycklig.  
Resan har inte varit lätt eller enkel. Tror man att man lär sig något på en "enveckas charterresa till Mallis", så har jag nyheter för dig. Så enkelt är det inte, och så lätt går det inte. 
Men det är ju resan och inte målet som är det roliga, tänker jag.
Och når man någonsinn målet? Egentligen? 

Nåväl, det jag försöker komma fram till är väl egentligen att jag valt en ny strategi att förhålla mig till den här nya fasen i livet, och det är att fira den! 
Fira (jag fick ordet celebrera i huvudet) det faktum att kroppen är fantastisk och det finns så mycket roligt att göra med den!
Som mina väninnor på Mallorca brukar säga, " Age is only a matter of mind, and if you don´t mind, it doesn´t matter" .
Och efter resan till Indien där jag träffade så fantastiska kvinnor ( och några ganska fantastiska män också, faktiskt ) så inser jag ju också att det sitter i huvudet, själen, kroppen, hjärtat. 
Åldern sitter i huvudet - och inte i huden.  
Så nu firar jag! Allra mest den 4 april, såklart,  då jag på riktigt blir 60, men varenda dag hela året. 
För det är jag värd. 


vill du också fira dig själv?
Häng då med mig på någon av mina hälsoresor, vandringsresor eller träningsresor under året.
- Det finns fortfarande plats på en veckas magisk pilgrimsvandring till Santiago de Compostela, i slutet av augusti, läs mer här. 
- Det finns också plats kvar på träningsresan till Bodrum i oktober, då det blir både träning, vandring och matlagningskurs på kvällarna. Sååå roligt!! Läs mer här. 
- Vill du nå din hälsovikt under 2018 och komma i din livs form ( som jag gjorde) så börjar nästa kurs redan 7/2, det finns plats kvar där, läs mer här.

Dags att vi börjar fira oss själva
kram, Cathrine












 

Läs hela inlägget »
IMG_3908 IMG_3908

tidig morgon i sängen, kaffet balanserar på nya brickan, och lyckan sprider sig i hjärtat..

Tillbaka från Indien och något litet jetleggad, men inte farligt. Det är 4,5 tim tidsskillnad med Kerala och det går faktiskt utmärkt. 
Här är ett tillfälligt tillskott av melatonin, (det sömnhormon som vi naturligt producerar i tallkottkörteln) utmärkt att hjälpa hjärna putta sig i rätt fas igen.

Vilken resa vi har haft! Stort tack till Yvonne Fuch som donade med våra hjärtan och hjärnor och hade väldigt givande worksshops på kvällarna med hjälp av hennes metod The Work, baserat på Byron Katies teknik. 
(gillar egentligen Yvonne Fuch egna tankar kring tankar och känslor bättre än själva tekniken kring The Work, men det ena utesluter inte det andra).
Stort tack även till Mariann Klint på Enjoy travel som fixat så fint för oss och även deltog själv i resan. 
Den började med fyra dagar på väldigt bra ayurvedacenter Somatheeram utanför Kovalam i Kerala. Ett riktigt bra ställe som hade en bra balans av både resort och hälsocenter. 
Sjukt god mat, se bilden. Jag åt en hälsomusli på morgonen bestående av färska groddade mungbönor, granatäpplekärnor, kokosflingor och små druvor utan kärnor. 
till lunch blev det ofta som på bilden, olika sorterts juicer samt råa och kokta grönsaker. 
Egentligen samma sak till middag också, när jag tänker närmare efter..
Urgott, hur som helst

Rutinen blev att gå upp tidigt, tidigt på morgonen och powergå en timme på stranden innan frukost. 
(jodå, man kunde faktiskt smyga in på restaurangen och få en kopp kaffe innan turen)
Sedan var det dags, efter frukost att tassa upp till ayurvedacentret och få dagens tvåtimmars behandling. Helt galet magiskt och underbart. 
Efter den var man tillsagt att vila och låta olja och diverse inpackningar få verka i lugn och ro. Det var inte svårt att sitta på verandan till sitt lilla hus och se sina kompisar hasa förbi i våra gröna rockar. 
Se gärna bilder på det på FB. 
(lyckades skrämma min lilla mamma halft från vettet när jag med oljeinpackning på ena knät och röd gegga i ansiktet)
Sedan kunde man i lugn och ro hasa ned, i grön rock och allt, ned till restaurangen och njuta av en härlig vegolunch. 
Tanken var väl egentligen att man skulle äta enligt sin sk doscha, det vill säga vilken människotyp man var, vata, pitta eller kappa) men jag plockade från det mesta och valde en egen meny bestående av råa och kokta grönsaker. 
Gick ned 2 kg på fyra dagar, mycket nöjd med det. 
Självklart inget vin eller öl. Mycket nöjd med det också, och det har hållit i sig sedan dess. mycket nöjd med det också...

Sedan var det dags att via ett ashram (Ammas) åka till Keralas sk backwater, en gigantiskt deltasystem och där åka husbåt i två dagar. 
Kanske det mest givande, rofyllda, kärleksfulla, energitätaste och bästa två dagarna i mitt liv, på väldigt, väldigt länge. 
Hamnade (såklart) på bästa båten och fick båtkompisar för livet. Stort tack till Lasse, Carolyn och Charlotte om ni läser detta. Och såklart Mariann som styrde och ställde med van reseledarhand. 

Sista dygnet innan hemresan bodde vi utanför Cochin på ett sk homestay, där man bor hemma hos en fin indisk familj och lever med dem ett dygn i deras vackra hus. En glädje och ett möte som kommer finnas med mycket länge. Ett måste när du besöker Indien och speciellt Kerala. 

Sista dagen var ledig och jag och en mycket god vän passade på att softa på egen hand och träffa goda vänner från Expressentiden, äta god lunch och softa vid en pool på bra hotell ett par timmar innan det var dags att ge sig av mot flygplats och ett par timmars vila på flygplatshotell. 

Om jag skulle knyta ihop säcken och sumera mina tankar och intryck?
Jag åkte för att få vila, slippa bestämma något och få tid över att fundera över vilka beslut jag skulle behöva ta när jag kom hem.
Den önskan blev med råge infriad. 
Genom alla goda samtal, tid för mig själv på stranden på eftermiddagarna under ett parasoll, genom att lyssna på andra kloka kvinnor (och en man) som gjort likande inre resor så formade sig ett beslut som landat så bra i magen.  
Jag är så glad att jag åkte med på denna resa. Det kändes så instinktivt rätt när Yvonne la ut den, och den har givit mig så väldigt mycket. Både nyttig mat, nyttiga tankar och tid för reflektion. 
Jag har redan bokat in mig för samma resa nästa år vid samma tid. 
Ska du med? 

Nu känns det som jag landat här hemma och tar med mig all den kraft och energi jag laddat upp med och lägger dem kärleksfullt i de projekt som ligger framför mig. 
Främst så så startar jag nya kurser i 8/800 nästa vecka, där finns det fortfarande någon plats ledig. 
Sedan har jag ett rum kvar på hälsoresan till Turkiet i vår och plats på vandringen till Santiago i höst. 
Följ med mig så pratar vi vidare...
Gå in på denna länk, så hörs vi!
kram!























 

Läs hela inlägget »
alka greens: alka greens:

onsdag, 8:42, i sängen, med kaffe, det blev sent i natt)

Är du också stressad av människor i din omgivning som nu i januari ivrigt kastar sig över sina vita veckor eller detoxprogram som det gällde livet?
Befinner man sig i min värld (hälsosvängen) så finns det ingen, jag säger ingen, som inte kör någon form av vit period eller skojar till det med diverse gröna pulver och en tallrik grönsallad per dag.

Tanken kör naturligtvis runt i mitt huvud, borde även jag ägna januari åt att rädda det som är kvar av levern (vita veckor) eller boosta någon form av system för att stödja de inre organen?
Självklart mår kroppen bättre av mindre belastning (läs låt bli att dricka alkohol), men jag funderar mer kring frågor som synd, skam, förbättring, syndernas förlåtelse osv..
En  detox betyder ju avgiftning, det betyder ju att man är förgiftad och nu ska rena sig. Ganska skuldbeläggande om du frågar mig..
Blir då dessa veckor en form av "avlatsbrev" för mina synder och jag nu får dem förlåtna genom ett par vita veckor?
Jag har verkligen all respekt för dem som tar en vit månad och visst sjutton gör det nytta, säkert ingen tvekan om det!
Själv så tänker jag att för min del så är en del av mina nyårönskningar till mig själv att kanske bara dricka vin till helgen, och skippa det där veckoblaskandet? Det är en tanke, iaf..

När det gäller detox och grönsaksdrinkar så vispar jag ju redan ihop dessa drinkar dagligen och äter mer grönt och syrade grönsaker som är möjligt, och äter mycket små mängder kött. 
Så det är väl någon form av detox redan tänker jag....
Gick förbi en hälsokostbutik igår och såg att de säljer femdagars-paket, dvs fasta i fem dagar och detoxa måndag till fredag...
Jag tar mig för pannan...

Oavsett vad man tycker om januari, vita veckor och diverse reningskurer så får det aldrig vara med ett skuldbeläggande på hur jag levt eller vad jag stoppat i mig, utan med en acceptans och förståelse för vad som hände och någon form av förlåtelse. (låter det för flummigt?) 
Kanske även en vänlig egenkram och en önskan om att året som kommer ska vara så omhändertagande och självsnällt,  även på dessa fronter att januari 2019 inte behöver starta med bot och bättring?
Det vill säga, var snäll mot dig hela året, inte bara i januari. 

Själv ska jag om ett par dagar vara otroligt snäll mot mig själv och åka iväg i 10 dagar på ayurvediskt retreat med yoga och mindfullness i massor. 
Tankarna kring relationen (som jag hade lovat mig själv att tänka)  är redan färdigtänkta och landade på en bra plats. i Gläntan. 
Hoppas jag. 
Att få möta kärlek i "vår" ålder är en gåva, i vilken form den än har. Inte alltid som man har tänkt sig, men alltid vad man behöver.
Det finns ett uttryck på Caminon som säger, " The Camino provides, not always what you want, but always what you need.
Så är det nog. 

För övrigt så kommer nya boken ut nästa vecka, nr 3 i ordningen av "8/800 succemetoden", håll utkik, den tog slut blixtrande snabbt förra gången. Den produceras ju av Expressen och säljs på Pressbyråer och ligger bara ute i 3 månader, plus Adlibris. 

Nya dag och kvällskurser i 8/800 börjar onsdag 7 februari, läs mer här. 

Caminoresan nr 2 har redan börjat att fylla på, så vill du vandra med mig sista veckan i augusti, så häng på direkt! Läs mer här! 

Vill du däremot hoppa, skutta och åka på världens roligaste träningsläger med mig och världens bästa PT, Fru Eva Berggren, så ska du inte tveka en sekund. Vi lovar dig minus 5 kg på en vecka och ditt livs toppform ( och skrattform, för vi har så himla kul!)  läs mer här! 














 

Läs hela inlägget »

tisdag kl 07:11, i sängen, med kaffe. Ordningen återställd. 

Idag ska det handla om "hopp och lek". 
Hur har du det på det kontot? Fyller du på med tillräckligt mycket roligt? Har du balans mellan jobb och nöje?


Igår hörde sonen av sig kl 5 på morgonen för att kolla om inte lilla mamma vill ut och gå. Det ville hon inte. Iaf inte vid den tiden...
Jag fick respit till kl 8, men då var det bara att dra på sig träningskläder och ge sig iväg. 
Jag hade väl inte i ärlighetens namn tänkt mig att vara ute och gå i fyra timmar i går morse, men så blev det ändå. Sonen och jag gick Brunnsviken runt på fyra timmar, vilket ändå gav nästan 32.000 steg så det var väl något bra ändå.
MEN det jag funderade på medan vi traskade och pratade (man hinner prata väldigt mycket med sin älskade son på fyra timmar (!), var att detta är, även om det tar lång tid, så är det en bra balans mellan jobb och nöje. 
Och det är just balansen som är så viktig. Inte för mycket jobb, inte för mycket lek, inte för mycket träning. Men en bra balans mellan alla tre. 
Hur ser din balans ut?

Idag. nu om en stund,  ska jag har jobbmöte/social date om en stund, och då passar vi på att gå runt Djurgården samtidigt. Det passar oss båda väldigt bra, för då har man ju liksom hunnit kryssa i flera boxar samtidigt.
Känns ganska bra faktiskt. 

Mitt arbete är ju annars väldigt stillasittande. Jag sitter dagtid och coachar privat i min egenskap av kostrådgivare/psykoterapeut. 
På kvällarna har jag kurser i hälsa och må bra. Alltsammans mycket stillasittande och inomhus. 
Därför är denna balans så otroligt viktig för mig för att jag och min lilla kropp ska må bra. 
Och jag kallar det hopp och lek. 

Jag letar hela tiden efter nya och roliga sätt att fylla på i den kvoten. Jag går på zumba, jag går och discodansar hos Madelein Månsson, ni vet Gloria 50+ disco.  Det är så jäkla roligt! Man kommer dit vid 19-tiden. Hänger in ALLT i garderoben och sedan är vi två timmar ute på dansgolvet! Det blir som ett långt Friskispass och efteråt går jag hem, dyblöt och duschar och hinner ändå titta på Skavlan! 

Så min fråga till dig idag är hur det ser ut i ditt liv. Har du balans mellan stillasittande, rörelse, hopp och lek, dans, mötion, sådant som gör dig glad?
Om inte, vad kan du göra för att få en bättre balans?

Om du behöver ett bollplank eller pratkompis, hör gärna av dig så sätter vi oss ned och pratar hopp och lek!
Klicka här så når du mig!  





 









 

söndag kväll, 22:17, snart med en kopp te, i sängen. 

Nyss hemskuttad efter trevlig Mappiegala, tack bästa Madelein Månsson för invitationen. 
(numera är man ödmjukt tacksam för väninnor som fortfarande är bjudna på dessa trevliga event). 

Att skriva en kväll istället för tidig morgon är ett regelbrott egentligen, men numera är väl själva livet ett enda stort regelbrott och inget som man trott eller tänkt sig, så...vem bryr sig?
Nej, inget är som jag hade tänkt mig. Ingenting faktiskt. 
Och för det är jag så otroligt ödmjukt tacksam, för allt har istället blivit så otroligt mycket bättre.
Hela helgen har jag flera gånger tittat upp i skyn och förundrat funderat över hur bra allt har blivit!
(därav bilden. den enda som finns på mig där jag inte tittar in i kameran. En bra bild för övrigt, tagen av en av bröderna Engström,döda mig men jag kan inte hålla reda på dem, Tomas tror jag att det var...
Den är hur som helst tagen för 1.6 miljoners klubbens kalender. Kalenderflicka, jojo.. det var tider det.)
Fast nu är det faktiskt bättre. 

Alla pusselbitar har, eller håller iaf på,  att falla på plats. Jättefin lägenhet, något som är på väg att bli en relation, arbete, träning, en kropp som håller...ja faktiskt allt och mer därtill som man bara kan önska sig vid snart 60 år. 
Ett bra liv. 
Något att vara ödmjukt tacksam för. 

Om man får skryta lite, och det kan man ju få unna sig numera. Ni minns ju min träning, den från helvetet, Becore. Nästa vecka spelar de in en ny demo på träningen för sin hemsida, och då är jag en av dem som ska vara med! Väldigt stolt och väldigt glad. Jäklar som jag slitit och numera så njuter jag så enormt. Idag tränade jag för Jocke en av de tränare jag var mest rädd för i början, och nu är det bara sååå kul! Träningen från helvetet som blivit träningen från himlen.

Innan vi blir för jolmiga och sätter upp för många flumiga drömfångare så ska jag passa på och puffa för två av höstens roliga resor. Dels supersuperroliga träningsresan till Bodrum i slutet av september för dig som också vill vässa mer på formen, läs mer här och även vandringsresan till Santiago i slutet av augusti, det också en höjdare. Klicka här för att läsa mer om den. 
Båda två kommer bli så otroligt roliga, spännande och utmanande, på olika sätt. 
Så, seriöst, funderar du på att göra någon form av resa med lite extra fokus på hälsa och måbra, så häng med mig!

När detta nu äntligen postas/läggs ut så har det hunnit att bli morgon och jag ska ut och powergå med sonen, som utmanat mig i stegtävling. Igår blev det modiga 20. 799 steg och nu ska jag ut på en ny sväng i minst 2 timmar, i snöyran! 
Hurra! vilken perfekt kombo, träning och tid med bästa sonen!






















 

IMG_2476 IMG_2476

torsdag, kl 8:13, i sängen med kaffe på fina brickan. Väckt av det finaste plinget i telefonen..


jaja, ni fattar ju...
Det händer en hel del just nu. 
Välsignelser, om du frågar mig.
En stilla, porlande glädje att så mycket och så starkt kan hända i denna ålder. 
(en liten släng av 60-års kris kvar, men den klingar av)


Att plötsligt få fast jobb i denna ålder är en gåva, då de flesta av oss börjar fundera på pensionen. 
Jag pratade med en klok kvinna i går på mottagningen ( jag brukar säga att jag har tur och bara träffar kloka, goda människor i mitt arbete). Den damen är också terapeut och vi enades i glädjen över att sådana som vi, terapeuter, bara blir bättre med åren och det enbart är en fördel med att bli äldre.
För oss som inte kommer få så mycket i pesionskuveretet ändå, då är det ju det bästa jobbet som finns!
Stor välsignelse och glädje, med andra ord.

Det är så roligt att vakna till ett mejl från Mia Lundins duktiga verksamhetschef Annika som glatt berättar om planerana för öppning och starten av Mias och vår fina mottagning för kvinnor. Den kommer att ligga i anslutning till Danderyds sjukhus och bli hur fin som helst, och stor! 
Väldigt spännande.  
Jag är så glad att få vara en del av denna grupp och få finnas med i ett sammanhang, jag är trött på att vara ensam.
Rejält trött på att kriga själv. Nu vill jag finnas med i ett sammanhang tillsammans med kloka starka kvinnor som brinner för att hjälpa andra kvinnor. 

Igår sjösatte jag en ny grupp, en kurs i 8/800 och Mosleymetoden. 
Jag älskar uppstarten av dessa kurser för man vet hur bra de alla kommer att må snart, och hur fort det syns på alla så fort!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag har ALDRIG jobbat med något som effektivt, hälsosamt, klokt och där fokus hela tiden finns kring hälsan och inte vikten! 
Äntligen, hurra!!!

Nästa vecka är det dags för den första ( av tre) Caminoföreläsningar på klädföretaget Röhnish, det ser jag fram emot så väldigt mycket. 
Både att få träffa några av dem som ska gå med i gruppen som går i september och förhoppningsvis få några nya tjejer eller killar att bli nyfikna på att gå med i den grupp som startar i augusti. 

Ja, det finns just nu så mycket att vara tacksam för. "Count your blessing", räkna dina välsignelser var det något klok som sa...
Hur ser dina välsignelser ut, vad är du tacksam för, har du fokus på det som är bra och roligt i ditt liv eller väljer du att oroa dig (oftast tyvärr i onödan) och se det som är tungt och svårt ( där hamnar man ju också ibland)?

Själv så väljer jag idag att vara tacksam för denna otroliga kropp som lätt och glatt snart ska skutta iväg och köra ett tufft Becore-pass, tacksam för att inte ryggen gör mer ont än att det går, tacksam för att nypon, gurkmeja och kollagen-protein gör det möjligt att röra på leder som annars skulle värka av artros och utslitna diskar. 

Nu ska jag ännu en gång vända upp och ned på lägenheten, fickor, väskor och leta efter min telefonsladd som valt att gömma sig, och som jag kommer bli så sjukt glad och tacksam för när jag väl hittar igen!
Njut av din torsdag du också! 
Hoppas att vi ses i något sammanhang. 
Hör gärna av dig om du behöver någon som lyssnar.
Cathrine

IMG_4065 IMG_4065

onsdag morgon, 8:12, med kaffe och morgontidning, vid köksbordet. 
 

Kärleken har precis åkt hem och det är plötsligt så väldigt tyst i lägenheten, tystade än tidigare faktiskt. 
Men allt är lugnt och bra och precis som det ska vara.
För första gången på väldigt länge. 
Väldigt länge. 


Det var dags för mig att få landa nu. Inser vilket jäkla år det varit, på gott och på ont. Men som jag skrev för ett par veckor sedan, det var "året från helvetet, som till slut blev året från himlen". 
Fast man vet ju faktiskt inte att man de facto "landat", förrän man är där, och tryggt vilar i det faktumet. 
Herregud, tror sjutton att det lilla hjärtat kört på i racerfart med tanke på allt som hänt...
Sådant har man inte råd med längre i min ålder att hålla på med...
Not. 
Nu förtjänar jag bara lugn och ro, frid i själen. Resan till Indien gav ju precis allt det där. 
(och lite till). 

Jag är ju som bekant tillbaka i full verksamhet med både dagkurser, kvällskurser i Mosley och min 8/800 metod. 
Men även klientarbete dagtid på mottagningen är nu i full fart.( det finns några sådana tider kvar, både dag, kväll och helg, för samtal och rådgivning)
Så, härom dagen ringde en väldigt trevlig kvinna för att boka tid, vi valde en sk "promenadtid", dels för att det är skönt att vara ute och röra på sig, och det såklart även blir billigare när vi inte behöver boka ett samtalsrum på mottagningen. 
Så vi ses över en sk "walk and talk", en väldigt trevlig samtalsform om du frågar mig.
Nåväl, en av de meningar hon började med, efter att ha läst min blogg under det senaste året, vad ungefär så här, "hur orkar du, varifrån kommer glädjen och orken, och hur hittar jag dit? ".

Jag tror att jag kan svara ganska rakt och tydligt på den frågan. 
Glädjen hittade jag tillbaka till på min fem veckor långa vandring.
Den där glada versionen av mig fanns ju därute, mitt ute bland de 800 milen´s vandring.
Så, börja fundera på vad kan du göra för att möta dig själv och också hitta tillbaka till den där barnsliga lyckliga bubblet som finns hos oss alla, ibland bara väldigt långt ned och duktigt tillbakahållet under lång tid?
Gå utanför din comfortzone och börja fundera på hur du hittar tillbaka till henne/honom. 
(om det är nu glad du vill bli igen. Även det en bra fråga att ställa sig!)

Orken då? Varifrån kommer den? Var bor min ork?
I din egen kropp! Genom att varje dag, dag ut och dag in, ge våra kroppar ge dem precis vad de behöver och från början faktiskt är byggda för, närmligen rörelse, motion och bra mat för vår ålder. 
Och då kan jag verkligen inte nog understryka just det sista, MAT FÖR VÅR ÅLDER!
Näringstätt, fritt från "fluff"  och skit som bara gör oss trötta och slöa. 
Vi måste ställa in kosten så att vi äter den mat som våra kroppar behöver nu, i denna ålder, oavsett vilken ålder du är i just nu. Mat för din egen ålder. Inte någon annans ålder. 
Samt en del tillskott, framför allt av sådant som våra kroppar inte längre är lika bra på att producera längre.

Kontakta mig gärna om du också vill lära dig mer om just detta, så bokar vi en tid och tar en promenad!

Och till sist, för dem av er som läste min statusuppdatering på sociala medier i förrgår så kan jag väldigt stolt få berätta att jag ska börja jobba halvtid hos Mia Lundin och hennes hälsocenter för kvinnor och hormonbekymmer. 
Så i framtiden kommer jag jobba 50/50 hos henne med hennes härliga team av duktiga barnmorskor, läkare, gynekologer, näringsterapeuter och samtalsterapeuter.
Andra halvan av min arbetstid är jag kvar på min mottagning på Artillerigatan i Stockholm. 
Samt självklart på de hälso och vandringsresor jag kommer att göra under året!
Jag hoppas vi ses!
Cathrine

Fredag (äntligen fredag!) väckt av bästa plinget i telefonen, kl 08.08. 
Kaffe på sängen.
 

Ämnet för igår var ju kärlek, det kunde ingen ha missat.
Roligt att ni gillade det. Många läste bloggen igår. 
Idag fortsätter vi på temat kärlek...


Ni minns ju hur jag kom iväg på min 80 mil långa pilgrimsvandring i våras, eller hur? Ledsen, dumpad, lite för kurvig och definitivt för många "unna sig-glas" per kväll...
När sonen tar tag i mig och meddelar att alla mammor bör ha ett rejält äventyr och att det nu minsann var dags för mitt! 
Han köpte mina kängor och vandrade varje dag med mig i tre månader, och skickade sedan iväg mig med en enkel biljett till Paris! 
Via tåg till Bayonne vid franska Atlantkusten började jag där min fem veckor långa pilgrimsvandring tvärs över Spanien mot Santiago de Compostela. Mitt livs äventyr. 
Det kom att bli min livs resa. På alla plan. På plan inom mig själv som jag inte ens visste att jag hade...
Man hinner tänka en hel del och umgås väldigt mycket med sig själv under dessa veckor. Man lär känna en helt ny person, på gott och ont.
För min del, massor av gott! Jag gillade henne jag lärde känna. 
Hon var mycket modigare, ärligare och roligare än vad jag varit tidigare i mitt liv. Kul tjej att hänga med, helt enkelt. 

Nåväl. 
Caminon kallar igen. Suget finns alltid där. 

Tanken är aldrig OM jag ska gå igen, utan NÄR jag ska gå nästa gång. 
Nu har jag faktiskt svar på den frågan!
Privat så går jag nu i sommar. Jag planerar en tvåveckors vandring mellan Oporto i Portugal och till Spanien och till Santiago och sedan ut till havet, vid Finisterre. (en av de mest magiska platserna på jorden.)
Och jag tror inte jag går ensam denna gång. 

Välkommen att gå Caminon med mig i höst!  och välkommen på gratis föreläsning! 
Nu har jag fått möjligheten att få berätta om min vandring på morgonföreläsningar på klädmärket Röhnish morgonföreläsningar, och det första tillfället är redan nu i februari där jag kommer kunna bjuda in dig som är nyfiken på gratis frukost och föreläsning på torsdag 15/2 redan! Hör av dig till mig för biljett! 
Boka din plats på föreläsningen här.

Jag har två Caminovandringar spikade. Den första är redan fullbokad, men jag har några platser kvar till den turen som går från Sarria till Santiago, en vecka, ca 10 mil, sista veckan i augusti. 
Jag räknar med en ljuvlig sensommarvandring i lätt terräng som alla kan hänga med på. Är du osäker på om du inte orkar med dagsetapperna så har jag ordnat med transport för dig som vill gå kortare dagsetapper. 
Vi ordnar dessutom med transport av ditt bagage så du bara går med en lätt dagsäck. Vi sover dessutom på hotell så du slipper på på logement. 
Helpension, till ett otroligt bra pris. 
Är du nyfiken så läs mer här!

Så, tills vi ses, buen camino och trevlig helg!
Cathrine

Arkiv