ta dig själv i handen, inte i kragen...

2016-08-29 21.27.36 2016-08-29 21.27.36

onsdag, kl 06:38, i sängen, med kaffe på liten bricka bredvid mig.

Förs och främst så får vi nog börja med ett litet glatt HURRA så här på morgonkvisten ( eller när du nu läser bloggen) för vi har nämligen passerat 600 läsare/följare varje dag! 
Det är mycket för mig iaf, som aldrig blogga tidigare och tycker att det tidigare varit såååå tråkig.  


Idag ska bloggen handla om att "ta sig i kragen". Och hur meningslöst det kan vara...
Jag är inte ute mycket på föreläsningar längre. Frågar någon så kommer jag såklart, men det är det inte så många som gör längre. Och det tycker jag är ganska skönt, det räcker utmärkt med mina egna kvällskurser. 
Nåväl, igår kväll var jag på något så behjärtansvärt som en förening för cancersjuka kvinnor. 
Vilken tur att jag hade som tackade ja till detta, vilken kväll det var! Man hade kunnat skära den goda stämningen med kniv (!) så tät och fin var den. 
Jag pratade på in och utandning i 2 timmar om det jag brinner för, den goda näringstäta maten och hur man bör äta, vare sig man är friskt, eller som i denna tappra damers fall, ganska sjuka.
Det visade sig att intresset för var jättestort och vi hade kunnat fylla en jätttestor hörsal för mängder av kvinnor hade hört av sig till sin förening, men inte fått plats.
Det finns nämligen, fick jag lära mig igår kväll, ingen hjälp att få i vården när det gäller mat. " ät som vanligt och unna dig det du tycker om, ät glass", säger vården.
Istället för att  milt och klokt berätta att socker göder cancerceller...

Efter föreläsningen kom en kvinna fram till mig och tackade för ett bra snack, och suckade sedan lite uppgivet för sig själv, och sa tyst " jo, man borde väl ta sig i kragen, rycka upp sig och göra något åt maten/vikten/kroppen"
Nä, sa jag, är det är väl tillräckligt många andra där ute som tar oss i kragen och ger upp uppsträckningar för både det ena och det andra..
Borde vi inte ta oss själva i handen istället för att ta oss i kragen? 
Ibland är vi verkligen våra värsta fiender istället för att vara den vänliga vän i viken man borde vara. 
Inte banna, bara klappa. Klappa fint på sig själv. 
Snällt och milt  förklara för mig själv att jag förstår varför jag hamnat där jag är, och om jag bara försiktigt tar mig själv i handen, så ska vi tillsammans göra något åt det. 
Göra något bra för mig själv. Något jag mår bättre av på sikt.
Hand i hand med mig själv.  

Behöver du också någon att hålla i handen , eller någon som kommer och berättar hur man enkelt kan må bättre, blir friskare, starkare och piggare med hjälp av bra mat, så hör av dig. Här.  







 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-