Screenshot 2017-12-01 10.40.33

Sådärja, alla pusselbitar börjar falla på plats, tillbaka i Gläntan. 

IMG_1721 IMG_1721

torsdag, kl 07:41, sängen (plus tvättstuga) kaffe på lilla plåtbrickan

Det är ju precis som väninna Annica säger, "det vill ju bli bra". 

Och det blir det ju också. 
Jag brukar beskriva mig som seriefiguren Tiger i Nalle Puh, (fast jag säger Tigger, för det brukar mina kompisar på Mallorca kalla mig för)
Ni vet den där tygtigern som hoppar upp och ned (inte så begåvad tiger) och tjoar "funfunfun". 
Iaf på engelska. 


Som jag berättade för er i bloggen igår och sedan med bästa förmåga försökte inspirera dag och kvällsgrupperna i går om ett "mindframe", ett sätt att förhålla sig till sig själv och sin omgivning. 
Att bestämma sig för om glaset är halvfullt eller halvtomt. 
I mina hälso och viktgrupper är den tanken livsviktig, det är den som kommer att avgöra om du kommer att lyckas med din medvetna livsstilsförändring. 
Tror jag på min egen förmåga till förändring (och förbättring) eller tror jag mer på att det trots allt kommer att gå åt helvete, förr eller senare?
Det är du som bestämmer. 

i somras när jag gick min första Camino så mötte jag den gladare och roligare versionen av mig själv, hon den där Tigger som var så himla glad och så himla tacksam för allt som hände henne och allt hon klarade av. 
Trodde kanske att det skulle klinga av över tid. Det visade sig fel. Hon är fortfarande lika glad.
Självklart så blir även jag ledsen och besviken när något man hoppats och trott på inte blev som jag trodde det skulle bli, och såklart hade sett fram emot och hunnit glädjas åt.
Som min något mer cyniske son brukar säga, ta inte ut glädjen i förskott, och är låter det för bra för att vara sant, så är det förmodligen inte det heller. 
Han hade ju rätt denna gång. Det blev inte så bra som det lät. Tvärtom. Ganska trist faktiskt. 
Men är jag ledsen att jag tog ut någon glädje i förskott? Nej, absolut inte! Jag är jätteglad att jag under två månader fick glädjas åt något som lät riktigt, riktigt härligt. 
Bättre det är tvärtom tänker jag. 

Nu har allt landat till det bästa och jag fått lite tid och perspektiv och ser bara glädjen och möjligheterna i det som är, inte det som inte blev. 
(halvtomt eller halvfullt, glöm inte det)

Så när jag sent i går kväll efter kurser och webbinarier med Mia Lundin fick frågan hur det såg ut i Gläntan, så blev jag bara glad, för jag fick ju en påminnelse om hur härligt det är i Gläntan, ni vet den där platsen mitt i skogen där solen lyser och det är varmt och härligt. Den där goda och varma platsen att befinna sig i.
Där man mår bra, på insida och utsida. 
Där man vill vara. 

Har du svårt att hitta till din glänta? Jag hjälper dig gärna!
Hör av dig så bokar vi en tid för att ses! 










 


 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv