Pang! Så blev jag hungrig... om känslornas sug

IMG_2555 IMG_2555

fredag 22/9, kl 07:29
Borde varit och tränat på Becore kl 7:30, men sover så gott just nu på melatonin och magnesium, så det får bli sovmornar... 


Pang! Plötsligt är du jättehungrig!  Vad hände egentligen?
Är det känslornas sug eller kroppens hunger?


Jag borde ju veta. Min kollega Maria Helander som jag både skrivit en bok tillsammans med och hållit massor av kurser och föreläsningar tillsammans med om just hunger/sug och varför vi blir hungriga på just känslor.

ÄNDÅ händer det fortfarande mig själv. Pang! Så är jag plötsligt tvärhungrig!
Ja, nu finns det iof inget känt sätt att vaccinera sig mot känslor, så det är väl egentligen inte så konstigt, men...

Senaste dagarna har det varit så tydligt. Telefonen ringer och jag får ett negativt besked (om lägenheten tex ) och plötsligt så vill HELA kroppen äta bröd/pizza/pasta, bara sådär. 
Ett besked om att något gått fel eller jag haft en löneförhandling ( som inte gick så bra) om ett arbete, och direkt när mötet är slut, så, Pang! Sitter det där, det där jäkla suget.
Jag är en sk "salt" person, så socker triggar inte mig på samma sätt...
När suget kommer så är det kolhydrater som gäller för min del. 
Och jäklar vad suget kommer...

Nu har jag ju som sagt tur och har jobbat med dessa sug på ett professionellt plan, och till och med skrivit en bok om det, Helhetsmetoden. Men det gör mig inte immun på något sätt. 
Bara med lite större förståelse. 

Igår kväll  var jag trött, ledsen, lite besviken och stressad och direkt börjar min hjärna trippa på pasta med köttfärsssås. Fine, jag kan köpa köttfärs och koka bönpasta tänkte jag. Min hjärna hade så klart heeeelt andra tankar. 
Väl framme i butiken, så döm om min förvåning så hade mitt lilla "skitCoop" runt hörnet ( som normalt sett aldrig har något över huvud taget) fått in grönsakspasta, sk spiraler av morot och kålrot. 

Bra, det tar vi! sa ena delen av min hjärna. Jäkla skit! sa den andra halvan...(för den delen av hjärnan var ju ute efter the real deal, såklart)
Väl hemma så blev det en kompromiss med hälften morot/kålrotspasta och hälften bönpasta, men en klick köttfärssås och massor av kimchi. 
Hela härligheten bottnades med sallad, se bilden, och toppades med lite riven parmesan och lite ringlad chiraschasås. (typ het chilisås).
Helt klart en kompromiss...

Men, det hela handlar ju egentligen om att lista ut vad det är jag äter, och varför jag äter på ett visst sätt.  och framför allt få en förståelse för varför jag äter på ett visst sätt. Med en förståelse också en acceptans och mindre skuldbeläggning och självhat.
Är det på hunger jag äter, eller är det på sug?
Vad hände precis innan jag blev så där tokhungrig?
För det faktum att vi då blir så där tokhungriga när vi blir ledsna, besvikna, oroliga osv, är inte konstigt i sig. Det är kroppens sätt att skydda oss för fara. Inget konstigt i det egenligen. 
Det går inte att fly över savannen på tom mage. Not rocket science där egentligen.
Tricket är här att känna igen att det är ett sug och inte hunger. Då kan man lugnt ( ja, iaf så lugnt det nu går) försöka lista ut varifrån suget kom, och förhoppningsvis förstå och kanske ännu bättre, försöka göra något konstruktivt åt det. 
Istället för att försöka äta upp det!

Behöver du (också) hjälp med att reda ut trasslet mellan hunger och sug?
Kontakta mig så sätter vi oss ned och reder ut det.
 


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-