Om kärlek och comfortzonen och om att resa själv

På väg..
Svårt att fatta. Är det verkligen den ryggsäckshatande, bekvämlighetsknarkaren som ska utsätta sig för detta?
Svårt att fatta. Jag som älskar det snygga, bekväma livet. Är det verkligen hon som frivilligt utsätter sig för detta? Sovsalar, härbärgen, snark, fis och svett...två ombyten av kläder.
Funderar också mycket på den vanligaste frågan jag fått hittills, och det är om jag reser ensam? Ja, det är klart att jag reser själv, men jag är inte ensam. Inte en sekund, tror jag.
Well, time will tell vad hon, den här lilla människan är gjord av. Egentligen.
Det som bär mig just nu är denna massiva våg av kärlek som mött mig de senaste veckorna. Via sociala medier, mejl, telefon, sms och messenger. Så mycket värme, kärlek, omtanke och godhet. Som att bada i ljus av värme och kärlek. Så underbart, så härligt. Så tacksam. Så mycket, massor av tack. Tacksamhet.
Är kärlek en del av det jag ska lära mig av denna resa? Att lära sig ta emot kärlek?
Spännande tanke. Nu mot Paris och vidare mot tåget till Baskien.
Buen camino.

-

-