träna i Humlegården kl 06.30, är jag blivit tokig i hela huvudet?

IMG_3328 IMG_3328
fredag, kl 07:42.  svettig, i soffan, i träningskläder. med kaffe.

japp, det är fullt möjligt..., tokig alltså..
Klockan på ringning kl 06, (då hade iof redan Toby från SA hört av sig eftersom han är så sjukt morgontidig, kl 05...gäsp..)
På med kläder och ut med gladpigga kompisen och duktiga naprapaten Jenny.
I mörkret, i Humlegården... kl 06.30. Har man hål i hela huvudet?

Hur det var då, efteråt?  Galet kul, så klart! Toknöjd, såklart. 
Men framför allt, och det är väl det som är vitsen med hela denna utläggning är väl egentligen att visa på att det faktiskt GÅR att ta sig ur sin comfortzone, och den enda risken man tar är att det faktisk är kul, till sin egen stora förvåning.
Och det ska gudarna veta, ingen är mer förvånad än jag. 
Tänk att träning äntligen har blivit roligt, efter 59 år...

Ni var flera som hörde av sig igår på olika sätt och i olika medier och gjorde inlägg i den fråga jag ställde igår, nämligen "varför är det ingen som ser mig?"
Del menade att vi är dåliga på att ge feedback till vår omgivning och andra att vi minsann borde vara oss själva nog, och inte sträva efter en bekräftelse från vår omgivning. 
Well...
I den bästa/sämsta av världar kanske vi skulle gå omkring som självförsörjande små enheter, helt oberoende av varandra och enbart leva på egen bekräftelse och beröm. 
NOT.
Jag tror faktiskt inte på det.  Jag tror, och vill verkligen tro att vi behöver varandra, vi behöver spegla oss i varandra, vi behöver bli sedda, få uppmuntran, vara älskade, berörda, gillade.
No man is an island. 
Vi är inte isolerade enheter. Vi mår bra av att interagera med vår omgivning. 
Små barn som inte blir sedda, hållna i, burna, pussade på, vissnar så småningom och dör en smula. Vi är bara lite äldre, men med samma behov av att finnas med andra, och sedda av andra. 
Själv blev jag extra lycklig i morse när fina Jenny puschade på mig för det där lilla extra och spontant tjoade över mina sista, väldigt tunga burpies..
Glad över att vara duktig. So kill me. Jag är en människa. 

Nu tar jag snart helg, först blir det en rolig tur med 35 pers och roliga Stockholm Food Tours, där vi guidar och matvandrar med gäster. 
Sedan kör Eva Berggren och jag coaching med de tre duktiga tjejer som vi vi under 6 månader hjälper att nå sina vikt och hälsomål med hjälp av bra mat och träning. 

Det finns en plats kvar till kursen som börjar på tisdag, där vi under 8 veckor tillsammans äter 800 kcal och dalar ca 10 kg på lika lång tid. Vi tar ett uppehåll för julen/nyår och fortsätter sedan i januari. Kul upplägg som jag verkligen ser fram emot! Välkommen om du vill hänga med! Kontakta mig här!

kramkram!







 
 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-