När året från helvetet blev året från himlen - en verklig julsaga. 

Måndag 11 dec, kl 06:38, i sängen, med kaffe i fönstersmygen. (brickan funkar inte i denna säng, den välter..) inte bra. 
 

Nu är datorn tillbaka efter en välbehövlig semester och diverse spabehandlingar. 
Datorer mår tydligen inte så bra av att stå i sängen och bada fötterna i kallt te, sådant som händer när tekoppar välter i sängen. 
Note to self, ställ koppen i fönstret i stället. 
Nåväl, när datorn är tillbaka och jag har något vettigt att skriva om, ja då blir det blogg. 
Och det har jag nu.

Häromdagen fick FB för sig att i bilder beskriva mitt år. Bra idé. Det behövdes en påminnelse om hur detta år har blivit, jag behövde en påminnelse och hur det är möjligt att på precis ett år gå från djupaste sorg till den ljusa varma glänta där jag just nu befinner mig. 
Ni som minns, och läste bloggen, kommer kanske ihåg att för precis ett år sedan var jag tvungen att flytta från det jag under fyra fina år kallat mitt hem. 
Dumpad, sårad, ledsen, utslängd. Och i ett uruselt skick. 
Jag har tittat på bilder som togs exakt vid denna tid förra året och det är så sorgligt att man bara vill gråta. Hu, så ledsen, svullen, trött och plufsig jag var.
Jag började året på Mallorca hos goda vänner. jag satt i solen i januari och sträckläste en bok som precis hade kommit ut, Blodsockerkoll av Michael Mosley. 
Allt han skrev kändes som det var riktat direkt till mig. Sänk ditt blodsocker, dina blodfetter och ditt blodtryck, gå ned i vikt. Och gör det nu!
Sagt och gjort, jag åkte hem. Började att äta enligt Mosleys rekommendationer. 800 kcal i 8 veckor. 
Träffade en härlig man, vars möte var att ge mig ordet 8/800. Det blev namnet på den metod jag nu utveckat med Mosley som grund.
Jag fick med mig en liten grupp av modiga kvinnor som ville göra resan tillsammans med mig och gissa om vi allesammans dalade i vikt, med hälsosamma ett kilo i veckan. För min del landade det på - 10 kg, på 8 veckor. 
Under tiden så tog jag även kontakt med en väldigt duktig pilatesfröken och började träna privat hos henne för att stärka upp en utsliten rygg som läkarna ville operera. Jag började även på något jag kallade för "träningen från helvetet", Becore. ( numera träningen från himlen.) 
Förvandligen hade börjat.

Samtidigt så säger sonen åt mig att inte sitta och vänta på att den sk "timeouten" som jag och exsambon tagit ( haha, undrar om den nya flickvännen han hann skaffa sig under tiden vet att vi "bara hade en timeout" på tre månader?) 
Nej, sonen hade bestämt sig för att lilla mamma behövde ett äventyr. a lifechanging moment. 
och det blev det. med råge. 
Den 31 maj satte jag mig på flyget till Paris med en enkel biljett till St Jean pied de la port, starten för Pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela.
Caminon. 80 mil, från Frankrike, över Pyreneerna, tvärs öven Spanien. Till fots.
Jag gick, och gick, och gick.  Träffade en person jag inte mött på länge. Den glada versionen av mig själv. Den tacksamma och ödmjuka versionen av mig. Så mycket trevligare att hänga med än den förra. 
Med tio kilo på ryggen, exakt den vikt jag tappat. Så väldigt symboliskt. 
(resan tog ytterligare 2 kg) 
Resan tog 5 veckor. De bästa i mitt liv. 
Längtan tillbaka dit är svår. 

Så i höstas fick jag tacksamt möjligheten att göra om resan, den sista veckan från Sarria till Santiago, en liten tur på 10 mil. Helt perfekt. 
Det ena ledde till det andra och nu står jag här och vågar tack vare att jag inte får göra fler resor för Bonniers, äntligen pröva vingarna och arrangera en resa helt själv.
Så, den 3-10 september nästa år så går jag med 21 glada människor samma väg. Jag får med mig min favoritguide och även min älskade son som själv gått Caminon tre gånger. 
Blir det magiskt? Ja, det kan du verkligen lita på. Helt galet magiskt. 

Jag skrev ju glänta, i början. 
Låt mig snabbt få berätta om min glänta, sedan lovar jag att stanna här. 
Min  metafor och den bild jag har är att jag senaste åren ( ja, tyvärr så känns det faktiskt så) gått i en väldigt mörk skog, med lite ljus och inte så mycket värme. En ganska trist och mörk plats. 
Utan att man vet hur man kom dit, eller om man någonsin skulle kunna hitta tillbaka dit igen, så dök en glänta i skogen upp, bara sådär. 
En ljus och varm plats. En plats där det finns en underbart fin lägenhet, ett lugn, en plats att kunna jobba ifrån, en kärlek att få njuta av, ja, kort sagt ett liv. Ett väldigt bra liv. En glänta i skogen. 

Men, det har tagit ett år. Glöm inte det. (there are no quickfixes).
Men nu glädjer jag mig åt - 12 kg, viktstabil, en ny kropp som är frisk och stark och som går att göra massa roligt tillsammans med. 

Vill du också hitta tillbaka till din glänta, din kropp och till din egen glädje? Jag hjälper dig gärna. 
Våren bjuder på ett smörgåsbord av roliga saker du gärna får hänga med på. Hälsoresor till Turkiet, vandringen till Santiago och nya kurser som börjar redan i februari. ( i god tid inför sommaren och beach 2018) 
Jag har två inspirationsföreläsningar här i Stockholm, 13 och 15 januari. 
Välkommen dit.

kram, Cathrine



 








 






 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv