8 veckor är ändligt. Våga pröva något nytt. Det värsta som kan hända är att du mår bättre.

25 april.
Oj, tiden går så fort. Snart är det dags för min månadslånga vandring. Jag är rädd och nyfiken. Precis som det ska vara. 
Det enda jag kan lova min kropp är att jag har gjort allt som står i min makt för att göra den så redo som det är möjligt, inför den långa strapatsen. Den har fått gå ned i vikt, hela 10 kg
.
Den har fått massor av nyttig mat. Betydligt mycket mindre mängd vin. 
Och massor med motion och träning. 
Sedan äter jag väldigt bra tillskott och har idag inga problem med artros eller annat ont som kan sätta käppar i hjulet. 
Nä, come on, Camino, I am ready for you!!
Och hela denna förändring på 3 månader. Jag får ibland stanna upp och tänka på allt som har hänt på dessa tre månader. 
Jag var igår hos min underbara pilatesfröken, en privatpilates jag unnar mig en gång i veckan. Vi pratade om träningen, kroppen och tiden.  Tänk att det faktiskt går att i min ålder (åter)skapa en såpass vältränad kropp (igen).  Det är en gåva, kroppen ÄR en gåva.
(för dig som undrar så består min träning numera av en timmes privat pilates, 3 timmar BECORE, träningen från helvetet i veckan.  Samt 1 mil powerwalk med kängor, varje dag. 

Därför blir jag lite fundersam när jag möter en del klienter som inte ens verkar vilja ge sig själva den tiden. De vill ha alla hälsoeffekterna, de vill absolut ha viktminskningen och de vill ha en vältränad kropp. 
Men de är inte beredda att betala för det. I tid. Till sig själva.
Jag fattar inte det.
Dessa åtta veckor är ju ändliga. De är inte oändliga. dvs, det finns en början och ett slut. Om man vill. 
Vad jag menar är ju att det är en period som är överskådbar och därför hanterbar för hjärnan. Det är ju inte så man behöver äta 800 kcal i resten av livet...
Varför väljer man då inte livet? Varför väljer man att bromsa sig igenom en perid som denna, istället för att omfamna den och fira hur härlig kroppen är och hur lätt det faktiskt är, om man bara vill. 
Men det är kanske där det sitter. Att inte egentligen vilja. Eller våga. Eller orka.
Vad tror du?
Diskussionen kan nu fortsätta för den som önskar, på FB, i den nya slutna gruppen 8/800.

Recept. Igår kväll bjöd jag min vikt och hälsogrupp på en vegetarisk soppa, som jag glömde ta bild på, men som bestod av följande, en grund av lantbuljong, sedan var den smaksatt med massor av färskriven ingefära, ganska mycket chilistark kimchi, mycket syrande bönor  (Tistelvind), det jag hade hemma av grönt, blomkål och blast, sugarsnaps. Vidare lite gröna ärtor från frysen och lite bönpasta. Det blev ungefär som en smakrik minestrone. Fast jag toppade med färsk koriander som jag älskar. Mao, ganska mycket chili, vitlök, ingefära och koriander. Hur god och mättande som helst. ca 200 kcal (det är bönorna som drar iväg lite). 

Bilden är som sagt inte exakt rätt soppa... men du fattar ju, eller hur?
Ha en underbar tisdag! 
Njut av din kropp. Det ska jag. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-